Post 12 av 71 träffar
SFS-nummer ·
2018:1197 ·
Visa register
Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 2018-06-20
Ikraft: 2020-01-01
1 § Artiklarna 1–42 i Förenta nationernas konvention den
20 november 1989 om barnets rättigheter ska i
originaltexternas lydelse gälla som svensk lag.
Konventionens engelska och franska originaltexter finns
tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga
till denna lag.
Bilaga
FN:s konvention om barnets rättigheter
Convention on the Rights of the Child
Preamble
The States Parties to the present Convention,
Considering that, in accordance with the principles
proclaimed in the Charter of the United Nations, recognition
of the inherent dignity and of the equal and inalienable
rights of all members of the human family is the foundation
of freedom, justice and peace in the world,
Bearing in mind that the peoples of the United Nations
have, in the Charter, reaffirmed their faith in fundamental
human rights and in the dignity and worth of the human
person, and have determined to promote social progress and
better standards of life in larger freedom,
Recognizing that the United Nations has, in the Universal
Declaration of Human Rights and in the International
Covenants on Human Rights, proclaimed and agreed that
everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth
therein, without distinction of any kind, such as race,
colour, sex, language, religion, political or other opinion,
national or social origin, property, birth or other status,
Recalling that, in the Universal Declaration of Human
Rights, the United Nations has proclaimed that childhood is
entitled to special care and assistance,
Convinced that the family, as the fundamental group of
society and the natural environment for the growth and
well-being of all its members and particularly children,
should be afforded the necessary protection and assistance so
that it can fully assume its responsibilities within the
community,
Recognizing that the child, for the full and harmonious
development of his or her personality, should grow up in a
family environment, in an atmosphere of happiness, love and
understanding,
Considering that the child should be fully prepared to live
an individual life in society, and brought up in the spirit
of the ideals proclaimed in the Charter of the United
Nations, and in particular in the spirit of peace, dignity,
tolerance, freedom, equality and solidarity,
Bearing in mind that the need to extend particular care to
the child has been stated in the Geneva Declaration of the
Rights of the Child of 1924 and in the Declaration of the
Rights of the Child adopted by the General Assembly on 20
November 1959 and recognized in the Universal Declaration of
Human Rights, in the International Covenant on Civil and
Political Rights (in particular in articles 23 and 24), in
the International Covenant on Economic, Social and Cultural
Rights (in particular in article 10) and in the statutes and
relevant instruments of specialized agencies and
international organizations concerned with the welfare of
children,
Bearing in mind that, as indicated in the Declaration of
the Rights of the Child, “the child, by reason of his
physical and mental immaturity, needs special safeguards and
care, including appropriate legal protection, before as well
as after birth”,
Recalling the provisions of the Declaration on Social and
Legal Principles relating to the Protection and Welfare of
Children, with Special Reference to Foster Placement and
Adoption Nationally and Internationally; the United Nations
Standard Minimum Rules for the Administration of Juvenile
Justice (The Beijing Rules); and the Declaration on the
Protection of Women and Children in Emergency and Armed
Conflict,
Recognizing that, in all countries in the world, there are
children living in exceptionally difficult conditions, and
that such children need special consideration,
Taking due account of the importance of the traditions and
cultural values of each people for the protection and
harmonious development of the child,
Recognizing the importance of international co-operation
for improving the living conditions of children in every
country, in particular in the developing countries,
Have agreed as follows:
Part I
Article 1
For the purposes of the present Convention, a child means
every human being below the age of eighteen years unless,
under the law applicable to the child, majority is attained
earlier.
Article 2
1. States Parties shall respect and ensure the rights set
forth in the present Convention to each child within their
jurisdiction without discrimination of any kind, irrespective
of the child’s or his or her parent’s or legal guardian’s
race, colour, sex, language, religion, political or other
opinion, national, ethnic or social origin, property,
disability, birth or other status.
2. States Parties shall take all appropriate measures to
ensure that the child is protected against all forms of
discrimination or punishment on the basis of the status,
activities, expressed opinions, or beliefs of the child’s
parents, legal guardians, or family members.
Article 3
1. In all actions concerning children, whether undertaken
by public or private social welfare institutions, courts of
law, administrative authorities or legislative bodies, the
best interests of the child shall be a primary
consideration.
2. States Parties undertake to ensure the child such
protection and care as is necessary for his or her
well-being, taking into account the rights and duties of his
or her parents, legal guardians, or other individuals legally
responsible for him or her, and, to this end, shall take all
appropriate legislative and administrative measures.
3. States Parties shall ensure that the institutions,
services and facilities responsible for the care or
protection of children shall conform with the standards
established by competent authorities, particularly in the
areas of safety, health, in the number and suitability of
their staff, as well as competent supervision.
Article 4
States Parties shall undertake all appropriate legislative,
administrative, and other measures for the implementation of
the rights recognized in the present Convention. With regard
to economic, social and cultural rights, States Parties shall
undertake such measures to the maximum extent of their
available resources and, where needed, within the framework
of international co-operation.
Article 5
States Parties shall respect the responsibilities, rights
and duties of parents or, where applicable, the members of
the extended family or community as provided for by local
custom, legal guardians or other persons legally responsible
for the child, to provide, in a manner consistent with the
evolving capacities of the child, appropriate direction and
guidance in the exercise by the child of the rights
recognized in the present Convention.
Article 6
1. States Parties recognize that every child has the
inherent right to life
2. States Parties shall ensure to the maximum extent
possible the survival and development of the child
Article 7
1. The child shall be registered immediately after birth
and shall have the right from birth to a name, the right to
acquire a nationality and, as far as possible, the right to
know and be cared for by his or her parents.
2. States Parties shall ensure the implementation of these
rights in accordance with their national law and their
obligations under the relevant international instruments in
this field, in particular where the child would otherwise be
stateless.
Article 8
1. States Parties undertake to respect the right of the
child to preserve his or her identity, including nationality,
name and family relations as recognized by law without
unlawful interference.
2. Where a child is illegally deprived of some or all of
the elements of his or her identity, States Parties shall
provide appropriate assistance and protection, with a view to
speedily re-establishing his or her identity.
Article 9
1. States Parties shall ensure that a child shall not be
separated from his or her parents against their will, except
when competent authorities subject to judicial review
determine, in accordance with applicable law and procedures,
that such separation is necessary for the best interests of
the child. Such determination may be necessary in a
particular case such as one involving abuse or neglect of the
child by the parents, or one where the parents are living
separately and a decision must be made as to the child’s
place of residence.
2. In any proceedings pursuant to paragraph 1 of the
present article, all interested parties shall be given an
opportunity to participate in the proceedings and make their
views known.
3. States Parties shall respect the right of the child who
is separated from one or both parents to maintain personal
relations and direct con-tact with both parents on a regular
basis, except if it is contrary to the child’s best
interests.
4. Where such separation results from any action initiated
by a State Party, such as the detention, imprisonment, exile,
deportation or death (including death arising from any cause
while the person is in the custody of the State) of one or
both parents or of the child, that State Party shall, upon
request, provide the parents, the child or, if appropriate,
another member of the family with the essential in- formation
concerning the whereabouts of the absent member(s) of the
family unless the provision of the information would be
detrimental to the well-being of the child. States Parties
shall further ensure that the submission of such a request
shall of itself entail no adverse consequences for the
person(s) concerned.
Article 10
1. In accordance with the obligation of States Parties
under article 9, paragraph 1, applications by a child or his
or her parents to enter or leave a State Party for the
purpose of family reunification shall be dealt with by States
Parties in a positive, humane and expeditious manner. States
Parties shall further ensure that the submission of such a
request shall entail no adverse consequences for the
applicants and for the members of their family.
2. A child whose parents reside in different States shall
have the right to maintain on a regular basis, save in
exceptional circumstances personal relations and direct
contacts with both parents. Towards that end and in
accordance with the obligation of States Parties under
article 9, paragraph 1, States Parties shall respect the
right of the child and his or her parents to leave any
country, including their own, and to enter their own country.
The right to leave any country shall be subject only to such
restrictions as are prescribed by law and which are necessary
to protect the national security, public order (ordre
public), public health or morals or the rights and freedoms
of others and are consistent with the other rights recognized
in the present Convention.
Article 11
1. States Parties shall take measures to combat the illicit
transfer and non-return of children abroad.
2. To this end, States Parties shall promote the conclusion
of bilateral or multilateral agreements or accession to
existing agreements.
Article 12
1. States Parties shall assure to the child who is capable
of forming his or her own views the right to express those
views freely in all matters affecting the child, the views of
the child being given due weight in accordance with the age
and maturity of the child.
2. For this purpose, the child shall in particular be
provided the opportunity to be heard in any judicial and
administrative proceedings affecting the child, either
directly, or through a representative or an appropriate body,
in a manner consistent with the procedural rules of national
law.
Article 13
1. The child shall have the right to freedom of expression;
this right shall include freedom to seek, receive and impart
information and ideas of all kinds, regardless of frontiers,
either orally, in writing or in print, in the form of art, or
through any other media of the child’s choice.
2. The exercise of this right may be subject to certain
restrictions, but these shall only be such as are provided by
law and are necessary:
(a) For respect of the rights or reputations of others; or
(b) For the protection of national security or of public
order (ordre public), or of public health or morals.
Article 14
1. States Parties shall respect the right of the child to
freedom of thought, conscience and religion.
2. Parties shall respect the rights and duties of the
parents and, when applicable, legal guardians, to provide
direction to the child in the exercise of his or her right in
a manner consistent with the evolving capacities of the
child.
3. Freedom to manifest one’s religion or beliefs may be
subject only to such limitations as are prescribed by law and
are necessary to protect public safety, order, health or
morals, or the fundamental rights and freedoms of others.
Article 15
1. States Parties recognize the rights of the child to
freedom of association and to freedom of peaceful assembly.
2. No restrictions may be placed on the exercise of these
rights other than those imposed in conformity with the law
and which are necessary in a democratic society in the
interests of national security or public safety, public order
(ordre public), the protection of public health or morals or
the protection of the rights and freedoms of others.
Article 16
1. No child shall be subjected to arbitrary or unlawful
interference with his or her privacy, family, home or
correspondence, nor to unlawful attacks on his or her honour
and reputation.
2. The child has the right to the protection of the law
against such interference or attacks.
Article 17
States Parties recognize the important function performed
by the mass media and shall ensure that the child has access
to information and material from a diversity of national and
international sources, especially those aimed at the
promotion of his or her social, spiritual and moral
well-being and physical and mental health. To this end,
States Parties shall:
(a) Encourage the mass media to disseminate information and
material of social and cultural benefit to the child and in
accordance with the spirit of article 29;
(b) Encourage international co-operation in the production,
exchange and dissemination of such information and material
from a diversity of cultural, national and international
sources;
(c) Encourage the production and dissemination of
children’s books;
(d) Encourage the mass media to have particular regard to
the linguistic needs of the child who belongs to a minority
group or who is indigenous;
(e) Encourage the development of appropriate guidelines for
the protection of the child from information and material
injurious to his or her well-being, bearing in mind the
provisions of articles 13 and 18.
Article 18
1. States Parties shall use their best efforts to ensure
recognition of the principle that both parents have common
responsibilities for the upbringing and development of the
child. Parents or, as the case may be, legal guardians, have
the primary responsibility for the upbringing and development
of the child. The best interests of the child will be their
basic concern.
2. For the purpose of guaranteeing and pro-moting the
rights set forth in the present Convention, States Parties
shall render appropriate assistance to parents and legal
guardians in the performance of their child-rearing
responsibilities and shall ensure the development of
institutions, facilities and services for the care of
children.
3. States Parties shall take all appropriate measures to
ensure that children of working parents have the right to
benefit from childcare services and facilities for which they
are eligible.
Article 19
1. States Parties shall take all appropriate legislative,
administrative, social and educational measures to protect
the child from all forms of physical or mental violence,
injury or abuse, neglect or negligent treatment, maltreatment
or exploitation, including sexual abuse, while in the care of
parent(s), legal guardian(s) or any other person who has the
care of the child.
2. Such protective measures should, as appropriate, include
effective procedures for the establishment of social
programmes to provide necessary support for the child and for
those who have the care of the child, as well as for other
forms of prevention and for identification, reporting,
referral, investigation, treatment and follow-up of instances
of child maltreatment described heretofore, and, as
appropriate, for judicial involvement.
Article 20
1. A child temporarily or permanently deprived of his or
her family environment, or in whose own best interests cannot
be allowed to remain in that environment, shall be entitled
to special protection and assistance provided by the State.
2. States Parties shall in accordance with their national
laws ensure alternative care for such a child.
3. Such care could include, inter alia, foster placement,
kafalah of Islamic law, adoption or if necessary placement in
suitable institutions for the care of children. When
considering solutions, due regard shall be paid to the
desirability of continuity in a child’s upbringing and to the
child’s ethnic, religious, cultural and linguistic
background.
Article 21
States Parties that recognize and/or permit the system of
adoption shall ensure that the best interests of the child
shall be the paramount consideration and they shall:
(a) Ensure that the adoption of a child is authorized only
by competent authorities who determine, in accordance with
applicable law and procedures and on the basis of all
pertinent and reliable information, that the adoption is
permissible in view of the child’s status concerning parents,
relatives and legal guardians and that, if required, the
persons concerned have given their informed consent to the
adoption on the basis of such counselling as may be
necessary;
(b) Recognize that intercountry adoption may be considered
as an alternative means of child’s care, if the child cannot
be placed in a foster or an adoptive family or cannot in any
suitable manner be cared for in the child’s country of
origin;
(c) Ensure that the child concerned by intercountry
adoption enjoys safeguards and standards equivalent to those
existing in the case of national adoption;
(d) Take all appropriate measures to ensure that, in
intercountry adoption, the placement does not result in
improper financial gain for those involved in it;
(e) Promote, where appropriate, the objectives of the
present article by concluding bilateral or multilateral
arrangements or agreements, and endeavour, within this
framework, to ensure that the placement of the child in
another country is carried out by competent authorities or
organs.
Article 22
1. States Parties shall take appropriate measures to ensure
that a child who is seeking refugee status or who is
considered a refugee in accordance with applicable
international or domestic law and procedures shall, whether
unaccompanied or accompanied by his or her parents or by any
other person, receive appropriate protection and humanitarian
assistance in the enjoyment of applicable rights set forth in
the present Convention and in other international human
rights or humanitarian instruments to which the said States
are Parties.
2. For this purpose, States Parties shall provide, as they
consider appropriate, co-operation in any efforts by the
United Nations and other competent intergovernmental
organizations or non-govern-mental organizations co-operating
with the United Nations to protect and assist such a child
and to trace the parents or other members of the family of
any refugee child in order to obtain information necessary
for reunification with his or her family. In cases where no
parents or other members of the family can be found, the
child shall be accorded the same protection as any other
child permanently or temporarily deprived of his or her
family environment for any reason, as set forth in the
present Convention.
