Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2003:1156 ·
Visa register
Lag (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2003-12-18
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:742
Ikraft: 2004-01-01 överg.best.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av
rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en
europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan
medlemsstaterna, ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF.
Lagen tillämpas inte i förhållande till en medlemsstat om
Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har avbrutit
tillämpningen av rambeslutet i förhållande till den staten.
I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en
arresteringsorder.
I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för
överlämnande.
I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid
det inledande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i
vissa fall inte ska tillämpas i förhållande till Danmark och
Finland.
I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid
överlämnande.
I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om
överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande.
I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en
frihetsberövande påföljd till Sverige.
I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har
överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom
Sverige. Lag (2024:43).
2 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna lag.
I fråga om utfärdande av en arresteringsorder och om
överlämnande till Sverige finns särskilda bestämmelser.
3 § Med en arresteringsorder avses i denna lag ett rättsligt
avgörande, utfärdat av en rättslig myndighet i en medlemsstat i
Europeiska unionen, som innebär en begäran om att en rättslig
myndighet i en annan sådan stat skall gripa och överlämna en
eftersökt person för lagföring eller för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd.
4 § En arresteringsorder skall vara upprättad i enlighet med
formuläret i bilagan till rambeslutet och innehålla uppgifter
om
1. den eftersöktes identitet och nationalitet,
2. namn, adress, telefonnummer, telefaxnummer och e-postadress
till den utfärdande myndigheten,
3. en verkställbar dom, ett häktningsbeslut eller ett
motsvarande verkställbart beslut,
4. den brottsliga gärningen, med angivande av tid och plats för
gärningen, en beskrivning av omständigheterna kring gärningen
samt den eftersöktes delaktighet i gärningen,
5. brottsrubricering och om gärningen är sådan som anges i
bilagan till denna lag,
6. straffskalan för gärningen eller, om arresteringsordern
avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd, den
påföljd som har dömts ut, och
7. om möjligt andra rättsliga konsekvenser av gärningen.
2 kap. Förutsättningar för överlämnande
Inledande bestämmelse
1 § Den som eftersöks enligt en arresteringsorder och som
anträffas i Sverige skall, om inte annat sägs i denna lag eller
följer av någon annan lag, överlämnas till den utfärdande
medlemsstaten. Överlämnande får ske för lagföring eller
verkställighet av en frihetsberövande påföljd.
Strafftrösklar och krav på dubbel straffbarhet
2 § Överlämnande får beviljas endast för en gärning
1. för vilken en frihetsberövande påföljd i ett år eller mer
är föreskrivet enligt den utfärdande medlemsstatens
lagstiftning, när överlämnandet avser lagföring, eller
2. för vilken en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader
har dömts ut, när överlämnandet avser verkställighet av en
frihetsberövande påföljd.
För en gärning som legat till grund för ett utländskt beslut
om övervakningsåtgärder enligt lagen (2015:485) om erkännande
och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom
Europeiska unionen ska första stycket 1 inte gälla, om
1. den eftersökte fanns i den andra staten när det utländska
beslutet meddelades, och
2. uppföljningen pågår i Sverige när arresteringsordern
utfärdas.
Om överlämnande beviljas för en gärning som avses i första
eller andra stycket, får överlämnande beviljas även för någon
annan gärning än sådana gärningar som anges i första stycket.
Lag (2024:43).
Hinder mot överlämnande
3 § Överlämnande ska vägras om
1. en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har getts
tillfälle att lämna in en komplettering, till form eller
innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig
olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om
överlämnande,
2. den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana garantier som
enligt 2 kap. 7 § andra stycket krävs för att överlämnande ska
få beviljas,
3. den eftersökte enligt 5 kap. 4 § ska överlämnas till en
annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge,
4. den eftersökte ska utlämnas för brott eller om han eller
hon ska överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete med
Internationella brottmålsdomstolen,
5. det enligt 2 kap. 13 § andra stycket brottsbalken skulle
strida mot ett villkor som har ställts upp vid utlämning eller
överlämnande till Sverige,
6. det skulle strida mot bestämmelser om immunitet och
privilegier, eller
7. den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av
en frihetsberövande påföljd och det har beslutats enligt 6 §
att påföljden ska verkställas i Sverige. Lag (2024:43).
