Post 20 av 50 träffar
SFS-nummer ·
2005:716 ·
Visa register
Utlänningslag (2005:716)
Departement: Justitiedepartementet L7
Utfärdad: 2005-09-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:847
Övrigt: Rättelseblad 2009:16, 2009:1542 och 2014:198 har iakttagits.
Ikraft: 2006-03-31 överg.best.
1 kap. Lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna
bestämmelser
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns föreskrifter om
- lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna
bestämmelser (1 kap.),
- villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas
och arbeta i Sverige (2 kap.),
- visering (3 kap.),
- uppehållsrätt (3 a kap.),
- uppehållsstatus, uppehållsrätt och bevis för gränsarbetare
som kompletterar bestämmelserna i utträdesavtalet mellan
Förenade kungariket och EU (3 b kap.),
- flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.),
- uppehållstillstånd (5 kap.),
- ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),
- uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre
utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-
arbete (5 b kap.),
- arbetstillstånd (6 kap.),
- EU-blåkort (6 a kap.),
- tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.),
- tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.),
- återkallelse av tillstånd (7 kap.),
- avvisning och utvisning (8 kap.),
- utvisning på grund av brott (8 a kap.),
- kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),
- förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.),
- hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),
- verkställighet av beslut om avvisning och utvisning
(12 kap.),
- handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.
(13 kap.),
- överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),
- nöjdförklaring (15 kap.),
- migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),
- skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),
- offentligt biträde (18 kap.),
- kostnadsansvar (19 kap.),
- bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),
- tillfälligt skydd (21 kap.),
- tribunalvittnen (22 kap.), och
- särskilda bemyndiganden (23 kap.).
Lag (2020:939).
1 a § Har upphävts genom lag (2021:765).
Vissa definitioner
Barn
2 § Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.
Asyl
3 § Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som
beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting
eller alternativt skyddsbehövande. Lag (2009:1542).
EU-stat
3 a § Med EU-stat avses i denna lag en stat som är medlem i
Europeiska unionen (EU). Lag (2006:219).
EES-stat och EES-medborgare
3 b § Med EES-stat avses i denna lag en stat som omfattas av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en
EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses även vissa
svenska medborgare i enlighet med vad som närmare framgår av
3 a kap. 2 § andra stycket. Lag (2014:198).
3 c § Har upphävts genom lag (2014:198).
Schengenkonventionen, Schengenstat och Schengenvisering
4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen
om tilllämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.
Med Schengenstat avses
1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till
Schengenkonventionen, samt
2. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein.
Lag (2011:1209).
4 a § Med Schengenvisering avses i denna lag en visering
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en
gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex).
Lag (2011:705).
Rörlighetsdirektivet
4 b § Med rörlighetsdirektivet avses i denna lag
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29
april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars
rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom
medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning
(EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG,
68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG,
90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. Lag (2014:198).
Utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU
4 c § Med utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU
avses i denna lag avtalet om Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen
och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 31.1.2020,
s. 7). Lag (2020:939).
Återvändandeförordningen och gränsförordningen
4 d § Med återvändandeförordningen avses i denna lag
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den
28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem
för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt
i medlemsstaterna.
Med gränsförordningen avses Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om
inrättande, drift och användning av Schengens
informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller,
om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet
och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006.
Lag (2021:1189).
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
In- och utreseförordningen
4 e § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Med in- och utreseförordningen avses i denna lag
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den
30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för
registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om
nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar
medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren
för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande
ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av
Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU)
nr 1077/2011. Lag (2022:242).
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Etias-förordningen
4 f § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Med Etias-förordningen avses i denna lag
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den
12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för
reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av
förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU)
2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226. Lag (2023:337).
Inresa
5 § Med inresa avses i denna lag att en utlänning passerar in
över gränsen för svenskt territorium.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som
anges i första stycket.
Utresa
6 § Med utresa avses i denna lag att en utlänning passerar ut
över gränsen för svenskt territorium.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som
anges i första stycket.
Säkert ursprungsland
6 a § Med säkert ursprungsland avses i denna lag ett land där
det allmänt och genomgående inte förekommer förföljelse,
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld
med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. Vid
bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert
ursprungsland ska den rättsliga situationen och de politiska
förhållandena i landet beaktas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om en förteckning över länder som
uppfyller definitionen i första stycket. Lag (2021:223).
Säkerhetsärenden
7 § Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där
Säkerhetspolisen av skäl som rör Sveriges säkerhet eller som
annars har betydelse för allmän säkerhet förordar
- att en utlänning ska avvisas eller utvisas,
- att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd ska avslås eller att en utlännings
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska återkallas,
- att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller
att en utlännings statusförklaring ska återkallas,
- att en utlänning inte ska beviljas resedokument,
- att en utlänning inte ska beviljas främlingspass eller att
en utlännings främlingspass ska återkallas, eller
- att en utlännings ansökan om ställning som varaktigt bosatt
ska avslås eller att en utlännings ställning som varaktigt
bosatt ska återkallas.
Ett ärende hos Migrationsverket om huruvida ny prövning ska
beviljas enligt 12 kap. 19 eller 19 b § är ett säkerhetsärende
om beslutet om avvisning eller utvisning har fattats i ett
säkerhetsärende. Lag (2024:28).
Allmänna bestämmelser
8 § Lagen skall tillämpas så att en utlännings frihet inte
begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.
9 § Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag
gäller i tilllämpliga delar också för beslut om överföring
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för
att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva
en ansökan om internationellt skydd som en
tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in
i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen).
Lag (2014:792).
10 § I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad
hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i
övrigt kräver.
11 § När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och
ett barn berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är
olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det barnet
har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.
12 § Har upphävts genom lag (2021:765).
13 § Säkerhetsärenden skall handläggas skyndsamt.
14 § Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd,
statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt
bosatt och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska
utvisas enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa
utlänningar, ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt
den lagen.
En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring,
resedokument eller ställning som varaktigt bosatt av en
utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild kontroll av
vissa utlänningar eller har meddelats motsvarande beslut
enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas
enligt den lagen. Lag (2022:705).
15 § Ska det vid tillämpningen av denna lag göras en bedömning
av om det finns risk för att en utlänning avviker, får hänsyn
endast tas till om denne
1. tidigare har hållit sig undan,
2. har uppgett att han eller hon inte har för avsikt att lämna
landet efter ett beslut om avvisning eller utvisning,
3. har uppträtt under någon identitet som var felaktig,
4. inte har medverkat till att klarlägga sin identitet och
därigenom försvårat prövningen av sin ansökan om
uppehållstillstånd,
5. medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit
väsentlig information,
6. tidigare har överträtt ett meddelat återreseförbud,
7. har dömts för ett brott som kan leda till fängelse, eller
8. har utvisats av allmän domstol på grund av brott.
Lag (2012:129).
16 § Bestämmelser om gränspassage finns i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en
unionskodex om gränspassage för personer (kodex om
Schengengränserna). Lag (2018:30).
17 § Bestämmelser om att vissa utlänningar har rätt att resa
in i samt vistas och arbeta i Sverige finns även i
utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU.
Lag (2020:939).
2 kap. Villkor för att en utlänning skall få resa in i samt
vistas och arbeta i Sverige
Pass
1 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha
pass.
1 a § Om en utlänning inte har någon handling som gäller som
pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får
Migrationsverket utfärda ett främlingspass för honom eller
henne.
Har en utlänning beviljats uppehållstillstånd som alternativt
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § eller beviljats
skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 c §, ska
Migrationsverket utfärda ett främlingspass för utlänningen, om
han eller hon inte kan få ett nationellt pass. Främlingspass
ska dock inte utfärdas om tvingande hänsyn till den nationella
säkerheten eller den allmänna ordningen kräver att så inte
sker.
Migrationsverket får utfärda främlingspass även i andra fall,
om det finns särskilda skäl. Lag (2021:765).
1 b § En ansökan om främlingspass ska avslås om det inom de
senaste fem åren före ansökan har utfärdats tre sådana pass
för utlänningen och det inte finns särskilda skäl att bifalla
ansökan.
Första stycket gäller inte de fall som anges i 1 a § andra
stycket. Lag (2021:390).
1 c § Migrationsverket ska återkalla ett främlingspass om
innehavaren
1. blir svensk medborgare,
2. får en annan handling som gäller som pass,
3. ska resa till sitt hemland,
4. inte längre har rätt att vistas i landet enligt ett beslut
om avvisning eller utvisning, eller
5. avlider.
Första stycket gäller inte om särskilda skäl talar emot det.
Lag (2021:390).
1 d § Migrationsverket får återkalla ett främlingspass om det
finns skäl för det med hänsyn till Sveriges säkerhet eller
allmän säkerhet.
Ett främlingspass som har utfärdats enligt 1 a § andra stycket
får dock återkallas endast om tvingande hänsyn till den
nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver det.
Lag (2024:28).
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om i vilka fall
svenska myndigheter får utfärda pass för utlänningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som
pass.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om främlingspass.
Lag (2021:390).
Visering
3 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha
Schengenvisering eller nationell visering. Lag (2014:198).
Uppehållsrätt
3 a § Bestämmelser om uppehållsrätt för EES-medborgare och
deras familjemedlemmar finns i 3 a kap. Lag (2006:219).
3 b § Bestämmelser om att vissa medborgare i Förenade
kungariket och deras familjemedlemmar har uppehållsrätt finns
i avdelning II i andra delen av utträdesavtalet mellan
Förenade kungariket och EU. Kompletterande bestämmelser till
utträdesavtalet finns i 3 b kap. Lag (2020:939).
Uppehållstillstånd
4 § Uppehållstillstånd är ett tillstånd att vistas i Sverige
under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Den som har
uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt i
Sverige får, om villkoret i 1 § är uppfyllt, resa in i
Sverige. Lag (2014:198).
5 § En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader ska
ha uppehållstillstånd. Lag (2014:198).
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar
skall ha uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid
i Sverige än tre månader.
Arbetstillstånd
7 § Arbetstillstånd är ett tillstånd att arbeta i Sverige. En
utlänning som skall arbeta i Sverige på grund av anställning
här eller utomlands skall ha arbetstillstånd.
Kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd
7 a § Bestämmelser om kombinerade uppehålls- och
arbetstillstånd finns i 6 a–6 c kap. Lag (2018:319).
Undantag från kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd
8 § Kravet på pass enligt 1 § för inresa gäller inte för en
utlänning som är medborgare i en Schengenstat om han eller
hon reser eller har rest in i Sverige direkt från en
Schengenstat.
Kravet på pass enligt 1 § för vistelse gäller inte för en
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och inte
heller för en utlänning som är medborgare i en annan
Schengenstat om han eller hon har rest in i Sverige direkt
från en Schengenstat. Lag (2014:198).
8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en
utlänning som
1. är EES-medborgare,
2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har
utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan
EES-stat,
3. har uppehållstillstånd,
4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller
5. återtas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §.
Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller
för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d §, 5 a kap. 7 §
eller 5 b kap. 25 §. Lag (2019:1208).
8 b § Kravet på uppehållstillstånd enligt 5 § gäller inte för
en utlänning som
1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. har uppehållsrätt, eller
3. har visering för längre tid än tre månader.
Lag (2014:198).
8 c § Kravet på arbetstillstånd enligt 7 § gäller inte för en
utlänning som
1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. har uppehållsrätt, eller
3. har permanent uppehållstillstånd.
Lag (2014:198).
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar i
andra fall än de som anges i 8–8 c §§ får resa in i Sverige
samt vistas och arbeta här utan pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Lag (2014:198).
10 § Bestämmelserna om krav på pass, visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd tillämpas inte för
1. diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän
som är anställda i Sverige av främmande stater samt deras
familjer och deras anställda, och
2. främmande staters kurirer.
I fråga om andra utlänningar som är berättigade till förmåner
enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall gäller de inskränkningar som följer av den lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att bestämmelserna om krav på pass, visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd gäller i viss
utsträckning för de utlänningar som anges i första stycket,
och
2. förutsättningar för att bevilja och återkalla
uppehållstillstånd för sådana utlänningar som avses i första
och andra styckena. Lag (2022:456).
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Resetillstånd
11 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
I Etias-förordningen finns bestämmelser om krav på
resetillstånd för vissa utlänningar som är undantagna från
kravet på Schengenvisering. Lag (2023:337).
3 kap. Visering
1 § Villkor för beviljande av Schengenvisering finns i
viseringskodexen. Lag (2011:705).
2 § Har upphävts genom lag (2011:705).
3 § Har upphävts genom lag (2011:705).
4 § Om det finns särskilda skäl får nationell visering
beviljas. En sådan visering ger tillstånd att resa in i och
vistas i Sverige. Viseringen får endast beviljas för längre
tid än tre månader, dock högst ett år. Den får beviljas för
längre tid än utlänningens pass gäller endast när det finns
särskilda skäl. Lag (2011:705).
Beslutande myndigheter
5 § Beslut om Schengenvisering får utöver vad som följer av
viseringskodexen meddelas av Migrationsverket. Beslut om
nationell visering får meddelas av Migrationsverket och
Regeringskansliet. Lag (2011:705).
Bemyndiganden
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om visering.
Regeringen får meddela föreskrifter om att ett organ som är
knutet till Sveriges exportråd har rätt att bevilja visering.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Regeringskansliet får ingå överenskommelse med en Schengenstat
om att den statens behöriga myndigheter får besluta om
Schengenvisering.
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Regeringskansliet får besluta om samarbete med en extern
tjänsteleverantör eller med en kommersiell mellanhand i
enlighet med viseringskodexen. Lag (2011:705).
7 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
visering.
3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl.
Allmänna bestämmelser
1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och
deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader
utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta
kapitel. Lag (2006:219).
2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag
en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till
en EES-medborgare och som är
1. make eller sambo till EES-medborgaren,
2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller
till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är
beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under
21 år,
3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller
till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är
beroende av någon av dem för sin försörjning, eller
4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land som
han eller hon har kommit från är beroende av EES-medborgaren
för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll
eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att
EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen.
Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även
en utlänning med sådan familjeanknytning som anges i första
stycket till en svensk medborgare som återvänder till Sverige
efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt
rörlighetsdirektivet och som utlänningen har följt med eller
anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin
rätt till fri rörlighet. Lag (2014:198).
Uppehållsrätt
3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en
verklig möjlighet att få en anställning,
3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt
i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga
tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt
har en heltäckande sjukförsäkring för sig och
familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller
4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina
familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i
Sverige. Lag (2006:219).
4 § En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i
2 § första stycket har uppehållsrätt om EES-medborgaren har
uppehållsrätt enligt 3 §.
En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 §
andra stycket har uppehållsrätt.
Uppehållsrätt enligt första eller andra stycket föreligger
inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts
eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge
utlänningen uppehållsrätt. Lag (2014:198).
5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda.
Lag (2006:219).
Att behålla uppehållsrätt i vissa fall
5 a § En EES-medborgare som har uppehållsrätt som
arbetstagare eller egen företagare enligt 3 § 1 anses som
arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin
uppehållsrätt även om han eller hon
1. drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom
eller olycksfall, eller
2. inleder en yrkesutbildning.
I fall som avses i första stycket 2 måste utbildningen ha
samband med den tidigare sysselsättningen, förutom i fall då
EES-medborgaren är ofrivilligt arbetslös.
En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare
enligt 3 § 1 anses som arbetstagare och behåller sin
uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter
mer än ett års anställning och har anmält sig som
arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Har
EES-medborgaren fullgjort en anställning som varit
tidsbegränsad till mindre än ett år eller inträffar den
ofrivilliga arbetslösheten under de första tolv månaderna av
en anställning, anses EES-medborgaren under motsvarande
förutsättningar i stället som arbetstagare i sex månader och
behåller sin uppehållsrätt under samma tid. Lag (2014:198).
5 b § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om den person från
vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under
förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige
som familjemedlem under minst ett år och
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina
familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i
Sverige, eller
3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en
person som uppfyller villkoren i 1 eller 2. Lag (2014:198).
5 c § En EES-medborgares familjemedlem som är släkting i rakt
nedstigande första led till EES-medborgaren och som är
inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i
Sverige behåller sin uppehållsrätt om den förälder från
vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller
reser ut ur Sverige. Detsamma gäller en person som har
vårdnaden om familjemedlemmen. Uppehållsrätten kvarstår till
dess att familjemedlemmen har avslutat studierna.
Lag (2014:198).
5 d § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om anknytningen
till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad,
ogiltigförklaring av äktenskapet eller upphörande av
samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon
uppfyller vad som föreskrivs i 5 b § 1, 2 eller 3 och
1. äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst tre
år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för
äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet
eller upplösning av samboförhållandet inleds,
2. vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på
familjemedlemmen,
3. det är befogat med hänsyn till särskilt svåra
omständigheter i förhållandet, eller
4. familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna
eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett barn
och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige. Lag (2014:198).
Permanent uppehållsrätt
6 § En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan
avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt.
Lag (2006:219).
7 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-
medborgare och som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott
under minst fem år med den person från vilken han eller hon
härleder sin uppehållsrätt, har permanent uppehållsrätt.
Lag (2006:219).
8 § Det som sägs i 6 och 7 §§ påverkas inte av tillfälliga
vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex
månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på
grund av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid
vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande
månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig
sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund
av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Lag (2006:219).
9 § Permanent uppehållsrätt för EES-medborgare och deras
familjemedlemmar gäller utan villkor och kan endast upphöra om
utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på
varandra följande år. Lag (2020:939).
Uppehållskort m.m.
10 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare och som har uppehållsrätt ska ansöka om
uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter
det att han eller hon kom till Sverige. Detta gäller dock
inte för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd
eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har
ansökt om ett sådant tillstånd. Lag (2014:198).
11 § Om det kan antas att en EES-medborgares familjemedlem är
skyldig att ansöka om uppehållskort enligt 10 §, får
Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra
denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga
familjemedlemmen att lämna in sådana handlingar som är
nödvändiga för att uppehållskort ska kunna utfärdas.
Lag (2014:198).
12 § Ett föreläggande enligt 11 § får förenas med vite.
Fråga om utdömande av vite prövas av migrationsdomstol på
ansökan av Migrationsverket.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas. Lag (2006:448).
12 a § Migrationsverket ska utfärda
1. intyg om permanent uppehållsrätt till en EES-medborgare
som har ansökt om sådant intyg och som har permanent
uppehållsrätt,
2. uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som
inte själv är EES-medborgare, om han eller hon har ansökt om
sådant kort och har uppehållsrätt, och
3. permanent uppehållskort till en EES-medborgares
familjemedlem som inte själv är EES-medborgare, om han eller
hon har ansökt om sådant kort och har permanent
uppehållsrätt. Lag (2014:198).
Bemyndiganden
13 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
kraven i 3–7 §§. Lag (2014:198).
14 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka handlingar
som ska lämnas vid ansökan om uppehållskort. Lag (2014:198).
3 b kap. Kompletterande bestämmelser till utträdesavtalet
mellan Förenade kungariket och EU
1 § I detta kapitel finns bestämmelser som kompletterar
avdelning II i andra delen av utträdesavtalet mellan Förenade
kungariket och EU (utträdesavtalet). Lag (2020:939).
2 § Förutom i detta kapitel finns bestämmelser som
kompletterar utträdesavtalet i 8 kap. 7 a och 16 §§, 8 a kap.
6 §, 9 kap. 8 b och 8 e §§, 12 kap. 13 a, 15 och 17 §§ och
14 kap. 5 c §. Lag (2022:1015).
Uppehållsstatus
3 § En utlänning som uppehåller sig i Sverige i enlighet med
villkoren i avdelning II i andra delen av utträdesavtalet ska
ansöka om uppehållsstatus enligt artikel 18.1 i
utträdesavtalet.
Beslut om uppehållsstatus meddelas av Migrationsverket.
Lag (2020:939).
4 § Även om villkoren för att bevilja uppehållsstatus enligt
utträdesavtalet är uppfyllda får uppehållsstatus vägras i
sådana fall som avses i 8 § eller om det finns grund för
avvisning eller utvisning enligt 8 kap. 11-14 §§.
Lag (2020:939).
5 § Uppehållsstatus upphör att gälla för en utlänning som
avvisas eller utvisas från Sverige. Lag (2020:939).
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om den tidsfrist som
enligt artikel 18.1 b första stycket i utträdesavtalet ska
gälla för en ansökan om uppehållsstatus. Lag (2020:939).
När uppehållsrätt inte föreligger
7 § En utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter
eller medvetet har förtigit omständigheter som har varit av
betydelse för att få uppehållsstatus, har inte uppehållsrätt
enligt utträdesavtalet.
Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år efter
beslutet om uppehållsstatus, gäller första stycket endast om
det finns synnerliga skäl. Lag (2020:939).
8 § En utlänning som är familjemedlem till en medborgare i
Förenade kungariket har inte uppehållsrätt enligt
utträdesavtalet om ett äktenskap har ingåtts, ett
samboförhållande har inletts eller en utlänning har adopterats
uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt.
Lag (2020:939).
Utfärdande av bevis för gränsarbetare
9 § Migrationsverket ska på ansökan utfärda ett bevis enligt
artikel 26 i utträdesavtalet till en medborgare i Förenade
kungariket som har rättigheter i egenskap av gränsarbetare
enligt avdelning II i andra delen av utträdesavtalet.
Lag (2020:939).
4 kap. Flyktingar och andra skyddsbehövande
Definitioner
1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som
– befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare
i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller
politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning
eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och
– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna
sig av detta lands skydd.
Första stycket gäller oberoende av om det är landets
myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse eller om utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse från enskilda och inte kan antas bli
erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur.
Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som
ges av staten eller av parter eller organisationer som
kontrollerar hela eller en betydande del av statens
territorium.
Första och andra styckena gäller även för en statslös
utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
Av 2 b § följer att en utlänning som omfattas av denna
paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som
flykting. Lag (2014:1400).
2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en
utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig
utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför
att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen
vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att
straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff,
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig
och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst
våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt,
och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som
avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.
Första stycket gäller oberoende av om det är landets
myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan
risk som avses där eller om utlänningen löper sådan risk
genom handlingar från enskilda och inte kan antas bli
erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur.
Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som
ges av staten eller av parter eller organisationer som
kontrollerar hela eller en betydande del av statens
territorium.
Första och andra styckena gäller även för en statslös
utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna
paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som
alternativt skyddsbehövande. Lag (2014:1400).
2 a § Har upphävts genom lag (2021:765).
2 b § En utlänning är utesluten från att anses som flykting
om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon
har gjort sig skyldig till
1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot
mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella
instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han
eller hon kom hit, eller
3. gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och
grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i
Förenta nationernas stadga.
Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som
har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de
brott eller gärningar som där nämns. Lag (2009:1542).
2 c § En utlänning är utesluten från att anses som alternativt
skyddsbehövande om det finns synnerlig anledning att anta att
han eller hon
1. har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som
avses i 2 b § första stycket 1 eller 3,
2. har gjort sig skyldig till ett grovt brott, eller
3. utgör en fara för rikets säkerhet.
Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som
har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de
brott eller gärningar som avses i första stycket 1 och 2.
Lag (2021:765).
Statusförklaring
3 § En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting
(flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av
definitionen i 1 § och inte är utesluten från att anses som
flykting enligt 2 b §.
En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han
eller hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle
vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets
säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon
skulle fortsätta verksamheten här. Lag (2009:1542).
3 a § En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt
skyddsbehövande (alternativ skyddsstatusförklaring) om han
eller hon omfattas av definitionen i 2 § och inte är utesluten
från att anses som alternativt skyddsbehövande enligt 2 c §.
Lag (2021:765).
3 b § Frågan om statusförklaring får inte prövas om
asylansökan avvisas enligt 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra
stycket. Lag (2009:1542).
3 c § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige får ansöka om statusförklaring. En sådan ansökan ska
prövas enligt 3 eller 3 a §. Lag (2009:1542).
Resedokument
4 § För en flykting eller en statslös utlänning får det
utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige
(resedokument). Ett resedokument ska dock inte utfärdas om
tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den
allmänna ordningen kräver att så inte sker.
Ett resedokument ska återkallas om innehavaren upphör att vara
flykting eller statslös.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
resedokument. Lag (2021:390).
När en utlänning upphör att vara flykting eller alternativt
skyddsbehövande
5 § En flykting upphör att vara flykting om han eller hon
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där
han eller hon är medborgare,
2. av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han
eller hon tidigare har förlorat,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det
landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där
han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade
sin vistelseort, eller
5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i
hemlandet eller i det land där han eller hon som statslös
tidigare hade sin vistelsort inte längre befinner sig i en
sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och
därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av hemlandets
eller vistelselandets skydd.
Första stycket 5 gäller dock inte en flykting som på grund av
tidigare förföljelse har tungt vägande skäl för att inte
vilja använda sig av det lands skydd där han eller hon är
medborgare eller där han eller hon som statslös tidigare hade
sin vistelseort. Lag (2014:1400).
5 a § En utlänning upphör att vara alternativt skyddsbehövande
om de omständigheter som medförde att han eller hon bedömdes
som skyddsbehövande inte längre finns eller har ändrats i
sådan omfattning att skydd inte längre behövs. Vid bedömningen
ska endast väsentliga och bestående förändringar beaktas.
Första stycket gäller dock inte en utlänning som på grund av
tidigare upplevelser som utgjort grund för skyddsbehov har
tungt vägande skäl för att inte vilja använda sig av det lands
skydd där han eller hon är medborgare eller där han eller hon
som statslös tidigare hade sin vistelseort. Lag (2021:765).
Återkallelse av statusförklaring
5 b § En flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det
kommer fram att utlänningen inte kan anses vara flykting.
Om det föreligger sådana omständigheter som anges i 3 § andra
stycket får en flyktingstatusförklaring återkallas.
Lag (2009:1542).
5 c § En alternativ skyddsstatusförklaring ska återkallas, om
det kommer fram att utlänningen inte kan anses vara
alternativt skyddsbehövande. Lag (2021:765).
Återtagande av skyddsbehövande som har ställning som
varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras
familjemedlemmar
5 d § Om en annan EU-stat har ålagt en utlänning som har
ställning som varaktigt bosatt i den staten och som har
flyktingstatusförklaring eller alternativ
skyddsstatusförklaring i Sverige att lämna den staten, ska
han eller hon återtas till Sverige. Detsamma gäller hans
eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts att lämna den
andra EU-staten genom ett beslut som har fattats i samband
med beslutet avseende utlänningen. Lag (2014:198).
Beslutande myndighet, m.m.
6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.
Migrationsverket får dock inte bevilja statusförklaring för en
utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av
brott. Om en sådan utlänning ansöker om statusförklaring och
Migrationsverket finner att han eller hon bör beviljas
statusförklaring, ska verket inte besluta i ärendet utan med
eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till
vilken verkets beslut om statusförklaring hade kunnat
överklagas. Lag (2009:1542).
Tillfälligt skydd
7 § Särskilda bestämmelser om tillfälligt skydd i en
massflyktssituation finns i 21 kap.
Skydd för tribunalvittnen
8 § Särskilda bestämmelser om skydd för personer som vittnat
eller kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell
domstol eller tribunal samt för deras nära anhöriga finns i 22
kap.
