Post 36 av 49 träffar
SFS-nummer ·
1990:52 ·
Visa register
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1990-03-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:955
Ikraft: 1990-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelse
1 § Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras
i samförstånd med den unge och hans eller hennes
vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen
(2001:453). Insatserna ska präglas av respekt för den unges
människovärde och integritet.
Den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt denna lag,
om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger
och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med
samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller
henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne
själv.
Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men
inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och
personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan
vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den
unges samtycke.
Vissa andra åtgärder får vidtas utan samtycke enligt 22, 24,
31 a, 32 a och 32 b §§.
Vid beslut enligt denna lag ska vad som är bäst för den unge
vara avgörande. Lag (2022:664).
Beredande av vård
2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk
misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller
något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att
den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).
3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa
eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk
av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något
annat socialt nedbrytande beteende.
Vård skall också beslutas om den som dömts till sluten
ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken vid
verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av
fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första
stycket. Lag (2006:896).
4 § Beslut om vård med stöd av denna lag meddelas av
förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.
Ansökan skall innehålla en redogörelse för
- den unges förhållanden,
- de omständigheter som utgör grund för att den unge behöver
beredas vård,
- tidigare vidtagna åtgärder,
- den vård som socialnämnden avser att anordna,
- hur relevant information lämnats till den unge,
- vilket slags relevant information som lämnats, samt
- den unges inställning. Lag (2009:804).
5 § Rättens beslut om vård upphör att gälla, om vården inte har
påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.
Omedelbart omhändertagande
6 § Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart
skall omhändertas, om
1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna
lag, och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för
den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta
utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.
Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får
nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat
besluta om omhändertagande. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa
sammanträde.
När socialnämnden har ansökt om vård med stöd av lagen, får även rätten
besluta att den unge omedelbart skall omhändertas.
6 a § Är svensk domstol inte behörig att besluta om beredande
av vård enligt denna lag, får socialnämnden besluta att den
som är under 18 år omedelbart ska omhändertas, om
1. åtgärder av behörig utländsk myndighet inte kan avvaktas
med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling
eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan
försvåras eller vidare åtgärder hindras, och
2. det är sannolikt att den unge tillfälligt behöver vård som
avses i denna lag.
För beslut enligt första stycket gäller 6 § andra stycket och,
för det fall socialnämnden har ansökt om vård med stöd av
lagen, 6 § tredje stycket.
I 9 a och 9 b §§ finns bestämmelser om fortsatt
omhändertagande för tillfällig vård av den unge.
Denna paragraf ansluter, tillsammans med 7-9 b §§, till rådets
förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet,
erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål
och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden
av barn (Bryssel II-förordningen) och lagen (2012:318) om 1996
års Haagkonvention. Lag (2022:955).
7 § Har socialnämnden beslutat om omedelbart omhändertagande,
skall beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka
från den dag då beslutet fattades. Därvid skall beslutet jämte
handlingarna i ärendet tillställas rätten.
Förvaltningsrätten skall pröva beslutet så snart det kan ske.
Om det inte finns synnerliga hinder, skall prövningen ske inom
en vecka från den dag då beslutet och handlingarna kom in till
rätten.
Om beslutet inte har underställts förvaltningsrätten inom
föreskriven tid, upphör omhändertagandet.
Har socialnämnden beslutat om omedelbart omhändertagande efter
det att nämnden har ansökt om vård med stöd av lagen, skall
beslutet underställas den rätt som prövar frågan om vård.
Därvid gäller bestämmelserna i första-tredje styckena.
Lag (2009:804).
8 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om omedelbart
omhändertagande, ska socialnämnden inom fyra veckor från den
dag då omhändertagandet verkställdes ansöka hos
förvaltningsrätten om att den unge ska
1. beredas vård med stöd av denna lag, eller
2. vara fortsatt omhändertagen för tillfällig vård enligt
9 a §.
Förvaltningsrätten får medge förlängning av denna tid, om
ytterligare utredning eller någon annan särskild omständighet
gör det nödvändigt. Lag (2019:472).
9 § Ett omedelbart omhändertagande upphör
1. om ansökan om vård eller ansökan om fortsatt
omhändertagande för tillfällig vård enligt 9 a § inte har
gjorts inom den tid som anges i 8 § och inte heller
förlängning av tiden har begärts, eller
2. när rätten avgör frågan om vård eller frågan om fortsatt
omhändertagande.
Ett beslut om omedelbart omhändertagande får inte verkställas
om den unge är häktad.
Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, ska
socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra. Ett sådant
beslut får meddelas också av den rätt som prövar en fråga om
vård med stöd av lagen eller en fråga om fortsatt
omhändertagande enligt 9 a §. Lag (2019:472).
9 a § Förvaltningsrätten får medge att ett omhändertagande
enligt 6 a § ska fortsätta om den unge fortsatt behöver
tillfällig vård och socialnämnden har ansökt om fortsatt
omhändertagande inom den tid som anges i 8 § första stycket,
tiden för ett beslut om förlängd tidsfrist enligt 8 § andra
stycket inte har löpt ut eller tiden för ett gällande beslut
om fortsatt omhändertagande inte har löpt ut.
