Post 32 av 51 träffar
SFS-nummer ·
1994:137 ·
Visa register
Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Departement: Justitiedepartementet L7
Utfärdad: 1994-03-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1006
Övrigt: Rättelseblad 2001:471 har iakttagits.
Ikraft: 1994-07-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och
bistånd till utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt
4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre
bestämmelser (asylsökande),
2. har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet,
eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda
skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd
enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av
motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller
för bostadskostnader. Lag (2022:1006).
1 a § Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som
inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om
de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.
Utlänningar som är medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater omfattas av denna lag endast om det finns
synnerliga skäl för det.
Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 som har beviljats
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och vars rätt till
bistånd enligt denna lag har upphört omfattas inte av lagen om
de ansöker om ett fortsatt tillstånd på samma grund eller
ansöker om ett nytt tillstånd med stöd av någon bestämmelse i
lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på
gymnasial nivå och ansökan har kommit in till Migrationsverket
innan det tidigare tillståndet har upphört att gälla.
En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b §
utlänningslagen (2005:716) omfattas inte av denna lag.
Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett
sådant tillstånd är under prövning. Lag (2021:769).
1 b § I 2, 3 och 3 a §§ finns särskilda bestämmelser om
mottagande av barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige
är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan
vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe,
eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare
(ensamkommande barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så
länge barnet är att anse som ensamkommande. Lag (2018:346).
1 c § Ett beslut om överföring enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om
kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat
som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt
skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös har
lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning)
(Dublinförordningen) ska anses som ett beslut om avvisning
eller utvisning vid tillämpningen av denna lag.
Lag (2017:578).
2 § Migrationsverket ska ha huvudansvaret för mottagandet av
utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och för
detta ändamål driva förläggningar. Migrationsverket får uppdra
åt andra att driva förläggningar.
En kommun får anordna boenden för ensamkommande barn som
omfattas av 1 § första stycket 1 och 2. Det som sägs om
förläggningar i 14 och 15 §§ ska gälla även sådana boenden.
En kommun får också anordna boenden för övriga utlänningar som
avses i 1 § första stycket 2. Det som sägs om förläggningar i
denna lag ska gälla även sådana boenden. Lag (2022:1006).
3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska av
Migrationsverket erbjudas plats på en förläggning. För
utlänningar som avses i 1 § första stycket 2 får
Migrationsverket även anvisa en kommun som ska ordna boendet.
Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 §
första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i
stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När
Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet
vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453).
En kommun som har anvisats att ta emot ett ensamkommande barn
får placera barnet i ett boende i en annan kommun endast om
1. kommunerna har ingått en överenskommelse om placeringen,
2. placeringen sker med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller med stöd av
socialtjänstlagen i fråga om barn med motsvarande vårdbehov,
eller
3. det med hänsyn till barnets vårdbehov finns synnerliga
skäl. Lag (2022:1006).
3 a § En utlänning som avses i 1 § första stycket 1 och 2
och som inte önskar utnyttja en erbjuden plats på en
förläggning ska ändå registreras vid en sådan. Alla
ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska
registreras vid en förläggning. Migrationsverket ansvarar
sedan för att bistånd lämnas enligt denna lag.
För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 ska
biståndet lämnas av socialnämnden i den kommun där
utlänningen vistas.
En kommun ska lämna bistånd enligt denna lag till utlänningar
som avses i 1 § första stycket 2 om de vistas i kommunen och
om biståndet behövs till dess att Migrationsverket tar över
ansvaret för att bistånd lämnas. Lag (2018:346).
3 b § Vid fördelningen av anvisningar enligt 3 § första
stycket mellan kommuner ska hänsyn tas till kommunens
arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna
mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt
omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.
Lag (2022:1006).
Sysselsättning
4 § Migrationsverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 §
första stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att
delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och i annan
verksamhet som bidrar till att göra vistelsen meningsfull.
Lag (2000:296).
5 § Utlänningar som deltar i verksamhet som avses i 4 § ska
inte anses som arbetstagare.
De ska dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2
kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 6-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§, 5
kap. 1-3 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
Därvid ska vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla
den som svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.
Lag (2008:941).