5 kap. Uppehållstillstånd
Uppehållstillstånd som skyddsbehövande
1 § Flyktingar och alternativt skyddsbehövande som befinner
sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller
hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle
vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets
säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon
skulle fortsätta verksamheten här. Lag (2021:765).
1 a § Ett uppehållstillstånd som beviljas en flykting enligt
1 § ska vara tidsbegränsat och gälla i tre år. Varje nytt
tidsbegränsat uppehållstillstånd som därefter beviljas ska
gälla i två år.
Ett uppehållstillstånd som beviljas en alternativt
skyddsbehövande enligt 1 § ska vara tidsbegränsat och gälla i
tretton månader. Varje nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd
som därefter beviljas ska gälla i två år.
En ansökan om permanent uppehållstillstånd ska, när
giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas
om flyktingen eller den alternativt skyddsbehövande har haft
tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst tre år och
förutsättningarna för uppehållstillstånd enligt 1 § och de
särskilda kraven i 7 § är uppfyllda.
Första-tredje styckena gäller inte om tvingande hänsyn till
den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver
en kortare giltighetstid. Giltighetstiden får dock inte vara
kortare än ett år.
Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
beviljas statusförklaring efter ansökan enligt 4 kap. 3 c §,
ska uppehållstillståndets giltighetstid omprövas och bestämmas
i enlighet med vad som föreskrivs i första, andra och fjärde
styckena. Lag (2021:765).
1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden
1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller
alternativt skyddsbehövande,
2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara
flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att
släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse
och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller
hon riskerar förföljelse, eller
3. kan sändas till ett land där han eller hon
– inte riskerar att utsättas för förföljelse,
– inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff,
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning,
– är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han
eller hon inte har motsvarande skydd,
– har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och
– har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är
rimligt för honom eller henne att resa dit.
I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte
avvisas om
1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är
bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära
familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller
2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige
med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild
anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning
genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske. Lag (2014:792).
1 c § I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av
asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island,
Norge, Schweiz och Liechtenstein.
Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska
asylansökan avvisas. Lag (2011:1209).
2 § En utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett
beslut som regeringen har meddelat om överföring av
skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning) ska beviljas
ett permanent uppehållstillstånd. Lag (2021:765).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till skyddsbehövande
som återtagits enligt 4 kap. 5 d §
2 a § Om en flykting eller en alternativt skyddsbehövande som
har återtagits enligt 4 kap. 5 d § har getts
uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma tid ges
också till hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits enligt samma bestämmelse.
Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).
Uppehållstillstånd för utlänningar som har ställning som
varaktigt bosatt i Sverige
2 b § Permanent uppehållstillstånd skall ges till den som
beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Lag (2014:198).
2 c § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat
sitt uppehållstillstånd ska, efter anmälan, ges ett nytt
uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige
för att bosätta sig här. Lag (2014:198).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som
har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som
återtagits enligt 5 a kap. 7 §
2 d § Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt
i Sverige och som har återtagits enligt 5 a kap. 7 § har
getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma
tid ges också till hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits enligt samma bestämmelse.
Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).
Uppehållstillstånd på grund av anknytning
3 § Uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av 17-
17 b §§, ges till
1. en utlänning som är make eller sambo till någon som är
bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige,
2. ett utländskt barn som är ogift och
a) har en förälder som är bosatt i eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller
b) har en förälder som är gift eller sambo med någon som är
bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning
i Sverige,
3. ett utländskt barn som är ogift och som har adopterats
eller som avses bli adopterat av någon som vid tidpunkten för
adoptionsbeslutet var och fortfarande är bosatt i eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om
barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet
- har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk
domstol,
- gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner, eller
- gäller i Sverige enligt lagen (2018:1289) om adoption i
internationella situationer,
4. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn
som är flykting eller alternativt skyddsbehövande, om barnet
vid ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar
eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter
ankomsten, och
5. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn
som är flykting eller alternativt skyddsbehövande, eller en
annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas
ställe, om utlänningen befinner sig i Sverige och beslutet om
hans eller hennes asylansökan fattas i samband med beslutet om
barnets asylansökan.
När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om
adoption som har meddelats av svensk domstol, ska den
anknytning som har uppkommit genom beslutet godtas i ärendet
om uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd enligt första stycket 1 och 2 ska även
beviljas om den person som utlänningen åberopar anknytning
till (anknytningspersonen) har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap.
18 § och har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt
uppehållstillstånd. Lag (2023:652).
3 a § Uppehållstillstånd får, om inte annat anges i 17 § andra
stycket, ges till
1. en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller
inleda ett samboförhållande med en person som
a) är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst och
inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges, eller
b) har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1
eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och som har välgrundade
utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, om
förhållandet framstår som seriöst och har etablerats redan i
hemlandet och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,
2. en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 §
eller i denna paragraf är nära anhörig till någon som är
bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige eller som har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap.
18 § och som har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt
uppehållstillstånd, om han eller hon har ingått i samma
hushåll som den personen och det finns ett särskilt
beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i
hemlandet,
3. en utlänning som är förälder till och vårdnadshavare för
samt sammanbor med ett barn som är bosatt i Sverige,
4. en utlänning som ska utöva umgänge, som inte är av
begränsad omfattning, med ett barn som är bosatt i Sverige,
och
5. en utlänning som har svenskt ursprung eller som under lång
tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.
Om en utlänning har getts uppehållstillstånd enligt första
stycket 1 ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till
utlänningens ogifta barn.
När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i
andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas
en utlänning som
1. är adopterad i Sverige i vuxen ålder,
2. är anhörig till en utlänning som är flykting eller
alternativt skyddsbehövande, eller
3. på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.
Uppehållstillstånd enligt första stycket 1 a, 3 och 4 och
tredje stycket 2 ska inte beviljas om anknytningspersonen har
beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1 eller
6 § eller enligt 12 kap. 18 §. Lag (2023:652).
3 b § Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person
enligt 3 eller 3 a § får beviljas endast om
anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har
en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och
utlänningen. Detta gäller dock inte vid prövning av en ansökan
om fortsatt uppehållstillstånd. Lag (2021:765).
3 c § Kraven i 3 b § gäller inte om anknytningspersonen är ett
barn.
Kraven i 3 b § gäller inte heller när anknytningspersonen är
medborgare i Sverige, annan EES-stat eller Schweiz, om
1. utlänningen är anknytningspersonens make eller sambo, och
2. utlänningen och anknytningspersonen har sammanbott
utomlands en längre tid eller det på annat sätt står klart att
förhållandet är väl etablerat. Lag (2021:765).
3 d § Om anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd
som flykting eller förklarats vara flykting gäller kraven i
3 b § endast om
1. ansökan om uppehållstillstånd görs senare än tre månader
efter det att anknytningspersonen har beviljats
uppehållstillstånd som flykting eller förklarats vara
flykting,
2. familjeåterförening är möjlig i ett land utanför EU som
familjen har en särskild anknytning till, eller
3. utlänningen och anknytningspersonen inte har sammanbott
utomlands en längre tid och det inte heller på annat sätt står
klart att förhållandet är väl etablerat.
Vid tillämpning av första stycket 3 ska det anses stå klart
att ett förhållande är väl etablerat om utlänningen är
anknytningspersonens make eller sambo och äktenskapet ingåtts
eller samboförhållandet förelegat före anknytningspersonens
inresa i Sverige.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller även om
anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som
alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara alternativt
skyddsbehövande, om utlänningen befinner sig i Sverige och
beslutet om hans eller hennes asylansökan fattas i samband med
beslutet om anknytningspersonens asylansökan. Lag (2023:652).
3 e § Kraven i 3 b § gäller inte om utlänningen är ett barn
som har fötts i Sverige och anknytningspersonen är förälder
till barnet och sammanbor med barnet i Sverige.
Lag (2021:765).
3 f § Utöver vad som följer av 3 c-3 e §§ får undantag från
kraven i 3 b § medges helt eller delvis, om det finns
särskilda skäl. Lag (2021:765).
3 g § Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 eller 3 a §
på grund av anknytning till en utlänning som har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1 eller 6 § eller
enligt 12 kap. 18 § ska vara tidsbegränsat och gälla för samma
tid som uppehållstillståndet för anknytningspersonen.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 eller 3 a § på
grund av anknytning till någon som är bosatt eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller
som beviljas i andra fall enligt 3 a § första eller tredje
stycket, ska vara tidsbegränsat och gälla i två år.
Om ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas enligt 3
eller 3 a § ska det gälla i två år. Uppehållstillståndet får
dock inte gälla för längre tid än uppehållstillståndet för
anknytningspersonen. En utlänning som med stöd av 3 § första
stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra
stycket har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får
beviljas ett nytt uppehållstillstånd på den grunden endast om
förhållandet består.
En ansökan om permanent uppehållstillstånd får, när
giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas
om en utlänning har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i
minst tre år och förutsättningarna för uppehållstillstånd
enligt 3 eller 3 a § och de särskilda kraven i 7 § är
uppfyllda. Lag (2021:765).
Uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella
åtaganden
4 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva
klagomål från enskilda, funnit att ett beslut om avvisning
eller utvisning i ett enskilt ärende strider mot ett svenskt
konventionsåtagande, skall uppehållstillstånd ges till den som
omfattas av beslutet, såvida inte synnerliga skäl talar mot att
uppehållstillstånd ges.
Uppehållstillstånd på grund av arbete, utbildning på
forskarnivå, näringsverksamhet eller försörjning på annat sätt
5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning
som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft
1. uppehållstillstånd för arbete eller ett av Sverige utfärdat
EU-blåkort, ICT-tillstånd, ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse eller tillstånd för säsongsarbete, eller
2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på
forskarnivå.
Ett permanent uppehållstillstånd får även beviljas en
utlänning som sedan minst två år har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för näringsverksamhet, om verksamheten är
etablerad.
Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin
försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning.
I 7 och 8 §§ finns bestämmelser om särskilda krav för
permanent uppehållstillstånd. Lag (2022:303).
Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande
omständigheter
6 § Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får
tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning
av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande
omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i
Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt
beaktas.
Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt första stycket
även om de omständigheter som kommer fram inte har samma
allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas
vuxna personer.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska
vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Varje nytt
tidsbegränsat uppehållstillstånd som därefter beviljas ska
gälla i två år. En ansökan om permanent uppehållstillstånd
får, när giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut,
beviljas om utlänningen har haft tidsbegränsat
uppehållstillstånd i minst tre år och förutsättningarna för
uppehållstillstånd med stöd av första stycket och de särskilda
kraven i 7 § är uppfyllda. Lag (2023:652).
Särskilda krav för permanent uppehållstillstånd
7 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas endast om
1. utlänningen kan försörja sig, och
2. det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt
inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstillstånd
bör beviljas. Lag (2021:765).
8 § Kravet i 7 § 1 gäller inte om
1. utlänningen är ett barn,
2. utlänningen har rätt att uppbära inkomstgrundad
ålderspension, garantipension eller äldreförsörjningsstöd
enligt socialförsäkringsbalken, eller
3. det finns särskilda skäl.
Kravet i 7 § 2 gäller inte om utlänningen är under 15 år.
Kraven i 7 § gäller inte en utlänning som ska beviljas
permanent uppehållstillstånd med stöd av 2, 2 b eller 2 c §
eller när en ansökan om permanent uppehållstillstånd ska göras
av någon annan än utlänningen. Lag (2021:765).
Tidsbegränsat uppehållstillstånd i vissa fall
9 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som önskar vistas här i landet för att söka arbete
eller undersöka förutsättningarna för att starta
näringsverksamhet, om han eller hon
1. har slutfört studier som motsvarar en examen på avancerad
nivå,
2. har tillräckliga medel för sitt uppehälle under
tillståndstiden och för att täcka kostnaderna för sin
återresa, och
3. har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket får inte beviljas
för längre tid än nio månader. Lag (2022:303).
10 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som önskar vistas här i landet för arbete, studier
eller besök. Lag (2022:303).
10 a § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som önskar vistas här i landet för att bedriva
näringsverksamhet, om han eller hon har förmåga att bedriva
den aktuella verksamheten och kan försörja sig.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket får inte beviljas
för längre tid än två år åt gången. Lag (2022:303).
11 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det
finns ett hinder, som inte är bestående, mot att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs.
Lag (2021:765).
12 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas ett barn
eller en man, om barnets eller mannens närvaro i Sverige är
nödvändig för att en faderskapsutredning skall kunna
genomföras.
14 § Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats ett barn
enligt 12 eller 13 §, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
beviljas också barnets vårdnadshavare.
15 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst sex månader
ska ges till en utlänning som vistas här, om
1. det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i
brottmål ska kunna genomföras,
2. utlänningen klart visat sin vilja att samarbeta med de
brottsutredande myndigheterna,
3. utlänningen brutit alla förbindelser med de personer som är
misstänkta för brott som förundersökningen avser, och
4. hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten inte
talar emot att tillstånd beviljas.
Om utlänningen vill ha betänketid för att återhämta sig och
för att kunna ta ställning till om han eller hon vill
samarbeta med de brottsutredande myndigheterna, ska ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd om 30 dagar meddelas om de
förutsättningar som anges i första stycket 1 och 4 är
uppfyllda.
Ett uppehållstillstånd som meddelats enligt första stycket får
förlängas om de förutsättningar som anges där fortfarande är
uppfyllda. Ett uppehållstillstånd som meddelats enligt andra
stycket får förlängas om det av särskilda skäl finns behov av
en längre betänketid och de förutsättningar som anges i första
stycket 1 och 4 fortfarande är uppfyllda.
En ansökan om uppehållstillstånd eller förlängt tillstånd
enligt denna paragraf görs av förundersökningsledaren. Om det
finns anledning att anta att utlänningen har utsatts för brott
enligt 4 kap. 1 a eller 1 b § brottsbalken får en ansökan om
uppehållstillstånd enligt andra stycket göras även av
socialnämnden. Lag (2022:1015).
15 a § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller alternativt skyddsbehövande enligt
4 kap. 2 § eller motsvarande äldre bestämmelser avslagits
genom ett lagakraftvunnet beslut, om utlänningen vistas här
och
1. sedan minst fyra månader har en anställning som uppfyller
de krav som anges i 6 kap. 2 § första stycket och avser en
tidsperiod om minst ett år från ansökningstillfället, eller
2. enligt 3 § första stycket 1-4, 3 a § första stycket 1 eller
andra stycket har stark anknytning till en person som
beviljats uppehållstillstånd enligt 1.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket 2 får beviljas
endast om anknytningspersonen kan försörja sig och
utlänningen. Detta gäller dock inte vid prövning av en ansökan
om fortsatt uppehållstillstånd.
Undantag från kravet i andra stycket får medges helt eller
delvis, om det finns särskilda skäl.
En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första
stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast två
veckor efter det att beslutet att avslå ansökan om
uppehållstillstånd som flykting eller alternativt
skyddsbehövande har vunnit laga kraft. Lag (2022:303).
15 b § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av
Polismyndigheten beviljas en utlänning som är föremål för
särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen
(1984:387). Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.
Lag (2014:655).
15 c § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av
socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i
landet enligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) om
uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstillståndet
ska gälla i minst ett år. Lag (2012:322).
15 d § En utlänning med uppehållstillstånd enligt 15 § får,
efter egen ansökan, för tiden efter tillståndets
giltighetstid beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd,
om utlänningen
1. har samarbetat med de brottsutredande myndigheterna i en
utredning om brott enligt 20 kap. 5 §, och
2. har väckt talan om innestående ersättning för arbete
enligt lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning
för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att
vistas i Sverige. Lag (2013:646).
Fortsatt uppehållstillstånd i vissa fall
16 § Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som med stöd
av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1
eller andra stycket har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd och som inte kan få ett nytt sådant
uppehållstillstånd för att förhållandet har upphört, om
1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,
2. förhållandet har upphört främst på grund av att i
förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för
våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller
frid, eller
3. andra starka skäl talar för att utlänningen ska ges
fortsatt uppehållstillstånd.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska
vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Lag (2021:765).
16 a § En utlänning som med stöd av 15 b § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ska när tillståndet löper ut,
på ansökan av Polismyndigheten, beviljas ett permanent
uppehållstillstånd om han eller hon fortfarande är föremål för
särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen
(1984:387). Lag (2014:655).
16 b § Ett barn som med stöd av 15 c § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ska, när tillståndet löper ut,
på ansökan av socialnämnden beviljas ett permanent
uppehållstillstånd, om barnet fortfarande är placerat här i
landet. Lag (2012:322).
16 c § Ny beteckning 2 c § genom lag (2014:198).
Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd
17 § Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt
detta kapitel ska det, utom i fall som avses i 1, 2, 2 a, 2 d,
3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig
till brott eller brott i förening med annan misskötsamhet. Vid
prövning av uppehållstillstånd enligt 3 a § första stycket 1
och andra stycket ska det särskilt beaktas om utlänningen
eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller
för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid om
uppehållstillstånd skulle beviljas.
Uppehållstillstånd enligt 3 § första stycket 2 eller 3 och
3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande också
av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den
föräldern har del i vårdnaden av barnet.
Uppehållstillstånd ska inte beviljas en person som har
ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans
eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet. Lag (2022:1015).
17 a § Uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i
3 §, om
1. oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter
medvetet förtigits som är av betydelse för att få
uppehållstillståndet,
2. en utlänning adopterats eller ett äktenskap ingåtts eller
ett samboförhållande inletts uteslutande i syfte att ge
utlänningen rätt till uppehållstillstånd, eller
3. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.
Uppehållstillstånd får vägras även i sådana fall som avses i
3 § första stycket 1 eller 2 b, om
1. makarna eller samborna inte lever tillsammans eller inte
har sådan avsikt,
2. den person till vilken anknytning åberopas eller
utlänningen som sökt uppehållstillstånd är gift eller sambo
med någon annan, eller
3. någon av makarna eller samborna är under 21 år.
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska hänsyn
tas till utlänningens övriga levnadsomständigheter och
familjeförhållanden. Lag (2023:652).
17 b § Uppehållstillstånd skall vägras i de fall som avses i
3 § första stycket 1 eller 2 b om den person till vilken
anknytning åberopas är gift med en annan person och sammanlever
med den personen i Sverige. Lag (2006:220).
När ansökan om uppehållstillstånd ska vara gjord
18 § /Upphör att gälla U:2024-11-01/
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska
ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas
efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som
flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 1 § eller
kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3
eller 4 §,
2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd
här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning
med stöd av 3 eller 3 a §,
4. utlänningen kan beviljas eller har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,
5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1-4, 3 a § första
stycket 1-4 eller andra stycket har stark anknytning till en
person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan
krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in
ansökan där,
6. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd med stöd av
3 § första stycket 5,
7. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a
eller 15 d §,
8. följande villkor är uppfyllda:
a) utlänningen ansöker om förlängning av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd, för arbete som har beviljats enligt 10 § i
de fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket eller enligt
15 a §, eller för att bedriva näringsverksamhet enligt 10 a §,
b) utlänningen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för
arbete som har beviljats enligt 10 § i de fall som avses i
6 kap. 2 § första stycket och ansöker om ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt
10 a § eller tvärtom inom giltighetstiden för det tidigare
tillståndet och förutsättningarna för det tillståndet varit
uppfyllda, eller
c) en ansökan avser ett uppehållstillstånd som familjemedlem
till en utlänning som avses i a eller b, om ansökan ges in
inom giltighetstiden för det tidigare tillståndet som
familjemedlem och utlänningen beviljas uppehållstillstånd
enligt de bestämmelser som anges där,
9. utlänningen har ett uppehållstillstånd enligt 10 § eller
5 b kap. 3 § och antingen slutfört studier som motsvarar
30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid
forskarutbildning eller har ett uppehållstillstånd enligt
5 b kap. 1, 2, 4, 7 eller 8 §,
10. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a
eller 2 d §, eller
11. det annars finns synnerliga skäl.
Första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats
en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är
undantagen från kravet på visering om han eller hon ansöker om
ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där
det råder stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare
förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas
olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för
att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda
skäl.
Första stycket gäller inte heller en utlänning som har
beviljats ett uppehållstillstånd enligt 9 §, om ansökan avser
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § i
de fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket eller för att
bedriva näringsverksamhet enligt 10 a § och ges in inom
giltighetstiden för det tidigare tillståndet.
Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska
konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder
särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i
Sverige.
I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäller
föreskrifterna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och
18-20 §§.
I 7 § lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på
gymnasial nivå föreskrivs ytterligare undantag från första
stycket under perioden 20 juli 2021-19 januari 2025.
Lag (2022:303).
18 § /Träder i kraft I:2024-11-01/
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska
ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas
efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som
flykting eller alternativt skyddsbehövande enligt 1 § eller
kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3,
4 eller 6 §,
2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd
här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning
med stöd av 3 eller 3 a §,
4. utlänningen kan beviljas eller har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,
5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1-4, 3 a § första
stycket 1-4 eller andra stycket har stark anknytning till en
person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan
krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in
ansökan där,
6. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd med stöd av
3 § första stycket 5,
7. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a
eller 15 d §,
8. följande villkor är uppfyllda:
a) utlänningen ansöker om förlängning av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd, för arbete som har beviljats enligt 10 § i
de fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket eller enligt
15 a §, eller för att bedriva näringsverksamhet enligt 10 a §,
b) utlänningen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för
arbete som har beviljats enligt 10 § i de fall som avses i
6 kap. 2 § första stycket och ansöker om ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt
10 a § eller tvärtom inom giltighetstiden för det tidigare
tillståndet och förutsättningarna för det tillståndet varit
uppfyllda, eller
c) en ansökan avser ett uppehållstillstånd som familjemedlem
till en utlänning som avses i a eller b, om ansökan ges in
inom giltighetstiden för det tidigare tillståndet som
familjemedlem och utlänningen beviljas uppehållstillstånd
enligt de bestämmelser som anges där,
9. utlänningen har ett uppehållstillstånd enligt 10 § eller
5 b kap. 3 § och antingen slutfört studier som motsvarar 30
högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning
eller har ett uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 1, 2, 4, 7
eller 8 §,
10. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a
eller 2 d §, eller
11. det annars finns synnerliga skäl.
Första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats
en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är
undantagen från kravet på visering om han eller hon ansöker om
ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där
det råder stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare
förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas
olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för
att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda
skäl.
Första stycket gäller inte heller en utlänning som har
beviljats ett uppehållstillstånd enligt 9 §, om ansökan avser
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § i
de fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket eller för att
bedriva näringsverksamhet enligt 10 a § och ges in inom
giltighetstiden för det tidigare tillståndet.
Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska
konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder
särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i
Sverige.
I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäller
föreskrifterna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och
18-20 §§.
I 7 § lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på
gymnasial nivå föreskrivs ytterligare undantag från första
stycket under perioden 20 juli 2021-19 januari 2025.
Lag (2024:693).
18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller
inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd
enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete
enligt 10 § om han eller hon har ett av Sverige utfärdat
EU-blåkort, ICT-tillstånd, ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse eller tillstånd för säsongsarbete. Detsamma
gäller om utlänningen har eller har haft ett EU-blåkort
utfärdat av Sverige och han eller hon har återtagits enligt
6 a kap. 14 §.
En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får
även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som
avses i första stycket om utlänningen beviljas
uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där.
Lag (2018:319).
19 § En ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av
ett pågående besök eller någon annan tidsbegränsad vistelse här
i landet får bifallas trots att utlänningen vistas i Sverige,
om det finns vägande skäl för förlängning av vistelsetiden.
Beslutande myndigheter
20 § Beslut om uppehållstillstånd meddelas av
Migrationsverket.
Migrationsverket får dock inte bevilja uppehållstillstånd för
en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av
brott. Om Migrationsverket finner att en sådan utlänning bör
beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b §, ska verket
inte besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över
detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut
om uppehållstillstånd hade kunnat överklagas.
Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av
Regeringskansliet. Lag (2013:648).
21 § Av 8 kap. 27 § följer att den instans som prövar
överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa
fall också får besluta om uppehållstillstånd. Lag (2014:198).
Bemyndiganden
22 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om uppehållstillstånd.
23 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd
för studier eller besök.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om uppehållstillstånd för att
bedriva näringsverksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om
uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en
överenskommelse med en främmande stat.
Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd
får ges till en utlänning som har ställning som varaktigt
bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan
utlänning.
Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd för arbete, studier eller
näringsverksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
en utlänning som är medborgare i Förenade kungariket och för
familjemedlemmar till en sådan utlänning.
I 5 b kap. 28 § finns en bestämmelse om att regeringen får
meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 3 eller 8 §. Lag (2022:303).
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga enligt 7 § 1.
Lag (2021:765).
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om försörjningsförmågan enligt 9 §
första stycket 2. Lag (2022:303).
26 § Har upphävts genom lag (2009:1542).
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av
tillräcklig storlek och standard enligt 3 b §. Lag (2010:175).
5 a kap. Ställning som varaktigt bosatt i Sverige
Förutsättningar för att beviljas ställning som varaktigt bosatt
i Sverige
1 § En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige ska beviljas om sökanden de senaste fem åren
utan avbrott har vistats i Sverige med uppehållstillstånd
eller på annan grund som lagligen bosatt.
Vid beräkningen av vistelsetiden för en sökande som har
flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ
skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket,
räknas även tiden mellan den dag då ansökan om asyl eller
ansökan om ny prövning gavs in och den dag då asyl beviljades.
Vid beräkningen av vistelsetiden ska vistelse i Sverige av
tillfälliga skäl eller för studier inte räknas.
Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex månader i
följd och inte mer än tio månader sammanlagt under
femårsperioden ska inte anses vara avbrott i vistelsen.
Lag (2019:462).
1 a § En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige ska bifallas om sökanden har vistats inom
Europeiska unionens medlemsstaters territorier utan avbrott
under minst fem år och under denna tid haft EU-blåkort i en
eller flera medlemsstater. Av den angivna tiden ska sökanden
de senaste två åren räknat från tiden för ansökan ha haft
EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 §.
Vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första
meningen ska vistelse i en annan medlemsstat som understiger
arton månader inte beaktas.
Vistelse utanför Europeiska unionens medlemsstaters
territorier under kortare tid än tolv månader i följd och
inte mer än arton månader sammanlagt ska vid beräkning av
vistelsetiden enligt första stycket första meningen inte
anses vara avbrott i vistelsen. Lag (2014:198).
2 § För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige
skall sökanden fullt ut kunna försörja sig och sin familj med
egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad
är tillgodosedda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om kravet på försörjningsförmågan.
Lag (2006:219).
3 § En person som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet
får inte beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Lag (2006:219).
4 § Ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska inte beviljas
1. en medborgare i en EU-stat, eller
2. en utlänning vars vistelse i Sverige inte är av varaktig
karaktär. Lag (2021:765).
Återkallelse
5 § Ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska återkallas
om den som beviljats sådan ställning
1. medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit
omständigheter, som varit av betydelse för att få
ställningen,
2. utvisas,
3. utgör ett hot mot allmän ordning,
4. har vistats utanför Europeiska unionens medlemsstaters
territorier under tolv månader i följd,
5. har vistats utanför Sveriges territorium under sex år i
följd, eller
6. får ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.
