Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2010:751 ·
Visa register
Lag (2010:751) om betaltjänster
Departement: Finansdepartementet FMA B
Utfärdad: 2010-06-23
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:862
Ikraft: 2010-08-01 överg.best.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om betaltjänster som
tillhandahålls i Sverige och utförs inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
I denna lag finns också bestämmelser om betalningsinstitut,
registrerade betaltjänstleverantörer, betalkonto och
skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla
kontanttjänster. Lag (2019:1226).
1 a § När en betalningstransaktion genomförs i en valuta
som inte är någon av EES-ländernas valutor och både
betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer
hör hemma inom EES, gäller inte 4 kap. 4 § första stycket 2,
10 § 8 och 16 § första stycket 1 och 5 kap. 38–41 §§, 42 §
första stycket, 43 och 44 §§. Detsamma gäller om det bara är
en betaltjänstleverantör i betalningstransaktionen och denne
hör hemma inom EES.
När antingen betalarens eller betalningsmottagarens
betaltjänstleverantör i en betalningstransaktion hör hemma
utanför EES, gäller inte 4 kap. 4 § första stycket 2, 10 § 8
och 24 samt 16 § första stycket 1 och 5 kap. 1 § andra
stycket, 28–30, 38, 40, 47–53 och 55 §§. Lag (2018:175).
Definitioner
2 § Med betaltjänster avses i denna lag
1. tjänster som gör det möjligt att sätta in kontanter på ett
betalkonto samt de åtgärder som krävs för förvaltning av
kontot,
2. tjänster som gör det möjligt att ta ut kontanter från ett
betalkonto samt de åtgärder som krävs för förvaltning av
kontot,
3. genomförande av betalningstransaktioner, inklusive
överföring av medel på ett betalkonto, genom
a) autogiro,
b) kontokort eller andra betalningsinstrument, eller
c) kontobaserade betalningar,
4. genomförande av betalningstransaktioner som avses i 3, när
medlen täcks av en betaltjänstanvändares kreditutrymme,
5. utgivning av betalningsinstrument eller inlösen av
transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument har använts,
6. penningöverföring,
7. betalningsinitieringstjänster, eller
8. kontoinformationstjänster.
Lag (2022:1728).
3 § Med betaltjänstleverantörer avses i denna lag
följande tillhandahållare av betaltjänster:
1. kreditinstitut,
2. institut för elektroniska pengar och de företag som har
undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar,
3. betalningsinstitut och de fysiska eller juridiska personer
som har undantagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 §,
4. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig
åt myndighetsutövning,
5. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter
inom EES, som motsvarar dem i 1–4 med undantag för sådana
fysiska eller juridiska personer som har undantagits från
tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser som genomför
betaltjänstdirektivet,
6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i
andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär
eller offentlig myndighet,
7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell
lagstiftning har rätt att tillhandahålla betaltjänster,
8. filialer till utländska kreditinstitut från länder utanför
EES, och
9. filialer till institut för elektroniska pengar från länder
utanför EES. Lag (2018:175).
4 § I denna lag betyder
autentisering: ett förfarande där en betaltjänstanvändares
personliga behörighetsfunktioner används och genom vilket en
betaltjänstleverantör kan kontrollera betaltjänstanvändarens
identitet eller ett betalningsinstruments giltighet,
autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares
betalkonto, där initiativet till en betalningstransaktion tas
av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke
till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör eller
betalarens egen betaltjänstleverantör,
bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet
för verksamhet i den utsträckning som krävs för genomförande
av en betalningstransaktion,
betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen
betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från
detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som
lämnar en betalningsorder,
betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera
betaltjänstanvändares namn och som är avsett för genomförandet
av betalningstransaktioner,
betalkontodirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter
som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till
betalkonto med grundläggande funktioner, i den ursprungliga
lydelsen,
betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
som har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt
2 kap.,
betalningsinitieringstjänst: en tjänst för att på begäran av
betaltjänstanvändaren initiera en betalningsorder från ett
betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör,
betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat
personligt instrument eller en personlig rutin som enligt
avtal används för att initiera en betalningsorder,
betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är
den avsedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,
betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller
betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en
betalningstransaktion ska genomföras,
betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap. 3 §
andra stycket lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,
betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av
medel som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren,
oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan
betalaren och betalningsmottagaren,
betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som
utnyttjar en betaltjänst,
betaltjänstdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den
inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG,
2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010
och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, i den ursprungliga
lydelsen,
debitera: att medel dras från ett konto,
elektroniskt kommunikationsnät: detsamma som i 1 kap. 7 §
lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation,
elektronisk kommunikationstjänst: detsamma som i 1 kap. 7 §
lagen om elektronisk kommunikation,
filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning,
varvid även ett utländskt betalningsinstituts etablering av
flera driftställen ska anses som en enda filial,
grupp: en grupp av företag som är knutna till varandra genom
ett sådant förhållande som avses i 1 kap. 4, 5 eller 5 a §
årsredovisningslagen (1995:1554) eller en grupp av företag som
avses i artiklarna 4-7 i kommissionens delegerade förordning
(EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med
avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på
institut och som är knutna till varandra genom ett sådant
förhållande som avses i artikel 10.1 eller artikel 113.6 eller
113.7 i tillsynsförordningen,
hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva
sådan verksamhet som avses i denna lag,
inlösen av transaktionsbelopp: en betaltjänst där en
betaltjänstleverantör accepterar och behandlar
betalningsmottagarens betalningstransaktioner för att sedan
överföra medel till betalningsmottagaren,
kapitalbas: detsamma som i 1 kap. 5 § 9 lagen om bank- och
finansieringsrörelse,
kontobaserad betalning: en betaltjänst för kreditering av en
betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion
från en betalares betalkonto, som utförs av en
betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens
betalkonto, på grundval av en instruktion som lämnats av
betalaren,
kontoförvaltande betaltjänstleverantör: en
betaltjänstleverantör som tillhandahåller och förvaltar ett
betalkonto,
kontoinformationstjänst: en onlinetjänst för att
tillhandahålla sammanställd information om ett eller flera
betalkonton som betaltjänstanvändaren har hos en eller flera
andra betaltjänstleverantörer,
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
kreditera: att medel tillförs ett konto,
kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 10 lagen om bank-
och finansieringsrörelse,
kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om
bank- och finansieringsrörelse,
känslig betalningsuppgift: en personlig behörighetsfunktion
eller annan uppgift som kan användas för svikliga förfaranden,
dock inte kontoinnehavarens namn och kontonummer i sådan
verksamhet som drivs av en leverantör av
betalningsinitieringstjänster eller en leverantör av
kontoinformationstjänster,
lagligen bosatt inom EES: en fysisk person som har rätt att
bosätta sig inom EES i enlighet med unionsrätten eller
nationell rätt, inbegripet personer utan fast adress och
personer som söker asyl inom ramen för Genèvekonventionen av
den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning,
protokollet till denna av den 31 januari 1967 och andra
relevanta internationella fördrag,
medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt
elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska
pengar,
obehörig transaktion: en transaktion som genomförs utan
samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt
kontoavtalet är behörig att använda kontot,
penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en
betalare, utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller
betalningsmottagarens namn, uteslutande i syfte att överföra
motsvarande belopp till en mottagare eller en annan
betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller
där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till
mottagarens förfogande,
personlig behörighetsfunktion: en personligt anpassad funktion
som betaltjänstleverantören tillhandahåller
betaltjänstanvändaren för autentiseringsändamål,
ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar
genomförandet av kommande enskilda och successiva
betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och
villkor för att öppna ett betalkonto,
referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för
beräkningen av eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av
betaltjänstleverantören eller härrör från en offentligt
tillgänglig källa,
referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för
beräkningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör från
en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda
parterna i ett avtal om betaltjänster,
registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör
som undantagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,
stark kundautentisering: en autentisering som grundas på
användning av två eller flera komponenter, kategoriserade som
kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som
bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren
är), som är fristående från varandra så att det förhållandet
att någon har kommit över en av komponenterna inte äventyrar
de andra komponenternas tillförlitlighet, och som är utformad
för att skydda autentiseringsuppgifterna mot obehörig åtkomst,
startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och
finansieringsrörelse,
säker kommunikation: sådan kommunikation som uppfyller kraven
i de tekniska standarder som antagits av Europeiska
kommissionen i enlighet med artikel 98 i
betaltjänstdirektivet,
tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror
eller symboler som tillhandahållits av en
betaltjänstleverantör, och som en betaltjänstanvändare ska
uppge för att otvetydigt identifiera en annan
betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,
utgivning av betalningsinstrument: en betaltjänst hos en
betaltjänstleverantör om att tillhandahålla betalaren ett
betalningsinstrument för att initiera och behandla betalarens
betalningstransaktioner,
utländskt kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 21 lagen
om bank- och finansieringsrörelse,
valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en
betaltjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som
debiterats eller krediterats ett betalkonto. Lag (2022:499).
5 § Ett betalningsinstitut och ett annat företag ska anses ha
nära förbindelser, om
1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag
äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst
20 procent av samtliga röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse
mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad
förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett
motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.
Nära förbindelser ska även ett betalningsinstitut och en
fysisk person anses ha, om
1. den fysiska personen
a) äger minst 20 procent av kapitalet i betalningsinstitutet,
b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i
betalningsinstitutet,
c) på annat sätt har sådant inflytande över
betalningsinstitutet att personens ställning motsvarar den som
ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag,
eller
2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person
och betalningsinstitutet.
Undantag från tillämpningsområdet
Undantag för vissa tjänster
6 § Denna lag gäller inte tjänster som
1. består av yrkesmässig, fysisk transport och därmed
sammanhängande hantering av kontanter, med undantag för
uppräkningsverksamhet,
2. ger möjlighet till uttag av kontanter i samband med inköp
av varor eller tjänster,
3. består av valutaväxling genom utbyte av kontanter, eller
4. tillhandahålls av en leverantör av tekniska tjänster som
stöder betaltjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster,
utan att leverantören av tekniska tjänster vid något
tillfälle kommer i besittning av medel, såvida inte det rör
sig om en betalningsinitieringstjänst eller
kontoinformationstjänst. Lag (2018:175).
6 a § Denna lag, med undantag för bestämmelserna om
obehöriga transaktioner i 5 kap. 55 och 56 §§ och 5 a kap.
1–4 och 6–8 §§, gäller inte tjänster som
1. baseras på betalningsinstrument som enbart kan utnyttjas
inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör
i dennes affärsställe eller i fråga om ett mycket begränsat
varu- eller tjänsteutbud, eller
2. baseras på betalningsinstrument som
a) endast är giltiga i Sverige,
b) tillhandahålls på begäran av ett företag eller ett
offentligt organ för inköp av en viss vara eller tjänst från
en leverantör som har ingått ett avtal om detta med utgivaren
av instrumentet, och
c) regleras av en myndighet av särskilda sociala eller
skattemässiga skäl. Lag (2018:175).
6 b § Denna lag, med undantag för bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet i 9 kap. 3 §, gäller inte en tjänst som
endast möjliggör uttag av kontanter med hjälp av
uttagsautomater, om den som tillhandahåller tjänsten
1. agerar för en eller flera kortutgivares räkning,
2. inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel
från ett betalkonto,
3. inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i
2 §, och
4. informerar kunden om eventuella uttagsavgifter eller
växelkurs i 4 kap. 3, 4, 7 och 8 §§ innan uttaget görs och när
kontanterna lämnas ut. Lag (2019:1226).
Undantag för vissa betalningstransaktioner
7 § Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som
1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar,
kuponger, resecheckar, postanvisningar eller
utbetalningsavier,
2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av
kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller
välgörenhet,
3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av
betalningar eller värdepapper,
4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud
eller filialer för egen räkning,
5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till
betalningsmottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,
6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en
handelskommissionär, handelsagent eller liknande
uppdragstagare, som för endast betalarens eller
betalningsmottagarens räkning förhandlar eller ingår avtal om
köp eller försäljning av varor eller tjänster,
7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av
finansiella instrument, vilka genomförs av de personer som
deltar i ett system för avveckling enligt 3 samt av
värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag,
förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, i fråga om specialfonder,
som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag
som har tillstånd att förvara finansiella instrument, eller
8. genomförs via en leverantör av elektroniska
kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster
vilken fungerar som mellanhand, om betalningstransaktionerna
faktureras på leverantörens faktura och
a) avser inköp av digitalt innehåll och röstbaserade
tjänster, eller
b) genomförs från eller via elektronisk utrustning för
välgörenhetsändamål eller för inköp av biljetter.
En förutsättning för undantag enligt första stycket 8 är att
värdet på de enskilda betalningstransaktionerna inte
överstiger ett belopp motsvarande 50 euro och
betalningstransaktionernas sammanlagda värde för en abonnent
inte överstiger ett belopp motsvarande 300 euro per månad.
Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs
mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan
dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en
annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma grupp
medverkar som mellanhand. Lag (2018:175).
8 § Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av
den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av
medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 ska
inte tillämpas på överföringar av medel inom Sverige till en
betalningsmottagares betalkonto som uteslutande möjliggör
betalning för tillhandahållande av varor eller tjänster, om
förutsättningarna enligt artikel 2.5 a–c i förordning (EU)
2015/847 är uppfyllda. Lag (2017:652).
Anmälningsskyldighet
9 § Den som driver sådan verksamhet som avses i 6 a § 1
ska anmäla detta till Finansinspektionen om det sammanlagda
värdet av de betalningstransaktioner som genomförts under de
senaste tolv månaderna överstiger ett belopp motsvarande en
miljon euro.
Den som driver sådan verksamhet som avses i 7 § första
stycket 8 ska anmäla detta till Finansinspektionen.
Lag (2018:175).
Registrering
10 § Finansinspektionen ska registrera den som har gjort
en anmälan enligt 9 § om förutsättningarna för undantag är
uppfyllda.
Bestämmelser om register finns i 8 kap. 5 §.
Lag (2018:175).
Tvingande bestämmelser i konsumentförhållanden
11 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i
denna lag är till nackdel för en konsument är utan verkan mot
denne, om inte annat anges i lagen. Lag (2018:175).
2 kap. Tillståndsplikt för tillhandahållande av betaltjänster
Tillståndsplikt
1 § För att tillhandahålla en eller flera betaltjänster
krävs tillstånd av Finansinspektionen, om inte något annat
framgår av 2 eller 3 §. När det gäller svenska
tillhandahållare av betaltjänster, får tillstånd ges endast
ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening.
Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom
EES finns i 3 kap. 26 §. Lag (2018:175).
Undantag från tillståndsplikt
2 § Tillstånd enligt denna lag behövs inte för
1. kreditinstitut,
2. institut för elektroniska pengar och de företag som har
undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar,
3. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig
åt myndighetsutövning,
4. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter
inom EES, motsvarande dem i 1–3 med undantag av sådana
fysiska eller juridiska personer som har undantagits från
tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser som genomför
betaltjänstdirektivet,
5. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i
andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär
eller offentlig myndighet,
6. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell
lagstiftning har rätt att tillhandahålla betaltjänster,
7. filialer till utländska kreditinstitut från länder utanför
EES, och
8. filialer till institut för elektroniska pengar från länder
utanför EES. Lag (2018:175).
3 § En fysisk eller juridisk person får ansöka hos
Finansinspektionen om att undantas från tillståndsplikt
enligt 1 §. Inspektionen ska besluta om ett sådant undantag
om
1. genomsnittet av de totala betalningstransaktionerna under
de senaste 12 månaderna inte överstiger ett belopp
motsvarande 3 miljoner euro per månad,
2. den som ska ingå i ett bolags eller en förenings styrelse,
vara verkställande direktör eller ansvarig för
betaltjänstverksamheten inte har dömts för brott som rör
finansiering av terrorism eller penningtvätt eller annan
ekonomisk brottslighet,
3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten
kommer att drivas enligt tillämpliga delar av denna lag och
andra författningar som reglerar verksamheten,
4. det för juridiska personer finns skäl att anta att den som
har ett kvalificerat innehav i företaget är lämplig att utöva
ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, och
5. den som ska ingå i ett företags styrelse, vara
verkställande direktör, ansvarig för betaltjänstverksamheten
eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt
och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget eller
ansvara för betaltjänstverksamheten och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.
Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 1 är
uppfyllt, ska hänsyn även tas till de förväntade totala
betalningstransaktionerna i företagets affärsplan.
Första stycket gäller inte den som tillhandahåller
betalningsinitieringstjänster.
Den som endast tillhandahåller kontoinformationstjänster ska
undantas från tillståndsplikt om villkoren i första stycket
2, 3 och 5 är uppfyllda och den fysiska eller juridiska
personen har en ansvarsförsäkring som täcker det geografiska
område inom vilket verksamheten drivs eller annan jämförbar
garanti som täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma
till följd av verksamheten. Lag (2018:175).
