Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1990:1144 ·
Visa register
Begravningslag (1990:1144)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1990-12-06
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:447
Ikraft: 1991-04-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna lag avses med
- begravningsverksamhet: de olika åtgärder som har direkt
samband med förvaltningen av allmänna begravningsplatser,
- församling: församling eller kyrklig samfällighet inom
Svenska kyrkan,
- huvudman: församling inom Svenska kyrkan eller kommun som
ska anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som
är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat
förvaltningsområde,
- begravningsplatser: områden eller utrymmen som är behörigen
anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som
har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar
eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller
urnmurar,
- allmänna begravningsplatser: sådana begravningsplatser som
är anordnade av församlingar, av kommuner eller annars av det
allmänna,
- enskilda begravningsplatser: andra begravningsplatser än
allmänna,
- gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på
en allmän begravningsplats upplåts av den som förvaltar
begravningsplatsen till någon för gravsättning,
- kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,
- gravsättning: placering av stoft eller aska inom en bestämd
gravplats eller inom ett gemensamt gravområde utan bestämda
gravplatser eller utströende av aska i minneslund eller på
någon annan plats än begravningsplats,
- gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader,
stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en
gravplats. Lag (2012:133).
2 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser
som ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:82).
2 kap. Begravningsplatser
Allmänna begravningsplatser
Huvudmannaskapet
1 § Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal
gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande
slag skall anordnas och hållas av de territoriella
församlingarna inom Svenska kyrkan.
Regeringen får för särskilda fall besluta att en kommun i
stället skall anordna och hålla allmänna begravningsplatser för
dem som är folkbokförda inom kommunen. Lag (1999:306).
2 § Huvudmannen skall, inom det egna förvaltningsområdet eller
inom ett närbeläget förvaltningsområde, tillhandahålla
särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet
trossamfund.
Församling som är huvudman bör samråda med och informera
företrädare för dem inom förvaltningsområdet som inte tillhör
något kristet trossamfund i frågor som rör förvaltningen av de
särskilda gravplatserna. Vid anläggning, utvidgning eller
väsentlig ändring av en allmän begravningsplats skall
församlingen samråda med företrädare för andra trossamfund och
övriga berörda parter. Lag (1999:306).
2 a § Den som, utan att vara huvudman för
begravningsverksamheten, innehar en allmän begravningsplats,
har rätt att utan kostnad lämna över förvaltningen av
begravningsplatsen till huvudmannen för begravningsverksamheten
i det förvaltningsområde där begravningsplatsen är belägen.
Lag (1999:306).
Skyldigheten att tillhandahålla gravplats
3 § På en allmän begravningsplats ska gravplats beredas dem
som vid dödsfallet var folkbokförda på en fastighet inom
församlingen eller kommunen. De som vid dödsfallet var
folkbokförda enbart i kommunen och kommunen inte är
begravningshuvudman, eller under rubriken utan känd hemvist,
ska beredas gravplats på en allmän begravningsplats som
tillhandahålls av den begravningshuvudman inom vars
förvaltningsområde de senast var folkbokförda.
På en allmän begravningsplats ska gravplats också beredas en
dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra
havandeskapsveckan, om kvinnan är folkbokförd inom
huvudmannens förvaltningsområde. Detsamma gäller i fråga om
en dödfödd som avlidit före utgången av tjugoandra
havandeskapsveckan, om kvinnan begär det och ett läkarintyg
om dödsfallet lämnas till huvudmannen.
Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra
beredas gravplats där. Lag (2013:379).
4 § Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats
skall inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst
trossamfund.
Detta gäller dock inte för rätten till gravsättning på en sådan
särskild gravplats som avses i 2 § första stycket.
Lag (1999:306).
Gravkarta, gravbok, gravregister
5 § För varje allmän begravningsplats skall upprättas en gravkarta och
föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Enskilda begravningsplatser
6 § Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av
trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.
Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Lag (2012:82).
7 § Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får
lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att
trossamfundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och
fullgöra de skyldigheter som ankommer på innehavare av
begravningsplatser.
8 § Tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats
får förenas med särskilda villkor.
9 § Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild
begravningsplats får inte pantsättas eller utmätas.
Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.
Gemensamma bestämmelser
Panträtt, andra rättigheter m.m.
10 § Ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats får
inte vara belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra
rättigheter.
Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara belastat av
rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt ledningsrättslagen
(1973:1144).
11 § En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med
panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.
Begravningsplatsers skick
12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och
den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.
Gravöppning
13 § En grav får öppnas bara genom innehavarens av begravningsplatsen
försorg.
Graven får inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas.
Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning
14 § En begravningsplats får överlåtas eller användas för annat än det
avsedda ändamålet bara efter länsstyrelsens tillstånd.
Även för nedläggning helt eller delvis av en begravningsplats krävs
länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant tillstånd får förenas med villkor
för nedläggningen och områdets framtida användning.
3 kap. Krematorier
1 § Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar
en allmän begravningsplats eller av en församling.
Lag (1999:306).
2 § Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt.
3 § Kremering får ske bara i krematorier.
4 § Vid krematorierna skall föras kremationsjournaler enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen.
4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om dödsorsaken m.m.
Anmälan om dödsfall
1 § När stoftet eller askan efter en person som har avlidit
utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med
gravsättningen snarast anmäla detta till Skatteverket.
Lag (2003:699).
Dödsbevis och intyg om dödsorsaken
2 § Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och
intyg om dödsorsaken utfärdas utan dröjsmål.
Beviset och intyget skall utfärdas av läkare. Denne får inte vara make,
barn, förälder,syskon eller på något annat sätt närstående till den
avlidne. Lag (1991:496).
3 § Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan
dröjsmål lämnas till Skatteverket.
Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en
sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till
dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra
fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat
handlingen. Lag (2003:699).
4 § Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan
finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen
(1995:832) om obduktion m.m. ska den läkare som fastställt
att döden har inträtt eller som i annat fall ska utfärda
dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till
Polismyndigheten.
I stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket ska
dödsbeviset i ett sådant fall utan dröjsmål lämnas till
Polismyndigheten. Polismyndigheten ska underrätta
Skatteverket om dödsfallet och efter den utredning som kan
behövas lämna dödsbeviset till Skatteverket tillsammans med
ett tillstånd till gravsättning eller kremering.
Om det beslutas att någon rättsmedicinsk undersökning inte
ska göras, ska Polismyndigheten underrätta den som har lämnat
dödsbeviset om detta. Lag (2014:753).
5 § Intyget om dödsorsaken skall sändas till den myndighet som
regeringen bestämmer av den läkare som utfärdat det. Om den avlidne
vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinsrättning eller fördes dit i
anslutning till dödsfallet, skall intyget sändas in av inrättningen.
Efter rättsmedicinsk undersökning i fall som avses i 4 § skall
intyget sändas in av den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1995:834).
6 § När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har
förts in till Sverige, ska den som ordnar med gravsättningen
begära tillstånd till gravsättning eller kremering.
Frågor om tillstånd prövas av Polismyndigheten.
Lag (2014:753).
Intyg för gravsättning eller kremering
7 § Skatteverket ska utfärda ett intyg om att stoft får
gravsättas eller kremeras.
Ett sådant intyg får utfärdas bara om
1. förhållandena vid dödsfallet enligt dödsbeviset inte är
sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk
undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m.,
eller
2. Polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning
eller kremering i fall som avses i 4 eller 6 §.
Om det är känt för Skatteverket att det pågår eller har
pågått medling om kremering eller om gravsättning enligt 5
kap. 3 §, får intyg inte utfärdas förrän tvisten är slutligt
löst. Lag (2014:753).
Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om
-- dödsbevis,
-- intyg om dödsorsaken, och
-- tillstånd till gravsättning eller kremering. Lag (1991:496).
5 kap. Gravsättning och kremering
Ordnandet med gravsättning m.m.
1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om
gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av
anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.
2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen,
skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd
eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den
kommun där dödsfallet inträffade.
För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet.
Lag (1991:496).
Tvister om kremering och om gravsättningen
3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske
eller om gravsättningen, skall huvudmannen för
begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var
folkbokförd på begäran medla mellan parterna.
