Post 59 av 67 träffar
SFS-nummer ·
1991:1137 ·
Visa register
Lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning
Departement: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1991-06-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:282
Ikraft: 1992-01-01 överg.best.
Beslut om rättspsykiatrisk undersökning
1 § I brottmål får rätten besluta om rättspsykiatrisk
undersökning i syfte att kunna bedöma
1. om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den
misstänkte till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 §
brottsbalken, eller
2. om den misstänkte har begått gärningen under påverkan av en
allvarlig psykisk störning och i så fall tillståndets betydelse
för frågan om påföljdsvalet enligt 30 kap. 6 § brottsbalken.
Ändamålet med undersökningen ska anges i rättens beslut. Avser
beslutet en undersökning enligt första stycket 1, ska det av
beslutet framgå om undersökningen ska omfatta förutsättningarna
för vård med särskild utskrivningsprövning. Avser beslutet en
undersökning enligt första stycket 2, får rätten besluta att
undersökningen ska omfatta även frågan om huruvida den
misstänkte
1. till följd av störningen har saknat förmåga att inse
gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en
sådan insikt, eller
2. i anslutning till brottet själv genom rus eller på något
annat liknande sätt har vållat det tillstånd som avses i 1
eller som utgör störningen. Lag (2008:321).
2 § Beslut om rättspsykiatrisk undersökning får bara meddelas, om den
misstänkte har erkänt gärningen eller övertygande bevisning har
förebragts om att han har begått den. Sådant beslut får dock inte
meddelas, om påföljden för brottet bedöms kunna stanna vid böter.
Beslut om en rättspsykiatrisk undersökning skall meddelas så snart som
möjligt.
3 § Rätten får inte bestämma att någon skall överlämnas till
rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning utan att en
rättspsykiatrisk undersökning har gjorts i målet.
Rättspsykiatrisk undersökning behövs dock inte, om den misstänkte redan
genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och
rätten har inhämtat utlåtande i de avseenden som anges i 1 § från den
chefsöverläkare som är ansvarig för vården.
4 § Rätten får överlämna någon till rättspsykiatrisk vård utan särskild
utskrivningsprövning under förutsättning att det i målet har gjorts en
rättspsykiatrisk undersökning eller har inhämtats ett läkarintyg enligt
7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., som
omfattar de medicinska förutsättningarna för att döma till sådan
påföljd.
Om den misstänkte vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, behöver
rätten dock endast inhämta utlåtande om de medicinska förutsättningarna
från den chefsöverläkare som är ansvarig för vården. Lag (1991:2044).
Utförandet av undersökningen
5 § Rättspsykiatriska undersökningar kan utföras såväl vid inrättningar
inom hälso- och sjukvården som vid särskilda undersökningsenheter. Med
undersökningsenhet avses i fortsättningen även vårdinrättning, där
rättspsykiatriska undersökningar utförs. Fördelningen av
rättspsykiatriska undersökningar mellan olika enheter sker enligt
föreskrifter som regeringen beslutar.
5 a § Vid en undersökningsenhet inom Rättsmedicinalverket ska
1 kap. 4–6 §§, 2 kap., 3 kap. och 4 kap. 1–10 §§ häkteslagen
(2010:611) tillämpas när det gäller den som är häktad eller
annars frihetsberövad och tas in på enheten för att genomgå
en rättspsykiatrisk undersökning.
När den som inte är frihetsberövad genomgår en
rättspsykiatrisk undersökning eller en läkarundersökning
enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i
brottmål, m.m. vid en enhet som avses i första stycket, ska 1
kap. 6 § andra stycket, 2 kap. 11 och 12 §§, 4 kap. 2 §, 3 §
1 och 4, 5–9 §§ och 10 § första stycket 2 häkteslagen
tillämpas.
Vid en enhet som avses i första stycket ska 4 kap. 11 och
12 §§ samt 8 kap. 1 och 2 §§ häkteslagen tillämpas.
Det som föreskrivs om Kriminalvården ska tillämpas på
Rättsmedicinalverket. Lag (2014:816).
5 b § Ett urin-, utandnings-, saliv-, svett-, blod- eller
hårprov får tas på en person som genomgår en rättspsykiatrisk
undersökning om det behövs för att kunna bedöma personens
psykiska eller kroppsliga tillstånd.
