Post 25 av 50 träffar
SFS-nummer ·
2001:453 ·
Visa register
Socialtjänstlag (2001:453)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 2001-06-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:85
Övrigt: Rättelseblad 2002:1039 har beaktats. Rättelsesida 2021:738 har iakttagits.
Ikraft: 2002-01-01 överg.best.
1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att
frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.
2 § Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt
beaktas.
Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller
behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet
vara avgörande.
Med barn avses varje människa under 18 år.
Lag (2012:776).
3 § Bestämmelser om vård utan samtycke ges i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga.
4 § Bestämmelser om skyddat boende för barn när samtycke
saknas från en av vårdnadshavarna finns i lagen (2024:79) om
placering av barn i skyddat boende. Lag (2024:85).
2 kap. Kommunens ansvar
1 § Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt
område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får
det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen
inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.
Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga
om stöd och hjälp enligt denna lag finns i 2 a kap.
I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl. finns det särskilda bestämmelser om
bistånd och placering av barn i den lagen. Lag (2018:347).
2 § Har upphävts genom lag (2011:328).
3 § Har upphävts genom lag (2011:328).
4 § Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den
eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. Särskilda
bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om
gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Vad som i denna lag eller annan författning sägs om socialnämnd
gäller i förekommande fall den eller de nämnder som utses
enligt första stycket. Lag (2003:199).
5 § Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 §
kommunallagen (2017:725) får en kommun sluta avtal med en
enskild person om att utföra kommunens uppgifter inom
socialtjänsten. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning
får dock inte överlämnas. Lag (2018:573).
6 § Kommunen får även träffa överenskommelse med regionen,
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att, inom ramen
för socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen ska
bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i
samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om
finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen
delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i
samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan
eller Arbetsförmedlingen. Vid en sådan granskning har
Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för
att granska verksamheten. Lag (2019:909).
7 § När den enskilde har behov av insatser både från
socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen
tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen
ska upprättas om kommunen eller regionen bedömer att den
behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda,
och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet
med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den
enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med
planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig
det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller
regionen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för
planen. Lag (2019:909).
2 a kap. Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd
och hjälp enligt denna lag
Ansvarig kommun
1 § Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och
hjälp enligt 2 kap. 1 §, om inte annat följer av 3-5 §§.
Lag (2011:328).
2 § Om det står klart att en annan kommun än vistelsekommunen
ansvarar för stöd och hjälp åt en enskild, är vistelsekommunens
ansvar begränsat till akuta situationer. Lag (2011:328).
3 § Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än
vistelsekommunen, ansvarar bosättningskommunen för det stöd och
den hjälp som den enskilde behöver. Med bosättningskommun avses
i detta kapitel
1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller
2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har
sin starkaste anknytning till en annan kommun, den sistnämnda
kommunen, eller
3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till
vilken han eller hon har sin starkaste anknytning. Lag (2011:328).
4 § En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en
enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en
annan kommun i
1. familjehem enligt 6 kap. denna lag eller 9 § 8 lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
2. hem för vård eller boende, i skyddat boende eller i
stödboende enligt 6 kap.,
3. särskild boendeform för äldre människor enligt 5 kap. 5 §
andra eller tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,
4. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje
stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,
5. bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad
bostad enligt 9 § 8 eller 9 lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade, eller
6. annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är
den enskildes bosättningskommun. Lag (2024:85).
5 § Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för
stöd och hjälp
1. under kriminalvård i anstalt,
2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på
initiativ av någon annan än en kommun,
3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller
2. Lag (2011:328).
Vistelsekommunens skyldighet att bistå bosättningskommunen
6 § När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan
kommun än bosättningskommunen, och till följd av hög ålder,
funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom behöver stöd och
hjälp för detta, är vistelsekommunen skyldig att på begäran
1. bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för
att kunna pröva den enskildes behov av stöd och hjälp,
2. verkställa bosättningskommunens beslut. Lag (2011:328).
7 § Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt
6 § 2, ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för
verkställighetskostnaderna. Ersättningen ska betalas enligt den
ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar för
motsvarande insatser. Lag (2011:328).
Ansökan om insatser i en annan kommun
8 § En person som önskar flytta till en annan kommun, får
ansöka om insatser i den kommunen om han eller hon
1. till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller
allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård-
eller omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den
andra kommunen utan att de insatser som han eller hon behöver
lämnas, eller
2. på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till
en annan kommun men inte kan göra det utan att de insatser som
han eller hon behöver lämnas. Lag (2011:328).
9 § En ansökan enligt 8 § ska behandlas som om den enskilde var
bosatt i inflyttningskommunen. Är den sökandes behov
tillgodosedda i bosättningskommunen, får hänsyn inte tas till
den omständigheten när ansökan prövas.
Bosättningskommunen är skyldig att på begäran bistå med den
utredning som den andra kommunen behöver för att kunna pröva
ansökan. Lag (2011:328).
Överflyttning av ärende
10 § Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga
om en enskild person kan flyttas över till en annan kommun.
En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska begära
det hos den andra kommunen. Ärendet ska då flyttas över om den
som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra
kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål,
hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt
framstår som lämpligt.
En begäran enligt andra stycket ska vara skriftlig. Den andra
kommunen ska skriftligen och utan dröjsmål meddela sin
inställning. Lag (2011:328).
11 § Om berörda kommuner inte är överens om att flytta över
ärendet, får den kommun som begärt överflyttning ansöka om det
hos Inspektionen för vård och omsorg. En sådan ansökan får
också göras av en kommun, som inte inom en månad har fått svar
från en annan kommun på en begäran om överflyttning.
Inspektionen för vård och omsorg ska pröva ansökningen så
snart som möjligt. Beslut i ärendet ska meddelas inom tre
månader från det att ansökan kom in, om det inte finns
särskilda skäl för en längre handläggningstid. Lag (2012:944).
12 § Uppgifter som behövs för att en kommun ska kunna ta över
ett ärende enligt 10 eller 11 § ska lämnas ut av den kommun som
överlämnar ärendet. Lag (2011:328).
3 kap. Vissa uppgifter inom socialtjänsten, m.m.
1 § Till socialnämndens uppgifter hör att
- göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,
- medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja
goda miljöer i kommunen,
- informera om socialtjänsten i kommunen,
- genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja
förutsättningarna för goda levnadsförhållanden,
- svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och
vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och
enskilda som behöver det.
2 § Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen ska bygga
på nämndens sociala erfarenheter och särskilt syfta till att
påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden i
kommunen. Nämnden ska också verka för att offentliga lokaler
och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lätt
tillgängliga för alla.
Socialnämnden ska även i övrigt ta initiativ till och bevaka
att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och
goda förhållanden för barn och unga, för äldre, för dem som
utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående och
för andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd.
Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt
till arbete, bostad och utbildning. Lag (2024:85).
3 § Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.
För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas
personal med lämplig utbildning och erfarenhet.
I verksamhet enligt denna lag får endast den som har ett
sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen
(2010:659) använda yrkestiteln undersköterska. Den som saknar
behörighet att använda yrkestiteln får inte använda en titel
som kan förväxlas med den yrkestiteln.
Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras. Lag (2021:738).
3 a § Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att
förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden
inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och unga.
Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk
socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå
i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom
socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar
1. bedömning av om utredning ska inledas,
2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra
åtgärder, eller
3. uppföljning av beslutade insatser.
Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som
självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket
har tillräcklig erfarenhet för uppgiften. Lag (2016:147).
3 b § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande
av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en
annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om
erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som
meddelas i anslutning till den lagen. Lag (2016:147).
3 c § För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra
stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har
annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om
utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet
motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen
på minst grundnivå i högskolan.
Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall
bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Lag (2016:147).
3 d § I verksamhet enligt denna lag får endast den som har ett
sådant bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska
som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659)
utses till fast omsorgskontakt. Lag (2022:388).
4 § Socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa
om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp.
När det är lämpligt skall nämnden härvid samverka med andra
samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.
5 § Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och
genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i
samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och
andra föreningar. Lag (2012:776).
6 § Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller
annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att
bo hemma och att ha kontakt med andra.
Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster
genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social
jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. Lag (2012:776).
6 a § Socialnämnden ansvarar för att det finns tillgång till
öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och
vårdnadshavares olika behov.
För ett barn som har fyllt 12 men inte 15 år får nämnden
besluta om öppna insatser även utan vårdnadshavarens samtycke,
om det är lämpligt och barnet samtycker till det.
För ett barn som har fyllt 15 år får nämnden besluta om öppna
insatser även utan vårdnadshavarens samtycke, om det är
lämpligt och barnet begär eller samtycker till det.
I 6 b § finns särskilda bestämmelser om kontaktperson och om
kontaktfamilj. Lag (2023:292).
6 b § Socialnämnden får utse en särskild person
(kontaktperson) eller en familj (kontaktfamilj) med uppgift
att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i
personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller
samtycker till det.
Om en person som inte har fyllt 21 år har behov av särskilt
stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för
missbruk av beroendeframkallande medel, för brottslig
verksamhet eller för något annat socialt nedbrytande beteende,
får nämnden utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för
den unge om denne begär eller samtycker till det.
För ett barn
- som inte har fyllt 12 år får en kontaktperson eller en
särskilt kvalificerad kontaktperson utses endast om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det,
- som har fyllt 12 men inte 15 år får en kontaktperson eller
en särskilt kvalificerad kontaktperson utses om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det eller, om sådant
samtycke saknas, om det är lämpligt och barnet samtycker till
det,
- som har fyllt 15 år får en kontaktperson eller en särskilt
kvalificerad kontaktperson utses endast om det är lämpligt och
barnet begär eller samtycker till det. Lag (2023:292).