Socialnämnden ska i ansökan ange hur lång tid den unge behöver
vara omhändertagen och vilka omständigheter som utgör grund
för ett fortsatt omhändertagande. Tillsammans med ansökan ska
socialnämnden överlämna handlingarna i ärendet till
förvaltningsrätten.
Om ansökan har kommit in till förvaltningsrätten inom
föreskriven tid, får omhändertagandet fortsätta i avvaktan på
förvaltningsrättens beslut.
Ett medgivande om fortsatt omhändertagande får lämnas för
högst två månader åt gången, räknat från den dag då domstolen
meddelar beslut i frågan. Ett fortsatt omhändertagande får
pågå under högst ett år i följd, såvida inte fortsatt
tillfällig vård är nödvändig. Lag (2019:472).
9 b § Ett fortsatt omhändertagande för tillfällig vård enligt
9 a § upphör om socialnämnden inte har ansökt om att den unge
ska vara fortsatt omhändertagen innan tiden för gällande
beslut om fortsatt omhändertagande har löpt ut.
Om det inte längre finns skäl för att den unge ska vara
omhändertagen, ska socialnämnden eller, i förekommande fall,
rätten besluta att omhändertagandet genast ska upphöra.
Lag (2019:472).
Vården
10 § Vården skall anses påbörjad när den unge på grund av ett
beslut om omedelbart omhändertagande eller om vård har
placerats utanför sitt eget hem.
För vårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453) och föreskrifterna i 11-20 §§.
Lag (2001:466).
11 § Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge skall
ordnas och var han eller hon skall vistas under vårdtiden. I
fråga om den som vårdas i ett hem som avses i 12 § första
stycket får dock Statens institutionsstyrelse i samband med att
den unge transporteras besluta att han eller hon tillfälligt
skall vistas i ett annat sådant hem.
Nämnden får medge att den unge vistas i sitt eget hem, om detta
kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller
henne. Vård med stöd av denna lag skall dock alltid inledas
utanför den unges eget hem.
Om nämndens beslut enligt första eller andra stycket inte kan
avvaktas, får ordföranden eller någon annan ledamot som nämnden
har förordnat besluta i frågan. Beslutet skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.
Nämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården skall
ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för
att genomföra vården, bestämma om hans eller hennes personliga
förhållanden.
Nämnden har under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren
för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 §
föräldrabalken tillgodoses. Lag (2007:1312).
12 § För vård av unga som på någon grund som anges i 3 §
behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska det finnas
särskilda ungdomshem.
Om socialnämnden har beslutat att den unge ska vistas i ett
hem som avses i första stycket ska Statens
institutionsstyrelse anvisa plats i ett sådant hem. I akuta
situationer ska Statens institutionsstyrelse omedelbart
anvisa en sådan plats. Lag (2018:652).
12 a § Om den unge är placerad på ett särskilt ungdomshem
och vårdas eller har vårdats på sjukhus, ska
verksamhetschefen vid vårdenheten genast underrätta Statens
institutionsstyrelse om den unge önskar lämna eller redan har
lämnat vårdenheten.
Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är
verksam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att den unge
har en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra
stycket smittskyddslagen (2004:168) utgör en allmänfarlig
sjukdom, ska Statens institutionsstyrelse underrättas, om det
inte står klart att det inte finns någon risk för
smittspridning. Lag (2018:652).
13 § Har den unge beretts vård med stöd av 2 §, ska
socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vård
enligt lagen fortfarande behövs och hur vården bör inriktas
och utformas.
Har den unge beretts vård med stöd av 3 §, ska socialnämnden
inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet
pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska
därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste
prövning. Lag (2022:664).
13 a § Socialnämnden ska noga följa vården av den som får vård
med stöd av denna lag.
Socialnämnden ska följa vården främst genom
1. regelbundna personliga besök i det hem där den unge vistas,
2. enskilda samtal med den unge,
3. samtal med den eller dem som tagit emot den unge i sitt
hem, och
4. samtal med vårdnadshavarna.
Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma den unges hälsa,
utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till
anhöriga och andra närstående. Lag (2012:777).
13 b § När socialnämnden prövar om vård som har beslutats med
stöd av denna lag ska upphöra för någon som är under 18 år och
som är placerad i ett hem som avses i 6 kap. 6 § första stycket
socialtjänstlagen (2001:453), ska socialnämnden också särskilt
överväga om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud
enligt 24 §. Lag (2022:664).
13 c § När den unge har varit placerad i samma familjehem
under två år från det att placeringen verkställdes, ska
socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka
om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 §
föräldrabalken. Därefter ska frågan övervägas årligen.
