Post 38 av 51 träffar
SFS-nummer ·
1989:14 ·
Visa register
Lag (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1989-01-12
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:954
Ikraft: 1989-06-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-21 och 23 §§ tillämpas i
förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den
20 maj 1980 dagtecknade konventionen om erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om
återställande av vård av barn (Europarådskonventionen).
Bestämmelserna tillämpas dock inte i förhållande till Danmark,
Finland, Island eller Norge i den utsträckning särskilda
bestämmelser gäller.
Bestämmelserna i 2-4 och 11-23 §§ tillämpas i förhållande till
stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980
dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på
internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen).
Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet,
föreskriva att lagens bestämmelser om erkännande och
verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller lagens
bestämmelser om överflyttning av barn ska tillämpas även i
förhållande till en stat som inte har tillträtt
Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.
Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EU)
2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och
verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om
föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn
(Bryssel II-förordningen). Lag (2022:954).
2 § Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.
3 § Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som
har meddelats av domstol eller annan myndighet.
Med ett avgörande jämställs ett avtal som har ingåtts vid domstolsförfarande
eller som har godkänts av administrativ myndighet.
4 § Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet
1. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna,
2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt
någon av konventionerna, samt
3. fullgöra de uppgifter i övrigt som regeringen bestämmer.
/r3/ Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m. m. enligt
Europarådskonventionen
5 § Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om
rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europaråds-
konventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får också
på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet
i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).
Om det, när ett barn fördes bort över en statsgräns, inte fanns något
avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet,
skall varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat
och som innehåller förklaring att bortförandet var olagligt ha samma verkan
som ett avgörande enligt första stycket.
6 § Ett avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas eller verkställas
här i landet, om
1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen
här i fråga om familj och barn,
2. avgörandet på grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre
är förenligt med barnets bästa,
3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant
avgörande som avses i 5 § inleddes var medborgare eller hade hemvist här utan
att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare
både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller
4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist har
rätt att självt bestämma var det skall bo.
7 § Ett avgörande som avses i 5 § får inte heller erkännas eller verkställas
här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats
här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande eller
verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets bästa att
erkännande eller verkställighet vägras.
Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som
har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet här.
8 § Har ett avgörande som avses i 5 § meddelats i svarandens utevaro, får det
erkännas och verkställas här i landet endast om
1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom tillräcklig
tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan handling därför
att svaranden döljer för motparten var han uppehåller sig, och
2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på
svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då
någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.
9 § Ett ärende om erkännande eller verkställighet av ett
avgörande som avses i 5 § får förklaras vilande, om
1. avgörandet har överklagats genom ett ordinärt rättsmedel,
2. frågan om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om
barnet prövas här i landet i ett rättsligt förfarande som har
påbörjats innan det motsvarande förfarandet inleddes i
ursprungsstaten, eller
3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat
avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om
barnet samtidigt prövas i ett annat ärende. Lag (2006:462).
10 § I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande om
umgänge som avses i 5 § kan föreskrifter meddelas om villkor eller
tidpunkt för umgänget.
Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen
11 § Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen
hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet
undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet
hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.
Ett bortförande eller kvarhållande är olovligt, om bortförandet eller
kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess
vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt
hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt
också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls
eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller
kvarhållandet hade ägt rum.
12 § Överflyttning av barn enligt 11 § får dock vägras, om
1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år
från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit
sig till rätta i sin nya miljö,
2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets
kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en
situation som inte är godtagbar,
3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en
sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, eller
4. det inte är förenligt med grundläggande principer här i landet om
skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.
Förfarandet
13 § Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 §
görs hos tingsrätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Om
en annan tingsrätt handlägger ett mål mellan samma parter om
vårdnaden, boendet eller umgänget, får verkställighet också
sökas hos den tingsrätten. Om det inte finns någon annan
behörig domstol, tas frågan om verkställighet upp av Stockholms
tingsrätt. Ansökan om överflyttning av barn enligt 11 § görs
hos Stockholms tingsrätt. Lag (2006:462).
14 § Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses
i 5 § skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om det
framgår att avgörandet har meddelats i svarandens utevaro, en
handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller
motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som
visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i
ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas
befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet
skall återställas.
I ett ärende om överflyttning av barn enligt 11 § skall
sökanden, om rätten begär det, visa upp ett sådant avgörande av
någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist
omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar
att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller
dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.
Lag (2006:462).
15 § Ett ärende om verkställighet av ett avgörande som avses i
5 § skall handläggas skyndsamt.