6 § Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som
drivs av någon annan än Migrationsverket skall skriftligt
avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och den
som driver verksamheten. Migrationsverket får uppdra åt andra att
träffa sådana avtal. Lag (2000:296).
7 § Strider en överenskommelse mellan den som tillhandahåller
sysselsättning och en utlänning mot ett avtal enligt 6 § är
överenskommelsen ogiltig.
Rätt till bistånd
8 § Bistånd enligt 13–19 §§ lämnas till utlänningar som avses
i 1 § första stycket 1 och 2 under förutsättning att de är
registrerade vid en förläggning.
Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd
även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de
inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en
kommun.
Utlänningar som inte vistas på förläggning har rätt till
bistånd även under en månad från den dag de har beviljats
uppehållstillstånd.
Bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag får inte
betalas ut för tid då en utlänning deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program som kan ge rätt till
etableringsersättning. Lag (2017:586).
9 § Bistånd enligt 17--19 §§ lämnas till utlänningar som avses
i 1 § första stycket 3. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan om
uppehållstillstånd avser endast en förlängning av ett tidigare
tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.
10 § Dagersättning enligt 17 § får sättas ned för en utlänning
som fyllt 18 år om han eller hon
1. utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i
4 §,
2. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller
3. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att hålla sig undan.
Nedsättning enligt första stycket får dock inte avse den del av
ersättningen som är avsedd att täcka utgifter för utlänningens
egen mathållning.
Dagersättningen får sättas ned helt för utlänningar som avses i
1 § första stycket 1 eller 2 om utlänningen även efter det att
nedsättning har gjorts enligt första stycket
1. utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i
4 §,
2. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller
3. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att hålla sig undan,
om utlänningen erbjuds plats på en förläggning och fri kost
ingår i den erbjudna inkvarteringen.
Bestämmelserna om nedsättning av dagersättning tillämpas också
i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka
till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning
eller utvisning skall kunna verkställas. Lag (2004:1377).
10 a § En utlänning som avses i 1 § första stycket 1 eller 2
har inte rätt till dagersättning enligt 17 § eller särskilt
bidrag enligt 18 § om han eller hon på egen hand ordnar bostad
och bostaden ligger i en del av en kommun som vid
inflyttningen och under den tid utlänningen bor i den anses ha
sociala och ekonomiska utmaningar enligt föreskrifter
meddelade med stöd av andra stycket. Detta gäller dock inte om
det är uppenbart oskäligt att utlänningen inte får rätt till
sådant bistånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka delar av en
kommun som ska anses ha sociala och ekonomiska utmaningar och
om möjligheten för en kommun med sådana kommundelar att i ett
anmälningsförfarande ange vilka av kommundelarna som ska
omfattas av första stycket.
Första stycket gäller inte ensamkommande barn.
Lag (2019:1204).
11 § Rätten till bistånd upphör
1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 §
första stycket 2 samt 8 § andra och tredje stycket, eller
2. när utlänningen lämnar landet.
För en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med ett eget
barn under 18 år eller ett barn under 18 år för vilket han
eller hon får anses ha trätt i föräldrarnas ställe upphör
rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, också
1. när utlänningens tidsfrist för frivillig avresa enligt 8
kap. 21 § första stycket utlänningslagen (2005:716) löper ut,
eller
2. när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft,
om beslutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig
avresa.
Rätten till bistånd upphör dock inte när den tidsfrist som
anges i andra stycket 1 löper ut om beslutet om avvisning
eller utvisning då inte får verkställas till följd av att
Migrationsverket eller en domstol har beslutat om inhibition
eller har beviljat ny prövning enligt 12 kap. 19 §
utlänningslagen. Rätten till bistånd upphör då, om det inte
är uppenbart oskäligt, i stället en vecka efter det att
beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir
verkställbart. Lag (2016:381).
11 a § Om rätten till bistånd har upphört enligt 11 § andra
eller tredje stycket och Migrationsverket eller en domstol
därefter beslutar om inhibition i verkställighetsärendet
eller beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 §
utlänningslagen (2005:716), har utlänningen efter anmälan
till Migrationsverket åter rätt till bistånd enligt denna
lag. Blir beslutet om avvisning eller utvisning på nytt
verkställbart upphör rätten till bistånd, om det inte är
uppenbart oskäligt, en vecka efter den tidpunkten.
