Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2015:96 ·
Visa register
Lag (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2015-02-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:46
Ikraft: 2015-04-01
1 kap. Allmänna bestämmelser
Lagens innehåll och tillämplighet
1 § Genom denna lag genomförs rådets rambeslut 2008/909/RIF
av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om
ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse
eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa
dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet).
2 § Denna lag gäller inte i förhållande till Danmark och
Finland om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m. är tillämplig.
3 § Om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har
avbrutit tillämpningen av rambeslutet i förhållande till en
medlemsstat, eller om en medlemsstat har upphört att tillämpa
rambeslutet eller den nationella lagstiftning som genomför
rambeslutet, gäller inte denna lag i förhållande till den
staten.
Definition av en svensk dom på frihetsberövande påföljd
4 § Med en svensk dom på frihetsberövande påföljd avses i
denna lag en dom eller ett slutligt beslut
1. som har meddelats av en svensk domstol,
2. som avser fängelse, överlämnande till rättspsykiatrisk
vård eller sluten ungdomsvård, och
3. som har fått laga kraft.
Definition av en utländsk dom på frihetsberövande påföljd
5 § Med en utländsk dom på frihetsberövande påföljd avses i
denna lag ett avgörande
1. som har meddelats efter ett straffrättsligt förfarande av
en domstol i en medlemsstat inom Europeiska unionen,
2. som avser fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd
under en begränsad eller obegränsad tid på grund av en
gärning som är straffbar i den medlemsstaten, och
3. som har fått laga kraft.
Föreskrifter om tillämpningen av denna lag
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om tillämpningen av denna lag.
2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på
frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat inom
Europeiska unionen
Förutsättningar för att översända en svensk dom
Grundläggande krav
1 § En dom på frihetsberövande påföljd får sändas över till en
annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas
1. om den dömde befinner sig i den andra medlemsstaten eller i
Sverige,
2. om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda,
3. om den dömdes sociala återanpassning underlättas av att
verkställigheten överförs dit, och
4. om det i övrigt är lämpligt. Lag (2022:1459).
Den andra statens medgivande
2 § En dom får sändas över enligt 1 § om den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten lämnat sitt medgivande
till att domen sänds över dit.
Medgivande enligt första stycket krävs inte om den dömde är
1. medborgare och bosatt i den andra medlemsstaten,
2. medborgare i den andra medlemsstaten och efter
verkställigheten av påföljden kommer att utvisas dit till
följd av ett i domen meddelat beslut om utvisning enligt 8 a
kap. utlänningslagen (2005:716), eller
3. bosatt och har vistats lagligt utan avbrott under minst
fem år i den andra medlemsstaten.
För att en dom ska få sändas över med stöd av andra stycket 3
ska den andra medlemsstaten ha anmält att ett medgivande till
att sända över domen i dessa fall inte krävs.
Den dömdes samtycke
3 § En dom får sändas över enligt 1 § om den dömde samtyckt
till att domen översänds.
Samtycke enligt första stycket krävs inte om den dömde
1. är medborgare och bosatt i den andra medlemsstaten,
2. efter verkställigheten av påföljden kommer att utvisas
till den andra medlemsstaten till följd av ett i domen
meddelat beslut om utvisning enligt 8 a kap. utlänningslagen
(2005:716), eller
3. har flytt eller på annat sätt återvänt till den andra
medlemsstaten på grund av det straffrättsliga förfarandet mot
honom eller henne i Sverige eller efter det att domen
meddelades.
Förfarandet
4 § Kriminalvården prövar om de förutsättningar som gäller
enligt lagen är uppfyllda och beslutar om en dom på
frihetsberövande påföljd ska sändas över till en annan
medlemsstat för att där erkännas och verkställas.
Prövningen ska göras skyndsamt. Lag (2020:384).
5 § Om den dömde befinner sig i Sverige, ska Kriminalvården,
innan beslut fattas enligt 4 §, fråga den dömde om hans eller
hennes inställning till att domen sänds över till den andra
medlemsstaten. Den dömde ska upplysas om innebörden av att ett
samtycke lämnas.