Article 23
1. States Parties recognize that a mentally or physically
disabled child should enjoy a full and decent life, in
conditions which ensure dignity, promote self-reliance and
facilitate the child’s active participation in the
community.
2. States Parties recognize the right of the disabled child
to special care and shall encourage and ensure the extension,
subject to available resources, to the eligible child and
those responsible for his or her care, of assistance for
which application is made and which is appropriate to the
child’s condition and to the circumstances of the parents or
others caring for the child.
3. Recognizing the special needs of a disabled child,
assistance extended in accordance with paragraph 2 of the
present article shall be provided free of charge, whenever
possible, taking into account the financial resources of the
parents or others caring for the child, and shall be designed
to ensure that the disabled child has effective access to and
receives education, training, health care services,
rehabilitation services, preparation for employment and
recreation opportunities in a manner conducive to the child’s
achieving the fullest possible social integration and
individual development, including his or her cultural and
spiritual development.
4. States Parties shall promote, in the spirit of
international co-operation, the exchange of appropriate
information in the field of preventive health care and of
medical, psychological and functional treatment of disabled
children, including dissemination of and access to
information concerning methods of rehabilitation, education
and vocational services, with the aim of enabling States
Parties to improve their capabilities and skills and to widen
their experience in these areas. In this regard, particular
account shall be taken of the needs of developing
countries.
Article 24
1. States Parties recognize the right of the child to the
enjoyment of the highest attainable standard of health and to
facilities for the treatment of illness and rehabilitation of
health. States Parties shall strive to ensure that no child
is deprived of his or her right of access to such health care
services.
2. States Parties shall pursue full implementation of this
right and, in particular, shall take appropriate measures:
(a) To diminish infant and child mortality;
(b) To ensure the provision of necessary medical assistance
and health care to all children with emphasis on the
development of primary health care;
(c) To combat disease and malnutrition, including within
the framework of primary health care, through, inter alia,
the application of readily available technology and through
the provision of adequate nutritious foods and clean
drinking-water, taking into consideration the dangers and
risks of environmental pollution;
(d) To ensure appropriate prenatal and post-natal health
care for mothers;
(e) To ensure that all segments of society, in particular
parents and children, are informed, have access to education
and are supported in the use of basic knowledge of child
health and nutrition, the advantages of breast-feeding,
hygiene and environmental sanitation and the prevention of
accidents;
(f) To develop preventive health care, guidance for parents
and family planning education and services.
3. States Parties shall take all effective and appropriate
measures with a view to abolishing traditional practices
prejudicial to the health of children.
4. States Parties undertake to promote and encourage
international co-operation with a view to achieving
progressively the full realization of the right recognized in
the present article. In this regard, particular account shall
be taken of the needs of developing countries.
Article 25
States Parties recognize the right of a child who has been
placed by the competent authorities for the purposes of care,
protection or treatment of his or her physical or mental
health, to a periodic review of the treatment provided to the
child and all other circumstances relevant to his or her
placement.
Article 26
1. States Parties shall recognize for every child the right
to benefit from social security, including social insurance,
and shall take the necessary measures to achieve the full
realization of this right in accordance with their national
law.
2. The benefits should, where appropriate, be granted,
taking into account the resources and the circumstances of
the child and persons having responsibility for the
maintenance of the child, as well as any other consideration
relevant to an application for benefits made by or on behalf
of the child.
Article 27
1. States Parties recognize the right of every child to a
standard of living adequate for the child’s physical, mental,
spiritual, moral and social development.
2. The parent(s) or others responsible for the child have
the primary responsibility to secure, within their abilities
and financial capacities, the conditions of living necessary
for the child’s development.
3. States Parties, in accordance with national conditions
and within their means, shall take appropriate measures to
assist parents and others responsible for the child to
implement this right and shall in case of need provide
material assistance and support programmes, particularly with
regard to nutrition, clothing and housing.
4. States Parties shall take all appropriate measures to
secure the recovery of maintenance for the child from the
parents or other persons having financial responsibility for
the child, both within the State Party and from abroad. In
particular, where the person having financial responsibility
for the child lives in a State different from that of the
child, States Parties shall promote the accession to
international agreements or the conclusion of such
agreements, as well as the making of other appropriate
arrangements.
Article 28
1. States Parties recognize the right of the child to
education, and with a view to achieving this right
progressively and on the basis of equal opportunity, they
shall, in particular:
(a) Make primary education compulsory and available free to
all;
(b) Encourage the development of different forms of
secondary education, including general and vocational
education, make them available and accessible to every child,
and take appropriate measures such as the introduction of
free education and offering financial assistance in case of
need;
(c) Make higher education accessible to all on the basis of
capacity by every appropriate means;
(d) Make educational and vocational information and
guidance available and accessible to all children;
(e) Take measures to encourage regular atendance at schools
and the reduction of drop-out rates.
2. States Parties shall take all appropriate measures to
ensure that school discipline is administered in a manner
consistent with the child’s human dignity and in conformity
with the present Convention.
3. States Parties shall promote and encourage international
co-operation in matters relating to education, in particular
with a view to contributing to the elimination of ignorance
and illiteracy throughout the world and facilitating access
to scientific and technical knowledge and modern teaching
methods. In this regard, particular account shall be taken of
the needs of developing countries.
Article 29
1. States Parties agree that the education of the child
shall be directed to:
(a) The development of the child’s personality, talents and
mental and physical abilities to their fullest potential;
(b) The development of respect for human rights and
fundamental freedoms, and for the principles enshrined in the
Charter of the United Nations;
(c) The development of respect for the child’s parents, his
or her own cultural identity, language and values, for the
national values of the country in which the child is living,
the country from which he or she may originate, and for
civilizations different from his or her own;
(d) The preparation of the child for responsible life in a
free society, in the spirit of understanding, peace,
tolerance, equality of sexes, and friendship among all
peoples, ethnic, national and religious groups and persons of
indigenous origin;
(e) The development of respect for the natural
environment.
2. No part of the present article or article 28 shall be
construed so as to interfere with the liberty of individuals
and bodies to establish and direct educational institutions,
subject always to the observance of the principles set forth
in paragraph 1 of the present article and to the requirements
that the education given in such institutions shall con-form
to such minimum standards as may be laid down by the State.
Article 30
In those States in which ethnic, religious or linguistic
minorities or persons of indigenous origin exist, a child
be-longing to such a minority or who is indigenous shall not
be denied the right, in community with other members of his
or her group, to enjoy his or her own culture, to profess and
practise his or her own religion, or to use his or her own
language.
Article 31
1. States Parties recognize the right of the child to rest
and leisure, to engage in play and recreational activities
appropriate to the age of the child and to participate freely
in cultural life and the arts.
2. States Parties shall respect and promote the right of
the child to participate fully in cultural and artistic life
and shall encourage the provision of appropriate and equal
opportunities for cultural, artistic, recreational and
leisure activity.
Article 32
1. States Parties recognize the right of the child to be
protected from economic exploitation and from performing any
work that is likely to be hazardous or to interfere with the
child’s education, or to be harmful to the child’s health or
physical, mental, spiritual, moral or social development.
2. States Parties shall take legislative, administrative,
social and educational measures to ensure the implementation
of the present article. To this end, and having regard to the
relevant provisions of other international instruments,
States Parties shall in particular:
(a) Provide for a minimum age or minimum ages for admission
to employment;
(b) Provide for appropriate regulation of the hours and
conditions of employment;
(c) Provide for appropriate penalties or other sanctions to
ensure the effective enforcement of the present article.
Article 33
States Parties shall take all appropriate measures,
including legislative, administrative, social and educational
measures, to protect children from the illicit use of
narcotic drugs and psychotropic substances as defined in the
relevant international treaties, and to prevent the use of
children in the illicit production and trafficking of such
substances.
Article 34
States Parties undertake to protect the child from all
forms of sexual exploitation and sexual abuse. For these
purposes, States Parties shall in particular take all
appropriate national, bilateral and multilateral measures to
prevent:
(a) The inducement or coercion of a child to engage in any
unlawful sexual activity;
(b) The exploitative use of children in prostitution or
other unlawful sexual practices;
(c) The exploitative use of children in pornographic
performances and materials.
Article 35
States Parties shall take all appropriate national,
bilateral and multilateral measures to prevent the abduction
of, the sale of or traffic in children for any purpose or in
any form.
Article 36
States Parties shall protect the child against all other
forms of exploitation prejudicial to any aspects of the
child’s welfare.
Article 37
States Parties shall ensure that:
(a) No child shall be subjected to torture or other cruel,
inhuman or degrading treatment or punishment. Neither capital
punishment nor life imprisonment without possibility of
release shall be imposed for offences committed by persons
below eighteen years of age;
(b) No child shall be deprived of his or her liberty
unlawfully or arbitrarily. The arrest, detention or
imprisonment of a child shall be in conformity with the law
and shall be used only as a measure of last resort and for
the shortest appropriate period of time;
(c) Every child deprived of liberty shall be treated with
humanity and respect for the inherent dignity of the human
person, and in a manner which takes into account the needs of
persons of his or her age. In particular, every child
deprived of liberty shall be separated from adults unless it
is considered in the child’s best interest not to do so and
shall have the right to maintain contact with his or her
family through correspondence and visits, save in exceptional
circumstances;
(d) Every child deprived of his or her liberty shall have
the right to prompt access to legal and other appropriate
assistance, as well as the right to challenge the legality of
the deprivation of his or her liberty before a court or other
competent, independent and impartial authority, and to a
prompt decision on any such action.
Article 38
1. States Parties undertake to respect and to ensure
respect for rules of international humanitarian law
applicable to them in armed conflicts which are relevant to
the child.
2. States Parties shall take all feasible measures to
ensure that persons who have not attained the age of fifteen
years do not take a direct part in hostilities.
3. States Parties shall refrain from recruiting any person
who has not attained the age of fifteen years into their
armed forces. In recruiting among those persons who have
attained the age of fifteen years but who have not attained
the age of eighteen years, States Parties shall endeavour to
give priority to those who are oldest.
4. In accordance with their obligations under international
humanitarian law to protect the civilian population in armed
conflicts, States Parties shall take all feasible measures to
ensure protection and care of children who are affected by an
armed conflict.
Article 39
States Parties shall take all appropriate measures to
promote physical and psychological recovery and social
reintegration of a child victim of: any form of neglect,
exploitation, or abuse; torture or any other form of cruel,
inhuman or degrading treatment or punishment; or armed
conflicts. Such recovery and reintegration shall take place
in an environment which fosters the health, selfrespect and
dignity of the child.
Article 40
1. States Parties recognize the right of every child
alleged as, accused of, or recognized as having infringed the
penal law to be treated in a manner consistent with the
promotion of the child’s sense of dignity and worth, which
reinforces the child’s respect for the human rights and
fundamental freedoms of others and which takes into account
the child’s age and the desirability of promoting the child’s
reintegration and the child’s assuming a constructive role in
society.
2. To this end, and having regard to the relevant
provisions of international instruments, States Parties
shall, in particular, ensure that:
(a) No child shall be alleged as, be accused of, or
recognized as having infringed the penal law by reason of
acts or omissions that were not prohibited by national or
international law at the time they were committed;
(b) Every child alleged as or accused of having infringed
the penal law has at least the following guarantees:
(i) To be presumed innocent until proven guilty according
to law;
(ii) To be informed promptly and directly of the charges
against him or her, and, if appropriate, through his or her
parents or legal guardians, and to have legal or other
appropriate assistance in the preparation and presentation of
his or her defence;
(iii) To have the matter determined without delay by a
competent, independent and impartial authority or judicial
body in a fair hearing according to law, in the presence of
legal or other appropriate assistance and, unless it is
considered not to be in the best interest of the child, in
particular, taking into account his or her age or situation,
his or her parents or legal guardians;
(iv) Not to be compelled to give testimony or to confess
guilt; to examine or have examined adverse witnesses and to
obtain the participation and examination of witnesses on his
or her behalf under conditions of equality;
(v) If considered to have infringed the penal law, to have
this decision and any measures imposed in consequence thereof
reviewed by a higher competent, independent and impartial
authority or judicial body according to law;
(vi) To have the free assistance of an interpreter if the
child cannot understand or speak the language used;
(vii) To have his or her privacy fully respected at all
stages of the proceedings.
3. States Parties shall seek to promote the establishment
of laws, procedures, authorities and institutions
specifically applicable to children alleged as, accused of,
or recognized as having infringed the penal law, and, in
particular:
(a) The establishment of a minimum age below which children
shall be presumed not to have the capacity to infringe the
penal law;
(b) Whenever appropriate and desirable, measures for
dealing with such children without resorting to judicial
proceedings, providing that human rights and legal safeguards
are fully respected.
4. A variety of dispositions, such as care, guidance and
supervision orders; counselling; probation; foster care;
education and vocational training programmes and other
alternatives to institutional care shall be available to
ensure that children are dealt with in a manner appropriate
to their well-being and proportionate both to their
circumstances and the offence.
Article 41
Nothing in the present Convention shall affect any
provisions which are more conducive to the realization of the
rights of the child and which may be contained in:
(a) The law of a State party; or
(b) International law in force for that State.
Part II
Article 42
States Parties undertake to make the principles and
provisions of the Convention widely known, by appropriate and
active means, to adults and children alike.
Article 43
1. For the purpose of examining the progress made by States
Parties in achieving the realization of the obligations
undertaken in the present Convention, there shall be
established a Committee on the Rights of the Child, which
shall carry out the functions hereinafter provided.
2. The Committee shall consist of eighteen experts of high
moral standing and recognized competence in the field covered
by this Convention.(3) The members of the Committee shall be
elected by States Parties from among their nationals and
shall serve in their personal capacity, consideration being
given to equitable geographical distribution, as well as to
the principal legal systems.
(3) The General Assembly, in its resolution 50/155 of 21
December 1995, approved the amendment to article 43,
paragraph 2, of the Convention on the Rights of the Child,
replacing the word “ten” with the word “eighteen”. The
amendment entered into force on 18 November 2002 when it had
been accepted by a two-thirds majority of the States parties
(128 out of 191).
3. The members of the Committee shall be elected by secret
ballot from a list of persons nominated by States Parties.
Each State Party may nominate one person from among its own
nationals
4. The initial election to the Committee shall be held no
later than six months after the date of the entry into force
of the present Convention and thereafter every second year.
At least four months before the date of each election, the
Secretary-General of the United Nations shall address a
letter to States Parties inviting them to submit their
nominations within two months. The Secretary-General shall
subsequently prepare a list in alphabetical order of all
persons thus nominated, indicating States Parties which have
nominated them, and shall submit it to the States Parties to
the present Convention.