Lag (2016:381).
12 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller
utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.
12 a § Om Migrationsverket begär det ska Polismyndigheten
lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut
enligt denna lag att en utlänning som inte längre har rätt
till bistånd i form av logi ska lämna sin plats vid
anläggningsboendet.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 eller 10 a § polislagen (1984:387)
behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2017:229).
Förmåner
13 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av logi,
bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag.
14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte
själva ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.
15 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan
inkomst eller egna tillgångar och som har logi på en förläggning
skall betala ett skäligt belopp som ersättning till Migrationsverket.
När kost ingår i inkvarteringen på en förläggning skall skälig
ersättning betalas även för detta. Lag (2000:296).
16 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och
som på egen hand ordnar bostad har i särskilda fall rätt till
bidrag till bostadskostnad (bostadsersättning). Lag (2004:1377).
17 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna
medel har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring
(dagersättning).
I 10 § anges i vilka fall dagersättning får sättas ned.
Lag (2004:408).
18 § Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till
särskilt bistånd för det (särskilt bidrag).
19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer grunder för beräkning av de belopp som avses i
15-18 §§ samt meddelar närmare föreskrifter om i vilka fall
bostadsersättning och särskilt bidrag får beviljas.
Lag (2004:1377).
Rätt att föra talan
20 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål
eller ärenden enligt denna lag.
Delgivning
21 § I mål eller ärende enligt denna lag får delgivning inte
ske enligt 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). I
mål vid allmän förvaltningsdomstol får dock delgivning ske
enligt 48 § första stycket 1 samma lag, om utlänningen har
lämnat landet. Lag (2010:1962).
Överklagande av beslut
22 § Migrationsverkets eller socialnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Migrationsverkets beslut om anvisning av ensamkommande barn
eller anvisning av en kommun för boende för utlänningar som
avses i 1 § första stycket 2 får dock inte överklagas.
Migrationsverkets beslut får överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets utlänningen vistades när
beslutet fattades.
Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1006).
Statlig ersättning
23 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt
till ersättning från staten för biståndet.
Bemyndigande
23 a § Regeringen får i fråga om utlänningar som avses i 1 §
första stycket 2 som inte är ensamkommande barn meddela
föreskrifter om
1. det antal utlänningar för vilka det under en viss period
finns ett behov av att anvisa en kommun för boende,
2. prioriteringen vid anvisningar,
3. fördelningen av anvisningar mellan kommuner,
4. vilka kriterier, utöver de som anges i 3 b §, som får
beaktas vid fördelningen av anvisningar, och
5. inom vilken tid en kommun ska ordna boende.
Lag (2022:1006).
Tystnadsplikt
24 § Den som är eller har varit verksam inom
förläggningsverksamhet som drivs av enskild på uppdrag av
Migrationsverket enligt 2 §, får inte obehörigen röja vad han
eller hon därvid har erfarit om enskildas personliga förhållanden.
Lag (2000:296).
Krig och krigsfara m. m.
25 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter som avviker från
denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara eller det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara. Lag (1994:1736).
Övergångsbestämmelser
1994:137
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:153) om
bistånd åt asylsökande m.fl. skall upphöra att gälla. I fråga om
beslut som har meddelats före den 1 juli 1994 skall dock den
upphävda lagen gälla. Regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, får föreskriva att bistånd får lämnas i form av
kostnadsfri bostad till den som vid ikraftträdandet hade sådant
bistånd enligt den upphävda lagen.
1995:103
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:1728
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
2004:408
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
2. De nya bestämmelserna i 10 § första stycket 2 och tredje
stycket 2 skall tillämpas endast i fråga om sådan bristande
medverkan att klarlägga sin identitet som ägt rum sedan lagen
trätt i kraft.
2004:1377
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2005. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande för ansökningar om bostadsersättning
som gjorts före ikraftträdandet och som avser tiden före
ikraftträdandet.
2010:1962
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt
15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1
april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.
2017:586
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning som
är beviljad enligt den upphävda lagen (2010:197) om
etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.
2018:346
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för placering av
ensamkommande barn i en annan kommun än den kommun som har
anvisats av Migrationsverket, om placeringen skett före
ikraftträdandet.