Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2010:1877 ·
Visa register
Varumärkeslag (2010:1877)
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 2010-12-09
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:500
Ikraft: 2011-07-01 överg.best.
1 kap. Grundläggande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
Varumärken och andra varukännetecken
1 § I denna lag finns bestämmelser om varumärken och
andra varukännetecken för varor eller tjänster som
tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan
förvärva ensamrätt till. Lag (2018:1652).
Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken
2 § En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning
kan förvärva ensamrätt för sina medlemmar att använda
gemensamma varumärken (kollektivmärken) och andra
varukännetecken i näringsverksamhet.
En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar
varor eller tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken
(garanti- eller kontrollmärken) och andra varukännetecken för
användning för sådana varor eller tjänster som föreskrifterna
eller kontrollerna avser, under förutsättning att myndigheten
inte tillhandahåller varor eller tjänster av detta slag.
Detsamma gäller för andra som fastställer krav för eller
kontrollerar varor eller tjänster. Lag (2018:1652).
EU-varumärken
3 § Lagen innehåller även vissa bestämmelser om
EU-varumärken.
Med EU-varumärken avses varumärken enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om
EU-varumärken. Lag (2017:993).
Vad som kan utgöra ett varumärke
4 § Ett varumärke kan bestå av alla tecken som har
särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent-
och registreringsverkets varumärkesregister.
Med tecken avses särskilt ord, inbegripet personnamn, samt
figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller
utstyrseln på en vara eller dess förpackning.
Lag (2018:1652).
Särskiljningsförmåga
5 § Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga
om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i
en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en
annan.
Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett
varukännetecken endast består av tecken eller benämningar
som
1. i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet,
kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung
eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är
framställd eller tjänsten är utförd, eller
2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna
handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan
eller tjänsten.
Vid bedömningen av om ett varukännetecken har
särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva
förmågan genom användning. Lag (2018:1652).
Förvärv av ensamrätt
Ensamrätt genom registrering
6 § Ensamrätt till varumärken kan förvärvas genom registrering
i varumärkesregistret enligt 2 kap. Registret förs av Patent-
och registreringsverket.
Ensamrätt till varumärken kan också förvärvas genom
internationell registrering enligt 5 kap.
Ensamrätt genom inarbetning
7 § Ensamrätt till varukännetecken kan förvärvas utan
registrering genom inarbetning.
Ett varukännetecken ska anses inarbetat om det här i landet
inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig
(omsättningskretsen) är känt som beteckning för de varor eller
tjänster som tillhandahålls under kännetecknet. Om
varukännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet,
gäller ensamrätten endast inom det området.
Ensamrätt till näringskännetecken och personnamn som
varukännetecken
8 § Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat
näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som
varukännetecken. Om näringskännetecknet är skyddat endast
inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det
området.
Den som använder sitt personnamn som varukännetecken har
ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet
har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det
används för. Om namnet används endast inom en del av landet,
gäller ensamrätten endast inom det området. Lag (2018:1652).
Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt
9 § Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast
utgörs av en form eller annan egenskap som
1. följer av varans art,
2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt
resultat, eller
3. ger varan ett betydande värde. Lag (2018:1652).
Ensamrättens innebörd
10 § Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6–8 §§
innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes
tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken för
varor eller tjänster, om tecknet är
1. identiskt med varukännetecknet och används för varor eller
tjänster av samma slag,
2. identiskt med eller liknar varukännetecknet och används
för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det
finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att
användningen av tecknet leder till uppfattningen att det
finns ett samband mellan den som använder tecknet och
innehavaren av varukännetecknet, eller
3. identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i
landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen,
om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel
av eller är till skada för varukännetecknets
särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen
avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat
slag.
Som användning anses särskilt att
1. förse varor eller deras förpackningar med tecknet,
2. bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden,
lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller
tillhandahålla tjänster under tecknet,
3. importera eller exportera varor under tecknet,
4. använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat
näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller
ett annat näringskännetecken, och
5. använda tecknet i affärshandlingar och reklam.
Ensamrätten till ett varukännetecken innebär också att ingen
annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i
näringsverksamhet får transitera eller vidta liknande
tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är
identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas
från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren
av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i
destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på
marknaden där. Lag (2018:1652).
Begränsning av ensamrätten
11 § Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något
självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar
särskiljningsförmåga.
Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon
annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i
näringsverksamhet använder
1. sitt personnamn eller sin adress,
2. uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet,
kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung
eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är
framställd eller tjänsten är utförd, eller
3. varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till
innehavarens varor eller tjänster.
Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte heller att
någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam
för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller
dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt
som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).
Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke
hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig
av tecken eller benämningar som anger geografiskt ursprung,
om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till
ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att
använda ett geografiskt namn gör detta. Lag (2018:1652).
Konsumtion av ensamrätten
12 § Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att
någon annan än innehavaren använder kännetecknet för varor som
innehavaren, eller någon med innehavarens samtycke, fört ut
under varukännetecknet på marknaden inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Första stycket gäller inte när varornas skick förändrats eller
försämrats sedan de förts ut på marknaden eller när det finns
någon annan skälig grund för innehavaren att motsätta sig
användningen.
Kolliderande rättigheter
Företrädesrätt
13 § Gör flera anspråk på ensamrätt till varukännetecken som är
identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 10 §,
ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk,
om inte annat följer av 14 eller 15 §.
Verkan av passivitet (registrerade varumärken)
14 § Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan
av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt
eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om
1. ansökan om registrering gjorts i god tro, och
2. innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig
i att det yngre varumärket efter registreringsdagen har använts
här i landet fem år i följd.
Om varumärket har använts endast för en del av de varor eller
tjänster som det är registrerat för, ska rätten gälla endast
för dessa varor eller tjänster.
Verkan av passivitet (inarbetade varukännetecken)
15 § Rätten till ett inarbetat varukännetecken ska gälla vid
sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är
identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om
innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid vidtagit
åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet.
Mellankommande rättigheter
16 § Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid
sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken, om
1. det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga
på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,
prioritetsdagen för det yngre varumärket,
2. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller
likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 2, inte
hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det fanns en
risk för förväxling på ingivningsdagen eller, i förekommande
fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller
3. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller
likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 3, inte
var känt inom en betydande del av omsättningskretsen på
ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen
för det yngre varumärket. Lag (2018:1652).
Samexistens
17 § I de fall som avses i 14–16 §§ hindrar inte rätten
till det yngre varukännetecknet användningen av det äldre.
På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som
avses i 15 § om det är skäligt besluta att ett av
kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt
sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av
ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får
dock inte avse ett registrerat varumärke. Lag (2018:1652).
Uppgiftsskyldighet
18 § Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av
lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt
eller elektronisk form är författaren, utgivaren eller
förläggaren skyldig att se till att ett registrerat varumärke
inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är
skyddat genom registrering, om innehavaren av varumärket
begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger
intryck av att varumärket är en sedvanlig beteckning för de
varor eller tjänster som varumärket är registrerat för.