5. The elections shall be held at meetings of States
Parties convened by the Secretary-General at United Nations
Headquarters. At those meetings, for which two thirds of
States Parties shall constitute a quorum, the persons elected
to the Committee shall be those who obtain the largest number
of votes and an absolute majority of the votes of the
representatives of States Parties present and voting
6. The members of the Committee shall be elected for a term
of four years. They shall be eligible for re-election if
renominated. The term of five of the members elected at the
first election shall expire at the end of two years;
immediately after the first election, the names of these five
members shall be chosen by lot by the Chairman of the
meeting.
7. If a member of the Committee dies or resigns or declares
that for any other cause he or she can no longer perform the
duties of the Committee, the State Party which nominated the
member shall appoint another expert from among its nationals
to serve for the remainder of the term, subject to the
approval of the Committee.
8. The Committee shall establish its own rules of
procedure.
9. The Committee shall elect its officers for a period of
two years.
10. The meetings of the Committee shall normally be held at
United Nations Headquarters or at any other convenient place
as determined by the Committee. The Committee shall normally
meet annually. The duration of the meetings of the Committee
shall be determined, and reviewed, if necessary, by a meeting
of the States Parties to the present Convention, subject to
the approval of the General Assembly.
11. The Secretary-General of the United Nations shall
provide the necessary staff and facilities for the effective
performance of the functions of the Committee under the
present Convention.
12. With the approval of the General Assembly, the members
of the Committee established under the present Convention
shall receive emoluments from United Nations resources as the
Assembly may decide.
Article 44
1. States Parties undertake to submit to the Committee,
through the Secretary-General of the United Nations, reports
on the measures they have adopted which give effect to the
rights recognized herein and on the progress made on the
enjoyment of those rights:
(a) Within two years of the entry into force of the
Convention for the State Party concerned;
(b) Thereafter every five years.
2. Reports made under the present article shall indicate
factors and difficulties, if any, affecting the degree of
fulfilment of the obligations under the present Convention.
Reports shall also contain sufficient information to provide
the Committee with a comprehensive understanding of the
implementation of the Convention in the country concerned.
3. A State Party which has submitted a comprehensive
initial report to the Committee need not, in its subsequent
reports submitted in accordance with paragraph 1 (b) of the
present article, repeat basic information previously
provided.
4. The Committee may request from States Parties further
information relevant to the implementation of the
Convention.
5. The Committee shall submit to the General Assembly,
through the Economic and Social Council, every two years,
reports on its activities.
6. States Parties shall make their reports widely available
to the public in their own countries.
Article 45
In order to foster the effective implementation of the
Convention and to encourage international co-operation in the
field covered by the Convention:
(a) The specialized agencies, the United Nations Children’s
Fund, and other United Nations organs shall be entitled to be
represented at the consideration of the implementation of
such provisions of the present Convention as fall within the
scope of their mandate. The Committee may invite the
specialized agencies, the United Nations Children’s Fund and
other competent bodies as it may consider appropriate to
provide expert advice on the implementation of the Convention
in areas falling within the scope of their respective
mandates. The Committee may invite the specialized agencies,
the United Nations Children’s Fund, and other United Nations
organs to submit reports on the implementation of the
Convention in areas falling within the scope of their
activities;
(b) The Committee shall transmit, as it may consider
appropriate, to the specialized agencies, the United Nations
Children’s Fund and other competent bodies, any reports from
States Parties that contain a request, or indicate a need,
for technical advice or assistance, along with the
Committee’s observations and suggestions, if any, on these
requests or indications;
(c) The Committee may recommend to the General Assembly to
request the Secretary-General to undertake on its behalf
studies on specific issues relating to the rights of the
child;
(d) The Committee may make suggestions and general
recommendations based on information received pursuant to
articles 44 and 45 of the present Convention. Such
suggestions and general recommendations shall be trans-mitted
to any State Party concerned and reported to the General
Assembly, together with comments, if any, from States
Parties.
Part III
Article 46
The present Convention shall be open for signature by all
States.
Article 47
The present Convention is subject to ratification.
Instruments of ratification shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations.
Article 48
The present Convention shall remain open for accession by
any State. The instruments of accession shall be deposited
with the Secretary-General of the United Nations.
Article 49
1. The present Convention shall enter into force on the
thirtieth day following the date of deposit with the
Secrtary-General of the United Nations of the twentieth
instrument of ratifycation or accession.
2. For each State ratifying or acceding to the Convention
after the deposit of the twentieth instrument of ratification
or accession, the Convention shall enter into force on the
thirtieth day after the deposit by such State of its
instrument of ratification or accession.
Article 50
1. Any State Party may propose an amendment and file it
with the Secretary-General of the United Nations. The
Secretary-General shall thereupon communicate the proposed
amendment to States Parties, with a request that they
indicate whether they favour a conference of States Parties
for the purpose of considering and voting upon the proposals.
In the event that, within four months from the date of such
communication, at least one third of the States Parties
favour such a conference, the Secretary-General shall convene
the conference under the auspices of the United Nations. Any
amendment adopted by a majority of States Parties present and
voting at the conference shall be submitted to the General
Assembly for approval.
2. An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of
the present article shall enter into force when it has been
approved by the General Assembly of the United Nations and
accepted by a twothirds majority of States Parties.
3. When an amendment enters into force, it shall be binding
on those States Parties which have accepted it, other States
Parties still being bound by the provisions of the present
Convention and any earlier amendments which they have
accepted.
Article 51
1. The Secretary-General of the United Nations shall
receive and circulate to all States the text of reservations
made by States at the time of ratification or accession.
2. A reservation incompatible with the object and purpose
of the present Convention shall not be permitted.
3. Reservations may be withdrawn at any time by
notification to that effect addressed to the
Secretary-General of the United Nations, who shall then
inform all States. Such notification shall take effect on the
date on which it is received by the Secretary-General.
Article 52
A State Party may denounce the present Convention by
written notification to the Secretary-General of the United
Nations. Denunciation becomes effective one year after the
date of receipt of the notification by the
Secretary-General.
Article 53
The Secretary-General of the United Nations is designated
as the depositary of the present Convention.
Article 54
The original of the present Convention, of which the
Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts
are equally authentic, shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations.
Convention relative aux droits de l’enfant
Préambule
Les Etats parties à la présente Convention,
Considérant que, conformément aux principes proclamés dans
la Charte des Nations Unies, la reconnaissance de la dignité
inhérente à tous les membres de la famille humaine ainsi que
l’égalité et le caractère inaliénable de leurs droits sont le
fondement de la liberté, de la justice et de la paix dans le
monde,
Ayant à l’esprit le fait que les peuples des Nations Unies
ont, dans la Charte, proclamé à nouveau leur foi dans les
droits fondamentaux de l’homme et dans la dignité et la
valeur de la personne humaine, et qu’ils ont résolu de
favoriser le progrès social et d’instaurer de meilleures
conditions de vie dans une liberté plus grande,
Reconnaissant que les Nations Unies, dans la Déclaration
universelle des droits de l’homme et dans les pactes
internationaux relatifs aux droits de l’homme, ont proclamé
et sont convenues que chacun peut se prévaloir de tous les
droits et de toutes les libertés qui y sont énoncés, sans
distinction aucune, notamment de race, de couleur, de sexe,
de langue, de religion, d’opinion politique ou de toute autre
opinion, d’origine nationale ou sociale, de fortune, de
naissance ou de toute autre situation,
Rappelant que, dans la Déclaration universelle des droits
de l’homme, les Nations Unies ont proclamé que l’enfance a
droit à une aide et à une assistance spéciales,
Convaincus que la famille, unité fondamentale de la société
et milieu naturel pour la croissance et le bien-être de tous
ses membres et en particulier des enfants, doit recevoir la
protection et l’assistance dont elle a besoin pour pouvoir
jouer pleinement son rôle dans la communauté,
Reconnaissant que l’enfant, pour l’épanouissement
harmonieux de sa personnalité, doit grandir dans le milieu
familial, dans un climat de bonheur, d’amour et de
compréhension,
Considérant qu’il importe de préparer pleinement l’enfant à
avoir une vie individuelle dans la société, et de l’élever
dans l’esprit des idéaux proclamés dans la Charte des Nations
Unies, et en particulier dans un esprit de paix, de dignité,
de tolérance, de liberté, d’égalité et de solidarité,
Ayant à l’esprit que la nécessité d’accorder une protection
spéciale à l’enfant a été énoncée dans la Déclaration de
Genève de 1924 sur les droits de l’enfant et dans la
Déclaration des droits de l’enfant adoptée par l’Assemblée
générale le 20 novembre 1959, et qu’elle a été reconnue dans
la Déclaration universelle des droits de l’homme, dans le
Pacte international relatif aux droits civils et politiques
(en particulier aux articles 23 et 24), dans le Pacte
international relatif aux droits économiques, sociaux et
culturels (en particulier à l’article 10) et dans les statuts
et instruments pertinents des institutions spécialisées et
des organisations internationales qui se préoccupent du
bien-être de l’enfant,
Ayant à l’esprit que, comme indiqué dans la Déclaration des
droits de l’enfant, «l’enfant, en raison de son manque de
maturité physique et intellectuelle, a besoin d’une
protection spéciale et de soins spéciaux, notamment d’une
protection juridique appropriée, avant comme après la
naissance»,
Rappelant les dispositions de la Déclaration sur les
principes sociaux et juridiques applicables à la protection
et au bien-être des enfants, envisagés surtout sous l’angle
des pratiques en matière d’adoption et de placement familial
sur les plans national et international, de l’Ensemble de
règles minima des Nations Unies concernant l’administration
de la justice pour mineurs (Règles de Beijing), et de la
Déclaration sur la protection des femmes et des enfants en
période d’urgence et de conflit armé,
Reconnaissant qu’il y a dans tous les pays du monde des
enfants qui vivent dans des conditions particulièrement
difficiles, et qu’il est nécessaire d’accorder à ces enfants
une attention particulière,
Tenant dûment compte de l’importance des traditions et
valeurs culturelles de chaque peuple dans la protection et le
développement harmonieux de l’enfant,
Reconnaissant l’importance de la coopération internationale
pour l’amélioration des conditions de vie des enfants dans
tous les pays, et en particulier dans les pays en
développement,
Sont convenus de ce qui suit:
Première partie
Article premier
Au sens de la présente Convention, un enfant s’entend de
tout être humain âgé de moins de dix-huit ans, sauf si la
majorité est atteinte plus tôt en vertu de la législation qui
lui est applicable.
Article 2
1. Les Etats parties s’engagent à respecter les droits qui
sont énoncés dans la présente Convention et à les garantir à
tout enfant relevant de leur juridiction, sans distinction
aucune, indépendamment de toute considération de race, de
couleur, de sexe, de langue, de religion, d’opinion politique
ou autre de l’enfant ou de ses parents ou représentants
légaux, de leur origine nationale, ethnique ou sociale, de
leur situation de fortune, de leur incapacité, de leur
naissance ou de toute autre situation.
2. Les Etats parties prennent toutes les mesures
appropriées pour que l’enfant soit effectivement protégé
contre toutes formes de discrimination ou de sanction
motivées par la situation juridique, les activités, les
opinions déclarées ou les convictions de ses parents, de ses
représentants légaux ou des membres de sa famille.
Article 3
1. Dans toutes les décisions qui concernent les enfants,
qu’elles soient le fait des institutions publiques ou privées
de protection sociale, des tribunaux, des autorités
administratives ou des organes législatifs, l’intérêt
supérieur de l’enfant doit être une considération
primordiale.
2. Les Etats parties s’engagent à assurer à l’enfant la
protection et les soins nécessaires à son bien-être, compte
tenu des droits et des devoirs de ses parents, de ses tuteurs
ou des autres personnes légalement responsables de lui, et
ils prennent à cette fin toutes les mesures législatives et
administratives appropriées.
3. Les Etats parties veillent à ce que le fonctionnement
des institutions, services et établissements qui ont la
charge des enfants et assurent leur protection soit conforme
aux normes fixées par les autorités compétentes,
particulièrement dans le domaine de la sécurité et de la
santé et en ce qui concerne le nombre et la compétence de
leur personnel ainsi que l’existence d’un contrôle
approprié.
Article 4
Les Etats parties s’engagent à prendre toutes les mesures
législatives, administratives et autres qui sont nécessaires
pour mettre en oeuvre les droits reconnus dans la présente
Convention. Dans le cas des droits économiques, sociaux et
culturels, ils prennent ces mesures dans toutes les limites
des ressources dont ils disposent et, s’il y a lieu, dans le
cadre de la coopération internationale.
Article 5
Les Etats parties respectent la responsabilité, le droit et
le devoir qu’ont les parents ou, le cas échéant, les membres
de la famille élargie ou de la communauté, comme prévu par la
coutume locale, les tuteurs ou autres personnes légalement
responsables de l’enfant, de donner à celui-ci, d’une manière
qui corresponde au développement de ses capacités,
l’orientation et les conseils appropriés à l’exercice des
droits que lui reconnaît la présente Convention.
Article 6
1. Les Etats parties reconnaissent que tout enfant a un
droit inhérent à la vie.
2. Les Etats parties assurent dans toute la mesure possible
la survie et le développement de l’enfant.
Article 7
1. L’enfant est enregistré aussitôt sa naissance et a dès
celle-ci le droit à un nom, le droit d’acquérir une
nationalité et, dans la mesure du possible, le droit de
connaître ses parents et d’être élevé par eux.
2. Les Etats parties veillent à mettre ces droits en oeuvre
conformément à leur législation nationale et aux obligations
que leur imposent les instruments internationaux applicables
en la matière, en particulier dans les cas où faute de cela
l’enfant se trouverait apatride.
Article 8
1. Les Etats parties s’engagent à respecter le droit de
l’enfant de préserver son identité, y compris sa nationalité,
son nom et ses relations familiales, tels qu’ils sont
reconnus par la loi, sans ingérence illégale.
2. Si un enfant est illégalement privé des éléments
constitutifs de son identité ou de certains d’entre eux, les
Etats parties doivent lui accorder une assistance et une
protection appropriées, pour que son identité soit rétablie
aussi rapidement que possible.
Article 9
1. Les Etats parties veillent à ce que l’enfant ne soit pas
séparé de ses parents contre leur gré, à moins que les
autorités compétentes ne décident, sous réserve de révision
judiciaire et conformément aux lois et procédures
applicables, que cette séparation est nécessaire dans
l’intérêt supérieur de l’enfant. Une décision en ce sens peut
être nécessaire dans certains cas particuliers, par exemple
lorsque les parents maltraitent ou négligent l’enfant, ou
lorsqu’ils vivent séparément et qu’une décision doit être
prise au sujet du lieu de résidence de l’enfant.