Om ställning som varaktigt bosatt i Sverige har beviljats med
stöd av 1 a §, ska tidsperioden i första stycket 4 vara
tjugofyra månader. Lag (2013:606).
6 § Den som förlorat sin ställning som varaktigt bosatt i
Sverige på grund av vistelse utanför Sveriges respektive
Europeiska unionens medlemsstaters territorier ska återfå
denna efter ansökan, oavsett kraven på vistelsetid enligt 1
eller 1 a §, om
1. han eller hon har beviljats ett permanent
uppehållstillstånd eller ett uppehållstillstånd syftande till
bosättning enligt 5 kap.,
2. försörjningskravet i 2 § är uppfyllt, och
3. det inte finns något hinder enligt 3 §.
Lag (2013:606).
Återtagande av utlänningar som har ställning som varaktigt
bosatt i Sverige och deras familjemedlemmar
7 § Om en annan EU-stat har ålagt en utlänning som har
ställning som varaktigt bosatt i Sverige att lämna den
staten, ska han eller hon återtas till Sverige. Detsamma
gäller hans eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts
att lämna den andra EU-staten genom ett beslut som har
fattats i samband med beslutet avseende utlänningen.
Lag (2014:198).
Beslutande myndighet
8 § Beslut i ärenden om ställning som varaktigt bosatt i
Sverige meddelas av Migrationsverket. Lag (2014:198).
5 b kap. Uppehållstillstånd för forskning, studier inom
högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och
au pair-arbete
Uppehållstillstånd för forskning
1 § En utlänning som ska utföra forskning i Sverige enligt ett
mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare
ska, om inte något annat följer av 9-12 §§, beviljas ett
uppehållstillstånd för forskning.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska, om inte
något annat följer av tredje stycket, gälla i minst ett år
eller den kortare tid som forskningen enligt mottagnings-
avtalet ska pågå.
Om utlänningen omfattas av ett unionsprogram eller ett multi-
lateralt program som främjar tredjelandsmedborgares rörlighet
och förutsättningarna för att bevilja tillstånd för hela
forskningsperioden är uppfyllda, ska uppehållstillståndet
gälla i minst två år eller den kortare tid som forskningen
enligt mottagningsavtalet ska pågå. Lag (2019:1208).
2 § En utlänning som har beviljats ett uppehållstillstånd för
forskning av en annan EU-stat och som ska utföra forskning i
Sverige i mer än 180 dagar enligt ett mottagningsavtal som har
ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forsknings-
huvudmän att ta emot gästforskare ska, om inte något annat
följer av 9-12 §§, beviljas ett uppehållstillstånd för
forskning vid rörlighet för längre vistelse.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska gälla i minst
ett år eller den kortare tid som forskningen enligt
mottagningsavtalet ska pågå. Ett sådant tillstånd får dock
inte gälla för längre tid än det uppehållstillstånd för
forskning som har beviljats av en annan EU-stat.
Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning
3 § En utlänning som har antagits till en utbildning på heltid
vid en läroanstalt för högre utbildning i Sverige ska, om
utlänningen har betalat de avgifter som tas ut för studierna
vid läroanstalten och inte något annat följer av 9-12 §§,
beviljas ett uppehållstillstånd för studier inom högre
utbildning.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska, om inte
något annat följer av tredje stycket, gälla i minst ett år
eller den kortare tid som studierna ska pågå.
Om utlänningen omfattas av ett unionsprogram eller ett multi-
lateralt program som främjar tredjelandsmedborgares rörlighet
eller av ett avtal mellan två eller flera läroanstalter och
förutsättningarna för att bevilja tillstånd för hela studie-
perioden är uppfyllda, ska uppehållstillståndet gälla i minst
två år eller den kortare tid som studierna ska pågå.
Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd för praktik med anknytning till högre
utbildning
4 § En utlänning som inom två år före ansökningstillfället har
fått en examen från högre utbildning eller följer ett utbild-
ningsprogram som leder till en sådan examen och som ska prak-
tisera i Sverige enligt ett avtal om praktik ska, om praktiken
har anknytning till utlänningens utbildning och inte något
annat följer av 9-12 §§, beviljas ett uppehållstillstånd för
praktik med anknytning till högre utbildning.
Ett avtal om praktik ska innehålla uppgifter om
1. praktikens innehåll,
2. praktikens längd,
3. tjänstgörings- och handledningsförhållandena,
4. tiderna för praktiken, och
5. rättsförhållandet mellan praktikanten och värdenheten i
Sverige.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska gälla i arton
månader eller den kortare tid som praktiken ska pågå.
Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd för volontärarbete inom ramen för Europeisk
volontärtjänst
5 § En utlänning som har ingått ett avtal med en organisation
i Sverige om deltagande i ett volontärprogram här inom ramen
för Europeisk volontärtjänst ska, om inte något annat följer
av 9-12 §§, beviljas ett uppehållstillstånd för volontärarbete
inom ramen för Europeisk volontärtjänst.
Ett avtal om deltagande i ett volontärprogram ska innehålla
uppgifter om
1. volontärprogrammets innehåll,
2. programmets längd,
3. tjänstgörings- och handledningsförhållandena för volontär-
arbetet,
4. tiderna för volontärarbetet,
5. de medel som finns tillgängliga för att täcka kostnaderna
för utlänningens uppehälle och logi, och
6. i förekommande fall, den utbildning som utlänningen kommer
att få för att kunna utföra volontärarbetet.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska gälla i ett
år eller den kortare tid som volontärarbetet ska pågå.
Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd för au pair-arbete
6 § En utlänning som har fyllt 18 men inte 30 år och som har
ingått ett avtal om au pair-arbete med en värdfamilj i Sverige
ska beviljas ett uppehållstillstånd för au pair-arbete, om
inte något annat följer av 9-12 §§ och
1. au pair-arbetet inte omfattar mer än 25 timmars barnpass-
ning och lättare hushållsarbete per vecka,
2. tiden för au pair-arbete och studier tillsammans inte över-
stiger 40 timmar per vecka,
3. utlänningen får gratis kost och logi och viss ersättning
för utfört arbete varje månad, och
4. värdfamiljen har tecknat en olycksfallsförsäkring för
utlänningen.
Ett avtal om au pair-arbete ska innehålla uppgifter i fråga om
vad som anges i första stycket 1-4.
Ett uppehållstillstånd enligt första stycket ska gälla i ett
år eller den kortare tid som au pair-arbetet ska pågå.
Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd efter slutförd forskning och efter
slutförda studier
7 § En utlänning som vid ansökningstillfället har ett uppe-
hållstillstånd enligt 1 § ska beviljas ett uppehållstillstånd
för en tid av ett år efter slutförd forskning, om inte något
annat följer av 9-11 §§ och utlänningen
1. avser att söka arbete eller undersöka förutsättningarna för
att bedriva näringsverksamhet här, och
2. kan visa ett intyg från forskningshuvudmannen om att forsk-
ningen har slutförts.
Första stycket gäller även för en utlänning som vid
ansökningstillfället har ett uppehållstillstånd för forskning
utfärdat av en annan EU-stat och som under giltighetstiden för
det tillståndet har vistats i Sverige för att utföra en del av
sin forskning här enligt 2 eller 13 §. Lag (2019:1208).
8 § En utlänning som vid ansökningstillfället har ett uppe-
hållstillstånd enligt 3 § ska beviljas ett uppehållstillstånd
för en tid av ett år efter slutförda studier, om inte något
annat följer av 9-11 §§ och utlänningen
1. har slutfört en högskoleutbildning och utbildningen avser
studier som motsvarar minst två terminer,
2. avser att söka arbete eller undersöka förutsättningarna för
att bedriva näringsverksamhet här, och
3. har ett examensbevis eller utbildningsbevis som avser den
slutförda utbildningen.
Första stycket gäller även för en utlänning som vid
ansökningstillfället har ett uppehållstillstånd för studier
inom högre utbildning utfärdat av en annan EU-stat och som
under giltighetstiden för det tillståndet har vistats i
Sverige för att bedriva en del av sina studier här enligt
14 §, om studierna som bedrivits här motsvarar minst två ter-
miner på en högskoleutbildning. Lag (2019:1208).
Allmänna förutsättningar för uppehållstillstånd
9 § För att beviljas ett uppehållstillstånd enligt 1-8 §§ ska
utlänningen
1. visa att han eller hon kommer att ha tillräckliga medel för
sitt uppehälle under tillståndstiden och för att täcka
kostnaderna för sin återresa,
2. vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, visa
att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige,
3. inte utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet
eller allmän folkhälsa, och
4. visa vårdnadshavares medgivande, om utlänningen är under
18 år. Lag (2019:1208).
10 § Ett uppehållstillstånd enligt 1-8 §§ ska inte beviljas en
utlänning som
1. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz eller är
familjemedlem till en sådan medborgare,
2. har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller alter-
nativt skyddsbehövande enligt 5 kap. 1 § eller motsvarande
äldre bestämmelser, eller har ansökt om ett sådant tillstånd
och ansökan ännu inte har avgjorts slutligt,
3. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd enligt
21 kap.,
4. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat,
5. har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga
kraft och som inte kan verkställas,
6. har beviljats ett EU-blåkort, eller
7. har beviljats ett ICT-tillstånd för praktiktjänstgöring.
Lag (2019:1208).
11 § Ett uppehållstillstånd enligt 1-8 §§ ska inte heller
beviljas en utlänning som visar upp handlingar till stöd för
ansökan som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats
eller ändrats i något avseende. Lag (2019:1208).
12 § Ett uppehållstillstånd enligt 1-6 §§ får vägras om
värdenheten
1. har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning
anställd utan nödvändiga tillstånd,
2. har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga
uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller
avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, eller
3. inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande
social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller
arbetsvillkor.
Ett uppehållstillstånd enligt 1-6 §§ får också vägras om
1. anställningsvillkoren är sämre än de villkor som följer av
svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller
branschen,
2. det finns grundad anledning att anta att utlänningen avser
att vistas i Sverige av andra skäl än dem som ansökan avser,
3. värdenheten huvudsakligen har inrättats eller drivs för att
underlätta inresan för utlänningen, eller
4. värdenheten håller på att avvecklas eller har avvecklats
genom en konkurs eller om värdenheten inte bedriver någon eko-
nomisk verksamhet. Lag (2019:1208).
Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse
13 § En utlänning som har beviljats ett uppehållstillstånd för
forskning av en annan EU-stat får under giltighetstiden för
tillståndet i högst 180 dagar under en 360-dagarsperiod resa
in och vistas i Sverige för att utföra en del av sin forskning
hos en godkänd forskningshuvudman här.
Rätten till inresa och vistelse i högst 180 dagar under en
360-dagarsperiod gäller även medföljande familjemedlemmar som
har beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund
av anknytning till en utlänning som har ett uppehållstillstånd
för forskning utfärdat av den staten.
Första och andra styckena gäller inte en utlänning som utgör
ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän
folkhälsa. Lag (2019:1208).
14 § En utlänning som har beviljats ett uppehållstillstånd för
studier inom högre utbildning av en annan EU-stat får under
giltighetstiden för tillståndet i högst 360 dagar resa in och
vistas i Sverige för att bedriva studier vid en läroanstalt
för högre utbildning här, om
1. den utbildning som utlänningen har antagits till i Sverige
bedrivs inom ramen för ett unionsprogram eller ett
multilateralt program som främjar tredjelandsmedborgares
rörlighet eller ett avtal mellan två eller flera läroanstalter
för högre utbildning, och
2. utlänningen har underrättat Migrationsverket om sin avsikt
att bedriva studier här och Migrationsverket inte enligt andra
stycket har invänt mot den planerade vistelsen i Sverige.
Migrationsverket får inom 30 dagar från det att en under-
rättelse eller, om utlänningen har förelagts att komplettera
underrättelsen, kompletterande underlag har kommit in invända
mot utlänningens planerade vistelse i Sverige, om
1. förutsättningarna i första stycket 1 och 9-11 §§ inte är
uppfyllda,
2. det finns grund för avslag enligt 12 §,
3. utlänningen inte har betalat de avgifter som tas ut för
studierna vid läroanstalten för högre utbildning i Sverige,
eller
4. utlänningen redan har vistats i Sverige under en period av
360 dagar.
Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot
allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa.
Lag (2019:1208).
När ansökan om uppehållstillstånd ska vara gjord
15 § En utlänning som vill ha ett uppehållstillstånd enligt 1
eller 3-6 §§ ska ha ansökt om och beviljats ett sådant
tillstånd före inresan i Sverige. En ansökan får inte bifallas
efter inresan.
Första stycket gäller inte om utlänningen
1. ansöker om förlängning av ett uppehållstillstånd enligt 1
eller 3 §,
2. har ett uppehållstillstånd enligt 1, 2 eller 4 § eller ett
uppehållstillstånd enligt 3 § och antingen slutfört studier
som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid
forskarutbildning och på annan grund ansöker om ett
uppehållstillstånd enligt 1, 3 eller 4 §, eller
3. har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete som har
beviljats enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 §
första stycket eller för att bedriva näringsverksamhet enligt
5 kap. 10 a §, och ansöker om ett uppehållstillstånd enligt
1 § eller för studier på forskarnivå enligt 3 § inom
giltighetstiden för det tidigare tillståndet och
förutsättningarna för det tillståndet varit uppfyllda.
Lag (2022:303).
16 § En ansökan om uppehållstillstånd enligt 2, 7 eller 8 §
eller om förlängning av ett uppehållstillstånd enligt 2 § får
ges in efter inresan i Sverige. Lag (2019:1208).
Förlängning av tillståndstiden
17 § Tillståndstiden för ett uppehållstillstånd enligt 1-3 §§
får efter ansökan förlängas.
Tillståndstiden får inte förlängas om
1. förutsättningarna i 1-3 och 9-11 §§ för att bevilja
tillståndet i fråga inte är uppfyllda,
2. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
3. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende, eller
4. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
tillståndet beviljades för. Lag (2019:1208).
18 § En förlängning av tillståndstiden för ett uppehålls-
tillstånd enligt 1-3 §§ får vägras om det finns grund för
avslag enligt 12 § första stycket eller andra stycket 1, 3
eller 4.
En förlängning av tillståndstiden för ett uppehållstillstånd
enligt 3 § får också vägras om utlänningen inte har gjort
godtagbara framsteg i sina studier. Lag (2019:1208).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till forskare
19 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-
3 till den som har ett uppehållstillstånd enligt 1, 2 eller
7 §, ska beviljas uppehållstillstånd, om inte något annat
följer av andra eller tredje stycket. Familjemedlemmens uppe-
hållstillstånd ska gälla för samma tid som anknytningsper-
sonens tillstånd.
För barn som åberopar anknytning till den som har ett uppe-
hållstillstånd enligt 1, 2 eller 7 § eller till hans eller
hennes make eller sambo gäller 5 kap. 17 § andra stycket.
Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a
och 17 b §§. Lag (2019:1208).
20 § En familjemedlem som avses i 19 § ska ha ansökt om och
beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i Sverige. En
ansökan får inte bifallas efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om
1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till
en utlänning som har ansökt om eller har ett
uppehållstillstånd enligt 1, 2 eller 7 §,
2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan
EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har
ansökt om eller har ett uppehållstillstånd enligt 2 §, eller
3. ansökan avser ett uppehållstillstånd som familjemedlem till
en utlänning som avses i 15 § andra stycket 3, om ansökan ges
in inom giltighetstiden för det tidigare tillståndet som
familjemedlem och utlänningen beviljas uppehållstillstånd
enligt 1 §. Lag (2022:303).
Återkallelse av uppehållstillstånd
21 § Ett uppehållstillstånd enligt 1-6 §§ ska återkallas om
1. förutsättningarna i 1-6 och 9-11 §§ för att bevilja
tillståndet i fråga inte är uppfyllda,
2. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
3. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende, eller
4. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
tillståndet beviljades för. Lag (2019:1208).
22 § Ett uppehållstillstånd enligt 1-6 §§ får återkallas om
det finns grund för avslag enligt 12 § första stycket eller
andra stycket 1, 3 eller 4.
Ett uppehållstillstånd enligt 3 § får också återkallas om
utlänningen inte har gjort godtagbara framsteg i sina studier.
Lag (2019:1208).
23 § Ett uppehållstillstånd enligt 7 eller 8 § ska återkallas
om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.
Ett uppehållstillstånd enligt 7 eller 8 § får återkallas om
förutsättningarna i 7-10 §§ för att bevilja tillståndet i
fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som avses i första
stycket. Lag (2019:1208).
24 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem
enligt 19 § får återkallas om
1. anknytningen till den som har ett uppehållstillstånd enligt
1, 2 eller 7 § bryts eller ett sådant tillstånd återkallas,
eller
2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2019:1208).
Återtagande av en utlänning som har ett uppehållstillstånd för
forskning eller studier inom högre utbildning och av en
forskares familjemedlemmar
25 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om uppehålls-
tillstånd för forskning vid rörlighet för längre vistelse från
den som har eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten
hade ett uppehållstillstånd för forskning enligt 1 § utfärdat
av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och
medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska
de återtas till Sverige.
Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att
utlänningen vistas i den staten med stöd av ett
uppehållstillstånd enligt 1 eller 3 § utfärdat av Sverige
eller om det svenska uppehållstillståndet har löpt ut eller
återkallats. Lag (2019:1208).
Beslutande myndighet
26 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.
Lag (2019:1208).
Bemyndiganden
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om försörjningsförmågan enligt 9 §
första stycket 1. Lag (2019:1208).
28 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd
för familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd enligt 3 eller 8 §. Lag (2019:1208).
6 kap. Arbetstillstånd
1 § Arbetstillstånd ska ges för viss tid. Det får avse ett
visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som
behövs.
Att en utlänning som har permanent uppehållstillstånd inte
behöver ha arbetstillstånd framgår av 2 kap. 8 c § 3.
Lag (2014:198).
2 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har ett
anställningsavtal, om
1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att
uppnå en god försörjning, och
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor
inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.
Arbetstillstånd enligt första stycket får endast ges om
rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden
inom Europeiska unionen.
Arbetstillstånd får även ges till en utlänning som deltar i
ett internationellt utbyte eller om det följer av ett
internationellt avtal eller ett avtal med ett annat land.
Lag (2022:1847).
2 a § Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte
ges för längre tid än två år. Det får heller inte avse längre
tid än anställningstiden.
Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska knytas till
en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter
en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet knytas
endast till ett visst slag av arbete. Lag (2022:303).
2 b § Arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte
ges till en utlänning som är anställd av ett företag som är
etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska
tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90
dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige eller i
en annan EU-stat, dels är en enhet som tillhör samma företag
eller företag inom samma koncern.
Första stycket gäller inte om utlänningen tillhör någon av de
kategorier som är undantagna i 6 b kap. 3 §.
Arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte heller ges
till en utlänning som har erbjudits en tidsbegränsad
anställning som säsongsarbetare i Sverige av en arbetsgivare
som är etablerad här.
Tredje stycket gäller inte om utlänningen tillhör någon av de
kategorier som är undantagna i 6 c kap. 4 §. Lag (2018:319).
3 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har
tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga till
syftet med uppehållstillståndet talar häremot.
Att permanent uppehållstillstånd får meddelas för vissa
arbetstagare framgår av 5 kap. 5 §.
När ansökan om arbetstillstånd ska vara gjord
4 § En utlänning som vill ha arbetstillstånd i Sverige ska ha
ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan om arbetstillstånd får inte bifallas efter
inresan utom i fall som avses i 5 kap. 18 § andra-fjärde
styckena, 18 a och 19 §§, vilka bestämmelser tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om arbetstillstånd. Lag (2022:303).
Förlängning av tillståndstiden
4 a § Tillståndstiden för ett arbetstillstånd får förlängas om
anställningen uppfyller förutsättningarna i 2 § första
stycket. Om ansökan avser en ny anställning gäller även det
som föreskrivs i 2 § andra stycket.
Förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd ska
vägras om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende,
3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som
arbetstillståndet beviljades för, eller
4. det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare
uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1, med
beaktande av tredje stycket. Lag (2022:303).
Beslutande myndigheter
5 § Beslut om arbetstillstånd meddelas av Migrationsverket.
Beslut om arbetstillstånd i vissa fall
6 § Av 8 kap. 27 § följer att den instans som prövar
överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa
fall också får besluta om arbetstillstånd. Lag (2014:198).
Bemyndiganden
7 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om arbetstillstånd.
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om
arbetstillstånd får bifallas även efter inresan i Sverige om
ansökan görs av en utlänning som är medborgare i Förenade
kungariket eller av familjemedlemmar till en sådan utlänning.
Lag (2019:462).
9 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
arbetstillstånd. Lag (2019:462).
6 a kap. EU-blåkort
Förutsättningar för tillstånd
1 § En utlänning som erbjudits en högkvalificerad anställning
i Sverige med en anställningstid om minst ett år ska, om inte
annat följer av 2 eller 3 §, beviljas ett uppehålls- och
arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort),
om
1. lönen är minst en och en halv gånger den genomsnittliga
bruttoårslönen i Sverige (lönetröskeln),
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor
inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen,
3. utlänningen kan visa att han eller hon har, eller har
ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i tre
månader från inresan i Sverige, och
4. rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges
åtaganden inom Europeiska unionen.
En anställning ska anses vara högkvalificerad om den
förutsätter att utlänningen har relevant och särskild
kompetens för den i form av slutförda studier som motsvarar
180 högskolepoäng eller fem års yrkeserfarenhet inom det yrke
eller den bransch som anställningen avser.
Om den högkvalificerade anställningen avser ett reglerat yrke
ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i
Sverige. Lag (2013:606).
2 § Ett EU-blåkort ska inte beviljas en utlänning som
1. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz eller är
familjemedlem till en sådan medborgare,
2. har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 eller
15 b §, 12 kap. 18 § första stycket 1, 21 kap. eller 22 kap.
eller har ansökt om sådant tillstånd och ansökan ännu inte
har avgjorts slutligt,
3. har ansökt om uppehållstillstånd för att utföra forskning
i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt
lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta
emot gästforskare,
4. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och
som utövar sin rätt att vistas i Sverige som arbetstagare
eller egen företagare,
5. reser in i Sverige i enlighet med åtaganden enligt ett
internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig
vistelse för vissa kategorier av personer med anknytning till
handel och investeringar,
6. har beviljats arbetstillstånd, eller är undantagen från
kravet på arbetstillstånd, för säsongsarbete i Sverige,
7. har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
som inte kan verkställas, eller
8. är utstationerad i Sverige enligt lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare. Lag (2013:606).
3 § Ett EU-blåkort ska inte heller beviljas en utlänning som
1. visar upp handlingar till stöd för ansökan som har
förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats
i något avseende, eller
2. utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller
allmän folkhälsa. Lag (2013:606).
När ansökan om EU-blåkort ska vara gjord
4 § En utlänning som vill ha ett EU-blåkort i Sverige ska ha
ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan.
Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om
utlänningen
1. ansöker om förlängning av tillståndstiden för ett
EU-blåkort,
2. har ett EU-blåkort och ansöker om ett nytt sådant,
3. har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och
har slutfört studier som motsvarar 180 högskolepoäng,
4. har genomfört ett forskningsprojekt i Sverige enligt ett
mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare,
eller
5. har återtagits enligt 14 §.
Det som föreskrivs i första stycket gäller inte heller om
utlänningen vistats i en annan EU-stat i arton månader och
under denna period haft EU-blåkort utfärdat av den staten, om
ansökan ges in senast en månad efter inresan i Sverige.
Lag (2013:606).
Tillståndstid
5 § Ett EU-blåkort ska gälla för högst två år med den
möjlighet till förlängning som framgår av 6 §. Om
anställningstiden är kortare än två år ska EU-blåkortet gälla
under anställningstiden med ett tillägg av tre månader.
Giltighetstiden får dock inte vara längre än två år.
Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller flera
EU-blåkort får inte överstiga fyra år.
Att den som haft EU-blåkort under en sammanlagd tid av fyra
år kan beviljas permanent uppehållstillstånd framgår av
5 kap. 5 §. Lag (2013:606).
Förlängning av tillståndstiden
6 § Tillståndstiden för ett EU-blåkort ska förlängas om
förutsättningarna i 1 § är uppfyllda och den sammanlagda
tillståndstiden inte överstiger den tid som anges i 5 § andra
stycket.
Tillståndstiden för ett EU-blåkort får inte förlängas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något
avseende,
3. utlänningen vid ansökningstillfället avseende EU-blåkortet
inte uppfyllde kraven i 1 §,
4. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
EU-blåkortet beviljades för,
5. utlänningen har bytt till en annan anställning eller till
ett annat slag av arbete än vad EU-blåkortet är knutet till,
6. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten
enligt 9 §, eller
7. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.
Det som föreskrivs i andra stycket 6 hindrar inte att
tillståndstiden för ett EU-blåkort förlängs om utlänningen
visar att bristen att fullgöra anmälningsskyldigheten enligt
9 § beror på orsaker som han eller hon inte råder över.
Lag (2013:606).
Tillståndets koppling till en viss anställning och ett visst
slag av arbete
7 § Ett EU-blåkort ska under de första två åren knytas till
en viss anställning och avse ett visst slag av arbete.
Därefter ska ett EU-blåkort endast knytas till ett visst slag
av arbete.
Vid beräkningen av den tvåårsperiod under vilken EU-blåkortet
ska knytas till såväl viss anställning som slag av arbete,
ska även den tid som utlänningen haft ett tidigare EU-blåkort
utfärdat av Sverige räknas in.
Om anställningen upphör under tillståndstiden för ett
EU-blåkort, får utlänningen vistas i Sverige under tre
månader för att ansöka om ny anställning. Tidsperioden börjar
löpa när anställningen upphör. Lag (2013:606).
8 § En utlänning som vill byta till en annan anställning än
den som EU-blåkortet är knutet till under de två första åren,
eller som vill byta till annat slag av arbete, ska ansöka om
ett nytt EU-blåkort. Lag (2013:606).
Anmälningsskyldighet
9 § Den som har ett EU-blåkort ska anmäla till
Migrationsverket om
1. anställningen upphör, eller
2. den avtalade lönen inte längre når upp till den
lönetröskel som ligger till grund för EU-blåkortet.
Lag (2013:606).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar
10 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket
1–3 till den som har ett EU-blåkort, ska beviljas
uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska
gälla för samma tid som EU-blåkortet.
För barn som åberopar anknytning till den som har EU-blåkort
eller till hans eller hennes make eller sambo gäller 5 kap.
17 § andra stycket.
Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a
och 17 b §§ utom i fall som avser en familjemedlem som har
beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av
anknytning till en utlänning som har EU-blåkort utfärdat av
den staten. Lag (2013:606).
När ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska
vara gjord
11 § En familjemedlem som avses i 10 § ska ha ansökt om och
beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En
ansökan får inte bifallas efter inresan.
Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om
1. ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av
anknytning till en utlänning som har ett EU-blåkort,
2. sökanden har beviljats uppehållstillstånd av en annan
EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som avses i
4 § tredje stycket, om ansökan ges in senast en månad efter
inresan i Sverige, eller
3. familjemedlemmen har återtagits enligt 14 § och den person
som familjemedlemmen har anknytning till ansöker om nytt
EU-blåkort. Lag (2013:606).