4 § Finansinspektionen ska registrera dem som har beviljats
undantag enligt 3 §.
En registrerad betaltjänstleverantör ska underrätta
Finansinspektionen om sådana förändringar som påverkar dess
möjlighet att uppfylla villkoren för undantag enligt 3 §.
Bestämmelser om register finns i 8 kap. 5 §.
5 § En registrerad betaltjänstleverantör som inte längre
uppfyller villkoren i 3 § första stycket 1 eller 2 ska ansöka
om tillstånd enligt 1 §. Ansökan ska göras inom 30 dagar från
den dag då villkoren inte längre uppfylldes.
En registrerad betaltjänstleverantör ska avföras ur registret
om leverantören anmäler att den inte längre tillhandahåller
betaltjänster eller om det på annat sätt framgår att
leverantörens verksamhet med betaltjänster har upphört.
Förutsättningar för tillstånd
6 § Tillstånd att tillhandahålla betaltjänster ska ges,
om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag
eller någon annan författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten
kommer att drivas
a) med tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten
med betaltjänster, och
b) i enlighet med denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet,
3. det finns skäl att anta att den som har ett kvalificerat
innehav i företaget är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av företaget,
4. den som ska ingå i företagets styrelse, vara verkställande
direktör eller vara ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen
av ett sådant företag och även i övrigt är lämplig för en
sådan uppgift,
5. den som är ansvarig för betaltjänstverksamheten eller
ersättare för denna person har tillräcklig insikt och
erfarenhet för en sådan uppgift, och även i övrigt är lämplig
för uppgiften, och
6. företaget, om det ska tillhandahålla
betalningsinitieringstjänster eller endast
kontoinformationstjänster, har en ansvarsförsäkring som
täcker det geografiska område inom vilket företaget driver
sin verksamhet, eller annan jämförbar garanti som täcker den
skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av
verksamheten.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett
sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i
rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om
stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga
för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska
bestämmelserna som avser styrelsen i första stycket 4 om
lämplighetsprövning tillämpas på tillsynsorganet.
Lag (2018:175).
7 § Vid bedömningen enligt 3 § första stycket 4 och 6 § 3 av
om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl
att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen
(2022:666) eller försök till sådant brott, avseende
terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära
förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges
bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
företaget. Lag (2022:682).
8 § Bestämmelserna om ägarprövning i kreditinstitut i 14 kap.
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska
tillämpas även för betalningsinstitut.
Prövning av ansökan
9 § Finansinspektionen ska meddela beslut i fråga om tillstånd
att tillhandahålla betaltjänster eller om undantag från
tillståndsplikt inom tre månader från den dag då en
fullständig ansökan inkom och ansökningsavgiften betalats. Om
beslut inte meddelats i rätt tid, ska tillstånd anses ha
meddelats eller undantag anses ha beviljats av
Finansinspektionen.
Bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad som utgör tillräckliga styr-
och kontrollformer för verksamheten med betaltjänster enligt
6 § första stycket 2.
3 kap. Särskilda bestämmelser om betalningsinstituts och
registrerade betaltjänstleverantörers rörelse
Startkapital
1 § Ett betalningsinstitut ska när det påbörjar sin
verksamhet ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut
i fråga om tillstånd motsvarar
1. minst 20 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster
enligt 1 kap. 2 § 6,
2. minst 50 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster
enligt 1 kap. 2 § 7, eller
3. minst 125 000 euro, om tillståndet omfattar någon av
betaltjänsterna enligt 1 kap. 2 § 1–5. Lag (2018:175).
Kapitalkrav
2 § Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller
ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §.
Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast
tillhandahåller betalningsinitieringstjänster gäller enbart
kravet att institutet vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas
som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.
Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas
tillsynsförordningen. Minst 75 procent av primärkapitalet ska
vara i form av kärnprimärkapital, och supplementärkapitalet
får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.
Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat
betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett
värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag,
ett tjänstepensionsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar
specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får
inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som
ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.
Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet
med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana
poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan
verksamhet.
För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta
gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de
belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag. Lag (2019:764).
3 § Kapitalkravet enligt 2 § beräknas enligt en metod som
utgår från
1. en andel av institutets fasta omkostnader,
2. betalningsvolymen i förhållande till
betaltjänstverksamhetens art och omfattning, eller
3. summan av ränteinkomster, ränteutgifter, mottagen
kommission och mottagna avgifter samt övriga rörelseintäkter,
i förhållande till betaltjänstverksamhetens art och
omfattning.
Beslut om vilken metod som ett betalningsinstitut ska tillämpa
i varje enskilt fall meddelas av Finansinspektionen.
4 § På grundval av en utvärdering av betalningsinstitutets
riskhanteringsprocesser och interna kontrollmekanismer får
Finansinspektionen besluta att kapitalkravet, beräknat enligt
3 §, ska höjas eller sänkas. Höjningen eller sänkningen får
inte överstiga 20 procent av detta belopp.
Vinstutdelning
4 a § Bestämmelserna om vinstutdelning på begäran av en
aktieägarminoritet i 18 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551)
gäller inte för betalningsinstitut. Lag (2023:615).
Närliggande tjänster och annan verksamhet
5 § Utöver att tillhandahålla betaltjänster får ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
tillhandahålla närliggande tjänster och driva annan
verksamhet.
Finansinspektionen får förbjuda ett betalningsinstitut eller
en registrerad betaltjänstleverantör att driva annan
verksamhet. Ett sådant beslut får meddelas om verksamheten
försämrar eller kan komma att försämra betalningsinstitutets
eller den registrerade betaltjänstleverantörens finansiella
sundhet eller Finansinspektionens möjligheter att utöva
tillsyn över institutet eller leverantören.
Inlåning och kreditgivning i betaltjänstverksamheten
6 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får i sin verksamhet med betaltjänster
inte
1. ta emot insättningar eller andra återbetalningspliktiga
medel från allmänheten, eller
2. erbjuda andra konton än betalkonton som uteslutande
används för betalningstransaktioner.
Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får i sin verksamhet med betaltjänster
bevilja kredit för sådana betaltjänster som avses i 1 kap.
2 § 4 eller 5 om
1. krediten endast utnyttjas i samband med genomförande av en
betalningstransaktion,
2. krediten inte beviljas ur medel som innehas för att
genomföra en betalningstransaktion, och
3. kredit via betalningsinstrument som lämnats inom ramen för
gränsöverskridande verksamhet inom EES återbetalas inom 12
månader.
Betalningsinstitut får endast bevilja kredit enligt andra
stycket om institutets kapitalbas är tillfredsställande med
hänsyn till det totala kreditbeloppet. Lag (2018:175).
Skyddskrav
7 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör ska vidta särskilda åtgärder för att
skydda en betaltjänstanvändares medel som mottagits för
genomförande av betalningstransaktioner. Sådana medel ska
1. hållas avskilda från betalningsinstitutets eller den
registrerade betaltjänstleverantörens egna tillgångar och
medel som innehas för annans räkning än
betaltjänstanvändares, eller
2. omfattas av en försäkring eller garanti som ger samma
skydd för betaltjänstanvändaren som om medlen hålls åtskilda
enligt 1.
Medel för genomförande av transaktioner enligt första stycket
1, som fortfarande innehas av betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleverantören vid slutet av bankdagen
efter den dag då medlen mottogs, ska deponeras på ett
särskilt konto hos ett kreditinstitut eller ett utländskt
kreditinstitut eller investeras i likvida tillgångar med låg
risk.
Första och andra styckena gäller även i de fall då ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
tar emot medel där en andel ska användas för framtida
betalningstransaktioner och återstoden för andra tjänster än
betaltjänster. Om det inte går att fastställa hur stor andel
av användares medel som kommer att användas till
betalningstransaktionerna, får ett betalningsinstitut eller
en registrerad betaltjänstleverantör, om det är möjligt att
på grundval av historiska uppgifter och efter tillstånd av
Finansinspektionen, göra en uppskattning av denna andel.
Lag (2018:175).
Bevarande av uppgifter
8 § Ett betalningsinstitut ska bevara samtliga relevanta
uppgifter som rör sådana förhållanden som regleras i 2, 3, 7
och 8 kap. i minst fem år.
Arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelningen mellan
bolagsorganen
8 a § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen
(2005:551) för styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen
fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete gäller
även för styrelsen i ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör som är ett privat
aktiebolag. Detta gäller dock inte i fråga om bolag vars
styrelse har endast en ledamot.
Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för
styrelsen i ett publikt aktiebolag att i skriftliga
instruktioner ange arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
gäller även för styrelsen i ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör som är ett privat
aktiebolag.
Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de
uppgifter som anges i denna paragraf. Lag (2014:553).
Revision och redovisning
9 § Ett betalningsinstitut ska ha minst en revisor som
utses av stämman. Bara den som är auktoriserad eller godkänd
revisor får vara revisor. Minst en revisor som stämman utsett
ska vara auktoriserad revisor. Lag (2018:175).
10 § Ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet
än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska
lämna separata redovisningsuppgifter över den verksamhet som
omfattar betaltjänster.
Huvudkontor och hemvist
11 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör som är en juridisk person ska ha sitt
huvudkontor i Sverige. En fysisk person som är registrerad
betaltjänstleverantör ska ha sin hemvist i Sverige.
Tystnadsplikt
12 § Den som är eller har varit knuten till ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under
uppdraget i verksamheten med betaltjänster har fått veta om
enskildas förhållanden till institutet eller leverantören.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den
som bryter mot förbudet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
I 6 kap. 9 § finns särskilda bestämmelser om tystnadsplikt vid
behandling av personuppgifter i register som förs av en
betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett
betalningssystem enligt 6 kap. 1 §.
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser
om att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket
inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för
kreditupplysningsändamål.
Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
13 § Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller
juridiska personer som tillhandahåller betaltjänster att
medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism finns i lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism. Av den lagen
framgår att bestämmelserna inte gäller för registrerade
betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller
kontoinformationstjänster. Lag (2018:175).
Upplysningsskyldighet
14 § /Upphör att gälla U:2024-11-08/
Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer är skyldiga att lämna ut sådana
uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det under en
utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål
begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av
åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på
framställning av en annan stat eller en mellanfolklig
domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet
av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut
utan dröjsmål och i elektronisk form. Lag (2018:1794).
14 § /Träder i kraft I:2024-11-08/
Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer är skyldiga att lämna ut sådana
uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det
1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning
i brottmål begärs av undersökningsledaren,
2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av
åklagaren,
3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av
åklagaren på framställning av en annan stat eller en
mellanfolklig domstol, eller
4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en
europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.
Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk
form. Lag (2024:862).
Meddelandeförbud
15 § /Upphör att gälla U:2024-11-08/
Den undersökningsledare eller åklagare som begär
uppgifter enligt 14 § får besluta att betalningsinstitutet
eller den registrerade betaltjänstleverantören samt dess
styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden
eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt
14 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en
utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla
en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till
förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende
om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock
förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga
domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska
myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till
detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet
med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren
besluta att förbudet ska upphöra.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett
sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i
rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i
rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om
styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i
tillsynsorganet. Lag (2017:1014).
15 § /Träder i kraft I:2024-11-08/
Den undersökningsledare eller åklagare som begär
uppgifter enligt 14 § får besluta att betalningsinstitutet
eller den registrerade betaltjänstleverantören samt dess
styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller
för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 14 §
eller att det pågår en förundersökning, en utredning om
självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i
brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av
en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en
utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska
äventyras eller för att uppfylla en internationell
överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till
förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock
förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga
domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska
myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till
detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet
med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta
att förbudet ska upphöra.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37-41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om
styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i
tillsynsorganet. Lag (2024:862).
Ansvarsbestämmelse
16 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 15 §.
Tillhandahållande av betaltjänster genom ombud
17 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör vill tillhandahålla betaltjänster genom
ombud, ska betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören anmäla ombudet för registrering hos
Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när
det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress och personnummer eller motsvarande
samt ombudets unika identifikationskod eller
identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn,
personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som
ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande
direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är
lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk
person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla
betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till
de krav som anges i lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att
tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska
Finansinspektionen registrera ombudet i det register som
inspektionen för enligt 8 kap. 5 §. Beslut i fråga om
registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan
togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan
registrering enligt tredje stycket har gjorts.
Lag (2018:175).
Tillhandahållande av betaltjänster i ett annat land inom EES
genom ombud
18 § Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla
betaltjänster genom ombud i ett annat land inom EES, ska
betalningsinstitutet underrätta Finansinspektionen om detta.
Detsamma gäller om en registrerad betaltjänstleverantör vill
tillhandahålla kontoinformationstjänster genom ombud.
Underrättelsen ska innehålla
1. uppgifter om betaltjänstleverantörens namn och adress,
2. uppgift om i vilket land verksamheten ska drivas, och
3. de uppgifter som anges i 17 § andra stycket.
Betaltjänstleverantören ska underrätta Finansinspektionen om
vilken dag tillhandahållandet av betaltjänster genom ombudet
påbörjas i det andra landet. Lag (2018:175).
18 a § Inom en månad från det att en underrättelse enligt
18 § första eller tredje stycket togs emot ska
Finansinspektionen lämna över den till den behöriga
myndigheten i det land där ombudet ska verka.
Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en
underrättelse enligt 18 § första stycket togs emot underrätta
den behöriga myndigheten i det andra landet och
betaltjänstleverantören om sitt beslut i fråga om
registrering. Om Finansinspektionen och den behöriga
myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i
frågan om registrering, ska underrättelsen även innehålla
skälen för beslutet.
Finansinspektionen ska vägra att registrera ett ombud eller
återkalla en utförd registrering, om det inte är lämpligt att
betaltjänstleverantören anlitar ombudet. Finansinspektionen
ska vid denna bedömning beakta den information som
inspektionen tagit emot från den behöriga myndigheten i det
andra landet. Lag (2018:175).
Svenska betaltjänstleverantörers filialverksamhet inom EES
19 § Ett betalningsinstitut som avser att tillhandahålla
betaltjänster genom en filial i ett annat land inom EES ska
underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Detsamma gäller en registrerad betaltjänstleverantör som
avser att tillhandahålla kontoinformationstjänster genom
filial.
Underrättelsen ska innehålla
1. uppgifter om betaltjänstleverantörens namn och adress,
2. uppgift om i vilket land filialen ska inrättas,
3. uppgifter om vilka betaltjänster filialen avser att
tillhandahålla, och
4. en beskrivning av filialens organisatoriska struktur och
vilka som är ansvariga för ledningen av filialen.
Betaltjänstleverantören ska underrätta Finansinspektionen om
vilken dag tillhandahållandet av betaltjänster genom filialen
påbörjas i det andra landet. Lag (2018:175).
20 § Inom en månad från det att en underrättelse enligt
19 § första eller tredje stycket togs emot ska
Finansinspektionen lämna över den till den behöriga
myndigheten i det land där filialen ska inrättas.
Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en
underrättelse enligt 19 § första stycket togs emot underrätta
den behöriga myndigheten i det andra landet och
betaltjänstleverantören om sitt beslut i fråga om
registrering. Om Finansinspektionen och den behöriga
myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i
frågan om registrering, ska underrättelsen även innehålla
skälen för beslutet.
Finansinspektionen ska vägra att registrera en filial eller
återkalla en utförd registrering, om det inte är lämpligt att
betaltjänstleverantören inrättar filialen. Finansinspektionen
ska vid denna bedömning beakta den information som
inspektionen tagit emot från den behöriga myndigheten i det
andra landet. Lag (2018:175).
Svenska betaltjänstleverantörers gränsöverskridande
verksamhet inom EES
21 § Ett betalningsinstitut som avser att från Sverige
tillhandahålla betaltjänster i ett annat land inom EES ska
underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Detsamma gäller en registrerad betaltjänstleverantör som
avser att tillhandahålla kontoinformationstjänster.
Underrättelsen ska innehålla
1. uppgifter om betaltjänstleverantörens namn och adress,
2. uppgift om i vilket land leverantören ska driva sin
verksamhet, och
3. uppgifter om vilka betaltjänster leverantören avser att
tillhandahålla. Lag (2018:175).
22 § Inom en månad från det att en underrättelse enligt 21 §
togs emot ska Finansinspektionen lämna över den till den
behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas.
Svenska betaltjänstleverantörers filialverksamhet utanför
EES
23 § Ett betalningsinstitut får efter tillstånd av
Finansinspektionen inrätta en filial i ett land utanför EES.