6 c § Socialnämnden ska kontinuerligt följa hur insatser som
avses i 6 b § genomförs när dessa har beviljats barn och
unga. Lag (2015:982).
7 § Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka
missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel.
Socialnämnden ska även arbeta för att förebygga och motverka
missbruk av spel om pengar.
Socialnämnden ska genom information till myndigheter, grupper
och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap
om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som
finns. Lag (2017:809).
4 kap. Rätten till bistånd
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få
dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för
sin livsföring i övrigt.
Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till
försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står
till arbetsmarknadens förfogande, i vilket ingår att vid behov
delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare
eller motsvarande utbildning vid folkhögskola. Om det finns
godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd
även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens
förfogande.
Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt
får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden
om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Lag (2021:159).
1 a § Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av
rätten till bistånd enligt 1 §
1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete,
2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om
skolungdomarna är under 21 år.
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller
gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning.
Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid
tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett
prisbasbelopp per kalenderår enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken. Lag (2013:421).
1 b § För den som har fått försörjningsstöd under sex månader
i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte
beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §
(särskild beräkningsregel).
Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter
måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex
månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda
beräkningsregeln ska gälla igen.
Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som
anges i 1 a §. Lag (2013:421).
1 c § För den som har beviljats eller beviljas bistånd i form
av boende i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap.
5 §, ska det ingå i en skälig levnadsnivå att kunna sammanbo
med make eller sambo. Detta gäller under förutsättning att
paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan
bor i ett sådant boende, att paret dessförinnan varaktigt har
sammanbott.
Första stycket gäller oavsett om maken eller sambon har behov
av boende i särskild boendeform. Lag (2013:421).
2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 §
om det finns skäl för det.
2 a § Socialnämnden får utan föregående behovsprövning
erbjuda hemtjänst till äldre personer.
Ett sådant erbjudande förutsätter att den äldre personen har
informerats om:
1. i vilken utsträckning och på vilket sätt han eller hon kan
påverka utförandet av insatserna,
2. på vilket sätt kommunen följer upp insatserna, och
3. rätten att alltid kunna ansöka om bistånd enligt 1 §.
Kommunen ska följa upp insatserna med utgångspunkt i
kommunens riktlinjer, insatsernas kvalitet enligt 3 kap. 3 §
och värdegrunden i 5 kap. 4 §. Lag (2018:669).
2 b § Den som har hemtjänst med stöd av 1 eller 2 a § ska
erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara
uppenbart obehövligt.
Den fasta omsorgskontakten ska tillgodose den enskildes behov
av trygghet, kontinuitet, individanpassad omsorg och
samordning när hemtjänstinsatsen verkställs. Lag (2022:388).
2 c § Digital teknik får användas när bistånd ges i form av
hemtjänst eller boende i sådana boendeformer som avses i
5 kap. 5 §. Den digitala tekniken får bara användas utanför
den mänskliga kroppen. Lag (2023:820).
3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,
förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och
telefon,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt
medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med
vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för
hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella
prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om
det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska
socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre
nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna
kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl
för detta. Lag (2018:1894).
4 § Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd
under viss tid ska delta i av nämnden anvisad praktik eller
annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har
kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i
första stycket ska syfta till att utveckla den enskildes
möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten
ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt
utbildning. Den ska utformas med skälig hänsyn till den
enskildes individuella önskemål och förutsättningar.
Socialnämnden ska samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut
fattas enligt första stycket. Lag (2013:421).
5 § Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som anvisats
enligt 4 §, får fortsatt försörjningsstöd vägras eller
nedsättas. Detsamma gäller om han eller hon utan godtagbart
skäl uteblir från praktiken eller den kompetenshöjande
verksamheten.
6 § Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet enligt 4 § ska i det sammanhanget inte anses som
arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter
som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som
vanligen utförs vid förvärvsarbete, ska han eller hon dock
likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§,
3 kap. 1–4 och 6–13 §§, 4 kap. 1–4 och 8–10 §§ samt 7–9 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160) och av bestämmelserna om
arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken.
Lag (2010:1284).
4 a kap. Kapitlet har upphävts genom lag (2015:970).
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
Barn och unga
1 § Socialnämnden ska
1. verka för att barn och unga växer upp under trygga och
goda förhållanden,
2. i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social
utveckling hos barn och unga,
3. bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande
arbete för att förhindra att barn och unga far illa,
4. aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk
bland barn och unga av alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt
dopningsmedel,
5. aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk av
spel om pengar bland barn och unga,
6. tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra
som berörs, uppmärksamma och verka för att barn och unga inte
vistas i miljöer som är skadliga för dem,
7. med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och
unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
8. i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga
som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd
som de behöver och, om barnets eller den unges bästa
motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
9. i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda
behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller
ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har
avgjorts, och
10. i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda
behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran
utanför det egna hemmet upphört eller sedan verkställighet av
sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård upphört. Lag (2017:809).
1 a § Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa
eller riskerar attfara illa samverka med samhällsorgan,
organisationer och andra som berörs. Ifråga om utlämnande av
uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna
lag och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Nämnden skaaktivt verka för att samverkan kommer till stånd.
Lag (2009:496).
1 b § Kommunen ska sörja för att påföljden ungdomstjänst kan
verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten ska
påbörjas senast två månader efter det att domen vunnit laga
kraft, om inte särskilda skäl talar mot det.
Socialnämnden ska bestämma det närmare innehållet i en utdömd
ungdomstjänst i en arbetsplan och utse en handledare för den
unge. Socialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs.
Lag (2015:85).
1 c § Kommunen skall sörja för att medling enligt lagen
(2002:445) om medling med anledning av brott kan erbjudas när
brottet har begåtts av någon som är under 21 år. Lag (2006:901).
1 d § Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett
samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna
hemmet eller som är placerade i ett skyddat boende. Om det är
möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga
eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på
innehållet i överenskommelsen. Lag (2024:85).
2 § När ett barns bästa kräver det, får socialnämnden förbjuda
eller begränsa möjligheterna för en person som har sitt hem
inom kommunen att i hemmet ta emot andras barn.
Ett sådant förbud omfattar inte fall då det med hänsyn till
särskilda omständigheter är uppenbart befogat att ett barn tas
emot i hemmet.
3 § Kommunen ska sörja för
1. att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning
i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende,
umgänge och frågor som gäller barnets försörjning
(samarbetssamtal), och
2. att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §,
14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket
föräldrabalken.
Kommunen ska sörja för att familjerådgivning genom kommunens
försorg eller annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan
erbjudas dem som begär det.
Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som
består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i
parförhållanden och familjer. Lag (2013:1000).
3 a § Kommunen ska sörja för att föräldrar som inte är överens
i frågor om vårdnad, boende eller umgänge kan erbjudas
informationssamtal under sakkunnig ledning.
I lagen (2021:530) om informationssamtal finns bestämmelser om
sådana samtal. Lag (2021:531).
Äldre människor
4 § Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre
personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande
(värdegrund).
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet
att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha
en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
Lag (2010:427).
5 § Socialnämnden ska verka för att äldre människor får
goda bostäder och ska därutöver ge dem som behöver det stöd
och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
Kommunen får även inrätta särskilda boendeformer för äldre
människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och
annan lättåtkomlig service och som därutöver har behov av att
bryta oönskad isolering.
Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja
när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig
service ska ges. Lag (2018:1724).
6 § Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på
detta område.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen
ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan
och organisationer.
Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller
samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.
Lag (2019:909).
Människor med funktionshinder
7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska,
psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin
livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och
att leva som andra.
Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en
meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är
anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.
Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem
som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket
behöver ett sådant boende.
8 § Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och
psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet
upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.
Kommunen ska planera sina insatser för människor med fysiska
och psykiska funktionshinder. I planeringen ska kommunen
samverka med regionen samt andra samhällsorgan och
organisationer. Lag (2019:909).
8 a § Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett
samarbete i fråga om personer med psykisk
funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som
företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet
att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Lag (2019:909).
Missbrukare
9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde
missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver
för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med
den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att
planen fullföljs.
9 a § Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett
samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol,
narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel,
dopningsmedel eller spel om pengar.
Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa
personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna
synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2019:909).
Personer som vårdar eller stödjer närstående
10 § Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de
personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk
eller äldre eller som stödjer en närstående som har
funktionshinder. Lag (2009:549).
Brottsoffer
11 § Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den
som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och
hjälp.
Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har
varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan
vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för
brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de
behöver.
Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som
bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående
är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och
den hjälp som barnet behöver. Lag (2012:776).
Våldsutövare
11 a § Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den
som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra
övergrepp ska ändra sitt beteende.
När socialnämnden fullgör uppgiften ska nämnden särskilt
beakta säkerheten för den som utsätts eller har utsatts för
våld eller andra övergrepp och dennes närstående.
Lag (2021:645).
Skuldsatta personer
12 § Kommunen ska lämna budget- och skuldrådgivning till
skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under ett
skuldsaneringsförfarande och till dess att en beviljad
skuldsanering eller F-skuldsanering är helt avslutad.
Konsumentverket ska stödja och ge vägledning för den budget-
och skuldrådgivning som kommunerna ska svara för.
Lag (2016:686).
6 kap. Vård utanför det egna hemmet
Allmänna bestämmelser om vård utanför det egna hemmet
1 § Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas
eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett
1. familjehem,
2. hem för vård eller boende, eller
3. stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år
(stödboende).