Återkallelse av tillstånd
12 § Ett EU-blåkort ska återkallas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något
avseende,
3. utlänningen vid ansökningstillfället avseende EU-blåkortet
inte uppfyllde kraven i 1 §,
4. den avtalade lönen enligt 1 § första stycket 1 inte längre
når upp till den lönetröskel som ligger till grund för
EU-blåkortet,
5. förutsättningarna i 1 § första stycket 2 inte längre är
uppfyllda,
6. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
EU-blåkortet beviljades för,
7. utlänningen har bytt till en annan anställning eller till
ett annat slag av arbete än vad EU-blåkortet är knutet
till,
8. utlänningen har varit arbetslös mer än tre månader
i följd,
9. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten
enligt 9 §, eller
10. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.
Ett EU-blåkort ska inte återkallas enligt första stycket 9 om
utlänningen visar att bristen att fullgöra
anmälningsskyldigheten enligt 9 § beror på orsaker som han
eller hon inte råder över. Lag (2013:606).
13 § Ett uppehållstillstånd som beviljats en familjemedlem
enligt 10 § får återkallas om
1. anknytningen till den som har EU-blåkort bryts eller om
hans eller hennes EU-blåkort återkallas, eller
2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2013:606).
Återtagande av en utlänning som har EU-blåkort och hans eller
hennes familjemedlemmar
14 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om
EU-blåkort från en utlänning som har, eller vid tiden för
ansökan i den andra EU-staten hade, ett EU-blåkort utfärdat
av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och
medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska
de återtas till Sverige.
Utlänningen och hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits får vistas här i landet i tre månader från inresan
även om EU-blåkortet inte längre gäller eller har
återkallats. Lag (2013:606).
Beslutande myndighet
15 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av
Migrationsverket. Lag (2013:606).
Föreskrifter om lönetröskeln
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om lönetröskeln enligt 1 § första
stycket 1. Lag (2013:606).
6 b kap. Tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT
Förutsättningar för tillstånd
1 § En utlänning som är anställd av ett företag som är
etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska
tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90
dagar i ett företag (värdföretag) som dels är etablerat i
Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett
företag inom samma koncern ska, om inte annat följer av tredje
stycket eller 3-5 §§, beviljas ett uppehålls- och
arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av personal
(ICT-tillstånd), om
1. utlänningen har varit anställd i företaget under minst tre
månader utan uppehåll vid tiden för den företagsinterna
förflyttningen,
2. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och
övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för
arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 5 § lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag
som är etablerat inom EES eller Schweiz,
3. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att
försörja sig,
4. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst
ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om,
en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
5. utlänningen har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet
som krävs för uppdraget som chef eller specialist, eller har
en sådan examen från ett universitet eller en högskola som
krävs för praktiktjänstgöringen,
6. utlänningen efter förflyttningens slut kommer att kunna
överflyttas till en enhet i tredjeland som tillhör samma
företag eller till ett företag inom samma koncern i
tredjeland, och
7. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.
Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke
ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i
Sverige.
Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om
1. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten
enligt 13 §, eller
2. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att
underlätta inresa för personer som är föremål för
företagsintern förflyttning. Lag (2020:598).
2 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en
annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist
eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är
etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma
företag eller ett företag inom samma koncern som det i den
andra EU-staten ska, om inte annat följer av 3-5 §§, beviljas
ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om
1. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och
övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för
arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 5 § lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag
som är etablerat inom EES eller Schweiz,
2. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att
försörja sig,
3. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst
ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om,
en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och
4. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.
Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke
ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i
Sverige. Lag (2020:598).
3 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte beviljas en
utlänning som
1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters
territorier,
2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz,
3. ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i
Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt
lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta
emot gästforskare,
4. är utstationerad i Sverige enligt 5 § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat
i en EES-stat eller Schweiz,
5. har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige,
eller
6. hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och
ledning av ett annat företag. Lag (2020:598).
4 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte heller beviljas
en utlänning som visar upp handlingar till stöd för ansökan
som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller
ändrats i något avseende. Lag (2018:67).
5 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får vägras om
1. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en
sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan
nödvändiga tillstånd,
2. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en
sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt eller avgift och
uppgifterna rör redovisning av arbete,
3. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina
rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter,
arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller
4. arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på
att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om
arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon
ekonomisk verksamhet. Lag (2018:67).
Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse
6 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en
annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet i
högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod resa in och vistas i
Sverige och arbeta här i ett företag som dels är etablerat i
Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett
företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten.
Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot
allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa.
Lag (2018:67).
Ansökan om tillstånd
7 § En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska
ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan
i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om utlänningen ansöker om
förlängning av ett ICT-tillstånd.
En utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden
för ett ICT-tillstånd får arbeta i Sverige under tiden för
ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte
hade löpt ut när ansökan gavs in. Lag (2018:67).
8 § En ansökan om ICT-tillstånd får prövas i Sverige om
1. utlänningen avser att vistas endast i Sverige, eller
2. utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men
vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta.
Lag (2018:67).
9 § En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse får ges in efter inresan i landet.
En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet
för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige
under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det
ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har
löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och
arbeta i Sverige enligt 6 §.
Även en utlänning som ansöker om en förlängning av
tillståndstiden för ett ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse får arbeta under tiden för ansökans prövning,
om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när
ansökan gavs in. Lag (2018:67).
Tillståndstid
10 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för
längre tid än uppdragstiden.
Den sammanlagda tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får
inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett
år för praktikanter.
Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte
gälla för längre tid än det ICT-tillstånd som har beviljats
av en annan EU-stat. Lag (2018:67).
Förlängning av tillståndstiden
11 § Tillståndstiden för ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får
efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av
10 §.
Tillståndstiden får inte förlängas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende,
3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
tillståndet beviljades för,
4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att
underlätta inresa för personer som är föremål för
företagsintern förflyttning, eller
5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2018:67).
12 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om
1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja
tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som
anges i 11 § andra stycket 4 och 5,
2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller
3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i
strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller
kortare vistelse. Lag (2018:67).
Anmälningsskyldighet
13 § En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller
som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för
rörlighet för längre vistelse ska anmäla förändringar som
påverkar villkoren för tillståndet till Migrationsverket.
Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om
förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för
rörlighet för längre vistelse. Lag (2018:67).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar
14 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-
3 till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd
för rörlighet för längre vistelse, ska beviljas
uppehållstillstånd om anknytningspersonen kan försörja sig och
familjemedlemmen. Detta gäller dock inte vid prövning av en
ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Familjemedlemmens
uppehållstillstånd ska gälla för samma tid som
anknytningspersonens tillstånd.
Undantag från försörjningskravet i första stycket får medges
helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.
För barn som åberopar anknytning till den som har ett ICT-
tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre
vistelse, eller till hans eller hennes make eller sambo,
gäller 5 kap. 17 § andra stycket.
Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a
och 17 b §§. Lag (2022:303).
När en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska
vara gjord
15 § En familjemedlem som avses i 14 § ska ha ansökt om och
beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En
ansökan får inte bifallas efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om
1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till
en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse som är
utfärdat av Sverige, eller
2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan
EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har
ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för
längre vistelse i Sverige. Lag (2018:67).
Återkallelse av tillstånd
16 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska återkallas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende,
3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
tillståndet beviljades för,
4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att
underlätta inresa för personer som är föremål för
företagsintern förflyttning, eller
5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2018:67).
17 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får återkallas om
1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja
tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som
anges i 16 § 4 och 5,
2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller
3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i
strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller
kortare vistelse. Lag (2018:67).
18 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en
familjemedlem enligt 14 § får återkallas om
1. anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller
ett sådant tillstånd återkallas, eller
2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2018:67).
Återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och
hans eller hennes familjemedlemmar
19 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om
ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en
utlänning som har eller vid tiden för ansökan i den andra
EU-staten hade ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige, och den
andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande
familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas
till Sverige.
Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att
utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd
utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har
löpt ut eller återkallats. Lag (2018:67).
Beslutande myndighet
20 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.
Lag (2018:67).
Bemyndigande
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om försörjningsförmågan
enligt 14 §. Lag (2022:303).
6 c kap. Tillstånd för säsongsarbete
Förutsättningar för tillstånd
1 § En utlänning som har erbjudits en tidsbegränsad
anställning som säsongsarbetare i Sverige av en arbetsgivare
som är etablerad här ska beviljas ett tillstånd för
säsongsarbete om förutsättningarna i 2–6 §§ är uppfyllda.
Ett tillstånd för säsongsarbete ska beviljas i form av
1. ett arbetstillstånd för säsongsarbete om vistelsen inte
överstiger 90 dagar, eller
2. ett uppehålls- och arbetstillstånd för säsongsarbete om
vistelsen överstiger 90 dagar. Lag (2018:319).
2 § Ett tillstånd för säsongsarbete ska beviljas om
1. anställningen gör det möjligt för utlänningen att försörja
sig,
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor
inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen,
3. utlänningen kan visa att han eller hon har, eller har
ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i
Sverige,
4. utlänningen kan visa att han eller hon under sin vistelse
kommer att ha tillgång till en bostad med lämplig standard,
och
5. rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges
åtaganden inom Europeiska unionen.
Om säsongsanställningen avser ett reglerat yrke ska
utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i
Sverige.
Ett tillstånd för säsongsarbete ska inte beviljas om
1. det finns risk för att utlänningen inte har för avsikt att
lämna Sverige när tillståndstiden har löpt ut, eller
2. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2018:319).
3 § Om arbetsgivaren upplåter eller förmedlar en bostad
till utlänningen får ett tillstånd för säsongsarbete beviljas
endast om
1. hyran för bostaden inte står i missförhållande till
utlänningens lön eller boendets standard,
2. hyran för bostaden inte dras från utlänningens lön i andra
fall än enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares
kvittningsrätt,
3. arbetsgivaren har tillhandahållit utlänningen en skriftlig
handling med hyresvillkoren, och
4. bostaden uppfyller allmänna säkerhets- och
hälsobestämmelser. Lag (2018:319).
4 § Ett tillstånd för säsongsarbete ska inte beviljas en
utlänning som
1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters
territorier,
2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz eller är
familjemedlem till en sådan medborgare, eller
3. bedriver verksamhet på ett i en annan medlemsstat
etablerat företags vägnar inom ramen för tillhandahållande av
tjänster i den mening som avses i artikel 56 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt. Lag (2018:319).
5 § Ett tillstånd för säsongsarbete ska inte beviljas en
utlänning som visar upp handlingar till stöd för ansökan som
har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller
ändrats i något avseende. Lag (2018:319).
6 § Ett tillstånd för säsongsarbete får vägras om
1. arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion för att ha
haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd,
2. arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion för att ha
lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets
beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning
av arbete,
3. arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion för att inte
ha uppfyllt sina skyldigheter i förhållande till utlänningar
som har beviljats tillstånd för säsongsarbete,
4. arbetsgivaren inte har uppfyllt sina rättsliga
skyldigheter beträffande social trygghet, skatter,
arbetstagares rättigheter, arbetsvillkor eller
anställningsvillkor, eller
5. arbetsgivarens verksamhet håller på att avvecklas eller
har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren inte
bedriver någon ekonomisk verksamhet.
Ett tillstånd för säsongsarbete får även vägras om
utlänningen tidigare har haft ett tillstånd för säsongsarbete
och inte följt villkoren för det tillståndet. Lag (2018:319).
Ansökan om tillstånd
7 § En utlänning som vill ha ett tillstånd för
säsongsarbete ska ha ansökt om och beviljats tillståndet före
inresan i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan.
Första stycket gäller inte om utlänningen
1. ansöker om förlängning av ett tillstånd för säsongsarbete,
eller
2. har ett tillstånd för säsongsarbete och ansöker om ett
nytt sådant tillstånd. Lag (2018:319).
8 § En utlänning som inom giltighetstiden för ett
tillstånd för säsongsarbete ansöker om en förlängning av
tillståndet eller om ett nytt sådant tillstånd, får arbeta
som säsongsarbetare i Sverige till dess tillståndsfrågan har
avgjorts. Lag (2018:319).
Tillståndstid
9 § Ett tillstånd för säsongsarbete får inte beviljas för
längre tid än anställningstiden och inte för längre tid än
utlänningens pass gäller.
Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller flera tillstånd
för säsongsarbete får inte överstiga sex månader under en
tolvmånadersperiod. Lag (2018:319).
Förlängning av tillståndstiden
10 § Tillståndstiden för ett tillstånd för säsongsarbete
får efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av
9 §.
Tillståndstiden får inte förlängas om
1. förutsättningarna i 1–4 §§ för att bevilja tillståndet i
fråga inte är uppfyllda,
2. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, eller
3. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende. Lag (2018:319).
11 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om det
finns grund för avslag enligt 6 §. Lag (2018:319).
Återkallelse av tillstånd
12 § Ett tillstånd för säsongsarbete ska återkallas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i
något avseende,
3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
tillståndet beviljades för, eller
4. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2018:319).
13 § Ett tillstånd för säsongsarbete får återkallas om
1. förutsättningarna i 1–4 §§ för att bevilja tillståndet i
fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som anges i 12 § 4,
eller
2. det finns grund för avslag enligt 6 § första stycket.
Lag (2018:319).
Anmälningsskyldighet
14 § En utlänning som har ansökt om eller som har ett
tillstånd för säsongsarbete ska anmäla till Migrationsverket
om han eller hon byter bostad. Lag (2018:319).
Beslutande myndighet
15 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av
Migrationsverket. Lag (2018:319).
Bemyndiganden
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska anses vara
en bostad med lämplig standard enligt 2 § första stycket 4.
Lag (2018:319).
17 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för arbetsgivare som upplåter eller förmedlar
en bostad till en utlänning som har beviljats ett tillstånd
för säsongsarbete att lämna uppgifter om bostaden,
2. skyldighet för arbetsgivare till en utlänning som har
beviljats ett tillstånd för säsongsarbete att lämna uppgifter
om de anställningsvillkor som gäller för utlänningen, och
3. hur uppgiftsskyldigheten enligt 1 och 2 ska uppfyllas.
Lag (2018:319).
7 kap. Återkallelse av tillstånd
1 § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Nationell visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat
oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter,
som varit av betydelse för att få tillståndet.
I viseringskodexen finns bestämmelser om upphävande och
återkallelse av Schengenvisering.
Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år med
uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den
myndighet som först beslutar i saken, får uppehållstillståndet
återkallas enligt första stycket endast om det finns
synnerliga skäl för det. Lag (2011:705).
1 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Nationell visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat
oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter,
som varit av betydelse för att få tillståndet.
I viseringskodexen finns bestämmelser om upphävande och
återkallelse av Schengenvisering. I Etias-förordningen finns
bestämmelser om ogiltigförklaring och återkallelse av
resetillstånd.
Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år med
uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den
myndighet som först beslutar i saken, får uppehållstillståndet
återkallas enligt första stycket endast om det finns
synnerliga skäl för det. Lag (2023:337).
2 § Utöver vad som sägs i 1 § får nationell visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd återkallas, om det
finns särskilda skäl för det.
Uppehållstillstånd får dock återkallas enligt första stycket
endast för en utlänning som ännu inte har rest in i Sverige.
Lag (2011:705).
3 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har
rest in i landet, om
1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som
kräver ett sådant tillstånd,
2. utlänningen har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 §
första stycket och anställningen upphört, om inte utlänningen
inom tre månader har fått en ny anställning som omfattas av
arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om
arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan
därefter beviljas, eller
3. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan
antas att utlänningen
a) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att
bedriva sabotage, spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet,
b) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att
bedriva sådant företagsspioneri som utövas på uppdrag av eller
understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för
en främmande makts räkning där det kan antas att brottet inte
leder till endast böter, eller
c) kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats med stöd av
5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första
stycket 1 eller andra stycket får återkallas om förhållandet
upphör.
Uppehållstillstånd får dock inte återkallas enligt första
stycket 1 om utlänningen har vistats här i landet i mer än tre
år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av
den myndighet som först beslutar i saken. Om utlänningen har
vistats här i landet i mer än fem år med uppehållstillstånd
när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först
beslutar i saken, får uppehållstillståndet återkallas enligt
första stycket 3 endast om det finns synnerliga skäl för det.
Lag (2024:28).
4 § Vid bedömning av om uppehållstillståndet ska återkallas
enligt 1 eller 3 § för en utlänning som har rest in i landet
ska hänsyn tas till den anknytning som utlänningen har till
Sverige och till om andra skäl talar mot att tillståndet
återkallas.
Vid en sådan bedömning ska det särskilt beaktas i vilken
utsträckning som utlänningen har etablerat sig i det svenska
samhället. Om utlänningen har barn i Sverige ska barnets behov
av kontakt med honom eller henne, hur kontakten har varit och
hur den skulle påverkas om utlänningens uppehållstillstånd
återkallades också särskilt beaktas. Även utlänningens övriga
familjeförhållanden ska särskilt beaktas.
Vid bedömningen av om uppehållstillståndet ska återkallas
enligt 3 § andra stycket ska det också särskilt beaktas om det
förhållande som avses där har upphört främst på grund av att
utlänningen eller utlänningens barn i förhållandet har utsatts
för våld eller annan allvarlig kränkning av sin frihet eller
frid. Lag (2022:1015).
5 § Om det finns tillräckliga skäl får, efter samråd,
uppehållstillstånd eller nationell visering återkallas för en
utlänning om
1. det i Schengens informationssystem (SIS) har gjorts en
registrering om återvändande enligt återvändandeförordningen
eller en registrering om nekad inresa och vistelse enligt
gränsförordningen gällande utlänningen, eller
2. en annan medlemsstat har fattat ett beslut om återvändande,
nekad inresa och vistelse eller återreseförbud, och överväger
att i SIS göra en registrering om återvändande enligt
återvändandeförordningen eller en registrering om nekad inresa
och vistelse enligt gränsförordningen gällande utlänningen.
Lag (2021:1189).
6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är
medborgare i en EU-stat även i andra fall än som avses i
2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har
meddelats i en EU-stat eller i Island, Norge, Schweiz
eller Liechtenstein och beslutet är grundat på att det
finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller
den inre säkerheten och på att
1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett
år, eller
2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett
grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på
att utlänningen avser att begå ett sådant brott.
Första stycket gäller inte en familjemedlem till en
medborgare i en EU-stat eller till en medborgare i Island,
Norge, Schweiz eller Liechtenstein som har utövat sin rätt
till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom
Europeiska unionen. Med familjemedlem avses
– make eller sambo,
– barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin
försörjning, och
– förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.
Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första
stycket innan samråd har skett med den stat som har
beslutat om avvisning eller utvisning. Lag (2011:1209).
7 § Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas för en
utlänning som inte längre är bosatt i Sverige. Om utlänningen
anmält till Migrationsverket att han eller hon vill ha
uppehållstillståndet kvar trots att bosättningen upphör, får
uppehållstillståndet dock återkallas tidigast när två år har
förflutit efter det att bosättningen här i landet upphörde.
Lag (2014:777).
7 a § Utöver vad som anges i 1-3, 5 och 6 §§ får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier återkallas, om
förutsättningarna för att medge uppehållstillståndet inte
längre är uppfyllda. Lag (2006:447).
7 b § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § får, utöver vad
som anges i 1, 3, 5 och 6 §§, återkallas om förutsättningarna
för uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda.
Uppehållstillståndet får inte återkallas innan den som har
ansökt om tillståndet har fått tillfälle att yttra sig.
Lag (2022:1015).
7 c § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § får återkallas
endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte
längre finns. Uppehållstillståndet får återkallas endast på
ansökan av Polismyndigheten.
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 a § får inte återkallas
innan Polismyndigheten fått tillfälle att yttra sig.
Lag (2015:655).
7 d § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas
endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte
längre finns.
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte
återkallas för ett barn innan den socialnämnd som ansökte om
uppehållstillståndet har fått tillfälle att yttra sig.
Lag (2012:322).
7 e § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en
utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 §
första stycket ska återkallas om
1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 §
första stycket av något annat skäl än att anställningen har
upphört inte längre är uppfyllda, eller
2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första
giltighetsdag påbörjat arbetet.
Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen
underrättats om att en utredning om återkallelse enligt första
stycket har inletts, men innan beslut om återkallelse fattats,
gäller bestämmelserna om återkallelse i 3 § första stycket 2.
Tiden ska då vara fyra månader i stället för tre.
Trots vad som anges i första stycket behöver ett tillstånd
inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med
hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig.
Lag (2022:303).
7 f § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en
familjemedlem till en utlänning med tidsbegränsat
uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § i de fall som
avses i 6 kap. 2 § första stycket eller enligt 5 kap. 15 a §
eller för att bedriva näringsverksamhet enligt 5 kap. 10 a §
får återkallas, om anknytningen bryts eller utlänningens
tillstånd återkallas. Lag (2022:303).
7 g § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 9 §,
för arbete enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 §
första stycket eller för att bedriva näringsverksamhet enligt
5 kap. 10 a § får, på utlänningens begäran, återkallas om han
eller hon beviljas ett uppehållstillstånd på en sådan annan
grund som enligt 5 kap. 18 § andra stycket 8 b eller fjärde
stycket eller 5 b kap. 15 § andra stycket 3 kan beviljas efter
inresan. Lag (2022:303).
Beslutande myndigheter
8 § Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd
beslutas av Migrationsverket. Återkallelse och upphävande av
Schengenvisering får utöver vad som följer av viseringskodexen
beslutas av Migrationsverket. Återkallelse av nationell
visering beslutas av den myndighet som har beviljat viseringen
eller av Migrationsverket.
Uppehållstillstånd eller nationell visering som har beviljats
av Regeringskansliet får återkallas endast av
Regeringskansliet. Lag (2011:705).
Bemyndigande
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att
uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i
detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer.
Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd
får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för
utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan
EU-stat. Lag (2014:198).
8 kap. Avvisning och utvisning
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avvisning och
utvisning.
Bestämmelser om utvisning på grund av brott finns i 8 a kap.
Bestämmelser om utvisning på grund av befarad brottslighet
enligt terroristbrottslagen (2022:666) och av hänsyn till
Sveriges säkerhet finns i lagen (2022:700) om särskild
kontroll av vissa utlänningar. Lag (2022:705).
Avvisning
2 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare får avvisas
1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa
eller vistelse i Sverige,
2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller
något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller
arbete i Sverige,
3. om han eller hon har visering eller är undantagen från
kravet på visering men inte har för avsikt att lämna Sverige
efter att viseringstiden eller den viseringsfria tiden har
löpt ut, under förutsättning att han eller hon inte har
uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som ger rätt
att vistas i Sverige,
4. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram
att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men
saknar det tillstånd som krävs för inresa där,
5. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda
uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av
betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet
förtiger någon omständighet som är av betydelse för den
rätten,
6. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som
föreskrivs i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex
om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna),
eller
7. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en
EU-stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein
och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller
beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att
utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en
utlännings inresa eller vistelse i den staten.
Lag (2016:875).
3 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare får avvisas
1. om det kan antas att han eller hon kommer att sakna
tillräckliga medel för vistelsen i Sverige eller i något
annat nordiskt land som han eller hon tänker besöka eller för
hemresan,
2. om det kan antas att han eller hon under vistelsen i
Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att
försörja sig på ett ärligt sätt eller kommer att bedriva
verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att han eller hon
har ett sådant tillstånd,
3. om han eller hon på grund av tidigare frihetsstraff eller
någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå
brott i Sverige eller i något annat nordiskt land,
4. om han eller hon på grund av tidigare verksamhet eller i
övrigt kan antas komma att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat
nordiskt land, eller
5. om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner har föreskrivits att han eller hon
får avvisas.
En utlänning som avses i första stycket får avvisas även i
andra fall när det har begärts av den centrala
utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan
antas att han eller hon annars beger sig till det landet.
Lag (2014:198).
4 § En utlänning får inte avvisas enligt 2 eller 3 § om han
eller hon vid ankomsten till Sverige hade eller under en tid
därefter har haft uppehållstillstånd som har upphört att
gälla. Lag (2014:198).
5 § Beslut om avvisning enligt 2 eller 3 § i första instans
får inte fattas senare än tre månader efter det att den
första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter ankomsten
till Sverige. Lag (2014:198).
Utvisning
6 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare och som inte avvisas
enligt 2 § 1 eller 2 får utvisas ur Sverige om han eller hon
uppehåller sig här men saknar pass eller de tillstånd som
krävs för att få uppehålla sig i landet. Lag (2014:198).
Avvisning eller utvisning av en utlänning som har tillstånd
att vistas i en annan EU-stat
6 a § När en fråga uppkommer om avvisning eller utvisning
enligt 2, 3 eller 6 § av en utlänning som har ett giltigt
uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som
ger rätt till vistelse i en annan EU-stat ska den beslutande
myndigheten uppmana utlänningen att inom en skälig tid
självmant bege sig till den andra EU-staten. Den beslutande
myndigheten får avgöra frågan om avvisning eller utvisning
först om utlänningen inte har följt en sådan uppmaning.
Första stycket gäller inte om
1. Migrationsverket avvisar eller avslår en ansökan om
uppehållstillstånd som enligt bestämmelser i denna lag eller
någon annan författning får bifallas efter inresan till
Sverige,
2. utlänningen nekas att resa in i landet,
3. utlänningen hejdas i samband med att han eller hon
olagligen passerar en yttre gräns,
4. utlänningen utgör en risk för allmän ordning och säkerhet,
eller
5. det är sannolikt att utlänningen inte skulle följa
uppmaningen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om uppmaningar enligt första stycket.
Lag (2017:22).
Beaktande av verkställighetshinder
7 § När en fråga om avvisning eller utvisning enligt 2, 3
eller 6 § prövas ska hänsyn tas till om utlänningen på grund
av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett visst
land eller om det annars finns särskilda hinder mot att
beslutet verkställs. Lag (2014:198).
Särskilt om vissa medborgare i Förenade kungariket och deras
familjemedlemmar
7 a § För utlänningar som har beviljats uppehållsstatus i
Sverige eller i övrigt utövar rättigheter enligt avdelning II
i andra delen av utträdesavtalet mellan Förenade kungariket
och EU gäller det som sägs i detta kapitel om EES-medborgare
och familjemedlemmar till EES-medborgare i stället för 2-7 §§.
Lag (2020:939).
Förutsättningar för avvisning och utvisning av EES-medborgare
och deras familjemedlemmar
/Rubriken upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Avvisning när föreskrivna handlingar saknas
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Avvisning när föreskrivna handlingar eller tillstånd saknas
8 § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas i anslutning till inresan eller
under de tre första månaderna efter inresan om han eller hon
saknar pass eller visering när det krävs en sådan handling
för inresa eller vistelse i Sverige.
Avvisning får inte ske på den grunden att utlänningen saknar
pass om han eller hon kan styrka sin identitet på annat sätt
än genom innehav av pass. Lag (2014:198).
8 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-
medborgare får avvisas i anslutning till inresan eller under
de tre första månaderna efter inresan om han eller hon saknar
pass, visering eller resetillstånd när det krävs en sådan
handling eller ett sådant tillstånd för inresa eller vistelse
i Sverige.
Avvisning får inte ske på den grunden att utlänningen saknar
pass om han eller hon kan styrka sin identitet på annat sätt
än genom innehav av pass. Lag (2023:337).