Om den dömde befinner sig i den andra medlemsstaten, bör han
eller hon om möjligt tillfrågas enligt första stycket. Om den
dömdes samtycke krävs enligt 3 §, ska Kriminalvården hos den
andra statens behöriga myndighet begära hjälp med att inhämta
ett sådant samtycke. Lag (2020:384).
6 § När ett beslut enligt 4 § har fått laga kraft, ska
Kriminalvården sända över domen till en behörig myndighet i
den andra medlemsstaten. Domen får inte samtidigt sändas över
till mer än en medlemsstat.
Domen får sändas över vid en tidigare tidpunkt, om
1. verkställigheten av den påföljd som avses i domen pågår i
Sverige när Kriminalvården meddelar sitt beslut enligt 4 §,
2. den dömde befinner sig i den andra medlemsstaten och inte
har kunnat tillfrågas enligt 5 § andra stycket, eller
3. det finns särskilda skäl. Lag (2022:1459).
Tvångsmedel
7 § Om den dömde befinner sig i den andra medlemsstaten, får
Kriminalvården begära att den staten anhåller den dömde eller
vidtar någon annan åtgärd för att säkerställa att han eller
hon stannar kvar på dess territorium, i avvaktan på den
statens beslut om att erkänna och verkställa domen.
Upphävande av beslut om översändande av en dom
8 § Kriminalvården får upphäva beslutet om att sända över en
dom enligt 4 § fram till dess verkställigheten påbörjas i den
andra staten.
9 § Kriminalvården ska genast upphäva beslutet om att sända
över en dom enligt 4 § om påföljden har bortfallit enligt
svensk lag eller inte längre kan verkställas till följd av
ett beslut av en svensk myndighet. Detta ska ske även om
verkställigheten har påbörjats i den andra staten.
Verkställighet i Sverige
10 § Om verkställigheten av den påföljd som avses i domen
pågår i Sverige när den sänds över till den andra
medlemsstaten för att där erkännas och verkställas, får
verkställigheten fortsätta här till dess den dömde
transporteras till den andra staten enligt 12 §.
Om den dömde, efter det att domen har sänts över till den
andra staten, häktas i ett annat mål, tillämpas 8 §
strafftidslagen (2018:1251).
Om Kriminalvården enligt 8 § har upphävt ett beslut om att
sända över en dom eller om en behörig myndighet i den andra
medlemsstaten beslutat att inte erkänna och verkställa domen,
får verkställighet av påföljden fortsätta eller påbörjas i
Sverige. Detsamma gäller om myndigheten i den andra staten
har underrättat Kriminalvården om att verkställighet av andra
skäl inte kan äga rum i den staten. Lag (2018:1261).
Överförande av den dömde
11 § Den dömde ska överföras till den andra medlemsstaten så
snart som möjligt och senast inom trettio dagar efter den
statens beslut att erkänna domen och verkställa påföljden.
Om det finns särskilda skäl, får överförandet ske vid en
senare tidpunkt än vad som sägs i första stycket.
Transport av den dömde
12 § Kriminalvården ska se till att den dömde transporteras
till den medlemsstat där påföljden ska verkställas. Vid en
sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen
(2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten.
Om det är nödvändigt för att transporten ska kunna
genomföras, får Polismyndigheten hålla den dömde i förvar,
dock längst under 48 timmar. Lag (2017:127).
Specialitetsprincipen
13 § Om en dömd person har överförts till en annan
medlemsstat enligt denna lag och en behörig myndighet i den
staten gör en framställning om tillstånd att åtala, döma
eller på annat sätt beröva den dömde personens frihet för ett
annat brott som begåtts före överförandet, än det brott för
vilket han eller hon överförts, tillämpas 6 kap. 8 § lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder, om inte annat följer av denna lag.
Tingsrätten ska meddela beslut senast trettio dagar efter det
att framställningen tagits emot.
Första och andra styckena tillämpas även om en framställning
om tillstånd görs efter det att en dom har sänts över för
erkännande och verkställighet enligt 6 § men innan den andra
staten har beslutat i frågan.