Barn i åldern 16–17 år får tas emot i ett stödboende endast
om det finns särskilda skäl.
Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg
har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.
Vården bör utformas så att den främjar den enskildes
samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt
med hemmiljön. Lag (2015:982).
1 a § Socialnämnden ska sörja för att den som behöver stöd och
skydd till följd av hot, våld eller andra övergrepp kan tas
emot i ett skyddat boende. Lag (2024:85).
2 § Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till
familjehem, hem för vård eller boende, stödboenden och
skyddade boenden. Enligt 3 § ska dock behovet av vissa hem
tillgodoses av staten. Lag (2024:85).
3 § Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska tillgodoses
av staten. Statens institutionsstyrelse leder verksamheten vid
hemmen. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid
hemmen finns i 13 kap.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl
för det, genom avtal uppdra åt en region eller en kommun att
inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.
För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut
avgift av den kommun som begärt placeringen. Lag (2019:909).
4 § Vård i familjehem, hem för vård eller boende, stödboende
och skyddat boende ska bedrivas i samråd med socialnämnden.
Detta gäller även sådana hem som avses i 3 §. Lag (2024:85).
Särskilda bestämmelser om mottagande av barn
5 § När ett barn placeras skall det i första hand övervägas om
barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.
Vad som är bäst för barnet skall dock enligt 1 kap. 2 § alltid
beaktas.
6 § Ett barn får inte utan socialnämndens medgivande eller
beslut om vård tas emot för stadigvarande vård och fostran i
ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller
någon annan som har vårdnaden om honom eller henne.
Socialnämnden får inte lämna medgivande eller fatta beslut om
vård utan att förhållandena i det enskilda hemmet och
förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av socialnämnd.
Socialnämnden får inte placera ett barn i ett sådant enskilt
hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig
vård och fostran (jourhem) om inte förhållandena i det
enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i det är
utredda av socialnämnd.
Om det inte finns särskilda skäl får ett barn vårdas i ett
jourhem i högst två månader efter det att socialnämndens
utredning enligt 11 kap. 2 § om ingripande till barnets skydd
eller stöd avslutats. Lag (2012:776).
6 a § Om socialnämndens prövning gäller ett barn och
medgivande eller beslut om vård enligt 6 § och avser ett
tilltänkt enskilt hem i en annan kommun, ska nämnden informera
och samråda med den kommunen innan den fattar sitt beslut. Om
det finns någon i det enskilda hemmet som vistas där efter
beslut av en annan kommun, ska nämnden informera och samråda
även med den kommunen. Lag (2012:776).
6 b § Socialnämnden ska i samband med beslut om placering i
ett familjehem ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita
som familjehem. Nämndens och familjehemmets åtaganden som
avser barnets behov av stöd och skydd under placeringen ska
framgå av avtalet. Lag (2012:776).
6 c § Socialnämnden ska tillhandahålla den utbildning som
behövs för dem som nämnden avser att anlita för vård av barn i
familjehem eller jourhem. Lag (2012:776).
6 d § Socialnämnden får bevilja ett barn sådant skyddat boende
som avses i 1 a § endast om barnet placeras där tillsammans
med en vårdnadshavare som är myndig och som också beviljas
insatsen.
Bestämmelser om skyddat boende när samtycke saknas från en av
vårdnadshavarna finns i lagen (2024:79) om placering av barn i
skyddat boende. Lag (2024:85).
7 § Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett
familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende, skyddat
boende eller hem för vård eller boende
1. medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt
gynnsamma uppväxtförhållanden,
2. verka för att de får lämplig utbildning,
3. verka för att de får den hälso- och sjukvård som de
behöver, och
4. lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan
hjälp som de behöver. Lag (2024:85).
7 a § Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett
familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende eller hem för
vård eller boende lämna dem som vårdar sådana barn råd, stöd
och annan hjälp som de behöver. Lag (2024:85).
7 b § Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga
som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat
boende eller hem för vård eller boende främst genom
1. regelbundna personliga besök i det hem eller boende där
barnet eller den unge vistas,
2. enskilda samtal med barnet eller den unge,
3. samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den
unge i sitt hem eller på boendet, och
4. samtal med vårdnadshavarna.
Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den
unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt
relationer till anhöriga och andra närstående. Lag (2024:85).
7 c § När vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat
boende eller hem för vård eller boende, ska det finnas en av
socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar
för kontakterna med barnet eller den unge.
Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge
regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets
eller den unges behov och önskemål. Lag (2024:85).
8 § Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än
det egna, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad
överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör
inriktas och utformas.
Detsamma gäller när ett barn har beviljats skyddat boende
enligt denna lag. Lag (2024:85).
8 a § När ett barn är placerat i ett sådant hem som avses i
6 kap. 6 § första stycket och en vårdnadshavare eller barnet,
om barnet har fyllt 15 år, begär att vården ska upphöra, ska
socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka
om flyttningsförbud enligt 24 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Lag (2022:665).
8 b § När barnet har varit placerat i samma familjehem under
två år från det att placeringen verkställdes, ska
socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka
om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 §
föräldrabalken. Därefter ska frågan övervägas årligen.
Vid ett sådant övervägande ska följande särskilt beaktas:
- barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en
vårdnadsöverflyttning,
- barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras
förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god
uppväxt,
- familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att
tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och
andra närstående, och
- barnets relation till sina föräldrar. Lag (2022:665).
9 § Ett medgivande enligt 6 § att ta emot ett barn för
stadigvarande vård och fostran meddelas av socialnämnden i
samma kommun som enligt 2 a kap. ansvarar för att tillgodose
vårdnadshavarens behov av stöd och hjälp.
Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 6 § fullgör
skyldigheterna enligt 7 §. Lag (2011:328).
10 § Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva
verksamhet som syftar till att förmedla barn till hem som avses
i 6 §.
11 § Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller
två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare
varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att
betala dessa vårdnadshavare skälig ersättning. Vid sådan
överflyttning av vårdnaden ska socialnämnden ge särskilt
förordnade vårdnadshavare råd och stöd.
Råd och stöd ska ges av socialnämnden i den kommun som
beslutat om familjehemsplaceringen om särskilt förordnade
vårdnadshavare begär det. Lag (2012:776).
Placering av ett barn över nationsgränserna
11 a § Socialnämnden får godkänna att en utländsk myndighet
placerar ett barn i Sverige endast om
1. det är bäst för barnet att placeras här, särskilt med
beaktande av barnets anknytning hit,
2. barnets inställning till placeringen så långt det är
möjligt har klarlagts,
3. barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet
samtycker till åtgärden,
4. förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna
för vård i hemmet är utredda av nämnden,
5. barnet har beviljats uppehållstillstånd, om ett sådant
tillstånd behövs, och
6. placeringen sker med stöd av rådets förordning (EU)
2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och
verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om
föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn
(Bryssel II-förordningen) eller med stöd av den i Haag den 19
oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet,
tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i
frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.
Lag (2022:956).
11 b § Socialnämnden får placera ett barn i ett annat land
endast om
1. det är bäst för barnet att placeras där, särskilt med
beaktande av barnets anknytning dit,
2. barnets inställning till placeringen så långt det är
möjligt har klarlagts,
3. barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet
samtycker till placeringen,
4. socialnämnden genom en överenskommelse med den behöriga
myndigheten i det land där barnet ska placeras har gjort det
möjligt att följa upp placeringen, och
5. landet har en tillfredsställande ordning i fråga om tillsyn.
Lag (2012:321).
Internationella adoptioner
12 § Ett barn med hemvist utomlands får inte utan
socialnämndens medgivande tas emot av någon i syfte att
adopteras. Medgivandet ska ha lämnats innan barnet lämnar det
land där barnet har sin hemvist.
Ett medgivande får lämnas om sökanden är lämpad att adoptera.
Om barnet är känt, ska sökandens lämplighet prövas i
förhållande till det enskilda barnet och adoptionen ska även
i övrigt kunna antas vara till barnets bästa.
Socialnämnden ska göra en samlad bedömning av sökandens
lämplighet. Vid bedömningen ska särskilt beaktas
– sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras
behov och den planerade adoptionens innebörd,
– sökandens personliga egenskaper och sociala nätverk,
– sökandens ålder och hälsotillstånd, och
– stabiliteten i relationen, om medgivande söks av makar
eller sambor.
Innan ett medgivande lämnas ska sökanden ha deltagit i en av
kommunen anvisad föräldrautbildning inför adoption. Om
sökanden har adopterat barn från utlandet tidigare, får
medgivande lämnas även om han eller hon inte har deltagit i
föräldrautbildning. Lag (2018:1281).
12 a § Ett medgivande enligt 12 § upphör att gälla om inte
barnet har tagits emot i sökandens vård inom tre år från det
att medgivandet lämnades. Lag (2018:1281).
13 § Den eller de som vill adoptera är skyldiga att anmäla
till socialnämnden om deras omständigheter ändras mer
väsentligt under den tid medgivandet gäller. Om ett barn inte
har föreslagits för adoption inom två år från det att
medgivandet lämnades, ska socialnämnden, om det inte är
obehövligt, kontrollera om omständigheterna har ändrats.
Medgivandet ska återkallas, om förutsättningarna för det inte
längre finns. Medgivandet kan återkallas även när barnet har
tagits emot av den eller dem som vill adoptera, om en
fortsatt vistelse hos dem inte vore förenlig med barnets
bästa. Lag (2018:1281).
14 § När ett visst barn har föreslagits för adoption, skall
socialnämnden skyndsamt och senast inom två veckor från det att
den eller de som vill adoptera kommit in med en anmälan om
detta pröva om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet
får fortsätta. Om det är fråga om ett adoptionsförfarande som
omfattas av lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner, skall därvid 3 § i den lagen
tillämpas. Den tid inom vilken prövning skall ske får förlängas
om det finns synnerliga skäl.