I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift enligt
första stycket föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en
skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan
dröjsmål. Lag (2018:1652).
2 kap. Nationell registrering av varumärken
Ansökan om registrering
Ansökans innehåll
1 § Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om
detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska
innehålla
1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och
adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. en tydlig återgivning av varumärket, och
4. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som
varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller
tjänsteförteckning).
En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska även innehålla uppgifter om vilka som ska
ha rätt att använda varumärket och de övriga villkor som ska
gälla för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska
dessutom uppgift lämnas om vilka förutsättningar som gäller
för medlemskap i sammanslutningen.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om ansökningsförfarandet. Lag (2018:1652).
Ingivningsdag
1 a § Ingivningsdagen för en ansökan om registrering är
den dag då följande har getts in till Patent- och
registreringsverket:
1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om
registrering,
2. en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn,
3. en tydlig återgivning av varumärket, och
4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket
avser. Lag (2018:1652).
Ändring av ansökan
2 § En sökande får göra sådana oväsentliga ändringar i det
sökta varumärket som inte påverkar helhetsintrycket. Vidare får
sökanden begränsa varu- eller tjänsteförteckningen i ansökan.
Delning av ansökan
3 § En ansökan som avser flera varor eller tjänster får delas i
två eller flera ansökningar som varorna eller tjänsterna
fördelas på. Ansökningarna ska anses ha samma ingivningsdag och
prioritet som den ursprungliga ansökan.
Allmänna registreringsvillkor
4 § Ett varumärke får inte registreras om det endast
utgörs av en form eller annan egenskap som
1. följer av varans art,
2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt
resultat, eller
3. ger varan ett betydande värde. Lag (2018:1652).
5 § Ett varumärke som ska registreras måste ha
särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser.
6 § Tecken eller benämningar, som i näringsverksamhet används
för att ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung
får registreras som kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken
även om de enligt 1 kap. 5 § andra stycket 1 saknar
särskiljningsförmåga.
Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna
intressen
7 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket
1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda
seder eller allmän ordning,
2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller
tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon
annan omständighet,
3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller
internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som
enligt lag eller annan författning inte får användas
obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas
med en sådan beteckning eller ett sådant vapen,
4. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt
lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den
internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen
som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant
kännetecken,
5. innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk
beteckning, en be-teckning för ett traditionellt uttryck för
vin eller en beteckning för en garanterad traditionell
specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt
unionsrätten,
6. innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas
som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och
märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller
7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre
växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller
närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad
enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.
Ett varumärke får inte heller registreras om ansökan om
registrering gjordes i ond tro.
Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte
registreras om villkoren för märkets användning strider mot
goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke som avses
i 6 § får vidare inte registreras om villkoren inte tillåter
medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller
sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller
tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som
märket avser. Lag (2021:561).
Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter
8 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket
1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller
tjänster av samma slag,
2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för
varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det
finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att
användningen av varumärket leder till uppfattningen att det
finns ett samband mellan den som använder varumärket och
innehavaren av varukännetecknet, eller
3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som
är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och
användningen av varumärket utan skälig anledning skulle dra
otillbörlig fördel av eller vara till skada för
varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett
om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande
eller annat slag.
Med ett varukännetecken avses i första stycket
1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,
2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell
varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i
Sverige,
3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade
skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, och
4. ett EU-varumärke.
Ett varumärke får inte heller registreras om ansökan om
registrering görs i eget namn av en agent eller en annan
företrädare för en innehavare av ett varukännetecken och
ansökan avser innehavarens kännetecken. Varumärket får dock
registreras om företrädaren har innehavarens tillstånd eller
annars har giltiga skäl för sitt handlande. Lag (2021:561).
9 § De hinder för registrering av varumärken som anges i
8 § första stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. ett registrerat företagsnamn som används i
näringsverksamhet, och
2. ett sådant personnamn eller ett sådant annat
näringskännetecken än ett registrerat företagsnamn som är
skyddat enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller inom en
väsentlig del av landet. Lag (2018:1652).
10 § Ett varumärke får inte registreras om det innehåller
eller består av
1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans
företagsnamn,
2. något som är ägnat att uppfattas som någon annans
efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt
kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen
av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och
om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge
avliden,
3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på
någon sedan länge avliden, eller
4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett
litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt
till en fotografisk bild eller ett mönster. Lag (2018:1652).
11 § Bestämmelserna i 8-10 §§ utgör inte hinder mot
registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger
registreringen.
Undantag för en del av ett varumärke från skydd
12 § Om ett varumärke innehåller en beståndsdel som inte kan
registreras ensam för sig, och det finns en uppenbar risk för
att registreringen av märket leder till ovisshet om
ensamrättens omfattning, får denna beståndsdel uttryckligen
undantas från skyddet vid registreringen.
Om beståndsdelen senare uppfyller kraven för registrering, får
delen eller varumärket i sin helhet registreras efter ny
ansökan utan sådant undantag som avses i första stycket.
Varu- och tjänsteklasser
13 § Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor
eller tjänster. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om indelningen i
klasser.
Prioritet
14 § En ansökan om registrering av ett varumärke i Sverige ska,
i förhållande till andra ansökningar eller till användning som
skett av andra varukännetecken, anses gjord samtidigt med en
ansökan om registrering av varumärket som sökanden, eller någon
som har överlåtit sin rätt till sökanden, först gjort i ett
annat land, om förutsättningarna i andra-fjärde styckena är
uppfyllda.
Den tidigare ansökan ska ha gjorts i
1. ett annat land som är anslutet till Pariskonventionen den 20
mars 1883 för industriellt rättsskydd (SÖ 1970:60),
2. en stat som är ansluten till eller ett område som är
anslutet till avtalet om upprättande av
världshandelsorganisationen (SÖ 1995:30), eller
3. en annan stat eller ett annat område, om svenska ansökningar
ger rätt till motsvarande prioritet där, och om lagstiftningen
där i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.
Ansökan om registrering av varumärket i Sverige ska göras inom
sex månader från det att ansökan gjordes i det andra landet
eller området.
En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan
varumärket har registrerats. Sökanden ska lämna uppgifter om
1. vem som gjorde den tidigare ansökan,
2. var och när den tidigare ansökan gjordes, och
3. den tidigare ansökans nummer, så snart det är möjligt.
15 § Patent- och registreringsverket får förelägga sökanden att
inom en viss tid styrka rätten till prioritet genom att ge in
1. ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen, utfärdat
av den myndighet som har mottagit den tidigare ansökan, och
2. en av samma myndighet styrkt kopia av ansökan och, i
förekommande fall, en bild som visar varumärket.
Den förelagda tiden får inte löpa ut tidigare än tre månader
från ingivandet av ansökan om registrering av varumärket i
Sverige.
Följer sökanden inte föreläggandet, gäller inte rätten till
prioritet. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.