Ansökan om tillstånd ska innehålla
1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgifter om
filialens organisation och de tjänster som den avser att
tillhandahålla, och
2. uppgifter om i vilket land filialen ska inrättas, om
filialens adress och ansvariga ledning.
Första stycket gäller även en registrerad
betaltjänstleverantör som avser att endast tillhandahålla
kontoinformationstjänster. Lag (2018:175).
Informationskrav
24 § Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska säkerställa att ombud som agerar
för deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta
förhållande. Detta gäller inte för
kontoinformationstjänster.
Ett betalningsinstitut som driver betaltjänstverksamhet genom
en filial enligt detta kapitel ska säkerställa att filialen
informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande.
Lag (2018:175).
Skyldighet att underrätta Finansinspektionen om ändringar i
verksamheten
25 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör avser att ändra den verksamhet som
avses i 17, 18, 19, 21 eller 23 § ska institutet eller
leverantören underrätta Finansinspektionen innan ändringen
genomförs.
Om ändringen rör ett betalningsinstituts verksamhet i ett
annat land, ska Finansinspektionen inom en månad från det att
underrättelsen togs emot underrätta den behöriga myndigheten
i det andra landet om ändringen. Lag (2018:175).
Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom
EES
26 § Ett utländskt företag som hör hemma inom EES och som
i hemlandet har tillstånd att tillhandahålla betaltjänster
behöver inte tillstånd enligt 2 kap. för att tillhandahålla
betaltjänster i Sverige.
Ett utländskt företag som hör hemma inom EES och som i
hemlandet har undantagits från tillståndsplikt för att
tillhandahålla betaltjänster behöver inte tillstånd enligt 2
kap. för att tillhandahålla kontoinformationstjänster i
Sverige.
Ett utländskt företag som avses i första och andra styckena
får tillhandahålla betaltjänster genom ombud eller filial i
Sverige efter det att Finansinspektionen har tagit emot ett
beslut från den behöriga myndigheten i det land där företaget
hör hemma om att ombudet eller filialen har registrerats av
den myndigheten. Lag (2018:175).
27 § När Finansinspektionen har tagit emot en
underrättelse från en myndighet i ett annat land inom EES om
att ett utländskt företag avser att tillhandahålla
betaltjänster i Sverige, ska inspektionen inom en månad lämna
relevanta uppgifter till den behöriga myndigheten i det andra
landet om det utländska företagets planerade
tillhandahållande av betaltjänster här i landet. Om
betaltjänster ska tillhandahållas genom ett ombud eller en
filial, ska det av underrättelsen framgå om
Finansinspektionen har skälig anledning att anta att
anlitandet av filialen eller ombudet kan öka risken för
penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Lag (2018:175).
Uppdragsavtal
28 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får uppdra åt någon annan att utföra
ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i
dess verksamhet med betaltjänster. Betalningsinstitutet eller
den registrerade betaltjänstleverantören ska anmäla sådana
uppdragsavtal till Finansinspektionen. En sådan anmälan
behöver inte göras när det gäller
kontoinformationstjänster.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är
av väsentlig betydelse för betaltjänstverksamheten får bara
ges om betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade
och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på
betalningsinstitutets eller den registrerade
betaltjänstleverantörens internkontroll och
Finansinspektionens möjligheter att övervaka att
betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för
verksamheten. Lag (2018:175).
28 a § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör avser att ändra den uppdragsverksamhet
som avses i 28 §, ska institutet eller leverantören anmäla
detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.
Om ändringen rör ett betalningsinstituts verksamhet i ett
annat land inom EES, ska Finansinspektionen inom en månad
från det att anmälan togs emot underrätta den behöriga
myndigheten i det andra landet om ändringen.
Lag (2018:175).
Bemyndiganden
29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. beräkningen av kapitalkrav enligt 2 § första stycket,
2. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera medel enligt 6 §,
3. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera de medel för
genomförandet av betalningstransaktioner som avses i 7 §
andra stycket och hur stor andel av medlen hos
betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer
som omfattas av skyddskraven enligt 7 § tredje stycket,
4. vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 8 §,
5. hur uppgifter enligt 14 § ska lämnas, och
6. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör ska iaktta och vilka krav
betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt
28 §. Lag (2018:1794).
4 kap. Informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster
Avgifter för information
1 § En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en
betaltjänstanvändare för att tillhandahålla information enligt
detta kapitel.
En betaltjänstleverantör får dock, om leverantören och
betaltjänstanvändaren kommit överens om det, ta ut avgifter
för information som lämnas på begäran av användaren och som är
mer omfattande eller ges mer frekvent än enligt detta kapitel
eller för information som ges med hjälp av andra
kommunikationsmedel än de som anges i ett ramavtal.
Avgifter enligt andra stycket ska vara skäliga och motsvara
betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
Information om avgifter i vissa fall
Information om extra avgifter eller nedsättning av avgift
2 § Om betalningsmottagaren erbjuder en nedsättning av en
avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, ska
mottagaren informera betalaren om detta innan
betalningstransaktionen påbörjas.
Om en betaltjänstleverantör begär en avgift vid användning av
ett visst betalningsinstrument, ska denne informera
betaltjänstanvändaren om det sammanlagda avgiftsbeloppet
innan betalningstransaktionen påbörjas. Om sådan information
inte lämnas är betaltjänstanvändaren inte skyldig att betala
avgiften. Lag (2018:175).
Valuta och valutaväxling
3 § Om valutaväxling erbjuds före påbörjandet av
betalningstransaktionen på platsen för försäljningen eller av
betalningsmottagaren, ska den som erbjuder betalaren denna
tjänst informera betalaren om alla avgifter för tjänsten samt
om den växelkurs som ska användas. Detsamma gäller om
valutaväxling erbjuds i en uttagsautomat.
Betalaren ska godkänna valutaväxlingstjänsten innan
betalningstransaktionen genomförs. Lag (2018:175).
Informationsskyldighet vid enstaka betaltjänster
Information om konsumenters rättigheter
3 a § En betaltjänstleverantör ska se till att
informationsmaterial om konsumenters rättigheter som
utarbetats av Europeiska kommissionen görs tillgängligt för
betaltjänstanvändare i enlighet med föreskrifter som har
meddelats med stöd av 22 §. Lag (2018:175).
Förhandsinformation
4 § Innan ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås,
ska betaltjänstleverantören informera betaltjänstanvändaren om
1. vilka uppgifter som användaren ska uppge för att en
betalningsorder ska kunna utföras korrekt,
2. hur lång tid det som längst tar att genomföra
transaktionen, och
3. det sammanlagda avgiftsbeloppet som användaren ska betala
till leverantören för transaktionen.
Betaltjänstleverantören ska även ge betaltjänstanvändaren
detaljerad information om avgiftsbeloppet enligt första
stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och
redovisas separat.
Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge användaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
betalningstransaktionen.
Leverantören ska också göra information enligt 10 §
tillgänglig för användaren.
4 a § Innan en betalningsorder initieras ska leverantören
av betalningsinitieringstjänster, utöver vad som anges i 4 §,
informera betaltjänstanvändaren om
1. leverantörens namn och adress samt besöksadressen till
huvudkontoret,
2. besöksadressen till leverantörens ombud eller filial i det
land inom EES där betaltjänsten erbjuds, om tjänsterna
tillhandahålls genom ombud eller filial,
3. övriga kontaktuppgifter som är relevanta för kommunikation
med leverantören, och
4. kontaktuppgifter till Finansinspektionen.
Lag (2018:175).
4 b § Innan ett avtal om ett enstaka tillhandahållande av
en kontoinformationstjänst ingås, ska leverantören av
kontoinformationstjänster informera betaltjänstanvändaren
om
1. vilka uppgifter användaren ska lämna för att
kontoinformationstjänsten ska kunna utföras korrekt,
2. hur lång tid det längst tar att utföra tjänsten, och
3. det sammanlagda avgiftsbeloppet som användaren ska betala
till leverantören för tjänsten.
Leverantören ska ge betaltjänstanvändaren detaljerad
information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, om de
olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Leverantören ska göra information enligt 10 § tillgänglig för
användaren. Lag (2018:175).
5 § Information enligt 4–4 b §§ ska tillhandahållas på ett
lättillgängligt sätt och vara tydlig och lätt att förstå. Den
ska vara på svenska eller på något annat språk som parterna
kommer överens om.
På begäran av betaltjänstanvändaren ska informationen
tillhandahållas på papper eller något annat varaktigt
medium. Lag (2018:175).
6 § Om ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås
på distans på begäran av betaltjänstanvändaren, och detta gör
att betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kraven i 4, 4 a
och 5 §§, ska dessa krav i stället uppfyllas av denne
omedelbart efter det att betaltjänsten har genomförts.
Lag (2018:175).
Information till betalaren
7 § Så snart som möjligt efter det att en betalningsorder
har tagits emot ska betalarens kontoförvaltande
betaltjänstleverantör tillhandahålla betalaren följande
information:
1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera
betalningstransaktionen samt, när det är lämpligt, uppgifter
som avser betalningsmottagaren,
2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och
4. datum när betalningsordern togs emot.
Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
transaktionen. Lag (2018:175).
7 a § Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska
tillhandahålla betalaren följande information omedelbart
efter det att en betalningsorder initierats:
1. en bekräftelse på att betalningsordern initierats med
betalarens kontoförvaltande betaltjänstleverantör,
2. en uppgift som gör det möjligt att identifiera
betalningstransaktionen,
3. den information som överförts tillsammans med
betalningstransaktionen,
4. transaktionens belopp, och
5. det avgiftsbelopp som ska betalas till leverantören av
betalningsinitieringstjänster för transaktionen.
Leverantören ska ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 5, om de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Uppgift enligt första stycket 2 ska göras tillgänglig för
betalarens kontoförvaltande betaltjänstleverantör.
Lag (2018:175).
Information till betalningsmottagaren
8 § Så snart som möjligt efter det att
betalningstransaktionen har genomförts ska
betalningsmottagarens betaltjänstleverantör tillhandahålla
mottagaren följande information:
1. uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att
identifiera transaktionen och, när det är lämpligt, uppgift om
betalaren samt information som har bifogats transaktionen,
2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och
4. valuteringsdagen för krediteringen.
Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad
information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de
olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalningsmottagaren information om den
växelkurs som har använts vid transaktionen samt
transaktionens belopp före valutaväxling.
8 a § Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska
tillhandahålla betalningsmottagaren följande information
omedelbart efter det att en betalningsorder har initierats:
1. en uppgift som gör det möjligt för betalningsmottagaren
att identifiera betalaren och betalningstransaktionen, och
2. den information som överförts tillsammans med
betalningstransaktionen. Lag (2018:175).
9 § Betaltjänstleverantören är inte skyldig att lämna
eller göra information tillgänglig enligt 4 och 5–8 §§, om
sådan information redan ges eller kommer att ges till
betaltjänstanvändaren på grundval av ett ramavtal mellan
användaren och en annan betaltjänstleverantör.
Lag (2018:175).
Informationsskyldighet vid ramavtal
Förhandsinformation
10 § I rimlig tid innan ett ramavtal ingås ska
betaltjänstleverantören ge betaltjänstanvändaren följande
information:
1. leverantörens namn och adress och, i tillämpliga fall,
adress till dess ombud eller filial,
2. uppgift om att leverantören har tillstånd att
tillhandahålla betaltjänster och att leverantören, dess
filialer och ombud har registrerats hos behörig myndighet,
3. en beskrivning av det huvudsakliga innehållet i den
betaltjänst som tillhandahålls,
4. vilka uppgifter användaren ska lämna för att en
betalningsorder eller en kontoinformationstjänst ska kunna
utföras korrekt,
5. hur ett godkännande att initiera en betalningsorder eller
genomföra en betalningstransaktion ges samt hur det kan
återkallas enligt 5 kap. 35–37 §§,
6. när en betalningsorder ska anses mottagen enligt 5 kap.
31 § första stycket,
7. tidpunkter för mottagande av en order enligt 5 kap. 31 §
tredje stycket, om sådana har fastställts av leverantören,
8. hur lång tid det som längst tar att genomföra en
transaktion eller en kontoinformationstjänst,
9. möjligheten att avtala om begränsningar i användningen av
betalningsinstrumentet enligt 19 §,
10. när det gäller kortbaserade betalningsinstrument,
information om de rättigheter som följer av artikel 8.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den
29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade
betalningstransaktioner,
11. vilka avgifter användaren ska betala till leverantören
och, när det är tillämpligt, detaljuppgifter om dessa,
12. de räntor och växelkurser som ska tillämpas eller, om
referensräntesatser och referensväxelkurser ska användas,
metoden för beräkning av den faktiska räntan och relevant
dag, index eller underlag för att bestämma referensräntan
eller referensväxelkursen,
13. sådan omedelbar tillämpning av ändrade räntesatser eller
växelkurser som kan avtalas om enligt 14 § samt de
informationskrav som är förenade med detta,
14. i förekommande fall, de kommunikationsmedel som ska
användas för överföring av information och underrättelser
mellan parterna, inklusive tekniska krav på användarens
utrustning,
15. hur ofta och på vilket sätt information enligt denna lag
ska lämnas till eller göras tillgänglig för användaren,
16. vilket språk som ska användas i ramavtalet samt på vilket
språk kommunikationen mellan leverantören och användaren ska
ske,
17. användarens rätt att få ramavtalets villkor samt
information enligt 13 §,
18. de åtgärder som användaren ska vidta för att skydda
betalningsinstrumentet och hur användaren ska anmäla att ett
betalningsinstrument kommit bort eller obehörigen använts,
19. vilka åtgärder betaltjänstleverantören vidtar för att på
ett säkert sätt underrätta betaltjänstanvändaren om obehörig
användning och säkerhetsrisker,
20. i förekommande fall, under vilka omständigheter
leverantören förbehåller sig rätten att spärra ett
betalningsinstrument enligt 5 kap. 4 §,
21. betalarens ansvar enligt 5 a kap.,
22. hur och inom vilken tidsfrist användaren ska underrätta
leverantören om felaktigt genomförda betalningstransaktioner
eller obehöriga transaktioner,
23. leverantörens ansvar för initiering eller genomförande av
transaktioner enligt 5 kap. 47–53 §§,
24. villkoren för återbetalning enligt 5 kap. 28–30 §§,
25. i förekommande fall, uppgift om att användaren ska anses
ha godkänt de ändrade villkoren enligt 14 § om användaren
inte före den dag då de föreslås träda i kraft underrättar
leverantören om att användaren inte godkänner dem,
26. avtalets löptid,
27. uppsägningstider och avgifter för uppsägning enligt 14 §
tredje stycket eller 15 §,
28. eventuella avtalsbestämmelser om vilket lands lag som ska
tillämpas för ramavtalet och om vilken domstol som är
behörig, och
29. vilka förfaranden för klagomål och prövning utanför
domstol som finns för användaren. Lag (2018:175).
Tillgång till information och villkor enligt ramavtalet
11 § Information enligt 10 § ska tillhandahållas på papper
eller annat varaktigt medium, uttryckas på ett lättillgängligt
sätt och vara tydlig och lätt att förstå. Den ska vara på
svenska eller på annat språk som parterna kommer överens om.
12 § Om ett ramavtal ingås på distans på begäran av
betaltjänstanvändaren, och detta gör att
betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kraven i 10 och 11
§§, ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart
efter det att ramavtalet har ingåtts.
13 § Betaltjänstanvändaren har under avtalsförhållandet alltid
rätt att på begäran få avtalsvillkoren för ramavtalet samt den
information som anges i 10 § i en handling eller i någon annan
läsbar och varaktig form som är tillgänglig för användaren.
Ändringar av villkoren enligt ramavtalet
14 § En betaltjänstleverantör och en betaltjänstanvändare kan
komma överens om att en användare ska bli bunden av en
villkorsändring som leverantören föreslår, om användaren inte
före den dag då ändringen föreslås träda i kraft meddelar
leverantören att han inte accepterar det nya villkoret.
Leverantören måste föreslå ändringar, på det sätt som anges i
11 §, minst två månader innan de ska börja tillämpas.
Ändrade räntesatser eller växelkurser får tillämpas
omedelbart, om leverantören och användaren kommit överens om
detta och ändringen grundas på den avtalade
referensräntesatsen eller referensväxelkursen. Användaren ska
dock snarast möjligt på det sätt som anges i 11 § underrättas
om att leverantören tillämpar en ny räntesats, om inte
parterna har avtalat att informationen ska lämnas eller göras
tillgänglig med en viss regelbundenhet eller på ett visst
sätt.
Användaren har rätt att med omedelbar verkan och avgiftsfritt
säga upp ramavtalet före den dag då ändringen föreslås bli
tillämplig. Användaren ska informeras om detta när
leverantören föreslår ändringen.