Översändande av en dom till följd av en europeisk eller
nordisk arresteringsorder
14 § Bestämmelserna i 6 och 9-12 §§ ska tillämpas om en person
har överlämnats till Sverige för lagföring enligt rådets
rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk
arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, och
överlämnandet har ägt rum på villkor att den som överlämnas
återförs till den andra medlemsstaten för att där verkställa
en frihetsberövande påföljd som har dömts ut i Sverige med
anledning av överlämnandet.
Om en ansökan om överlämnande till Sverige för verkställighet
av en frihetsberövande påföljd enligt rådets rambeslut
2002/584/RIF har avslagits på den grunden att den andra
medlemsstaten övertar verkställigheten av påföljden, tillämpas
6 och 9 §§ samt 10 § tredje stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i
förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge när
konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de
nordiska staterna på grund av brott ska tillämpas och om
- överlämnandet har ägt rum på villkor att den som överlämnas
återförs till den andra staten för att där verkställa en
frihetsberövande påföljd som har dömts ut i Sverige med
anledning av överlämnandet, eller om överlämnandet har
avslagits på den grunden att den andra staten övertar
verkställigheten av påföljden, och
- den påföljd som avses inte omfattas av lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m. Lag (2024:46).
3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på
frihetsberövande påföljd i Sverige
Skyldighet att erkänna och verkställa en utländsk dom
1 § En utländsk dom på frihetsberövande påföljd som sänds
över från en annan medlemsstat ska erkännas och verkställas i
Sverige om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda och
inte annat följer av denna lag.
Förutsättningar för att ta emot en utländsk dom
Anknytning till Sverige
2 § För att en dom ska få erkännas och verkställas här krävs
att den dömde befinner sig i den andra staten eller i Sverige
och
1. är svensk medborgare och bosatt i Sverige,
2. är svensk medborgare och kan till följd av domen komma att
avvisas eller utvisas hit efter verkställigheten av
påföljden,
3. är bosatt och har vistats lagligt utan avbrott under minst
fem år i Sverige och det bedöms att han eller hon kommer att
få behålla sin uppehållsrätt eller sitt permanenta
uppehållstillstånd, eller
4. Kriminalvården har medgett att domen sänds över till
Sverige.
Vad som sägs i första stycket 3 gäller endast om den andra
medlemsstaten har anmält att ett medgivande från den staten
till att sända över en dom inte krävs i motsvarande fall.
Kriminalvården ska lämna ett medgivande enligt första stycket
4 om den dömdes sociala återanpassning underlättas av ett
överförande av verkställigheten till Sverige och det i övrigt
framstår som lämpligt.
Den dömdes samtycke
3 § För att en dom ska få erkännas och verkställas här krävs
även att den dömde har samtyckt till att domen sänds över
till Sverige.
Samtycke enligt första stycket krävs dock inte om den dömde
1. är svensk medborgare och bosatt i Sverige,
2. kan till följd av domen komma att avvisas eller utvisas
till Sverige efter verkställigheten av påföljden, eller
3. har flytt eller på annat sätt återvänt till Sverige på
grund av det straffrättsliga förfarandet mot honom eller
henne i den andra staten eller efter det att domen
meddelades.
Hinder mot erkännande och verkställighet
4 § En utländsk dom på frihetsberövande påföljd får inte
erkännas och verkställas i Sverige
1. om mindre än sex månader av påföljden återstår att avtjäna
när domen tas emot av Kriminalvården,
2. om den gärning som påföljden avser inte motsvarar brott
enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gärning
som finns angiven i bilagan till denna lag och för vilken det
i den andra statens lagstiftning är föreskrivet en
frihetsberövande påföljd i tre år eller mer,
3. om den gärning som påföljden avser helt eller delvis har
begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag
eller om en tillämpning av 35 kap. 8–10 §§ brottsbalken
skulle innebära att påföljden bortfallit,
4. om det för samma gärning som påföljden avser har meddelats
en dom i Sverige eller i en annan stat och domen fått laga
kraft och påföljden vid en fällande dom har avtjänats, är
under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt
lagen i den stat som meddelat domen,
5. om den dömde vid tidpunkten för brottet inte fyllt femton
år,
6. om verkställighet i Sverige inte skulle vara förenlig med
bestämmelser om immunitet,
7. om domen har meddelats efter en förhandling där den dömde
inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i
intyget som avses i 6 § att något av rambeslutets villkor i
artikel 9.1 i är uppfyllt,
8. om påföljden omfattar en åtgärd som innebär psykiatrisk
vård eller hälso- och sjukvård eller annan frihetsberövande
åtgärd som inte kan verkställas här, eller
9. om den andra staten inte har lämnat Sverige tillstånd till
att åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde friheten
för annan gärning än den som avses i domen och som begicks
före översändandet av domen.