16 § En ansökan om registrering av ett varumärke ska i
förhållande till andra ansökningar eller till användning som
skett av andra varukännetecken anses gjord första gången
varumärket använts för en vara eller tjänst i samband med
visning på en internationell utställning enligt konventionen
den 22 november 1928 om internationella utställningar (SÖ
1996:30), om förutsättningarna i andra och tredje styckena är
uppfyllda.
Ansökan om registrering av varumärket ska göras inom sex
månader efter det att varumärket första gången användes på
utställningen.
En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan
varumärket har registrerats samt visa när varumärket användes
på utställningen. Sökanden ska då också ge in de handlingar som
sökanden vill åberopa för att visa att utställningen var sådan
som avses i första stycket.
Handläggningen av en ansökan om registrering
Prövningen av ansökan
17 § Uppfyller ansökan inte kraven i 1 § första och andra
styckena och 2 § eller finns det något hinder mot registrering
enligt 4-10 §§, ska Patent- och registreringsverket förelägga
sökanden att avhjälpa bristerna eller att yttra sig inom en
viss tid. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan
komma att avskrivas, om sökanden inte svarar i rätt tid. Har
sökanden inte betalat ansökningsavgiften, ska verket förelägga
sökanden att betala avgiften. I föreläggandet ska det upplysas
om att ansökan kan komma att avskrivas, om sökanden inte
betalar i rätt tid.
Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt
första stycket, eller underlåter sökanden att betala
ansökningsavgiften efter föreläggande om att betala den, får
Patent- och registreringsverket avskriva ansökan.
18 § Finns det en brist eller ett hinder enligt 17 § första
stycket första meningen även efter det att sökanden har yttrat
sig, ska ansökan helt eller delvis avslås, om det inte finns
skäl att förelägga sökanden på nytt.
Avskrivning vid återkallelse
19 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.
Återupptagande av en avskriven ansökan
20 § Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan
som avskrivits enligt 17 § andra stycket, om sökanden inom två
månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller
ändrar sin ansökan.
Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.
Överföring av ansökan på grund av bättre rätt
21 § Om någon påstår inför Patent- och registreringsverket att
han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, och
saken är oviss, får verket förelägga honom eller henne att
väcka talan vid domstol inom en viss tid. Om talan inte väcks i
tid, får påståendet lämnas utan avseende vid den fortsatta
prövningen av ansökan. Föreläggandet ska innehålla en
upplysning om detta.
Pågår ett mål om bättre rätt till varumärket vid domstol, får
Patent- och registreringsverket förklara ärendet om
registrering vilande till dess att målet avgjorts slutligt.
22 § Om någon visar inför Patent- och registreringsverket att
han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, ska
verket på yrkande överföra ansökan på honom eller henne. Den
som ansökan överförs på ska betala ny ansökningsavgift.
Ansökan får inte ändras, avskrivas, avslås eller bifallas
förrän yrkandet har prövats slutligt.
Registrering
23 § Om ansökan om registrering av ett varumärke uppfyller de
krav som avses i 1 § första-tredje styckena och 2 § och det
inte finns något hinder mot registrering enligt 4-10 §§, ska
Patent- och registreringsverket föra in varumärket i
varumärkesregistret. Beslutet ska kungöras.
Om en ansökan har avslagits delvis, ska varumärket föras in i
varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller
tjänster när beslutet har vunnit laga kraft.
När ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke registreras
ska också uppgifter om de villkor som gäller för att varumärket
ska få användas föras in i registret och kungöras.
Invändning
Tidsfrist för invändning och invändningens innehåll
24 § När Patent- och registreringsverket har kungjort en
registrering av ett varumärke får invändning göras mot den.
Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader
från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i
rätt tid, ska den avvisas.
Invändningen ska innehålla uppgifter om
1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,
2. ombuds namn och adress,
3. den registrering som invändningen avser, och
4. de omständigheter som åberopas till grund för
invändningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om invändningsförfarandet. Lag (2018:1652).
Brister i invändningen
25 § Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas
till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen
avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.
Underrättelse om invändningen
26 § Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren
av det registrerade varumärket om invändningen och ge denne
tillfälle att yttra sig inom en viss tid.
Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den
genast avslås.
Samförståndslösning
27 § På begäran av innehavaren av det registrerade
varumärket och invändaren ska Patent- och registreringsverket
bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska
försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna
begär det. Lag (2018:1652).
Prövning av en återkallad invändning
28 § Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå
fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet
får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen
endast har åberopats hinder som avses i 8-10 §§.
Lag (2018:1652).
Ändringar i ett registrerat varumärke
Beslut om invändningen
29 § Har en invändning gjorts ska Patent- och
registreringsverket, om det finns något hinder som avses i
4–10 §§ mot registreringen, häva registreringen helt eller
delvis. Detta gäller dock inte om annat följer av 30 §.
En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som
avses i 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den
har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och
innehavaren av det registrerade varumärket begär det.
Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt
eller delvis, ska registreringen tas bort ur
varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet
har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).
30 § Om en invändning mot registreringen av ett varumärke
grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 §
utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande
fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer
än fem år sedan frågan om registrering av det äldre
varumärket blev slutligt avgjord gäller följande.
Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om
det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor
eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det
sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är
ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av
den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren
före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre
varumärket.
Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning
som anges i första stycket, får registreringen av det yngre
varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det
äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.
Lag (2018:1652).
Oväsentliga ändringar i ett registrerat varumärke
31 § På ansökan av innehavaren av ett registrerat varumärke får
det i varumärkesregistret göras sådana oväsentliga ändringar i
varumärket som inte påverkar helhetsintrycket.
Den som ansöker om ändring i ett varumärke ska betala
föreskriven avgift.
När ett registrerat varumärke ändras ska detta antecknas i
varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).
Delning av en registrering
32 § En registrering av ett varumärke som avser flera varor
eller tjänster får delas i två eller flera registreringar som
varorna eller tjänsterna fördelas på. Registreringarna ska
anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga
registreringen
Lag (2018:1652).
Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärken
33 § Om det efter registreringen görs någon ändring av de
villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta
till Patent- och registreringsverket.
De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och
kungöras, under förutsättning att de villkor som gäller för
varumärkets användning fortfarande uppfyller kraven i 1 §
andra stycket och att det inte finns något hinder mot att föra
in de ändrade villkoren enligt 7 § tredje stycket.
Lag (2021:561).
Registreringens varaktighet
34 § Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen
för ansökan om registrering. Lag (2018:1652).
Förnyelse av en registrering
35 § Registreringen kan förnyas helt eller delvis varje
gång för en period på tio år räknat från utgången av
föregående registreringsperiod. En ansökan om förnyelse ska
ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast
sex månader före och senast sex månader efter
registreringsperiodens utgång.
Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven
förnyelseavgift inom den frist som anges i första stycket. En
inbetalning av förnyelseavgiften som görs inom denna frist
ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.
Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i
varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).