Uppsägning av ramavtal
15 § Betaltjänstanvändaren får säga upp ramavtalet med
omedelbar verkan, såvida inte parterna har kommit överens om
en uppsägningstid. Betaltjänstleverantören får inte göra
gällande en längre uppsägningstid för användaren än en
månad.
Om leverantören säger upp ett ramavtal som ingåtts på
obestämd tid, ska uppsägningstiden vara minst två månader.
Ett ramavtal som har ingåtts för en bestämd tid av mer än sex
månader eller på obestämd tid ska kunna sägas upp
avgiftsfritt av användaren efter sex månader.
När leverantören får ta ut en avgift för uppsägningen, ska
avgiften motsvara de faktiska kostnader som uppsägningen
medför för leverantören. Periodiska avgifter för
betaltjänster ska betalas endast för tiden fram till det att
avtalet upphör att gälla. Om sådana avgifter har betalats i
förskott, ska de betalas tillbaka i motsvarande omfattning.
Lag (2018:175).
Information innan en betalningstransaktion enligt ett ramavtal
genomförs
16 § När en betalare tar initiativ till en
betalningstransaktion som omfattas av ett ramavtal ska
betaltjänstleverantören, på begäran av betalaren, lämna
följande uppgifter till betalaren innan transaktionen
genomförs:
1. hur lång tid det som längst tar att genomföra
transaktionen, och
2. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen.
Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 2, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Information till betalaren om en betalningstransaktion enligt
ett ramavtal
17 § Efter det att betalarens betalkonto har debiterats eller,
om betalaren inte använder något betalkonto, efter det att
betalaren lämnat en betalningsorder till
betaltjänstleverantören ska denne utan onödigt dröjsmål och på
det sätt som anges i 11 §, tillhandahålla följande information
till betalaren:
1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera
betalningstransaktionen samt, när det är lämpligt, uppgifter
som avser betalningsmottagaren,
2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och
4. uppgift om valuteringsdag för debitering eller datum när
betalningsordern togs emot.
Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
transaktionen.
Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i
första stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en
gång i månaden. Den ska lämnas eller göras tillgänglig på ett
överenskommet sätt så att betalaren kan lagra och återskapa
informationen oförändrad.
På begäran av betalaren ska betaltjänstleverantören en gång i
månaden avgiftsfritt tillhandahålla information enligt första
stycket i pappersform.
Information till betalningsmottagaren om en
betalningstransaktion enligt ett ramavtal
18 § När en betalningstransaktion har genomförts ska
betalningsmottagarens betaltjänstleverantör utan onödigt
dröjsmål och på det sätt som anges i 11 §, tillhandahålla
följande information till betalningsmottagaren:
1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera
transaktionen samt, när det är lämpligt, information som
överförts tillsammans med betalningstransaktionen,
2. transaktionens belopp i den valuta som krediteras
betalningsmottagarens betalkonto,
3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till
leverantören för transaktionen och den ränta som
betalningsmottagaren eventuellt ska betala, och
4. valuteringsdagen för krediteringen.
Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad
information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de
olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.
Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalningsmottagaren information om den
växelkurs som har använts vid transaktionen samt
transaktionens belopp före valutaväxling.
Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i
första stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en
gång i månaden. Den ska lämnas eller göras tillgänglig på ett
överenskommet sätt så att betalningsmottagaren kan lagra och
återskapa informationen oförändrad.
På begäran av betalningsmottagaren ska betaltjänstleverantören
en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahålla denna
information i pappersform.
Undantag från kraven på information
19 § En betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna
information enligt 10 och 16 §§ vid tillhandahållande av
betaltjänster som genomförs med användning av elektroniska
pengar eller betalningsinstrument som enligt ramavtal bara
1. kan användas för enskilda betalningstransaktioner till ett
belopp motsvarande högst 30 euro,
2. kan användas för betalningar upp till ett totalt belopp
motsvarande högst 150 euro, eller
3. lagrar medel som inte vid något tillfälle överstiger ett
belopp motsvarande 150 euro.
En betaltjänstleverantör är dock skyldig att, innan
betaltjänster enligt första stycket tillhandahålls, lämna
information till betalaren om
1. hur betalningsinstrumentet kan användas,
2. ansvar för obehöriga betalningstransaktioner,
3. avgifter, och
4. var betalaren på ett lättillgängligt sätt kan finna den
information som anges i 10 §.
För betaltjänster enligt första stycket får
betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören komma
överens om att leverantören inte behöver följa bestämmelserna
om
1. hur villkor i ramavtal ändras enligt 14 §, eller
2. information till betaltjänstanvändare vid enskilda
betalningstransaktioner enligt 17 och 18 §§.
I de fall som avses i tredje stycket 2 ska
betaltjänstleverantören dock tillhandahålla eller göra
tillgänglig en hänvisning som gör det möjligt för
betaltjänstanvändaren att identifiera betalningstransaktionen,
betalningstransaktionens belopp och avgifter. Om
betalningsinstrumentet används anonymt eller om leverantören
av andra skäl inte har tekniska möjligheter att tillhandahålla
informationen, behöver leverantören inte tillhandahålla eller
göra tillgänglig en sådan hänvisning. Leverantören ska dock ge
betalaren möjlighet att kontrollera det belopp som har lagrats
på betalningsinstrumentet.
Möjlighet att avvika från bestämmelserna
20 § En betaltjänstleverantör får komma överens med en
betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från
bestämmelserna i detta kapitel. Lag (2018:175).
Ytterligare bestämmelser om informationskrav i vissa fall
20 a § Ytterligare bestämmelser om informationskrav för
betaltjänstleverantörer och parter som tillhandahåller
valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på
försäljningsstället finns i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om
gränsöverskridande betalningar i unionen. Lag (2024:392).
Påföljd vid utebliven information
21 § Om information inte lämnas i enlighet med 3–6, 10–13
och 19 §§, ska även marknadsföringslagen (2008:486)
tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Lag (2018:175).
Bevisbörda
21 a § En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att
information har lämnats i enlighet med detta kapitel.
Lag (2022:723).
Bemyndiganden
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om hur
betaltjänstleverantörer ska göra det informationsmaterial om
konsumenters rättigheter som avses i 3 a § tillgängligt för
betaltjänstanvändare. Lag (2018:175).
4 a kap. Betalkonto
Skyldighet att tillhandahålla betalkonto med grundläggande
funktioner
1 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut får inte vägra en konsument som är lagligen
bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana
grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet eller
filialen tillhandahåller andra konsumenter.
Första stycket gäller inte om det skulle strida mot lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism eller om det finns särskilda skäl mot att
tillhandahålla konsumenten ett betalkonto. Lag (2022:1704).
Grundläggande funktioner
2 § Med grundläggande funktioner avses
1. tjänster som krävs för att öppna, inneha och avsluta ett
betalkonto,
2. tjänster som gör det möjligt att sätta in medel på ett
betalkonto,
3. tjänster som gör det möjligt att inom EES över disk eller i
uttagsautomater ta ut kontanter från ett betalkonto, och
4. utförande av följande betalningstransaktioner inom EES:
a) autogirering,
b) betalningar genom ett debetkort, inbegripet betalningar
online, samt
c) betalningar, inbegripet stående överföringar, vid
terminaler, över disk och via onlinetjänster.
Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut som tillhandahåller en konsument ett betalkonto
med grundläggande funktioner får inte begränsa det antal
gånger konsumenten får använda de tjänster som är knutna till
betalkontot. Lag (2022:1704).
Behandlingen av en ansökan om betalkonto med grundläggande
funktioner
3 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut ska behandla en ansökan från en konsument om
betalkonto med grundläggande funktioner skyndsamt. Institutet
eller filialen ska avgöra ärendet så snart som möjligt och
senast inom tio bankdagar efter det att institutet eller
filialen tagit emot en fullständig ansökan.
Om institutet eller filialen avslår en ansökan, ska institutet
eller filialen omedelbart underrätta konsumenten om beslutet
och lämna information om vart han eller hon kan vända sig för
att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat.
Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för
konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för beslutet framgå
av underrättelsen. Lag (2022:1704).
Avgifter för betalkonto med grundläggande funktioner
4 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut får ta ut rimliga avgifter från en konsument
för att tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande
funktioner. Lag (2022:1704).
Förteckning över de mest representativa tjänsterna som är
knutna till betalkonton i Sverige
4 a § Finansinspektionen ska ta fram och på sin webbplats
offentliggöra en förteckning över de mest representativa
tjänsterna som är knutna till betalkonton i Sverige och vid
behov uppdatera den.
I förteckningen ska de termer som har fastställts i enlighet
med artikel 3.4 i betalkontodirektivet användas.
Lag (2019:407).
Information om tjänster och avgifter
4 b § En betaltjänstleverantör ska i sin information till
konsumenter använda termerna i den förteckning som avses i
4 a §.
Om betaltjänstleverantören i informationen använder namn på
varumärken för att beteckna sina tjänster, ska motsvarande
termer i förteckningen tydligt anges. Lag (2019:407).
5 § En betaltjänstleverantör ska i rimlig tid innan den ingår
ett avtal om betalkonto ge konsumenten en sådan förteckning
som avses i 4 a § och, i den utsträckning betaltjänst-
leverantören tillhandahåller dessa tjänster, informera
konsumenten om avgifterna för dem. Informationen ska lämnas i
pappersform eller på annat varaktigt medium.
Betaltjänstleverantören ska också hålla förteckningen och en
ordlista som minst omfattar de begrepp som fastställts i
förteckningen tillgängliga för konsumenten.
Betaltjänstleverantören ska, utöver de informationskrav som
följer av 4 kap. minst en gång per år ge konsumenten
kostnadsfri information om aktuella avgifter och räntesatser
för de tjänster som är knutna till betalkontot.
Betaltjänstleverantören och konsumenten ska komma överens om
på vilket sätt avgifterna ska redovisas. Redovisningen ska
lämnas i pappersform om konsumenten begär det.
Lag (2019:407).
5 a § När ett betalkonto erbjuds tillsammans med en annan
produkt eller tjänst som en del av ett paket, ska
betaltjänstleverantören informera konsumenten om huruvida det
är möjligt att köpa de olika komponenterna separat och, i
förekommande fall, förse konsumenten med uppgifter om
kostnaderna och avgifterna för varje komponent.
Lag (2019:407).
Tillämpning av marknadsföringslagen
5 b § Om information inte lämnas i enlighet med 4 b, 5 och
5 a §§ ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med
undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Vid tillämpningen av 10 § tredje
stycket den lagen ska sådan information anses vara väsentlig.
Lag (2019:407).
Byte av betalkonto
6 § En betaltjänstleverantör ska ha rutiner för en konsuments
byte av betalkonto i samma valuta mellan
betaltjänstleverantören och en annan betaltjänstleverantör i
Sverige. Rutinerna ska säkerställa att ett sådant byte kan
genomföras snabbt och utan onödiga olägenheter för
konsumenten. Betaltjänstleverantören ska informera konsumenten
om rutinerna.
Den betaltjänstleverantör som konsumenten vill öppna ett
betalkonto hos ska på begäran av konsumenten kontakta den
betaltjänstleverantör som konsumenten har ett betalkonto hos
och se till att bytet genomförs. Bytet ska vara genomfört inom
den tidsram som anges i artikel 10 i betalkontodirektivet.
Om en konsument meddelar sin betaltjänstleverantör att han
eller hon vill öppna ett betalkonto i ett annat land inom EES,
ska betaltjänstleverantören bistå med viss information,
överföring av medel och stängning av betalkontot. Detta ska
ske inom den tidsram som anges i artikel 11 i
betalkontodirektivet. Lag (2019:407).
7 § Avgifter, utöver de som avses i 4 kap. 15 §, som en
betaltjänstleverantör tar ut av en konsument i samband med
byte av betalkonto, ska vara rimliga och i linje med
betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
Vid byte av betalkonto får den betaltjänstleverantör som en
konsument har ett betalkonto hos inte ta ut någon avgift för
information om betalningstransaktioner. Lag (2019:407).
8 § En betaltjänstleverantör ska ersätta en konsument för ren
förmögenhetsskada som uppstår som en direkt följd av att
betaltjänstleverantören inte har fullgjort sina skyldigheter
enligt 6 §.
Ansvar enligt första stycket inträder inte i fall av
osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som
åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och
vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla
ansträngningar. Ansvar inträder inte heller då en
betaltjänstleverantör handlar i enlighet med svensk lag eller
unionsrätt. Lag (2017:342).
Uppsägning av ett avtal om betalkonto med grundläggande
funktioner
9 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut får säga upp ett avtal om betalkonto med
grundläggande funktioner bara om
1. konsumenten avsiktligt har använt betalkontot för olagliga
ändamål,
2. det inte har förekommit några transaktioner på betalkontot
under de senaste 24 månaderna,
3. konsumenten har lämnat felaktiga uppgifter när betalkontot
öppnades, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att han
eller hon inte hade fått öppna ett sådant konto, eller
4. det finns särskilda skäl.
Om institutet eller filialen säger upp avtalet, ska institutet
eller filialen underrätta konsumenten om detta och om vart han
eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få
uppsägningen rättsligt prövad. Underrättelsen ska vara
skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt,
ska skälen för uppsägningen framgå av underrättelsen.
Om institutet eller filialen säger upp avtalet med stöd av
första stycket 2 eller 4, ska institutet eller filialen
underrätta konsumenten minst två månader innan uppsägningen
träder i kraft. En uppsägning med stöd av första stycket 1
eller 3 får omedelbar verkan. Lag (2022:1704).
Bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. den information och redovisning som en
betaltjänstleverantör ska lämna eller hålla tillgänglig
enligt 5 §,
2. rutiner för byte av betalkonto enligt 6 §, och
3. vilka uppgifter om betalkonton med grundläggande
funktioner som en betaltjänstleverantör ska lämna till
Finansinspektionen. Lag (2017:342).
5 kap. Genomförande av betaltjänster
Avgifter
1 § En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift
av en betaltjänstanvändare för fullgörandet av sin
informationsskyldighet samt av skydds- och
korrigeringsåtgärder enligt detta kapitel förutom i de fall
som anges i 32, 37 och 45 §§. När avgifter får tas ut enligt
någon av dessa bestämmelser ska de vara skäliga och motsvara
betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
I förhållandet mellan betalaren och betalningsmottagaren ska
betalaren svara för de avgifter som betalarens
betaltjänstleverantör tar ut och betalningsmottagaren svara
för de avgifter som mottagarens betaltjänstleverantör tar
ut.
Betaltjänstleverantören får inte hindra en
betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning
vid användning av ett visst betalningsinstrument.
En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av
betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.
Lag (2018:175).
Elektroniska pengar och betalningsinstrument som avser låga
belopp
2 § För elektroniska pengar och sådana
betalningsinstrument som avses i 4 kap. 19 § första stycket
får betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren i
ramavtal komma överens om
1. att leverantören inte behöver underrätta användaren att
betalningsordern har avvisats, om det av sammanhanget klart
framgår att den inte har utförts,
2. att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter
att ha godkänt att den genomförs,
3. andra tidsgränser för genomförandet än de som anges i
40–44 §§, eller
4. att det inte ska vara möjligt att spärra
betalningsinstrumentet. Lag (2018:175).
Godkännande av en betalningstransaktion
3 § En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om
betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den
genomförs. Samtycket ska lämnas antingen direkt till den
kontoförvaltande betaltjänstleverantören eller via
betalningsmottagaren eller, i förekommande fall, leverantören
av betalningsinitieringstjänsten.
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant
samtycke har lämnats. Lag (2022:723).
Begränsning av betalningsinstrumentets användning
4 § I ramavtal mellan betalaren och betaltjänstleverantören
får leverantören förbehålla sig rätten att spärra
betalningsinstrumentet när det finns
1. risk för en icke säker användning av
betalningsinstrumentet,
2. misstanke om att betalningsinstrumentet obehörigen
använts, eller
3. i fråga om betalningsinstrument med kreditutrymme, en
väsentligt ökad risk för att betalaren inte kan betala.
En betaltjänstleverantör som spärrar ett betalningsinstrument
enligt första stycket ska informera betalaren om spärren och
skälen till denna.
Betalaren ska informeras innan betalningsinstrumentet spärras
eller så snart som möjligt efter det att spärren har införts.
Någon information till betalaren får dock inte lämnas om det
skulle vara oförenligt med annan lag eller om det är motiverat
av säkerhetsskäl att inte göra detta.
Betaltjänstleverantören ska häva spärren av
betalningsinstrumentet eller ersätta det med ett nytt
betalningsinstrument så snart det inte längre finns skäl att
låta spärren kvarstå.