En urinprovtagning får inte utföras eller bevittnas av någon
av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad
sjuksköterska. Lag (2023:282).
6 § En rättspsykiatrisk undersökning skall utföras med största möjliga
skyndsamhet. Den skall anpassas efter domstolens syfte med
undersökningen och övriga omständigheter i det enskilda fallet.
Ett utlåtande beträffande undersökningen skall utan dröjsmål ges in till
rätten sedan undersökningsarbetet har avslutats. Utlåtandet ges in inom
fyra veckor, om den misstänkte är häktad, och annars inom sex veckor
från det att beslutet om undersökning kom in till undersökningsenheten.
Rätten får medge anstånd, om det finns synnerliga skäl.
7 § Utlåtandet beträffande den rättspsykiatriska undersökningen skall
avges av en läkare vid undersökningsenheten eller av någon annan läkare
som huvudmannen för enheten utser.
Utlåtandet skall innehålla uttalanden i de frågor som anges i beslutet.
I utlåtandet skall de omständigheter anges som dessa uttalanden grundas
på.
Föreskrifter om kompetenskrav för läkare som får avge utlåtande meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen.
8 § Den som är häktad och ska genomgå rättspsykiatrisk
undersökning ska utan dröjsmål och senast inom sju dagar från
det att beslutet om undersökning kom in till
undersökningsenheten föras över till denna. Sedan den
rättspsykiatriska undersökningen har avslutats, ska den
misstänkte, om han eller hon är i behov av psykiatrisk
tvångsvård eller annan vård som inte lämpligen kan ges på
häktet, föras över till enhet inom hälso- och sjukvården. I
annat fall ska han eller hon föras tillbaka till häktet.
Om det finns särskilda skäl, får dock en rättspsykiatrisk
undersökning beträffande den som är häktad utföras i häktet.
Beslut om detta meddelas av Kriminalvården.
För behandlingen av den som är häktad och genomgår
rättspsykiatrisk undersökning finns bestämmelser i häkteslagen
(2010:611) och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Lag (2010:623).
9 § Rättspsykiatrisk undersökning av den som inte är häktad skall äga
rum på tid och plats som bestäms av den läkare som skall avge utlåtandet
över undersökningen. Undersökningen skall såvitt möjligt bedrivas så att
den misstänkte inte hindras i sin förvärvsverksamhet eller utsätts för
någon annan olägenhet.
10 § Om en misstänkt som inte är häktad eller annars berövad friheten
underlåter att inställa sig till en rättspsykiatrisk undersökning eller
om det finns något annat skäl att anta att han inte kommer att
frivilligt medverka till undersökningen, får rätten besluta att han
skall tas in på undersökningsenheten. I beslutet skall bestämmas den
längsta tid, högst två veckor, under vilken den misstänkte får hållas
kvar på enheten. Kan undersökningen inte avslutas inom den bestämda
tiden, får rätten besluta att han får hållas kvar under ytterligare
högst två veckor.
Framställning om intagning görs av undersökningsläkaren. Den misstänkte
skall ges tillfälle att yttra sig över framställningen.
11 § Den som är intagen med stöd av 10 § kan ges vård enligt
bestämmelserna i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
När det gäller den som inte genomgår rättspsykiatrisk vård
tillämpas bestämmelserna i 18–24 §§ lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård vid undersökningsenhet inom hälso- och
sjukvården. Lag (2014:816).
Övriga bestämmelser
12 § Rätten får inhämta ett yttrande av Socialstyrelsen över
sådan utredning som avses i 3 eller 4 §.
Om det behövs, ska Socialstyrelsen komplettera utredningen.
När en rättspsykiatrisk undersökning kompletteras, ska det som
föreskrivs om sådana undersökningar i 5-5 b §§, 6 § första
stycket och 8-11 §§ tillämpas. Socialstyrelsen får ge en viss
läkare i uppdrag att utföra kompletteringen. Lag (2023:282).
13 § Om den misstänkte är på fri fot, ska Polismyndigheten på
begäran av den läkare som ska avge utlåtande enligt 7 § lämna
biträde för att inställa den misstänkte till undersökningen.