36 § Om det inte framgår vilken varumärkesregistrering som
ansökan om förnyelse avser eller om förnyelseavgiften inte har
betalats, ska Patent- och registreringsverket förelägga
sökanden att avhjälpa bristerna. I föreläggandet ska det finnas
en upplysning om att ansökan kan komma att avskrivas om
sökanden inte svarar i rätt tid.
Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt
första stycket, eller underlåter sökanden att betala
förnyelseavgift efter föreläggande om att betala den, får
Patent- och registreringsverket avskriva ansökan. Finns det en
brist enligt första stycket även efter det att sökanden har
yttrat sig, ska ansökan om förnyelse avslås, om det inte finns
skäl att förelägga sökanden på nytt.
Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som
avskrivits enligt andra stycket, om sökanden inom två månader
efter utgången av förelagd tid kompletterar sin ansökan.
Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.
Lag (2018:1652).
Avförande av registrering
37 § Om innehavaren inte förnyar registreringen eller om han
eller hon begär att den ska tas bort helt eller delvis, ska
registreringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande
utsträckning. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).
3 kap. Hävning av registrering
Grunder för hävning
Allmänna grunder
1 § En registrering av ett varumärke får hävas om
1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen fortfarande strider mot lagen,
3. rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14,
15 eller 16 §, och
4. annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.
En registrering får vidare hävas om
1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller
passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för
sådana varor eller tjänster som registreringen avser,
2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan
författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller
3. varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i
fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska
ursprung eller någon annan omständighet och detta är en följd
av det bruk innehavaren eller någon med hans eller hennes
samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som
det är registrerat för.
Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av
bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan
särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har förvärvat
genom användning före ansökan om hävning. Lag (2018:1652).
1 a § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett
varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke
enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för
ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om
registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord
gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får
hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt
bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för
yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre
varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i
artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem
senaste åren före ansökan om hävning.
Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,
prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem
år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev
slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits
i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen
eller prioritetsdagen.
Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning
som anges i första och andra styckena, får registreringen av
det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl
till att det äldre varumärket inte har använts i den
utsträckningen. Lag (2018:1652).
Underlåten användning
2 § En registrering av ett varumärke får hävas om innehavaren
inte har gjort verkligt bruk av märket i Sverige för de varor
eller tjänster som det registrerats för inom fem år från den
dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom
en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas
på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl
till att varumärket inte har använts.
Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1. att varumärket används i en annan form än den registrerade,
om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar märkets
särskiljningsförmåga, och
2. att varor eller deras emballage har försetts med varumärket
här i landet endast för exportändamål.
Med att ett varumärke används av innehavaren likställs att
varumärket används av någon annan med innehavarens samtycke.
Registreringen får inte hävas om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av
ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas
eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre
månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas
utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller
återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått
kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.
Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken
3 § En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke får hävas, förutom på de grunder som anges i 1
eller 2 §, om
1. märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med
villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit
rimliga åtgärder för att förhindra den användningen,
2. villkoren för användning av märket har ändrats och
innehavaren inte har anmält detta till Patent- och
registreringsverket enligt 2 kap. 33 § första stycket,
eller
3. villkoren för användning av märket har ändrats och
förts in i varumärkesregistret i strid mot denna lag och
villkoren fortfarande strider mot lagen. Lag (2018:1652).
Partiell hävning
4 § Om det finns grund för hävning av en registrering endast
för en del av de varor eller tjänster som ett varumärke har
registrerats för, ska registreringen hävas för dessa varor
eller tjänster.
Tillvägagångssätt
5 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en
registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om
hävning av registreringen hos Patent- och registreringsverket
enligt 6–21 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 29 § finns
det bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får
hävas efter det att någon gjort en invändning mot
registreringen.
Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 §
andra stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får
också inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken
myndighet som får göra detta. Lag (2018:1652).
Administrativ hävning
Ansökans innehåll
6 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla
1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap.
1 § rättegångsbalken,
2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som
yrkandet avser, och
3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund
för yrkandet om hävning.
En sökande ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska
innehålla.
Brister i ansökan
7 § Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till
grund för handläggning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat
ansökningsavgiften.
Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas.
Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.
Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än
hävning av en registrering eller om det finns något annat
hinder mot att den tas upp till prövning.
Avskrivning vid återkallelse
8 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.
Ogrundad ansökan
9 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan
behandlas som om innehavaren har bestritt den. I sådant fall
ska 13 § tillämpas.
Föreläggande för innehavaren att yttra sig
10 § Tar Patent- och registreringsverket upp ansökan till
prövning, ska verket förelägga innehavaren av registreringen
att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs
innehavaren.
I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att
1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan
bestrids, skälen för bestridandet, och
2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 §
första-tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning
uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.
I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att
avgöras även om innehavaren inte svarar. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.
Delgivning av föreläggandet
11 § Föreläggandet enligt 10 § ska delges innehavaren.
Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken
gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet
när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av
föreläggandet.
Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 §
rättegångsbalken.
12 § Har Patent- och registreringsverket inte kunnat delge
föreläggandet, ska verket pröva om försöken till delgivning ska
fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att
delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad
som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna
för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i
övrigt. Antar sökanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.
Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 §
rättegångsbalken.
Överlämnande till domstol
13 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller
delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta
sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan
han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet avser
endast en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska
överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och
registreringsverket inom en månad från den dag då
underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin
begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som
åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis.
Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra
handlingar som åberopas.
Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent-
och registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. Om
sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet
skrivas av i den del det är bestritt. Lag (2016:228).
14 § En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan
enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om
1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. vad som i övrigt anges i 13 §.
Lag (2016:228).
Hävning av registreringen
15 § Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska
Patent- och registreringsverket häva registreringen i enlighet
med ansökan. Har innehavaren bestritt endast en del av ansökan,
ska verket häva registreringen i den obestridda delen.
Återvinning
16 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får
ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till
Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för
beslutet.
Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska
Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till
domstolen. I annat fall ska verket avvisa ansökan.
Lag (2016:228).
Underrättelser
17 § Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och
innehavaren.
Avvisas en ansökan om hävning, ska Patent- och
registreringsverket underrätta sökanden om detta. Avvisas en
ansökan om återvinning, ska verket underrätta innehavaren om
detta. Meddelar verket något annat beslut som innebär att
ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas
om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.
Rättskraft
18 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett
beslut om hävning enligt 15 § rättskraft i enlighet med vad som
gäller för en dom i ett tvistemål som har vunnit laga kraft.
Den fortsatta handläggningen i domstolen
19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan
anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till
Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden
gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses
utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.
Lag (2016:228).
20 § Har upphävts genom lag (2016:228).
21 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen ska
käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall
ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om
ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.
Om ett mål där Patent- och registreringsverket har beslutat
om hävning avvisas av domstolen på grund av att
tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt
undanröja Patent- och registreringsverkets beslut.
Lag (2016:228).
Avförande av registrering
22 § Om registreringen av ett varumärke har hävts helt eller
delvis av Patent- och registreringsverket enligt 15 § eller av
en domstol, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i
motsvarande utsträckning när avgörandet har vunnit laga kraft.