Vid ett sådant övervägande ska följande särskilt beaktas:
- den unges och familjehemsföräldrarnas inställning till en
vårdnadsöverflyttning,
- den unges relation till familjehemsföräldrarna och deras
förmåga att tillgodose den unges behov av en trygg och god
uppväxt,
- familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att
tillgodose den unges behov av kontakt med sina föräldrar och
andra närstående, och
- den unges relation till sina föräldrar. Lag (2022:664).
14 § Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov
av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt
tillgodoses.
Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård
enligt denna lag, får socialnämnden
1. besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med
föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller
beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller
2. besluta att den unges vistelseort inte ska röjas för
föräldrar eller vårdnadshavare.
Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om
ett sådant beslut som avses i andra stycket fortfarande
behövs.
Av 30 § tredje stycket folkbokföringslagen (1991:481) framgår
när socialnämnden får ansöka om skyddad folkbokföring för
barn som vårdas enligt 2 § denna lag. Lag (2018:686).
14 a § Statens institutionsstyrelse skall följa upp
verksamheten enligt denna lag. Uppföljningen skall omfatta
tiden såväl under som efter avslutad vård.
Socialnämnden skall till Statens institutionsstyrelse lämna de
uppgifter om enskilda som Statens institutionsstyrelse behöver
för att fullgöra den skyldighet som följer av första stycket.
Lag (2005:468).
Särskilda befogenheter
15 § Om den unge vårdas på någon grund som anges i 3 § och
vistas i ett hem för särskilt noggrann tillsyn, får han eller
hon hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den
begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården
skall kunna genomföras. Den unges rörelsefrihet får också
inskränkas när det behövs av hänsyn till andra intagnas eller
personalens säkerhet. Lag (2003:420).
15 a § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § har rätt
att använda elektroniska kommunikationstjänster, ta emot
besök samt vistas utanför hemmet i den utsträckning det är
lämpligt. För den som omfattas av 15 § får rätten att använda
elektroniska kommunikationstjänster och ta emot besök vägras
eller begränsas om det kan äventyra vården eller ordningen
vid hemmet. Ett sådant beslut får gälla högst 14 dagar. När
det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det
upphävas.
Den som avses i första stycket får vistas utanför hemmet
under en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor.
Beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster eller ta emot besök samt beslut om
vistelse utanför hemmet fattas av Statens
institutionsstyrelse. Beslut om vistelse utanför hemmet ska
fattas efter samråd med socialnämnden.
I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner
enligt denna lag. Lag (2018:652).
15 b § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får
beredas vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar eller på
något annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn (vård
vid låsbar enhet),
1. om det är nödvändigt med hänsyn till den unges eller
andras säkerhet, eller
2. om det är nödvändigt för att förhindra att den unge
avviker eller för att i övrigt genomföra vården.
Den som vårdas vid en låsbar enhet ska ges möjlighet att
dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt
fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning.
Vård vid en låsbar enhet får pågå under högst två månader i
följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det, får dock
vården vid enheten pågå längre tid, förutsatt att någon av de
omständigheter som anges i första stycket fortfarande gäller
och att den unge samtidigt ges möjlighet till vistelse i
öppnare former eller utanför hemmet. Lag (2018:652).
15 c § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om
det är särskilt påkallat på grund av att den unge uppträder
våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han
eller hon inte kan hållas till ordningen, hållas i
avskildhet. Den unge ska då stå under fortlöpande uppsikt av
personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Han eller
hon får inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som
är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under
längre tid än fyra timmar i följd.
En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om
varje åtgärd som vidtas enligt första stycket. Om läkaren
eller sjuksköterskan begär det, ska åtgärden genast
avbrytas. Lag (2018:652).
15 d § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om
det krävs med hänsyn till hans eller hennes speciella behov
av vård eller säkerhet eller säkerheten vid hemmet, hindras
från att träffa andra som vårdas där (vård i enskildhet).
Vård i enskildhet ska vara anpassad efter den unges
individuella vårdbehov.
En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och
alltid omprövas inom sju dagar från senaste prövning.
Lag (2018:652).
16 § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får inte inneha
narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel,
sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller
injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med
narkotika. Den unge får inte heller inneha något annat som kan
vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Om sådan
egendom påträffas, skall den omhändertas. Lag (2005:468).
17 § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om
det behövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid
ankomst till hemmet för kontroll av att han eller hon inte
bär på sig något som enligt 16 § inte får innehas. Detsamma
gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke
att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.
En kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska
genomföras i närvaro av ett vittne om inte den unge avstår
från den rätten.
Den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon
särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid
kroppsvisitationen eller den ytliga kroppsbesiktningen. Den
unges önskemål ska så långt det är möjligt tillgodoses.
All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid
kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.
Lag (2018:652).
17 a § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § är, om
inte annat motiveras av medicinska eller liknande skäl,
skyldig att vid ankomsten till hemmet lämna blod-, urin-,
utandnings-, saliv- eller svettprov för kontroll av om han
eller hon är påverkad av narkotika, alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan
vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Den unge får uppmanas att lämna prov
endast om det finns anledning till det.
