Post 49 av 49 träffar
·
Nästa
SFS-nummer ·
1904:12 s.3 ·
Visa register
Kungörelse (1904:12 s.3) angående vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande makter bör iakttagas m.m.
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
Utfärdad: 1904-04-30
1 § För att åtnjuta de förmåner och rättigheter, som tillkomma
neutrala makters handelsfartyg, bör svenskt fartyg vara försedt med
dels nationalitets- och registreringscertifikat eller i dess ställe
gällande interimsnationalitetshandling dels ock sjömansrulla. Dessa
handlingar skola alltid vara å fartyget under dess resor
tillgängliga.
2 § Ej må fartygsbefälhafvare innehafva falska eller dubbla
skeppshandlingar och konossementer. Likaledes vare honom förbjudet att
vid något tillfälle eller under hvilken förevändning som helst hissa
utländsk flagga.
3 § Skulle, medan ett svenskt fartyg är utrikes, finnas erforderligt
att därå antaga främmande sjömän, böra företrädesvis neutrala staters
undersåtar förhyras. Hvarje med manskapet skeende förändring bör,
tillika med orsakerna därtill, af befälhafvaren behörigen antecknas å
sjömansrullan, och sådan antecknings riktighet attesteras af
vederbörande svensk konsul eller, i händelse en sådan ej finnes på
stället, af vederbörande magistratsämbetsman, notarius publicus, eller
annan vitsord ägande person, efter landets bruk.
4 § Svenskt fartyg må, såsom neutralt, fritt färdas till de
krigförande nationernas hamnar och vid deras kuster. Dock må ej
befälhafvare söka intränga uti blockerad hamn.
Med blockerad hamn förstås en sådan, som är spärrad genom en styrka
tillräcklig för att verksamt kunna förhindra tillträdet till hamnen.
5 § Alla slags varor, äfven sådana som tillhöra någon af de
krigförande makternas undersåtar, må föras i svenskt fartyg såsom
neutralt, med undantag af så kalladt krigskontraband, hvarmed
förstås:
vapen, projektiler och ammunition, militära utrustningspersedlar samt
öfriga omedelbarligen till krigsbruk användbara tillverkningar, när de
tillhöra eller äro destinerade till krigförande makt eller dess
undersåtar, häruti likväl icke inbegripet det förråd af nämnda
artiklar, som kan vara nödvändigt till fartygsbesättningens behof.
Kol må icke i svenskt fartyg föras till de krigförandes
stridskrafter.
6 § Befälhafvare å svenskt fartyg vare förbjudet att låta nyttja sig
och det fartyg han förer att för någon af de i krig varande makterna
transportera trupper eller befordra depescher.
7 § Utklarering af kollaster från svensk hamn direkt till de
krigförandes stridskrafter är förbjuden.
8 § Med krigförande makts fartyg må i svenska hamnar in- och utföras
alla till in- och utförsel i allmänhet lofgifna varor, med undantag af
sådana, som hafva egenskapen af krigskontraband.
9 § Ej må å svenskt område byggas, utrustas eller väpnas fartyg afsedt
för krigförande makts örlogsflotta, liksom det är svensk undersåte
förbjudet att taga tjänst ombord å fartyg tillhörande sådan
örlogsflotta.
10 § Svensk undersåte vare förbjudet att utrusta eller väpna fartyg
att nyttjas till kaperier mot någon af de krigförande makterna, deras
undersåtar eller egendom, eller deltaga i dylikt fartygs utrustning
eller beväpning. Icke heller må svensk undersåte taga tjänst ombord på
något kaparefartyg.
Svensk undersåte vare förbjudet att af kapare tillhandla sig
uppbringadt gods, af hvad namn det vara må.
11 § Då svenskt fartyg går utan beskydd af väpnad konvoj och i öppna
sjön prejas af något en krigförande makt tillhörigt beväpnadt fartyg,
som till skeppsdokumenternas granskning är berättigadt, må
befälhafvaren icke söka undandraga sig sådant, utan vare han pliktig
att ärligen och utan svek uppvisa sina skeppshandlingar samt tillse
att, hvarken före visitationen eller medan denna pågår, något dokument
angående fartyget eller laddningen förstöres, undandöljes eller kastas
öfver bord.
12 § Går svenskt fartyg under konvoj af krigsfartyg, ställe
befälhafvaren sig till efterrättelse hvad för sådant fall är
föreskrifvet.
13 § Varder svenskt fartyg uppbringadt, bör befälhafvaren i den hamn,
dit fartyget införes, till svenske konsuln, om en sådan finnes på
stället, men i annat fall till närmaste svenske konsul inlämna en
fullständig och vederbörligen styrkt berättelse angående alla
omständigheter och förloppet vid den skedda uppbringningen.
14 § Härigenom upphäfvas Kungl. kungörelserna angående förenämnda
ämnen den 8 april 1854, 13 september 1855 och 29 juli 1870.