2. Dans tous les cas prévus au paragraphe 1 du présent
article, toutes les parties intéressées doivent avoir la
possibilité de participer aux délibérations et de faire
connaître leurs vues.
3. Les Etats parties respectent le droit de l’enfant séparé
de ses deux parents ou de l’un d’eux d’entretenir
régulièrement des relations personnelles et des contacts
directs avec ses deux parents, sauf si cela est contraire à
l’intérêt supérieur de l’enfant.
4. Lorsque la séparation résulte de mesures prises par un
Etat partie, telles que la détention, l’emprisonnement,
l’exil, l’expulsion ou la mort (y compris la mort, quelle
qu’en soit la cause, survenue en cours de détention) des deux
parents ou de l’un d’eux, ou de l’enfant, l’Etat partie donne
sur demande aux parents, à l’enfant ou, s’il y a lieu, à un
autre membre de la famille les renseignements essentiels sur
le lieu où se trouvent le membre ou les membres de la
famille, à moins que la divulgation de ces renseignements ne
soit préjudiciable au bien-être de l’enfant. Les Etats
parties veillent en outre à ce que la présentation d’une
telle demande n’entraîne pas en ellemême de conséquences
fâcheuses pour la personne ou les personnes intéressées.
Article 10
1. Conformément à l’obligation incombant aux Etats parties
en vertu du paragraphe 1 de l’article 9, toute demande faite
par un enfant ou ses parents en vue d’entrer dans un Etat
partie ou de le quitter aux fins de réunification familiale
est considérée par les Etats parties dans un esprit positif,
avec humanité et diligence. Les Etats parties veillent en
outre à ce que la présentation d’une telle demande n’entraîne
pas de conséquences fâcheuses pour les auteurs de la demande
et les membres de leur famille.
2. Un enfant dont les parents résident dans des Etats
différents a le droit d’entretenir, sauf circonstances
exceptionnelles, des relations personnelles et des contacts
directs réguliers avec ses deux parents. A cette fin, et
conformément à l’obligation incombant aux Etats parties en
vertu du paragraphe 1 de l’article 9, les Etats parties
respectent le droit qu’ont l’enfant et ses parents de quitter
tout pays, y compris le leur, et de revenir dans leur propre
pays. Le droit de quitter tout pays ne peut faire l’objet que
des restrictions prescrites par la loi qui sont nécessaires
pour protéger la sécurité nationale, l’ordre public, la santé
ou la moralité publiques, ou les droits et libertés d’autrui,
et qui sont compatibles avec les autres droits reconnus dans
la présente Convention.
Article 11
1. Etats parties prennent des mesures pour lutter contre
les déplacements et les non-retours illicites d’enfants à
l’étranger.
2. A cette fin, les Etats paties favorisent la conclusion
d’accords bilatéraux ou multilatéraux ou l’adhésion aux
accords existants.
Article 12
1. Les Etats parties garantissent à l’enfant qui est
capable de discernement le droit d’exprimer librement son
opinion sur toute question l’intéressant, les opinions de
l’enfant étant dûment prises en considération eu égard à son
âge et à son degré de maturité.
2. A cette fin, on donnera notamment à l’enfant la
possibilité d’être entendu dans toute procédure judiciaire ou
administrative l’intéressant, soit directement, soit par
l’intermédiaire d’un représentant ou d’une organisation
approprié, de façon compatible avec les règles de procédure
de la législation nationale.
Article 13
1. L’enfant a droit à la liberté d’expression. Ce droit
comprend la liberté de rechercher, de recevoir et de répandre
des informations et des idées de toute espèce, sans
considération de frontières, sous une forme orale, écrite,
imprimée ou artistique, ou par tout autre moyen du choix de
l’enfant.
2. L’exercice de ce droit ne peut faire l’objet que des
seules restrictions qui sont prescrites par la loi et qui
sont nécessaires:
a) Au respect des droits ou de la réputation d’autrui; ou
b) A la sauvegarde de la sécurité nationale, de l’ordre
public, de la santé ou de la moralité publiques.
Article 14
1. Les Etats parties respectent le droit de l’enfant à la
liberté de pensée, de conscience et de religion.
2. Les Etats parties respectent le droit et le devoir des
parents ou, le cas échéant, des représentants légaux de
l’enfant, de guider celui-ci dans l’exercice du droit
susmentionné d’une manière qui corresponde au développement
de ses capacités.
3. La liberté de manifester sa religion ou ses convictions
ne peut être soumise qu’aux seules restrictions qui sont
prescrites par la loi et qui sont nécessaires pour préserver
la sûreté publique, l’ordre public, la santé et la moralité
publiques, ou les libertés et droits fondamentaux d’autrui.
Article 15
1. Les Etats parties reconnaissent les droits de l’enfant à
la liberté d’association et à la liberté de réunion
pacifique.
2. L’exercice de ces droits ne peut faire l’objet que des
seules restrictions qui sont prescrites par la loi et qui
sont nécessaires dans une société démocratique, dans
l’intérêt de la sécurité nationale, de la sûreté publique ou
de l’ordre public, ou pour protéger la santé ou la moralité
publiques, ou les droits et libertés d’autrui.
Article 16
1. Nul enfant ne fera l’objet d’immixtions arbitraires ou
illégales dans sa vie privée, sa famille, son domicile ou sa
correspondance, ni d’atteintes illégales à son honneur et à
sa réputation.
2. L’enfant a droit à la protection de la loi contre de
telles immixtions ou de telles atteintes.
Article 17
Les Etats parties reconnaissent l’importance de la fonction
remplie par les médias et veillent à ce que l’enfant ait
accès à une information et à des matériels provenant de
sources nationales et internationales diverses, notamment
ceux qui visent à promouvoir son bien-être social, spirituel
et moral ainsi que sa santé physique et mentale. A cette fin,
les Etats parties:
a) Encouragent les médias à diffuser une information et des
matériels qui présentent une utilité sociale et culturelle
pour l’enfant et répondent à l’esprit de l’article 29;
b) Encouragent la coopération internationale en vue de
produire, d’échanger et de diffuser une information et des
matériels de ce type provenant de différentes sources
culturelles, nationales et internationales;
c) Encouragent la production et la diffusion de livres pour
enfants;
d) Encouragent les médias à tenir particulièrement compte
des besoins linguistiques des enfants autochtones ou
appartenant à un groupe minoritaire;
e) Favorisent l’élaboration de principes directeurs
appropriés destinés à protéger l’enfant contre l’information
et les matériels qui nuisent à son bien-être, compte tenu des
dispositions des articles 13 et 18.
Article 18
1. Les Etats parties s’emploient de leur mieux à assurer la
reconnaissance du principe selon lequel les deux parents ont
une responsabilité commune pour ce qui est d’élever l’enfant
et d’assurer son développement. La responsabilité d’élever
l’enfant et d’assurer son développement incombe au premier
chef aux parents ou, le cas échéant, à ses représentants
légaux. Ceux-ci doivent être guidés avant tout par l’intérêt
supérieur de l’enfant
2. Pour garantir et promouvoir les droits énoncés dans la
présente Convention, les Etats parties accordent l’aide
appropriée aux parents et aux représentants légaux de
l’enfant dans l’exercice de la responsabilité qui leur
incombe d’élever l’enfant et assurent la mise en place
d’institutions, d’établissements et de services chargés de
veiller au bien-être des enfants.
3. Les Etats parties prennent toutes les mesures
appropriées pour assurer aux enfants dont les parents
travaillent le droit de bénéficier des services et
établissements de garde d’enfants pour lesquels ils
remplissent les conditions requises.
Article 19
1. Les Etats parties prennent toutes les mesures
législatives, administratives, sociales et éducatives
appropriées pour protéger l’enfant contre toute forme de
violence, d’atteinte ou de brutalités physiques ou mentales,
d’abandon ou de négligence, de mauvais traitements ou
d’exploitation, y compris la violence sexuelle, pendant qu’il
est sous la garde de ses parents ou de l’un d’eux, de son ou
ses représentants légaux ou de toute autre per-sonne à qui il
est confié.
2. Ces mesures de protection doivent comprendre, selon
qu’il conviendra, des procédures efficaces pour
l’établissement de programmes sociaux visant à fournir
l’appui nécessaire à l’enfant et à ceux à qui il est confié,
ainsi que pour d’autres formes de prévention, et aux fins
d’identification, de rapport, de renvoi, d’enquête, de
traitement et de suivi pour les cas de mauvais traitements de
l’enfant décrits ci-dessus, et comprendre également, selon
qu’il conviendra, des procédures d’intervention judiciaire.
Article 20
1. Tout enfant qui est temporairement ou définitivement
privé de son milieu familial, ou qui dans son propre intérêt
ne peut être laissé dans ce milieu, a droit à une protection
et une aide spéciales de l’Etat.
2. Les Etats parties prévoient pour cet enfant une
protection de remplacement conforme à leur législation
nationale.
3. Cette protection de remplacement peut notamment avoir la
forme du placement dans une famille, de la kafalah de droit
islamique, de l’adoption ou, en cas de nécessité, du
placement dans un établissement pour enfants approprié. Dans
le choix entre ces solutions, il est dûment tenu compte de la
nécessité d’une certaine continuité dans l’éducation de
l’enfant, ainsi que de son origine ethnique, religieuse,
culturelle et linguistique.
Article 21
Les Etats parties qui admettent et/ou autorisent l’adoption
s’assurent que l’intérêt supérieur de l’enfant est la
considération primordiale en la matière, et:
a) Veillent à ce que l’adoption d’un enfant ne soit
autorisée que par les autorités compétentes, qui vérifient,
conformément à la loi et aux procédures applicables et sur la
base de tous les renseignements fiables relatifs au cas
considéré, que l’adoption peut avoir lieu eu égard à la
situation de l’enfant par rapport à ses père et mère, parents
et représentants légaux et que, le cas échéant, les personnes
intéressées ont donné leur consentement à l’adoption en
connaissance de cause, après s’être entourées des avis
nécessaires;
b) Reconnaissent que l’adoption à l’étranger peut être
envisagée comme un autre moyen d’assurer les soins
nécessaires à l’enfant, si celui-ci ne peut, dans son pays
d’origine, être placé dans une famille nourricière ou
adoptive ou être convenablement élevé;
c) Veillent, en cas d’adoption à l’étranger, à ce que
l’enfant ait le bénéfice de garanties et de normes équivalant
à celles existant en cas d’adoption nationale;
d) Prennent toutes les mesures appropriées pour veiller à
ce que, en cas d’adoption à l’étranger, le placement de
l’enfant ne se traduise pas par un profit matériel indu pour
les personnes qui en sont responsables;
e) Poursuivent les objectifs du présent article en
concluant des arrangements ou des accords bilatéraux ou
multilatéraux, selon les cas, et s’efforcent dans ce cadre de
veiller à ce que les placements d’enfants à l’étranger soient
effectués par des autorités ou des organes compétents.
Article 22
1. Les Etats parties prennent les mesures appropriées pour
qu’un enfant qui cherche à obtenir le statut de réfugié ou
qui est considéré comme réfugié en vertu des règles et
procédures du droit international ou national applicable,
qu’il soit seul ou accompagné de ses père et mère ou de toute
autre personne, bénéficie de la protection et de l’assistance
humanitaire voulues pour lui permettre de jouir des droits
que lui reconnaissent la présente Convention et les autres
instruments internationaux relatifs aux droits de l’homme ou
de caractère humanitaire auxquels lesdits Etats sont
parties.
2. A cette fin, les Etats parties collaborent, selon qu’ils
le jugent nécessaire, à tous les efforts faits par
l’Organisation des Nations Unies et les autres organisations
intergouvernementales ou non gouvernementales compétentes
collaborant avec l’Organisation des Nations Unies pour
protéger et aider les enfants qui se trouvent en pareille
situation et pour rechercher les père et mère ou autres
membres de la famille de tout enfant réfugié en vue d’obtenir
les renseignements nécessaires pour le réunir à sa famille.
Lorsque ni le père, ni la mère, ni aucun autre membre de la
famille ne peut être retrouvé, l’enfant se voit accorder,
selon les principes énoncés dans la présente Convention, la
même protection que tout autre enfant définitivement ou
temporairement privé de son milieu familial pour quelque
raison que ce soit.
Article 23
1. Les Etats parties reconnaissent que les enfants
mentalement ou physiquement handicapés doivent mener une vie
pleine et décente, dans des conditions qui garantissent leur
dignité, favorisent leur autonomie et facilitent leur
participation active à la vie de la collectivité.
2. Les Etats parties reconnaissent le droit à des enfants
handicapés de bénéficier de soins spéciaux et encouragent et
assurent, dans la mesure des ressources disponibles,
l’octroi, sur demande, aux enfants handicapés remplissant les
conditions requises et à ceux qui en ont la charge, d’une
aide adaptée à l’état de l’enfant et à la situation de ses
parents ou de ceux à qui il est confié.
3. Eu égard aux besoins particuliers des enfants
handicapés, l’aide fournie conformément au paragraphe 2 du
présent article est gratuite chaque fois qu’il est possible,
compte tenu des ressources financières de leurs parents ou de
ceux à qui l’enfant est confié, et elle est conçue de telle
sorte que les enfants handicapés aient effectivement accès à
l’éducation, à la formation, aux soins de santé, à la
rééducation, à la préparation à l’emploi et aux activités
récréatives, et bénéficient de ces services de façon propre à
assurer une intégration sociale aussi complète que possible
et leur épanouissement personnel, y compris dans le domaine
culturel et spirituel.
4. Dans un esprit de coopération internationale, les Etats
parties favorisent l’échange d’informations pertinentes dans
le domaine des soins de santé préventifs et du traitement
médical, psychologique et fonctionnel des enfants handicapés,
y compris par la diffusion d’informations concernant les
méthodes de rééducation et les services de formation
professionnelle, ainsi que l’accès à ces données, en vue de
permettre aux Etats parties d’améliorer leurs capacités et
leurs compétences et d’élargir leur expérience dans ces
domaines. A cet égard, il est tenu particulièrement compte
des besoins des pays en développement.
Article 24
1. Les Etats parties reconnaissent le droit de l’enfant de
jouir du meilleur état de santé possible et de bénéficier de
services médicaux et de rééducation. Ils s’efforcent de
garantir qu’aucun enfant ne soit privé du droit d’avoir accès
à ces services.