4 § Överlämnande ska vägras om
1. gärningen har ägt rum innan den eftersökte fyllt femton år,
2. det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som
lag i Sverige,
3. gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt
12 kap. 9 § regeringsformen, eller
4. gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en
medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge och, vid
en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under
verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt
lagstiftningen i domslandet. Lag (2024:43).
5 § Överlämnande för en gärning får vägras om
1. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande
bestämmelse i annan lag har beslutats att inte åtala för
gärningen,
2. gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en
annan stat än en medlemsstat i Europeiska unionen, Island
eller Norge och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats
eller är under verkställighet eller inte längre kan
verkställas enligt lagstiftningen i domslandet,
3. en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i
Sverige för gärningen,
4. påföljd för gärningen har fallit bort på grund av
preskription eller inte längre kan dömas ut enligt svensk lag
och gärningen har begåtts i Sverige, eller
5. den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av
en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en
förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande
och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av
villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.
Lag (2024:43).
5 a § Överlämnande får vägras om den gärning som den
europeiska arresteringsordern avser inte motsvarar brott
enligt svensk lag.
Överlämnande får dock inte vägras för en gärning som har
begåtts någon annanstans än i Sverige om det i
arresteringsordern har angetts att gärningen finns angiven i
bilagan till denna lag och det för gärningen enligt den
utfärdande medlemsstatens lagstiftning är föreskrivet en
frihetsberövande påföljd i tre år eller mer. Lag (2024:43).
Verkställighet i Sverige av en frihetsberövande påföljd
6 § Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som
den europeiska arresteringsordern avser ska verkställas i
Sverige, om
1. den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller
uppehåller sig i Sverige,
2. den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i
Sverige, och
3. den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om
påföljden verkställs i Sverige. Lag (2024:43).
Särskilda villkor vid överlämnande
7 § Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som
kan komma att dömas ut i den utfärdande medlemsstaten efter
det att den eftersökte har överlämnats för lagföring ska
verkställas i Sverige, om
1. den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i Sverige,
2. den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i
Sverige, och
3. den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om
påföljden verkställs i Sverige.
Beslutet ska villkoras av att den utfärdande myndigheten
lämnar garantier för att den eftersökte återförs till Sverige
för en sådan verkställighet.
Första och andra stycket gäller även om den europeiska
arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande
påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den
eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande
myndigheten har bekräftat att den eftersökte har rätt till en
ny prövning efter det att han eller hon har överlämnats till
den utfärdande medlemsstaten. Lag (2024:43).
3 kap. Kapitlet har upphävts genom lag (2024:43).
4 kap. Det inledande förfarandet vid överlämnande
Hur ärendet inleds
1 § En arresteringsorder får översändas genom Schengens
informationssystem (SIS) eller genom ett annat system för
eftersökning av personer som är misstänkta för brott.
Om det är känt att den som eftersöks enligt en
arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, får
arresteringsordern skickas direkt till behörig åklagare. Detta
skall ske skriftligen genom post, bud eller telefax. Efter
överenskommelse i det enskilda fallet får dock översändandet
ske på annat sätt.
Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare som är behöriga att
handlägga ärenden enligt denna lag.
2 § En arresteringsorder ska vara skriven på svenska, danska,
norska eller engelska eller vara åtföljd av en översättning
till något av dessa språk, och i övrigt till form och
innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §.
En efterlysning som är registrerad i SIS, utan att åtföljas
av en kopia av arresteringsordern, eller i ett annat system
för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller
överlämnande till en medlemsstat i Europeiska unionen, ska
jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en
sådan order översänds. Lag (2010:382).
2 a § När en begäran till form eller innehåll är så bristfällig
att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för
en prövning av frågan om överlämnande, skall åklagaren ge den
utfärdande myndigheten möjlighet att inom viss tid inkomma med
komplettering. Lag (2006:348).
Utredningen
3 § Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 §
eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks
enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i
Sverige, skall åklagaren utreda om det finns förutsättningar
för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad
för lagföring är under arton år skall det dessutom utredas om
lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i
brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Utredningen skall bedrivas med skyndsamhet. Den tidsfrist som
kan komma att gälla för tingsrätten enligt 5 kap. 3 § skall
beaktas vid utredningen.