Lag (2014:621).
14 § Den som bedriver verksamhet där det gäller sekretess
enligt 25 kap. 1-5 §§ eller 26 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) eller tystnadsplikt enligt 29 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, 15 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)
eller 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska trots
sekretessen eller tystnadsplikten lämna ut sådana uppgifter om
den misstänkte som behövs för en rättspsykiatrisk
undersökning.
Detsamma gäller uppgifter om den misstänkte som behövs för ett
läkarutlåtande som avses i 4 § andra stycket liksom för ett
yttrande av Socialstyrelsen över ett sådant utlåtande eller
ett sådant läkarintyg som avses i 4 § första stycket.
Lag (2023:282).
14 a § Sådana uppgifter om den misstänkte som behövs för en
rättspsykiatrisk undersökning ska lämnas ut av
1. Försäkringskassan, trots att uppgifterna omfattas av
sekretess enligt 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400),
2. Arbetsförmedlingen, trots att uppgifterna omfattas av
sekretess enligt 28 kap. 11 eller 12 § samma lag,
3. Kriminalvården, trots att uppgifterna omfattas av sekretess
enligt 35 kap. 15 § samma lag,
4. Migrationsverket, trots att uppgifterna omfattas av
sekretess enligt 37 kap. 1 § samma lag, och
5. Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, trots att
uppgifterna omfattas av sekretess enligt 38 kap. 1 § första
stycket 1, 2, 3 eller 5 samma lag. Lag (2023:282).
14 b § Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden
att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2023:282).
15 § Beslut av rätten enligt 10 § får överklagas särskilt.
Beslut som rätten har meddelat med stöd av denna lag gäller omedelbart.
Beträffande beslut enligt 10 § gäller detta dock endast om beslutet
avser förordnande om fortsatt kvarhållande för undersökning.
16 § Kriminalvårdens beslut enligt 8 § andra stycket får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2005:979).
16 a § När det gäller beslut som avses i 5 a § tillämpas 7
kap. häkteslagen (2010:611) om beslut och överklagande. Det
som föreskrivs om Kriminalvården ska tillämpas på
Rättsmedicinalverket. Lag (2014:816).
17 § Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över att
denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen följs. Tillsynen omfattar dock inte tillämpningen
av 5 a §. Lag (2014:816).
Övergångsbestämmelser
1991:1136
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1966:301)
om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål upphör att gälla.
2. Utlåtande som avges till rätten efter ikraftträdandet över en
rättspsykiatrisk undersökning i fall då gärningen har begåtts före
ikraftträdandet skall innehålla uttalanden i de frågor som anges i 1 §
första stycket 1 och 2 i den nya lagen och även huruvida den misstänkte
begått brottet under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses
jämställd med sinnessjukdom.
3. I fråga om tid för att avge utlåtande över en rättspsykiatrisk
undersökning som har beslutats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
4. Har socialstyrelsen inte före den 1 januari 1992 prövat en
framställning om anstånd enligt 4 § andra stycket tredje meningen i den
gamla lagen skall den bestämmelsen fortfarande tillämpas i ärendet.
Styrelsens beslut om anstånd överklagas även efter den nya lagens
ikraftträdande enligt 11 a § i den gamla lagen.
Avger socialstyrelsen efter ikraftträdandet ett utlåtande som begärts
enligt 3 § andra stycket i den gamla lagen, skall utlåtandet utformas i
enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2 ovan för ett utlåtande över en
rättspsykiatrisk undersökning och i 3 eller 4 § i den nya lagen för ett
utlåtande av chefsöverläkaren. Ett sådant utlåtande av styrelsen
ersätter ett utlåtande av chefsöverläkaren enligt sistnämnda paragrafer.
I fråga om ett utlåtande av styrelsen enligt 6 § i den gamla lagen, som
inte har avgetts före ikraftträdandet av den nya lagen, skall nämnda
paragraf fortfarande tillämpas.
5. Har rätten före den 1 januari 1992 med stöd av 9 § första stycket i
den gamla lagen beslutat om den misstänktes intagning på viss
rättspsykiatrisk klinik skall beslutet efter den nya lagens
ikraftträdande anses som ett beslut enligt 10 § i den nya lagen.
1995:87
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.