2. Les Etats parties s’efforcent d’assurer la réalisation
intégrale du droit susmentionné et, en particulier, prennent
les mesures appropriées pour:
a) Réduire la mortalité parmi les nourrissons et les
enfants;
b) Assurer à tous les enfants l’assistance médicale et les
soins de santé nécessaires, l’accent étant mis sur le
développement des soins de santé primaires;
c) Lutter contre la maladie et la malnutrtion, y compris
dans le cadre de soins de santé primaires, grâce notamment à
l’utilisation de techniques aisément disponibles et à la
fourniture d’aliments nutritifs et d’eau potable, compte tenu
des dangers et des risques de pollution du milieu naturel;
d) Assurer aux mères des soins prénatals et postnatals
appropriés;
e) Faire en sorte que tous les groupes de la société, en
particulier les parents et les enfants, reçoivent une
information sur la santé et la nutrition de l’enfant, les
avantages de l’allaitement au sein, l’hygiène et la salubrité
de l’environnement et la prévention des accidents, et
bénéficient d’une aide leur permettant de mettre à profit
cette information;
f) Développer les soins de santé préventifs, les conseils
aux parents et l’éducation et les services en matière de
planification familiale.
3. Les Etats parties prennent toutes les mesures efficaces
appropriées en vue d’abolir les pratiques traditionnelles
préjudiciables à la santé des enfants.
4. Les Etats parties s’engagent à favoriser et à encourager
la coopération internationale en vue d’assurer
progressivement la pleine réalisation du droit reconnu dans
le présent article. A cet égard, il est tenu particulièrement
compte des besoins des pays en développement.
Article 25
Les Etats parties reconnaissent à l’enfant qui a été placé
par les autorités compétentes pour recevoir des soins, une
protection ou un traitement physique ou mental, le droit à un
examen périodique dudit traitement et de toute autre
circonstance relative à son placement.
Article 26
1. Les Etats parties reconnaissent à tout enfant le droit
de bénéficier de la sécurité sociale, y compris les
assurances sociales, et prennent les mesures nécessaires pour
assurer la pleine réalisation de ce droit en conformité avec
leur législation nationale.
2. Les prestations doivent, lorsqu’il y a lieu, être
accordées compte tenu des ressources et de la situation de
l’enfant et des personnes responsables de son entretien,
ainsi que de toute autre considération applicable à la
demande de prestation faite par l’enfant ou en son nom.
Article 27
1. Les Etats parties reconnaissent le droit de tout enfant
à un niveau de vie suffisant pour permettre son développement
physique, mental, spirituel, moral et social.
2. C’est aux parents ou autres personnes ayant la charge de
l’enfant qu’incombe au premier chef la responsabilité
d’assurer, dans les limites de leurs possibilités et de leurs
moyens financiers, les conditions de vie nécessaires au
développement de l’enfant.
3. Les Etats parties adoptent les mesures appropriées,
compte tenu des conditions nationales et dans la mesure de
leurs moyens, pour aider les parents et autres personnes
ayant la charge de l’enfant à mettre en oeuvre ce droit et
offrent, en cas de besoin, une assistance matérielle et des
programmes d’appui, notamment en ce qui concerne
l’alimentation, le vêtement et le logement.
4. Les Etats parties prennent toutes les mesures
appropriées en vue d’assurer le recouvrement de la pension
alimentaire de l’enfant auprès de ses parents ou des autres
personnes ayant une responsabilité financière à son égard,
que ce soit sur leur territoire ou à l’étranger. En
particulier, pour tenir compte des cas où la personne qui a
une responsabilité financière à l’égard de l’enfant vit dans
un Etat autre que celui de l’enfant, les Etats parties
favorisent l’adhésion à des accords internationaux ou la
conclusion de tels accords ainsi que l’adoption de tous
autres arrangements appropriés.
Article 28
1. Les Etats parties reconnaissent le droit de l’enfant à
l’éducation, et en particulier, en vue d’assurer l’exercice
de ce droit progressivement et sur la base de l’égalité des
chances:
a) Ils rendent l’enseignement primaire obligatoire et
gratuit pour tous;
b) Ils encouragent l’organisation de différentes formes
d’enseignement secondaire, tant général que professionnel,
les rendent ouvertes et accessibles à tout enfant, et
prennent des mesures appropriées, telles que l’instauration
de la gratuité de l’enseignement et l’offre d’une aide
financière en cas de besoin;
c) Ils assurent à tous l’accès à l’enseignement supérieur,
en fonction des capacités de chacun, par tous les moyens
appropriés;
d) Ils rendent ouvertes et accessibles à tout enfant
l’information et l’orientation scolaires et
professionnelles;
e) Ils prennent des mesures pour encourager la régularité
de la fréquentation scolaire et la réduction des taux
d’abandon scolaire.
2. Les Etats parties prennent toutes les mesures
appropriées pour veiller à ce que la discipline scolaire soit
appliquée d’une manière compatible avec la dignité de
l’enfant en tant qu’être humain et conformément à la présente
Convention.
3. Les Etats parties favorisent et encouragent la
coopération internationale dans le domaine de l’éducation, en
vue notamment de contribuer à éliminer l’ignorance et
l’analphabétisme dans le monde et de faciliter l’accès aux
connaissances scientifiques et techniques et aux méthodes
d’enseignement modernes. A cet égard, il est tenu
particulièrement compte des besoins des pays en
développement.
Article 29
1. Les Etats parties conviennent que l’éducation de
l’enfant doit viser à:
a) Favoriser l’épanouissement de la personnalité de
l’enfant et le développement de ses dons et de ses aptitudes
mentales et physiques, dans toute la mesure de leurs
potentialités;
b) Inculquer à l’enfant le respect des droits de l’homme et
des libertés fondamentales, et des principes consacrés dans
la Charte des Nations Unies;
c) Inculquer à l’enfant le respect de ses parents, de son
identité, de sa langue et de ses valeurs culturelles, ainsi
que le respect des valeurs nationales du pays dans lequel il
vit, du pays duquel il peut être originaire et des
civilisations différentes de la sienne;
d) Préparer l’enfant à assumer les responsabilités de la
vie dans une société libre, dans un esprit de compréhension,
de paix, de tolérance, d’égalité entre les sexes et d’amitié
entre tous les peuples et groupes ethniques, nationaux et
religieux, et avec les personnes d’origine autochtone;
e) Inculquer à l’enfant le respect du milieu naturel.
2. Aucune disposition du présent article ou de l’article 28
ne sera interprétée d’une manière qui porte atteinte à la
liberté des personnes physiques ou morales de créer et de
diriger des établissements d’enseignement, à condition que
les principes énoncés au paragraphe 1 du présent article
soient respectés et que l’éducation dispensée dans ces
établissements soit conforme aux normes minimales que l’Etat
aura prescrites.
Article 30
Dans les Etats où il existe des minorités ethniques,
religieuses ou linguistiques ou des personnes d’origine
autochtone, un enfant autochtone ou appartenant à une de ces
minorités ne peut être privé du droit d’avoir sa propre vie
culturelle, de professer et de pratiquer sa propre religion
ou d’employer sa propre langue en commun avec les autres
membres de son groupe.
Article 31
1. Les Etats parties reconnaissent à l’enfant le droit au
repos et aux loisirs, de se livrer au jeu et à des activités
récréatives propres à son âge et de participer librement à la
vie culturelle et artistique.
2. Les Etats parties respectent et favorisent le droit de
l’enfant de participer pleinement à la vie culturelle et
artistique et encouragent l’organisation à son intention de
moyens appropriés de loisirs et d’activités récréatives,
artistiques et culturelles, dans des conditions d’égalité.
Article 32
1. Les Etats parties reconnaissent le droit de l’enfant
d’être protégé contre l’exploitation économique et de n’être
astreint à aucun travail comportant des risques ou
susceptible de compromettre son éducation ou de nuire à sa
santé ou à son développement physique, mental, spirituel,
moral ou social.
2. Les Etats parties prennent des mesures législatives,
administratives, sociales et éducatives pour assurer
l’application du présent article. A cette fin, et compte tenu
des dispositions pertinentes des autres instruments
internationaux, les Etats parties, en particulier:
a) Fixent un âge minimum ou des âges minimums d’admission à
l’emploi;
b) Prévoient une règlementation appropriée des horaires de
travail et des conditions d’emploi;
c) Prévoient des peines ou autres sanctions appropriées
pour assurer l’application effective du présent article.
Article 33
Les Etats parties prennent toutes les mesures appropriées,
y compris des mesures législatives, administratives, sociales
et éducatives, pour protéger les enfants contre l’usage
illicite de stupéfiants et de substances psychotropes, tels
que les définissent les conventions internationales
pertinentes, et pour empêcher que des enfants ne soient
utilisés pour la production et le trafic illicites de ces
substances.
Article 34
Les Etats parties s’engagent à protéger l’enfant contre
toutes les formes d’exploitation sexuelle et de violence
sexuelle. A cette fin, les Etats prennent en particulier
toutes les mesures appropriées sur les plans national,
bilatéral et multilatéral pour empêcher:
a) Que des enfants ne soient incités ou contraints à se
livrer à une activité sexuelle illégale;
b) Que des enfants ne soient exploités à des fins de
prostitution ou autres pratiques sexuelles illégales;
c) Que des enfants ne soient exploités aux fins de la
production de spectacles ou de matériel de caractère
pornographique.
Article 35
Les Etats parties prennent toutes les mesures appropriées
sur les plans national, bilatéral et multilatéral pour
empêcher l’enlèvement, la vente ou la traite d’enfants à
quelque fin que ce soit et sous quelque forme que ce soit.
Article 36
Les Etats parties protègent l’enfant contre toutes autres
formes d’exploitation préjudiciables à tout aspect de son
bien-être.
Article 37
Les Etats parties veillent à ce que:
a) Nul enfant ne soit soumis à la torture ni à des peines
ou traitements cruels, inhumains ou dégradants. Ni la peine
capitale ni l’emprisonnement à vie sans possibilité de
libération ne doivent être prononcés pour les infractions
commises par des personnes âgées de moins de dix-huit ans;
b) Nul enfant ne soit privé de liberté de façon illégale ou
arbitraire. L’arrestation, la détention ou l’emprisonnement
d’un enfant doit être en conformité avec la loi, n’être
qu’une mesure de dernier ressort, et être d’une durée aussi
brève que possible;
c) Tout enfant privé de liberté soit traité avec humanité
et avec le respect dû à la dignité de la personne humaine, et
d’une manière tenant compte des besoins des personnes de son
âge. En particulier, tout enfant privé de liberté sera séparé
des adultes, à moins que l’on estime préférable de ne pas le
faire dans l’intérêt supérieur de l’enfant, et il a le droit
de rester en contact avec sa famille par la correspondance et
par les visites, sauf circonstances exceptionnelles;
d) Les enfants privés de liberté aient le droit d’avoir
rapidement accès à l’assistance juridique ou à toute autre
assistance appropriée, ainsi que le droit de contester la
légalité de leur privation de liberté devant un tribunal ou
une autre autorité compétente, indépendante et impartiale, et
à ce qu’une décision rapide soit prise en la matière.
Article 38
1. Les Etats parties s’engagent à respecter et à faire
respecter les règles du droit humanitaire international qui
leur sont applicables en cas de conflit armé et dont la
protection s’étend aux enfants.
2. Les Etats parties prennent toutes les mesures possibles
dans la pratique pour veiller à ce que les personnes n’ayant
pas atteint l’âge de quinze ans ne participent pas
directement aux hostilités.
3. Les Etats parties s’abstiennent d’enrôler dans leurs
forces armées toute personne n’ayant pas atteint l’âge de
quinze ans. Lorsqu’ils incorporent des personnes de plus de
quinze ans mais de moins de dix-huit ans, les Etats parties
s’efforcent d’enrôler en priorité les plus âgées.
4. Conformément à l’obligation qui leur incombe en vertu du
droit humanitaire international de protéger la population
civile en cas de conflit armé, les Etats parties prennent
toutes les mesures possibles dans la pratique pour que les
enfants qui sont touchés par un conflit armé bénéficient
d’une protection et de soins.
Article 39
Les Etats parties prennent toutes les mesures appropriées
pour faciliter la réadaptation physique et psychologique et
la réinsertion sociale de tout enfant victime de toute forme
de négligence, d’exploitation ou de sévices, de torture ou de
toute autre forme de peines ou traitements cruels, inhumains
ou dégradants, ou de conflit armé. Cette réadaptation et
cette réinsertion se déroulent dans des conditions qui
favorisent la santé, le respect de soi et la dignité de
l’enfant.
Article 40
1. Etats parties reconnaissent à tout enfant suspecté,
accusé ou convaincu d’infraction à la loi pénale le droit à
un traitement qui soit de nature à favoriser son sens de la
dignité et de la valeur personnelle, qui renforce son respect
pour les droits de l’homme et les libertés fondamentales
d’autrui, et qui tienne compte de son âge ainsi que de la
nécessité de faciliter sa réintégration dans la société et de
lui faire assumer un rôle constructif au sein de celle-ci.
2. A cette fin, et compte tenu des dispositions pertinentes
des instruments internationaux, les Etats parties veillent en
particulier:
a) A ce qu’aucun enfant ne soit suspecté, accusé ou
convaincu d’infraction à la loi pénale en raison d’actions ou
d’omissions qui n’étaient pas interdites par le droit
national ou international au moment où elles ont été
commises;
b) A ce que tout enfant suspecté ou accusé d’infraction à
la loi pénale ait au moins le droit aux garanties
suivantes:
i) Etre présumé innocent jusqu’à ce que sa
culpabilité ait été légalement établie;
ii) Etre informé dans le plus court délai et directement
des accusations portées contre lui, ou, le cas échéant, par
l’intermédiaire de ses parents ou représentants légaux, et
bénéficier d’une assistance juridique ou de toute autre
assistance appropriée pour la préparation et la présentation
de sa défense;
iii) Que sa cause soit entendue sans retard par une
autorité ou une instance judiciaire compétentes,
indépendantes et impartiales, selon une procédure équitable
aux termes de la loi, en présence de son conseil juridique ou
autre et, à moins que cela ne soit jugé contraire à l’intérêt
supérieur de l’enfant en raison notamment de son âge ou de sa
situation, en présence de ses parents ou représentants
légaux;
iv) Ne pas être contraint de témoigner ou de s’avouer
coupable; interroger ou faire interroger les témoins à
charge, et obtenir la comparution et l’interrogatoire des
témoins à décharge dans des conditions d’égalité;
v) S’il est reconnu avoir enfreint la loi pénale, faire
appel de cette décision et de toute mesure arrêtée en
conséquence devant une autorité ou une instance judiciaire
supérieure compétentes, indépendantes et impartiales,
conformément à la loi;
vi) Se faire assister gratuitement d’un interprète s’il ne
comprend ou ne parle pas la langue utilisée;
vii) Que sa vie privée soit pleinement respectée à tous les
stades de la procédure.