Avvisning vid orimlig belastning för biståndssystemet
9 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas under de tre första månaderna
efter inresan om han eller hon visar sig utgöra en orimlig
belastning för biståndssystemet enligt socialtjänstlagen
(2001:453).
En utlänning som har uppehållsrätt får inte avvisas enligt
första stycket. Lag (2014:198).
Utvisning när uppehållsrätt eller tillstånd att vistas i
Sverige saknas
10 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare som har vistats i Sverige mer än tre månader
och som inte har uppehållsrätt, får utvisas om han eller hon
uppehåller sig här men saknar de tillstånd som krävs för att
få uppehålla sig i landet. Lag (2014:198).
Avvisning och utvisning av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet
11 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas i anslutning till inresan eller
under de tre första månaderna efter inresan av hänsyn till
allmän ordning och säkerhet.
En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare som inte avvisas i anslutning till inresan
eller under de tre första månaderna efter inresan enligt
första stycket får därefter utvisas av hänsyn till allmän
ordning och säkerhet. Lag (2014:198).
12 § Avvisning eller utvisning enligt 11 § får ske endast om
utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och
tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande
samhällsintresse. Tidigare domar i brottmål får inte i sig
utgöra skäl för ett sådant beslut. Det får inte vara
ekonomiska syften som ligger till grund för beslutet.
Lag (2014:198).
13 § När en fråga uppkommer om avvisning eller utvisning av
en EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare enligt 11 §, ska hänsyn tas till utlänningens
ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomiska situation
samt sociala och kulturella integrering i Sverige. Hänsyn ska
också tas till hur länge utlänningen har vistats i Sverige
och till banden till ursprungslandet. Lag (2014:198).
14 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-
medborgare som har permanent uppehållsrätt får avvisas eller
utvisas enligt 11 § endast om det är särskilt motiverat av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet.
En EES-medborgare som är barn får avvisas eller utvisas enligt
11 § endast om beslutet är oundgängligen nödvändigt av hänsyn
till allmän säkerhet.
En EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio
närmast föregående åren får utvisas enligt 11 § endast om
beslutet är oundgängligen nödvändigt av hänsyn till allmän
säkerhet. Lag (2022:1015).
Beaktande av verkställighetshinder
15 § När en fråga om avvisning eller utvisning enligt 8, 9,
10 eller 11 § prövas ska hänsyn tas till om utlänningen på
grund av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett
visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att
beslutet verkställs. Lag (2014:198).
Beslut om avvisning eller utvisning när ansökan om
uppehållstillstånd avslås eller avvisas eller
uppehållstillstånd återkallas
16 § Avslås eller avvisas en ansökan om uppehållstillstånd
eller återkallas ett sådant tillstånd och befinner sig
utlänningen i Sverige, ska det samtidigt meddelas beslut om
avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot
det. Detsamma gäller om en ansökan om uppehållsstatus avslås
och utlänningen befinner sig i Sverige.
Första stycket gäller inte om ansökan avvisas enligt 5 kap.
1 c § andra stycket. Lag (2020:939).
Beslutande myndigheter
17 § Migrationsverket ska pröva frågan om avvisning om
utlänningen
1. söker asyl här,
2. har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller
3. kan komma att avvisas med stöd av 2 § 7 eller 3 § andra
stycket.
I andra fall får såväl Migrationsverket som Polismyndigheten
pröva frågan om avvisning.
Om Polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör
avvisas, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket.
Lag (2016:875).
18 § Migrationsverket ska pröva frågan om utvisning enligt 6,
10 eller 11 §. Lag (2014:198).
Beslut om omedelbar verkställighet
19 § Migrationsverket får besluta att verkets beslut om
avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas
även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar
verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund
för asyl och att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas
på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan).
Migrationsverket får också besluta om avvisning med omedelbar
verkställighet om en asylansökan avvisas med stöd av 5 kap.
1 b § första stycket 1 eller 2.
Det får endast anses uppenbart att det inte finns grund för
asyl om
1. utlänningens uppgifter saknar betydelse för prövningen av
ansökan,
2. utlänningens uppgifter saknar tillförlitlighet, eller
3. utlänningen kommer från ett säkert ursprungsland enligt en
sådan förteckning som avses i 1 kap. 6 a §, och han eller hon
a) är medborgare i det landet eller är en statslös person som
tidigare har haft sin vanliga vistelseort där, och
b) inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet
inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller
henne.
I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten
av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet.
Lag (2021:223)
Anvisningar om verkställighet
20 § I ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas
av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen ska det anges vilket land utlänningen
ska avvisas eller utvisas till.
Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i
beslutet.
Ett beslut av en myndighet som avses i första stycket som rör
avvisning eller utvisning ska innehålla de anvisningar om
verkställigheten som omständigheterna i det enskilda fallet
kan ge anledning till. Lag (2014:198).
20 a § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat
får utvisas endast till den staten. Lag (2014:198).
Tidsfrist för frivillig avresa och återreseförbud
21 § Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en
tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet
i enlighet med beslutet (tidsfrist för frivillig avresa).
Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen
avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas. Om det
finns särskilda skäl får en längre tidsfrist bestämmas.
En tidsfrist för frivillig avresa ska dock inte meddelas om
1. det finns risk för att utlänningen avviker,
2. utlänningen utgör en risk för allmän ordning och
säkerhet,
3. utlänningen genom ett avvisningsbeslut nekas att resa in i
landet,
4. utlänningen hejdas i samband med att han eller hon
olagligen passerar en yttre gräns och då avvisas, eller
5. utlänningen avvisas av Migrationsverket med omedelbar
verkställighet.
För EES-medborgare och deras familjemedlemmar gäller i
stället för första stycket 12 kap. 15 § tredje stycket.
Lag (2017:22).
22 § I ett beslut om avvisning eller utvisning som innehåller
en tidsfrist för frivillig avresa ska utlänningen upplysas om
att ett återreseförbud kan meddelas om han eller hon inte
lämnat landet i enlighet med beslutet senast när tidsfristen
löper ut.
Tidsfristen för frivillig avresa börjar löpa när beslutet om
avvisning eller utvisning fått laga kraft eller när
utlänningen förklarat sig nöjd med beslutet. Lag (2017:22).
23 § Finns det inte förutsättningar att meddela en tidsfrist
för frivillig avresa enligt 21 §, ska Polismyndighetens
beslut om avvisning och Migrationsverkets beslut om avvisning
eller utvisning förenas med ett återreseförbud, om inte
särskilda skäl hänförliga till utlänningens personliga
förhållanden talar mot att ett sådant förbud meddelas. Ett
beslut om avvisning varigenom en utlänning nekas att resa in
i landet ska dock inte förenas med ett återreseförbud.
Ett beslut om avvisning eller utvisning som avser en
EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-medborgare
eller som avser en utlänning som beviljats uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 15 §, får förenas med ett återreseförbud endast
om beslutet har meddelats av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet. Lag (2014:655).
24 § Tiden för återreseförbud enligt 23 eller 27 § ska
bestämmas till högst fem år. Utgör utlänningen ett allvarligt
hot mot allmän ordning och säkerhet får dock en längre
tidsperiod bestämmas. Lag (2014:198).
Särskilt tillstånd till kort besök
25 § En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt
23 eller 27 § eller 12 kap. 14 b eller 15 a § får ges särskilt
tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om
besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Om det
finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges också på
ansökan av någon annan än utlänningen. Lag (2024:28).
Upphävande av återreseförbud
26 § Ett beslut om återreseförbud enligt 23 eller 27 § eller
12 kap. 14 b eller 15 a § som har vunnit laga kraft får helt
eller delvis upphävas av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen om det finns
särskilda skäl för att förbudet inte längre ska gälla.
En utlänning får ansöka om upphävande av ett förbud som avses
i första stycket. En sådan ansökan ska ges in till
Migrationsverket.
Migrationsverket får dock inte upphäva ett återreseförbud som
meddelats av domstol. Om Migrationsverket finner att ett
sådant återreseförbud bör upphävas ska verket inte besluta i
ärendet utan med eget yttrande lämna över detta till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
upphävande hade kunnat överklagas. Lag (2024:28).
Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning
27 § När ett överklagat ärende eller mål om avvisning eller
utvisning avgörs, får också beslut fattas i fråga om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Detta gäller även om
dessa frågor inte har tagits upp av utlänningen.
Vid prövning av ett beslut om avvisning eller utvisning får
en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen besluta
att utlänningen ska förbjudas att återvända till Sverige för
viss tid, även om ingen lägre instans har meddelat ett sådant
förbud.
När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen prövar ett beslut om avvisning eller
utvisning, får ett sådant beslut samtidigt meddelas angående
den som är under 16 år och som står under utlänningens
vårdnad. Detta gäller även om ingen lägre instans har prövat
denna fråga. I mål hos en migrationsdomstol och
Migrationsöverdomstolen gäller detta dock inte om det för
barnet har åberopats omständigheter som avses i 4 kap. 1, 2
eller 2 a §. Lag (2014:198).
8 a kap. Utvisning på grund av brott
Allmänna förutsättningar för utvisning
1 § En utlänning får utvisas ur Sverige om han eller hon döms
för brott till en strängare påföljd än böter, eller om en
domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som
utlänningen har dömts till och dömer till en annan påföljd,
och
1. gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är
sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig
skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller
2. brottet har ett straffvärde som motsvarar fängelse i minst
sex månader eller som annars är av sådan karaktär att
utlänningen inte bör få stanna kvar i Sverige.
I 4-7 §§ finns särskilda bestämmelser om utvisning av personer
som tillhör vissa personkategorier. Lag (2022:1015).
2 § Vid bedömningen av om en utlänning ska utvisas enligt 1 §
ska domstolen ta hänsyn till utlänningens anknytning till
Sverige. Det ska då särskilt beaktas i vilken utsträckning som
utlänningen har etablerat sig i det svenska samhället. Om
utlänningen har barn i Sverige ska barnets behov av kontakt
med honom eller henne, hur kontakten har varit och hur den
skulle påverkas om utlänningen utvisades också särskilt
beaktas. Även utlänningens övriga familjeförhållanden ska
särskilt beaktas. Lag (2022:1015).
3 § När en fråga om utvisning enligt 1 § prövas ska hänsyn tas
till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 12 kap. inte
kan sändas till ett visst land eller om det annars finns
särskilda hinder mot att beslutet verkställs. Lag (2022:1015).
Flyktingar och vissa andra skyddsbehövande
4 § En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i
Sverige får utvisas enligt 1 § endast om
1. utlänningen har begått ett synnerligen grovt brott och det
skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet
att låta honom eller henne stanna kvar i Sverige, eller
2. utlänningen i Sverige eller utomlands har bedrivit
verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det
finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta
med sådan verksamhet här.
Första stycket gäller också för en utlänning som har
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt 21 kap. eller
uppehållstillstånd enligt 22 kap. Lag (2022:1015).
Utlänningar som kom till Sverige som unga
5 § En utlänning som kom till Sverige innan han eller hon hade
fyllt 15 år och som, när åtal väcks, har vistats här sedan
minst fem år får utvisas enligt 1 § endast om
1. utlänningen har gjort sig skyldig till brottslighet som har
ett straffvärde som motsvarar fängelse i minst två år eller
som annars är av sådan karaktär att han eller hon inte bör få
stanna kvar i Sverige, eller
2. utlänningen har återfallit i brott på ett sådant sätt att
han eller hon inte bör få stanna kvar. Lag (2022:1015).
EES-medborgare och vissa andra utlänningar
6 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-
medborgare får utvisas enligt 1 § endast om det sker av hänsyn
till allmän ordning och säkerhet.
Det som sägs i 8 kap. 12-14 §§ om utvisning enligt 8 kap. 11 §
gäller även vid prövningen av utvisning enligt denna paragraf.
Första och andra styckena gäller även för en utlänning som har
beviljats uppehållsstatus i Sverige eller i övrigt utövar
rättigheter enligt avdelning II i andra delen av
utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU.
Lag (2022:1015).
Varaktigt bosatta
7 § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige får utvisas enligt 1 § endast om han eller hon utgör
ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning
och säkerhet. I detta ligger att ekonomiska syften inte får
ligga till grund för beslutet.
När en domstol överväger om en utlänning som har ställning som
varaktigt bosatt ska utvisas ska den ta hänsyn till hur länge
utlänningen har varit bosatt i Sverige, hans eller hennes
ålder, följderna av en utvisning för utlänningen och hans
eller hennes familjemedlemmar samt utlänningens band till
Sverige eller avsaknad av band till ursprungslandet.
En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige
och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får
utvisas endast till den staten. Lag (2022:1015).
Behörig domstol
8 § Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som
handlägger brottmålet. Lag (2022:1015).
Beslut om utvisning vid ändring av påföljd enligt 34 kap.
brottsbalken
9 § När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att
ändra en påföljd för en utlänning som också har meddelats ett
beslut om utvisning, får domstolen även meddela det beslut om
utvisningen som förändringen av påföljd ger anledning till.
Lag (2022:1015).
Återreseförbud
10 § Ett beslut om utvisning på grund av brott ska innehålla
förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss
tid eller utan tidsbegränsning.
I beslutet ska utlänningen upplysas om den påföljd som
överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.
Lag (2022:1015).
Återreseförbudets längd
11 § Återreseförbudets längd ska bestämmas med utgångspunkt i
brottslighetens straffvärde. Om detta motsvarar fängelse i
mindre än ett år ska återreseförbudet normalt bestämmas till
fem år. Motsvarar det fängelse i ett år eller mer men inte två
år ska återreseförbudet normalt bestämmas till tio år. Vid
högre straffvärden ska återreseförbudet normalt inte
tidsbegränsas.
Som skäl för att bestämma återreseförbudets längd på ett annat
sätt än som sägs i första stycket får domstolen beakta
brottslighetens karaktär och risken för att utlänningen kommer
att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet.
Domstolen får också ta hänsyn till utlänningens anknytning
till Sverige och andra särskilda omständigheter som är
hänförliga till honom eller henne. Lag (2022:1015).
När ett återreseförbud börjar löpa
12 § Ett återreseförbud enligt 10 § börjar löpa den dag
utlänningen lämnar medlemsstaternas territorium eller, om
beslutet om utvisning ska verkställas till en medlemsstat, den
dag utlänningen lämnar Sverige.
Med medlemsstater avses de stater i vilka Europaparlamentets
och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om
gemensamma normer och förfaranden för återvändande av
tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna är
tillämpligt. Lag (2022:1015).
Särskilt tillstånd till kort besök
13 § En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt
10 § får ges särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra
ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga
angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant
tillstånd ges också på ansökan av någon annan än utlänningen.
Lag (2022:1015).
Uppehållstillstånd och upphävande av utvisningsbeslut
14 § Bestämmelser om uppehållstillstånd för den som har
utvisats enligt detta kapitel finns i 12 kap. Där finns också
regler om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut.
Lag (2022:1015).
9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Kontroll av personer enligt kodexen om Schengengränserna
1 § Polismyndigheten ansvarar för kontroll av personer enligt
kodexen om Schengengränserna. Tullverket och Kustbevakningen
är skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid en sådan
kontroll. Migrationsverket får efter överenskommelse med
Polismyndigheten hjälpa till vid kontrollen. Kustbevakningen
ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom att
utöva kontroll av sjötrafiken. Lag (2015:91).
2 § En polisman får i samband med inresekontroll enligt
kodexen om Schengengränserna kroppsvisitera en utlänning och
undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor
och liknande, i den utsträckning som det är nödvändigt för
att ta reda på utlänningens identitet. Sådana undersökningar
får också göras för att ta reda på en utlännings resväg till
Sverige, om den är av betydelse för bedömningen av rätten att
resa in i och vistas här i landet. En polisman får i samband
med inresekontrollen även undersöka bagageutrymmen och övriga
slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att
förhindra att en utlänning reser in i Sverige i strid med
bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna.
När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade
passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid
Kustbevakningen har de samma befogenheter som en polisman har
enligt första stycket.
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som
krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn
som omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett
vittne närvara.
En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av
andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en
visitation innebär att enbart ett föremål som en kvinna har
med sig undersöks, får visitationen dock genomföras och
bevittnas av en man.
Protokoll ska föras över en kroppsvisitation. I protokollet
ska det anges vad som har förekommit vid visitationen.
Lag (2015:91).
Transportörers kontrollskyldighet
3 § En transportör skall kontrollera att en utlänning, som
transportören transporterar till Sverige direkt från en stat
som inte omfattas av Schengenkonventionen, innehar pass och de
tillstånd som krävs för resa in i landet.
Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av
resultatet av kontroll som utförs enligt första stycket, även
kontrollera att utlänningen har medel för sin hemresa.
Transportörers uppgiftsskyldighet m.m.
3 a § En transportör, som luftvägen ska transportera
passagerare till Sverige direkt från en stat som inte tillhör
Europeiska unionen och inte heller har slutit avtal om
samarbete enligt Schengenkonventionen med
konventionsstaterna, ska på begäran av Polismyndigheten
överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart
incheckningen avslutats.
De uppgifter som avses i första stycket är
1. nummer på och typ av resehandling som används,
2. medborgarskap,
3. fullständigt namn,
4. födelsedatum,
5. gränsövergångsstället för inresa,
6. transportkod,
7. avgångs- och ankomsttid för transporten,
8. det totala antalet passagerare vid transporten, och
9. ursprunglig ort för ombordstigning.
Lag (2014:655).
3 b § Uppgifter enligt 3 a § ska samlas in av transportören
och sedan elektroniskt överföras till Polismyndigheten.
Om det inte är möjligt att föra över uppgifterna elektroniskt
ska de överföras på annat lämpligt sätt. Lag (2014:655).
3 c § Bestämmelser om behandlingen av de uppgifter som
överförts till Polismyndigheten enligt 3 b § finns i lagen
(2006:444) om passagerarregister. Lag (2014:655).
3 d § En transportör som har överfört uppgifter enligt 3 a §
skall inom 24 timmar efter det att transportmedlet har anlänt
till gränsövergångsstället radera de insamlade och överförda
uppgifterna. Lag (2006:447).
3 e § Har upphävts genom lag (2019:180).
3 f § Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan
myndighet än Polismyndigheten får begära uppgifter av
transportören. Lag (2014:655).
Omhändertagande av pass
4 § Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller
hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket
eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller
andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får
tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.
Lag (2014:716).
4 a § Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas
att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får
Polismyndigheten eller Kustbevakningen ta hand om utlänningens
pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid
kontrollen.
Handlingarna ska återlämnas om
1. det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i
Sverige,
2. utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller
3. utlänningen lämnar Sverige. Lag (2023:935).
5 § När ett beslut om avvisning eller utvisning skall
verkställas, får den verkställande myndigheten ta hand om
utlänningens pass eller andra identitetshandlingar till dess
beslutet kan verkställas.
Omhändertagande av biljetter
6 § En utlännings biljett för resan från Sverige får tas om
hand av Migrationsverket eller Polismyndigheten i väntan på att
utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar
det. Detta gäller om
1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse i
Sverige, eller
2. utlänningen kan antas komma att ansöka om
uppehållstillstånd.
Biljetten får tas om hand endast om
- det framstår som sannolikt att utlänningen inte kommer att få
tillstånd att vistas här, och
- det finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig
av med biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin
resa från Sverige. Lag (2014:655).
7 § Migrationsverket eller Polismyndigheten får lösa in en
biljett som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle
förlora sitt värde. Om biljetten löses in, ska i stället de
pengar som då betalas ut tas om hand. Lag (2014:655).
Fotografi och fingeravtryck
8 § Migrationsverket eller Polismyndigheten får fotografera en
utlänning och, om utlänningen har fyllt 14 år, ta hans eller
hennes fingeravtryck om
1. utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon
kommer till Sverige,
2. utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt
4 kap. 2 §,
3. det finns grund för att besluta om förvar, eller
4. varken utlänningens identitet eller rätt att vistas i
Sverige kan klarläggas vid en kontroll enligt 9 §.
Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av
första stycket 4 ska omedelbart förstöras om det framkommer
att utlänningen har rätt att vistas i Sverige. Lag (2021:765).
8 a § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är
skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller
Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om bevis
om uppehållstillstånd (uppehållstillståndskort) ska utfärdas
enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni
2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för
medborgare i tredje land av annan anledning än att en
utlänning ansöker om uppehållstillstånd.
Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck. Den gäller
inte heller om utlänningen omfattas av avtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium i uppehållstillståndskortet. Fingeravtryck som
inte sparats i ett sådant medium och de biometriska data som
tas fram ur fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart
förstöras när uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller
ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att
utlänningen har beviljats uppehållstillstånd. Lag (2018:319).
8 a § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är
skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller
Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om bevis
om uppehållstillstånd (uppehållstillståndskort) ska utfärdas
enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002
om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare
i tredje land av annan anledning än att en utlänning ansöker
om uppehållstillstånd.
Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck. Den gäller
inte heller om utlänningen omfattas av avtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium i uppehållstillståndskortet. Fingeravtryck som
inte sparats i ett sådant medium och de biometriska data som
tas fram ur fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart
förstöras när uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller
ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att
utlänningen har beviljats uppehållstillstånd.
Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av
första stycket får även användas för kontroll i enlighet med
artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen i ett ärende
om uppehållstillstånd. Lag (2022:242).
8 b § Vid en kontroll enligt 1 eller 9 § är den som innehar
ett uppehållstillståndskort, ett uppehållskort, ett permanent
uppehållskort, ett bevis om uppehållsstatus eller ett bevis
för gränsarbetare skyldig att låta en polisman, en särskilt
förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket,
Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller
henne och ta hans eller hennes fingeravtryck, för kontroll av
att fotografiet och fingeravtrycken motsvarar det fotografi
och de fingeravtryck som finns sparade i kortet eller beviset.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det
fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Detsamma gäller de biometriska data som
tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2021:415).
8 c § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning är vid in- eller utresekontroll skyldig
att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant
eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller
Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck för kontroll av identiteten och av
resehandlingens äkthet, i enlighet med artikel 8.2 b eller
8.3 ib i kodexen om Schengengränserna. Denna skyldighet
gäller under förutsättning att utlänningen har en
resehandling som är försedd med ett lagringsmedium som
innehåller ett fotografi eller fingeravtryck.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts ska det
fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data
som tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2018:30).
8 c § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning är vid in- eller utresekontroll skyldig att
låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller
en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller
Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck för kontroll av identiteten och av
resehandlingens äkthet, i enlighet med artikel 8.2 b andra
stycket eller artikel 8.3 ib i kodexen om Schengengränserna.
Denna skyldighet gäller under förutsättning att utlänningen
har en resehandling som är försedd med ett lagringsmedium som
innehåller ett fotografi eller fingeravtryck.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts ska det
fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data som
tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2022:242).
8 d § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Den som har en Schengenvisering är vid in- eller
utresekontroll enligt artikel 8.3 i kodexen om
Schengengränserna skyldig att låta en polisman, en särskilt
förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket,
Kustbevakningen eller Migrationsverket ta hans eller hennes
fingeravtryck för kontroll av identiteten och av viseringens
äkthet, i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om
informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan
medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare
vistelse (VIS-förordningen), i den ursprungliga lydelsen.
Skyldighet att lämna fingeravtryck enligt första stycket
gäller även för en utlänning som vid en sådan in- eller
utresekontroll inte kan styrka sin identitet och som får
kontrolleras i identifieringssyfte i enlighet med artikel 20
i VIS-förordningen.
När en kontroll enligt första eller andra stycket har
genomförts, ska de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data
som tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2018:30).
8 d § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 i i
kodexen om Schengengränserna är en utlänning skyldig att låta
en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en
tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller
Migrationsverket ta hans eller hennes fingeravtryck för
kontroll i enlighet med artikel 20 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om
informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan
medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare
vistelse (VIS-förordningen) och kontroll i enlighet med
artikel 27 i in- och utreseförordningen. Vid en sådan in-
eller utresekontroll är utlänningen även skyldig att låta sig
bli fotograferad för kontroll i enlighet med artikel 27 i in-
och utreseförordningen.
Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under tolv år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.
När en sådan in- eller utresekontroll som avses i första
stycket har genomförts för kontroll i enlighet med artikel 20
i VIS-förordningen, ska de fingeravtryck som tagits för
kontrollen omedelbart förstöras. Det gäller också de
biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen.
Lag (2022:242).
8 e § En utlänning är skyldig att låta Migrationsverket
fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes
fingeravtryck, om utlänningen ansöker om
1. uppehållsstatus,
2. bevis om uppehållsstatus, eller
3. bevis för gränsarbetare.
Det som sägs om fingeravtryck i 8 a § andra stycket ska gälla
även vid tillämpningen av första stycket i denna paragraf.
Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium i beviset. Fingeravtryck som inte sparats i ett
sådant medium och de biometriska data som tas fram ur
fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart förstöras
när beviset har lämnats ut eller ärendet har avgjorts utan att
bevis har lämnats ut. Lag (2020:939).
8 f § En utlänning är vid en kontroll enligt 1 eller 9 §
skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad
passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket,
Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller
henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för att genom en
sökning i Schengens informationssystem identifiera utlänningen
om identiteten inte kan fastställas på annat sätt.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det
fotografi och de fingeravtryck som har tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Lag (2020:1005).
8 g § En utlänning är skyldig att, i ett ärende om utfärdande
av uppehållskort eller permanent uppehållskort, låta
Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck.
Skyldigheten att låta Migrationsverket ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.
Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium i kortet. Fingeravtryck som inte sparats i ett
sådant medium och de biometriska data som tas fram ur
fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart förstöras
när kortet har lämnats ut eller, om kortet inte har lämnats
ut, när det har gått 90 dagar från den dag då det utfärdades.
Om ärendet har avgjorts utan att ett kort har utfärdats, ska
fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur
fingeravtrycken och ur fotografiet omedelbart förstöras.
Lag (2021:415).
8 h § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning är vid en kontroll enligt 9 § skyldig att
låta en polisman, eller en tjänsteman vid Kustbevakningen
eller Migrationsverket, fotografera honom eller henne och ta
hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med
artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen.
Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under tolv år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts ska det
fotografi och de fingeravtryck som har tagits för kontrollen
omedelbart förstöras om det framkommer att utlänningen har
rätt att vistas i Sverige. Lag (2022:242).
8 i § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning som använder ett system för automatiserad
gränskontroll i enlighet med artiklarna 8a och 8b i kodexen om
Schengengränserna är skyldig att låta sig bli fotograferad och
lämna fingeravtryck vid förhandsregistrering av uppgifter i
in- och utresesystemet och vid användning av elektroniska
spärrar. Lag (2022:242).
Kontroll under vistelsen i Sverige
9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på
begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar
som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i
Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket eller Polismyndigheten komma till verket
eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i
landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas
genom Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en
utlännings personliga förhållanden eller av någon annan
anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa en
kallelse, får han eller hon tas med för utredning eller hämtas
utan föregående kallelse.
Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens
kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och
i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i
annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första
stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass
eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid
Kustbevakningen.
Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om
det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar
rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns
särskild anledning till kontroll. Lag (2023:735).
9 a § Om en utlänning vid en kontroll enligt 9 § inte på
begäran överlämnar pass eller andra handlingar som visar att
han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige, får en
polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, i den
utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar,
kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes
bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas
att utlänningen har handlingarna med sig.