Om parterna enas, skall huvudmannen fastställa deras
överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen
i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till
länsstyrelsen. Lag (1999:306).
4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering
eller om gravsättningen.
Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne
kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga
förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller
annan nära anknytning.
Platsen för gravsättning m.m.
5 § Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild
begravningsplats.
Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras
på något annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen.
6 § Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid
kremeringen ska tillföras askurnan.
Metall som inte har förbränts vid kremeringen ska skiljas
från askan efter stoftet och återvinnas. Utsortering får inte
göras efter det att askan tillförts askurnan.
Metallerna ska återvinnas genom att metallerna upparbetas
till nya produkter, material eller ämnen som inte ska
användas som bränsle eller fyllnadsmaterial.
Innehavaren av krematoriet ska tillföra Allmänna arvsfonden
ersättning från återvinningen efter att innehavarens
kostnader för återvinningen dragits av. Om kostnaderna för
återvinningen överstiger intäkterna, ska huvudmannen för
begravningsverksamheten stå för den kostnaden. Detta utgör en
kostnad för begravningsverksamheten. Lag (2016:560).
7 § Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot
förrättningens helgd och allvarliga innebörd.
8 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning som
behövs med hänsyn till hälsoskyddet.
Villkor för kremering och gravsättning
9 § Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett
sådant intyg som avses i 2 kap. 3 § första stycket eller 4 kap.
7 § har lämnats till innehavaren av krematoriet eller den som
förvaltar begravningsplatsen.
Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller
gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.
Lag (1999:306).
Tiden för kremering och gravsättning
10 § Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2
kap. 3 § första stycket ska kremeras eller gravsättas snarast
möjligt och senast en månad efter dödsfallet.
Skatteverket får dock medge anstånd med kremeringen eller
gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven
tid, ska Skatteverket undersöka anledningen till dröjsmålet
och, om det behövs, underrätta den kommun som avses i 2 §.
Lag (2012:133).
11 § Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall
gravsättas inom ett år från kremeringen.
Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare
av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med
gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Lag (1999:306).
12 § Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §,
skall den huvudman för begravningsverksamheten eller den
innehavare av krematorium som förvarar askan låta gravsätta
den.
Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen
lämnas tillfälle att själv låta gravsätta askan.
Lag (1999:306).
Förvaring av aska
13 § I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en
innehavare av krematorium.
Askan får även förvaras av huvudmannen för
begravningsverksamheten på den ort där askan skall gravsättas
eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, av
huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den
avlidne senast var folkbokförd. Lag (1999:306).
Utlämnande av aska
14 § Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om
denne skall
-- föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid
krematoriet,
-- gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller
-- föra ut askan ur Sverige.
15 § Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet för att
den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.
16 § Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller
den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att
det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte
lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är
slutligt löst. Lag (1999:306).
Aska som har förts in till Sverige
17 § Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i avvaktan på
gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med föreskrifterna i 13 §.
I fråga om utlämnande av askan skall föreskrifterna i 14--16 §§ tillämpas.
18 § Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes
in till Sverige.
Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare
av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med
gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall
föreskrifterna i 12 § tillämpas. Lag (1999:306).
6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska
1 § Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte
flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.
Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl
för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på
nytt.
2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av
huvudmannen för begravningsverksamheten eller den som annars
förvaltar en allmän begravningsplats, om flyttning skall ske
från eller inom begravningsplatsen.
I andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som
därvid skall höra innehavaren av begravningsplatsen.
Lag (1999:306).
3 § Trots det som sägs i 1 § får huvudmannen för
begravningsverksamheten eller den som annars förvaltar en
allmän begravningsplats ta ut aska som har gravsatts i ett
utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrätten har
upphört.
Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller
inom någon annan närbelägen begravningsplats. Lag (1999:306).
7 kap. Gravrätt
Utövande av gravrätt m.m.
1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller
gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten.
När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med
gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en
gravrättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den
avlidne.
2 § Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.
Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen
3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och
värdigt skick.
Upplåtelse av gravrätt
4 § En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det
finns särskilda skäl för det.
5 § En gravrätt får upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år,
eller för alltid.
Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del
av en allmän begravningsplats.