Beslutet ska kungöras. Lag (2014:253).
Verkan av en hävning
23 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med
stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig
ha haft någon verkan.
Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2
eller 3 § ska registreringen anses ha förlorat sin verkan
från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får
domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och
registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska
anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som
utgör grund för hävningen uppkom. Lag (2018:1652).
4 kap. Registrering såsom i hemlandet och ombud för utländska
sökande och innehavare
Registrering såsom i hemlandet
1 § Är sökandens hemland en stat som är ansluten till
Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd,
eller en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet
till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen, ska
ett varumärke som är registrerat för sökanden i hemlandet
registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om det inte
finns hinder enligt 2 §.
Är sökandens hemland någon annan stat eller något annat område
än som avses i första stycket, ska ett varumärke som är
registrerat för sökanden i hemlandet registreras i Sverige
såsom det är registrerat där, om
1. motsvarande rätt ges i fråga om en svensk registrering i den
staten eller i det området,
2. där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med
Pariskonventionen, och
3. det inte finns hinder enligt 2 §.
En sökande som begär registrering enligt denna paragraf ska
visa att varumärket är registrerat för sökanden i hemlandet för
de varor eller tjänster som ansökan omfattar. Detsamma gäller
vid förnyelse av ett varumärke som registrerats enligt denna
paragraf.
2 § Ett varumärke får inte registreras enligt 1 § om det helt
saknar särskiljningsförmåga eller om det finns något hinder mot
registrering enligt 2 kap. 4 §, 5 § andra stycket och 6-11 §§.
Ett varumärke som har registrerats enligt 1 §, men som annars
inte skulle ha kunnat registreras här i landet, har inte skydd
på grund av registreringen i vidare mån eller för längre tid än
det har i innehavarens hemland.
Ombud och delgivning
Ombud för den som ansöker om varumärkesregistrering
3 § Patent- och registreringsverket får förelägga en sökande,
som varken har hemvist i Sverige eller bedriver
näringsverksamhet som har etablerats här, att utse och till
verket anmäla ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i
ärendet och med hemvist här i landet.
Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom
att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes
senaste kända adress. Delgivning ska anses ha skett när detta
har gjorts. Sökanden ska i föreläggandet upplysas om följden av
att föreläggandet inte följs.
Ombud för en innehavare av en varumärkesregistrering
4 § En innehavare av en varumärkesregistrering, som varken har
hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har
etablerats här, ska ha ett ombud som har hemvist här i landet.
Ombudet ska ha behörighet att för innehavaren ta emot
delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål
och ärenden om varumärket med undantag av stämning i brottmål
och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför
domstol. Ombudet ska anmälas till Patent- och
registreringsverket och antecknas i varumärkesregistret.
Om innehavaren inte har anmält något ombud, får delgivning i
stället ske genom att den handling som ska delges sänds till
innehavaren under den i varumärkesregistret antecknade
adressen. Om någon fullständig adress inte är antecknad i
registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls
tillgänglig hos Patent- och registreringsverket och ett
meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll
kungörs. Delgivning ska anses ha skett när detta har gjorts.
5 kap. Internationell varumärkesregistrering
Vad som avses med internationell varumärkesregistrering
1 § Med en internationell varumärkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som den internationella byrån hos
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
(Internationella byrån) har gjort i det internationella
varumärkesregistret enligt protokollet den 27 juni 1989 till
Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella
registreringen av varumärken (SÖ 1994:82).
Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i
Sverige i ärenden om internationell varumärkesregistrering.
Ansökan om internationell varumärkesregistrering
Vem som får ansöka om internationell varumärkesregistrering
2 § Den som innehar eller har ansökt om en svensk
varumärkesregistrering, och som är svensk medborgare, har
hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har
etablerats här får ansöka om internationell registrering av
varumärket.
Var ansökan ges in och dess innehåll
3 § En ansökan om internationell varumärkesregistrering
ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till
Patent- och registreringsverket. Ansökan ska vara skriven på
engelska och innehålla
1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och
adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering
eller ansökan om registrering som den internationella ansökan
bygger på,
4. en tydlig återgivning av varumärket,
5. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som
varumärket begärs registrerat för och vilka klasser dessa
tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),
6. uppgift om i vilka länder den internationella
varumärkesregistreringen ska gälla, och
7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket,
sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan
ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om ansökningsförfarandet. Lag (2018:1652).
Behandlingen av ansökan
4 § Patent- och registreringsverket ska kontrollera om ansökan
uppfyller kraven i 3 § och om uppgifterna i ansökan stämmer
överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i Sverige.
Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, ska
Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa
bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte
har betalat ansökningsavgiften. Följer sökanden inte
föreläggandet, ska ansökan avskrivas. Sökanden ska upplysas om
detta i föreläggandet.
Uppfyller ansökan kraven, ska Patent- och registreringsverket
skicka ett intyg om detta till Internationella byrån
tillsammans med ansökan.
5 § Om sökanden återkallar ansökan innan Patent- och
registreringsverket har skickat intyg och ansökan till
Internationella byrån, ska ärendet avskrivas.
Återupptagande av en avskriven ansökan
6 § Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan
som avskrivits enligt 4 § andra stycket, om sökanden inom två
månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller
ändrar sin ansökan.
Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.
Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i ytterligare länder
7 § Den som innehar en internationell varumärkesregistrering
grundad på en svensk registrering eller ansökan om registrering
får ansöka om att den internationella varumärkesregistreringen
ska gälla i ytterligare länder.
En ansökan enligt första stycket ges in till Internationella
byrån.
Om sökanden har hemvist i Sverige, får en ansökan enligt första
stycket i stället ges in till Patent- och registreringsverket.
En sådan ansökan ska vara skriven på engelska. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om ansökans innehåll.
Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige
Prövningen av ansökan
8 § Om Patent- och registreringsverket får en underrättelse
från Internationella byrån om att någon har ansökt om att en
internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige, ska
verket pröva om det finns något hinder mot detta.
Sådant hinder finns om det skulle ha funnits något hinder mot
en nationell registrering av varumärket enligt 2 kap. 4-11 §§.
Om Patent- och registreringsverket anser att det finns hinder
enligt andra stycket, ska verket ge Internationella byrån
besked om att den internationella varumärkesregistreringen helt
eller delvis inte kan gälla i Sverige. Ett sådant besked ska
ges inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt första
stycket samt innehålla skälen till att registreringen inte kan
gälla här.
Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte
ska gälla i Sverige
9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till
Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket
tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta
att den internationella varumärkesregistreringen helt eller
delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns
något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§.
Införande av varumärket i varumärkesregistret
10 § Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§,
ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i
varumärkesregistret och kungöra att den internationella
varumärkesregistreringen gäller i Sverige.
Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den
internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i
Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och
kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har
vunnit laga kraft.
Invändning
11 § När Patent- och registreringsverket har kungjort att
den internationella varumärkesregistreringen gäller i
Sverige, får invändning göras mot att den gäller här.
Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader
från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i
rätt tid, ska den avvisas.