Vid åtgärder enligt första stycket gäller det som sägs i 2 §
tredje-femte styckena. En åtgärd som innebär att enbart ett
föremål som en utlänning har med sig undersöks, får genomföras
även av en annan anställd vid Polismyndigheten än en polisman.
Lag (2023:735).
9 b § Bestämmelser om kontroll- och tvångsåtgärder finns även
i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära
områden. Lag (2023:735).
10 § Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som
Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §,
får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa
beslutet. Lag (2014:655).
Skyldighet att stanna kvar för utredning
11 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i
samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om
Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande
eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och
inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om
ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.
En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna
kvar för utredning. Lag (2023:735).
Omhändertagande för att verkställa ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut
12 § När ett beslut om avvisning eller utvisning ska
verkställas av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får
utlänningen omhändertas av den verkställande myndigheten om
det är nödvändigt för att verkställigheten av beslutet ska
kunna förberedas eller genomföras.
Utlänningen får omhändertas under högst 24 timmar eller om det
finns särskilda skäl under ytterligare 24 timmar.
Lag (2024:28).
Andra åtgärder för att möjliggöra verkställighet
13 § När en utlänning har omhändertagits enligt 12 § eller
har tagits i förvar med stöd av 10 kap. för att förbereda
eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning
eller utvisning får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,
om det är lämpligt, vidta sådana åtgärder som behövs för att
utlänningen ska få nödvändiga handlingar för verkställigheten
eller för att utlänningens identitet eller medborgarskap ska
kunna klarläggas. Lag (2017:906).
Inspektioner på arbetsplatser
14 § Polismyndigheten får genomföra en inspektion för att
kontrollera om en arbetsgivare har en utlänning anställd
som
– inte har rätt att vistas i Sverige, eller
– har rätt att vistas här men saknar föreskrivet
arbetstillstånd.
Inspektioner får endast genomföras inom verksamhetssektorer
som är identifierade som risksektorer i enlighet med artikel
14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den
18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder
mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas
olagligt, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2018:739).
15 § En inspektion får genomföras på arbetsplatser och i
lokaler där arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet och utan
att arbetsgivaren underrättas om den i förväg.
Inspektionen ska genomföras på ett sådant sätt att
verksamheten inte hindras i onödan. Lag (2018:739).
16 § En arbetsgivare är skyldig att lämna tillträde till
de arbetsplatser och lokaler där näringsverksamheten bedrivs
samt tillhandahålla de handlingar och lämna de övriga
upplysningar som behövs för kontrollen. Lag (2018:739).
Uppgiftsskyldighet för arbetsgivare
17 § Migrationsverket får förelägga en arbetsgivare till en
utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 §
första stycket att lämna skriftlig uppgift om de villkor som
gäller för utlänningens anställning.
Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
Om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas,
eller i förekommande fall dennes ställföreträdare, har begått
en gärning som kan föranleda straff eller sanktionsavgift, får
denne inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av
en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas. Lag (2022:303).
10 kap. Förvar och uppsikt avseende utlänningar
Förvar
1 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om
1. utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige
eller när han eller hon därefter ansöker om
uppehållstillstånd och han eller hon inte kan göra sannolikt
att den identitet han eller hon uppger är riktig, och
2. utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige
inte kan bedömas ändå.
En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om
1. det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens
rätt att stanna i Sverige ska kunna genomföras,
2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller
utvisas enligt 8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 §
första stycket, eller
3. det är fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning.
Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller
3 får meddelas endast om det annars finns en risk att
utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker,
håller sig undan eller på annat sätt hindrar
verkställigheten. Lag (2014:198).
2 § Ett barn får tas i förvar, om
1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av
Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av
Migrationsverket eller om det är fråga om att förbereda eller
genomföra verkställigheten av ett sådant beslut,
2. risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas,
och
3. det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt
enligt bestämmelserna i 7 §.
Ett barn får också tas i förvar, om
1. det är fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten av ett beslut om avvisning i andra fall än
enligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt
8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap., och
2. det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte
visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt enligt
bestämmelserna i 7 § andra stycket. Lag (2022:1015).
3 § Ett barn får inte skiljas från båda sina vårdnadshavare
genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. Ett barn
som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar
endast om det finns synnerliga skäl.
4 § En utlänning får inte hållas i förvar för utredning med
stöd av 1 § andra stycket 1 längre tid än 48 timmar.
En utlänning får inte hållas i förvar för verkställighet med
stöd av 1 § andra stycket 3 längre tid än två månader, om det
inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Även om det finns
sådana synnerliga skäl får utlänningen inte hållas i förvar
längre tid än tre månader eller, om det är sannolikt att
verkställigheten kommer att ta längre tid på grund av bristande
samarbete från utlänningen eller det tar tid att införskaffa
nödvändiga handlingar, längre tid än tolv månader.
Tidsgränserna om tre och tolv månader gäller dock inte om
utlänningen av allmän domstol utvisats på grund av brott.
I andra fall än som avses i första och andra styckena får en
utlänning som har fyllt 18 år inte hållas i förvar längre tid
än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre
tid. Lag (2012:129).
5 § Ett barn får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar
eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar.
Uppsikt
6 § En utlänning som har fyllt 18 år får, under de
förutsättningar som anges i 1 §, i stället för att tas i förvar
ställas under uppsikt.
7 § Ett barn får, under de förutsättningar som anges i 2 §
första stycket 1 och 2, ställas under uppsikt.
Ett barn får dessutom ställas under uppsikt när beslut har
meddelats om avvisning i andra fall än som avses i 2 § första
stycket eller när beslut har meddelats om utvisning enligt
8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap. Lag (2022:1015).
8 § Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa
tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller hos
Migrationsverket. I ett beslut om uppsikt ska det anges på
vilken ort anmälningsskyldigheten ska fullgöras. Utlänningen
får också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan
legitimationshandling. Lag (2014:655).
Ny prövning av förvar och uppsikt
9 § Ett beslut om förvar enligt 4 § andra eller tredje stycket
ska prövas på nytt inom två veckor från den dag då det började
verkställas. I de fall det finns beslut om avvisning eller
utvisning ska beslutet om förvar prövas på nytt inom två
månader från den dag då det började verkställas.
Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader från
beslutet.
Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande ska stå
under uppsikt, ska ny prövning fortlöpande ske inom samma
tider.
Ett beslut om förvar eller uppsikt ska omedelbart upphävas, om
det inte längre finns skäl för beslutet. Lag (2012:129).
10 § Beslut om förvar eller uppsikt som inte prövas på nytt
inom föreskriven tid upphör att gälla.
11 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av
en muntlig förhandling. Detta gäller även en ny prövning av
ett beslut om uppsikt, om det inte med hänsyn till
utredningens art eller andra omständigheter framstår som
uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse.
Bestämmelser som gäller för muntlig handläggning hos en
myndighet finns i 13 kap. 1–8 §§. I fråga om muntlig
förhandling i domstol finns bestämmelser i 16 kap.
Lag (2013:648).
Beslutande myndigheter
12 § Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet
eller domstol som handlägger ärendet.
Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under
uppsikt avvisas eller utvisas, skall den myndighet eller
domstol som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande
skall hållas i förvar eller stå under uppsikt.
13 § Polismyndigheten är handläggande myndighet
1. från det att en utlänning begär att få resa in i landet
till dess att ett ärende som ska prövas av Migrationsverket
tas emot av verket eller utlänningen har lämnat landet,
2. från det att myndigheten tar emot ett beslut om avvisning
eller utvisning för verkställighet till dess att
verkställighet har skett, och,
3. från det att en utlänning efter verkställighet har
återvänt till Sverige, om beslutet ska verkställas på nytt,
till dess att verkställighet har skett.
Första stycket 2 och 3 gäller även om ärendet är föremål för
prövning enligt 12 kap. 18–20 §§, dock inte under den tid då
beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om
inhibition eller ny prövning.
Även Säkerhetspolisen kan vara handläggande myndighet enligt
första stycket 2 och 3. Lag (2017:906).
14 § Migrationsverket är handläggande myndighet
1. från det att verket tar emot ett ärende som verket ska
pröva och till dess verket fattar beslut eller utlänningen har
lämnat landet eller Polismyndigheten har tagit emot ärendet
eller, om Migrationsverkets beslut överklagas, till dess
ärendet tas emot av migrationsdomstolen, och
2. från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller
utvisning för verkställighet och till dess att beslutet har
verkställts eller ärendet lämnas över till Polismyndigheten. I
fråga om beslut som gäller omedelbart är, även om beslutet
överklagas, Migrationsverket handläggande myndighet till dess
domstolen meddelar beslut om inhibition. Lag (2014:655).
15 § Har upphävts genom lag (2013:648).
16 § En migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen är i
ärenden, där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av
12 kap. 11 §, handläggande myndighet från det att den
meddelar beslut om inhibition. Lag (2013:648).
17 § Polismyndigheten får, även om den inte är handläggande
myndighet, fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller
ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid
att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant
beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som
handlägger ärendet, och denna myndighet ska därefter
omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt ska
fortsätta att gälla.
Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i
avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar framgår av
11 § polislagen (1984:387).
Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av
Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt
förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen,
tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten
samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har
enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så skyndsamt som
möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden
ska bestå. Lag (2014:655).
Verkställighet av beslut om förvar och transport av
förvarstagna
18 § Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar
verkställs.
19 § På begäran av den myndighet eller den domstol som har
fattat ett beslut om förvar ska Polismyndigheten lämna den
hjälp som behövs för att verkställa beslutet.
Lag (2017:123).
19 a § Om Migrationsverket begär det, ska Kriminalvården
lämna den hjälp som behövs för att transportera en utlänning
som hålls i förvar.
En sådan begäran får göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att Kriminalvårdens särskilda
befogenheter enligt 4 kap. 4 § eller 10 § första stycket
häkteslagen (2010:611) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2017:123).
19 b § Vid en transport enligt 19 a § tillämpas följande
bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten. Lag (2017:123).
19 c § Den som begär hjälp enligt 19 eller 19 a § ska utan
hinder av sekretess lämna den verkställande myndigheten de
uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och
genomförandet av åtgärden. Lag (2017:123).
20 § Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls
i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, om
1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av
brott,
2. utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av
säkerhetsskäl inte kan vistas i en sådan särskild lokal som
avses i 11 kap. 2 § första stycket,
3. det är nödvändigt av transporttekniska skäl, dock längst i
tre dygn, eller
4. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte
eller polisarrest med stöd av första stycket 2, 3 eller 4 ska
hållas avskild från övriga intagna.
Barn som hålls i förvar får inte placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Lag (2017:906).
11 kap. Hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas
1 § En utlänning som hålls i förvar ska behandlas humant och
hans eller hennes värdighet ska respekteras. Utlänningen ska
informeras om de rättigheter och skyldigheter han eller hon har
som förvarstagen samt om de regler som gäller i
förvarslokalerna.
Verksamhet som rör förvar ska utformas på ett sätt som innebär
minsta möjliga intrång i utlänningens integritet och
rättigheter. Lag (2012:129).
2 § En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag ska, i
annat fall än som avses i 10 kap. 20 §, vistas i lokaler som
har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har
ansvaret för sådana lokaler.
Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av
en utlänning som hålls i förvar.
För behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap. 20 §
placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest
gäller häkteslagen (2010:611) i tillämpliga delar. Utlänningen
ska, utöver vad som följer av nämnda lag, ges möjlighet att ha
kontakt med personer utanför inrättningen och även i övrigt
beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn
till ordningen och säkerheten inom inrättningen.
Lag (2012:129).
3 § En utlänning som hålls i förvar ska ges tillfälle till
aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus.
Ett barn som hålls i förvar ska ges möjlighet till lek och
aktiviteter som är lämpliga för barnets ålder.
En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.
Lag (2012:129).
4 § En utlänning som hålls i förvar skall ges möjlighet att ta
emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall
skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret.
Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök
övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat
får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär
det.
5 § En utlänning som hålls i förvar ska ha tillgång till
hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § även om
utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.
Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under
förvarstiden, ska han eller hon ges tillfälle till sådan vård.
Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas
ska se till att Migrationsverket eller den som förestår den
lokal där utlänningen ska vistas genast underrättas, om
utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset.
Lag (2009:1542).
6 § En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna
lokalen där han eller hon vistas, och i övrigt underkastas den
begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med
att utlänningen tagits i förvar skall tillgodoses eller som är
nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.
En utlännings rörelsefrihet får också begränsas, om han eller
hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
7 § En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får
hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är
nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om han
eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
Beslut om att hålla någon avskild fattas av Migrationsverket.
Beslutet skall omprövas så ofta det finns anledning till det,
dock minst var tredje dag.
En utlänning som hålls avskild därför att han eller hon utgör
en fara för sig själv skall undersökas av läkare så snart som
möjligt.
8 § En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd
inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller
något annat som kan skada någon eller vara till men för
ordningen inom lokalen.
9 § Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i
förvar bär på sig något som utlänningen inte får inneha enligt
8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får
utlänningen kroppsvisiteras för kontroll av detta.
Vid kroppsvisitation gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 2 §
tredje och fjärde styckena.
10 § En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en
försändelse utan att den först har undersökts, om det finns
skälig misstanke att den innehåller sådant som inte får innehas
enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64).
Om en utlänning inte medger att försändelsen öppnas i hans
eller hennes närvaro, skall försändelsen tas om hand för
utlänningens räkning, men den får inte öppnas.
En undersökning får inte avse det skriftliga innehållet i brev
eller andra handlingar. Försändelser från offentliga biträden,
advokater, Förenta nationernas flyktingkommissarie eller
internationella organ som har behörighet att pröva klagomål
från enskilda får aldrig undersökas.
11 § Om egendom som inte får innehas enligt 8 § eller enligt
narkotikastrafflagen (1968:64) påträffas i en lokal där en
utlänning hålls i förvar eller hos en utlänning som hålls i
förvar, får egendomen tas om hand.
Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot
sådan egendom gjort sig skyldig till brott eller om det inte
finns någon känd ägare till egendomen, ska den skyndsamt
överlämnas till Polismyndigheten.
I annat fall ska egendomen tas om hand för utlänningens
räkning. Lag (2014:655).
12 § Egendom som har tagits om hand enligt 10 § andra stycket
eller 11 § tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när
beslutet om att hålla utlänningen i förvar har upphört att
gälla.
13 § En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan
dagersättning och sådant särskilt bidrag som avses i 17 och
18 §§ lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
12 kap. Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning
Hinder mot att verkställa avvisning och utvisning
1 § Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig
verkställas till ett land om det finns skälig anledning att
anta att
- utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden
eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
eller
- utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas
vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.
2 § Avvisning och utvisning av en utlänning får inte
verkställas till ett land
- om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det
landet, eller
- om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas
vidare till ett land där utlänningen löper risk för
förföljelse.
En utlänning får dock sändas till ett sådant land, om det inte
är möjligt att verkställa avvisningen eller utvisningen till
något annat land och utlänningen genom ett synnerligen grovt
brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara
för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen stanna i
Sverige. Detta gäller dock inte om den förföljelse som hotar i
det andra landet innebär fara för utlänningens liv eller annars
är av särskilt svår art.
Likaså får en utlänning sändas till ett sådant land, om
utlänningen har bedrivit verksamhet som inneburit fara för
rikets säkerhet och det finns anledning att anta att
utlänningen skulle fortsätta verksamheten här i landet och det
inte är möjligt att sända utlänningen till något annat land.
3 § Ett beslut om avvisning eller utvisning av en utlänning
som avses i 4 kap. 2 § första stycket 1, i fall av väpnad
konflikt, får inte verkställas till utlänningens hemland eller
till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare
till hemlandet, om det finns synnerliga skäl mot det.
Lag (2021:765).
3 a § Ett beslut om avvisning eller utvisning av ett
ensamkommande barn får inte verkställas om inte den
verkställande myndigheten har försäkrat sig om att barnet
kommer att tas emot av en familjemedlem, en utsedd förmyndare
eller en mottagningsenhet väl lämpad för att ta hand om barn.
Lag (2012:129).
Vart avvisning eller utvisning får verkställas
4 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av
Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen ska verkställas genom att utlänningen
sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av
de länder som anges i beslutet.
Ett beslut om avvisning som meddelas av Polismyndigheten
samt allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
ska verkställas genom att utlänningen sänds till sitt hemland
eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom
till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras till
något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till
ett land som utlänningen har anknytning till. För en
utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige
och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får
verkställighet endast ske till den stat som framgår av 8 a
kap. 7 a §.
En utlänning som ska avvisas eller utvisas får alltid sändas
till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske
i. Lag (2014:655).
5 § En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller
hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in
i landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till
fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat
sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det
är nödvändigt att bevakningspersonal följer med ska även den
ges plats på fartyget eller luftfartyget.
Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta
emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får
Polismyndigheten förelägga befälhavaren vite.
Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget
kommit till Sverige direkt från en Schengenstat eller ska
avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1,
2 eller 3 §. Lag (2014:655).
Verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft
6 § Polismyndighetens beslut om avvisning får verkställas
även om det har överklagats. Detsamma gäller för
Migrationsverkets beslut enligt 8 kap. 17 § första stycket 3
eller andra stycket. Lag (2016:1243).
7 § Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 17 §
första stycket 1 eller 2 eller utvisning får verkställas även
om beslutet inte har fått laga kraft, om
1. utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet
(nöjdförklaring), eller
2. Migrationsverket enligt 8 kap. 19 § har beslutat att
verkets beslut om avvisning får verkställas trots att det
inte fått laga kraft. Lag (2016:1243).
8 § En allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
får verkställas, om utlänningen har avgett nöjdförklaring och
åklagaren medger att beslutet får verkställas. Lag (2009:1542).
Avvisning och utvisning av utlänning som ansökt om
uppehållstillstånd som flykting eller alternativt
skyddsbehövande
8 a § Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd som
flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 §, får ett beslut om avvisning
eller utvisning inte verkställas innan ansökan har prövats och
då avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft eller
innan ett beslut att avvisa ansökan enligt 5 kap. 1 b § har
fått laga kraft.
Första stycket gäller inte om Migrationsverket har beslutat om
omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 §. Då gäller i
stället att beslutet om avvisning får verkställas när ansökan
om uppehållstillstånd har avslagits eller avvisats av
Migrationsverket. Om beslutet om avvisning överklagas ska den
migrationsdomstol som ska pröva överklagandet pröva om
verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska
avbrytas (inhibition). Beslutet om avvisning får inte
verkställas innan denna prövning har gjorts. Ett
avvisningsbeslut som gäller ett ensamkommande barn får dock
aldrig verkställas förrän tidigast en vecka från den dag då
barnet fick del av beslutet.
Första och andra styckena hindrar inte att utlänningen
överlämnas, utlämnas eller överförs till en annan stat eller
internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller
avtjäna en frihetsberövande påföljd. Lag (2021:765).
8 b § Om en utlänning har utvisats på grund av brott gäller
inte 8 a § första stycket. Då gäller i stället att beslutet
om utvisning får verkställas när ansökan om
uppehållstillstånd har avslagits eller avvisats av
Migrationsverket.
Första stycket hindrar inte att utlänningen överlämnas,
utlämnas eller överförs till en annan stat eller
internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller
avtjäna en frihetsberövande påföljd. Lag (2016:1243).
Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse
m.m.
9 § Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte
verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff
som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av
fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.
Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om
avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har
prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.
Verkställighet av ett beslut om överföring enligt
Dublinförordningen
9 a § Om en utlänning har överklagat ett beslut som
Migrationsverket eller Polismyndigheten har fattat om
överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och
mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig
för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en
tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in
i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen), och
inom överklagandetiden har yrkat inhibition av beslutet, får
beslutet inte verkställas innan en migrationsdomstol har
prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första
gången utlänningen yrkar inhibition. Ett beslut att avslå ett
sådant yrkande om inhibition ska vara motiverat.
Lag (2017:523).
Inhibition
10 § När Migrationsverket omprövar ett avvisningsbeslut ska
verket pröva om inhibition ska beslutas. Lag (2016:1243).
11 § När en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen
prövar en fråga om uppehållstillstånd för den som av allmän
domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av
ett sådant utvisningsbeslut, får domstolen besluta om
inhibition av utvisningsbeslutet. Lag (2013:648).
12 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva
klagomål från enskilda, riktar en begäran till Sverige om att
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning
skall avbrytas, skall inhibition meddelas, om inte synnerliga
skäl talar mot detta.
12 a § Om en utlänning har ansökt om tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 a § första stycket eller
15 d §, får Migrationsverket besluta om inhibition av ett
beslut att avvisa eller utvisa utlänningen.
Lag (2013:646).
12 b § Om en förundersökningsledare eller en socialnämnd har
ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 §,
får Migrationsverket besluta om inhibition av ett beslut att
avvisa eller utvisa den utlänning som ansökan avser.
Lag (2022:1015).
13 § Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får
Migrationsverket besluta om inhibition.
Bestämmelser om inhibition finns också i 8 a, 9 a, 16 a,
18–19 a och 20 §§. Lag (2017:523).
13 a § Om en EES-medborgare eller hans eller hennes
familjemedlem efter inresan i Sverige har överklagat
Polismyndighetens beslut om avvisning eller Migrationsverkets
beslut om avvisning eller utvisning och i samband med
överklagandet yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte
verkställas innan frågan om inhibition har prövats.
Detsamma gäller vid avvisning eller utvisning av en utlänning
som har beviljats uppehållsstatus i Sverige eller i övrigt
utövar rättigheter enligt avdelning II i andra delen av
utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU.
Lag (2020:939).
Förbud mot verkställighet när tidsbegränsat
uppehållstillstånd har meddelats
13 b § Om Migrationsverket har beviljat ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d §, får ett
beslut om avvisning eller utvisning av utlänningen inte
verkställas så länge uppehållstillståndet gäller.
Lag (2013:646).
Verkställande myndighet
14 § Migrationsverket ska verkställa beslut om avvisning eller
utvisning om inte annat föreskrivs i denna paragraf eller i
14 a §.
Säkerhetspolisen ska verkställa beslut om avvisning eller
utvisning i ett säkerhetsärende. Migrationsverket eller den
domstol som avgör ärendet får dock i beslutet om avvisning
eller utvisning, på begäran av Säkerhetspolisen, bestämma att
en annan myndighet ska sköta verkställigheten.
Säkerhetspolisen ska inte verkställa beslut om avvisning eller
utvisning av en utlänning i ett säkerhetsärende om en allmän
domstol har beslutat om utvisning av samma utlänning på grund
av brott.
Polismyndigheten ska verkställa
1. sina beslut om avvisning,
2. en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott,
och
3. beslut om avvisning eller utvisning som ska verkställas på
nytt enligt 23 § första stycket. Lag (2024:28).
14 a § Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller
utvisningsärende för verkställighet till Polismyndigheten, om
den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte
kan anträffas utan myndighetens medverkan eller om det kan
antas att tvång kommer att behövas för att verkställa
beslutet.
Polismyndigheten får återlämna ett ärende enligt första
stycket, eller överlämna ett ärende enligt 14 § tredje
stycket 3, till Migrationsverket om verket samtycker till det.
Ett ärende enligt 14 § tredje stycket 3 får dock inte
överlämnas till Migrationsverket om utlänningen är eller har
varit föremål för prövning i ett säkerhetsärende.
Polismyndigheten får överlämna ett ärende enligt 14 § tredje
stycket 2 eller 3 till Säkerhetspolisen, om Säkerhetspolisen
begär det och utlänningen är eller har varit föremål för
prövning i ett säkerhetsärende. Lag (2024:28).
Att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa
14 b § Den myndighet som enligt 14 § är ansvarig för
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning får
upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa, om det
under tidsfristen uppstår en risk för att utlänningen avviker
eller utlänningen utgör en risk för allmän ordning och
säkerhet.
Ett beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig
avresa ska förenas med ett återreseförbud, om inte särskilda
skäl hänförliga till utlänningens personliga förhållanden talar
mot att ett sådant förbud meddelas. Återreseförbudet ska
bestämmas till högst fem år. Utgör utlänningen ett allvarligt
hot mot allmän ordning och säkerhet får dock en längre
tidsperiod bestämmas.
Ett beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig
avresa gäller omedelbart. Lag (2024:28).
Att förlänga en tidsfrist för frivillig avresa
14 c § Om det av särskilda skäl finns behov av en längre
tidsfrist för frivillig avresa får Migrationsverket eller
Polismyndigheten förlänga tidsfristen eller bestämma en ny
tidsfrist efter att tidsfristen löpt ut. Lag (2024:28).
När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas
15 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte
innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa ska
verkställas snarast möjligt.
Om ett beslut om avvisning eller utvisning innehåller en
tidsfrist för frivillig avresa ska utlänningen lämna landet i
enlighet med beslutet senast när tidsfristen löper ut. Om
utlänningen inte lämnat landet i enlighet med beslutet när
tidsfristen löpt ut eller om beslutet om tidsfrist för
frivillig avresa dessförinnan upphävts enligt 14 b §, ska
beslutet om avvisning eller utvisning verkställas snarast
möjligt därefter.
Verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning av en
EES-medborgare eller hans eller hennes familjemedlem som har
rest in i Sverige får ske tidigast fyra veckor från den dag
EES-medborgaren eller familjemedlemmen fick del av beslutet,
om det inte finns synnerliga skäl för att verkställa beslutet.
Det som anges i tredje stycket gäller även vid avvisning eller
utvisning av en utlänning som har beviljats uppehållsstatus i
Sverige eller i övrigt utövar rättigheter enligt avdelning II
i andra delen av utträdesavtalet mellan Förenade kungariket
och EU. Lag (2024:28).
15 a § Om en utlänning inte har lämnat landet i enlighet med
beslutet om avvisning eller utvisning när en tidsfrist för
frivillig avresa löpt ut ska den myndighet som meddelat
tidsfristen meddela ett återreseförbud. Återreseförbudet ska
bestämmas till ett år.
Ett återreseförbud enligt första stycket får dock inte
meddelas om beslutet om avvisning eller utvisning inte får
verkställas på grund av ett beslut om inhibition, en ansökan
om uppehållstillstånd eller en ansökan om ny prövning eller
om särskilda skäl talar mot att ett sådant förbud meddelas.
Lag (2017:22).
Upphävande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall
16 § Om Migrationsverket efter omprövning beviljar en
utlänning tidsbegränsat uppehållstillstånd, får verket
samtidigt upphäva ett av verket fattat beslut om avvisning
eller utvisning.
Om Migrationsverket beviljar ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning, får beslutet om avvisning eller utvisning
inte verkställas medan tillståndet gäller. Motsvarande gäller
om en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen i ett
överklagat ärende beviljar ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning.
I 5 kap. 20 § föreskrivs att Migrationsverket inte får bevilja
uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats
på grund av brott. Lag (2009:1542).
16 a § En utlänning som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får hos Migrationsverket ansöka om upphävande
av utvisningsbeslutet efter det att beslutet vunnit laga
kraft. I ett sådant ärende får Migrationsverket besluta om
inhibition av utvisningsbeslutet.
Om ansökan görs under utlänningens vistelse i Sverige, ska
Migrationsverket besluta att ta upp ansökan till prövning
endast om utlänningen åberopar sådana omständigheter som kan
antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställigheten
som avses i 1, 2 eller 3 § och dessa omständigheter inte
kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen
visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna
tidigare.