Betaltjänstleverantörens respektive betaltjänstanvändarens
skyldigheter avseende ett betalningsinstrument
5 § Betaltjänstleverantören ska
1. se till att villkoren för utgivning och användning av
betalningsinstrument är objektiva, icke-diskriminerande och
proportionella,
2. se till att de personliga behörighetsfunktioner som är
knutna till betalningsinstrumentet inte görs tillgängliga av
leverantören för andra än den betaltjänstanvändare som har
rätt att använda betalningsinstrumentet,
3. inte skicka betalningsinstrument till någon som inte har
beställt det, förutom då ett betalningsinstrument som redan
innehas av användaren ska ersättas,
4. se till att användare när som helst har möjlighet att på
lämpligt sätt anmäla till leverantören att ett
betalningsinstrument har kommit bort eller obehörigen använts
eller begära att en spärr hävs enligt 4 § fjärde stycket,
och
5. förhindra användning av betalningsinstrumentet när en
anmälan enligt 4 har lämnats.
En betaltjänstleverantör ska under 18 månader efter det att
en anmälan eller en begäran enligt första stycket 4 lämnats
bevara information som gör det möjligt för
betaltjänstanvändaren att visa att en anmälan eller begäran
har lämnats. Sådan information ska lämnas till användaren om
användaren begär det.
En anmälan enligt första stycket 4 ska vara avgiftsfri för
betaltjänstanvändaren. Betaltjänstleverantören får dock ta ut
en avgift för de kostnader som är direkt hänförliga till
ersättandet av betalningsinstrumentet. Lag (2018:175).
6 § Betaltjänstanvändaren är skyldig att
1. skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna
till betalningsinstrumentet,
2. vid vetskap om att betalningsinstrumentet har kommit bort
eller obehörigen använts snarast anmäla detta till
betaltjänstleverantören, och
3. i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för
användning av betalningsinstrumentet.
Av 5 a kap. 3 § framgår att en betaltjänstanvändare kan bli
ansvarig om skyldigheterna i första stycket har åsidosatts.
Lag (2018:175).
Rätten att använda betalningsinitieringstjänster
7 § Betaltjänstanvändaren har rätt att använda
betalningsinitieringstjänster om det berörda betalkontot är
tillgängligt online. Denna rätt gäller oberoende av om det
finns ett avtal om detta mellan leverantören av
betalningsinitieringstjänster och den kontoförvaltande
betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
Betaltjänstleverantörens skyldigheter vid tillhandahållandet
av betalningsinitieringstjänster
8 § Vid tillhandahållandet av
betalningsinitieringstjänster får leverantören inte
1. vid någon tidpunkt inneha betalarens medel,
2. lagra känsliga betalningsuppgifter som tillhör
betaltjänstanvändaren,
3. begära andra uppgifter av betaltjänstanvändaren än sådana
som krävs för att tillhandahålla
betalningsinitieringstjänsten,
4. använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för andra
ändamål än för att tillhandahålla den
betalningsinitieringstjänst som uttryckligen begärs av
betalaren, eller
5. ändra beloppet, uppgift om betalaren eller något annat
inslag i transaktionen. Lag (2018:175).
9 § Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska
säkerställa
1. att betaltjänstanvändarens personliga
behörighetsfunktioner inte är tillgängliga för andra än
leverantören samt användaren och utgivaren av
behörighetsfunktionerna, och att dessa uppgifter överförs
genom leverantören på ett säkert och effektivt sätt, och
2. att eventuell övrig information om betaltjänstanvändaren
som leverantören har fått vid tillhandahållandet av tjänsten
endast lämnas till betalningsmottagaren och med användarens
uttryckliga godkännande. Lag (2018:175).
10 § Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska
identifiera sig gentemot betaltjänstanvändarens
kontoförvaltande betaltjänstleverantör varje gång en
betalning initieras. Lag (2018:175).
11 § När den kontoförvaltande betaltjänstleverantören har
tagit emot en betalningsorder från leverantören av
betalningsinitieringstjänster och betalaren uttryckligen
godkänt betalningstransaktionen i enlighet med 3 §, ska den
kontoförvaltande betaltjänstleverantören ge leverantören av
betalningsinitieringstjänsten all tillgänglig information om
initieringen och genomförandet av betalningstransaktionen.
Informationen ska lämnas omedelbart efter det att
betalningsordern har tagits emot från leverantören av
betalningsinitieringstjänsten. Lag (2018:175).
12 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska
behandla en betalningsorder som tas emot från en leverantör
av betalningsinitieringstjänsten på samma sätt som en
betalningsorder som tas emot direkt från betalaren när det
gäller val av tidpunkt, prioritering och avgifter, om det
inte finns objektiva skäl för en annan behandling.
Lag (2018:175).
13 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören och
leverantören av betalningsinitieringstjänster ska tillämpa
säker kommunikation när de kommunicerar med varandra.
Leverantören av betalningsinitieringstjänster ska tillämpa
säker kommunikation även när den kommunicerar med betalaren
och betalningsmottagaren. Lag (2018:175).
Rätten att använda kontoinformationstjänster
14 § Betaltjänstanvändaren har rätt att använda
kontoinformationstjänster om det berörda betalkontot är
tillgängligt online. Denna rätt gäller oberoende av om det
finns ett avtal om detta mellan leverantören av
kontoinformationstjänster och den kontoförvaltande
betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
Betaltjänstleverantörens skyldigheter vid tillhandahållandet
av kontoinformationstjänster
15 § Vid tillhandahållandet av kontoinformationstjänster
får leverantören inte
1. tillhandahålla tjänster utan betaltjänstanvändarens
uttryckliga godkännande,
2. begära känsliga betalningsuppgifter som är kopplade till
betalkontot, eller
3. använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för andra
ändamål än för att genomföra den kontoinformationstjänst som
uttryckligen begärs av betaltjänstanvändaren.
Leverantören har endast rätt till tillgång till information
från angivna betalkonton och sådana betalningstransaktioner
som hör till kontona. Lag (2018:175).
16 § Leverantören av en kontoinformationstjänst ska
säkerställa att betaltjänstanvändarens personliga
behörighetsfunktioner inte är tillgängliga för andra än
leverantören samt användaren och utgivaren av dem och att
dessa uppgifter överförs genom leverantören på ett säkert och
effektivt sätt. Lag (2018:175).
17 § Leverantören av en kontoinformationstjänst ska för
varje kommunikationssession identifiera sig gentemot den
kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
18 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska
behandla en begäran om uppgifter som överförs via en
leverantör av kontoinformationstjänster på samma sätt som en
begäran direkt från betaltjänstanvändaren, om det inte finns
objektiva skäl för en annan behandling. Lag (2018:175).
19 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören och
leverantören av kontoinformationstjänster ska tillämpa säker
kommunikation när de kommunicerar med varandra.
Lag (2018:175).
Skyldighet att ge åtkomst eller tillträde till betalkonto
20 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören får
vägra en leverantör av en betalningsinitieringstjänst åtkomst
till ett betalkonto endast om den kontoförvaltande
leverantören av skäl som är objektivt motiverade och
tillräckligt underbyggda gör bedömningen att leverantören av
initieringstjänsten obehörigen har fått åtkomst till kontot
eller obehörigen har initierat en betalningstransaktion från
kontot.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören får vägra en
leverantör av en kontoinformationstjänst tillträde till ett
betalkonto endast om den kontoförvaltande leverantören av
skäl som är objektivt motiverade och tillräckligt underbyggda
gör bedömningen att leverantören av informationstjänsten
obehörigen har fått tillträde till kontot.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska medge
åtkomst eller tillträde till betalkontot så snart det inte
längre finns skäl för vägran. Lag (2018:175).
21 § Innan den kontoförvaltande betaltjänstleverantören
enligt 20 § vägrar åtkomst eller tillträde till ett
betalkonto ska leverantören på avtalat sätt underrätta
betaltjänstanvändaren. I underrättelsen ska skälen för vägran
anges. Om användaren inte kan underrättas innan åtkomst eller
tillträde vägras, ska en underrättelse lämnas så snart som
möjligt efter vägran.
Betaltjänstanvändaren får inte underrättas enligt första
stycket om en underrättelse är oförenlig med andra
föreskrifter. Detsamma gäller om det är motiverat av
säkerhetsskäl att inte lämna underrättelsen.
Lag (2018:175).
22 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska
omedelbart underrätta Finansinspektionen om en vägran enligt
20 §. I underrättelsen ska skälen för vägran anges.
Lag (2018:175).
Besked om tillgängliga medel
23 § Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska, på
begäran av en betaltjänstleverantör som har gett ut ett
kortbaserat betalningsinstrument, omedelbart ge ett klart
besked om huruvida det belopp som krävs för genomförande av
en kortbaserad betalningstransaktion är tillgängligt på
betalarens betalkonto eller inte, om
1. betalarens betalkonto är tillgängligt online vid
tidpunkten för begäran, och
2. betalaren uttryckligen har godkänt att den
kontoförvaltande betaltjänstleverantören lämnar ett sådant
besked.
Begäran ger inte den kontoförvaltande betaltjänstleverantören
rätt att reservera medel på betalarens betalkonto.
På begäran av betalaren ska den kontoförvaltande
betaltjänstleverantören underrätta betalaren om identiteten
på den betaltjänstleverantör som begärt ett besked som avses
i första stycket samt om det svar som lämnats.
Lag (2018:175).
24 § Den betaltjänstleverantör som har gett ut ett
kortbaserat betalningsinstrument får begära ett sådant besked
som avses i 23 § om
1. betalaren uttryckligen har godkänt att en sådan begäran
görs, och
2. betalaren har initierat betalningstransaktionen genom att
använda ett kortbaserat betalningsinstrument som getts ut av
betaltjänstleverantören.
Betaltjänstleverantören får inte lagra eller använda det svar
som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören lämnar för
andra syften än för att genomföra transaktionen.
Lag (2018:175).
25 § Den betaltjänstleverantör som enligt 24 § begär ett
besked ska tillämpa säker kommunikation och innan beskedet
begärs autentisera sig gentemot den kontoförvaltande
betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
26 § Bestämmelserna i 23–25 §§ gäller inte för
betalningstransaktioner som initieras genom kortbaserade
betalningsinstrument där det lagras elektroniska pengar,
definierade i 1 kap. 2 § 2 lagen (2011:755) om elektroniska
pengar. Lag (2018:175).
Reservering av medel
27 § Om en kortbaserad betalningstransaktion initieras av
eller via betalningsmottagaren och det exakta beloppet inte
är känt vid tidpunkten för betalarens godkännande av
genomförandet av transaktionen, får betalarens
betaltjänstleverantör reservera medel på betalarens
betalkonto endast för täckning av transaktionen och om
betalaren har godkänt det exakta belopp som reservationen
avser.
Betalarens betaltjänstleverantör ska frigöra de medel som har
reserverats på betalarens betalkonto så snart det kan ske
efter att leverantören tagit emot information om
betalningstransaktionens exakta belopp eller tagit emot
betalningsordern. Lag (2018:175).
Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av
eller via en betalningsmottagare
28 § En betalare har rätt till återbetalning från sin
betaltjänstleverantör om betalningstransaktionen initierats
av eller via betalningsmottagaren, och
1. betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i
samband med att den godkändes, och
2. betalningstransaktionens belopp överstiger det belopp som
betalaren rimligen kunde ha förväntat sig med hänsyn till
sitt tidigare utgiftsmönster, villkoren i ramavtalet och
andra relevanta omständigheter.
På begäran av betaltjänstleverantören ska betalaren informera
leverantören om sådana omständigheter som avses i första
stycket 2. Återbetalningen ska uppgå till hela beloppet av
den genomförda transaktionen. Valuteringsdagen för
kreditering av betalarens betalkonto ska bestämmas till
senast den dag då beloppet debiterades kontot.
Om betalaren och betaltjänstleverantören har avtalat om att
en referensväxelkurs ska tillämpas på
betalningstransaktionen, och den avtalade referensväxelkursen
har använts, får betalaren inte hävda att förutsättningarna i
första stycket 2 är uppfyllda på grund av den växelkurs som
tillämpats.
De villkor för återbetalning som anges i första stycket 1 och
2 gäller inte för autogireringar som omfattas av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av
den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga
krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring
av förordning (EG) nr 924/2009. Lag (2018:175).
29 § En betalare och en betaltjänstleverantör får i ett
ramavtal komma överens om att betalaren inte har rätt till
återbetalning när denne har gett sitt godkännande, direkt till
leverantören, till att en betalningstransaktion genomförs och
antingen leverantören eller betalningsmottagaren lämnade
information om den kommande transaktionen eller gjorde sådan
information tillgänglig för betalaren minst fyra veckor före
den sista betalningsdagen. Lag (2018:175).
30 § En betaltjänstleverantör är inte skyldig att återbetala
beloppet till betalaren om betalaren inte begärde
återbetalning inom åtta veckor från det att medlen debiterades
kontot.
Inom tio bankdagar från mottagandet av begäran om
återbetalning ska betaltjänstleverantören antingen återbetala
det belopp som transaktionen avser eller ange skälen för att
återbetalning vägras med uppgift om vart betalaren kan vända
sig för att få ärendet prövat. Lag (2018:175).
Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder
31 § Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder är den
tidpunkt då ordern tas emot av betalarens
betaltjänstleverantör. Om tidpunkten för mottagande inte är en
bankdag för leverantören, ska betalningsordern anses ha tagits
emot under nästföljande bankdag.
En betaltjänstanvändare som initierar en betalningsorder och
en betaltjänstleverantör får komma överens om att tidpunkten
för mottagandet av en betalningsorder ska vara en annan än den
som anges i första stycket. Om den överenskomna tidpunkten
inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleverantör, ska
betalningsordern anses ha tagits emot under nästföljande
bankdag.
En betaltjänstleverantör får fastställa en tidpunkt nära
bankdagens slut då en betalningsorder senast tas emot. En
betalningsorder som tas emot efter den tidpunkten ska anses ha
tagits emot under nästföljande bankdag. Lag (2018:175).
Vägran att utföra en betalningsorder eller initiera en
betalningstransaktion
32 § En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en
betalningsorder eller initiera en betalningstransaktion ska
underrätta betaltjänstanvändaren om detta på avtalat sätt
snarast möjligt och senast inom de tidsfrister som anges i 40
och 41 §§. Av underrättelsen ska framgå
1. om möjligt, skälen för vägran, och
2. vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som
kan ha föranlett vägran.
Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för en
underrättelse enligt första stycket om
1. det finns skälig grund för vägran, och
2. leverantören får ta ut sådan avgift enligt ett ramavtal
med betaltjänstanvändaren. Lag (2018:175).
33 § Om villkoren i betaltjänstleverantörens ramavtal med
betalaren är uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör
inte vägra att utföra en godkänd betalningsorder, oavsett om
den har initierats av betalaren eller betalningsmottagaren,
såvida inte utförandet av betalningsordern skulle strida mot
annan lag. Detta gäller även om betalaren initierat
betalningsordern via en leverantör av
betalningsinitieringstjänster. Lag (2018:175).
34 § Vid tillämpning av 40, 41 och 47–53 §§ ska en
betalningsorder som betaltjänstleverantören har vägrat att
utföra anses inte ha blivit mottagen av leverantören.
Lag (2018:175).
Återkallelse av betalningsorder
35 § När en betalningstransaktion initieras av betalaren, får
denne inte återkalla en betalningsorder efter det att den har
tagits emot av betalarens betaltjänstleverantör.
Lag (2018:175).
36 § När en betalningstransaktion initieras av en
leverantör av betalningsinitieringstjänster eller av eller
via betalningsmottagaren får betalaren inte återkalla
betalningsordern efter det att betalaren har gett sitt
godkännande att initiera betalningstransaktionen till
leverantören av betalningsinitieringstjänster eller gett sitt
godkännande till att genomföra transaktionen till
mottagaren.
Vid autogiro får betalaren, trots första stycket och utan att
det påverkar rätten till återbetalning, återkalla
betalningsordern senast i slutet av den bankdag som föregår
den dag som avtalats för debitering av medlen.
Om en betaltjänstanvändare och en betaltjänstleverantör har
avtalat enligt 31 § om den tidpunkt vid vilken en
betalningsorder ska anses vara mottagen, får användaren trots
första stycket återkalla en betalningsorder senast i slutet
av den bankdag som föregår den avtalade dagen.
Lag (2018:175).
37 § Efter de tidpunkter som anges i 35 och 36 §§ får
betalningsordern återkallas endast om detta har avtalats
mellan betaltjänstanvändaren och berörd
betaltjänstleverantör. För att återkallelse efter de
tidpunkter som anges i 36 § första och andra styckena ska få
ske i fråga om en betalningstransaktion som har initierats av
betalningsmottagaren, krävs att även betalningsmottagaren
godkänner återkallelsen.
Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för återkallande
enligt första stycket om möjligheten att ta ut sådan avgift
framgår av ramavtalet med den betaltjänstanvändare som
återkallat betalningsordern. Lag (2018:175).