Invändningen ska innehålla uppgifter om
1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,
2. ombuds namn och adress,
3. den internationella varumärkesregistrering som
invändningen avser, och
4. de omständigheter som åberopas till grund för
invändningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om invändningsförfarandet. Lag (2018:1652).
12 § Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas
till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen
avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.
13 § Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren
av den internationella varumärkesregistreringen om invändningen
och ge denne tillfälle att yttra sig inom en viss tid.
Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den
genast avslås.
14 § På begäran av innehavaren av den internationella
varumärkesregistreringen och invändaren ska Patent- och
registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två
månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får
förlängas, om parterna begär det. Lag (2018:1652).
15 § Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå
fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet
får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen
endast har åberopats hinder som avses i 2 kap. 8-10 §§.
Lag (2018:1652).
16 § Har en invändning gjorts ska Patent- och
registreringsverket, om det finns något hinder som avses i
2 kap. 4–11 §§ mot att den internationella
varumärkesregistreringen gäller i Sverige, besluta att
registreringen helt eller delvis inte ska gälla här. Detta
gäller dock inte om annat följer av 17 §.
En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som
avses i 2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning,
om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse
och innehavaren av registreringen begär det.
Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får
grundas endast på en omständighet som meddelas till
Internationella byrån inom 18 månader från dagen för
underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för
invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får
beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till
Internationella byrån inom en månad från det att tiden för
invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att
Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har
underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om
ett sådant beslut kan komma att översändas senare.
Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning
beslutar att registreringen helt eller delvis inte ska gälla
i Sverige, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret
i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga
kraft. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).
17 § Om en invändning mot att den internationella
varumärkesregistreringen gäller i Sverige grundas på att ett
äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder
och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,
prioritetsdagen för den internationella registreringen hade
gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre
varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Det får
beslutas att den internationella registreringen inte ska
gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i
verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till
grund för invändningen
på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre
varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i
artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem
senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för
den internationella registreringen.
Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning
som anges i första stycket, får det ändå beslutas att den
internationella registreringen inte ska gälla här om det
finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har
använts i den utsträckningen. Lag (2018:1652).
Verkan av ett beslut om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige
18 § Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering
ska gälla i Sverige har verkan från den dag som Internationella
byrån i underrättelsen enligt 8 § första stycket har angett för
den internationella varumärkesregistreringen eller för en
senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige.
En internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige
gäller på samma sätt som en nationell varumärkesregistrering.
Bestämmelserna i 4 kap. ska dock inte tillämpas.
Det som föreskrivs i 7 kap. om pantsättning av en ansökan om
registrering av ett varumärke ska tillämpas även i fråga om en
ansökan enligt 8 § första stycket om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.
Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige kan hävas enligt 3 kap. Det som föreskrivs i
3 kap. om registrering av ett varumärke ska då i stället avse
beslutet om att den internationella varumärkesregistreringen
ska gälla i Sverige. Lag (2018:1652).
19 § Om en internationell varumärkesregistrering har förnyats,
ska detta antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Lag (2018:1652).
Utbyte av en nationell varumärkesregistrering mot en
internationell varumärkesregistrering
20 § När någon innehar både en internationell
varumärkesregistrering som gäller i Sverige och en svensk
registrering av samma varumärke, ersätter den internationella
varumärkesregistreringen den svenska, om den internationella
varumärkesregistreringen gäller här i landet från en senare
tidpunkt än den svenska och alla varor eller tjänster som
omfattas av den svenska registreringen ingår i förteckningen
över de varor eller tjänster som omfattas av den
internationella varumärkesregistreringen. Detta innebär ingen
inskränkning i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund av
den svenska registreringen.
På begäran av innehavaren ska Patent- och registreringsverket
anteckna att den internationella varumärkesregistreringen
ersätter den svenska samt kungöra detta. Lag (2018:1652).
Följden av att en internationell varumärkesregistrering upphör
21 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla helt eller delvis, upphör dess
giltighet här i landet i motsvarande utsträckning. En
anteckning om detta ska göras i varumärkesregistret och
kungöras. Lag (2018:1652).
Omvandling av en internationell varumärkesregistrering till en
nationell varumärkesregistrering
22 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla helt eller delvis inom fem år från den
dag som Internationella byrån angett för registreringen i
underrättelsen enligt 8 § första stycket på grund av att den
ursprungliga registreringen eller ansökan om registrering inte
längre kan utgöra grund för en internationell
varumärkesregistrering, och innehavaren därefter ansöker om
registrering av samma varumärke i Sverige, ska denna ansökan
anses gjord den dag som Internationella byrån har angett för
den internationella varumärkesregistreringen. Detta gäller
under förutsättning att
1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den
internationella varumärkesregistreringen upphörde, och
2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades
av den internationella varumärkesregistreringens verkan i
Sverige.
Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har
upphört att gälla eller om att en sådan ansökan som avses i
första stycket har gjorts ska antecknas i varumärkesregistret
och kungöras. Lag (2018:1652).
23 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla på grund av en uppsägning av
protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14
april 1891 om den internationella registreringen av varumärken,
och innehavaren därefter ansöker om registrering av samma
varumärke i Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag som
Internationella byrån har angett för den internationella
varumärkesregistreringen. Detta gäller under förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick
verkan, och
2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades
av den internationella varumärkesregistreringens verkan i
Sverige.
Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har
upphört att gälla, eller om att en sådan ansökan som avses i
första stycket har gjorts, ska antecknas i varumärkesregistret
och kungöras. Lag (2018:1652).
6 kap. Överlåtelse och licens
Överlåtelse
Allmänt om överlåtelse
1 § Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och
7 §§ kan överlåtas helt eller delvis. Överlåtelsen kan ske
separat eller i samband med en överlåtelse av den
näringsverksamhet där varukännetecknet används.
Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant
varukännetecken som avses i första stycket och som hör till
näringsverksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har
avtalats.
Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken
tillämpas även på en ansökan om registrering av ett
varumärke. Lag (2018:1652).
Anteckning om överlåtelse
2 § En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på
begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En
anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den
som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att
han eller hon har bättre rätt till ett registrerat
varumärke.
En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke
ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets
diarium.
Den som begär en anteckning enligt första eller andra stycket
ska betala föreskriven avgift. Lag (2018:1652).
Verkan av en anteckning om innehavare eller sökande
3 § I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat
varumärke ska den som är antecknad som innehavare i
varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket. I
ett mål eller ärende om ett varumärke som är föremål för en
nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad
som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses
som sökande av varumärket.
I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat
varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det
internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av
varumärket. Lag (2018:1652).
Licens
Allmänt om licens
4 § Innehavaren av ett varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och
7 §§ kan ge någon annan rätt att använda kännetecknet (licens)
för en del av eller alla de varor eller tjänster som
kännetecknet är registrerat eller inarbetat för samt för hela
eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-
exklusiv. En licenstagare får inte överlåta sin rätt vidare
utan samtycke av innehavaren av kännetecknet.