5 § Om det med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden
och omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får en
utländsk dom på frihetsberövande påföljd, trots hinder enligt
4 §, erkännas och verkställas i Sverige.
Hur förfarandet inleds
Översändandet av domen och intyget
6 § En utländsk dom som sänds över för erkännande och
verkställighet ska sändas skriftligen till Kriminalvården.
Domen ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet
med bilaga I till rambeslutet.
Domen och intyget ska sändas över genom post, bud eller
telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet,
på annat sätt.
Intyget ska vara skrivet på svenska, danska, norska eller
engelska eller åtföljas av en översättning till något av
dessa språk.
Brister i intyget och avsaknad av domen
7 § Om intyget saknas eller till form eller innehåll är så
bristfälligt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas
till grund för prövning av frågan om erkännande och
verkställighet, ska Kriminalvården ge den behöriga
myndigheten i den andra staten möjlighet att inom viss tid
komma in med komplettering. Detsamma gäller om den utländska
domen saknas.
Om de brister som anges i första stycket kvarstår efter den
tid som angetts, får beslut fattas om att inte erkänna och
verkställa den utländska domen.
Beslut om erkännande och verkställighet
Beslutande myndighet
8 § Kriminalvården prövar om en utländsk dom på
frihetsberövande påföljd ska erkännas och verkställas i
Sverige enligt denna lag.
Verkställbarhetsförklaring
9 § Om den utländska domen på frihetsberövande påföljd är
verkställbar i Sverige, ska Kriminalvården besluta om att
verkställighet kan ske (verkställbarhetsförklaring).
Av verkställbarhetsförklaringen ska det framgå
1. vilken påföljd som ska verkställas i Sverige och dess
längd samt, i förekommande fall, om anpassning har skett med
stöd av 12 § första stycket 1, eller
2. om domen enligt 12 § första stycket 2 ska överlämnas för
att en ny påföljd ska bestämmas.
Tidsfrister
10 § Ett beslut om erkännande och verkställighet ska meddelas
senast inom trettio dagar efter det att Kriminalvården enligt
6 § tagit emot den utländska domen. Om Kriminalvården har
begärt in komplettering enligt 7 § eller om domen ska
översättas, ska fristen på trettio dagar börja löpa efter det
att kompletteringen eller översättningen kommit in till
myndigheten.
Kriminalvården får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt
beslut vid en senare tidpunkt än vad som anges i första
stycket.
Delvis erkännande och verkställighet
11 § Om den utländska domen på frihetsberövande påföljd avser
flera brott och hinder mot erkännande och verkställighet
enligt 4 § finns avseende något eller några av brotten, får
den utländska domen delvis erkännas och verkställas i Sverige
när det gäller resterande brott. Detta gäller endast om det
framgår av domen eller på annat sätt vilken del av påföljden
som avser detta eller dessa resterande brott.
Anpassning av påföljden
När anpassning kan ske
12 § Om den frihetsberövande påföljden i den utländska domen
behöver anpassas för att kunna verkställas i Sverige, ska
Kriminalvården
1. besluta i fråga om påföljdens art eller längd, eller
2. överlämna åt Åklagarmyndigheten att göra en ansökan hos
tingsrätten om att en ny påföljd ska bestämmas.
Beslut enligt första stycket 1 får meddelas endast om
anpassningen av påföljden är av enklare slag.
En utländsk dom på frihetsberövande påföljd får, med hänsyn
till dess art, endast anpassas till fängelse, överlämnande
till rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård.
En frihetsberövande påföljd som har anpassats enligt första
stycket får inte bli strängare än den ursprungliga
frihetsberövande påföljden.