15 § Ett medgivande enligt 12 § att ta emot ett barn med
hemvist utomlands i syfte att adoptera det och ett samtycke
enligt 14 § till att adoptionsförfarandet får fortsätta
meddelas av socialnämnden i samma kommun som enligt 2 a kap.
ansvarar för att tillgodose den eller de sökandes behov av stöd
och hjälp.
Den socialnämnd som lämnat samtycke enligt 14 § ska fullgöra
skyldigheterna enligt 7 §. Lag (2011:328).
16 § Om rätt för auktoriserade sammanslutningar att i vissa
fall förmedla barn från utlandet för adoption finns
bestämmelser i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling.
7 kap. Föreskrifter om enskild verksamhet och anmälningsplikt
1 § Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse
eller en enskild individ får inte utan tillstånd av
Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende, skyddat boende eller hem
för vård eller boende enligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i
5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje
stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård
under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten
bedrivs,
5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden
föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd
och handledning till sådana hem som tar emot barn, eller
6. hemtjänst.
Kommuner och regioner som bedriver verksamhet som avses i
första stycket 1-4 och 6 ska anmäla denna verksamhet till
Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Lag (2024:85).
2 § Tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 1 §
får beviljas endast om verksamheten uppfyller kraven på god
kvalitet och säkerhet.
Tillstånd får vidare endast beviljas den som genom erfarenhet
eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter
som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person
ska prövningen sammantaget avse
1. den verkställande direktören och andra som genom en
ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag,
och
4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har
ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Vidare krävs att sökanden i övrigt bedöms lämplig. I fråga om
en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra
stycket 1–4 bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska
viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av
betydelse beaktas.
Sökanden ska även ha ekonomiska förutsättningar att följa de
föreskrifter som gäller för verksamheten.
Tillstånd får förenas med villkor av betydelse för kvaliteten
och säkerheten i verksamheten.
Om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras eller
flyttas, ska nytt tillstånd sökas. Lag (2018:1156).
2 a § Den som har beviljats tillstånd enligt 1 § ska
anmäla förändringar i den krets av personer som avses i 2 §
till Inspektionen för vård och omsorg senast en månad efter
förändringen. Lag (2018:1156).
2 b § Inspektionen för vård och omsorg får ta ut en avgift
för ansökningar om tillstånd enligt 1 §. Lag (2018:1156).
3 § Bestämmelserna i 11 kap. 5 och 6 §§ gäller i tillämpliga
delar i enskild verksamhet som står under Inspektionen för
vård och omsorgs tillsyn enligt denna lag. Anteckningar och
andra uppgifter i en personakt som tillhör en sammanställning
av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten ska bevaras och därefter
gallras två år efter det att den sista anteckningen gjordes i
akten. Uppgifterna ska dock inte gallras så länge uppgifter om
samma person inte har gallrats enligt andra stycket.
Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling
av personuppgifter inom socialtjänsten ska gallras två år
efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har
upphört.
Gallringen ska vara avslutad senast kalenderåret efter det att
gallringsskyldigheten inträdde.
Den socialnämnd som beslutat om en insats som genomförs i en
enskild verksamhet får träffa avtal med den som bedriver
verksamheten om att handlingar ska överlämnas till nämnden när
gallringsskyldigheten inträder. Detta gäller dock inte
handlingar som avses i 3 a §. Lag (2012:944).
3 a § Handlingar i en personakt i enskild verksamhet som avser
barn som har placerats eller tagits emot i ett hem för vård
eller boende, stödboende, skyddat boende eller sådant boende
som avses i 5 kap. 7 § tredje stycket ska överlämnas för
bevarande till den socialnämnd som beslutat om insatsen, när
gallringsskyldigheten enligt 3 § första stycket inträder.
När gallringsskyldigheten enligt 3 § första stycket inträder
ska handlingar i enskild verksamhet, av hänsyn till
forskningens behov, i ett representativt urval av kommuner och
i övriga kommuner i fråga om ett representativt urval av
personer överlämnas för bevarande till den socialnämnd som
beslutat om insatsen. Lag (2024:85).
4 § En handling i en personakt i enskild verksamhet som står
under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn enligt denna
lag ska, om det begärs av den som akten rör, så snart som
möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på
stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av
15 kap. 1 §.
En fråga om utlämnande enligt första stycket prövas av den som
ansvarar för personakten. Anser denne att personakten eller
någon del av den inte bör lämnas ut ska han eller hon genast
med eget yttrande överlämna frågan till Inspektionen för vård
och omsorg för prövning. Lag (2012:944).
5 § Inspektionen för vård och omsorg får besluta att en
personakt i enskild verksamhet som står under inspektionens
tillsyn enligt denna lag ska tas om hand
1. om verksamheten upphör,
2. om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte
kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
3. om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det
finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.
En omhändertagen personakt ska återlämnas, om det är möjligt
och det inte finns skäl för omhändertagande enligt första
stycket. Beslut i fråga om återlämnande meddelas av
Inspektionen för vård och omsorg efter ansökan av den som vid
beslutet om omhändertagande ansvarade för personakten.
Personakter som har tagits om hand ska förvaras avskilda hos
arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits.
Personakterna ska bevaras i minst två år från det att de kom
in till arkivmyndigheten, dock får handlingar som avses i 7
kap. 3 a § inte gallras. En myndighet som har hand om en
personakt som har omhändertagits har, om en uppgift ur akten
begärs för ett särskilt fall, samma skyldighet att lämna
uppgiften som den haft som ansvarat för akten före
omhändertagandet. Lag (2012:944).
6 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett
missförhållande, som har rapporterats enligt 14 kap. 3 §, ska
i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet utredas av den som
bedriver verksamheten.
Rapporten samt utredningen och övrig dokumentation enligt 14
kap. 6 § ska bevaras och därefter gallras fem år efter det att
den sista anteckningen gjordes.
Den socialnämnd som har beslutat om en insats som genomförs i
en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, får träffa avtal
med den som bedriver verksamheten om att sådana handlingar som
avses i andra stycket ska överlämnas till nämnden när
gallringsskyldigheten inträder. Lag (2010:429).
8 kap. Avgifter
1 § Stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär medför inte
kostnadsansvar för den enskilde vårdtagaren. Kommunen får
dock, utom i fråga om barn, ta ut ersättning för uppehället av
den som på grund av missbruk av alkohol, narkotika eller
därmed jämförbara medel får vård eller behandling i ett hem
för vård eller boende eller i ett familjehem. Regeringen
meddelar föreskrifter om den högsta ersättning som får tas ut
för varje dag. För andra stöd- och hjälpinsatser får kommunen
ta ut skälig ersättning.
Om ett barn genom socialnämndens försorg får vård i ett annat
hem än det egna, är föräldrarna skyldiga att i skälig
utsträckning bidra till kommunens kostnader enligt grunder som
regeringen föreskriver. Socialnämnden får i sådana fall ta
emot underhållsbidrag som avser barnet.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om
tjänster för vilka avgift har bestämts enligt 2 §.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte i fråga om barn som
är placerade i skyddat boende med stöd av denna lag eller
lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende.
Lag (2024:85).
2 § Kommunen får enligt grunder som kommunen bestämmer ta
ut skäliga avgifter som inte överstiger kommunens
självkostnader i följande fall:
1. familjerådgivning,
2. verksamhet för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är
stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär,
3. föräldrautbildning inför adoption,
4. hemtjänst,
5. dagverksamhet,
6. bostad i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 §
andra och tredje styckena eller 7 § tredje stycket och som
inte omfattas av 12 kap. jordabalken, och
7. annan liknande social tjänst.
I fråga om avgifter för hemtjänst, dagverksamhet och bostad i
särskilt boende finns ytterligare bestämmelser i 3–9 §§.
Lag (2018:1724).
3 § Med prisbasbelopp avses i detta kapitel prisbasbeloppet
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Lag (2010:1284).
4 § Med avgiftsunderlag avses den inkomst som den enskilde kan
antas komma att få under de närmaste tolv månaderna, fördelad
med lika belopp per månad.
Inkomsten ska beräknas med tillämpning av 102 kap. 29 § 1, 2,
4 och 5 socialförsäkringsbalken. Vid tillämpning av 102 kap.
29 § 4 balken ska dock endast sådan inkomst som avses i 97
kap. 13 § första stycket 1 medräknas. Som inkomst ska även
räknas bostadsbidrag enligt 96–98 kap., särskilt
bostadstillägg enligt 102 kap. 26 § och boendetillägg enligt
103 a–103 e kap. samma balk. En kommun kan i sitt taxebeslut
bestämma att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer
fördelaktigt för den enskilde.
I fråga om makar ska den enskildes inkomst anses utgöra
hälften av makarnas sammanlagda inkomster. Lag (2011:1518).
5 § Den enskildes avgifter får
1. för hemtjänst och dagverksamhet, tillsammans med avgifter
som avses i 17 kap. 8 § första stycket 1 och 2 hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30), per månad uppgå till högst en
tolftedel av 0,5392 prisbasbelopp,
2. för bostad i särskilt boende per månad uppgå till högst en
tolftedel av 0,5539 prisbasbelopp. Lag (2017:613).
6 § Avgifterna enligt 5 § får inte uppgå till ett så stort
belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av
sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra
normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna
fastställs skall kommunen dessutom försäkra sig om att
omsorgstagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt
försämrad ekonomisk situation. Om avgifterna baseras på den
enskildes betalningsförmåga skall avgiftsunderlaget beräknas
enligt 4 §. Lag (2001:847).