6 § Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i
25 år.
7 § Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten
upplåtits.
8 § En gravrätt får upplåtas med begränsningar som avser
bestämmande över gravanordningens utseende och beskaffenhet
samt gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt.
Vid upplåtelse av en begränsad gravrätt ska upplåtaren ha
ansvar för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick.
Lag (2012:133).
Förnyelse av upplåtelse
9 § När upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren
rätt till en ny upplåtelse, om
-- gravplatsen är väl vårdad,
-- upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravningsplatsens
ändamålsenliga ordnande och skötsel, och
-- gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få
upplåtelsen förnyad.
10 § I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren underrätta
gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse.
Överlåtelse och återlämnande av gravrätt
11 § Gravrätten får överlåtas bara till någon som genom släktskap eller
på något annat sätt har nära anknytning antingen till överlåtaren eller
till någon som är gravsatt inom gravplatsen.
Frågor om överlåtelse prövas av upplåtaren.
12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.
En gravrätt som har återlämnats får efter ansökan hos
upplåtaren, inom 25 år efter senaste gravsättningen,
återupptas och upplåtas till någon som tillhör den personkrets
som anges i 11 §. Lag (2012:133).
13 § Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning.
Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.
14 § När en gravrättsinnehavare avlider, får gravrätten gå över bara
till
-- någon som genom släktskap eller på något annat sätt har nära
anknytning antingen till den avlidne gravrättsinnehavaren eller till
någon som är gravsatt inom gravplatsen, eller
-- allmänna arvsfonden.
Gravrätten får inte gå över till någon som inte är villig att överta
den.
15 § Gravrätten går över till någon eller några av dem som anges i 14 §
om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller genom ett senare
skriftligt förordnande.
I andra fall bestämmer den avlidnes efterlevande make och arvingar till
vem eller vilka av dem som gravrätten skall gå över.
16 § Den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo skall inom sex månader
från dödsfallet till upplåtaren anmäla
-- vem eller vilka gravrätten har gått över till enligt 15 §, eller
-- att det inte finns någon som gravrätten har gått över till.
17 § Om dödsboet inte inom föreskriven tid gör en sådan anmälan som
avses i 16 §, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom viss tid
fullgöra denna skyldighet.
18 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs eller om det inte finns
någon som gravrätten har gått över till enligt 15 §, skall upplåtaren
besluta att gravrätten skall gå över till någon som avses i 14 §.
19 § Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt
14 §, skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.
20 § När en gravrätt ska anses återlämnad enligt 19 § eller
har återlämnats enligt 12 § första stycket är upplåtaren
skyldig att behålla gravplatsen under minst 25 år från
gravsättningen till förmån för den som senast har gravsatts
där.
Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln
av gravplatsen betalas. Lag (2012:133).
Gravsättning inom gravplatsen
21 § Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall gravsättas
inom gravplatsen, om inte något annat följer av föreskrifterna i denna lag.
22 § Om det finns flera gravrättsinnehavare och de inte kan enas om vilka
som skall gravsättas inom gravplatsen, beslutar upplåtaren om gravsättningen.
23 § När upplåtaren beslutar om gravsättning i fall som anges i 22 § skall
företräde ges enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock beaktas att
-- barn har företräde framför barnbarn,
-- föräldrar har företräde framför syskon,
-- syskon har företräde framför syskonbarn,
-- plats bör beredas för makar tillsammans.
Vid lika rätt enligt första stycket eller om det annars finns särskilda
skäl för det får också beaktas
-- närmare personlig anknytning till dem som har gravsatts inom
gravplatsen eller till orten, och
-- andra särskilda förhållanden.
I andra fall skall vid lika rätt företräde ges åt den som avlider först.
24 § Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen,
-- om gravsättningen inte kan ske utan att stoft eller aska som har
gravsatts inom gravplatsen skadas,
-- om det är uppenbart att gravsättningen inte stämmer överens med
tidigare gravrättsinnehavares önskan, eller
-- om gravsättningen står i strid med pietetens krav.
Gravanordningar m.m.
25 § Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte strider
mot vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där
gravplatsen är belägen.
26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende
och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och
ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de
begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är
nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.