Påföljdens längd
13 § Beslut enligt 12 § första stycket 1 om påföljdens längd
ska meddelas om påföljden är begränsad i tiden och
1. ska verkställas i Sverige som fängelse och dess längd
överstiger arton år, eller
2. ska verkställas i Sverige som sluten ungdomsvård och dess
längd överstiger fyra år.
I fall som avses i första stycket 1 ska påföljdens längd
bestämmas till arton år. I fall som avses i första stycket 2
ska påföljdens längd bestämmas till fyra år.
Bestämmande av ny påföljd
14 § I fall som avses i 12 § första stycket 2 ska rätten
bestämma en ny påföljd som så nära som möjligt motsvarar den
utländska påföljden, avseende såväl dess art som dess längd.
Rätten får döma till lindrigare straff än som är föreskrivet
för brottet eller brotten. Vid bestämmandet av en ny påföljd
ska rätten inte pröva om den dömde har begått den aktuella
gärningen.
För rättens handläggning tillämpas rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i brottmål, om inte annat följer
av denna lag. Rättens avgörande av saken sker genom dom.
Tvångsmedel
15 § En dömd person får på begäran av en behörig myndighet i
den andra staten anhållas av åklagare om det finns risk att
han eller hon avviker eller på annat sätt undandrar sig
verkställighet i Sverige enligt denna lag.
Den som inte har fyllt femton år får inte anhållas. Den som
inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns
synnerliga skäl.
Om det finns skäl för anhållande enligt första stycket men
det är tillräckligt att den dömde meddelas reseförbud eller
att det beslutas om anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd
beslutas i stället för anhållande. I fall som avses i 24 kap.
4 § rättegångsbalken ska övervakning ersätta ett
anhållande.
16 § När den dömde har gripits, anhållits,
meddelats reseförbud eller föreskrivits anmälningsskyldighet
tillämpas de regler som gäller vid motsvarande åtgärd enligt
rättegångsbalken, om inte annat följer av denna lag. Vad som
sägs i rättegångsbalken om offentlig försvarare ska tillämpas
i fråga om offentligt biträde.
För de tvångsmedel som anges i första stycket och för rättens
beslut om häktning, gäller de förutsättningar som anges i 15
§. Vad som sägs i rättegångsbalken om tid för väckande av
åtal ska inte tillämpas.
17 § Beslut enligt 15 § får meddelas även efter det att domen
sänts över enligt 6 § eller efter Kriminalvårdens beslut
enligt 9 §.
Beslut om tvångsmedel gäller till dess den utländska
påföljden börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte
upphävs dessförinnan.
18 § Åklagare eller rätten ska upphäva ett beslut om
tvångsmedel om inte den utländska domen tagits emot av
Kriminalvården inom fyrtio dagar från det att den dömde
anhölls eller häktades eller någon annan åtgärd enligt 15 §
beslutades.
Åklagaren eller rätten ska också upphäva ett beslut om
anhållande eller häktning om ett fortsatt frihetsberövande
skulle vara oskäligt med hänsyn till den tid som
frihetsberövandet pågått och den påföljd som utdömts.
19 § Vid bestämmande av ny frihetsberövande påföljd enligt
12 § första stycket 2 får 24 och 25 kap. rättegångsbalken
tillämpas.
Den som inte har fyllt femton år får inte anhållas. Den som
inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns
synnerliga skäl.
Transport av den dömde
20 § Kriminalvården ska ansvara för transporten av den dömde
i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande
bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten. Lag (2017:127).
Verkställigheten i Sverige
Tillämpliga regler
21 § Verkställighet i Sverige ska ske enligt vad som
gäller vid verkställighet av fängelse, sluten ungdomsvård
eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård, om inte annat
följer av denna lag.
Verkställighet får ske även om påföljden är strängare än vad
som enligt svensk lag hade kunnat följa på brottet eller
brotten. Lag (2018:1261).
Villkorlig frigivning
22 § Har upphävts genom lag (2018:1261).