7 § Kommunen ska bestämma den enskildes förbehållsbelopp genom
att beräkna den enskildes levnadskostnader, utom
boendekostnaden, med ledning av ett minimibelopp.
Boendekostnaden ska beräknas för sig och läggas till
minimibeloppet. För sådan boendekostnad som anges i 5 § ska
dock inget förbehåll göras.
Minimibeloppet ska, om inte annat följer av 8 §, alltid per
månad utgöra lägst en tolftedel av
1. 1,4789 prisbasbelopp för ensamstående, eller
2. 1,2066 prisbasbelopp för var och en av sammanlevande makar
och sambor.
Minimibeloppet enligt första stycket ska täcka normalkostnader
för livsmedel, kläder, skor, fritid, hygien, dagstidning,
telefon, hemförsäkring, öppen hälso- och sjukvård, tandvård,
hushållsel, förbrukningsvaror, resor, möbler, husgeråd och
läkemedel. Lag (2022:1034).
8 § Kommunen ska höja minimibeloppet i skälig omfattning
om den enskilde på grund av särskilda omständigheter
varaktigt har behov av ett inte oväsentligt högre belopp än
det som anges i 7 § andra stycket.
Kommunen får minska minimibeloppet i skälig omfattning om den
enskilde inte har en kostnad för en sådan post som anges i
7 § tredje stycket därför att
1. kostnaden ingår i avgiften för hemtjänst och
dagverksamhet,
2. kostnaden ingår i avgiften eller hyran för bostad i
särskilt boende, eller
3. posten tillhandahålls kostnadsfritt.
Kommunen får dock inte minska minimibeloppet med anledning av
att den enskilde omfattas av sådan avgiftsfrihet som avses i
17 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Lag (2017:47).
9 § Kommunen skall ändra en avgift om något förhållande som
påverkar avgiftens storlek har ändrats. Avgiften får ändras
utan föregående underrättelse, om ändringen beror på
förändringar i prisbasbeloppet.
En ändring av avgiften skall gälla från och med månaden efter
den månad då anledning till ändring har uppkommit. En ändring
av avgiften skall dock gälla från och med den månad under
vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen,
om förhållandena avser hela den månaden. Lag (2001:847).
9 kap. Återkrav m.m.
1 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom
underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat sätt
förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § betalats
ut obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden
återkräva vad som har betalats ut för mycket.
Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit
emot sådant ekonomiskt bistånd obehörigen eller med för högt
belopp och skäligen borde ha insett detta, får socialnämnden
återkräva vad som har betalats ut för mycket. Lag (2015:970).
2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §,
återkräva bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap.
1 § endast om det har lämnats
1. som förskott på en förmån eller ersättning,
2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller
3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte
kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster
och tillgångar.
Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap.
1 § får socialnämnden återkräva hjälpen, om den har getts under
villkor om återbetalning.
Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att
återkrävas enligt denna paragraf skall vara skriftligt.
Beslutet skall innehålla uppgifter om den eller de
omständigheter som enligt denna paragraf utgör grund för
återbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde.
3 § Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild
inte återbetalar frivilligt för ekonomisk hjälp som avses i 1
eller 2 § eller för kostnader som kommunen har haft enligt 8
kap. 1 § första eller andra stycket, skall talan väckas hos
förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader
uppkom. Talan väcks vid den förvaltningsrätt inom vars domkrets
den enskilde är bosatt.
Talan om ersättning får inte bifallas, om den
ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del
av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller
sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl
talar mot bifall till ersättningsanspråket. Lag (2009:836).
4 § Socialnämnden får helt eller delvis efterge den
ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 §
första och andra styckena.
10 kap. Nämndorganisation
Socialnämnden
1 § För en socialnämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder
i kommunallagen (2017:725). Lag (2017:742).
2 § Socialnämnden skall själv eller genom ombud föra kommunens
talan i mål och ärenden som enligt denna lag eller annan
författning ankommer på socialnämnden.
3 § Socialnämnden skall hos fullmäktige, kommunstyrelsen och
övriga nämnder och hos andra myndigheter göra de
framställningar som nämnden finner påkallade.
Socialnämnden får inhämta yttranden och upplysningar från
kommunstyrelsen och övriga nämnder och från beredningar och
tjänstemän i den egna kommunen, när det behövs för nämndens
verksamhet.
Delegation
4 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges
endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller
ersättare i nämnden i ärenden som är en uppgift för nämnden
enligt 6 kap. 6, 8-8 b och 11 a-13 §§ denna lag, 4, 6 och
6 a §§, 11 § första och andra styckena, 13, 13 b och 13 c §§,
14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27, 31 b, 31 d, 31 i,
32 a, 32 b och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, 3 kap. 3 §, 4 kap. 1 §, 5 kap.
1, 3 och 6 §§, 7 kap. 1 § och 8 kap. 7 § lagen (2024:79) om
placering av barn i skyddat boende samt 11 och 13 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om
samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan
om återkrav enligt 9 kap. 1 §. Lag (2024:85).
5 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när
det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i
följande lagrum
– 1 kap. 4, 9, 13 och 14 §§ föräldrabalken,
– 2 kap. 1, 4–6 och 8–9 §§ föräldrabalken, dock inte
befogenhet enligt 9 § att besluta att inte påbörja en
utredning eller att lägga ner en påbörjad utredning,
– 3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,
– 4 kap. 14 § föräldrabalken,
– 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket
föräldrabalken,
– 6 kap. 13 a § föräldrabalken, dock endast åt en särskild
avdelning som består av ledamöter eller ersättare i
nämnden,
– 6 kap. 15 c § tredje stycket föräldrabalken,
– 6 kap. 19 § föräldrabalken när det gäller beslut att utse
utredare i mål och ärenden om vårdnad, boende eller
umgänge,
– 7 kap. 7 § föräldrabalken när det gäller
godkännande av avtal om att underhållsbidrag ska betalas för
längre perioder än tre månader,
– 11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta
befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 §
denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt
16 kap. 18 § eller 18 kap. 19 § socialförsäkringsbalken.
Lag (2018:1282).
6 § Bestämmelser om rätt att i vissa fall fatta beslut i
socialnämndens ställe finns i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, lagen (2024:79) om placering av
barn i skyddat boende och lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall. Lag (2024:85).
11 kap. Handläggning av ärenden
1 § Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad
som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till
nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av
nämnden.
Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse
för ett ärendes avgörande ska tillvaratas på ett betryggande
sätt. Lag (2012:776).
1 a § När en anmälan enligt 1 § rör barn eller unga ska
socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den
unge är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning ska
dokumenteras.
Beslut att inleda eller inte inleda utredning ska, om det inte
finns synnerliga skäl, fattas inom fjorton dagar efter det att
anmälan har kommit in. Ett sådant beslut behöver dock inte
fattas om det redan pågår en utredning om det barn eller den
unge som anmälan avser. Lag (2012:776).
2 § Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till
ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av
behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de
kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas så att inte
någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen
ska inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av
omständigheterna i ärendet.
Utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast
inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden
besluta att förlänga utredningen för viss tid.
Den som berörs av en sådan utredning ska, om inte särskilda
skäl talar mot det, genast underrättas om att en utredning har
inletts. Lag (2012:776).
3 § När någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende,
stödboende, skyddat boende eller familjehem ska en plan
upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna
(vårdplan).
En vårdplan som gäller ett barn ska revideras senast när
barnet har varit placerat i två år. Vårdplanen ska vid denna
tidpunkt, om det inte möter särskilda hinder, särskilt avse
barnets långsiktiga boende. Därefter ska vårdplanen revideras
vid behov.
För barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende,
stödboende, skyddat boende eller familjehem ska en plan
upprättas över hur vården ska genomföras (genomförandeplan).
En vårdplan och en genomförandeplan ska även uppta åtgärder
och insatser som andra huvudmän har ansvar för. Lag (2024:85).
3 a § Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta
regionen om att ett barn eller en ung person i åldern 18-
20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet
inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i
lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som
vårdas utanför det egna hemmet.
Detsamma gäller i anslutning till att en placering av ett barn
eller en ung person i åldern 18-20 år i ett skyddat boende
inleds. Lag (2024:85).
4 § Socialnämnden är skyldig att slutföra en utredning enligt
2 § och fatta beslut i ärendet även om barnet byter
vistelsekommun. Detsamma gäller om en utredning inletts enligt
1 § och ärendet avser vård av missbrukare. Den nya
vistelsekommunen är skyldig att på begäran bistå med den
utredning som socialnämnden kan behöva för att fatta beslut i
ärendet.
Första stycket gäller inte om den nya vistelsekommunen
samtycker till att ta över utredningen av ärendet eller om
ärendet annars flyttas över. Lag (2003:407).
4 a § Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns
situation när en utredning som gäller barnets behov av stöd
eller skydd avslutats utan beslut om insats.
En sådan uppföljning får ske om barnet, utan att förhållanden
som avses i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga föreligger, bedöms vara i särskilt behov av nämndens
stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas.
Lag (2012:776).
4 b § Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns
situation efter det att en placering med stöd av denna lag i
ett familjehem, ett skyddat boende eller i ett hem för vård
eller boende har upphört. Detsamma gäller när en placering som
beslutats med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i
skyddat boende har upphört.
En sådan uppföljning får ske om barnet, utan att förhållanden
som avses i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga föreligger, bedöms vara i särskilt behov av nämndens
stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas.
Bestämmelser om uppföljning när vård enligt lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga upphör finns i 21 b och
21 c §§ den lagen. Lag (2024:85).