Är förutsättningarna för prövning av en sådan ansökan som
avses i andra stycket inte uppfyllda, ska Migrationsverket
besluta att inte bevilja prövning.
Migrationsverket får inte upphäva en allmän domstols beslut
om utvisning på grund av brott. Om Migrationsverket finner
att en ansökan bör beviljas enligt 16 d §, ska verket inte
besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta
till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i
frågan hade kunnat överklagas. Lag (2013:648).
16 b § I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen, efter Migrationsverkets
ställningstagande i ärendet, bevilja uppehållstillstånd och
arbetstillstånd om det
1. finns hinder enligt 1, 2 eller 3 § mot att
utvisningsbeslutet verkställs,
2. finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet
inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen,
3. finns medicinska hinder, eller
4. annars finns synnerliga skäl.
Vid bedömningen enligt första stycket 4 ska följande särskilt
beaktas:
- brottslighetens art och omfattning,
- den tid som har förflutit sedan utvisningsbeslutet
meddelades,
- utlänningens skötsamhet och risken för fortsatt
brottslighet, och
- utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i
övrigt.
Om migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen finner
att utlänningen är flykting enligt 4 kap. 1 § eller
alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § gäller även det
som anges i 5 kap. 1 §. Om ett internationellt organ, som har
behörighet att pröva klagomål från enskilda, funnit att en
allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott i ett
enskilt ärende strider mot ett svenskt konventionsåtagande
gäller även det som anges i 5 kap. 4 §. Lag (2021:765).
16 c § Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 16 b § ska
vara tidsbegränsat. Utvisningsbeslutet får inte verkställas
medan ett tidsbegränsat tillstånd gäller.
Om ett utvisningsbeslut upphävs enligt 16 d §, får utlänningen
beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Detta gäller dock
endast om utlänningen efter det att utvisningsbeslutet vann
laga kraft har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd i
sammanlagt minst fem år.
I 5 kap. 7 och 8 §§ finns bestämmelser om särskilda krav för
permanent uppehållstillstånd. Lag (2021:765).
16 d § I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen, efter Migrationsverkets
ställningstagande i ärendet, upphäva utvisningsbeslutet helt
eller delvis om sådana förutsättningar som anges i 16 b §
första och andra styckena är uppfyllda. Lag (2013:648).
Åtgärder vid hinder mot verkställighet
17 § Om en annan myndighet än Migrationsverket ska verkställa
ett beslut om avvisning eller utvisning och denna myndighet
finner att den inte kan verkställa beslutet eller att den
behöver ytterligare besked, ska myndigheten underrätta
Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos
myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i
1, 2 eller 3 § mot verkställigheten eller det på annat sätt
kommer fram att det kan finnas sådana hinder.
Migrationsverket ska i sådana fall ge anvisningar om
verkställigheten eller vidta andra åtgärder.
Om en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott av
en EES-medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem ska
verkställas mer än två år efter det att avgörandet meddelades,
ska Polismyndigheten innan beslutet verkställs utreda om de
omständigheter som låg till grund för beslutet har ändrats. Om
det vid utredningen kommer fram att omständigheterna har
ändrats på ett sådant sätt att utvisningsbeslutet inte längre
bör gälla, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket som
med ett eget yttrande ska lämna över ärendet för prövning
enligt 16 d § till den migrationsdomstol till vilken verkets
beslut i fråga om upphävande av utvisningsbeslutet hade kunnat
överklagas. Utvisningsbeslutet får i sådant fall inte
verkställas innan migrationsdomstolen har avgjort ärendet.
Det som anges i tredje stycket gäller även efter beslut om
utvisning på grund av brott av en utlänning som har beviljats
uppehållsstatus i Sverige eller i övrigt utövar rättigheter
enligt avdelning II i andra delen av utträdesavtalet mellan
Förenade kungariket och EU. Lag (2020:939).
18 § Migrationsverket får bevilja uppehållstillstånd om det i
ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning som fått laga kraft kommer fram nya omständigheter
som innebär att
1. det finns ett hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller
3 §,
2. det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet
inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen, eller
3. det finns medicinska hinder eller någon annan särskild
anledning att beslutet inte bör verkställas.
Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt första stycket 3
även om de omständigheter som kommer fram inte har samma
allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas
vuxna personer.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om det finns någon
annan särskild anledning att ett beslut inte bör verkställas
ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin
förälder särskilt beaktas, om det står klart att
uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap.
3 § första stycket 1-4 eller 5 kap. 3 a § första stycket 1-4
eller andra stycket skulle ha beviljats om prövningen gjorts
före inresan i Sverige.
Migrationsverket får också besluta om inhibition.
Lag (2021:765).
18 a § Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 18 § första
stycket för att det finns ett hinder mot verkställighet enligt
2 § ska vara tidsbegränsat och gälla i tre år om inte
tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den
allmänna ordningen kräver en kortare giltighetstid.
Giltighetstiden får dock inte vara kortare än ett år. Ett
uppehållstillstånd som i andra fall beviljas enligt 18 §
första stycket ska gälla i längst tretton månader.
Varje nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd som därefter
beviljas ska gälla i ett år.
En ansökan om permanent uppehållstillstånd får, när
giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas
om utlänningen har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i
minst tre år och hindret mot verkställighet enligt 18 § första
stycket är bestående och de särskilda kraven i 5 kap. 7 § är
uppfyllda. Lag (2021:765).
19 § Om ett beslut om uppehållstillstånd inte kan meddelas
enligt 18 §, ska Migrationsverket ta upp frågan om
uppehållstillstånd till ny prövning om utlänningen i ett
ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning som fått laga kraft åberopar sådana nya
omständigheter som
1. kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot
verkställigheten som avses i 1, 2 eller 3 §, och
2. inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller
utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat
omständigheterna tidigare.
Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska
Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.
Första stycket gäller inte om utlänningen ansöker om
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som
alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § och en sådan
ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i Sverige
har prövats genom ett beslut som har fått laga kraft. I ett
sådant fall ska Migrationsverket pröva ansökan och besluta om
inhibition i verkställighetsärendet. Lag (2021:765).
19 a § Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett
beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft
åberopar sådana nya omständigheter som avses i 19 § första
stycket, får beslutet om avvisning eller utvisning inte
verkställas innan Migrationsverket har avgjort om ny prövning
ska ske.
Om Migrationsverket beviljar ny prövning får beslutet om
avvisning eller utvisning inte verkställas innan frågan om
uppehållstillstånd har avgjorts genom ett beslut som har fått
laga kraft. Om Migrationsverket inte beviljar ny prövning och
beslutet gäller ett ensamkommande barn får beslutet om
avvisning eller utvisning verkställas tidigast en vecka från
den dag då barnet fick del av beslutet.
Om utlänningen överklagar ett beslut att inte bevilja ny
prövning och frågan om ny prövning inte har avgjorts
tidigare, ska den migrationsdomstol som ska pröva
överklagandet pröva om inhibition ska beslutas. Beslutet om
avvisning eller utvisning får inte verkställas innan denna
prövning har gjorts. Lag (2016:1243).
19 b § Om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott åberopar sådana omständigheter som anges i 19 §
första stycket 1 och dessa omständigheter inte kunnat åberopas
av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt
för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare, ska
Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till
prövning.
Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska
Migrationsverket besluta att inte bevilja prövning.
Utvisningsbeslutet får inte verkställas innan Migrationsverket
har avgjort frågan om prövning ska ske eller, om prövning
beviljas, innan frågan om uppehållstillstånd har prövats i en
instans och ansökan därvid avslagits.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen
ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 §
eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § och en
sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i
Sverige har prövats genom ett lagakraftvunnet beslut. I ett
sådant fall ska Migrationsverket pröva ansökan.
Lag (2021:765).
20 § Om det i ett ärende som avser en allmän domstols beslut
om utvisning på grund av brott kommer fram sådana skäl som
anges i 16 b §, ska Migrationsverket inte fatta beslut i
ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
uppehållstillstånd hade kunnat överklagas. I ett sådant
ärende får Migrationsverket besluta om inhibition.
Lag (2013:648).
När ett beslut skall anses verkställt
21 § Ett beslut om avvisning eller utvisning ska anses
verkställt, om utlänningen har lämnat landet. Detta gäller
dock inte om utlänningen utlämnas, överlämnas eller överförs
till en annan stat eller internationell domstol eller tribunal
inom ett straffrättsligt förfarande med villkor om att
utlänningen ska återföras. Lag (2009:1542).
När ett beslut upphör att gälla
22 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har
meddelats av allmän domstol upphör att gälla fyra år från det
att beslutet vann laga kraft. Om beslutet har förenats med
ett förbud att återvända till Sverige med längre
giltighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning
att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut.
Ett beslut om utvisning som har meddelats av allmän domstol
upphör alltid att gälla när tiden för återreseförbudet går
ut.
Om permanent uppehållstillstånd meddelas, upphör ett beslut
om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän
domstol att gälla. Lag (2013:648).
Ny verkställighet av beslut som inte har upphört att gälla
23 § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Har ett beslut om avvisning eller utvisning verkställts,
och anträffas utlänningen därefter här i landet, ska beslutet
verkställas på nytt, om det har fått laga kraft eller enligt 7
eller 8 § ändå får verkställas och om det inte har upphört att
gälla enligt 22 §.
Beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas
om utlänningen
1. återvänt med uppehållstillstånd eller visering,
2. återvänt efter att ha fått särskilt tillstånd till ett kort
besök här i landet enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 13 §,
eller
3. efter återkomsten beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd.
Vad som sägs i andra stycket 1 gäller under giltighetstiden
för tillståndet eller viseringen.
Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte är förenat
med något gällande förbud att återvända får inte heller
verkställas om utlänningen är undantagen från krav på visering
eller uppehållstillstånd enligt 2 kap. 8 a första stycket
eller 8 b § eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 2 kap. 9 §. Lag (2022:1015).
23 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Har ett beslut om avvisning eller utvisning verkställts
och anträffas utlänningen därefter här i landet, ska beslutet
verkställas på nytt, om det har fått laga kraft eller enligt 7
eller 8 § ändå får verkställas och om det inte har upphört att
gälla enligt 22 §.
Beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas
om utlänningen
1. återvänt med uppehållstillstånd, visering eller
resetillstånd,
2. återvänt efter att ha fått särskilt tillstånd till ett kort
besök här i landet enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 13 §,
eller
3. efter återkomsten beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd.
Vad som sägs i andra stycket 1 gäller under giltighetstiden
för tillståndet eller viseringen.
Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte är förenat
med något gällande förbud att återvända får inte heller
verkställas om utlänningen är undantagen från krav på visering
eller uppehållstillstånd enligt 2 kap. 8 a § första stycket
eller 8 b § eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 2 kap. 9 §. Lag (2023:337).
13 kap. Handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna
m.m.
Muntlig handläggning
1 § Om en utlänning har ansökt om asyl i Sverige får
Migrationsverket avgöra ett ärende utan muntlig handläggning
endast om utlänningen förklaras vara flykting enligt 4 kap.
3 § första stycket. Handläggningen kan ske i form av en muntlig
förhandling eller i annan form. Lag (2016:1243).
2 § Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt
skall genomföras av den myndighet som beslutar om åtgärden.
3 § Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som
behöver klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle
att redogöra för sin ståndpunkt och att uttala sig om de
omständigheter som åberopas i ärendet.
4 § Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras.
Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen
skall höras vid förhandlingen.
I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig
förhandling skall hållas i vissa fall.
5 § Utlänningen och andra personer som ska höras ska kallas
till den muntliga förhandlingen. Om utlänningen hålls i
förvar, ska den myndighet som genomför den muntliga
förhandlingen besluta om utlänningens inställelse.
Om den som ska höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har
delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga
förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten
besluta att han eller hon ska hämtas genom Polismyndighetens
försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas endast
om det finns synnerliga skäl. Lag (2014:655).
6 § En utlänning som inställer sig vid en muntlig förhandling
som rör frågan om han eller hon skall hållas i förvar eller stå
under uppsikt har rätt till ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med
hänsyn till utlänningens ekonomiska förhållanden, den tid han
eller hon har vistats i Sverige samt övriga omständigheter.
Förskott får beviljas på ersättningen.
Andra personer som på kallelse har inställt sig vid en muntlig
förhandling för att höras har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för kostnader för sin inställelse. Förskott får
beviljas på ersättning för resa och uppehälle.
7 § Ersättning och förskott beslutas av den myndighet som
genomför den muntliga förhandlingen.
8 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om ersättning
och förskott.
Parts rätt att få del av uppgifter i vissa fall
9 § I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd,
arbetstillstånd och återkallelse av permanent
uppehållstillstånd, ställning som varaktigt bosatt i Sverige
eller främlingspass tillämpas bestämmelserna i 25 §
förvaltningslagen (2017:900) om kommunikation endast om
utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.
Lag (2024:28).
9 a § När Migrationsverket inleder ett ärende om återkallelse
av statusförklaring ska utlänningen underrättas.
En statusförklaring får inte återkallas utan att utlänningen
har fått tillfälle att yttra sig. Lag (2009:1542).
Motivering av beslut
10 § Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som
ligger till grund för beslutet om det avser
– uppehållsrätt,
– resedokument,
– uppehållstillstånd,
– arbetstillstånd,
– statusförklaring,
– ställning som varaktigt bosatt i Sverige,
– avvisning eller utvisning,
– återreseförbud,
– upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund
av brott,
– förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig
avresa,
– förvar eller uppsikt, eller
– kroppsvisitation.
Vid beslut i fråga om nationell visering får skälen som
ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har
dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om
nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och
utlänningen är en familjemedlem till en EES-medborgare eller
omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer, utan att vara EES-medborgare eller
medborgare i Schweiz. Lag (2014:198).
Tolkersättning
11 § Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt
denna lag inför en myndighet har rätt att av allmänna medel få
arvode och ersättning för kostnader och tidsspillan. Detta
gäller dock inte om uppdraget har fullgjorts i tjänsten.
Frågan om ersättning prövas av den myndighet som handlägger
ärendet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om ersättning.
Rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift
12 § En myndighet får besluta om rättelse av sitt beslut, om en
utlänning har lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin
nationalitet eller någon annan omständighet av betydelse för
att utlänningens identitet skall kunna fastställas, och den
oriktiga uppgiften har tagits in i myndighetens beslut.
Omprövning av Migrationsverkets beslut
13 § Om Migrationsverket finner att ett beslut som verket
har meddelat som första instans är oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan anledning, ska verket
ändra beslutet, om det inte blir till nackdel för
utlänningen.
I säkerhetsärenden tillämpas 38 § förvaltningslagen
(2017:900) i stället för vad som föreskrivs i första
stycket.
Om Migrationsverket har meddelat ett beslut som första
instans och beslutet har överklagats, får verket ändra
beslutet enbart i sådana fall som avses i första och andra
styckena och bara om överklagandet och övriga handlingar i
ärendet ännu inte har överlämnats till en
migrationsdomstol. Lag (2018:822).
Inhämtande av yttrande i ärenden om arbetstillstånd
14 § Vid prövning av frågor om arbetstillstånd som har
principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt
skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få
tillfälle att yttra sig.
DNA-analys
15 § I ärenden om uppehållstillstånd på grund av
familjeanknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 och 3 a §
första stycket 2–4 samt tredje stycket 2 och 3 ska
Migrationsverket ge sökanden och den person till vilken
anknytning åberopas tillfälle att få en DNA-analys utförd när
det gäller det biologiska släktskap som åberopas i ansökan,
om
1. den övriga utredningen om släktskapet inte är tillräcklig
för att uppehållstillstånd ska beviljas, och
2. det inte är uppenbart att det åberopade
släktskapsförhållandet inte föreligger.
Om ansökningen ska avslås av andra skäl än på grund av
otillräcklig utredning om släktskapet, behöver tillfälle till
DNA-analys enligt första stycket inte lämnas.
En DNA-analys får utföras endast om den som ska undersökas
har informerats om syftet med DNA-analysen och har gett sitt
skriftliga samtycke.
Kostnaden för provtagning, transport av prover och analys ska
betalas av staten. Lag (2014:778).
16 § Har DNA-analys i något annat fall än de som avses i 15 §
åberopats i ett ärende om uppehållstillstånd på grund av
familjeanknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 och 3 a §
första stycket 2–4 samt tredje stycket 2 och 3, har den som
bekostat en DNA-analys rätt till ersättning från staten för
skälig kostnad för provtagning, transport av prover och
analys, om
1. sökanden inte har getts tillfälle att få en DNA-analys
utförd enligt 15 §,
2. analysen visar det åberopade släktskapet, och
3. uppehållstillstånd beviljas på grund av den åberopade
familjeanknytningen.
Beslut om ersättning meddelas av Migrationsverket efter
särskild ansökan. Ansökan om ersättning ska göras senast sex
månader efter det att ärendet om uppehållstillstånd har
avgjorts slutligt. Lag (2014:778).
Åldersbedömning
17 § Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt
4 kap. 2 § uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn
ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att
sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en
åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens
ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre
krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant
beslut.
Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras
i samband med det slutliga beslutet i ärendet om
uppehållstillstånd.
Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart.
Lag (2021:765).
18 § Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut
enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller
äldre ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå
en medicinsk åldersbedömning.
En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden
har gett sitt skriftliga samtycke.
Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av
staten. Förordning (2017:258).
14 kap. Överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut
Allmänt om överklagande
1 § En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som anges i detta kapitel.
Avvisning och utvisning samt uppehållstillstånd och
arbetstillstånd
Polismyndighetens beslut
2 § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Polismyndighetens beslut om avvisning får överklagas till
Migrationsverket. Om Polismyndighetens beslut om avvisning
har fattats i samband med ett beslut om upphävande eller
återkallelse av en Schengenvisering överklagas dock
avvisningsbeslutet till en migrationsdomstol. Lag (2015:91).
2 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Polismyndighetens beslut om avvisning får överklagas till
Migrationsverket. Om Polismyndighetens beslut om avvisning har
fattats i samband med ett beslut om upphävande eller
återkallelse av en Schengenvisering, eller ett beslut om
ogiltigförklaring eller återkallelse av ett resetillstånd,
överklagas dock avvisningsbeslutet till en migrationsdomstol.
Lag (2023:337).
Migrationsverkets beslut
3 § Migrationsverkets beslut får överklagas till en
migrationsdomstol, om beslutet innebär
– avvisning eller utvisning,
– avslag på en ansökan om upphävande av allmän domstols
beslut om utvisning på grund av brott,
– avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, arbetstillstånd
eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller
– återkallelse av ett uppehållstillstånd, arbetstillstånd
eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Lag (2014:198).
3 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
permanent uppehållstillstånd får överklagas till en
migrationsdomstol om ansökan avslås för att de särskilda
kraven i 5 kap. 7 § inte är uppfyllda. Lag (2021:765).
4 § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § eller
beslut om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd
av 5 kap. 15 § överklagas till migrationsdomstol. Sådana
beslut får överklagas endast av förundersökningsledaren eller,
om det är socialnämnden som har ansökt om tillståndet, endast
av nämnden. Lag (2022:1015).
4 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b eller 16 a § eller
beslut i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats
med stöd av 5 kap. 15 b § får överklagas till
migrationsdomstol. Endast Polismyndigheten får överklaga
sådana beslut. Lag (2014:655).
4 b § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § eller beslut
i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd
av 5 kap. 15 c § får överklagas till migrationsdomstol. Endast
socialnämnden får överklaga sådana beslut. Lag (2012:322).
4 c § Migrationsverkets beslut att invända mot en utlännings
planerade vistelse i Sverige enligt 5 b kap. 14 § får
överklagas till en migrationsdomstol. Lag (2019:1208).
5 § Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning
enligt 12 kap. 19 § får överklagas till en migrationsdomstol.
Detsamma gäller verkets beslut att inte bevilja prövning
enligt 12 kap. 16 a eller 19 b §. Lag (2016:1243).
Visering
5 a § En myndighets beslut om avslag på ansökan om
Schengenvisering eller om upphävande eller återkallelse av
Schengenvisering får överklagas till en migrationsdomstol.
En myndighets beslut får överklagas till en migrationsdomstol
om beslutet innebär avslag på ansökan om nationell visering
eller återkallelse av nationell visering för en utlänning som
är en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas av
avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater
å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer, utan att vara EES-medborgare eller medborgare i
Schweiz. Lag (2014:198).
Uppehållsrätt
5 b § Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt får
överklagas till en migrationsdomstol. Lag (2014:198).
Beslut enligt utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och
EU
5 c § Migrationsverkets beslut enligt utträdesavtalet mellan
Förenade kungariket och EU får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2020:939).
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Resetillstånd
5 d § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
En myndighets beslut att neka, ogiltigförklara eller
återkalla ett resetillstånd får överklagas till en
migrationsdomstol. Av artikel 41.8 i Etias-förordningen
framgår dock att ett beslut att återkalla ett resetillstånd på
sökandens egen begäran inte får överklagas. Lag (2023:337).
Statusförklaring och resedokument
6 § Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3, 3 a, 3 c och
4 §§ i fråga om statusförklaring eller resedokument eller om
återkallelse av statusförklaring får överklagas till en
migrationsdomstol.
Ett beslut om återkallelse av resedokument på den grund att
innehavaren upphör att vara flykting får dock överklagas
endast i samband med ett överklagande av ett beslut om
återkallelse av flyktingstatusförklaring. Lag (2021:390).
Främlingspass
6 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
främlingspass eller om återkallelse av ett främlingspass får
överklagas till en migrationsdomstol. Lag (2024:28).
Omhändertagande av biljetter
7 § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut enligt 9
kap. 6 § att ta hand om biljetter får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2014:655).
Återreseförbud och beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist
för frivillig avresa
7 a § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut att
meddela återreseförbud eller att upphäva ett beslut om
tidsfrist för frivillig avresa får överklagas till en
migrationsdomstol. Polismyndighetens beslut om återreseförbud
som meddelas i samband med ett beslut om avvisning överklagas
dock i samma ordning som beslutet om avvisning.
Migrationsverkets avslag på en ansökan om att upphäva ett
återreseförbud får överklagas till en migrationsdomstol.
Tidsfristen för överklagande av Migrationsverkets eller
Polismyndighetens beslut om återreseförbud enligt 12 kap. 15
a § börjar löpa den dag beslutet om återreseförbud
meddelas. Lag (2017:22).
Offentligt biträde, ersättning, ombud och jäv
8 § Beslut av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Migrationsverket enligt denna lag får överklagas särskilt,
och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten
avgör ärendet, när myndighetens beslut avser
1. fråga om offentligt biträde, eller
2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.
Första stycket gäller även Polismyndighetens,
Säkerhetspolisens eller Migrationsverkets beslut om avvisande
av ombud eller biträde eller om jäv.
Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra
styckena får överklagas till en migrationsdomstol.
Lag (2018:822).
8 a § Migrationsverkets beslut angående ersättning för kostnad
för DNA-analys enligt 13 kap. 16 § får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2006:220).
Åldersbedömning
8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13
kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol.
Förordning (2017:258).
Förvar och uppsikt
9 § Beslut av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Migrationsverket om förvar eller uppsikt får överklagas till
en migrationsdomstol.
Beslut om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och
utan begränsning till viss tid. Lag (2014:655).
10 § Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om
behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i
förvar enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3-13 §§ får överklagas
till en migrationsdomstol.
Säkerhetsärenden
11 § Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning, utvisning,
uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring,
resedokument, främlingspass, ställning som varaktigt bosatt,
förvar och uppsikt i ett säkerhetsärende får överklagas av
Säkerhetspolisen. Lag (2024:28).
12 § Har upphävts genom lag (2009:1542).
13 § Har upphävts genom lag (2009:1542).
Kostnadsansvar och särskilda avgifter för transportörer
14 § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut om
kostnadsansvar enligt 19 kap. 2 eller 3 § eller särskild avgift
enligt 19 kap. 5 § eller Polismyndighetens beslut om särskild
avgift enligt 19 kap. 5 a § för transportör får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2014:655).
Avvisning av ansökan om uppehållstillstånd
14 a § Beslut att avvisa en asylansökan med tillämpning av 5
kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2009:1542).
15 kap. Nöjdförklaring
1 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om
avvisning eller utvisning kan förklara att han eller hon avstår
från att överklaga beslutet eller domen i den delen
(nöjdförklaring).
2 § Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller
domstol som har meddelat beslutet eller domen.
Nöjdförklaring får också avges inför
1. Polismyndigheten även om myndigheten inte har meddelat det
avgörande som förklaringen gäller, eller
2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett
häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att
ta emot en sådan förklaring.
Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller
domstol än den som har meddelat beslutet eller domen, krävs
ett vittnes närvaro. Vidare krävs att den som tar emot
förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller
domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.
Lag (2014:655).
3 § En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen
har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen
avges, ska utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit
tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller
utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd,
arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument eller
främlingspass, ska utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha
tagit tillbaka sin ansökan. Lag (2009:1542).
16 kap. Migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen
Domstolarna
1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka
förvaltningsrätter som ska vara migrationsdomstolar och vilken
migrationsdomstol som är behörig att pröva säkerhetsärenden.
Regeringen meddelar även föreskrifter om behörig
migrationsdomstol för viseringsmål. Migrationsöverdomstol är
Kammarrätten i Stockholm.
Om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och
förfarandet i dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om
förvaltningsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om
inte något annat följer av denna lag. Lag (2011:705).
2 § Nämndeman i en migrationsdomstol skall vara nämndeman i den
förvaltningsrätt som är migrationsdomstol. Lag (2009:845).
Sammansättningen i Migrationsöverdomstolen
3 § Om rätten vid handläggningen av ett mål i
Migrationsöverdomstolen finner att avgörandet kan få stor
principiell betydelse får målet eller, om det är möjligt, en
viss fråga i målet avgöras av Migrationsöverdomstolen med sju
lagfarna ledamöter. Behörig att vara rättens ordförande i ett
sådant fall är den som är kammarrättspresident eller
kammarrättslagman. Lag (2018:419).
3 a § Det som föreskrivs i 12 § sjunde stycket lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar om att
prövningstillstånd i vissa fall får meddelas av en lagfaren
ledamot, gäller inte i Migrationsöverdomstolen.
Lag (2018:1963).
Handläggningen
4 § Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall
handläggas skyndsamt.
Muntlig förhandling
5 § Förfarandet är skriftligt.
I handläggningen får ingå muntlig förhandling i en viss
fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen
eller främja ett snabbt avgörande av målet.
I en migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas, om en
utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen
inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot
det.
Muntlig förhandling ska vidare hållas i en migrationsdomstol
i mål som rör utvisning eller vägran att förnya ett
uppehållstillstånd för en utlänning som är en EES-medborgare
eller en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas
av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer. Även i mål som rör avvisning eller
där ansökan om uppehållstillstånd har avslagits ska muntlig
förhandling hållas i en migrationsdomstol, om det begärs av
en sådan utlänning och om han eller hon har ansökt om
uppehållstillstånd. I dessa fall behöver dock muntlig
förhandling inte hållas om detta skulle strida mot den
nationella säkerhetens intresse.
Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig
personligen till en förhandling uteblir, får rätten besluta
att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till en senare dag. Lag (2014:198).