Första stycket gäller inte en gravrätt som har upplåtits med
begränsningar enligt 8 §. Lag (2012:133).
27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den
är sådan att den kan tillåtas.
28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort
utan upplåtarens medgivande.
Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med
gravanordningen på ett ovärdigt sätt.
29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.
Ändringar på gravplatsen
30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om
gravrättsinnehavaren medger det.
Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd,
hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om
gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.
31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast
genomföra nödvändiga åtgärder på gravplatsen.
Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna.
Gravrättens upphörande
32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten
återlämnas till upplåtaren, när den förverkas enligt 33 § och när
den förklaras ha upphört enligt 34 §.
33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är
uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården
inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om att sätta
gravplatsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att
gravrätten kan förverkas.
En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för
gravplatsens vård och underhåll.
34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned eller om
det skulle medföra synnerligt men för en begravningsplats ändamålsenliga
ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på platsen, får länsstyrelsen
besluta att de gravrätter som berörs skall flyttas över till andra platser.
Om det inte är möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla
gravrätten, får länsstyrelsen i stället besluta att rätten skall upphöra.
35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som
föreskrivs i 28 §.
36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från gravplatsen
inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren.
Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens
slutliga avgörande.
37 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är
av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör
bevaras för framtiden, ska upplåtaren om möjligt lämna kvar
den på gravplatsen.
Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen,
ska den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på
någon annan lämplig och därtill avsedd plats.
Ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturmiljöarbetets
intressen finns i kulturmiljölagen (1988:950).
Lag (2013:552).
8 kap. Särskilda bestämmelser
Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt
1 § Om någon gravsätts inom en bestämd gravplats på en allmän
begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till någon
med gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den avlidne under
minst 25 år.
I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25-29 och 35-37 §§.
Med gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar med
gravsättningen.
Som villkor för att förse gravplatsen med en gravanordning får
den som förvaltar begravningsplatsen bestämma att kostnaderna
för gravplatsens skötsel betalas. Lag (1999:306).
Utförsel och införsel av stoft eller aska
2 § Föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från
Sverige får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Beredskapsförberedelser m.m.
3 § En församling som är huvudman för begravningsverksamheten
ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna
verksamhet under höjd beredskap.
Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har
inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om
kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära
händelser i fredstid och höjd beredskap. Lag (2019:867).
4 § Skyldigheten att lämna upplysningar m.m. enligt 6 kap. 1 §
andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och
regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i
fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan
församling som innehar en eller flera allmänna
begravningsplatser. Lag (2019:867).
Gravsättning och kremering under krig
5 § Om Sverige är i krig, får stoftet efter en person vars död har
orsakats av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom gravsättas eller
kremeras trots att vad som sägs i denna lag eller i föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen inte kan iakttas. Lag (1999:943).
9 kap. Begravningsavgift
Avgiftsskyldighet
1 § Den som är folkbokförd i Sverige skall betala en avgift för
begravningsverksamheten (begravningsavgift). Lag (1999:306).
2 § Begravningsavgiften ska betalas till huvudmännen inom
Svenska kyrkan eller, om den avgiftsskyldige är folkbokförd i
en kommun som är begravningshuvudman, till den kommunen.
Begravningsavgiften för den som är folkbokförd under rubriken
utan känd hemvist ska betalas enligt första stycket med
utgångspunkt i var han eller hon senast var folkbokförd.
Lag (2013:379).
Avgiftsunderlag
3 § Begravningsavgiften beräknas på grundval av den
avgiftsskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
förvärvsinkomst. Lag (1999:306).
Fastställande av begravningsavgift
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får på grundval av huvudmännens beräknade kostnader meddela
föreskrifter om den avgiftssats enligt vilken
begravningsavgift ska betalas. I de fall en kommun är huvudman
fastställer kommunen dock alltid avgiftssatsen. Avgiftssatsen
ska grundas på en särredovisning av verksamhetens intäkter och
kostnader. I de fall en församling är huvudman ska
särredovisningen dock inte omfatta belopp som räknas av enligt
4 a § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. I stället ska det beräknade avräkningsbeloppet för
all begravningsverksamhet som bedrivs av församlingar beaktas
när avgiftssatsen fastställs.