Lagens tillämpning i förhållande till Danmark och Finland i
vissa fall
4 § En arresteringsorder utfärdad av en annan nordisk stat
ska, om den eftersökte befinner sig i Sverige, betraktas som
en nordisk arresteringsorder. Lag (2011:1177).
Tvångsmedel
5 § /Upphör att gälla U:2024-11-07/
Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas
risk för att denne avviker eller på annat sätt undandrar sig
ett överlämnande. Ett anhållande ska även ske om det finns
risk för att den eftersökte, genom att undanröja bevis eller
på något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som
omfattas av arresteringsordern.
Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan
antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas.
Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det
finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena
men det är tillräckligt att den eftersökte meddelas ett
reseförbud eller att det föreskrivs en anmälningsskyldighet,
ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande. I fall
som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning
ersätta ett anhållande.
Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena
får en polisman eller en tjänsteman vid Tullverket eller
Kustbevakningen i brådskande fall även utan ett
anhållningsbeslut gripa den eftersökte. Lag (2011:1177).
5 § /Träder i kraft I:2024-11-07/
Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas
risk för att denne avviker eller på annat sätt undandrar sig
ett överlämnande. Ett anhållande ska även ske om det finns
risk för att den eftersökte, genom att undanröja bevis eller
på något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som
omfattas av arresteringsordern.
Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan
antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas.
Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det
finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl för anhållande enligt första-tredje styckena
men det är tillräckligt att den eftersökte meddelas ett
reseförbud eller att det föreskrivs en anmälningsskyldighet,
ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande. I fall
som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning
ersätta ett anhållande.
Om det finns skäl för anhållande enligt första-tredje styckena
får en polisman, en tulltjänsteman eller en
kustbevakningstjänsteman i brådskande fall gripa den
eftersökte även utan ett anhållningsbeslut. Lag (2024:742).
6 § När någon har gripits, anhållits, meddelats reseförbud
eller anmälningsskyldighet tillämpas samma regler som vid
motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning. För sådana
tvångsmedel gäller dock de förutsättningar som anges i 5 §. För
rättens beslut om häktning gäller de förutsättningar som enligt
5 § gäller för anhållande. Vad som sägs i rättegångsbalken om
tid för väckande av åtal skall inte tillämpas.
Ett beslut om anhållande eller häktning skall upphävas, om ett
fortsatt frihetsberövande skulle vara oskäligt med hänsyn till
den tid frihetsberövandet har pågått och den påföljd som har
utdömts eller som kan komma att utdömas om den eftersökte döms
för gärningen.
7 § /Upphör att gälla U:2024-11-07/
Innehåller en arresteringsorder en ansökan om beslag
tillämpas i denna del bestämmelserna i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna
gärningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt 4
kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål,
får föremålen även utan en särskild ansökan tas i beslag genom
beslut av åklagaren eller den som griper den eftersökte. Har
beslag skett tillämpas 4 kap. 16 § andra stycket den lagen.
I samband med att den eftersökte frihetsberövas får
husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i
beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om
det är fara i dröjsmål får en polisman eller en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen göra husrannsakan även utan
ett sådant förordnande.
7 § /Träder i kraft I:2024-11-07/
Innehåller en arresteringsorder en ansökan om beslag
tillämpas i denna del bestämmelserna i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna
gärningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt
4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål,
får föremålen även utan en särskild ansökan tas i beslag genom
beslut av åklagaren eller den som griper den eftersökte. Har
beslag skett tillämpas 4 kap. 16 § andra stycket den lagen.
I samband med att den eftersökte frihetsberövas får
husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i
beslag. Ett förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren.
Om det är fara i dröjsmål får en polisman, en tulltjänsteman
eller en kustbevakningstjänsteman göra husrannsakan även utan
ett sådant förordnande. Lag (2024:742).
Offentlig försvarare
8 § En offentlig försvarare ska förordnas om den
eftersökte begär det, är under arton år eller i annat fall
bedöms vara i behov av en försvarare.
Om ett överlämnande beviljas har den eftersökte rätt till
biträde av en offentlig försvarare fram till dess att ett
beslut om överlämnande har verkställts. Lag (2019:177).