Motparter i vissa fall
6 § I ett mål om avvisning är Migrationsverket motpart till
utlänningen. Detsamma gäller i ett mål om återreseförbud där
beslut meddelats av Polismyndigheten i samband med ett beslut
om avvisning.
När ett beslut i ett säkerhetsärende överklagas är såväl
Migrationsverket som Säkerhetspolisen motparter till
utlänningen vid handläggningen i migrationsdomstolen och i
Migrationsöverdomstolen.
I ett mål om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol
har utvisats på grund av brott, eller om upphävande av ett
sådant utvisningsbeslut, är Migrationsverket och, i fråga om
ett säkerhetsärende, Säkerhetspolisen motparter till
utlänningen vid handläggningen i migrationsdomstolen och i
Migrationsöverdomstolen. Lag (2017:22).
Återförvisning
7 § Har upphävts genom lag (2009:1542).
8 § Om det under handläggningen av ett mål i en
migrationsdomstol framkommer att det rör sig om ett
säkerhetsärende enligt denna lag eller ett ärende som ska
handläggas enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av
vissa utlänningar, ska domstolen undanröja det överklagade
beslutet och överlämna målet till Migrationsverket för
handläggning.
Om det under handläggningen i Migrationsöverdomstolen
framkommer att det rör sig om ett säkerhetsärende enligt denna
lag eller ett ärende som ska handläggas enligt lagen om
särskild kontroll av vissa utlänningar, ska
Migrationsöverdomstolen undanröja migrationsdomstolens och
Migrationsverkets beslut och överlämna målet till
Migrationsverket för handläggning. Lag (2022:705).
Överklagande
9 § En migrationsdomstols beslut överklagas till
Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols beslut i mål
om avvisning som i första instans prövats av Polismyndigheten
får dock inte överklagas i andra fall än de som avses i 14
kap. 2 § andra meningen.
En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter
överklagande i förvarsfrågan får överklagas särskilt till
Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.
Lag (2015:91).
10 § En migrationsdomstols beslut om förvar får överklagas
utan begränsning till viss tid. Lag (2013:107).
11 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en
migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen.
Vid överklagande av en migrationsdomstols beslut enligt 9 §
andra stycket krävs dock inte prövningstillstånd.
Prövningstillstånd krävs inte heller vid överklagande av en
migrationsdomstols beslut i fråga om statusförklaring eller
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som
alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § efter
överlämnande enligt 4 kap. 6 § andra stycket eller 5 kap. 20 §
andra stycket. Lag (2021:765).
12 § Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen meddelas om
1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen, eller
2. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
12 a § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en
viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av
rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av
målet.
I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett
prövningstillstånd som har begränsats enligt första stycket
får Migrationsöverdomstolen förklara frågan om meddelande av
prövningstillstånd rörande målet i övrigt helt eller delvis
vilande.
I den utsträckning prövningstillstånd inte meddelas och
frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande,
ska det överklagade beslutet stå fast. En upplysning om detta
ska tas in i Migrationsöverdomstolens beslut. Lag (2013:107).
12 b § Om Migrationsöverdomstolen med tillämpning av 12 a §
har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare
prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av
målet i övrigt på migrationsdomstolens bedömning eller, med
undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande,
besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling.
Lag (2013:107).
17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter
1 § Socialnämnden ska lämna ut uppgifter om en utlännings
personliga förhållanden, om Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol
eller Migrationsöverdomstolen begär det och uppgifterna
behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller
ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller
för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.
Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har
uppehållsrätt. Lag (2014:655).
2 § Om en utlänning i ett ärende enligt denna lag åberopar ett
intyg om sin psykiska eller fysiska hälsa, skall en hälso- och
sjukvårdsmyndighet på begäran av den myndighet eller domstol
som handlägger ärendet lämna de upplysningar som behövs för att
bedöma uppgifterna i intyget.
3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att ta
del av uppgifter om enskilda hos Migrationsverket. Om det
finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ
lämna sådana uppgifter till Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka
uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.
Lag (2009:1013).
18 kap. Offentligt biträde
1 § Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden
avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i
mål och ärenden om
1. avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte
utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan
mer än tre dagar,
2. utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra
stycket,
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av
Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,
4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
enligt denna lag, dock endast när det gäller fråga om förvar
enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlänningen hållits i förvar
sedan mer än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.
Offentligt biträde ska alltid förordnas i mål och ärenden
enligt första stycket 1 och 2 för barn som har ansökt om
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som
alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 §, om barnet
saknar vårdnadshavare här i landet. Offentligt biträde ska
också förordnas för ett barn som saknar vårdnadshavare här i
landet om ny prövning har beviljats barnet.
Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i
förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här
i landet. Lag (2021:765).
1 a § I mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut
i fråga om statusförklaring och beslut att inte bevilja ny
prövning ska på utlänningens begäran offentligt biträde
förordnas om utlänningen befinner sig i Sverige och det inte
är uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas.
Offentligt biträde ska alltid förordnas i mål enligt första
stycket för barn som befinner sig i Sverige och som saknar
vårdnadshavare här i landet. Lag (2016:1243).
2 § Har upphävts genom lag (2013:648).
3 § Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn
som saknar vårdnadshavare här i landet är utan särskilt
förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som
förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en god
man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn.
4 § Den som är förordnad som god man för ett barn enligt lagen
(2005:429) om god man för ensamkommande barn skall ansöka om
uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart
obehövligt. Om en sådan god man inte är förordnad, gäller vad
som nu sagts i stället den som är förordnad som offentligt
biträde för barnet.
19 kap. Kostnadsansvar
Utlänningens ansvar för resekostnader
1 § En utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig att
betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller
hon sänds eller åläggs att resa genom en myndighets försorg.
Transportörens ersättningsskyldighet
2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av
Schengenkonventionen avvisas därför att utlänningen saknar pass
eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller
medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten
för
1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige,
2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den
bevakningspersonal som behöver följa med, och
3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen
kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på
transportören.
Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller
brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet,
om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta
att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl
framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för
kostnaden.
3 § Om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller
ett luftfartyg lämnar fartyget eller luftfartyget under dess
uppehåll i Sverige och olovligen reser in i Sverige och
avvisas, är transportören skyldig att
- ersätta kostnaderna för utlänningens resa från Sverige, och
- svara för kostnaderna för utlänningens uppehälle för de
närmaste tre månaderna efter inresan.
Det som sägs om en utlänning som är anställd ombord på ett
fartyg eller luftfartyg gäller också i fråga om en utlänning
som utan tillåtelse har följt med ett sådant fartyg.
Har fartyget eller luftfartyget utländsk ägare eller brukare,
är befälhavaren skyldig att på ägarens eller brukarens vägnar
svara för kostnaderna enligt första stycket, om det inte är
uppenbart oskäligt.
4 § Beslut om ersättningsskyldighet meddelas av den myndighet
som verkställer avvisningen.
Särskilda avgifter
5 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet
enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om
avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass
eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit
laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga
kraft.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta
att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
5 a § En transportör som inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet enligt 9 kap. 3 a § skall betala en särskild
avgift.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar att underlåtenheten inte beror på fel
eller försummelse, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
Lag (2006:447).
6 § Den särskilda avgiften enligt 5 § skall för varje utlänning
bestämmas till högst 46 000 kronor.
Den särskilda avgiften enligt 5 a § skall för varje flygning
som har gjorts utan att transportören har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet bestämmas till högst 46 000 kronor.
Lag (2006:447).
7 § Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 §
prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningen.
Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a §
prövas av Polismyndigheten.
Avgiften enligt 5 § ska betalas till Migrationsverket.
Avgiften enligt 5 a § ska betalas till Polismyndigheten.
Avgifterna tillfaller staten.
Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2014:655).
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan
myndighet än Polismyndigheten ska pröva frågan om
transportören ska betala en avgift enligt 5 a §.
Lag (2014:655).
20 kap. Bestämmelser om straff m.m.
1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet
tillstånd, utan att utlänningen har ansökt om ett sådant
tillstånd och utan att en förundersökningsledare eller en
socialnämnd har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för
utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §.
I ringa fall ska åtal för brott enligt denna paragraf inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2022:1015).
2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa,
till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i
Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om
utvisning enligt 8 a kap. inte har haft rätt att återvända
hit.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen har
flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §.
I ringa fall ska åtal för brott enligt första stycket inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2022:1015).
3 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver
arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.
4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en
utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en
yttre gräns enligt kodexen om Schengengränserna.
Lag (2015:91).
5 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande,
fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har en utlänning anställd, om utlänningen
1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller
2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet
arbetstillstånd.
I fråga om påförande av särskild avgift gäller 12–14 §§.
Lag (2013:646).
6 § Till böter, eller när omständigheterna är försvårande,
fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör anmälan som
föreskrivs i en förordning som har utfärdats med stöd av denna
lag,
2. den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en förordning som har utfärdats med stöd av
denna lag medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet
underlåter att tala om något förhållande av betydelse.
7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är
mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning
eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper
utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan
EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om
detta görs i vinstsyfte.
För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:1209).
8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen
komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller
Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för
människosmuggling till fängelse i högst två år.
Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
gärningen
1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal
personer, eller
3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen
eller annars utförts under hänsynslösa former.
Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:1209).
9 § Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa
i Sverige döms för organiserande av människosmuggling till
fängelse i högst två år. Med avsaknad av tillstånd jämställs
ett tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna
uppgifter, om uppgiftslämnandet har främjats inom ramen för
verksamheten.
Är brottet grovt döms för grovt organiserande av
människosmuggling till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande
av utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara
eller annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna.
Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige döms för
medhjälp till brott enligt första-tredje styckena, om resan
har främjats på det sätt som sägs i första stycket och
medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta det.
Lag (2022:303).
/Rubriken upphör att gälla U:2024-11-08/
Förverkande
10 § /Upphör att gälla U:2024-11-08 genom lag (2024:847)./
Ersättning som har lämnats till den som har begått brott
enligt 7, 8 eller 9 § skall förklaras förverkad. Detsamma
gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit
emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant
brott eller värdet av det mottagna skall, om mottagandet utgör
brott enligt denna lag och det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än ett år, förklaras förverkat.
Transportmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § får, om brottet har
fullbordats eller om förfarandet utgjort ett straffbart försök
eller en straffbar förberedelse, förklaras förverkat, om ägaren
eller befälhavaren eller någon annan som var i ägarens ställe
förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet
behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda
skäl.
Utöver vad som sägs i andra stycket får egendom som har använts
som hjälpmedel vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § förklaras
förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det
annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller om egendomen har
varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådant brott och
brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett
straffbart försök eller en straffbar förberedelse.
Förverkande enligt första, andra eller tredje stycket får inte
ske om det är uppenbart oskäligt.
11 § /Upphör att gälla U:2024-11-08/
Om ägaren till ett fartyg som kan förverkas enligt 10 §
andra stycket inte är känd eller saknar känt hemvist i Sverige,
får talan om förverkande föras mot befälhavaren på fartyget.
/Rubriken träder i kraft I:2024-11-08/
Särskilda bestämmelser om förverkande
11 § /Träder i kraft I:2024-11-08/
Om ägaren till ett fartyg som har använts eller varit
avsett att användas som transportmedel vid brott som avses i
7, 8 eller 9 § inte är känd eller saknar känd hemvist i
Sverige, får talan om förverkande föras mot befälhavaren på
fartyget. Lag (2024:847).
Avgifter
12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning
anställd ska, oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala
en särskild avgift, om utlänningen
1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller
2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet
arbetstillstånd.
Särskild avgift enligt första stycket 1 ska inte betalas av
den som har
1. kontrollerat utlänningens rätt att vistas i Sverige,
2. behållit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de
handlingar som visar att utlänningen har rätt att vistas här,
och
3. underrättat den behöriga myndigheten, som anges i en
förordning som har utfärdats med stöd av denna lag, om
anställningen.
För varje utlänning är avgiften det prisbasbelopp enligt
2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när
överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en
längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning i
stället två prisbasbelopp. Avgiften får sättas ned helt eller
delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller
staten. Lag (2018:739).
12 a § En fysisk eller juridisk person som är
uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, åt en
arbetsgivare som har en utlänning som inte har rätt att
vistas i Sverige anställd, ska betala en särskild avgift om
1. uppdragsgivaren, eller en uppdragsgivare i tidigare led,
har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör för att
genomföra ett avtal om entreprenad eller underentreprenad,
2. utlänningen arbetar inom underentreprenaden, och
3. uppdragsgivaren, eller uppdragsgivaren i tidigare led,
inte är beställare i huvudentreprenadavtalet.
En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder
och som inte inser eller har skälig anledning att anta att
arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som
saknade rätt att vistas i Sverige, ska inte betala den
särskilda avgiften.
En uppdragsgivare i tidigare led ska betala den särskilda
avgiften endast om uppdragsgivaren inser eller har skälig
anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera
utlänningar anställda som saknade rätt att vistas här och som
arbetade inom underentreprenaden.
För varje utlänning är avgiften det prisbasbelopp enligt
2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när
överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en
längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning i
stället två prisbasbelopp. Avgiften får sättas ned helt eller
delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller
staten. Lag (2018:739).
13 § Allmän domstol prövar, efter ansökan, om särskild avgift
ska tas ut enligt 12 eller 12 a §§. Ansökan ska göras av
allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen
upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i
brottmål.
Avgiften får inte tas ut när fem år har gått efter det att
överträdelsen upphörde. Lag (2013:646).
14 § Den särskilda avgiften skall betalas till länsstyrelsen
inom två månader från det att domstolens beslut vann laga
kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om
avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda
avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning.
Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Avgiften får inte drivas in när fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.
Annan särskild rättsverkan
15 § Den som har begått ett brott som avses i 5 § första
stycket 1 får, på yrkande av allmän åklagare, för en tid av
högst fem år fråntas sin rätt till en del av eller alla
offentliga stöd, bidrag och förmåner som har beviljats men
ännu inte betalats ut eller kommit honom eller henne till del
om
1. omständigheterna vid gärningen är försvårande,
2 åtgärden är motiverad med hänsyn till brottets straffvärde,
3 den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir
oproportionerligt sträng, och
4. anställningen har avsett arbete för annat än
arbetsgivarens privata syften.
Särskild rättsverkan enligt denna paragraf får inte avse
stöd, bidrag eller annan förmån som har beviljats en fysisk
person för hans eller hennes privata behov. Lag (2013:646).
16 § Den som har begått ett brott som avses i 5 § första
stycket 1 och som har tagit emot offentliga stöd, bidrag
eller andra förmåner får, på yrkande av allmän åklagare,
förpliktas att betala tillbaka en del av eller alla sådana
stöd, bidrag eller andra förmåner som betalats ut eller
annars kommit honom eller henne till del upp till tolv
månader innan brottet kom till Polismyndighetens kännedom
om
1. omständigheterna vid gärningen är försvårande,
2. åtgärden är motiverad med hänsyn till brottets
straffvärde,
3. den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir
oproportionerligt sträng, och
4. anställningen har avsett arbete för annat än
arbetsgivarens privata syften.
Särskild rättsverkan enligt denna paragraf får inte avse
stöd, bidrag eller annan förmån som har betalats ut till en
fysisk person för hans eller hennes privata behov.
Lag (2014:655).
17 § Om ett brott som avses i 5 § första stycket 1 har
begåtts i en verksamhet som drivs av en juridisk person, får
särskild rättsverkan enligt 15 och 16 §§ beslutas mot den
juridiska personen, om
1. ledningen för den juridiska personen inte har gjort vad
som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten,
eller
2. brottet har begåtts av
a) en person i ledande ställning grundad på befogenhet att
företräda den juridiska personen eller att fatta beslut på
den juridiska personens vägnar, eller
b) en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn
eller kontroll i verksamheten. Lag (2013:646).
21 kap. Tillfälligt skydd
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillfälligt skydd
enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv
tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att
främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta
emot dessa personer och bära följderna av detta.
2 § En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt
skydd enligt direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med
direktivet överförs till eller tas emot i Sverige ska ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd.
Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras
utlänningen endast om det föreligger sådana omständigheter
som innebär att en utlänning är utesluten från att vara
flykting enligt 4 kap. 2 b § eller att en flykting får vägras
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §. Lag (2009:1542).
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare
kategorier av fördrivna personer utöver dem som omfattas av
Europeiska unionens råds beslut får ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd, om dessa personer har fördrivits av samma
skäl och från samma ursprungsland eller ursprungsregion.
Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket skall
anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader.
4 § Om ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har getts
till en person, får ett sådant tillstånd också ges till den som
är gift eller sambo med den person som beviljats tillstånd samt
till en utlänning som är ogift och som är barn antingen till
den som beviljats tillstånd eller till den person som den som
beviljats tillstånd är gift eller sambo med.
Annan nära anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd får beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd under de förutsättningar som anges i 5 kap.
3 § första stycket 4 och andra stycket trots att den person som
först beviljats tillstånd varken är bosatt i Sverige eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här.
Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en
utlänning endast om det finns synnerliga skäl med hänsyn till
rikets säkerhet eller på grund av utlänningens brottslighet.
5 § Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § prövas.
Detsamma gäller för ansökan om flyktingstatusförklaring enligt
4 kap. 3 § och en ansökan om resedokument enligt 4 kap. 4 §.
Prövningen av en ansökan enligt första stycket får skjutas upp
endast om det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte
har prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att
gälla, ska den prövas så snart det kan ske efter denna
tidpunkt. Lag (2009:1542).
6 § Ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får inte gälla
under längre tid än den tid som beslutats av Europeiska
unionens råd.
Om ett program för att förbereda att utlänningen återvänder
självmant har inletts när ett uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd upphör, får tillståndet förlängas högst två
år för en person som deltar i programmet. Detta tillstånd skall
kallas uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd.
7 § /Upphör att gälla U:2024-11-01/
En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall också ges arbetstillstånd för den tid
som uppehållstillståndet gäller.
7 § /Träder i kraft I:2024-11-01/
En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd ska också ges arbetstillstånd för den tid som
uppehållstillståndet gäller. Lag (2024:693).
8 § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd får överföras till en annan medlemsstat, om
utlänningen samtycker till det. När överföringen sker skall
tillståndet i Sverige återkallas.
9 § I 8 a kap. 4 § finns bestämmelser om utvisning på grund av
brott i fråga om en utlänning som har uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd. Lag (2022:1015).
10 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.
22 kap.
Tribunalvittnen
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för personer
som vittnat eller kommer att vittna i förhandlingar inför en
internationell domstol eller tribunal, med vilken Sverige har
ingått avtal om sådant skydd, samt för deras nära anhöriga.
2 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst ett år ska
ges till en utlänning för vilken en framställan om omplacering
av vittne eller nära anhörig till vittne har gjorts från en
internationell domstol eller tribunal, om framställan bedöms
vara berättigad.
Med vittne avses i denna paragraf den som har vittnat eller
kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell
domstol eller tribunal i enlighet med dess procedur- eller
bevisupptagningsregler.
Med nära anhörig till vittne avses vittnets
– make eller sambo,
– barn som är beroende av vittnet, samt
– annan anhörig till vittnet som ingår i samma hushåll som
vittnet och mellan vilka det föreligger ett särskilt
beroendeförhållande.
Om en framställan enligt första stycket anses berättigad får
uppehållstillstånd vägras endast om det föreligger sådana
omständigheter som innebär att en utlänning är utesluten från
att anses som flykting enligt 4 kap. 2 b § eller att en
flykting får vägras uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §.
Lag (2009:1542).
3 § En utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 § skall ges fortsatt tidsbegränsat eller permanent
uppehållstillstånd, om detta bedöms som nödvändigt av den
internationella domstolen eller tribunalen. Om utlänningen ges
ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd skall tillståndstiden
bestämmas till minst ett år.
Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en
utlänning endast om det finns synnerliga skäl med hänvisning
till rikets säkerhet eller på grund av dennes brottslighet.
4 § En utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 eller 3 § skall ges arbetstillstånd under den tid som
uppehållstillståndet gäller.
5 § I 8 a kap. 4 § finns bestämmelser om utvisning på grund av
brott i fråga om en utlänning som har uppehållstillstånd
enligt 2 eller 3 §. Lag (2022:1015).
6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.
7 § Migrationsverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd
enligt 2 och 3 §§ får inte överklagas.
23 kap. Särskilda bemyndiganden
1 § Regeringen får, utöver vad som förut angetts i denna lag,
meddela föreskrifter om
1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse, anställning
eller anställningsvillkor i Sverige,
2. sådana inskränkningar i utlänningars rätt att vara
anställda i ett visst företag eller i företag av visst slag
som är nödvändiga med hänsyn till rikets säkerhet,
3. skyldighet att kontrollera utlänningars rätt att vistas och
arbeta i Sverige,
4. skyldighet för arbetsgivare till en utlänning som beviljats
arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket att lämna
uppgift om de anställningsvillkor som gäller för utlänningen
och föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten ska uppfyllas.
Lag (2022:303).
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att sända hem
utlänningar som inte är flyktingar och som har tagits om hand
enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Regeringen får, efter avtal med annat land om behandling av
fripassagerare, meddela föreskrifter om avvikelser från
bestämmelserna i denna lag och föreskrifter om vad som i övrigt
behövs för tillämpningen av avtalet. Sådana föreskrifter får
inte avse förfarandet i domstol.
2 a § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för
handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd och
arbetstillstånd.
Sådana föreskrifter får inte innebära att avgift tas ut för
handläggning av ärenden om uppehållstillstånd som gäller
1. skyddsbehov,
2. familjeåterförening med personer som fått
uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov eller synnerligen
ömmande omständigheter,
3. vidarebosättning i Sverige, eller
4. personer som omfattas av EES-avtalet eller andra
internationella avtal. Lag (2013:606).
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla
i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som
Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla
utlänningars
1. inresa och vistelse i landet,
2. utresa ur landet,
3. rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag
här i landet,
4. avlägsnande från landet, och
5. omhändertagande i anstalt eller förläggning.
4 § En föreskrift enligt 3 § 4 eller 5 som har meddelats i
andra fall än då Sverige är i krig skall underställas riksdagen
för prövning inom en månad från ikraftträdandet.
Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställts
riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom
två månader från den dag då underställningen skedde.
Övergångsbestämmelser
2005:716
1. Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006. Utlänningslagen
(1989:529) skall samtidigt upphöra att gälla.
2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till
föreskrifter som har ersatts genom föreskrifter i denna lag,
skall i stället de nya föreskrifterna tillämpas.
3. Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till
Utlänningsnämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall
överlämnas till den migrationsdomstol inom vars domkrets
ärendet först har prövats. Ärenden som rör uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) skall, såvitt
gäller frågor om uppehållstillstånd, handläggas enligt äldre
föreskrifter. Även vad gäller förutsättningar för att förordna
offentligt biträde i dessa ärenden gäller äldre föreskrifter.
Lag (2005:763).
4. Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap.
11 § andra stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) men
inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till
Migrationsverket, om en myndighet inte har fattat beslut i
ärendet, och i annat fall till den migrationsdomstol inom vars
domkrets ärendet först har prövats.
5. Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap.
11 § andra stycket 2 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts
före den 31 mars 2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.
6. Mål som överklagats till allmän förvaltningsdomstol enligt
utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars
2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.
2006:220
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 13 kap.
15 och 16 §§ samt 14 kap. 8 a § och i övrigt den 30 april 2006.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 3 § andra stycket skall inte tillämpas
på uppehållstillstånd som beviljats före den 30 april 2006.
2006:447
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 i fråga om 7
kap. 7 a § och i övrigt den 1 september 2006.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 7 a § skall inte tillämpas på
uppehållstillstånd som beviljats före den 1 januari 2007.
2007:322
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 7 b § skall inte tillämpas på
uppehållstillstånd som beviljats före den 1 juli 2007.
2009:1542
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till
regeringen men inte avgjorts före den 1 januari 2010 ska
överlämnas till Migrationsöverdomstolen för prövning. Ärenden
som överlämnats till regeringen enligt 12 kap. 20 § andra
stycket i dess äldre lydelse men inte avgjorts före den
1 januari 2010 ska överlämnas till Migrationsverket för
prövning.
3. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i denna lag
jämställs flyktingförklaring med flyktingstatusförklaring.
2010:175
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2010.
2. Bestämmelsen i 5 kap. 3 c § 3 ska även gälla en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 utlänningslagen
(1989:529).
3. Bestämmelsen i 5 kap. 3 c § 5 ska även gälla en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 eller på grund av
yttre eller inre väpnad konflikt enligt 3 kap. 3 § första
stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Detsamma ska gälla en
utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som
skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 1
eller på grund av yttre eller inre väpnad konflikt enligt 4
kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716) i dess
lydelse före den 1 januari 2010.
2012:129
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.
2. För beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats
före ikraftträdandet gäller 12 kap. 15 § i sin äldre lydelse.
2013:107
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. De nya bestämmelserna i 16 kap. 12 a och 12 b §§ gäller
inte i fråga om beslut som en migrationsdomstol har meddelat
före ikraftträdandet.
2013:648
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggning av ärenden som
avser upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på
grund av brott och som har kommit in till regeringen före
ikraftträdandet.
2014:198
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.
2. Vid tillämpningen av 8 kap. 25 och 26 §§, 8 a kap. 9 §, 10
kap. 2 § andra stycket 1 och 7 § andra stycket, 12 kap. 4, 6,
7, 8 a och 10 §§ och 23 § andra stycket 2 samt 20 kap. 2 §
ska med beslut som där nämns likställas motsvarande beslut
enligt äldre bestämmelser.
2014:777
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. För en flykting eller en annan skyddsbehövande som senast
den 30 juni 2014 har återvänt till ett land där han eller hon
tidigare har varit bosatt därför att de politiska
förhållandena i det landet har ändrats, gäller 7 kap. 7 § i
sin äldre lydelse.
2014:792
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2. För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr
343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer
för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att
pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett
in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre
lydelse.
3. För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr
343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer
för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att
pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett
in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i
sin äldre lydelse.
2017:258
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
2. De nya föreskrifterna tillämpas inte om ansökan om
uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före
den 1 februari 2017.
2017:356
Denna lag träder i kraft den 20 juli 2021 i fråga om 5 kap.
18 § och i övrigt den 1 juni 2017. Lag (2019:487).
2018:739
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som har ägt
rum före ikraftträdandet.
2019:1208
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna ska
uppehållstillstånd som har beviljats före ikraftträdandet för
studier eller forskning enligt 4 kap. 5 § respektive 7 a §
utlänningsförordningen (2006:97) anses motsvara
uppehållstillstånd som har beviljats enligt 5 b kap. 3 §
respektive 1 §. I fråga om återkallelse av uppehållstillstånd
som har beviljats före ikraftträdandet gäller dock de äldre
bestämmelserna om återkallelse.
2021:765
1. Denna lag träder i kraft den 20 juli 2021.
2. För en utlänning som förklarats vara övrig skyddsbehövande
(övrig skyddsstatusförklaring) gäller 4 kap. 2 c, 5 a och
5 c §§ i den äldre lydelsen.
2022:1015
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Vid tillämpningen av 8 a kap. 13 § ska med beslut som där
nämns likställas motsvarande beslut enligt äldre bestämmelser.
2022:1847
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid prövningen av ett
överklagande av ett beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.