Avgiftssatsen ska bestämmas på grundval av de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga på
det sätt som anges i lagen med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I den
lagen finns också bestämmelser om beräkning och utbetalning av
begravningsavgiften till huvudmännen. Lag (2023:447).
5 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av
begravningsavgiften finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).
Vid tillämpningen av 1 och 2 §§ ska den avgiftsskyldiges
folkbokföring den 1 november året före beskattningsåret anses
gälla hela beskattningsåret. Lag (2011:1339).
Tjänster som ingår i begravningsavgiften
6 § För den som vid dödsfallet var folkbokförd inom en
huvudmans förvaltningsområde skall huvudmannen utan kostnad för
dödsboet tillhandahålla
- gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under
en tid av 25 år,
- gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och
iordningställande av öppnad grav,
- transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för
stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av
transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte
transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av
särskilda gravplatser,
- kremering,
- lokal för förvaring och visning av stoftet, samt
- lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.
Lag (1999:306).
7 § De tjänster som anges i 6 § skall utan kostnad för dödsboet
tillhandahållas även av annan som förvaltar en allmän
begravningsplats än den huvudman som avses i 6 §, om den
avlidne kan beredas gravplats där. Lag (1999:306).
8 § För en dödfödd som enligt 2 kap. 3 § skall beredas
gravplats på en allmän begravningsplats skall bestämmelserna i
6 och 7 §§ tillämpas. Lag (1999:306).
Avgift vid förnyelse av upplåtelse
9 § Vid förnyad upplåtelse av gravrätt får en särskild avgift
tas ut av gravrättsinnehavaren, om förnyelsen inte har något
samband med ny gravsättning. Lag (1999:306).
Kostnadsansvar vid gravsättning m.m.
10 § Har upphävts genom lag (2016:560).
11 § Tillhandahålls gravsättning på gravplats eller
motsvarande av den som innehar en enskild begravningsplats
eller av den som innehar en allmän begravningsplats utan att
vara huvudman, ska den huvudman som avses i 6 § lämna
ersättning till innehavaren. Lag (2016:560).
12 § Svenska kyrkan samt Stockholms och Tranås kommuner ska
på medium för automatiserad behandling till regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som
behövs för att meddela föreskrifter om den ersättning som
anges i andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om den ersättning som ska betalas när
gravsättning på gravplats eller motsvarande tillhandahålls
enligt 11 § och om de uppgifter som ska lämnas enligt första
stycket. Lag (2016:560).
Bidrag till innehavare
13 § En huvudman har rätt att till den som innehar allmän
begravningsplats inom huvudmannens förvaltningsområde lämna ett
skäligt bidrag till förvaltningen av begravningsplatsen.
Lag (1999:306).
Skyldighet att lämna uppgifter
14 § Svenska kyrkan ska på medium för automatiserad
behandling underrätta regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer om respektive huvudmans beräknade
kostnader för det följande beskattningsåret. Sedan regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit
vilken avgiftssats som ska gälla ska regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, på samma sätt underrätta
Skatteverket om den avgiftssats som ska gälla för det
följande beskattningsåret och respektive huvudmans andel av
de totala kostnaderna. Svenska kyrkan ska till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de
ytterligare uppgifter som behövs för att föreskriva vilken
avgiftssats som ska gälla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas.
Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter när kommun är
huvudman finns i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Lag (2016:560).
10 kap. Tillsyn
1 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över begravningsverksamheten.
Länsstyrelsen har rätt att inspektera en verksamhet och på
begäran få de upplysningar samt ta del av de handlingar och
annat material som behövs för tillsynen. Lag (2012:133).
2 § När en församling är huvudman för begravningsverksamheten
ska länsstyrelsen förordna ett eller flera begravningsombud
att granska hur församlingen tar till vara de personers
intressen som inte tillhör Svenska kyrkan.
Till begravningsombud ska förordnas en för uppdraget lämplig
och kvalificerad person. Vid bedömningen ska hänsyn särskilt
tas till kunskaper inom ekonomi samt till kunskap om och
förståelse för olika religioner, livsåskådningar och
begravningsseder. Lag (2012:133).