Överförda och mottagna belopp
38 § Betaltjänstleverantören får göra avdrag från det belopp
som ska överföras endast under de förutsättningar som anges i
andra och tredje styckena.
Betalningsmottagaren och mottagarens betaltjänstleverantör får
avtala om att leverantören får dra av sina egna avgifter från
det överförda beloppet innan det krediteras mottagaren.
Betalningstransaktionens belopp utan avdrag för avgifter och
avgifterna ska då redovisas var för sig i den information som
lämnas till betalningsmottagaren.
Om andra avgifter än de som avses i andra stycket dras av från
det överförda beloppet, ska betalarens betaltjänstleverantör
se till att betalningsmottagaren får hela det belopp som
angavs i betalningsordern. Om betalningstransaktionen
initierats av eller via mottagaren, ska mottagarens
betaltjänstleverantör se till att mottagaren får hela det
belopp som angavs i betalningsordern. Lag (2018:175).
Genomförandetid och valuteringsdag
39 § Bestämmelserna i 40–44 §§ gäller för
betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller
i svenska kronor.
Bestämmelserna i 40–44 §§ gäller också för
betalningstransaktioner där det sker en växling mellan euro
och svenska kronor, om
1. växlingen sker i Sverige, och
2. när det gäller en transaktion till eller från ett annat
land, överföringen av medlen mellan länderna sker i euro.
Bestämmelserna i 40–44 §§ är även tillämpliga på andra
betalningstransaktioner än de som anges i första och andra
styckena. Bestämmelserna i 40, 41, 43 och 44 §§ är dock inte
tillämpliga, om annat har avtalats mellan
betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören. Om
användaren och leverantören, med avvikelse från 40 § första
stycket, avtalar om när kreditering av betalningsmottagarens
leverantörs konto senast ska ske, får tidpunkten inte vara
senare än fyra bankdagar efter det att betalningsordern
mottagits enligt 31 §. Lag (2018:175).
40 § När en betalningsorder har mottagits enligt 31 §, ska
betalarens betaltjänstleverantör se till att
betalningstransaktionens belopp krediteras
betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid
slutet av nästföljande bankdag.
För betalningstransaktioner som initierats på papper får
betaltjänstleverantören förlänga tiden med en bankdag.
Lag (2018:175).
41 § En betalningsorder som har initierats av eller via en
betalningsmottagare ska genomföras inom de tidsfrister som har
överenskommits mellan betalningsmottagaren och dennes
betaltjänstleverantör.
För autogiro gäller att en betalningsorder ska lämnas i sådan
tid att betalningstransaktionen kan slutföras på den
överenskomna förfallodagen. Lag (2018:175).
42 § Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska
valutera betalningstransaktionens belopp och göra det
tillgängligt på mottagarens betalkonto.
Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens
betalkonto ska bestämmas till senast den bankdag då
betalningstransaktionens belopp krediteras mottagarens
betaltjänstleverantörs konto.
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska säkerställa
att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens
förfogande så snart som möjligt efter det att beloppet
krediteras mottagarens leverantörs konto. Detta gäller även
betalningar inom en och samma betaltjänstleverantör.
Valuteringsdagen för debitering av betalarens betalkonto ska
bestämmas till tidigast den dag då betalningstransaktionens
belopp debiteras detta betalkonto. Lag (2018:175).
43 § Om betalningsmottagaren inte har något betalkonto hos
betaltjänstleverantören som tar emot medlen, ska leverantören
göra dem tillgängliga för mottagaren inom den tid som anges i
40 och 41 §§. Lag (2018:175).
44 § Om en konsument sätter in kontanter på ett betalkonto hos
en betaltjänstleverantör ska leverantören se till att beloppet
görs tillgängligt och valuteras så snart som möjligt efter den
tidpunkt då medlen togs emot.
Om den som sätter in kontanter på ett betalkonto inte är
konsument, ska beloppet göras tillgängligt och valuteras
senast nästföljande bankdag. Lag (2018:175).
Ansvar för genomförandet av en betalningstransaktion
Betalningsorder med unik identifikationskod
45 § Om en betalningsorder lämnas med hjälp av en unik
identifikationskod, ska betalarens betaltjänstleverantör
anses ha utfört betalningsordern korrekt såvitt avser den
betalningsmottagare som angetts i identifikationskoden.
Om den unika identifikationskod som angetts av
betaltjänstanvändaren är felaktig, ska
betaltjänstleverantören inte vara ansvarig enligt 47–53 §§
för att betalningstransaktionen inte har genomförts eller för
brister i genomförandet av transaktionen.
Betaltjänstleverantören till den betaltjänstanvändare som
lämnade betalningsordern ska dock vidta skäliga åtgärder för
att få tillbaka de medel som betalningstransaktionen avsåg.
Leverantören får ta ut en avgift av användaren för de
åtgärder som vidtas, om ett ramavtal med användaren medger
det. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska bistå
leverantören och lämna all tillgänglig information som är
relevant för att medlen ska kunna återfås.
Om det inte är möjligt att få tillbaka de medel som
betalningstransaktionen avsåg trots att betalarens
betaltjänstleverantör har vidtagit skäliga åtgärder enligt
tredje stycket, ska betaltjänstleverantören på skriftlig
begäran ge betalaren all tillgänglig information som denne
behöver för att kunna inleda ett rättsligt förfarande för att
få tillbaka medlen. Lag (2018:175).
46 § Även om en betaltjänstanvändare lämnar information till
betaltjänstleverantören utöver den som anges i 4 kap. 4 §
första stycket 1 eller 10 § 4 är leverantören bara ansvarig
för genomförandet av en betalningstransaktion i enlighet med
den unika identifikationskod som användaren har angett.
Lag (2018:175).
Betalningstransaktioner som initierats av betalaren
47 § Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot
betalaren för att en betalningsorder som betalaren har
initierat utförs korrekt. Betaltjänstleverantören ska kunna
styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens
leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp
enligt 40 §, ansvarar mottagarens leverantör gentemot
mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt.
Lag (2022:723).
48 § Om betalarens betaltjänstleverantör ansvarar för
genomförandet av en betalningstransaktion enligt 47 § första
stycket, ska leverantören så snart det kan ske betala
tillbaka beloppet i en transaktion som inte genomförts eller
genomförts bristfälligt till betalaren eller återställa det
debiterade betalkontots ställning till den som det skulle ha
haft om den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade
ägt rum. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens
betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet
debiterades kontot.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för
genomförandet av en transaktion enligt 47 § andra stycket ska
leverantören så snart som möjligt ställa transaktionens
belopp till betalningsmottagarens förfogande eller kreditera
mottagarens betalkonto med motsvarande belopp.
Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens
betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet
skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts
korrekt.
Om en betalningstransaktion inte genomförs i enlighet med
40 §, ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, på
begäran av betalarens betaltjänstleverantör, se till att
valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens
konto bestäms till senast den dag då beloppet skulle ha
valuterats om betalningstransaktionen hade genomförts
korrekt.
Det är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska
återställa det debiterade betalkontots ställning enligt
första stycket även om en leverantör av en
betalningsinitieringstjänst har initierat den felaktigt
genomförda transaktionen. Lag (2018:175).
49 § Om en betalningstransaktion som initierats av
betalaren inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska
betalarens betaltjänstleverantör, oavsett om denne har ansvar
för det inträffade, på begäran av betalaren så snart som
möjligt försöka spåra den initierade betalningstransaktionen
och underrätta betalaren om resultatet. Detta ska vara
avgiftsfritt för betalaren. Lag (2018:175).
Betalningstransaktioner som initierats av eller via
betalningsmottagaren
50 § Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar
gentemot mottagaren för att betalningstransaktionens belopp
ställs till mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en
betalningsorder som initierats av eller via mottagaren
överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i
enlighet med 41 §. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör
ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har försökt att
överföra en betalningsorder i enlighet med första stycket men
misslyckats, ska leverantören så snart som möjligt överföra
den berörda betalningsordern på nytt till betalarens
betaltjänstleverantör.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte har
överfört en betalningsorder enligt första stycket, ska
betalningstransaktionens belopp valuteras på mottagarens
betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om
betalningsordern hade överförts korrekt. Lag (2022:723).
51 § Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot
betalaren för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd
betalningstransaktion som initierats av eller via
betalningsmottagaren, utom då mottagarens
betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren enligt
50 §.
En betalares betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt
första stycket ska betala tillbaka betalningstransaktionens
belopp till betalaren eller återställa det debiterade
betalkontot till den ställning som kontot skulle ha haft om
den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum.
Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska
bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades
kontot.
Andra stycket gäller inte om en betalningstransaktion inte
genomförs i enlighet med 40 § men betalarens
betaltjänstleverantör kan visa att betalningsmottagarens
betaltjänstleverantör ändå har tagit emot beloppet.
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska då valutera
beloppet på betalningsmottagarens betalkonto senast den dag
då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade
genomförts korrekt. Lag (2018:175).
52 § Om en betalningstransaktion som initierats av eller
via betalningsmottagaren inte genomförs eller genomförs
bristfälligt, ska mottagarens betaltjänstleverantör, oavsett
dennes ansvar för det inträffade, på begäran av mottagaren så
snart som möjligt försöka spåra den initierade
betalningstransaktionen och underrätta mottagaren om
resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för mottagaren.
Lag (2018:175).
53 § Betaltjänstleverantörerna ansvarar gentemot sina
respektive betaltjänstanvändare för sådana avgifter och räntor
som användare ska betala till följd av att
betalningstransaktionen inte genomförts eller genomförts
bristfälligt. Lag (2018:175).
Meddelande om felaktigt genomförda betalningstransaktioner
54 § Betaltjänstleverantören får kräva att
betaltjänstanvändaren ansvarar för betalningstransaktionens
belopp, om användaren inte underrättar leverantören så snart
det kan ske efter att ha fått vetskap om att transaktionen
genomförts på ett felaktigt sätt. Detsamma gäller om
leverantören har lämnat information om transaktionen till
användaren eller gjort informationen tillgänglig för denne
enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte
underrättar leverantören inom 13 månader från det att
beloppet belastat kontot.
Det är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska
underrättas enligt första stycket även om en leverantör av
betalningsinitieringstjänster har initierat den felaktigt
genomförda betalningstransaktionen. Lag (2018:175).
Rätt till återkrav
55 § Om en betaltjänstleverantör eller mellanhand som inte
är ansvarig mot betaltjänstanvändaren enligt 47–53 §§ eller
5 a kap. har orsakat att en betalningstransaktion inte
genomförts eller genomförts bristfälligt eller att en
obehörig betalningstransaktion genomförts, ska leverantören
eller mellanhanden ersätta den betaltjänstleverantör som är
ansvarig mot betaltjänstanvändaren för de förluster,
inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren,
som uppkommit hos denna betaltjänstleverantör enligt
47–53 §§ eller 5 a kap.
Ersättningen ska motsvara de förluster, inbegripet belopp som
betalats till betaltjänstanvändare, som uppkommit hos
betaltjänstleverantören enligt 47–53 §§ och 5 a kap.
Lag (2018:175).
56 § Om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har
orsakat att en betalningstransaktion inte har genomförts
eller genomförts bristfälligt eller att en obehörig
betalningstransaktion genomförts, ska leverantören ersätta
den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för de
förluster, inbegripet belopp som betalats till
betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos
betaltjänstleverantören enligt 47–53 §§ och 5 a kap.
Lag (2018:175).
Befrielse från ansvar
57 § Ansvar enligt detta kapitel inträder inte i fall av
osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som
åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och
vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla
ansträngningar. Ansvar enligt detta kapitel inträder inte
heller då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med
svensk lag eller unionsrätt. Lag (2018:175).
Hantering av klagomål
58 § En betaltjänstleverantör ska ha lämpliga och
effektiva förfaranden för hantering av klagomål från
betaltjänstanvändare. Lag (2018:175).
Möjlighet att avvika från bestämmelserna
59 § En betaltjänstleverantör får komma överens med en
betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från
bestämmelserna i 1 § första stycket, 3 § andra stycket, 28-
30 §§, 35-37 och 47 §§, 48 § första-tredje styckena, 49-53 §§
och 54 § första stycket. Lag (2022:723).
Bemyndiganden
60 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om hur
betaltjänstleverantörer ska hantera de klagomål som avses i
58 §. Lag (2018:175).
5 a kap. Obehöriga transaktioner
Betaltjänstleverantörens skyldighet att återställa kontot
1 § Har det genomförts en obehörig transaktion från en
kontohavares konto, ska kontohavarens betaltjänstleverantör
återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft
om transaktionen inte hade genomförts, om inte annat följer
av 2–6 §§. Återställandet ska ske omedelbart och senast i
slutet av den bankdag som inträffar efter det att
betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen.
Om det finns anledning att misstänka att transaktionen är
behörig, har betaltjänstleverantören dock rätt till en skälig
tid för att undersöka saken. Valuteringsdagen ska bestämmas
till senast den dag då beloppet debiterades.
Om kontot inte återställs omedelbart eller senast i slutet av
den bankdag som inträffar efter det att
betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen,
ska leverantören skriftligen underrätta Finansinspektionen om
anledningen.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska återställa
kontot, även om den obehöriga transaktionen har initierats av
en leverantör av betalnings-initieringstjänster.
Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar
2 § Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto
har kunnat genomföras till följd av att kontohavaren inte har
skyddat sin personliga behörighetsfunktion, ansvarar
kontohavaren för beloppet, dock högst 400 kronor.
Lag (2018:175).
3 § Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto
har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt
5 kap. 6 § åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar
kontohavaren för hela beloppet. Lag (2018:175).
Är kontohavaren konsument, är ansvaret enligt första stycket
begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat
särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela
beloppet. Lag (2018:175).
4 § Oavsett vad som anges i 2 och 3 §§, ansvarar
kontohavaren inte för något belopp som har belastat kontot
efter det att kontohavaren har anmält till
betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet ska
spärras. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom
svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de
obehöriga transaktionerna. Lag (2018:175).
När stark kundautentisering inte har använts
5 § Om stark kundautentisering inte har använts vid en
sådan betalningstransaktion som avses i 5 b kap. 4 § första
stycket 2, ansvarar kontohavarens betaltjänstleverantör för
hela beloppet för de obehöriga transaktionerna, oavsett vad
som anges i 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om
kontohavaren genom svikligt förfarande har orsakat eller
bidragit till de obehöriga transaktionerna.
Om betalningsmottagaren eller dennes betaltjänstleverantör
inte har krävt stark kundautentisering, ska den part som inte
krävt detta ersätta betalarens betaltjänstleverantör för de
förluster som uppkommit hos leverantören enligt första
stycket. Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar att underrätta betaltjänstleverantören
6 § Om kontohavaren inte underrättar
betaltjänstleverantören så snart det kan ske efter att ha
fått vetskap om de obehöriga transaktionerna, ansvarar
kontohavaren för hela beloppet. Detsamma gäller om
betaltjänstleverantören har lämnat information om
transaktionerna till kontohavaren och denne inte underrättar
leverantören inom tretton månader från det att beloppen
belastade kontot.
Underrättelse enligt första stycket ska göras till den
kontoförvaltande betaltjänstleverantören, även om den
obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av
betalningsinitieringstjänster. Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar för någon annans handlande
7 § Om även någon annan än kontohavaren är behörig enligt
kontoavtalet att använda ett betalningsinstrument, ska, vid
bedömningen enligt 1–6 §§ av om kontohavaren ansvarar för
något belopp, den andra personens handlande räknas som om
kontohavaren själv hade handlat. Lag (2018:175).
Möjlighet att avvika från bestämmelserna
8 § En betaltjänstleverantör får komma överens med en
betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från
bestämmelserna i 2–5 §§ och 6 § första stycket.
Lag (2018:175).
5 b kap. Operativa risker och stark kundautentisering
Hantering av operativa risker
1 § En betaltjänstleverantör ska ha ett system med
lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera
operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med
de betaltjänster som den tillhandahåller. Inom ramen för
detta system ska betaltjänstleverantören reglera hur
incidenter ska hanteras. Lag (2018:175).
2 § En betaltjänstleverantör ska till Finansinspektionen
rapportera vilka operativa risker och säkerhetsrisker som är
förknippade med de betaltjänster som leverantören
tillhandahåller och vilka åtgärder som har vidtagits för att
hantera dessa risker.
Betaltjänstleverantören ska till Finansinspektionen lämna
statistiska uppgifter om svikliga förfaranden som har ägt rum
i samband med användningen av leverantörens betaltjänster.
Lag (2018:175).
3 § En betaltjänstleverantör ska så snart det kan ske
underrätta Finansinspektionen om en allvarlig operativ
incident eller säkerhetsincident som uppkommit i
verksamheten. Finansinspektionen ska så snart det kan ske
informera Riksbanken, andra berörda svenska myndigheter,
Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken.