4 c § Vid en uppföljning enligt 4 a eller 4 b § får nämnden ta
de kontakter som anges i 2 § första stycket och samtala med
barnet i enlighet med 10 § tredje stycket.
Uppföljningen ska avslutas senast två månader från det att
utredningen som gäller ett barns behov av stöd och skydd
avslutats eller placeringen har upphört eller när nämnden
dessförinnan finner skäl att inleda utredning enligt 11 kap.
1 § första stycket.
Nämnden ska underrätta barn som fyllt 15 år och vårdnadshavare
som berörs om beslutet att inleda respektive avsluta
uppföljningen. Lag (2012:776).
5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande
av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall
dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder
som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser
av betydelse.
Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall
förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem.
6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för den
enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de
journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom
eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i
dokumentationen är oriktig skall detta antecknas.
7 § Socialnämnden ska i alla ärenden tillämpa 26 §
förvaltningslagen (2017:900). Lag (2018:812).
8 § I ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning
mot någon enskild tillämpas följande bestämmelser i
förvaltningslagen (2017:900):
– 10 § om partsinsyn,
– 11 och 12 §§ om åtgärder om handläggningen försenas,
– 23 § om utredningsansvaret,
– 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och
hur ett överklagande går till, och
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Bestämmelserna i 10 och 25 §§ förvaltningslagen tillämpas
dock inte i fråga om uppgifter som rör någon annan sökande i
ett ärende om ett sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra
och tredje styckena eller 7 § tredje stycket eller om någon
annan liknande social tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga
om en ansökan eller ett yttrande till en annan myndighet i
ett mål eller ärende som rör myndighetsutövning mot enskild
hos denna. Lag (2018:1724).
9 § Den som enligt 8 § ska underrättas och ges tillfälle
att yttra sig enligt 25 § förvaltningslagen (2017:900) har
rätt att få företräde inför nämnden, om inte särskilda skäl
föranleder annat.
Den som ges tillfälle att yttra sig ska underrättas om sin
rätt att få företräde inför nämnden. Lag (2018:812).
10 § När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant
information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina
åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina
åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är
möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och
inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans
eller hennes ålder och mognad.
Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan
i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får
höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.
Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande
till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan
vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är
närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens
initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller
8 § föräldrabalken. Lag (2012:776).
11 § Socialnämnden har rätt att ta del av uppgifter om
förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild hos Centrala
studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten
och arbetslöshetskassorna. Om det finns skäl för det ska
dessa myndigheter och arbetslöshetskassorna på eget initiativ
lämna sådana uppgifter till socialnämnden.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka
uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.
Lag (2009:1005).
11 a § Socialnämnden har rätt att ta del av uppgifter om
enskilda hos Arbetsförmedlingen. Om det finns skäl för det ska
Arbetsförmedlingen på eget initiativ lämna sådana uppgifter
till socialnämnden.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter
som ska lämnas ut enligt första stycket. Lag (2008:971).
11 b § Socialnämnden har rätt att hos Skatteverket ta del av
uppgifter om enskilda som avser inkomstslaget kapital enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) eller återbetalning av skatt
enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det finns skäl
för det ska Skatteverket på eget initiativ lämna sådana
uppgifter till socialnämnden.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka
uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.
Lag (2011:1407).
11 c § Har upphävts genom lag (2017:590).
12 § Vid delgivning med enskild i mål eller ärende enligt denna
lag som avser myndighetsutövning får 34–38 och 47–51 §§
delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas. Lag (2010:1972).
12 kap. Behandling av uppgifter
Gallring
1 § Anteckningar och andra uppgifter i en personakt hos
socialnämnden som tillhör en sådan sammanställning av uppgifter
som avses i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten skall gallras fem år efter det att sista
anteckningen gjordes i akten. Uppgifterna skall dock inte
gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats av
nämnden enligt andra stycket.
Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling
av personuppgifter inom socialtjänsten skall gallras fem år
efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har
upphört.
Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det
att gallringsskyldigheten inträdde. Lag (2003:135).
2 § Följande handlingar får inte gallras med stöd av
bestämmelserna i 1 § första stycket:
1. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med
utredning om faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 §
föräldrabalken,
2. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med
utredning om adoption,
3. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att
ett barn har placerats eller tagits emot i ett hem för vård
eller boende, familjehem, stödboende, skyddat boende, sådant
boende som avses i 5 kap. 7 § tredje stycket eller annat
enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon
annan som har vårdnaden om barnet.
Avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a §
tredje stycket föräldrabalken som godkänts av socialnämnden
får inte gallras förrän barnet fyllt arton år.
Handlingar ska vidare undantas från gallring enligt
bestämmelserna i 1 § av hänsyn till forskningens behov i ett
representativt urval av kommuner och i övriga kommuner
beträffande ett representativt urval av personer.
Lag (2024:85).
3 § Har upphävts genom lag (2003:135).
4 § Har upphävts genom lag (2003:135).
Socialnämndens uppgiftsskyldighet m.m.
5 § Socialnämnden skall, enligt vad regeringen närmare
föreskriver, lämna ut personuppgifter till Socialstyrelsen för
angelägna statistiska ändamål.
6 § Socialnämnden skall lämna ut personuppgifter till statliga
myndigheter, när detta begärs för forskningsändamål och det kan
ske utan risk för att den enskilde eller någon honom eller
henne närstående lider men.
7 § Socialnämnden ska på begäran av en annan myndighet lämna
uppgifter till denna om utbetalad ekonomisk hjälp, om syftet
är att undvika felaktiga utbetalningar från det allmänna
eller en felaktig beskattning.
Om kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av flera
nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs,
till de övriga lämna
1. uppgifter om att en person är aktuell i ett ärende inom
socialtjänsten, och
2. de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen
av platser inom särskilda boendeformer i kommunen.
Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket gäller inte
uppgifter som omfattas av sekretess enligt 26 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2011:1407).
8 § Om en domstol har dömt någon till ungdomsvård eller till
ungdomstjänst, eller om ungdomstjänst har förordnats genom ett
strafföreläggande som har godkänts, ska socialnämnden
underrätta åklagaren, om det kan antas att det finns
förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap.
4 § brottsbalken. Lag (2023:313).
9 § Om socialnämnden i sin verksamhet iakttagit något som
tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att
ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, ska nämnden
utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsomyndigheten.
Lag (2013:633).
10 § Av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) framgår att socialnämnden utan hinder av sekretess
kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Av
10 kap. 21-23 §§ samma lag följer att sekretess även i vissa
andra fall inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om
brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen eller annan myndighet som har till uppgift
att ingripa mot brottet.
Detsamma gäller enligt 10 kap. 19 § samma lag uppgifter som
behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett
pågående brott som avses i den paragrafen. Av 10 kap. 18 a §
samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en
uppgift som rör en enskild som inte har fyllt tjugoett år
lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i
brottsförebyggande syfte under vissa angivna förutsättningar.
Av 10 kap. 18 b § samma lag framgår att sekretess inte heller
hindrar att en uppgift som rör en enskild lämnas till
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i syfte att förebygga
terroristbrottslighet under vissa angivna förutsättningar. Av
10 kap. 18 c § samma lag framgår dessutom att sekretess inte
heller hindrar att en uppgift som rör en enskild eller en
närstående till den enskilde lämnas till Polismyndigheten i
syfte att förebygga våld eller andra övergrepp mot en
närstående under vissa angivna förutsättningar.
Från socialtjänsten ska utan hinder av sekretess lämnas
1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller
boende, skyddat boende, stödboende eller familjehem, om
uppgifterna för särskilt fall begärs av en domstol, en
åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket,
2. uppgifter som behövs i ett ärende hos Skatteverket om
skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481), och
3. uppgifter om en studerande som behövs för prövning av ett
ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning eller
polisprogrammet. Lag (2024:85).
13 kap. Tillsyn m.m.
1 § Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över
socialtjänsten och verksamheten vid hem som avses i 6 kap.
3 §.
Tillsynen över enskild verksamhet avser
1. verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 §
första stycket,
2. verksamhet som en kommun genom avtal enligt 2 kap. 5 § har
överlämnat till enskild att utföra, samt
3. annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster
från för att fullgöra skyldigheter enligt denna lag.
Lag (2012:944).
2 § Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att den
verksamhet som avses i 1 § uppfyller krav och mål enligt
lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats
med stöd av sådana föreskrifter.
Föreläggande enligt 5 och 8 §§, återkallelse av tillstånd och
förbud enligt 9–11 §§ får användas endast när verksamheten
inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra
föreskrifter. Lag (2009:596).
3 § Inspektionen för vård och omsorg ska inom ramen för sin
tillsyn
1. lämna råd och ge vägledning,
2. kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,
3. förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom
tillsynen, och
4. informera och ge råd till allmänheten.
Lag (2012:944).
4 § Vid tillsyn som rör barns förhållanden får barnet höras
om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet.
Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att
vårdnadshavaren är närvarande. Lag (2009:596).
5 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt
denna lag är skyldig att på Inspektionen för vård och omsorgs
begäran lämna över handlingar och annat material som rör
verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som
inspektionen behöver för sin tillsyn.
Inspektionen för vård och omsorg får förelägga den som
bedriver verksamheten att lämna vad som begärs enligt första
stycket. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Lag (2012:944).
6 § Inspektionen för vård och omsorg eller den som myndigheten
förordnar har rätt att inspektera verksamhet som står under
dess tillsyn. Den som utför inspektionen har rätt att få
tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för
verksamheten. För tillträde till bostäder krävs dock att den
eller de boende lämnar sitt samtycke till inspektionen. Den
som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta
handlingar och annat material som rör verksamheten. Den vars
verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som
behövs vid inspektionen. Lag (2012:944).