Samtycke och medgivande
9 § Den eftersökte skall så snart det kan ske tillfrågas om han
eller hon samtycker till överlämnande. I sådant fall skall den
eftersökte också tillfrågas om han eller hon medger att i den
utfärdande medlemsstaten lagföras eller straffas för gärningar
som har begåtts före överlämnandet, men som inte omfattas av
arresteringsordern. Den eftersökte skall upplysas om innebörden
av att samtycke och medgivande lämnas.
En återkallelse av ett samtycke skall beaktas om den görs innan
rätten har meddelat beslut i fråga om överlämnande. En
återkallelse av ett medgivande som sägs i första stycket skall
beaktas om den görs innan beslutet om överlämnande har
verkställts.
5 kap. Beslutsförfarandet vid överlämnande
Beslutande myndighet
1 § Tingsrätten beslutar efter framställning av åklagaren i
frågan om överlämnande.
Åklagaren får dock, innan han begärt rättens prövning, avslå en
begäran om överlämnande med stöd av 2 kap. 3 § 1.
I fråga om tingsrättens behörighet tillämpas 19 kap.
rättegångsbalken.
Rättens prövning
2 § Vid rättens handläggning tillämpas reglerna om domstols
handläggning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Handläggningen ska ske med skyndsamhet.
Tingsrätten ska för prövningen av frågan om överlämnande hålla
en förhandling. En förhandling behöver dock inte hållas om det
är uppenbart att överlämnande inte ska beviljas, om den
eftersökte samtycker till överlämnande eller om han eller hon
begär att ärendet avgörs på handlingarna.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är
den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon
inställas. Lag (2011:1177).
3 § Tingsrätten ska meddela beslut i fråga om överlämnande
senast trettio dagar efter det att den eftersökte har gripits
eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast
trettio dagar efter det att den eftersökte har underrättats om
innehållet i arresteringsordern.
Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslutet
meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.
Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt
beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Lag (2011:1177).
Konkurrerande framställningar
4 § Om två eller flera medlemsstater har utfärdat
arresteringsorder eller en eller flera av dessa stater har
utfärdat arresteringsorder samt en eller flera nordiska stater
har utfärdat nordisk arresteringsorder beträffande samma
person, ska ärendena prövas i ett sammanhang vid den tingsrätt
som ska handlägga det först inkomna ärendet.
Inkommer en ny arresteringsorder efter rättens beslut om
överlämnande men innan beslutet har vunnit laga kraft, får
hovrätten eller, om ärendet överklagats dit, Högsta domstolen
på yrkande av åklagaren besluta att tingsrätten ska pröva
ärendena i ett sammanhang.
Prövningen av vilken av flera arresteringsorder som ska
beviljas ska ske med särskild hänsyn till gärningarnas
beskaffenhet och platsen där de ägt rum, de tidpunkter då
varje arresteringsorder utfärdades samt om de avser lagföring
eller verkställighet av en frihetsberövande påföljd.
Lag (2011:1177).
5 § Om det beträffande den eftersökte pågår ett ärende om
utlämning för brott eller om överlämnande enligt lagen
(2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen
skall prövningen av frågan om överlämnande enligt denna lag
anstå till dess beslut har meddelats i det andra ärendet.
Andra frågor som tas upp i rättens beslut
6 § Om garantier som avses i 2 kap. 7 § har lämnats av en
utländsk myndighet, ska rätten i beslutet om överlämnande ange
att ett villkor för överlämnandet är att garantierna kommer att
uppfyllas.
Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 §
har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband
med beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte.
Lag (2024:43).
7 § I beslut om att den eftersökte skall överlämnas skall
rätten pröva om beslut om tvångsmedel skall gälla till dess
beslutet om överlämnande har verkställts. Tingsrätten får
besluta om tvångsmedel även efter ett beslut om att den
eftersökte skall överlämnas.
Kostnader för offentlig försvarare
8 § Kostnaderna för en offentlig försvarare skall stanna på
staten.
Överklagande
9 § Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses
i 2 kap. 6 § får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt
till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om
överlämnande inte överklagas.
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs
prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs
eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i
samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Lag (2011:1177).