Om incidenten påverkar eller kan påverka
betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska
betaltjänstleverantören så snart det kan ske informera
användarna om incidenten och om de åtgärder som kan vidtas
för att begränsa risken för skada. Lag (2018:175).
Stark kundautentisering
4 § En betaltjänstleverantör ska tillämpa stark
kundautentisering när betalaren
1. loggar in på sitt betalkonto online,
2. initierar en elektronisk betalningstransaktion, eller
3. genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk
för svikligt förfarande eller andra former av missbruk.
För elektroniska betalningstransaktioner på distans enligt
första stycket 2 ska betaltjänstleverantören tillämpa stark
kundautentisering som kopplar transaktionen till ett
specifikt belopp och en specifik betalningsmottagare.
När stark kundautentisering tillämpas ska
betaltjänstleverantören vidta särskilda åtgärder för att
skydda betaltjänstanvändarens personliga
behörighetsfunktioner mot obehörig åtkomst och förvanskning.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av
tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i
enlighet med artikel 98 i betaltjänstdirektivet.
Lag (2018:175).
5 § En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som
tillhandahåller betaltjänstanvändaren ett betalkonto som är
tillgängligt online ska göra det möjligt för leverantörer av
betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster
att förlita sig på den autentisering som den kontoförvaltande
betaltjänstleverantören tillhandahåller
betaltjänstanvändaren. Lag (2018:175).
Bemyndiganden
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett system enligt 1 § ska utformas,
2. vilka upplysningar en betaltjänstleverantör ska lämna
enligt 2 § samt hur och när uppgifterna ska lämnas,
3. vad som utgör en allvarlig operativ incident eller
säkerhetsincident enligt 3 § första stycket,
4. hur bedömningen av om en incident påverkar eller kan
påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen enligt
3 § andra stycket ska göras, och
5. hur betaltjänstanvändarna ska informeras enligt 3 § andra
stycket. Lag (2018:175).
6 kap. Behandling av personuppgifter m.m.
Tillämpningsområde
1 § Om en betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för
ett betalningssystem granskar betalningstransaktioner för att
kunna upptäcka sådana transaktioner som leverantören eller
den ansvarige för betalningssystemet misstänker eller har
skälig grund att misstänka utgör ett led i bedrägeri i
samband med tillhandahållande eller användning av
betaltjänster, får leverantören eller den som ansvarar för
ett betalningssystem behandla personuppgifter samt föra
register enligt 2–9 §§. Lag (2018:329).
Personuppgiftsbehandling
2 § Om det är nödvändigt för granskning av
betalningstransaktioner enligt 1 § får följande
personuppgifter behandlas:
1. uppgifter om identitet i betaltjänstanvändares pass eller
annan identitetshandling, och
2. unika beteckningar som identifierar en viss person som
betaltjänstanvändare.
Ändamål för register
3 § Register får föras av en betaltjänstleverantör eller den
som har ansvar för ett betalningssystem, om det är nödvändigt
för granskning av betalningstransaktioner enligt 1 §.
Innehåll
4 § Ett register som avses i 1 § får endast innehålla
1. namn och person-, samordnings- eller organisationsnummer,
2. betalkontonummer eller motsvarande,
3. sådana unika beteckningar som avses i 2 § 2, och
4. de övriga uppgifter som framkommit vid granskning av
betalningstransaktioner enligt 1 §.
Utlämnande av uppgifter
5 § Om misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys,
får uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri
i samband med tillhandahållande eller användning av
betaltjänster lämnas till Polismyndigheten eller
Åklagarmyndigheten.
Uppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till
betaltjänstleverantörer och de som har ansvar för ett
betalningssystem när uppgifterna har lämnats till
Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
Utlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots
3 kap. 12 § denna lag, 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank-
och finansieringsrörelse eller 3 kap. 12 § lagen (2011:755) om
elektroniska pengar. Lag (2014:664).
6 § Uppgifter ur ett register som avses i 1 § som har lämnats
till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten i enlighet med
5 § första stycket får inte lämnas ut till den registrerade.
Lag (2014:664).
Gallring
7 § En uppgift i ett register som avses i 1 § ska gallras
1. om Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten beslutar att
inte inleda eller att lägga ner en utredning om bedrägeri i
samband med tillhandahållande eller användning av
betaltjänster,
2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts
med anledning av de lämnade uppgifterna,
3. om en domstol har meddelat dom eller beslut med anledning
av de lämnade uppgifterna och domen eller beslutet vunnit laga
kraft,
4. senast tre år efter det att uppgifter lämnats till
Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första
stycket, eller
5. senast tre år efter det att uppgifter insamlats, om
uppgifterna inte dessförinnan lämnats till Polismyndigheten
eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första stycket.
En betaltjänstleverantör eller en ansvarig för ett
betalningssystem som får kännedom om en omständighet som
innebär att en uppgift ska gallras enligt första stycket 1, 2
eller 3 ska underrätta dem som leverantören eller den
ansvarige för betalningssystemet har lämnat ut uppgiften till
enligt 5 § andra stycket. Lag (2014:664).
8 § Har upphävts genom lag (2018:329).
Tystnadsplikt
9 § Den som är verksam hos en betaltjänstleverantör eller hos
den som har ansvar för ett betalningssystem får inte
obehörigen röja uppgifter i ett register som avses i 1 § eller
uppgifter som lämnats ut med stöd av 5 § andra stycket.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den
som bryter mot förbudet.
7 kap. Betaltjänstleverantörers tillträde till
betalningssystem och tillgång till betalkontotjänster
1 § Den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska
se till att reglerna om tillträde till betalningssystemet är
objektiva, icke-diskriminerande och proportionella. Reglerna
får inte hindra tillträde i större utsträckning än vad som är
nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för
att skydda betalningssystemets finansiella och operativa
stabilitet.
Reglerna om tillträde till betalningssystem får inte begränsa
faktiskt deltagande i andra betalningssystem eller
diskriminera betaltjänstleverantörer på grund av den juridiska
form i vilken deras verksamhet bedrivs.
2 § En betaltjänstleverantör enligt 1 kap. 3 § som är en
juridisk person får inte nekas tillträde till ett
betalningssystem, om betaltjänstleverantören uppfyller sådana
krav för tillträde till betalningssystemet som uppställts i
enlighet med 1 §.
3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte för
1. betalningssystem enligt lagen (1999:1309) om system för
avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, eller
2. betalningssystem i vilka en betaltjänstleverantör verkar
eller kan verka både som betalarens och betalningsmottagarens
betaltjänstleverantör samt är ensamt ansvarig för
betalningssystemets ledning, och denne betaltjänstleverantör
tillåter andra betaltjänstleverantörer att delta i
betalningssystemet utan att dessa kan förhandla om avgifter
mellan sig avseende betalningssystemet.
4 § Om en deltagare i ett betalningssystem enligt lagen
(1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på
finansmarknaden tillåter en betaltjänstleverantör som inte är
deltagare i systemet att sända överföringsorder genom
systemet, ska deltagaren på ett objektivt,
icke-diskriminerande och proportionellt sätt ge även andra
betaltjänstleverantörer som begär det motsvarande möjlighet.
För sådant indirekt tillträde gäller vad som anges i 1 §.
Om en deltagare nekar en betaltjänstleverantör sådant
tillträde till betalningssystem som avses i första stycket,
ska deltagaren ge betaltjänstleverantören skälen för detta.
Lag (2018:175).
5 § Ett kreditinstitut ska på objektiva,
icke-diskriminerande och proportionella grunder ge
betaltjänstleverantörer som begär det tillgång till
kreditinstitutets betalkontotjänster. Sådan tillgång ska ges
i den omfattning som krävs för att betaltjänstleverantörer
obehindrat och effektivt ska kunna tillhandahålla sina
betaltjänster.
Om ett kreditinstitut nekar en betaltjänstleverantör tillgång
till institutets betalkontotjänster, ska institutet meddela
Finansinspektionen och ange skälen för detta. Lag (2018:175).
7 a kap. Marknadsföring av betaltjänster online
1 § Om en konsument som köper varor eller tjänster online kan
välja ett betalningssätt som innebär att en kredit inte
lämnas, ska betaltjänstleverantören se till att ett sådant
betalningssätt visas först. Ett betalningssätt som innebär att
en kredit lämnas får inte heller vara förvalt om det finns
andra betalningssätt. Lag (2020:176).
2 § Ett handlande som strider mot 1 § ska vid tillämpningen av
5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses vara
otillbörligt mot konsumenter. Lag (2020:176).
8 kap. Tillsyn och ingripanden
Tillsynens omfattning
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att denna lag,
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 följs.
För betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras
betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som
reglerar deras verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna
instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar
deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga
betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller
bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om
inte annat följer av denna lag.
Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en
tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot
1. någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse
av 7 kap. 1 och 2 §§,
2. en deltagare i ett betalningssystem för överträdelse av
7 kap. 4 §, eller
3. ett kreditinstitut för överträdelse av 7 kap. 5 §.
Lag (2024:392).
2 § Betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer,
den som har ansvar för ett betalningssystem, den som är
anmälningsskyldig enligt 1 kap. 9 § och utländska företag som
tillhandahåller betaltjänster i Sverige från en filial eller
genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska lämna Finansinspektionen
de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen begär.
Utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige
genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska utse en central
kontaktpunkt här i landet om Finansinspektionen begär det.
Lag (2018:175).
2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 2 §
ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till
Statistiska centralbyrån. Lag (2014:493).
Platsundersökning
3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra
en undersökning hos
1. ett betalningsinstitut,
2. en registrerad betaltjänstleverantör, och
3. utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i
Sverige enligt 3 kap. 26 §.
Om det behövs för tillsynen av ett betalningsinstitut eller
en registrerad betaltjänstleverantör, får Finansinspektionen
genomföra en undersökning hos
1. en filial till institutet,
2. ett ombud till institutet eller leverantören, och
3. ett företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete
eller vissa funktioner åt institutet eller leverantören.
En undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får
endast omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av
betaltjänster. Lag (2018:175).
Särskilt om tillsyn över att bestämmelserna i 4 a kap. följs
3 a § Finansinspektionen får förelägga var och en att lämna
upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett
ärende om tillämpningen av någon av bestämmelserna i 4 a kap.
1-8 §§. Lag (2020:341).
3 b § Om det är nödvändigt för tillsynen när det gäller de
bestämmelser som anges i 3 a §, får Finansinspektionen köpa
tjänster under dold identitet (testköp).
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan
ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Om det inte är oskäligt, får Finansinspektionen besluta att
näringsidkaren ska ersätta inspektionen för vad som har
betalats för tjänsten vid testköpet. Lag (2020:341).
3 c § Om en näringsidkare genom sitt agerande på internet
bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och inga
andra effektiva medel är tillgängliga, får Finansinspektionen
förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en
internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som
tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas
om
1. överträdelsens allvar motiverar det, och
2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens
eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende agerandet
bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och i
övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt. Lag (2020:341).
3 d § När ändrade förhållanden föranleder det, ska
Finansinspektionen besluta att en skyldighet att upprätta ett
varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:341).
Samarbete mellan behöriga myndigheter
4 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin till-
synsverksamhet samarbeta och utbyta information med
- andra behöriga myndigheter,
- Europeiska centralbanken,
- nationella centralbanker,
- Europeiska kommissionen, och
- Europeiska bankmyndigheten.
En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som
utförs av Finansinspektionen.
Finansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en
kontroll på plats av en filial eller ombud till ett
betalningsinstitut som står under dess tillsyn till en behörig
myndighet i ett annat land inom EES. Lag (2019:731).
4 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör
samarbete mellan behöriga myndigheter, särskilt om
informationsutbyte, till Europeiska bankmyndigheten för
tvistlösning i enlighet med artikel 23 i betalkontodirektivet
eller artikel 27 i betaltjänstdirektivet. Lag (2018:175).
Register över betaltjänstverksamhet
5 § Finansinspektionen ska föra ett register över
betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer,
deras ombud och filialer samt över dem som avses i 1 kap.
10 §. Registret ska innehålla uppgifter om
1. vilka betaltjänster som betalningsinstitut, registrerade
betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer har rätt
att tillhandahålla,
2. den verksamhet som drivs av den som avses i 1 kap. 10 §,
3. tillstånd som har återkallats,
4. vilka registrerade betaltjänstleverantörer som inte längre
uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §.
Registret ska hållas tillgängligt hos Finansinspektionen.
Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta
Europeiska bankmyndigheten om den information som förs in i
registret enligt första stycket och om skälen till att ett
tillstånd återkallats eller till att en registrerad
betaltjänstleverantör inte längre uppfyller villkoren för
registrering enligt 2 kap. 3 §. Lag (2018:175).
Revision
6 § En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart
rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid
fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får
kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning
som reglerar institutets verksamhet,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen
eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning
enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller
8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska
föreningar.
Revisorn och granskaren har en motsvarande
rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om
förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av
uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller
dotterföretag eller i ett företag som har en likartad
förbindelse med betalningsinstitutet. Lag (2018:730).
Avgifter till Finansinspektionen
7 § Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns
verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för
övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av
ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag.
Lag (2020:183).
Ingripande mot betalningsinstitut och vissa fysiska
personer
8 § Finansinspektionen ska ingripa om ett betalningsinstitut
har åsidosatt sina skyldigheter enligt
- denna lag,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230,
- andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
eller
- institutets bolagsordning, stadgar eller interna
instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar
institutets verksamhet.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom en
viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska
riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma
till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut
eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska
betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är
tillräckligt, varning meddelas. Lag (2024:392).
8 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i
betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande
direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har
befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen
eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om
överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat
överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre
och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses
i första stycket hos ett betalningsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift. Lag (2017:652).
9 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn
till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har
pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått
och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8 och
8 a §§ om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. betalningsinstitutet gör rättelse eller om den fysiska
personen i betalningsinstitutets ledning verkat för att
institutet gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet
eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning
som bedöms vara tillräckliga. Lag (2017:652).
9 a § I försvårande riktning ska det beaktas om
betalningsinstitutet tidigare har begått en överträdelse
eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning
tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. institutet eller den fysiska personen i
betalningsinstitutets ledning i väsentlig utsträckning genom
ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens
utredning, och
2. institutet snabbt har upphört med överträdelsen, eller den
fysiska personen i betalningsinstitutets ledning snabbt
verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts
till eller påtalats av Finansinspektionen. Lag (2017:652).
10 § Finansinspektionen ska återkalla ett betalningsinstituts
tillstånd, om en person som ingår i institutets styrelse eller
är verkställande direktör inte längre uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 6 § 4 eller om en person som är ansvarig för
betaltjänstverksamheten inte längre uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 6 § 5. Detta får dock bara ske om inspektionen
först har beslutat att anmärka för institutet att personen
inte uppfyller kraven och om han eller hon ändå finns kvar i
styrelsen, som verkställande direktör eller som ansvarig för
betaltjänstverksamheten efter det att en av inspektionen
bestämd tid på högst tre månader har gått ut.
I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen
besluta att en styrelseledamot, verkställande direktör eller
ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre får vara det.
Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag
gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot,
verkställande direktör eller ansvarig för
betaltjänstverksamheten.
Det som föreskrivs om verkställande direktör i första och
andra styckena gäller också en ställföreträdare för
verkställande direktör.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 ska bestämmelserna som avser
styrelsen i första stycket om återkallelse av tillstånd
tillämpas på tillsynsorganet.
11 § Finansinspektionen ska återkalla betalningsinstitutets
tillstånd om
1. institutet har fått tillståndet genom att lämna oriktiga
uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. institutet inte inom ett år från det att tillståndet
beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet
avser,
3. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte
har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,
4. det skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets
stabilitet om institutet fortsatte att bedriva sin
betaltjänstverksamhet,
5. institutet har förklarat sig avstå från tillståndet,
6. institutet har överlåtit hela sin verksamhet som avser
betaltjänster, eller
7. institutet försatts i konkurs eller beslut fattats om att
institutet ska träda i tvångslikvidation.
I de fall som avses i första stycket 1–4 får i stället varning
meddelas om det är tillräckligt.
12 § Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta
om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att
fortsätta verksamheten.
13 § Om en behörig myndighet i ett annat land har
underrättat Finansinspektionen om att ett betalningsinstitut
överträtt föreskrifter i det landet, ska inspektionen vidta
de åtgärder som anges i 8–11 §§ mot institutet, om det
föreligger någon omständighet som anges där.
Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den
behöriga myndigheten i det andra landet och de behöriga
myndigheterna i övriga berörda länder inom EES om vilka
åtgärder som vidtas. Lag (2018:175).