3. Les Etats parties s’efforcent de promouvoir l’adoption
de lois, de procédures, la mise en place d’autorités et
d’institutions spécialement conçues pour les enfants
suspectés, accusés ou convaincus d’infraction à la loi
pénale, et en particulier:
a) D’établir un âge minimum au-dessous duquel les enfants
seront présumés n’avoir pas la capacité d’enfreindre la loi
pénale;
b) De prendre des mesures, chaque fois que cela est
possible et souhaitable, pour traiter ces enfants sans
recourir à la procédure judiciaire, étant cependant entendu
que les droits de l’homme et les garanties légales doivent
être pleinement respectés.
4. Toute une gamme de dispositions, relatives notamment aux
soins, à l’orientation et à la supervision, aux conseils, à
la probation, au placement familial, aux programmes
d’éducation générale et professionnelle et aux solutions
autres qu’institutionnelles seront prévues en vue d’assurer
aux enfants un traitement conforme à leur bien-être et
proportionné à leur situation et à l’infraction.
Article 41
Aucune des dispositions de la présente Convention ne porte
atteinte aux dispositions plus propices à la réalisation des
droits de l’enfant qui peuvent figurer:
a) Dans la législation d’un Etat partie; ou
b) Dans le droit international en vigueur pour cet Etat.
Deuxième partie
Article 42
Les Etats parties s’engagent à faire largement connaître
les principes et les dispositions de la présente Convention,
par des moyens actifs et appropriés, aux adultes comme aux
enfants.
Article 43
1. Aux fins d’examiner les progrès accomplis par les Etats
parties dans l’exécution des obligations contractées par eux
en vertu de la présente Convention, il est institué un Comité
des droits de l’enfant qui s’acquitte des fonctions définies
ci-après.
2. Le Comité se compose de dix-huit experts de haute
moralité et possédant une compétence reconnue dans le domaine
visé par la présente Convention.(3) Ses membres sont élus par
les Etats parties parmi leurs ressortissants et siègent à
titre personnel, compte tenu de la nécessité d’assurer une
répartition géographique équitable et eu égard aux principaux
systèmes juridiques.
(3) L’Assemblée générale, dans sa résolution 50/155 du 21
décembre 1995, a approuvé l’amendement qui consiste à
remplacer, au paragraphe 2 de l’article 43 de la Convention
relative aux droits de l’enfant, le mot “dix” par le mot
“dix-huit”. L’amendement est entré en vigueur le 18 novembre
2002 après son acceptation par une majorité des deux tiers
des États parties (128 sur 191).
3. Les membres du Comité sont élus au scrutin secret sur
une liste de personnes désignées par les Etats parties.
Chaque Etat partie peut désigner un candidat parmi ses
ressortissants.
4. La première élection aura lieu dans les six mois suivant
la date d’entrée en vigueur de la présente Convention. Les
élections auront lieu ensuite tous les deux ans. Quatre
mois au moins avant la date de chaque élection, le
Secrétaire général de l’Organisation des Nations Unies
invitera par écrit les Etats parties à proposer leurs
candidats dans un délai de deux mois. Le Secrétaire général
dressera ensuite la liste alphabétique des candidats ainsi
désignés, en indiquant les Etats parties qui les ont
désignés, et la communiquera aux Etats parties à la présente
Convention.
5. Les élections ont lieu lors des réunions des Etats
parties, convoquées par le Secrétaire général au Siège de
l’Organisation des Nations Unies. A ces réunions, pour
lesquelles le quorum est constitué par les deux tiers des
Etats parties, les candidats élus au Comité sont ceux qui
obtiennent le plus grand nombre de voix et la majorité
absolue des voix des représentants des Etats parties présents
et votants.
6. Les membres du Comité sont élus pour quatre ans. Ils
sont rééligibles si leur candidature est présentée à nouveau.
Le mandat de cinq des membres élus lors de la première
élection prend fin au bout de deux ans. Les noms de ces cinq
membres seront tirés au sort par le président de la réunion
immédiatement après la première élection.
7. En cas de décès ou de démission d’un membre du Comité,
ou si, pour toute autre raison, un membre déclare ne plus
pouvoir exercer ses fonctions au sein du Comité, l’Etat
partie qui avait présenté sa candidature nomme un autre
expert parmi ses ressortissants pour pourvoir le poste ainsi
vacant jusqu’à l’expiration du mandat correspondant, sous
réserve de l’approbation du Comité.
8. Le Comité adopte son règlement intérieur.
9. Le Comité élit son bureau pour une période de deux
ans.
10. Les réunions du Comité se tiennent normalement au
Siège de l’Organisation des Nations Unies, ou en tout autre
lieu approprié déterminé par le Comité. Le Comité se réunit
normalement chaque année. La durée de ses sessions est
déterminée et modifiée, si nécessaire, par une réunion des
Etats parties à la présente Convention, sous réserve de
l’approbation de l’Assemblée générale.
11. Le Secrétaire général de l’Organisation des Nations
Unies met à la disposition du Comité le personnel et les
installations qui lui sont nécessaires pour s’acquitter
efficacement des fonctions qui lui sont confiées en vertu de
la présente Convention.
12. Les membres du Comité institué en vertu de la présente
Convention reçoivent, avec l’approbation de l’Assemblée
générale, des émoluments prélevés sur les ressources de
l’Organisation des Nations Unies dans les conditions et selon
les modalités fixées par l’Assemblée générale.
Article 44
1. Les Etats parties s’engagent à soumettre au Comité, par
l’entremise du Secrétaire général de l’Organisation des
Nations Unies, des rapports sur les mesures qu’ils auront
adoptées pour donner effet aux droits reconnus dans la
présente Convention et sur les progrès réalisés dans la
jouissance de ces droits:
a) Dans les deux ans à compter de la date de l’entrée en
vigueur de la présente Convention pour les Etats parties
intéressés;
b) Par la suite, tous les cinq ans.
2. Les rapports établis en application du présent article
doivent, le cas échéant, indiquer les facteurs et les
difficultés empêchant les Etats parties de s’acquitter
pleinement des obligations prévues dans la présente
Convention. Ils doivent également contenir des renseignements
suffisants pour donner au Comité une idée précise de
l’application de la Convention dans le pays considéré.
3. Les Etats parties ayant présenté au Comité un rapport
initial complet n’ont pas, dans les rapports qu’ils lui
présentent ensuite conformément à l’alinéa (b) du paragraphe
1 du présent article, à répéter les renseignements de base
antérieurement communiqués.
4. Le Comité peut demander aux Etats parties tous
renseignements complémentaires relatifs à l’application de la
Convention.
5. Le Comité soumet tous les deux ans à l’Assemblée
générale, par l’entremise du Conseil économique et social, un
rapport sur ses activités.
6. Les Etats parties assurent à leurs rapports une large
diffusion dans leur propre pays.
Article 45
Pour promouvoir l’application effective de la Convention et
encourager la coopération internationale dans le domaine visé
par la Convention:
a) Les institutions spécialisées, le Fonds des Nations
Unies pour l’enfance et d’autres organes des Nations Unies
ont le droit de se faire représenter lors de l’examen de
l’application des dispositions de la présente Convention qui
relèvent de leur mandat. Le Comité peut inviter les
institutions spécialisées, le Fonds des Nations Unies pour
l’enfance et tous autres organismes qu’il jugera appropriés à
donner des avis spécialisés sur l’application de la
Convention dans les domaines qui relèvent de leurs mandats
respectifs. Il peut inviter les institutions spécialisées, le
Fonds des Nations Unies pour l’enfance et d’autres organes
des Nations Unies à lui présenter des rapports sur
l’application de la Convention dans les secteurs qui relèvent
de leur domaine d’activité;
b) Le Comité transmet, s’il le juge nécessaire, aux
institutions spécialisées, au Fonds des Nations Unies pour
l’enfance et aux autres organismes compétents tout rapport
des Etats parties contenant une demande ou indiquant un
besoin de conseils ou d’assistance techniques, accompagné, le
cas échéant, des observations et suggestions du Comité
touchant ladite demande ou indication;
c) Le Comité peut recommander à l’Assemblée générale de
prier le Secrétaire général de procéder pour le Comité à des
études sur des questions spécifiques touchant les droits de
l’enfant;
d) Le Comité peut faire des suggestions et des
recommandations d’ordre général fondées sur les
renseignements reçus en application des articles 44 et 45 de
la présente Convention. Ces suggestions et recommandations
d’ordre général sont transmises à tout Etat partie intéressé
et portées à l’attention de l’Assemblée générale,
accompagnées, le cas échéant, des observations des Etats
parties.
Troisième partie
Article 46
La présente Convention est ouverte à la signature de tous
les Etats.
Article 47
La présente Convention est sujette à ratification. Les
instruments de ratification seront déposés auprès du
Secrétaire général de l’Organisation des Nations Unies.
Article 48
La présente Convention restera ouverte à l’adhésion de tout
Etat. Les instruments d’adhésion seront déposés au-près du
Secrétaire général de l’Organisation des Nations Unies.
Article 49
1. La présente Convention entrera en vigueur le trentième
jour qui suivra la date du dépôt auprès du Secrétaire général
de l’Organisation des Nations Unies du vingtième instrument
de ratification ou d’adhésion.
2. Pour chacun des Etats qui ratifieront la présente
Convention ou y adhéreront après le dépôt du vingtième
instrument de ratification ou d’adhésion, la Convention
entrera en vigueur le trentième jour qui suivra le dépôt par
cet Etat de son instrument de ratification ou d’adhésion.
Article 50
1. Tout Etat partie peut proposer un amendement et en
déposer le texte auprès du Secrétaire général de
l’Organisation des Nations Unies. Le Secrétaire général
communique alors la proposition d’amendement aux Etats
parties, en leur demandant de lui faire savoir s’ils sont
favorables à la convocation d’une conférence des Etats
parties en vue de l’examen de la proposition et de sa mise
aux voix. Si, dans les quatre mois qui suivent la date de
cette communication, un tiers au moins des Etats parties se
prononcent en faveur de la convocation d’une telle
conférence, le Secrétaire général convoque la conférence sous
les auspices de l’Organisation des Nations Unies. Tout
amendement adopté par la majorité des Etats parties présents
et votants à la conférence est soumis pour approbation à
l’Assemblée générale de l’Organisation des Nations Unies.
2. Tout amendement adopté conformément aux dispositions du
paragraphe 1 du présent article entre en vigueur lorsqu’il a
été approuvé par l’Assemblée générale des Nations Unies et
accepté par une majorité des deux tiers des Etats parties.
3. Lorsqu’un amendement entre en vigueur, il a force
obligatoire pour les Etats parties qui l’ont accepté, les
autres Etats parties demeurant liés par les dispositions de
la présente Convention et par tous amendements antérieurs
acceptés par eux.
Article 51
1. Le Secrétaire général de l’Organisation des Nations
Unies recevra et communiquera à tous les Etats le texte des
réserves qui auront été faites par les Etats au moment de la
ratification ou de l’adhésion.
2. Aucune réserve incompatible avec l’objet et le but de la
présente Convention n’est autorisée.
3. Les réserves peuvent être retirées à tout moment par
notification adressée au Secrétaire général de l’Organisation
des Nations Unies, lequel en informe tous les Etats parties à
la Convention. La notification prend effet à la date à
laquelle elle est reçue par le Secrétaire général.
Article 52
Tout Etat partie peut dénoncer la présente Convention par
notification écrite adressée au Secrétaire général de
l’Organisation des Nations Unies. La dénonciation prend effet
un an après la date à laquelle la notification a été reçue
par le Secrétaire général.
Article 53
Le Secrétaire général de l’Organisation des Nations Unies
est désigné comme dépositaire de la présente Convention.
Article 54
L’original de la présente Convention, dont les textes
anglais, arabe, chinois, espagnol, français et russe font
également foi, sera déposé auprès du Secrétaire général de
l’Organisation des Nations Unies.
En foi de quoi les plénipotentiaires soussignés, dûment
habilités par leurs gouvernements respectifs, ont signé la
présente Convention.
(Översättning)
Konvention om barnets rättigheter
Inledning
Konventionsstaterna,
som anser att erkännandet av det inneboende värdet hos alla
som tillhör människosläktet och av deras lika och
obestridliga rättigheter utgör grundvalen för frihet,
rättvisa och fred i världen, i enlighet med de principer som
proklamerats i Förenta nationernas stadga,
som beaktar att Förenta nationernas folk i stadgan på nytt
bekräftat sin tro på grundläggande mänskliga rättigheter och
den enskilda människans värdighet och värde och beslutat
främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under
större frihet,
som erkänner att Förenta nationerna i den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i de
internationella konventionerna om mänskliga rättigheter
proklamerat och kommit överens om att varje människa är
berättigad till alla de fri- och rättigheter som däri anges,
utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt
eller socialt ursprung,
som erinrar om att Förenta nationerna i den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna proklamerat att
barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp,
som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande
enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess
medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd,
bör ges nödvändigt skydd och stöd så att den till fullo kan
ta på sig sitt ansvar i samhället,
som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig
och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i
en familjemiljö, i en miljö präglad av lycka, kärlek och
förståelse,
som anser att barnet till fullo bör förberedas för ett
självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de ideal
som proklamerats i Förenta nationernas stadga, och särskilt i
en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och
solidaritet,
som beaktar att behovet att ge barnet särskild omvårdnad
fastslagits i 1924 års Genèvedeklaration om barnets
rättigheter och i deklarationen om barnets rättigheter, som
antogs av generalförsamlingen den 20 november 1959, och
erkänts i den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna, den internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter (särskilt artiklarna
23 och 24), den internationella konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter (särskilt artikel 10) samt
i stadgar och tillämpliga instrument för fackorgan och
internationella organisationer som arbetar med barns
välfärd,
som beaktar att ”barnet på grund av sin fysiska och
psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild
omvårdnad, inklusive lämpligt rättsligt skydd, såväl före som
efter födelsen”, såsom anges i deklarationen om barnets
rättigheter,
som erinrar om bestämmelserna i deklarationen om sociala
och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn,
särskilt med hänsyn till nationell och internationell
placering i familjehem och adoption; Förenta nationernas
minimistandardregler för rättskipning rörande
ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) samt deklarationen om
skydd av kvinnor och barn i nödsituationer och vid väpnad
konflikt,
som erkänner att det i alla länder i världen finns barn som
lever under exceptionellt svåra förhållanden och att sådana
barn kräver särskild uppmärksamhet,
som tar vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks
traditioner och kulturella värden när det gäller barnets
skydd och harmoniska utveckling.
som erkänner betydelsen av internationellt samarbete för
att förbättra barns levnadsvillkor i varje land, särskilt i
utvecklingsländerna,
har kommit överens om följande:
Del I
Artikel I
I denna konvention avses med barn varje människa under 18
års ålder, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den
lag som gäller för barnet.
Artikel 2
1. Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra
varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i
denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett
barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras,
hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan
åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung,
egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i
övrigt.
2. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av
diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars,
vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning,
verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Artikel 3
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av
offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande
organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets
bästa.
2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet
sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd,
med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som
tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra
personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för
detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och
administrativa åtgärder.
3. Konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner,
tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller
skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda
normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens
antal och lämplighet samt behörig tillsyn.
Artikel 4
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga
lagstiftningsåtgärder, administrativa åtgärder och andra
åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna
konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter ska konventionsstaterna till fullo utnyttja sina
tillgängliga resurser för att vidta sådana åtgärder. Vid
behov ska sådana åtgärder vidtas inom ramen för det
internationella samarbetet.
Artikel 5
Konventionsstaterna ska respektera det ansvar och de
rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller,
där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgade familjen
eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller
andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, att på
ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande
utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då
barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.
Artikel 6
1. Konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt
till livet.
2. Konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga
säkerställa barnets överlevnad och utveckling.
Artikel 7
1. Barnet ska registreras omedelbart efter födelsen och
från födelsen ha rätt till ett namn, rätt att förvärva ett
medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få veta
vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.
2. Konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av
dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning
och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella
instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet
annars skulle vara statslöst.
Artikel 8
1. Konventionsstaterna förbinder sig att respektera barnets
rätt att behålla sin identitet, inklusive medborgarskap, namn
och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan
olagligt ingripande.
2. Om ett barn olagligt berövas en del av eller hela sin
identitet, ska konventionsstaterna ge lämpligt stöd och skydd
i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.
Artikel 9
1. Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte
skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då
behöriga myndigheter, som är underställda rättslig prövning,
i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden,
bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets
bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt
fall, t.ex. vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från
föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett
beslut måste fattas om var barnet ska bo.
2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel ska alla
berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och
att lägga fram sina synpunkter.
3. Konventionsstaterna ska respektera rätten för det barn
som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att
regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och
direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider
mot barnets bästa.
4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en
konventionsstat tagit initiativet till, t.ex.
frihetsberövande, fängslande, förvisning, utvisning eller
dödsfall (inklusive dödsfall oavsett orsak medan personen är
frihetsberövad) som rör den ena av eller båda föräldrarna
eller barnet, ska den konventionsstaten på begäran ge
föräldrarna, barnet eller, där så är lämpligt, någon annan
medlem av familjen väsentliga upplysningar om var den eller
de frånvarande familjemedlemmarna vistas, såvida inte
lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för
barnet. Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att
framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa
följder för den eller de personer som berörs.
Artikel 10
1. I enlighet med konventionsstaternas skyldighet under
artikel 9.1 ska ansökningar från ett barn eller dess
föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat i
familjeåterföreningssyfte behandlas på ett positivt, humant
och skyndsamt sätt av konventionsstaterna.
Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att framställandet
av en sådan begäran inte medför negativa följder för de
sökande och medlemmar av deras familj.
2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater ska ha
rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett
personligt förhållande till och direkta kontakter med båda
föräldrarna. Konventionsstaterna ska för detta ändamål och i
enlighet med sin skyldighet under artikel 9.1 respektera
barnets och dess föräldrars rätt att lämna ett land,
inklusive sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten
att lämna ett land ska endast vara underkastad sådana
inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
för att skydda den nationella säkerheten, rättsordningens
grunder (ordre public), folkhälsan eller den allmänna moralen
eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga
med övriga rättigheter som erkänns i denna konvention.
Artikel 11
1. Konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att bekämpa
olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.
2. För detta ändamål ska konventionsstaterna främja
ingåendet av bilaterala eller multilaterala överenskommelser
eller anslutning till befintliga överenskommelser.
Artikel 12
1. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i
stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa
i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas
betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden
och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt
beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en
företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är
förenligt med nationella procedurregler.
Artikel 13
1. Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser
söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag,
i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom
annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa
inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och
som är nödvändiga:
(a) för att respektera andra personers rättigheter eller
anseende, eller,
(b) för att skydda den nationella säkerheten,
rättsordningens grunder (ordre public) eller folkhälsan eller
den allmänna moralen.
Artikel 14
1. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till
tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i
förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och
skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets
fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin
rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får
underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i
lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna
säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den
allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och
rättigheter.
Artikel 15
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till
föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas
andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och
som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till
den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten,
rättsordningens grunder (ordre public), skyddet av folkhälsan
eller den allmänna moralen eller skyddet av andra personers
fri- och rättigheter.
Artikel 16
1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga
ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin
korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin
heder och sitt anseende.
2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden
eller angrepp.
Artikel 17
Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som
massmedier utför och ska säkerställa att barnet har tillgång
till information och material från olika nationella och
internationella källor, särskilt sådant som syftar till att
främja dess sociala, andliga och moraliska välmående samt
fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna ska för detta
ändamål:
(a) uppmuntra massmedier att sprida information och
material av socialt och kulturellt värde för barnet och i
enlighet med andan i artikel 29,
(b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller
produktion, utbyte och spridning av sådan information och
sådant material från olika kulturer och nationella och
internationella källor,
(c) uppmuntra produktion och spridning av barnböcker,
(d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de
språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp
eller ett urfolk,
(e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att
skydda barnet mot information och material som är till skada
för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i
artiklarna 13 och 18.
Artikel 18
1. Konventionsstaterna ska göra sitt bästa för att
säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har
gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.
Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har
huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Dessa
ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa.
2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i
denna konvention ska konventionsstaterna ge lämpligt stöd
till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar
för barnets uppfostran och säkerställa utvecklingen av
institutioner, inrättningar och tjänster för omvårdnad av
barn.
3. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har
rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.
Artikel 19
1. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga
lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och
utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla
former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp,
vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller
utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i
föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller
annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, där så är lämpligt, innefatta
effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala
program som syftar till att ge barnet och de personer som har
hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av
förebyggande och för identifiering, rapportering,
remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall
av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa och, där så är
lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.
Artikel 20
1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin
familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas
stanna kvar i denna miljö, ska ha rätt till särskilt skydd
och stöd från statens sida.
2. Konventionsstaterna ska i enlighet med sin nationella
lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant
barn.
3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i
familjehem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller, om
nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad
av barn. Då lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas
till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och
till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga
bakgrund.
Artikel 21
Konventionsstater som erkänner och/eller tillåter adoption
ska säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara
barnets bästa och ska:
(a) säkerställa att adoption av ett barn godkänns endast av
behöriga myndigheter, som i enlighet med tillämplig lag och
tillämpliga förfaranden och på grundval av all relevant och
tillförlitlig information beslutar att adoptionen kan
tillåtas med hänsyn till barnets ställning i förhållande till
föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att, om så
krävs, de personer som berörs har lämnat ett informerat
samtycke till adoptionen på grundval av sådan rådgivning som
kan behövas,
(b) erkänna att internationell adoption kan övervägas som
en alternativ form av omvårdnad om barnet, om barnet inte kan
placeras i ett familjehem eller en adoptivfamilj eller kan
tas om hand på lämpligt sätt i sitt hemland,
(c) säkerställa att det barn som berörs av internationell
adoption omfattas av garantier och normer som motsvarar dem
som gäller vid nationell adoption,
(d) vidta alla lämpliga åtgärder för att vid internationell
adoption säkerställa att placeringen inte leder till
otillbörlig ekonomisk vinning för de personer som medverkar i
denna,
(e) främja, där så är lämpligt, målen i denna artikel genom
att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang eller
överenskommelser och inom denna ram sträva efter att
säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker
genom behöriga myndigheter eller organ.
Artikel 22
1. Konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses
som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller
nationell rätt och tillämpliga förfaranden, och oberoende av
om det kommer ensamt eller tillsammans med sina föräldrar
eller någon annan person, får lämpligt skydd och humanitärt
bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som
anges i denna konvention och i andra internationella
instrument som rör mänskliga rättigheter eller humanitär
rätt, som nämnda stater tillträtt.
2. För detta ändamål ska konventionsstaterna, på sätt de
finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning som görs av
Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga
organisationer eller ickestatliga organisationer, som
samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå
ett sådant barn och för att spåra föräldrarna eller andra
familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att få den
information som är nödvändig för att barnet ska kunna
återförenas med sin familj. I fall då föräldrar eller andra
familjemedlemmar inte kan påträffas, ska barnet ges samma
skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt
berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna
konvention.
Artikel 23
1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysisk
eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett
fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som
säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna
förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i
samhället.
2. Konventionsstaterna erkänner rätten till särskild
omvårdnad för ett barn med funktionsnedsättning och ska, inom
ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa
att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess
omvårdnad får stöd för vilket ansökan föreligger, i enlighet
med vad som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och
föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som
tar hand om barnet.
3. Med hänsyn till att ett barn med funktionsnedsättning
har särskilda behov ska det stöd som lämnas enligt punkt 2 i
denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med
beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller de
ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet.
Stödet ska syfta till att säkerställa att barnet har effektiv
tillgång till och får utbildning, hälso- och sjukvård,
rehabilitering och habilitering, förberedelse för arbetslivet
och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till
barnets största möjliga integrering i samhället och
individuella utveckling, inklusive dess kulturella och
andliga utveckling.
4. Konventionsstaterna ska i en anda av internationellt
samarbete främja utbyte av lämplig information på området för
förebyggande hälso-vård och medicinsk, psykologisk och
funktionell behandling av barn med funktionsnedsättning,
inklusive spridning av och tillgång till information om
habiliteringsmetoder, utbildning och yrkesinriktad
utbildning, i syfte att göra det möjligt för
konventionsstater att förbättra sin kapacitet och kompetens
och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn
ska härvid tas till utvecklingsländernas behov.
Artikel 24
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till bästa
möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och
rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att
säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång
till sådan hälso- och sjukvård.
2. Konventionsstaterna ska sträva efter att till fullo
förverkliga denna rätt och ska särskilt vidta lämpliga
åtgärder för att:
(a) minska spädbarns- och barnadödligheten,
(b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig
hälso- och sjukvård med tonvikt på utveckling av
primärvården,
(c) bekämpa sjukdom och undernäring, bland annat inom ramen
för primärvården, genom utnyttjande av lättillgänglig teknik
och tillhandahållande av lämpliga och näringsrika livsmedel
och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker
som miljöförstöring innebär,
(d) säkerställa tillfredsställande hälso- och sjukvård för
mödrar före och efter förlossningen,
(e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt
föräldrar och barn, får information om och har tillgång till
undervisning om barnhälsovård och näringslära, fördelarna med
amning, hygien och ren miljö och förebyggande av olycksfall
och får stöd vid användning av sådana grundläggande
kunskaper,
(f) utveckla förebyggande hälso- och sjukvård,
föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i
familjeplaneringsfrågor.
3. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva och
lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella
sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.
4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra
internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla
förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel.
Särskild hänsyn ska härvid tas till utvecklingsländernas
behov.
Artikel 25
Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har
omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd
eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa till
regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla
andra omständigheter som rör barnets omhändertagande.
Artikel 26
1. Konventionsstaterna ska erkänna varje barns rätt att
åtnjuta social trygghet, inklusive socialförsäkring, och ska
vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga
denna rätt i enlighet med nationell lagstiftning.
2. Förmånerna ska, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn
till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för
dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med
hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i
samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller
för dess räkning.
Artikel 27
1. Konventionsstaterna erkänner varje barns rätt till den
levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska,
andliga, moraliska och sociala utveckling.
2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har,
inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser,
huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är
nödvändiga för barnets utveckling.
3. Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella
förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga
åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga
för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov
tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i
fråga om mat, kläder och bostad.
4. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från
föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet,
både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de
fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet
bor i en annan stat än barnet ska konventionsstaterna främja
såväl anslutning till internationella överenskommelser eller
ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra
lämpliga arrangemang.
Artikel 28
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till
utbildning. I syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på
grundval av lika möjligheter ska de särskilt:
(a) göra grundskoleutbildning obligatorisk och
kostnadsfritt tillgänglig för alla,
(b) uppmuntra utvecklingen av olika former av gymnasial
utbildning inklusive såväl högskoleförberedande utbildning
som yrkesutbildning, göra dessa tillgängliga och åtkomliga
för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande
av kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid behov,
(c) genom varje lämpligt medel göra högre utbildning
tillgänglig för alla på grundval av förmåga,
(d) göra utbildnings- och yrkesrelaterad information och
vägledning tillgänglig och åtkomlig för alla barn,
(e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i
skolan och minska antalet studieavbrott.
2. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett
sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i
överensstämmelse med denna konvention.
3. Konventionsstaterna ska främja och uppmuntra
internationellt samarbete i utbildningsfrågor, särskilt i
syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism
i hela världen och för att underlätta tillgång till
vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna
undervisningsmetoder. Särskild hänsyn ska härvid tas till
utvecklingsländernas behov.
Artikel 29
1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning
ska syfta till att:
(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om
personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga,
(b) utveckla respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter samt för principerna i Förenta
nationernas stadga,
(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets
egna kulturella identitet, språk och värden, för
bosättningslandets och för ursprungslandets nationella värden
och för kulturer som skiljer sig från barnets egen,
(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt
samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans,
jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk,
etniska, nationella och religiösa grupper och personer som
tillhör ett urfolk,
(e) utveckla respekt för naturmiljön.
2. Inget i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så
att det medför inskränkning i den enskildes och
organisationers rätt att inrätta och driva
utbildningsinstitutioner, dock alltid under förutsättning att
de principer som fastställts i punkt 1 i denna artikel
iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid
dessa institutioner ska stå i överensstämmelse med vad som
från statens sida angetts som miniminorm.
Artikel 30
I de stater där det finns etniska, religiösa eller
språkliga minoriteter eller personer som tillhör ett urfolk
ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ett sådant
urfolk inte förvägras rätten att tillsammans med andra
medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna
sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt
eget språk.
Artikel 31
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och
fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder
och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga
livet.
2. Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets
rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga
livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och
lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksamhet
samt till rekreations- och fritidsverksamhet.
Artikel 32
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot
ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara
skadligt eller hindra barnets utbildning eller inverka
skadligt på barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga,
moraliska eller sociala utveckling.
2. Konventionsstaterna ska vidta lagstiftningsåtgärder,
administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för
att säkerställa genomförandet av denna artikel. För detta
ändamål och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i andra
internationella instrument ska konventionsstaterna
särskilt:
(a) fastställa en minimiålder eller minimiåldrar
för tillträde till arbete,
(b) föreskriva en lämplig reglering av arbetstid och
arbetsvillkor,
(c) föreskriva lämpliga påföljder eller andra sanktioner i
syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av denna
artikel.