6 kap. Verkställighet av beslut om överlämnande och
efterföljande beslut
Verkställighet
1 § Ett beslut om överlämnande ska verkställas inom tio dagar
från det att beslutet har fått laga kraft. Verkställighet sker
genom att den som ska överlämnas hämtas av den utfärdande
medlemsstaten, om den utfärdande medlemsstaten inte har kommit
överens med den verkställande medlemsstaten om något annat.
Rätten får i samband med beslutet om överlämnande bestämma att
överlämnandet ska verkställas vid en viss senare tidpunkt
1. om den som ska överlämnas ska
a) avtjäna en påföljd som har dömts ut i Sverige för en annan
gärning än den som beslutet om överlämnande avser, eller
b) lagföras i Sverige för en annan gärning än den som beslutet
om överlämnande avser, eller avtjäna den påföljd som döms ut
med anledning av lagföringen, eller
2. om det finns starka humanitära skäl.
I stället för att skjuta upp verkställigheten i fall som avses
i andra stycket 1 får rätten besluta att överlämnandet till
den utfärdande medlemsstaten ska ske på sådana villkor om
återförande som fastställs i samförstånd med den utfärdande
myndigheten. Lag (2024:43).
1 a § På begäran av åklagare får rätten, efter sitt beslut
enligt 1 § andra stycket 1, besluta att skjuta upp
verkställigheten ytterligare en tid eller besluta om
överlämnande enligt 1 § tredje stycket. Lag (2024:43).
2 § Åklagaren kan efter samråd med den utfärdande myndigheten
besluta att verkställigheten skall ske vid en viss senare
tidpunkt än den som följer av 1 §
1. om omständigheter som ligger utanför de berörda staternas
kontroll hindrar ett överlämnande, eller
2. om det efter rättens beslut om överlämnande har tillkommit
starka humanitära skäl.
3 § Den som skall överlämnas och är underkastad tvångsmedel kan
begära att en förhandling för prövning av tvångsmedelsfrågan
skall äga rum i tingsrätten inom tre veckor från det att beslut
i den frågan senast har meddelats.
4 § Om den som ska överlämnas avger en förklaring om att
han eller hon avstår från överklagande och medger att
beslutet om överlämnande får verkställas, får verkställighet
ske även om beslutet inte har fått laga kraft. I fråga om en
sådan förklaring tillämpas 11 § andra stycket samt 12 § och
13 § första stycket strafftidslagen (2018:1251).
Lag (2018:1258).
5 § Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett
beslut om överlämnande. Om den som ska överlämnas är på fri
fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att
överlämnandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i
förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Lag (2024:43).
6 § Är den som skall överlämnas frihetsberövad och sker inte
verkställigheten inom den tid som följer av 1 § eller, när
åklagaren har fattat ett beslut enligt 2 §, inom tio dagar från
den beslutade tidpunkten, skall han eller hon försättas på fri
fot. Detsamma gäller om den utfärdande myndigheten återkallar
arresteringsordern.
7 § Den domstol som har meddelat ett beslut om överlämnande
som fått laga kraft ska på begäran av åklagaren upphäva
beslutet om den utfärdande myndigheten återkallar
arresteringsordern. Lag (2024:43).
Tillstånd till utvidgat överlämnande och vidareöverlämnande
8 § Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en
rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnande har
skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd
1. att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för
gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller
2. att till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island
eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige,
prövas ärendet med tillämpning av 2–5 kap. Behörig tingsrätt
är den som prövade frågan om överlämnande.
Vad som i 2–5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte
tillämpas i de fall som avses i första stycket. Offentlig
försvarare ska förordnas för den som har överlämnats. Den som
har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över
framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att
hålla en muntlig förhandling. Lag (2011:1177).
Tillstånd till vidareutlämning
9 § En framställning om rätt att till en stat utanför
Europeiska unionen, Island eller Norge utlämna den som
tidigare har överlämnats från Sverige till en medlemsstat i
Europeiska unionen prövas av regeringen med tillämpning av
24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2011:1177).
7 kap. Överförande av verkställighet av en frihetsberövande
påföljd till Sverige
1 § Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § eller 7 § första stycket
har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i
Sverige, tillämpas lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen, med undantag för 3 kap. 1-5 §§ den lagen. Vid
tillämpning av 3 kap. 15 § den lagen krävs inte någon begäran
från behörig myndighet i den andra staten för att tvångsmedel
ska få användas.