Innehavaren av varukännetecknet kan åberopa de rättigheter som
ensamrätten innebär gentemot en licenstagare som överträder en
bestämmelse i licensavtalet med avseende på
1. licensens giltighetstid,
2. den form under vilken kännetecknet får användas,
3. arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är
utfärdad,
4. det geografiska område inom vilket kännetecknet får
användas, eller
5. kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller
tillhandahållna tjänsterna.
Anteckning om licens
5 § En licens som avser ett registrerat varumärke ska på
begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En licens
som avser ett varumärke som är föremål för en ansökan om
registrering ska på begäran antecknas i Patent- och
registreringsverkets diarium. Den som begär att en licens
antecknas ska betala föreskriven avgift.
Om det visas att licensen har upphört att gälla, ska
anteckningen tas bort. Ett beslut att ta bort en anteckning ur
registret ska kungöras.
7 kap. Pantsättning av ett registrerat varumärke
Om panträttens uppkomst
1 § Ett registrerat varumärke eller en ansökan om registrering
av ett varumärke kan pantsättas enligt detta kapitel.
2 § Panträtt i ett registrerat varumärke eller i en ansökan om
registrering av ett varumärke uppkommer genom registrering av
ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Registrering
görs i varumärkesregistret eller, om avtalet avser en
varumärkesansökan, i Patent- och registreringsverkets diarium.
Den som ansöker om registrering ska betala föreskriven avgift.
Har en registrerad panträtt övergått till någon annan, ska
detta på begäran antecknas i varumärkesregistret, om det är
fråga om ett registrerat varumärke, eller i Patent- och
registreringsverkets diarium, om det är fråga om en
varumärkesansökan. Den som begär en anteckning ska betala
föreskriven avgift.
Företrädesordning vid flera upplåtelser av panträtt
3 § Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den
upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först
kom in till Patent- och registreringsverket, om inte något
annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser,
har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de
har ägt rum, om inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna
samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har
skett, har de lika rätt.
Vem som får ansöka om registrering
4 § En ansökan om registrering enligt 2 § får göras av den som
har rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den
som panträtten har upplåtits till. Sökanden ska styrka
upplåtarens rätt till varumärket eller varumärkesansökan.
Vid tillämpning av första stycket ska den som i
varumärkesregistret är antecknad som innehavare av ett
registrerat varumärke anses ha rätt till märket, om inte något
annat framkommer i ärendet. Avser ansökan om registrering
pantsättning av en varumärkesansökan, ska den som i Patent- och
registreringsverkets diarium har registrerats som sökande anses
ha rätt till varumärkesansökan, om inte något annat framkommer
i ärendet.
Hinder på grund av upplåtarens bristande behörighet
5 § En ansökan om registrering enligt 2 § får inte bifallas om
upplåtaren, när ansökan om registrering görs, inte är behörig
att förfoga över den pantförskrivna egendomen på grund av
utmätning, konkurs, betalningssäkring, kvarstad eller någon
annan anledning.
När en upplåtelse av panträtt kan registreras
6 § Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket
har registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan,
när ansökan har registrerats i Patent- och registreringsverkets
diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten till det registrerade
varumärket som pantobjekt.
Ogiltiga pantavtal
7 § Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon
som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över
den, och om avtalet inte heller av någon annan anledning är
ogiltigt.
Förfallen panträtt
8 § Panträtten är förfallen, om varumärkesansökan har överförts
på någon annan eller rätten till varumärket eller
varumärkesansökan på grund av bestämmelserna i denna lag inte
vidare ska gälla.
Avförande av en registrering
9 § Registreringen av en panträtt ska avföras, om panträtten
genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig
eller om panträtten har förfallit eller annars har upphört att
gälla.
Sakrättsligt skydd för pantsättningen
10 § Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering
enligt 2 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan
rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har ingåtts
före ansökan om registrering av pantavtalet.
11 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning
eller i konkurs gäller också för panträtt i ett varumärke eller
en varumärkesansökan. När ansökan om registrering enligt 2 §
kommer in till Patent- och registreringsverket medför det samma
rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i
besittning.
Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana
licensavtal som avses i 10 § andra stycket.
Försäljning av panten
12 § Panthavaren får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om panthavaren dessförinnan har
underrättat gäldenären och andra kända sakägare om
försäljningen och dessa har fått skälig tid att bevaka sin
rätt.
Vid en försäljning enligt första stycket består sådana
licensavtal som avses i 10 § andra stycket.
8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
Straffansvar
1 § Den som gör intrång i rätten till ett varukännetecken
(varumärkesintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, för varumärkesbrott till böter eller fängelse
i högst två år.
Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms
för grovt varumärkesbrott till fängelse i lägst sex månader
och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska
det särskilt beaktas om gärningen
1. har föregåtts av särskild planering,
2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i
organiserad form,
3. har varit av större omfattning, eller
4. annars har varit av särskilt farlig art.
Första och andra styckena gäller inte vid intrång i den rätt
till ett varukännetecken som avses i 1 kap. 10 § tredje
stycket. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får
inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till varumärkesbrott eller grovt
varumärkesbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott endast om åtal är motiverat
från allmän synpunkt. Lag (2020:545).
Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott
2 § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 §
ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I
stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även
utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot
som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott,
eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt
1 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har
utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.
I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Vitesförbud
3 § På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt
1 kap. 6–8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt
att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite
förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång
att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång,
eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen
kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget,
eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten
till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något
annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska
svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. Lag (2016:228).
Skadestånd
4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på
ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn
särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på varukännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet i
den utsträckning det är skäligt. Lag (2018:1652).
Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa
fall
5 § Grundas en talan om varumärkesintrång på registrering
enligt denna lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före
registreringsdagen. Inte heller 4 § ska i dessa fall tillämpas
för tid före registreringsdagen, om inte intrånget skett
uppsåtligen.
Preskription av rätten till skadestånd
6 § Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till
ersättning med anledning av intrång i ett varumärke som är
skyddat enbart på grund av registrering preskriberas dock inte
i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.
Åtgärder med egendom och hjälpmedel
7 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får
domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på
vilken varukännetecken olovligen förekommer ska återkallas från
marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd
ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som
har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.
Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om
det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tilllämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit varumärkesintrång ska betala ersättning
till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det
inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.
Spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång
8 § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
varumärkesintrång, besluta att den som har gjort eller
medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att
sprida information om domen i målet.
Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
9 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning
Informationsföreläggande
Grundläggande bestämmelser
1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort
ett varumärkesintrång, får domstolen vid vite besluta att någon
eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden
information om ursprung och distributionsnät för de varor eller
tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett
sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar
varukännetecknet enligt 1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja detta. Det får bara meddelas om
informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som
avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget
gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid
intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i
tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister,
och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
2 § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas
endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller
det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av
den eller för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte
uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller
någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 §
rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:287).
Handläggningen av frågor om informationsföreläggande
3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot
den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får
överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt
om föreläggandet. Lag (2016:228).
Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet
4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2-5 har förelagts
att enligt första stycket samma paragraf lämna information,
har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär.
Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om
informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse
om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en
månad och senast efter tre månader från det att informationen
lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt
första stycket. Lag (2022:500).
Intrångsundersökning
Grundläggande bestämmelser
5 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett varumärkesintrång, får domstolen för att
bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en
undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om
intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får
meddelas på yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt
1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av licens har rätt att
utnyttja detta. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
Handläggningen av frågor om intrångsundersökning
6 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska
motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock
omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat
har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att
föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om
intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som
om frågan uppkommit under en rättegång. Lag (2016:228).
Ställande av säkerhet och överklagande av beslut
7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av
motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Beslut om intrångsundersökning
8 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter
om
1. vilket ändamål undersökningen ska ha,
2. vilka föremål och handlingar som får eftersökas, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för
verkställandet.
Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning
9 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.
10 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
beslutat och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt
18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om
verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att
ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får
söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Juridiskt biträde och rätt att närvara vid
intrångsundersökningen
11 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har
motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan
på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram.
Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning
12 § Om sökanden inte inom en månad från det att
verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat
sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma
gäller om ett beslut om intrångsundersökning hävs sedan
verkställighet genomförts.
Hantering av material från intrångsundersökningen
13 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film-
och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur
handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas
tillgängligt för sökanden och motparten.
10 kap. Övriga bestämmelser
Vissa bestämmelser om rättegången
Behörig domstol
1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i
1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och
2. mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om
EU-varumärken.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning
än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om
informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Lag (2018:1652).
Särskilda förutsättningar för att väcka talan
2 § En licenstagare får väcka en talan om
varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet
samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en
exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om
innehavaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan
talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade
innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta
stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan
avseende ett varukännetecken.
Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om
varumärkesintrång, får en licenstagare alltid väcka en talan
om ersättning enligt 8 kap. 4 §.
Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
Lag (2018:1652).
3 § Den som har rätt att använda ett sådant
varukännetecken som avses i 1 kap. 2 § får väcka en talan om
varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet
samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en
fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.
Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning
enligt 8 kap. 4 § för intrång i den rätt som en användare
har. En användare får dock väcka en talan om ersättning för
egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker
till det eller om innehavaren väcker en talan om
varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om
ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens
rätt.
Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
Lag (2018:1652).
4 § En panthavare får väcka en talan om varumärkesintrång
med anledning av intrång i den pantsatta egendomen endast om
innehavaren av det registrerade varumärket har underrättats
om det. En underrättelse ska också lämnas när en panthavare
vill väcka en fastställelsetalan avseende ett registrerat
varumärke.
Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
Lag (2018:1652).
Invändning om ogiltighet
5 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat
varumärke och den som talan förs mot gör gällande att
registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas
endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får
förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig
att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan
om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i
ett brottmål och i ett fall som avses i 6 §.
Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som
gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke
görs gällande att registreringen är ogiltig.
Lag (2018:1652).
Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser
intrång
6 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat
varumärke och det vid tidpunkten för talans väckande hade
gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket
blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas
endast om varumärket, inom de fem senaste åren före talans
väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i
3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund
för talan.
Om en talan enligt första stycket avser intrång genom
användning av ett yngre registrerat varumärke och det på
ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen
för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan
om registrering av det äldre varumärket blev slutligt
avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i
verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen
eller prioritetsdagen.
Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning
som anges i första och andra styckena, får talan ändå
bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har
använts i den utsträckningen.
Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en
fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång
i ett registrerat varumärke. Lag (2018:1652).
7 § En talan om varumärkesintrång genom användning av ett
yngre EU-varumärke får bifallas endast om det finns grund för
att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna
60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/1001.
Första stycket ska också tillämpas när det förs en
fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång
i ett varukännetecken. Lag (2018:1652).
Hinder mot att döma till ansvar m.m.
8 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd
av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till
ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller
annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har
hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, får
domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.
Lag (2018:1652).
Behandling av personuppgifter
9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser
som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behandlas om detta är
nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:1652).
Särskilda bestämmelser om EU-varumärken
10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som
1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke
eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en
ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller
2. begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga
lydelsen. Lag (2018:1652).
11 § Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas
bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång.
I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. i den
utsträckning inte något annat följer av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga
lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång
gälla intrång i ett EU-varumärke.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid
intrång i ett EU-varumärke i en sådan transitsituation som
avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.
Lag (2018:1652).
Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken
12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får
inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock
rätten i konkursboet. Lag (2018:1652).
Överklagande
13 § Ett slutligt beslut av Patent- och
registreringsverket enligt denna lag får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för
beslutet.
Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett
varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller
för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Ett slutligt
beslut med anledning av en invändning mot en registrering får
överklagas endast av innehavaren av varumärket och av
invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en
invändning mot att en internationell varumärkesregistrering
ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av
den internationella varumärkesregistreringen och av
invändaren.
Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ
hävning av en registrering. Lag (2018:1652).
14 § Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ
hävning av en registrering av ett varumärke får inte
överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till
domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket.
Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får
överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor
från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett
sådant ärende får inte överklagas särskilt. Lag (2018:1652).
Kungörande
15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild
publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.
Lag (2018:1652).
Bemyndigande
16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i
ärenden enligt denna lag. Lag (2018:1652).
Övergångsbestämmelser
2010:1877
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011, då varumärkeslagen
(1960:644) och kollektivmärkeslagen (1960:645) ska upphöra att
gälla.
2. Lagen ska tillämpas även på varukännetecken som har
inarbetats, varumärken som har registrerats eller
varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om
inte annat följer av 3-5.
3. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får
inte hävas på grund av att det strider mot 2 kap. 7 § andra
stycket.
4. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 9 kap. 1-4 §§ ska inte
tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen
till intrånget, har begåtts före den 1 april 2009.
5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om åtgärder
som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet.
6. Nationella och internationella varumärken som genom
registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre
föreskrifter ska anses utgöra sådana varukännetecken som avses
i 2 kap. 8 § andra stycket 1 och 2.
2016:228
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har
avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.
3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt
eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till
Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och
marknadsöverdomstolen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och
ärenden som har inletts i allmän domstol före
ikraftträdandet.
2016:374
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om åtgärder
som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. För varumärken som har registrerats eller
varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet
gäller dock de nya bestämmelserna.
2018:1652
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Lagen tillämpas även på varukännetecken som har
inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar
om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om
inte annat följer av 3–6.
3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken
som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har
sökts före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
a) registreringens varaktighet för varumärken som har
registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts
före ikraftträdandet, och
b) åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har
förvärvats före ikraftträdandet.
5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före
ikraftträdandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1
kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får
tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket
avser.
6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet
får inte hävas på grund av utvidgningen av
registreringshindret i 2 kap. 4 §.
2021:561
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på varumärken som har
registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts
före ikraftträdandet.