Första stycket första meningen gäller också om det under
vistelsen i hemmet kan misstänkas att den unge är påverkad av
någon sådan dryck eller vara eller något sådant medel som
anges i första stycket. Lag (2018:652).
17 b § Om det behövs för att genomföra vården eller
upprätthålla ordningen vid hemmet, får bostadsrum och andra
slutna förvaringsställen som disponeras av någon som omfattas
av bestämmelserna i 15 § undersökas (rumsvisitation). En
rumsvisitation får endast utföras för att söka efter föremål
som den unge inte får inneha enligt 16 §.
En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All
den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas.
Lag (2018:652).
17 c § Om det behövs för att genomföra vården eller
upprätthålla ordningen vid hemmet, får säkerhetskontroll
genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning
på de särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse
bestämmer. Det ska för varje särskilt ungdomshem anges i
vilka situationer kontroller får genomföras. Sådan kontroll
får bara genomföras på unga som omfattas av bestämmelserna i
15 § för att söka efter föremål som den unge inte får inneha
enligt 16 §. Lag (2018:652).
18 § Bestämmelserna i 16, 17, 17 b och 17 c §§ ska gälla
för alla som vårdas i ett hem för särskilt noggrann tillsyn,
om det är nödvändigt för att genomföra vården och
upprätthålla ordningen vid hemmet och regeringen, eller efter
regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger
det. Lag (2018:652).
19 § Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får underkastas
övervakning av sina brev och andra försändelser, om detta
behövs med hänsyn till ordningen vid hemmet eller till den
unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens
institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelser som
kommer till eller sänds från den unge. Om en ankommande
försändelse innehåller egendom som den unge inte får inneha
enligt 16 §, skall egendomen omhändertas.
Brev mellan den unge och en svensk myndighet eller advokat
eller hans eller hennes offentliga biträde skall
vidarebefordras utan föregående granskning. Lag (2005:468).
20 § Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas
av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
omhändertagits enligt 16 eller 19 § eller har sådan egendom
påträffats inom ett hem för särskilt noggrann tillsyn utan att
det finns någon känd ägare till egendomen, ska Statens
institutionsstyrelse låta förstöra eller sälja egendomen
enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första
stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. Belopp
som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.
Detsamma ska gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och
andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk
av eller annan befattning med narkotika. Lag (2019:358).
20 a § Tvångsåtgärder enligt 15–15 d §§ och 17–19 §§ får
användas endast om de står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska
de användas. Lag (2018:652).
20 b § I 15 a, 17 c och 18–20 §§ finns bestämmelser om
att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver
fattas beslut enligt 15 och 15 b–17 b §§ av Statens
institutionsstyrelse. Lag (2018:652).
20 c § Den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter
ett verkställt beslut om
1. avskildhet enligt 15 c §,
2. kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §,
eller
3. rumsvisitation enligt 17 b §.
Under samtalet ska den unge få information om vad som var
anledningen till att tvångsåtgärden behövde tillgripas och
ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den vidtagna
åtgärden. Lag (2018:652).
Upphörande av vård
21 § När vård med stöd av denna lag inte längre behövs, ska
socialnämnden besluta att vården ska upphöra. Socialnämnden
får inte besluta att vård enligt 2 § ska upphöra förrän de
omständigheter som föranleder vården har förändrats på ett
varaktigt och genomgripande sätt.
Nämnden ska noga förbereda den unges återförening med den
eller dem som har vårdnaden om honom eller henne.
Vård som har beslutats med stöd av 2 § ska upphöra senast när
den unge fyller 18 år.
Vård som har beslutats med stöd av 3 § ska upphöra senast när
den unge fyller 21 år. Lag (2022:664).
21 a § Beslut om vård med stöd av denna lag hindrar inte
beslut om
1. avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen
(2005:716),
2. utvisning enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av
vissa utlänningar,
3. utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,
4. överlämnande enligt lagen (2011:1165) om överlämnande från
Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,
5. utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling,
6. utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med
de internationella tribunalerna för brott mot internationell
humanitär rätt,
7. överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med
Internationella brottmålsdomstolen,
8. överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från
Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller
9. utlämning enligt lagen (2006:615) om samarbete med
Specialdomstolen för Sierra Leone.
Vård med stöd av denna lag upphör när ett beslut enligt första
stycket 1-9 har verkställts. Lag (2022:702).
Uppföljning
21 b § När vård upphör enligt 21 § ska socialnämnden följa upp
situationen för den som är under 18 år.
Om den unge ska återförenas med den eller dem som har
vårdnaden om honom eller henne när vården upphör men
återföreningen behöver förberedas, ska socialnämnden följa upp
den unges situation först när återföreningen har skett.
Lag (2022:664).
21 c § Vid en uppföljning enligt 21 b § får socialnämnden
konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som
behövs. Socialnämnden får samtala med den unge utan
vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är
närvarande.
När uppföljningen inleds respektive avslutas ska socialnämnden
underrätta den unge, om den unge har fyllt 15 år, och
vårdnadshavare som berörs.