3 § Församlingen ska låta begravningsombudet få tillgång till
samtliga handlingar som avser begravningsverksamheten.
Lag (2012:133).
4 § Begravningsombudet har rätt att närvara, ställa frågor och
göra påpekanden vid sammanträden i församlingen, när frågor om
begravningsverksamheten behandlas. Lag (2012:133).
5 § Begravningsombudet ska kontrollera att sådant samråd som
avses i 2 kap. 2 § andra stycket andra meningen sker.
Begravningsombudet ska verka för att församlingen även i
övrigt samråder med och informerar företrädare för dem som
inte tillhör Svenska kyrkan. Lag (2012:133).
6 § Om begravningsombudet finner att det finns anledning att
rikta någon anmärkning mot församlingens sätt att sköta
begravningsverksamheten ska länsstyrelsen underrättas om
detta. Lag (2012:133).
7 § Begravningsombudet har rätt till skälig ersättning för
sitt arbete och sina utlägg. Ersättningen betalas av
församlingen och utgör en kostnad för begravningsverksamheten.
Lag (2016:560).
7 a § Församlingen ska bekosta begravningsombudets
utbildning. Utbildningen utgör en kostnad för
begravningsverksamheten. Lag (2016:560).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om begravningsombuden och den
ersättning som de har rätt till. Lag (2012:133).
11 kap. Ansvar, vite, överklagande
Ansvar
1 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 3 kap. 3 § eller
5 kap. 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om
gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
Vite
2 § Om en huvudman eller den som annars förvaltar en allmän
begravningsplats inte fullgör sina skyldigheter enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen får länsstyrelsen vid vite förelägga huvudmannen eller
innehavaren att fullgöra skyldigheterna. Detsamma gäller om den
som innehar en enskild begravningsplats eller ett krematorium
inte fullgör sina skyldigheter. Lag (1999:306).
3 § Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet
med 5 kap. 17 § får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att
fullgöra sin skyldighet.
4 § En gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en
gravanordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplåtaren
har beslutat får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort
anordningen.
Ett sådant föreläggande får meddelas även i andra fall, om det finns
synnerliga skäl för det.
5 § Om gravrättsinnehavaren inte följer ett vitesföreläggande enligt
4 §, får kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för
anordningens borttagande.
I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning. Lag (1991:873).
Överklagande
6 § Beslut som en huvudman eller den som annars förvaltar en
allmän begravningsplats eller ett krematorium fattat i ett
enskilt ärende enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsstyrelsen.
Detsamma gäller
– Polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning
eller kremering enligt 4 kap. 6 §, och
– Skatteverkets beslut om intyg för gravsättning eller
kremering enligt 4 kap. 7 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 §
andra stycket. Lag (2014:753).
7 § Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes
motpart skall därvid vara den som fattat beslut enligt 6 §.
Även länsstyrelsens beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 §
andra stycket, och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap.
34 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2003:699).
8 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande som har förenats med
vite enligt 2, 3 eller 4 § och länsstyrelsens beslut om
förordnande av begravningsombud enligt 10 kap. 2 § får inte
överklagas. Lag (2012:133).
9 § Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag än som avses
i 7 och 8 §§ får överklagas hos regeringen. Lag (1999:306).
Handläggning av ärenden
10 § Förvaltningslagen (2017:900) tillämpas när en
församling handlägger enskilda ärenden enligt denna lag.
Lag (2018:796).
Ikraft- och övergångsbestämmelser
1990:1144
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993
och i övrigt den 1 april 1991.
2. Genom den nya lagen upphävs
-- lagen (1957:585) om jordfästning m.m.,
-- lagen (1963:537) om gravrätt m.m. och
-- begravningskungörelsen (1963:540).
3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av
regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller
tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.
Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom
begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av
länsstyrelsen.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna
i 9 kap. 9 §.
4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse
att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt äldre
föreskrifter gäller fortfarande.
För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid
tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid
avses föreståndaren.
5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat vid
upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i fråga om
övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla utan hinder
av vad som följer av 7 kap. 15 §.
6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan
tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.