Sanktionsavgift
14 § Om ett betalningsinstitut har fått anmärkning eller
varning enligt 8 § eller varning enligt 11 §, får
Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en
sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
15 § Sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och
högst 50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av
betalningsinstitutets omsättning närmast föregående
räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets
första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen
annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen
uppskattas.
För ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet
än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska
omsättningen enligt andra stycket avse endast verksamheten
med betaltjänster.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte
uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2017:652).
15 a § När det är fråga om en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847,
ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå
till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det
högsta av
1. tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast
föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte
uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2017:652).
15 b § En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst
fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till
följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,
eller
2. ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade
fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
16 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild
hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 9 § första
stycket och 9 a § samt till betalningsinstitutets eller den
fysiska personens finansiella ställning och, om det går att
fastställa, den vinst som gjorts genom överträdelsen.
Lag (2017:652).
Sanktionsföreläggande
16 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt
8 a § tas upp av Finansinspektionen genom
sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap.
9 a–9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2017:652).
Förseningsavgift
17 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör inte lämnar de upplysningar som
föreskrivits med stöd av 27 § i tid, får Finansinspektionen
besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med
högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och
förseningsavgift
18 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas
till Finansinspektionen inom trettio dagar från det att
beslutet om den har fått laga kraft eller
sanktionsföreläggande godkänts eller den längre tid som anges
i beslutet. Lag (2017:652).
19 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller
förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens
bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som
anges i 18 §.
Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas
inom den tid som anges i 18 §, ska inspektionen lämna den
obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning
av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Lag (2017:652).
20 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift som har
beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte
har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft
eller sanktionsföreläggandet godkändes. Lag (2017:652).
Ingripande mot utländska företag
21 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt
företag som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 3
kap. 26 § att göra rättelse, om dess verksamhet med
betaltjänster i Sverige inte drivs enligt gällande
bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2015/847.
Om ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller
betaltjänster från en filial eller genom ett ombud enligt 3
kap. 26 § inte driver denna verksamhet i enlighet med
bestämmelserna i denna lag, ska Finansinspektionen så snart
det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i företagets
hemland. Finansinspektionen får förelägga företaget att göra
rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte
drivs i enlighet med 4 och 5–5 b kap.
Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första
eller andra stycket ska Finansinspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i
landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall
får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse
till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock
underrättas så snart det kan ske. Lag (2018:175).
22 § Om ett utländskt företag som driver verksamhet enligt
3 kap. 26 § har fått sitt verksamhetstillstånd indraget i
hemlandet, ska Finansinspektionen genast förbjuda företaget
att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet.
Lag (2018:175).
Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.
23 § Finansinspektionen ska förelägga en registrerad
betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett
betalningssystem att inom en viss tid vidta åtgärder för att
komma till rätta med situationen eller upphöra med
verksamheten, om företaget har åsidosatt sina skyldigheter
enligt
- denna lag,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230,
eller
- andra författningar som reglerar dess verksamhet.
Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 §
inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen
förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan.
Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet
ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.
Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande
viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga
den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om
verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
Lag (2024:392).
23 a § Vid en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en
överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa,
får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad
betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut
om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Om den registrerade betaltjänstleverantören är en fysisk
person, får sanktionsavgift beslutas endast om överträdelsen
är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
23 b § Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår
i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är
dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt
företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för
någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har
befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en
överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om
överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat
överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre
och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses
i första stycket hos en registrerad betaltjänstleverantör,
eller
2. beslut om sanktionsavgift. Lag (2017:652).
23 c § Vid beslut om ingripande enligt 23 a § andra stycket
och 23 b § gäller 15 b och 16 a §§.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller
18–20 §§. Lag (2017:652).
23 d § Vid valet av åtgärd eller sanktion enligt 23–23 b §§
och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska
Finansinspektionen ta hänsyn till de omständigheter som anges
i 9 § första stycket, 9 a och 16 §§. Lag (2017:652).
23 e § Om en behörig myndighet i ett annat land har
underrättat Finansinspektionen om att en registrerad
betaltjänstleverantör som tillhandahåller
kontoinformationstjänster överträtt föreskrifter i det
landet, ska inspektionen vidta de åtgärder som anges i 23 §
mot betaltjänstleverantören, om det föreligger någon
omständighet som anges där. Finansinspektionen ska så snart
det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i det andra
landet och de behöriga myndigheterna i övriga berörda länder
inom EES om vilka åtgärder som vidtas. Lag (2018:175).
Ingripande mot den som saknar tillstånd eller registrering
24 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna
lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen
förelägga denne att upphöra med verksamheten.
Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss
verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver
verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som
inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.
Ett föreläggande enligt första eller andra stycket som avser
ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den
som i Sverige är verksam för företagets räkning.
Vite
25 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud
enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.
Överklagande
26 § Finansinspektionens beslut enligt 23 § tredje
stycket och 24 § andra stycket och beslut om
sanktionsföreläggande får inte överklagas.
Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om
förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla
omedelbart. Lag (2018:843).
Bemyndiganden
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag
ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första stycket
och när upplysningarna ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 7 §.
Lag (2020:183).
9 kap. Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla
kontanttjänster
Platser för kontantuttag och dagskasseinsättningar
1 § Sådana kreditinstitut och filialer till utländska
kreditinstitut som till konsumenter tillhandahåller
betalkonton med grundläggande funktioner, ska tillhandahålla
tjänster som gör det möjligt att ta ut kontanter från dessa
konton (platser för kontantuttag) i betryggande utsträckning i
hela landet.
Sådana kreditinstitut och filialer till utländska
kreditinstitut som till företag tillhandahåller betalkonton,
ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att sätta in
kontanter på dessa konton (platser för dagskasseinsättningar)
i betryggande utsträckning i hela landet.
Första och andra styckena gäller endast institut och filialer
som den 1 juli närmast föregående år hade mer än 70 miljarder
kronor i inlåning från allmänheten. Lag (2019:1226).
Tillsyn
2 § Post- och telestyrelsen ska utöva tillsyn över att
kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut
uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §. Lag (2019:1226).
Uppgiftsskyldighet
3 § Post- och telestyrelsen får besluta att förelägga företag
som tillhandahåller platser för kontantuttag eller
dagskasseinsättningar att lämna de uppgifter som behövs för
att styrelsen ska kunna utöva tillsyn enligt 2 §.
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Lag (2019:1226).
Överlämnande
4 § Om ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt
kreditinstitut inte uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §,
ska Post- och telestyrelsen överlämna ärendet till
Finansinspektionen. Lag (2019:1226).
Ingripande
5 § Om ett överlämnat ärende enligt 4 § gäller ett
kreditinstitut, får Finansinspektionen förelägga institutet
att vidta rättelse inom en viss tid. Om institutet inte följer
föreläggandet, får inspektionen besluta att institutet ska
betala en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om överträdelsen
är ursäktlig.
Bestämmelser om ingripande mot filialer till utländska
kreditinstitut finns i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
Undantag
6 § Post- och telestyrelsen ska inte överlämna ett ärende
enligt 4 § och Finansinspektionen ska inte ingripa enligt 5 §,
om det med beaktande av samtliga platser för kontantuttag
respektive dagskasseinsättningar
1. finns tillgång till sådana platser i betryggande
utsträckning i hela landet, eller
2. endast är ett ringa antal personer som inte har sådan
tillgång som avses i 1. Lag (2019:1226).
Beräkning av sanktionsavgiften
7 § Sanktionsavgiften ska beräknas till produkten av
1. det antal personer, avrundat nedåt till närmaste tusental,
som inte har tillgång till platser för kontantuttag respektive
dagskasseinsättningar i betryggande utsträckning i hela landet
(avvikelsen),
2. institutets inlåning från allmänheten i förhållande till
den genomsnittliga inlåningen från allmänheten den 1 juli
närmast föregående år för samtliga kreditinstitut och filialer
till utländska kreditinstitut som omfattas av 1 § första och
andra styckena, och
3. 5 000 kronor.
Lag (2019:1226).
8 § Sanktionsavgiften ska fastställas till det belopp som
beräknats enligt 7 § och får inte överstiga det högsta av
1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast
föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp som i svenska kronor motsvarar fem miljoner
euro.
Om överträdelsen har skett under institutets första
verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas
eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. Avgiften
får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller
skyldigheterna enligt 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
9 § Om ett kreditinstitut varken uppfyller sina skyldigheter
enligt 1 § första stycket eller 1 § andra stycket, ska en
sanktionsavgift beslutas för varje överträdelse.
Lag (2019:1226).
10 § Bestämmelser om verkställighet av beslut om
sanktionsavgift finns i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
Överklagande
11 § Post- och telestyrelsens beslut om föreläggande enligt
3 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut av Post- och telestyrelsen enligt denna lag får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2019:1226).
12 § Bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens
beslut enligt detta kapitel finns i 17 kap. lagen (2004:297)
om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
Bemyndigande
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, för tillämpningen av 1 §, meddela föreskrifter om det
högsta antal personer som får ha ett visst längsta vägavstånd
i kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste
platsen för kontantuttag respektive dagskasseinsättning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur avvikelsen enligt 7 § 1 ska
fastställas. Lag (2019:1226).
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett företag ska
lämna enligt 3 § första stycket och till vilken myndighet
uppgifterna ska lämnas. Lag (2019:1226).
Övergångsbestämmelser
2010:751
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Genom lagen upphävs lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
3. Juridiska personer som inlett verksamhet med betaltjänster
före den 25 december 2007 får fortsätta med verksamheten till
utgången av april 2011 utan krav på tillstånd enligt denna
lag. Om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna för
tillstånd enligt 2 kap. 6 och 7 §§ är uppfyllda för en sådan
juridisk person ska Finansinspektionen meddela tillstånd
oavsett om den juridiska personen har ansökt om tillstånd
eller inte. Finansinspektionen ska informera den berörda
juridiska personen innan tillstånd meddelas.
4. Finansiella institut som inlett verksamhet med
betalningsförmedling före den 25 december 2007 och som är
dotterföretag till ett moderföretag som omfattas av
gruppbaserad tillsyn enligt 9 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar, och har underrättat
Finansinspektionen om detta senast den 25 september 2010, ska
inte omfattas av krav på tillstånd enligt 2 kap.
5. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med
betaltjänster före den 25 december 2007 och uppfyller kraven
för undantag från tillståndsplikt i 2 kap. 3 § får fortsätta
med verksamheten till utgången av april 2011 utan att ha
beviljats undantag enligt denna lag.
6. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med
betaltjänster den 25 december 2007 eller senare och som vid
lagens ikraftträdande driver verksamhet som fordrar tillstånd
eller undantag från tillståndsplikt enligt denna lag får
fortsätta att driva verksamheten om en ansökan om tillstånd
eller undantag från tillståndsplikt enligt denna lag har getts
in före den 1 augusti 2010, till dess att ansökan prövats
slutligt, dock längst till den 1 november 2010.
7. Till och med utgången av december 2011 får kreditering av
en betalningsmottagares betaltjänstleverantörs konto, med
avvikelse från 5 kap. 18 §, ske inom en tid av högst tre
bankdagar efter det att en betalningsorder har mottagits i
enlighet med 5 kap. 9 §. För betalningstransaktioner som
initierats på papper får kreditering under samma
förutsättningar, med avvikelse från 5 kap. 18 §, ske inom en
tid av högst fyra bankdagar.
8. Sådana ändringar i ramavtal som avser förhållanden enligt 4
kap. 10–19 §§ och som syftar till att införa villkor i
enlighet med de krav som följer av nämnda paragrafer ska,
oavsett vad som stadgas i avtalet, kunna genomföras genom att
betaltjänstleverantören meddelar betaltjänstanvändaren om
ändringarna minst en månad före den dag då de föreslås börja
tillämpas. Ändringar som gynnar betaltjänstanvändaren får
genomföras utan att meddelas denne i förväg. Om
betaltjänstanvändaren inte godkänner de föreslagna ändringarna
ska användaren meddela leverantören detta före det datum då
ändringen föreslås träda i kraft.
2017:342
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i
fråga om 4 a kap. 5 § och i övrigt den 1 juni 2017.
2017:652
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som inträffat
före ikraftträdandet.
2018:175
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer
i fråga om 5 kap. 10, 13, 17, 19 och 25 §§ och 5 b kap. 4 §
och i övrigt den 1 maj 2018.
2. Genom lagen upphävs lagen (2010:738) om obehöriga
transaktioner med betalningsinstrument. I fråga om avtal som
ingåtts före ikraftträdandet av denna lag gäller den upphävda
lagen.
3. Den som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att
driva verksamhet som betalningsinstitut får fortsätta
verksamheten till och med den 1 november 2018. För att
fortsätta verksamheten efter det datumet krävs ett nytt
tillstånd. Om en ansökan om tillstånd har getts in till
Finansinspektionen före den 1 november 2018, får den berörda
personen dock fortsätta med verksamheten till dess att
ansökan har prövats slutligt. Om Finansinspektionen bedömer
att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ska
Finansinspektionen meddela tillstånd oavsett om någon ansökan
om det gjorts eller inte. Finansinspektionen ska informera
den berörda personen innan tillstånd meddelas.
4. Den som vid ikraftträdandet av denna lag är beviljad ett
undantag enligt 2 kap. 3 § får fortsätta verksamheten till
och med den 1 maj 2019. För att fortsätta verksamheten efter
det datumet krävs ett nytt undantag eller tillstånd. Om en
ansökan om tillstånd eller undantag från tillståndsplikt har
getts in till Finansinspektionen före den 1 maj 2019, får den
berörda personen dock fortsätta med verksamheten till dess
att ansökan har prövats slutligt. Om Finansinspektionen
bedömer att förutsättningarna för att bevilja undantag är
uppfyllda, ska inspektionen bevilja undantag oavsett om någon
ansökan om det gjorts eller inte. Finansinspektionen ska
informera den berörda personen innan undantag beviljas.
5. Den som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att
som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster som avses
i 1 kap. 2 § 6 i den äldre lydelsen får fortsätta
verksamheten till och med den 1 maj 2020. För att fortsätta
verksamheten efter det datumet krävs ett nytt tillstånd. Om
en ansökan om tillstånd har getts in till Finansinspektionen
före den 1 maj 2020, får den berörda personen dock fortsätta
med verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt.
Om Finansinspektionen finner att den berörda personen
uppfyller kraven i 3 kap. 1–3 §§, ska inspektionen meddela
tillstånd att tillhandahålla sådana betaltjänster som avses i
1 kap. 2 § 3 i den nya lydelsen oavsett om någon ansökan om
tillstånd gjorts eller inte.
6. Den som vid ikraftträdandet av denna lag driver verksamhet
som leverantör av betalningsinitieringstjänster eller
kontoinformationstjänster får fortsätta med verksamheten till
och med den 1 november 2018. För att fortsätta verksamheten
efter det datumet krävs tillstånd eller undantag från
tillståndsplikt. Om en ansökan om tillstånd eller undantag
från tillståndsplikt har getts in till Finansinspektionen
före den 1 november 2018, får den berörda personen dock
fortsätta med verksamheten till dess att ansökan har prövats
slutligt.
7. Den som vid ikraftträdandet av denna lag driver
uppräkningsverksamhet får fortsätta med verksamheten till och
med den 1 november 2018. För att fortsätta verksamheten efter
det datumet krävs tillstånd eller undantag från
tillståndsplikt. Om en ansökan om tillstånd eller undantag
från tillståndsplikt har getts in till Finansinspektionen
före den 1 november 2018, får den berörda personen dock
fortsätta med verksamheten till dess att ansökan har prövats
slutligt.
8. En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som den dag då 5
kap. 10, 13, 17, 19 och 25 §§ och 5 b kap. 4 § träder i kraft
ännu inte uppfyller de tekniska standarderna för stark
kundautentisering och gemensamma och säkra öppna
kommunikationsstandarder som avses i artikel 98 i
betaltjänstdirektivet får inte missbruka det förhållandet för
att blockera eller förhindra användningen av
betalningsinitierings- eller kontoinformationstjänster.
9. Sådana ändringar i ramavtal som syftar till att införa
villkor i enlighet med de krav som följer av de nya
bestämmelserna ska, oavsett vad som stadgas i avtalet, kunna
genomföras genom att betaltjänstleverantören meddelar
betaltjänstanvändaren om ändringarna minst en månad före den
dag då de föreslås börja tillämpas. Ändringar som gynnar
betaltjänstanvändaren får genomföras utan att denne meddelas
i förväg. Om betaltjänstanvändaren inte godkänner de
föreslagna ändringarna ska användaren meddela leverantören
detta före det datum då ändringen föreslås träda i kraft.
2019:1226
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 1 kap.
6 b § och 9 kap. 2, 3, 11 och 14 §§ och i övrigt den 1 januari
2021.