En uppföljning ska avslutas senast sex månader från det att
den inleddes. Uppföljningen ska också avslutas om nämnden
inleder en utredning enligt 11 kap. 1 § första stycket
socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2022:664).
Andra åtgärder
Förebyggande insatser
22 § Om det kan antas att den som är under 20 år till följd av
ett beteende som avses i 3 § kommer att behöva beredas vård
enligt denna lag om beteendet fortsätter och det stöd eller
den behandling som den unge behöver inte kan ges med samtycke
av den unge själv, om han eller hon har fyllt 15 år, och av
den unges vårdnadshavare, får socialnämnden besluta
1. att den unge ska hålla regelbunden kontakt med en särskilt
kvalificerad kontaktperson som socialnämnden utsett, eller
2. att den unge ska delta i behandling i öppna former inom
socialtjänsten.
När ett sådant beslut meddelas, ska en särskild
behandlingsplan finnas.
Bestämmelserna i 13 § andra stycket, 13 a § första stycket
samt 21 § första stycket första meningen och andra och fjärde
styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga om beslut
enligt första stycket. Prövning enligt 13 § andra stycket av
om ett sådant beslut ska upphöra att gälla ska ske första
gången inom sex månader från dagen för nämndens beslut.
Första stycket är också tillämpligt om den som är under 20 år
och som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 §
brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i
uppenbart behov av fortsatta insatser för att hindra ett
sådant beteende som avses i första stycket. Lag (2022:664).
23 § Ett beslut enligt 22 § upphör att gälla, om
1. beslut fattas om omedelbart omhändertagande, eller
2. ansökan om vård bifalls.
Flyttningsförbud m.m.
24 § Förvaltningsrätten får efter ansökan av socialnämnden för
viss tid eller tills vidare förbjuda den som har vårdnaden om
en underårig att ta denne från ett hem som avses i 6 kap. 6 §
första stycket socialtjänstlagen (2001:453) om det finns en
påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas
om han eller hon skiljs från hemmet (flyttningsförbud).
Lag (2009:804).
25 § Ansökan om flyttningsförbud görs av den socialnämnd som
har lämnat medgivande enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen
(2001:453) att ta emot den unge i ett enskilt hem. Samma nämnd
beslutar om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 §.
Lag (2001:466).
26 § Socialnämnden skall minst en gång var tredje månad överväga om ett
flyttningsförbud fortfarande behövs.
När ett flyttningsförbud inte längre behövs, skall socialnämnden besluta
att förbudet skall upphöra.
27 § Socialnämnden får besluta om tillfälligt flyttningsförbud, om
1. det är sannolikt att ett flyttningsförbud behövs, och
2. rättens beslut om flyttningsförbud inte kan avvaktas med hänsyn till
risken för den unges hälsa eller utveckling.
Om socialnämndens beslut om tillfälligt flyttningsförbud inte kan
avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden
har förordnat besluta om ett sådant förbud. Beslutet skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.
När socialnämnden har ansökt om flyttningsförbud, får även rätten
besluta om ett tillfälligt flyttningsförbud.
28 § Har socialnämnden beslutat om tillfälligt
flyttningsförbud, skall beslutet underställas
förvaltningsrätten. Därvid gäller bestämmelserna i 7 §
första-tredje styckena. Lag (2009:804).
29 § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om
tillfälligt flyttningsförbud, skall socialnämnden inom två
veckor från dagen för förvaltningsrättens beslut ansöka om
flyttningsförbud. Lag (2009:804).
30 § Ett tillfälligt flyttningsförbud upphör
1. om ansökan om flyttningsförbud inte har gjorts inom den tid som anges
i 29 §, eller
2. när rätten avgör frågan om flyttningsförbud.
Om det inte längre finns skäl för ett tillfälligt flyttningsförbud,
skall socialnämnden besluta att detta genast skall upphöra. Ett sådant
beslut får meddelas också av den rätt som prövar en fråga om
flyttningsförbud.
31 § Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ett
flyttningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud får
socialnämnden besluta hur den unges umgänge skall utövas med
vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad
genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal.
Lag (2003:406).
Utreseförbud
31 a § Om det finns en påtaglig risk för att någon som är
under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att
ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller
könsstympas, ska han eller hon förbjudas att lämna Sverige
(utreseförbud). Lag (2020:352).
31 b § Beslut om utreseförbud meddelas av förvaltningsrätten
efter ansökan av socialnämnden.
Ansökan ska innehålla en redogörelse för
1. den unges förhållanden,
2. de omständigheter som utgör grund för att den unge behöver
skyddas genom ett utreseförbud,
3. tidigare vidtagna åtgärder,
4. hur relevant information lämnats till den unge,
5. vilket slags relevant information som lämnats, och
6. den unges inställning.
Lag (2020:352).
31 c § Om ett utreseförbud har meddelats ska socialnämnden
inom sex månader från dagen för beslutet pröva om
utreseförbudet ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas
fortlöpande inom sex månader från senaste prövning.