7 § Vid sådan inspektion som anges i 6 § har den som utför
inspektionen rätt att av Polismyndigheten få den hjälp som
behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.
Lag (2014:761).
8 § Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i
verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer
ett missförhållande som har betydelse för enskildas
möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får
inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att
avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i
7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena inte är uppfyllda
i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan
förändring som avses i 7 kap. 2 a § inte har anmälts, får
inspektionen förelägga den som beviljats tillståndet att
avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om
de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det
påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas.
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun
eller den region som inte har fullgjort sin
anmälningsskyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att
fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får
förenas med vite. Lag (2019:909).
9 § Om ett missförhållande enligt 8 § första stycket är
allvarligt och Inspektionen för vård och omsorgs föreläggande
inte följts, får inspektionen besluta att helt eller delvis
återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte
är tillståndspliktig får inspektionen i stället besluta att
helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.
Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa
eller personliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård
och omsorg utan föregående föreläggande besluta att helt
eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om
verksamheten inte är tillståndspliktig får inspektionen i
stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt
verksamhet.
Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas utan
föregående föreläggande om tillståndshavaren inte uppfyller
kraven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena.
Lag (2018:1156).
10 § Om det finns sannolika skäl för att ett tillstånd helt
eller delvis kommer att återkallas eller om det finns
sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis kommer
att förbjudas enligt 9 §, och ett sådant beslut inte kan
avvaktas, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att
tills vidare helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.
Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om
det finns synnerliga skäl, får beslutets giltighet förlängas
med ytterligare sex månader. Lag (2012:944).
11 § Om underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen
(2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden
som tar emot barn är av allvarligt slag, får Inspektionen för
vård och omsorg besluta att återkalla tillståndet för
verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får
inspektionen besluta att förbjuda fortsatt verksamhet.
Lag (2015:982).
14 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.
1 § Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får
kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan
rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten,
Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga
eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården
eller på socialtjänstens område.
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får
kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för
fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i
första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla
uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett
barns behov av stöd och skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 §
lagen (1993:335) om Barnombudsman. Lag (2015:982).
1 a § Socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och
den som gjort anmälan enligt 1 § ett möte om det med hänsyn
till barnets bästa är lämpligt. Lag (2012:776).
1 b § Socialnämnden får informera den som gjort anmälan enligt
1 § om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan
pågår. Sådan information ska på begäran lämnas till anmälaren
om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att
göra detta. Lag (2012:776).
1 c § Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett
barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden.
Lag (2012:776).
2 § Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller
vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den
verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god
kvalitet. Lag (2010:429).
3 § Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid
Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om han
eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett
missförhållande eller en påtaglig risk för ett
missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga
för, insatser inom verksamheten.
Rapporteringsskyldigheten fullgörs
1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som
bedriver verksamheten,
2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till
ledningen, och
3. i övrigt till berörd socialnämnd. Lag (2010:429).
4 § Den som enligt 3 § ska ta emot rapporter ska informera den
som fullgör uppgifter inom respektive verksamhet om de
skyldigheter som han eller hon har enligt 2 och 3 §§.
Lag (2010:429).
5 § Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet,
enligt 3 § ska ta emot rapporter ska informera berörd
socialnämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.
Lag (2010:429).
6 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett
missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller
undanröjas utan dröjsmål. Lag (2010:429).
7 § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för
ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till
Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med
anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska
göras av
1. socialnämnden,
2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller
3. Statens institutionsstyrelses ledning.
Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera
berörd socialnämnd om anmälan. Lag (2012:944).
15 kap. Tystnadsplikt
1 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag
får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta
om enskildas personliga förhållanden.
2 § Den som är eller har varit verksam inom enskild
familjerådgivning får inte obehörigen röja en uppgift som en
enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i
samband med rådgivningen.
3 § I det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:496).
16 kap. Övriga bestämmelser
1 § Har upphävts genom lag (2011:328).
2 § Har upphävts genom lag (2011:328).
Överklagande och verkställighet av beslut
3 § Socialnämndens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol, om nämnden har meddelat beslut i fråga
om
– ansökan enligt 2 a kap. 8 §,
– bistånd enligt 4 kap. 1 §,
– vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd
enligt 4 kap. 5 §,
– förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,
– medgivande enligt 6 kap. 6 §,
– medgivande enligt 6 kap. 12 §,
– återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,
– samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller
– avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4–9 §§.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart.
En förvaltningsrätt eller kammarrätt får dock förordna att
dess beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga
kraft.
På begäran av sökanden får verkställandet av beslut om
bistånd enligt 4 kap. 1 § senareläggas om verkställandet sker
inom ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om
valfrihetssystem. Lag (2015:970).
4 § Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om
1. tillstånd enligt 7 kap. 1 §,
2. omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §,
3. föreläggande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,
4. återkallelse av tillstånd och förbud enligt 13 kap.
9–11 §§, samt
5. överflyttning av ärende enligt 2 a kap. 11 §.
I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs
beslut enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar 6 kap.
7–11 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna
lag får inte överklagas.
Beslut av Socialstyrelsen enligt 16 kap. 6 § andra stycket
får inte överklagas.
Beslut av Inspektionen för vård och omsorg och domstol i
fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller
omedelbart. Lag (2013:1146).
4 a § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att
verkställa ett beslut om omhändertagande av personakt.
Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2014:761).
5 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
av beslut enligt denna lag.
Böter
6 § Till böter döms den som
1. bryter mot 3 kap. 3 § tredje stycket,
2. överträder ett förbud eller en begränsning som har
meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,
3. åsidosätter någon av bestämmelserna i 6 kap. 6 § första
stycket eller 12 § första stycket, eller, om inte gärningen är
belagd med straff i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling, 10 §,
4. utan tillstånd driver verksamhet som avses i 7 kap. 1 §,
5. i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 13 kap. 9
eller 10 § fortsätter verksamheten.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 2 eller 3
får väckas endast efter medgivande av Socialstyrelsen.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 4 eller 5
får väckas endast efter medgivande av Inspektionen för vård
och omsorg. Lag (2021:738).
Särskild avgift
6 a § En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller
bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt
ett beslut av socialnämnden, ska åläggas att betala en särskild
avgift. Detsamma gäller en kommun som inte inom skälig tid på
nytt tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten
av ett sådant beslut avbrutits.
En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd
enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt en
domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift.
Detsamma gäller en kommun som inte inom skälig tid på nytt
tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten av ett
sådant avgörande avbrutits.
Särskild avgift ska inte åläggas om den enskilde enligt 3 §
tredje stycket begärt att få senarelägga verkställandet.
Om en bosättningskommun med stöd av 2 a kap. 6 § 2 har begärt
att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska
vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena
betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf.
Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten.
Lag (2011:328).
6 b § Den särskilda avgiften fastställs till lägst tio tusen
kronor och högst en miljon kronor.
När avgiftens storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur
lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt
kan anses vara.
Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I
ringa fall skall inte någon avgift tas ut.
Lag (2006:495).
6 c § Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av
Inspektionen för vård och omsorg av den förvaltningsrätt inom
vars domkrets kommunen är belägen. Lag (2012:944).
6 d § Om en kommun efter att ha ålagts att betala särskild
avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla biståndet får
ny särskild avgift enligt 6 a § första eller andra stycket
dömas ut. Lag (2006:495).
6 e § Särskild avgift enligt 6 a § första stycket får dömas ut
bara om ansökan enligt 6 c § delgetts kommunen inom två år från
tidpunkten för det gynnande beslutet om biståndet eller inom
två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet
avbrutits.
Särskild avgift enligt 6 a § andra stycket får dömas ut bara om
ansökan enligt 6 c § delgetts kommunen inom två år från det att
domen om biståndet vunnit laga kraft eller inom två år från det
att verkställigheten av domen avbrutits.
Om en vistelsekommun enligt 6 a § fjärde stycket ska betala den
särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse
vistelsekommunen. Lag (2011:328).
Rapporteringsskyldighet
6 f § Socialnämnden ska till Inspektionen för vård och omsorg
och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunallagen
(2017:725) rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap.
1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för
beslutet. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för
beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt
kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.
Socialnämnden ska vidare dels till Inspektionen för vård och
omsorg, dels till revisorerna rapportera alla gynnande
nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på
nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten
avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för
beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt
kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.
Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per
kvartal. Lag (2017:742).
6 g § Socialnämnden ska till Inspektionen för vård och omsorg
och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunallagen
(2017:725) anmäla när nämnden har verkställt ett gynnande
beslut som enligt 6 f § har rapporterats som ej verkställt.
Datum för verkställigheten ska då anges. Lag (2017:742).
6 h § Socialnämnden skall till fullmäktige lämna en
statistikrapport över hur många av nämndens gynnande beslut
enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader
från dagen för respektive beslut. Nämnden skall vidare ange
vilka typer av bistånd dessa beslut gäller samt hur lång tid
som har förflutit från dagen för respektive beslut.
Nämnden skall till fullmäktige även lämna en statistikrapport
över hur många av nämndens gynnande beslut enligt 4 kap. 1 §
som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag
då verkställigheten avbröts. Nämnden skall vidare ange vilka
typer av bistånd dessa beslut gäller samt hur lång tid som har
förflutit från dagen för respektive beslut.
Rapportering enligt denna paragraf skall ske en gång per
kvartal. Lag (2006:495).