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att den
frihetsberövande påföljden ska verkställas i Sverige, får en
fråga om häktning enligt 3 kap. 15 och 16 §§ lagen om
erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder
inom Europeiska unionen tas upp på yrkande av åklagaren utan
ett föregående beslut om anhållande. Lag (2024:43).
2 § Har upphävts genom lag (2015:102).
3 § Har upphävts genom lag (2015:102).
4 § Har upphävts genom lag (2015:102).
5 § Har upphävts genom lag (2015:102).
6 § Har upphävts genom lag (2015:102).
7 § Har upphävts genom lag (2015:102).
8 § Har upphävts genom lag (2015:102).
8 kap. Övriga bestämmelser
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige
1 § Om en person har överlämnats till Sverige för att lagföras
här på villkor att personen senare återförs till den andra
staten, ska Polismyndigheten se till att den som har
överlämnats återförs.
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om
det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna
genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten,
dock längst under 96 timmar. Lag (2024:43).
Tillstånd till transport genom Sverige
2 § Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon
som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som
utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen,
Island eller Norge ska Polismyndigheten bevilja sådant
tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får
Polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten
ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som
överlämnas eller utlämnas, dock längst under 48 timmar.
Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får
Polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten
ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som
överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran
om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till
transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, ska
personen omedelbart friges.
Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra
stycket. Tidsfristen ska räknas från det att tillstånd
meddelats. Lag (2014:641).
Transport i Sverige
3 § Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk
arresteringsorder och den andra medlemsstaten har beslutat om
överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för
transporten i Sverige. Lag (2017:129).
Övergångsbestämmelser
2003:1156
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Lagen skall
dock inte tilllämpas i förhållande till en medlemsstat i
Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört
rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande
mellan medlemsstaterna.
2. Lagen tillämpas inte vid handläggningen av ett ärende om
utlämning av den eftersökte till en medlemsstat i Europeiska
unionen enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller
till Danmark eller Finland enligt lagen (1959:254) om utlämning
för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, om ärendet
har inletts vid ikraftträdandet.
3. Har någon utlämnats från Sverige till en medlemsstat i
Europeiska unionen och begärs tillstånd till en åtgärd som
avses i 6 kap. 8 §, skall den bestämmelsen tillämpas. En sådan
begäran prövas av Stockholms tingsrätt.
4. Har upphävts genom lag (2006:348).
2011:1177
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De
nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
2015:102
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som inletts före
ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser tillämpas vid handläggningen av ett
ärende i förhållande till en medlemsstat inom Europeiska
unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets
rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning
av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar
avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i
syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen.
4. Äldre bestämmelser tillämpas i förhållande till en
medlemsstat inom Europeiska unionen som avgett en förklaring
enligt artikel 28.2 i rambeslut 2008/909/RIF av den 27
november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt
erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra
frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom
Europeiska unionen om att i förhållande till en dom som fått
laga kraft före ett visst datum ska rambeslutet inte
tillämpas.
2018:1258
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2019.
2. Bestämmelserna i 6 kap. 4 § i den äldre lydelsen gäller
fortfarande för prövning av en förklaring som lämnats före
ikraftträdandet.
2024:43
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2024.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
Bilaga
Gärningar som avses i 2 kap. 5 a § andra stycket i lagen:
1. Deltagande i en kriminell organisation
2. Terrorism
3. Människohandel
4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi
5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen
6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen
7. Korruption
8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot
Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt
konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen
9. Penningtvätt10. Penningförfalskning, inklusive förfalskning
av euron
11. IT-brottslighet
12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade
djurarter, växtarter och växtsorter
13. Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse
14. Mord och grov misshandel
15. Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader
16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan
17. Rasism och främlingsfientlighet
18. Organiserad stöld och väpnat rån
19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter
och konstverk
20. Svindleri
21. Beskyddarverksamhet och utpressning
22. Förfalskning och piratkopiering
23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med
sådana förfalskningar
24. Förfalskning av betalningsmedel
25. Olaglig handel med hormonsubstanser och andra
tillväxtsubstanser
26. Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen
27. Handel med stulna fordon
28. Våldtäkt
29. Mordbrand
30. Brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens
behörighet
31. Kapning av flygplan eller fartyg
32. Sabotage
Lag (2024:43).