Om det inte längre finns skäl för ett utreseförbud, ska
socialnämnden besluta att utreseförbudet ska upphöra.
Ett utreseförbud upphör senast när den unge fyller 18 år.
Lag (2020:352).
31 d § Socialnämnden får besluta om tillfälligt utreseförbud,
om
1. det är sannolikt att ett utreseförbud behövs, och
2. rättens beslut om utreseförbud inte kan avvaktas med hänsyn
till risken för att den unge förs utomlands eller lämnar
Sverige.
Om socialnämndens beslut om tillfälligt utreseförbud inte kan
avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot
som nämnden har förordnat besluta om ett sådant förbud.
Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
När socialnämnden har ansökt om utreseförbud, får även rätten
besluta om ett tillfälligt utreseförbud. Lag (2020:352).
31 e § Om socialnämnden har beslutat om ett tillfälligt
utreseförbud, ska det beslutet underställas förvaltningsrätten
inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Beslutet och
handlingarna i ärendet ska tillställas rätten.
Förvaltningsrätten ska pröva beslutet så snart det kan ske. Om
det inte finns synnerliga hinder, ska prövningen ske inom en
vecka från den dag då beslutet och handlingarna kom in till
rätten.
Om beslutet inte har underställts förvaltningsrätten inom
föreskriven tid, upphör det tillfälliga utreseförbudet.
Om socialnämnden har beslutat om ett tillfälligt utreseförbud
efter det att nämnden har ansökt om ett utreseförbud, ska
beslutet underställas den rätt som prövar frågan om
utreseförbudet. Första-tredje styckena gäller också vid ett
sådant beslut. Lag (2020:352).
31 f § Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om
tillfälligt utreseförbud, ska socialnämnden inom fyra veckor
från dagen för förvaltningsrättens beslut ansöka om ett
utreseförbud. Förvaltningsrätten får medge förlängning av
denna tid, om ytterligare utredning gör det nödvändigt.
Lag (2020:352).
31 g § Ett tillfälligt utreseförbud upphör
1. om en ansökan om utreseförbud inte har gjorts inom den tid
som anges i 31 f § och inte heller förlängning av tiden har
begärts, eller
2. när rätten avgör frågan om utreseförbud.
Om det inte längre finns skäl för ett tillfälligt
utreseförbud, ska socialnämnden besluta att detta genast ska
upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av den rätt som
prövar en fråga om utreseförbud. Lag (2020:352).
31 h § Beslut om utreseförbud eller tillfälligt utreseförbud
hindrar inte beslut enligt 21 a § första stycket.
Ett utreseförbud eller ett tillfälligt utreseförbud upphör när
ett beslut enligt 21 a § första stycket har verkställts.
Lag (2020:352).
31 i § Socialnämnden får för en viss resa besluta om ett
tillfälligt undantag från ett utreseförbud. Sådant beslut får
endast fattas om det inte finns någon risk för att den unge
förs utomlands eller lämnar Sverige eller under resan förs
eller beger sig till annat land i syfte att ingå äktenskap
eller en äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas.
Lag (2020:352).
Läkarundersökning
32 § I ett ärende enligt denna lag får socialnämnden besluta om
läkarundersökning av den unge samt utse läkare för undersökningen. Om
undersökningen inte lämpligen kan genomföras i den unges hem, får
nämnden bestämma någon annan plats för den. I ett mål enligt denna lag
har rätten samma befogenhet.
Läkarundersökning skall, om den inte av särskilda skäl är obehövlig, ske
innan nämnden gör ansökan enligt 4 §.
Provtagning inför umgänge och upphörande av vård
32 a § Har den unge beretts vård med stöd av 2 § ska
socialnämnden inför umgänge, om det finns anledning till det,
kontrollera om en vårdnadshavare eller förälder är eller har
varit påverkad av narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara
som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Socialnämnden får då besluta att
vårdnadshavaren eller föräldern ska uppmanas att lämna blod-,
urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov.
Lag (2022:664).
32 b § Har den unge beretts vård med stöd av 2 § ska
socialnämnden inför prövning av om vården ska upphöra, om det
finns anledning till det, kontrollera om en vårdnadshavare är
eller har varit påverkad av någon sådan dryck eller vara eller
något sådant medel som anges i 32 a §. Socialnämnden får då
besluta att han eller hon ska uppmanas att lämna sådana prov
som anges där. Lag (2022:664).
32 c § Ett beslut enligt 32 a eller 32 b § får fattas bara i
den mån åtgärden är försvarlig med hänsyn till dess syfte och
övriga omständigheter.
Socialnämnden ska i beslutet särskilt ange vad för slags prov
som avses och syftet med åtgärden.
Om vårdnadshavaren eller föräldern inte medverkar till
provtagning får förhållandet tillmätas den betydelse för
socialnämndens umgänges- eller vårdbeslut som omständigheterna
motiverar. Lag (2022:664).