Artikel 33
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder,
inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och
utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig
användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa
definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att
förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen
av och handeln med sådana ämnen.
Artikel 34
Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla
former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För
detta ändamål ska konventionsstaterna särskilt vidta alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder
för att förhindra:
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en
olaglig sexuell handling,
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig
sexuell verksamhet,
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och
i pornografiskt material.
Artikel 35
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga nationella,
bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
bortförande och försäljning av eller handel med barn oavsett
syfte och form.
Artikel 36
Konventionsstaterna ska skydda barnet mot alla andra former
av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
Artikel 37
Konventionsstaterna ska säkerställa följande:
(a) Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till
frigivning får utdömas för brott som begåtts av personer
under 18 års ålder,
(b) Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin
frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller
annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag
och får endast användas som en sista utväg och för kortast
lämpliga tid,
(c) Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med
respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt
som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt ska
varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det
inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och
ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin
familj genom brevväxling och besök,
(d) Varje frihetsberövat barn ska ha rätt att snarast få
tillgång till såväl juridiskt biträde som annat lämpligt
stöd, rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad
av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk
myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken.
Artikel 38
1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera och
säkerställa respekten för regler i internationell humanitär
rätt som är tillämpliga på dem i väpnade konflikter och som
är relevanta för barnet.
2. Konventionsstaterna ska vidta alla tänkbara åtgärder för
att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder
inte deltar direkt i fientligheter.
3. Konventionsstaterna ska avstå från att rekrytera en
person som inte har uppnått 15 års ålder till sina väpnade
styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt 15 men
inte 18 år, ska konventionsstaterna sträva efter att i första
hand rekrytera dem som är äldst.
4. Konventionsstaterna ska i enlighet med sina åtaganden
enligt internationell humanitär rätt om att skydda
civilbefolkningen i väpnade konflikter, vidta alla tänkbara
åtgärder för att säkerställa skydd och omvårdnad av barn som
berörs av en väpnad konflikt.
Artikel 39
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social
återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av
vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon
annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning; eller väpnade konflikter. Sådan
rehabilitering och sådan återanpassning ska äga rum i en
miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och
värdighet.
Artikel 40
1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn som
misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha
begått brott att behandlas på ett sätt som främjar barnets
känsla av värdighet och värde, som stärker barnets respekt
för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
och som tar hänsyn till barnets ålder och det önskvärda i att
främja att barnet återanpassas till och tar på sig en
konstruktiv roll i samhället.
2. För detta ändamål och med beaktande av tillämpliga
bestämmelser i internationella instrument ska
konventionsstaterna säkerställa följande:
(a) Inget barn ska misstänkas eller åtalas för eller
befinnas skyldigt att ha begått brott på grund av en handling
eller underlåtenhet som inte var förbjuden enligt nationell
eller internationell rätt vid den tidpunkt då den begicks,
(b) Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått
brott ska ha åtminstone följande garantier:
(i) att betraktas som oskyldigt till dess att barnets skuld
lagligen fastställts,
(ii) att snarast och direkt underrättas om anklagelserna
mot sig och, om lämpligt, genom sina föräldrar eller
vårdnadshavare, och att få juridiskt biträde eller annan
lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt
försvar,
(iii) att utan dröjsmål få saken avgjord av en behörig,
oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ i
en opartisk förhandling enligt lag och i närvaro av juridiskt
eller annat lämpligt biträde och, såvida det inte anses
strida mot barnets bästa, särskilt med beaktande av barnets
ålder eller situation, barnets föräldrar eller
vårdnadshavare,
(iv) att inte tvingas att avge vittnesmål eller erkänna sig
skyldigt; att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas
mot barnet samt att på lika villkor få vittnen inkallade och
förhörda för barnets räkning,
(v) att, om barnet anses ha begått brott, få detta beslut
och beslut om åtgärder till följd därav omprövade av en högre
behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande
organ enligt lag,
(vi) att utan kostnad få hjälp av tolk, om barnet inte kan
förstå eller tala det språk som används,
(vii) att få sitt privatliv till fullo respekterat under
alla stadier i förfarandet.
3. Konventionsstaterna ska söka främja införandet av lagar
och förfaranden samt inrättandet av myndigheter och
institutioner som är speciellt anpassade för barn som
misstänks eller åtalas för eller befinns skyldiga till att ha
begått brott och ska särskilt:
(a) fastställa en lägsta straffbarhetsålder,
(b) vidta åtgärder, då så är lämpligt och önskvärt, för
behandling av ärenden som rör barn under denna ålder utanför
domstol, under förutsättning att mänskliga rättigheter och
rättsligt skydd till fullo respekteras.
4. Olika åtgärder som t.ex. vård, ledning och föreskrifter
om tillsyn, rådgivning, övervakning, familjehemsplacering,
utbildnings- och yrkesutbildningsprogram och andra alternativ
till anstaltsvård ska finnas tillgängliga för att säkerställa
att barn behandlas på ett sätt som är lämpligt för deras
välmående och är rimligt både med hänsyn till de-ras
personliga förhållanden och till brottet.
Artikel 41
Inget i denna konvention ska inverka på bestämmelser som är
mer långtgående vad gäller att förverkliga barnets
rättigheter och som kan finnas i:
(a) en konventionsstats lagstiftning, eller
(b) för den staten gällande internationell rätt.
Del II
Artikel 42
Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva
åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer
allmänt kända bland såväl vuxna som barn.
Artikel 43
1. För att granska de framsteg som gjorts av
konventionsstaterna i fråga om genomförandet av
skyldigheterna enligt denna konvention ska en kommitté för
barnets rättigheter upprättas, som ska utföra de uppgifter
som föreskrivs i det följande.
2. Kommittén ska vara sammansatt av arton experter med högt
moraliskt anseende och erkänd sakkunskap på det område som
denna konvention omfattar.(3) Kommitténs medlemmar ska väljas
av konventionsstaterna bland deras medborgare och ska
tjänstgöra i sin personliga egenskap, varvid avseende ska
fästas vid en rättvis geografisk fördelning och de främsta
rättssystemen.
(3) I resolution 50/155 av den 21 december 1995 antog
generalförsamlingen en ändring av artikel 43.2 i konventionen
om barnets rättigheter, genom vilken ordet “tio” ersätts med
“arton”. Ändringen trädde i kraft den 18 november 2002 efter
att den antagits med två tredjedels majoritet av de
fördragsslutande parterna (128 av 191).
3. Kommitténs medlemmar ska väljas genom sluten omröstning
från en förteckning över personer som föreslagits av
konventionsstaterna. Varje konventionsstat får föreslå en
kandidat bland sina egna medborgare.
4. Det första valet till kommittén ska hållas senast sex
månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande
och därefter vart annat år. Senast fyra månader före dagen
för varje val ska Förenta nationernas generalsekreterare
skriftligen uppmana konventionsstaterna att inom två
månader inkomma med sina förslag. Generalsekreteraren ska
sedan upprätta och till konventionsstaterna överlämna en
förteckning i alfabetisk ordning över samtliga föreslagna
personer och ange vilka konventionsstater som föreslagit
dem.
5. Val ska hållas vid möten med konventionsstaterna, som
sammankallats av Förenta nationernas generalsekreterare, i
Förenta nationernas högkvarter. Vid dessa möten, där
beslutsmässighet uppnås när två tredjedelar av
konventionsstaterna är närvarande, ska de kandidater som
uppnår det högsta antalet röster och absolut majoritet av de
närvarande och röstande konventionsstaternas röster väljas in
i kommittén.
6. Kommitténs medlemmar ska väljas för en tid av fyra år.
De kan återväljas, om de föreslagits till återval. För fem av
de medlemmar som utsetts vid det första valet ska mandattiden
löpa ut efter två är. Omedelbart efter det första valet ska
namnen på dessa fem medlemmar utses genom lottdragning av
ordföranden vid mötet.
7. Om en kommittémedlem avlider, avsäger sig sitt uppdrag
eller förklarar att han eller hon av någon annan anledning
inte längre kan fullgöra sitt uppdrag inom kommittén, ska den
konventionsstat som föreslog medlemmen, med förbehåll för
kommitténs godkännande, utse en annan expert bland sina
medborgare, som ska inneha uppdraget under återstoden av
mandattiden.
8. Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.
9. Kommittén ska välja sitt presidium för en
tvåårsperiod.
10. Kommitténs möten ska vanligtvis hållas i
Förenta nationernas högkvarter eller på en annan lämplig
plats, som kommittén bestämmer. Kommittén ska i regel
sammanträda varje år. Kommittémötenas längd ska bestämmas
och, om det är nödvändigt, omprövas vid möte med
konventionsstaterna, med förbehåll för generalförsamlingens
godkännande.
11. Förenta nationernas generalsekreterare ska
tillhandahålla nödvändig personal och resurser för att
möjliggöra för kommittén att effektivt utföra sitt uppdrag
enligt denna konvention.
12. Medlemmarna av den enligt denna konvention upprättade
kommittén ska med godkännande av generalförsamlingen få
ersättning från Förenta nationerna på de villkor som
generalför-samlingen beslutar.
Artikel 44
1. Konventionsstater-na åtar sig att genom Förenta
nationernas generalsekreterare avge rapporter till kommittén
om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de
rättigheter som erkänns i denna konvention och om de framsteg
som gjorts i fråga om åtnjutandet av dessa rättigheter:
(a) inom två år efter konventionens ikraftträdande i den
berörda staten, och
(b) därefter vart femte år.
2. Rapporter enligt denna artikel ska ange eventuella
förhållanden och svårigheter som påverkar i vilken
utsträckning åtagandena enligt denna konvention har
uppfyllts. Rapporterna ska även innehålla tillräcklig
information för att ge kommittén en god uppfattning om
genomförandet av konventionen i det berörda landet.
3. En konventionsstat som har tillställt kommittén en
utförlig första rapport behöver inte i sina följande
rapporter, som avges enligt punkt 1 (b) i denna artikel,
upprepa tidigare lämnad grundläggande information.
4. Kommittén kan begära ytterligare information från
konventionsstaterna om genomförandet av konventionen.
5. Kommittén ska vartannat år genom Förenta nationernas
ekonomiska och sociala råd tillställa generalförsamlingen
rapporter om sin verksamhet.
6. Konventionsstaterna ska göra sina rapporter allmänt
tillgängliga för allmänheten i sina respektive länder.
Artikel 45
För att främja ett effektivt genomförande av konventionen
och internationellt samarbete på det område som konventionen
avser gäller följande:
(a) Fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra
FN-organ ska ha rätt att vara representerade vid granskningen
av genomförandet av sådana bestämmelser i denna konvention
som faller inom ramen för deras mandat. Kommittén kan, såsom
den finner lämpligt, bjuda in fackorganen, Förenta
nationernas barnfond och andra behöriga organ att ge
expertråd avseende genomförandet av konventionen på områden
som faller inom ramen för deras respektive
verksamhetsområden. Kommittén kan bjuda in fackorganen,
Förenta nationernas barnfond och andra FN-organ att inkomma
med rapporter om genomförandet av konventionen inom områden
som faller inom ramen för deras respektive
verksamhetsområde,
(b) Kommittén ska, såsom den finner lämpligt, till
fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra behöriga
organ överlämna rapporter från konventionsstaterna som
innehåller en begäran om eller anger behov av teknisk
rådgivning eller tekniskt bistånd jämte kommitténs synpunkter
och eventuella förslag beträffande sådan begäran eller sådant
behov,
(c) Kommittén kan rekommendera generalförsamlingen att
framställa en begäran till generalsekreteraren om att för
kommitténs räkning genomföra studier i särskilda frågor som
rör barnets rättigheter,
(d) Kommittén kan avge förslag och allmänna
rekommendationer på grundval av den information som erhållits
enligt artiklarna 44 och 45 i denna konvention. Sådana
förslag och allmänna rekommendationer ska tillställas varje
konventionsstat som berörs samt rapporteras till
generalförsamlingen tillsammans med eventuella kommentarer
från konventionsstaterna.
Del III
Artikel 46
Denna konvention ska vara öppen för undertecknande av alla
stater.
Artikel 47
Denna konvention ska ratificeras. Ratifikationsinstrumenten
ska deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 48
Denna konvention ska förbli öppen för anslutning av vilken
stat som helst. Anslutningsinstrumenten ska deponeras hos
Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 49
1. Denna konvention träder i kraft den trettionde dagen
efter dagen för deponeringen av det tjugonde ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
2. I förhållande till varje stat som ratificerar eller
ansluter sig till konventionen efter deponeringen av det
tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet träder
konventionen i kraft den trettionde dagen efter det att en
sådan stat deponerat sitt ratifikations- eller
anslutningsinstrument.
Artikel 50
1. En konventionsstat kan föreslå en ändring av
konventionen och överlämna förslaget till Förenta nationernas
generalsekreterare. Generalsekreteraren ska sedan översända
ändringsförslaget till konventionsstaterna tillsammans med en
begäran om att de ska ange om de förordar att en konferens
med konventionsstaterna anordnas i syfte att behandla och
rösta om förslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom
fyra månader efter förslagets översändande tillstyrker en
sådan konferens, ska generalsekreteraren sammankalla
konferensen i Förenta nationernas regi. Ändringsförslag som
antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och
röstande konventionsstaterna ska underställas
generalförsamlingen för godkännande.
2. En ändring som antagits i enlighet med punkt 1 i denna
artikel träder i kraft när den har godkänts av Förenta
nationernas generalförsamling och antagits av
konventionsstaterna med två tredjedels majoritet.
3. När en ändring träder i kraft ska den vara bindande för
de konventionsstater som har antagit den, medan övriga
konventionsstater fortfarande är bundna av bestämmelserna i
denna konvention och eventuella tidigare ändringar som de
antagit.
Artikel 51
1. Förenta nationernas generalsekreterare ska ta emot och
till alla stater delge texten till reservationer som staterna
anmält vid ratifikationen eller anslutningen.
2. En reservation som strider mot denna konventions ändamål
och syfte ska inte tillåtas.
3. Reservationer kan när som helst dras tillbaka genom
notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare, som
därefter ska underrätta alla stater. Notifikationen ska gälla
från den dag då den mottogs av generalsekreteraren.
Artikel 52
En konventionsstat kan säga upp denna konvention genom
skriftlig notifikation till Förenta nationernas
generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter
den dag då notifikationen mottogs av generalsekreteraren.
Artikel 53
Förenta nationernas generalsekreterare utses till
depositarie för denna konvention.
Artikel 54
Originalet till denna konvention, vars arabiska, engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska texter har lika
giltighet, ska deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
Till bekräftelse härav har undertecknade ombud, därtill
vederbörligen befullmäktigade av sina respektive regeringar,
undertecknat denna konvention.