7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och
underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde
i kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen
fortfarande tillämpas.
8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande.
1991:873
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1995:1718
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
1997:996
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten från
och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det
allmännas talan.
1999:306
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om den ändrade
beteckningen av 9 kap. till 11 kap. samt 9 kap. 3-5 och 14 §§
den 1 oktober 1999, och i övrigt den 1 januari 2000.
Bestämmelserna i 9 kap. 1-5 §§ tillämpas första gången i fråga
om preliminär skatt för inkomståret 2000 och slutlig skatt
enligt 2001 års taxering.
2. Bestämmelserna i 9 kap. skall inte gälla i fråga om dödsfall
som inträffat före den 1 januari 2000.
1999:1268
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången i fråga om 2002 års taxering.
2000:1186
Denna lag träder i kraft den 31 december 2000 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för 2000 och slutlig
skatt enligt 2001 års taxering.
De äldre bestämmelserna skall dock tillämpas i fråga om
preliminär skatt för 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års
taxering om den avgiftsskyldige begär det.
2003:699
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
i 11 kap. 6 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande
av skattemyndighets beslut.
2011:1339
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången
på avgifter som avser det beskattningsår som börjar den 1 januari 2013.
2012:133
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 i fråga om 9
kap. 2, 4 och 14 §§ och i övrigt den 1 maj 2012.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dödsfall som har
inträffat före den 1 maj 2012.
3. Den nya föreskriften i 11 kap. 8 § ska tillämpas på beslut
om förordnande av begravningsombud som meddelas från och med
den 1 maj 2012.
2013:379
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 9 kap. 2 § i sin nya lydelse tillämpas
första gången i fråga om begravningsavgifter för år 2017.
2016:560
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017 i fråga om 9 kap.
10 och 11 §§ och i övrigt den 1 juli 2016.
2023:447
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2023.
2. Bestämmelserna i 9 kap. 4 § i den nya lydelsen tillämpas
första gången i fråga om den avgiftssats som fastställs för
2024.
Innehållsförteckning
1 Kap. Definitioner
2 kap. Begravningsplatser
Allmänna begravningsplatser
1--2 §§ Huvudmannaskapet
3--4 §§ Skyldigheten att tillhandahålla gravplats
5 § Gravkarta, gravbok, gravregister
6--9 §§ Enskilda begravningsplatser
Gemensamma bestämmelser
10--11 §§ Panträtt, andra rättigheter m. m.
12 § Begravningsplatsers skick
13 § Gravöppning
14 § Överlåtelse, användning för annat ändamål, ned läggning
3 kap. Krematorier
4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis och intyg om dödsorsaken m.m.
1--5 §§ Anmälan om dödsfall
6--8 §§ Dödsbevis och intyg om dödsorsaken
9 § Tillstånd till gravsättning eller kremering när stoft har
förts in till Sverige
10 § Intyg för gravsättning eller kremering
11 § Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.
5 kap. Gravsättning och kremering
1--2 §§ Ordnandet med gravsättning m.m.
3--4 §§ Tvister om kremering och om gravsättningen
5--8 §§ Platsen för gravsättning m.m.
9 § Villkor för kremering och gravsättning
10--12 §§ Tiden för kremering och gravsättning
13 § Förvaring av aska
14--16 §§ Utlämnande av aska
17--18 §§ Aska som har förts in till Sverige
6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska
7 kap. Gravrätt
1--2 §§ Utövande av gravrätt m.m.
3 § Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen
4--8 §§ Upplåtelse av gravrätt
9--10 §§ Förnyelse av upplåtelse
11--13 §§ Överlåtelse och återlämnande av gravrätt
14--20 §§ Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.
21--24 §§ Gravsättning inom gravplatsen
25--29 §§ Gravanordningar m.m.
30--31 §§ Ändringar på gravplatsen
32--37 §§ Gravrättens upphörande
8 kap. Särskilda bestämmelser
1 § Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt
2 § Utförsel och införsel av stoft eller aska
3 § Gravsättning och kremering under krig
9 kap. Ansvar, vite, överklagande
1 § Ansvar
2--5 §§ Vite
6--9 §§ Överklagande