Bestämmelser om handläggningen
33 § Mål och ärenden enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.
34 § Om den unge är omhändertagen eller om ett tillfälligt
flyttningsförbud eller ett tillfälligt utreseförbud har
meddelats, ska förvaltningsrätten ta upp målet till avgörande
inom två veckor från den dag då ansökan om vård, fortsatt
omhändertagande för tillfällig vård, flyttningsförbud eller
utreseförbud kom in. Förvaltningsrätten får förlänga denna
tid, om ytterligare utredning eller någon annan särskild
omständighet gör det nödvändigt. Lag (2020:352).
35 § I mål om beredande eller upphörande av vård,
flyttningsförbud, fortsatt omhändertagande för tillfällig vård
eller utreseförbud enligt denna lag ska förvaltningsrätten och
kammarrätten hålla muntlig förhandling, om detta inte är
uppenbart obehövligt. Muntlig förhandling ska alltid hållas,
om någon part begär det. Parterna ska upplysas om sin rätt att
begära muntlig förhandling.
Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig
personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna
att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till en senare dag. Lag (2020:352).
36 § Den unge ska få relevant information. Den unge ska ges
möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom
eller henne. Om den unge inte framför sina åsikter, ska hans
eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på
annat sätt. Den unges åsikter och inställning ska tillmätas
betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och
mognad.
Om den unge har fyllt 15 år, har han eller hon rätt att själv
föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. Den som är
yngre får höras i domstol, om han eller hon inte kan antas ta
skada av det.
Den som är förordnad som offentligt biträde enligt 39 § för
någon som är under 15 år, utan att samtidigt vara biträde för
vårdnadshavaren, är utan särskilt förordnande den unges
ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet
avser. Lag (2012:777).
37 § Vid handläggning i kammarrätt av andra mål enligt denna
lag än mål om omedelbart omhändertagande, tillfälligt
flyttningsförbud och tillfälligt utreseförbud ska nämndemän
ingå i rätten. Lag (2020:352).
38 § Vid delgivning med enskild i mål eller ärende enligt denna
lag får 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte
tillämpas. Lag (2010:1955).
39 § I mål och ärenden om beredande av vård enligt 2 eller
3 §, omedelbart omhändertagande enligt 6 eller 6 a §, fortsatt
omhändertagande enligt 9 a §, upphörande av fortsatt
omhändertagande enligt 9 b §, upphörande av vård enligt 21 §,
flyttningsförbud enligt 24 §, upphörande av flyttningsförbud
enligt 26 §, utreseförbud enligt 31 a §, upphörande av
utreseförbud enligt 31 c § eller tillfälligt utreseförbud
enligt 31 d § eller vid överklagande enligt 41 § första
stycket 1 ska offentligt biträde förordnas för den som
åtgärden avser samt för dennes vårdnadshavare, om det inte
måste antas att behov av biträde saknas.
Till offentligt biträde för den unge får endast den förordnas
som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i
övrigt är särskilt lämplig för uppdraget.
Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes
vårdnadshavare, förordnas gemensamt biträde, om det inte finns
motstridiga intressen mellan dem.
Vid överklagande enligt 42 § ska offentligt biträde förordnas
för den som är under 15 år och som åtgärden avser, om det inte
måste antas att behov av biträde saknas.
Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger
målet. I ärenden hos socialnämnd förordnas offentligt biträde
av förvaltningsrätten. Lag (2020:1259).
40 § Beslut om omedelbart omhändertagande, om förebyggande
insatser, om tillfälligt flyttningsförbud eller om tillfälligt
utreseförbud gäller omedelbart.
Andra beslut av socialnämnden enligt denna lag gäller
omedelbart, om nämnden inte bestämmer något annat.
Rätten får bestämma att andra beslut som rätten har meddelat
ska gälla omedelbart. Lag (2020:352).
Bestämmelser om överklagande
41 § Socialnämndens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol, när nämnden har
1. beslutat om var vården av den unge ska inledas eller
beslutat i fråga om att flytta den unge från det hem där han
eller hon vistas,
2. beslutat i fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,
3. med stöd av 14 § beslutat i fråga om umgänge eller beslutat
att den unges vistelseort inte ska röjas,
4. fattat beslut enligt 22 § eller prövat om ett sådant beslut
ska upphöra att gälla,
5. med stöd av 31 § beslutat i fråga om umgänge,
6. beslutat i fråga om fortsatt flyttningsförbud,
7. beslutat i fråga om upphörande av ett fortsatt
omhändertagande för tillfällig vård,
8. beslutat i fråga om fortsatt utreseförbud, eller
9. beslutat i fråga om tillfälligt undantag från ett
utreseförbud.
Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.
Rättens beslut enligt 8 och 31 f §§ i fråga om förlängd
ansökningstid och enligt 32 § om läkarundersökning får inte
överklagas. Lag (2020:352).