Upphävande av verkställbarhetsförklaring
23 § En verkställbarhetsförklaring ska upphävas
1. om den andra staten har återkallat domen och intyget och
verkställigheten ännu inte har påbörjats i Sverige,
2. om den andra staten har meddelat den dömde nåd eller
amnesti eller annat beslut som enligt lagen i den staten
medför att påföljden inte längre får verkställas,
3. om den dömde har avvikit från verkställigheten och
Kriminalvården har underrättat behörig myndighet i den andra
staten, eller
4. om en ny påföljd enligt 14 § inte har kunnat bestämmas.
Beslut om upphävande av en verkställbarhetsförklaring enligt
första stycket 1–3 meddelas av Kriminalvården. I fall som
avses i första stycket 4 beslutar rätten om upphävande. Om
verkställbarhetsförklaringen har upphävts enligt första
stycket 2 eller 3, ska en påbörjad verkställighet upphöra.
Specialitetsprincipen
24 § En dömd person som överförts till Sverige enligt denna
lag får inte här åtalas, dömas eller på annat sätt berövas
sin frihet för något annat brott som begicks före
överförandet än det brott för vilket han eller hon
överförts.
Första stycket gäller inte om
1. den dömde efter det han eller hon blivit frigiven haft
möjlighet att lämna Sverige, men inte gjort det inom
fyrtiofem dagar eller återvänt hit efter att först ha lämnat
Sverige,
2. brottet eller brotten inte kan leda till fängelse eller
annan frihetsberövande påföljd,
3. den dömde har samtyckt till översändandet av domen,
4. den dömde efter överförandet uttryckligen har avstått från
det skydd som avses i första stycket med avseende på
specifika brott som begåtts före överförandet, eller
5. den andra staten har lämnat sitt tillstånd till
åtgärden.
Överförande av verkställighet till Sverige till
följd av en europeisk eller nordisk arresteringsorder
25 § I 7 kap. lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige
enligt en europeisk arresteringsorder och 6 kap. lagen
(2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk
arresteringsorder finns bestämmelser om överförande av
verkställighet till Sverige till följd av en begäran om
överlämnande enligt en europeisk eller nordisk
arresteringsorder.
4 kap. Övriga bestämmelser
Offentligt biträde
1 § Offentligt biträde ska i ett ärende enligt denna lag
förordnas för den dömde, om det inte kan antas att behov av
biträde saknas.
Bestämmelser om överklagande av beslut om offentligt biträde
finns i lagen (1996:1620) om offentligt biträde.
Överklagande
2 § Kriminalvårdens beslut får överklagas om myndigheten
1. prövat om en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas
över till en annan medlemsstat för erkännande och
verkställighet enligt 2 kap. 4 §, om inte något annat framgår
av andra stycket,
2. beslutat enligt 2 kap. 8 § att upphäva ett beslut om att
sända över en dom till en annan medlemsstat för erkännande och
verkställighet enligt 2 kap. 4 §,
3. prövat om medgivande till att en dom på frihetsberövande
påföljd sänds över till Sverige enligt 3 kap. 2 § tredje
stycket ska lämnas, eller
4. prövat om verkställbarhetsförklaring ska meddelas enligt
3 kap. 9 §.
Kriminalvårdens beslut enligt 2 kap. 4 § om att en dom ska
sändas över till en annan medlemsstat får inte överklagas om
den dömde har samtyckt till att domen sänds över.
Lag (2020:384).
2 a § Ett överklagande enligt 2 § första stycket ska göras
till den tingsrätt inom vars domkrets den
kriminalvårdsanstalt, det häkte, det ungdomshem eller den
vårdinrättning finns där den dömde var inskriven när det
första beslutet fattades i ett ärende enligt denna lag.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket,
ska ett överklagande göras till den tingsrätt inom vars
domkrets den dömde har sin hemvist. Med den dömdes hemvist
förstås den ort där den dömde är folkbokförd.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt första eller
andra stycket, ska ett överklagande göras till Stockholms
tingsrätt. Lag (2020:384).
2 b § Den dömde får förklara att han eller hon avstår från att
överklaga Kriminalvårdens beslut enligt 2 kap. 4 § om att en
dom ska sändas över till en annan medlemsstat eller från att
fullfölja ett överklagande av ett sådant beslut. I fråga om en
sådan förklaring tillämpas 11 § andra stycket, 12 och 13 §§
strafftidslagen (2018:1251). Lag (2020:384).