6 i § Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt
2 a kap. 6 § 2 ska skyldigheten i 6 f–6 h §§ att rapportera
till Inspektionen för vård och omsorg och till
kommunfullmäktige avse även vistelsekommunen. Lag (2012:944).
7 § Har upphävts genom lag (2018:654).
Kommuner utanför regioner
8 § Det som sägs i denna lag om regioner ska tillämpas också
på en kommun som inte tillhör någon region. Lag (2019:909).
Socialtjänsten i krig m.m.
9 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om
socialtjänsten enligt denna lag, om riket kommer i krig eller
krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i.
Bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs
till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa
i verksamhet som avser
1. barn och unga,
2. äldre personer,
3. personer med funktionsnedsättning,
4. missbrukare, och
5. personer som anges i 5 kap. 11 och 11 a §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för
enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet
vid sådana hem som avses i 6 kap. 3 §. Lag (2021:645).
10 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. villkor för tillstånd enligt 7 kap. 2 § andra, tredje och
fjärde styckena, och
2. avgift för ansökningar enligt 7 kap. 2 b §.
Lag (2018:1156).
Förbud mot förvandling
11 § Om ett föreläggande har förenats med vite enligt denna
lag får vitet inte förvandlas till fängelse.
Lag (2009:596).
Övergångsbestämmelser
2001:453
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 då
socialtjänstlagen (1980:620) upphör att gälla.
2. Ett tillstånd eller ett förbud enligt den gamla lagen skall
anses som ett tillstånd eller förbud enligt denna lag.
3. Ett överklagande av socialnämnds eller länsstyrelses beslut
som fattats före ikraftträdandet av denna lag skall prövas
enligt bestämmelserna i den gamla lagen.
4. En ansökan om tillstånd att bedriva sådan verksamhet som
avses i 7 kap. 1 § som gjorts före denna lags ikraftträdande,
men som gäller tid efter den 1 januari 2002 skall prövas i
enlighet med bestämmelserna i denna lag.
2001:847
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 i fråga om 8
kap. 4 § och i övrigt den 1 juli 2002.
2. I fråga om beslut enligt 8 kap. 2 § som meddelats före
ikraftträdandet men som avser tid därefter skall de nya
bestämmelserna tillämpas med avseende på tiden efter
ikraftträdandet.
3. Ett överklagande av ett beslut enligt 8 kap. 2 § som fattats
före den 1 juli 2002 skall prövas enligt paragrafens äldre
lydelse i den del det avser tid före ikraftträdandet. För den
del av beslutet som avser tid efter ikraftträdandet skall
prövningen göras enligt de nya bestämmelserna.
2002:437
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om dröjsmål med
verkställighet av avgöranden som meddelats före lagens
ikraftträdande.
2003:737
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om en skattemyndighet
enligt äldre föreskrifter i 12 kap. 10 § andra stycket har
begärt uppgifter från socialtjänsten, skall efter ikraftträdandet
i stället uppgifterna lämnas till Skatteverket.
2004:770
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Äldre föreskrifter skall gälla i ärenden där ansökan om
medgivande har kommit in till socialnämnden före den 1 januari
2005.
2004:851
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Bestämmelserna i 2
kap. 6 § andra stycket tillämpas även på verksamhet som har
bedrivits före ikraftträdandet.
2006:495
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. I fråga om särskild avgift med anledning av dröjsmål med att
verkställa en kommuns gynnande beslut får enbart tid från och
med lagens ikraftträdande beaktas vid bedömningen av om skälig
tid överskridits. Detsamma gäller i fråga om särskild avgift
med anledning av dröjsmål med att verkställa en kommuns
gynnande beslut eller en domstols gynnande avgörande, om
verkställigheten av beslutet eller domen avbrutits.
2007:1315
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.
2. Gallring med stöd av bestämmelserna i 7 kap. 3 § i sin nya
lydelse får göras tidigast den 1 april 2010.
3. Bestämmelserna i 7 kap. 3 a § tillämpas inte om sista
anteckningen i handlingarna har gjorts före ikraftträdandet av
denna lag.
2007:1429
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Bestämmelsen gäller endast inkomster som intjänats efter den
1 januari 2008.
2009:596
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009 i fråga om
rubriken till 3 kap. och i fråga om 3 kap. 3 § och 11 kap.
11 b § samt i övrigt den 1 januari 2010.
2. Ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 1 § och ansökningar
om överflyttning av ärenden enligt 16 kap. 1 § som inte har
prövats slutligt vid ikraftträdandet ska överlämnas för
handläggning hos Socialstyrelsen. Detsamma gäller icke
avslutade tillsynsärenden, ärenden som har överlämnats till
länsstyrelsen för prövning av utlämnande av handlingar i en
personakt, ärenden där länsstyrelsen har omhändertagit en
personakt och ärenden där länsstyrelsen har ansökt om
särskild avgift.
3. Rapporter om icke verkställda nämndbeslut enligt 16 kap.
6 f § som inkommit till länsstyrelsen före den 1 januari 2010
ska överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller
anmälningar om verkställda beslut enligt 16 kap. 6 g §.
4. Tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats
av länsstyrelsen före ikraftträdandet ska gälla som tillstånd
som har meddelats av Socialstyrelsen.
5. Verksamhet som är anmälningspliktig enligt 7 kap. 1 §
tredje stycket och som har påbörjats före den 1 januari 2010
ska, i de fall verksamheten inte tidigare har anmälts till
länsstyrelsen, anmälas till Socialstyrelsen senast den 31
december 2010. Anmälningar som har gjorts till länsstyrelsen
före den 1 januari 2010 ska överföras till Socialstyrelsen.
2010:204
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid handläggning av
ärenden om ekonomisk ersättning till enskild som får
ersättning enligt lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar.
2010:429
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för anmälningar som har gjorts före
ikraftträdandet.
2010:1972
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller
lämnats före den 1 april 2011.
2011:328
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.
2. En kommun är skyldig att slutföra en utredning och fatta
beslut i ett ärende som inkommit till kommunen före
ikraftträdandet, om inte kommunen och en annan kommun som är
ansvarig för ärendet enligt de nya föreskrifterna kommer
överens om överflyttning av ärendet och den enskilde samtycker
till det.
3. En kommun som beviljat insatser före ikraftträdandet ska
behålla ansvaret för insatserna till dess att kommunen och en
annan kommun som är ansvarig för ärendet enligt de nya
föreskrifterna kommer överens om överflyttning av ärendet och
den enskilde samtycker till det.
4. Föreskrifterna i 2 a kap. 6 och 7 §§ ska inte tillämpas i
ärenden där beslut meddelats före ikraftträdandet.
2012:944
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.
2. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) ska Inspektionen för vård och omsorg vara den
enskildes motpart, om inspektionen efter ikraftträdandet är
behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för
prövning.
3. För gärningar som avses i 16 kap. 6 § första stycket 3 och
4 och som har begåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 1 §
och 13 kap. 9 och 10 §§ i sin äldre lydelse. Lag (2013:273).
2013:421
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Den nya bestämmelsen i 4 kap. 1 b § tillämpas inte på
inkomster som har intjänats före utgången av juni 2013.
2013:1146
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. En handläggare som före den 1 juli 2014 anställts för att
utföra de uppgifter som anges i 3 kap. 3 a § andra stycket är
till och med den 30 juni 2022 behörig att utföra de angivna
uppgifterna. Lag (2019:312).
2015:970
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en ansökan om
ersättning för kostnader för barns fritidsaktiviteter som har
kommit in före ikraftträdandet
2017:210
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2017.
2. Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse
eller en enskild individ som vid ikraftträdandet bedriver
sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § första stycket 1–4
och som omfattas av undantaget från tillståndsplikt i andra
stycket samma paragraf i sin äldre lydelse, eller sådan
verksamhet som avses i 7 kap. 1 § första stycket 5, får
fortsätta att bedriva verksamheten efter ikraftträdandet
under förutsättning att ansökan om tillstånd ges in senast
den 1 april 2018. Sådan verksamhet får dock bedrivas utan
tillstånd längst till dess att tillståndsmyndigheten har
fattat slutligt beslut i tillståndsärendet.
2017:590
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i
ärenden om ersättning som har beslutats enligt den upphävda
lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare.
2018:1156
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Den som påbörjat hemtjänstverksamhet före ikraftträdandet
ska senast den 1 mars 2019 ansöka om tillstånd enligt denna
lag för att få fortsätta bedriva verksamheten. Påbörjad
verksamhet utan tillstånd får endast fortsätta fram till dess
att slutligt beslut i tillståndsärendet fått laga kraft.
2021:738
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.
2. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med
yrkestiteln undersköterska ska även i fortsättningen få
använda titeln trots att han eller hon inte har fått bevis
enligt 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) om rätt
att använda den, dock längst fram till och med den 30 juni
2033.
2022:388
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om 3 kap.
3 d § och i övrigt den 1 juli 2022.
2. Den som vid ikraftträdandet av 3 kap. 3 d § är
tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses
att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon inte har
fått bevis enligt 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen
(2010:659) om rätt att använda yrkestiteln undersköterska,
dock längst fram till och med den 30 juni 2033.
2022:1034
1. Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2022.
2. Lagen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 augusti
2022.
2024:85
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2024.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål
om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.
3. Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller
en enskild individ som före ikraftträdandet påbörjat
verksamhet i form av sådant skyddat boende som avses i 7 kap.
1 § första stycket 1, ska senast den 1 augusti 2024 ansöka om
tillstånd enligt denna lag för att få fortsätta bedriva
verksamheten. Påbörjad verksamhet utan tillstånd får fortsätta
endast fram till dess att ett slutligt beslut i
tillståndsärendet fått laga kraft.