42 § Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna
lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om
beslutet gäller
1. inskränkningar i rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster eller ta emot besök enligt 15 a §,
2. vård vid en låsbar enhet enligt 15 b §, avskildhet enligt
15 c § eller vård i enskildhet enligt 15 d §,
3. kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt
17 §,
4. skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-
eller svettprov enligt 17 a §,
5. rumsvisitation enligt 17 b §,
6. övervakning av brev och andra försändelser enligt 19 §,
eller
7. förstörande eller försäljning av egendom enligt 20 §.
Överklagande prövas av den förvaltningsrätt som meddelat
beslutet om vård.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2018:652).
Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården
43 § Polismyndigheten eller, om det gäller en transport av
någon som vårdas i ett sådant särskilt hem som avses i 12 §,
Kriminalvården ska lämna hjälp för att på begäran av
1. socialnämnden eller nämndens ordförande eller rätten
bereda en läkare, som avses i 32 §, tillträde till den unges
hem eller för att föra den unge till läkarundersökningen,
2. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som
nämnden har förordnat genomföra beslut om vård eller
omhändertagande med stöd av denna lag, och
3. Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta den som
vårdas vid ett hem för särskilt noggrann tillsyn på någon
grund som anges i 3 §, om den unge har avvikit från hemmet,
eller ombesörja någon annan förflyttning av honom eller
henne.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter
som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) eller, om
det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap.
4 § och 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Andra stycket gäller inte en begäran av rätten och inte
heller en begäran av Statens institutionsstyrelse om
efterforskning. Lag (2017:135).
43 a § Kriminalvården ska vid en transport enligt 43 §
tillämpa följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten. Lag (2017:135).
43 b § Den som begär hjälp enligt 43 § ska utan hinder av
sekretess lämna den verkställande myndigheten de uppgifter om
den unge eller närstående till denne som behövs för
planeringen och genomförandet av åtgärden. Lag (2017:135).
43 c § Den unge får tas i förvar, om det är nödvändigt för
att en transport enligt 43 § ska kunna genomföras. Den som är
under femton år får dock inte tas i förvar. Lag (2017:135).
Straff
44 § Den som överträder ett flyttningsförbud eller ett
tillfälligt flyttningsförbud ska dömas till böter.
Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av
socialnämnden eller Socialstyrelsen. Lag (2009:598).
45 § Den som för ut ett barn ur Sverige i strid med ett
utreseförbud eller ett tillfälligt utreseförbud döms till
fängelse i högst två år. För försök döms det till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2020:352).
Övergångsbestämmelser
1990:52
1. Denna lag (nya lagen) träder i kraft den 1 juli 1990, då lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (gamla lagen)
skall upphöra att gälla.
2. Ett beslut om omhändertagande enligt 6 § i den gamla lagen skall
anses som ett beslut enligt 6 § i den nya lagen.
3. Föreskrifterna i 1 § och 2 § andra stycket i den gamla lagen gäller
fortfarande när ansökan om vård med stöd av den lagen har kommit in till
länsrätten före den 1 juli 1990.
4. Ett beslut om vård på någon grund som anges i 1 § andra stycket 1 i
den gamla lagen skall anses som ett beslut om vård med stöd av 2 § i den
nya lagen. Ett beslut om vård på någon grund som anges i 1 § andra
stycket 2 eller tredje stycket i den gamla lagen skall anses som ett
beslut om vård med stöd av 3 § i den nya lagen.
5. Ett beslut enligt 8 a eller 16 § i den gamla lagen skall anses som
ett beslut enligt 22 respektive 14 § i den nya lagen.
6. Har ett flyttningsförbud beslutats med stöd av socialtjänstlagen
(1980:620), gäller socialtjänstlagens bestämmelser om flyttningsförbud
även efter den 1 juli 1990. Dessutom tillämpas bestämmelserna om
övervägande i 26 § och om umgänge i 31 § i den nya lagen.
7. Har ett tillfälligt flyttningsförbud beslutats med stöd av
socialtjänstlagen (1980:620), gäller socialtjänstlagens bestämmelser om
sådant flyttningsförbud även efter den 1 juli 1990. Dessutom tillämpas
bestämmelserna om umgänge i 31 § i den nya lagen.
8. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till den gamla lagen, skall hänvisningen i stället
avse denna lag. Hänvisas det till en föreskrift som har ersatts av en
föreskrift i denna lag, skall den nya föreskriften tillämpas.
1993:2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som lämnas under
tiden den 1 juli 1993--den 1 juli 1994. Har staten före den 1 juli
1994 med stöd av 23 a § socialtjänstlagen (1980:620) tagit över ett
hem som avses i 12 § tillämpas dock de nya bestämmelserna i fråga
om vården från och med den dag övertagandet skedde.
2001:466
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen (2001:453)
skall till utgången av år 2001 i stället avse motsvarande
bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620).
2005:468
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Beslut som före lagens ikraftträdande fattats av den som
förestår vården vid ett särskilt ungdomshem skall vid
tillämpningen av denna lag anses fattade av Statens
institutionsstyrelse.
2010:1955
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller
lämnats före den 1 april 2011.