3 § Vid handläggningen i domstol tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden, om inte annat följer av denna lag.
Handläggningen ska ske skyndsamt.
Om rätten överväger att upphäva den verkställbarhetsförklaring
som Kriminalvården meddelat enligt 3 kap. 9 §, ska myndigheten
ges tillfälle att yttra sig. Lag (2020:384).
Behörig tingsrätt
4 § Bestämmelserna i 2 a § om behörig tingsrätt tillämpas även
när en ansökan görs om tillstånd enligt 2 kap. 13 § eller när
en ny påföljd ska bestämmas enligt 3 kap. 12 § första stycket
2. Lag (2020:384).
Åtalsförbud
5 § Om en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska
verkställas i Sverige enligt denna lag, får åtal för den
gärning som påföljden avser inte väckas här i landet.
Tillstånd till transport genom Sverige
6 § Begärs tillstånd till transport genom Sverige av en dömd
person som enligt rambeslutet ska överföras från en
medlemsstat inom Europeiska unionen till en annan medlemsstat
för verkställighet av en påföljd där, ska Polismyndigheten
genast bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor
transporten får ske.
Om ett sådant tillstånd har beviljats får Polismyndigheten ta
den som överförs i förvar, dock längst under 48 timmar, om
det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras.
Om en oplanerad mellanlandning sker, ska tillstånd till
transport begäras. Polismyndigheten får, i avvaktan på en
begäran och fram till dess myndigheten prövat en sådan
begäran, ta den som överförs i förvar. Om tillstånd till
transport inte begärs inom sjuttiotvå timmar från landningen,
ska personen omedelbart friges. Beviljas tillstånd gäller
andra stycket.
Övergångsbestämmelser
2015:96
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Lagen tillämpas inte vid handläggningen av ett ärende om
överförande av en frihetsberövande påföljd enligt lagen
(1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom, om ärendet har inletts före
ikraftträdandet.
3. Lagen tillämpas inte vid handläggningen av ett ärende i
förhållande till en medlemsstat inom Europeiska unionen som
när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut
2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tilllämpning av
principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende
fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att
verkställa dessa inom Europeiska unionen.
4. Lagen tillämpas inte i förhållande till en medlemsstat
inom Europeiska unionen som avgett en förklaring enligt
artikel 28.2 i rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008
om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på
brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande
åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen
om att i förhållande till en dom som fått laga kraft före ett
visst datum ska rambeslutet inte tillämpas.
2018:1261
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2019.
2. Den upphävda bestämmelsen i 3 kap. 22 § gäller dock
fortfarande för den som före ikraftträdandet meddelats ett
strafftidsbeslut enligt lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m.
2020:384
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. Har ett beslut om att en dom ska sändas över till en annan
medlemsstat meddelats av Kriminalvården före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser.
2022:1459
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut om att
sända över en dom till en annan medlemsstat som har meddelats
av Kriminalvården före ikraftträdandet.
2024:46
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2024.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
Bilaga
Gärningar som avses i 3 kap. 4 § första stycket 2 i lagen.
1. Deltagande i en kriminell organisation
2. Terrorism
3. Människohandel
4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi
5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen
6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen
7. Korruption
8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot
Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt
konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen
9. Tvätt av vinning av brott
10. Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron
11. IT-brottslighet
12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade
djurarter och hotade växtarter och växtsorter
13. Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse
14. Mord och grov misshandel
15. Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader
16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av
gisslan
17. Rasism och främlingsfientlighet
18. Organiserad stöld eller väpnat rån
19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter
och konstverk
20. Svindleri
21. Beskyddarverksamhet och utpressning
22. Förfalskning och piratkopiering
23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med
sådana förfalskningar
24. Förfalskning av betalningsmedel
25. Olaglig handel med hormonpreparat och andra
tillväxtsubstanser
26. Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen
27. Handel med stulna fordon
28. Våldtäkt
29. Mordbrand
30. Brott som omfattas av den internationella
brottmålsdomstolens behörighet
31. Kapning av flygplan eller fartyg
32. Sabotage