Också ett ärende om överflyttning av barn enligt 11 § skall
handläggas skyndsamt. Har ett sådant ärende inte avgjorts inom
sex veckor från det att ansökan gjordes om överflyttningen, är
rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken
till dröjsmålet. Lag (2006:462).
16 § Innan rätten beslutar om verkställighet eller
överflyttning får den uppdra åt en ledamot eller suppleant i
socialnämnden eller en tjänsteman inom socialtjänsten att verka
för att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra
vad som åligger honom eller henne. Ett sådant uppdrag får även
lämnas åt någon annan lämplig person. Uppdrag får lämnas endast
om det kan antas att detta kommer att leda till att barnet
överlämnas utan att ärendets behandling onödigt fördröjs.
Den som har fått ett uppdrag enligt första stycket skall inom
den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de
åtgärder som har vidtagits och vad som i övrigt har kommit
fram. Tiden får inte sättas längre än två veckor. Om det finns
synnerliga skäl, får rätten dock bestämma en längre tid eller
förlänga en redan bestämd tid. Lag (2006:462).
17 § Innan rätten avgör ett ärende om verkställighet av ett
avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn
enligt 11 § ska barnet så långt det är möjligt ges tillfälle
att framföra sina åsikter. Lag (2022:954).
18 § Beslutar rätten om verkställighet eller överflyttning,
får den även utan yrkande förelägga vite, om detta kan antas
komma att leda till att barnet överlämnas utan onödigt
dröjsmål, eller besluta att barnet ska hämtas genom
Polismyndighetens försorg. Rätten kan i samband med beslutet
lämna uppdrag enligt 16 §.
Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge, får dock
rätten besluta om hämtning av barnet endast om det finns
särskilda skäl att anta att verkställighet annars inte kan
ske.
Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på
ansökan av den part som har begärt verkställigheten eller
överflyttningen. Lag (2014:611).
19 § Om det i ett ärende enligt denna lag finns risk för att
barnet förs ur landet eller att verkställigheten eller
överflyttningen på annat sätt försvåras, kan rätten
omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av
socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten kan då
besluta om villkor eller tidpunkt för umgänge med barnet.
För att underlätta att barnet överflyttas kan rätten i
samband med en dom eller ett beslut om verkställighet eller
överflyttning besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand
av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt.
Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom
Polismyndighetens försorg. Lag (2014:611).
20 § Har talan enligt denna lag inte väckts eller kan ett
beslut enligt 19 § första stycket inte avvaktas, får
Polismyndigheten genast omhänderta barnet eller vidta andra
omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet.
Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål
prövar om den ska bestå. Lag (2014:611).
21 § Beträffande förfarandet i övrigt i ärende om
verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om
överflyttning av barn enligt 11 § tillämpas 21 kap. 9 och
11-16 §§ föräldrabalken. Vad som föreskrivs i 21 kap. 13 §
föräldrabalken om kostnader för utförande av uppdrag skall
gälla i fråga om uppdrag enligt 16 § första stycket andra
meningen. Lag (2006:462).
Övriga bestämmelser
22 § Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av
barn enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
framkommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt
11 § första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller
vården förrän denna ansökan har prövats.
Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av central-
myndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen
har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har
gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första stycket, får rätten inte
besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig
tid för att göra en sådan ansökan. Lag (1993:212).
23 § Om någon egenmäktigt har fört ett barn, som har hemvist här i
landet, utomlands eller egenmäktigt håller det kvar i ett annat land,
kan tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det
egenmäktiga beteendet är olagligt.
Har föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade
vårdnadshavare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan
beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en
av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat
land, kan tingsrätten på talan av den andre förklara att det
egenmäktiga beteendet är olagligt.
Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det
inte finns någon annan behörig domstol.
Om den som talan förs mot vistas på okänd ort eller annars inte kan
nås med delgivning, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han
eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.
Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens
avgörande får inte överklagas. Lag (1994:1447).
Övergångsbestämmelser
1989:14
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om
erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m. m. och bestämmelserna
om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.
Bestämmelserna i 11 § gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföranden
eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i
förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före
bortförandet eller kvarhållandet.
1989:172
Regeringen föreskriver att lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet
av utländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflyttning av barn skall träda
i kraft
1. den 1 juni 1989 i de delar som skall tillämpas i förhållande till stater
som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om
de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn samt
2. den 1 juli 1989 i övriga delar.
1990:60
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål om vård av barn enligt lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga.
1994:1447
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskilt
förordnad vårdnadshavare vid tillämpning av bestämmelsen i dess nya
lydelse.
2006:462
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om mål om
verkställighet eller överflyttning som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid domstol. Därvid tilllämpas 21 kap. föräldrabalken
i den lydelse kapitlet hade vid utgången av juni 2006.