Post 8133 av 11057 träffar
                
                
            
                    SFS-nummer ·
                    1983:366 ·
                    
                        Visa register
                    
                
                
                
                    Förordning (1983:366) om att vissa substanser 
skall anses som narkotika
                
                
                
                    Departement: Socialdepartementet
                
                
                
                    Utfärdad: 1983-05-26
                
                
                
                    Ikraft: 1983-07-01
                
                
                
                    Författningen har upphävts genom: SFS 1992:1554
                
                
                
                    Upphävd: 1993-01-01
                
                
                
Nedanstående substanser skall anses som narkotika enligt
narkotikastrafflagen (1968:64), nämligen
Centralstimulerande medel
etylamfetamin (2-etylamino-1-fenylpropan)
fenetyllin
[1-fenyl-1-piperidyl-(2)-metyl] acetat
1-fenyl-2-butylamin
N-hydroxiamfetamin
propylhexedrin
Hallucinogener
2-amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan (brom-STP)
hydroxi-3-pentyl-6,6,9-trimetyl-6a,7,10,10a-tetrahydro-6H-
dibenso[b,d]-pyranol-(1) (hydroxitetrahydrocannabinoler)
ibogain
levonantradol
nabilon
Smärtstillande medel
karfentanil
Sömnmedel och lugnande medel
allobarbital
aprobarbital
brallobarbital
brotizolam
butalbarbital
pyrityldion (3,3-dietyl-2,4-dioxotetrahydropyridin)
heptabarbital
hexapropymat
hexobarbital
klometiazol
kloralhydrat
kloralodol
metohexital
metylpentynol
midazolam
tybamat
vinbarbital
Som narkotika enligt narkotikastrafflagen skall även anses de
ovanjordiska delarna av växten kat (Catha edulis).
Vidare skall vid tillämpning av lagen med cannabis förstås de
ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av
frön), från vilka hartset icke blivit extraherat och oavsett under vilka
benämningar de förekommer. Förordning (1989:790).