Post 4 av 83 träffar
SFS-nummer ·
2024:172 ·
Visa register
Lag (2024:172) om infrastrukturavgifter på väg
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Utfärdad: 2024-03-21
Övrigt: Rättelsesida 2024:172 har iakttagits.
Ikraft: 2024-05-01 överg.best.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller avgifter som, för att täcka kostnader för
en väginfrastruktur och kostnader för luftföroreningar, buller
och koldioxidutsläpp som användningen av väginfrastrukturen
orsakar, tas ut för användning av
1. allmänna vägar som inte är färjor, eller
2. enskilda vägar som är motorvägar eller som ingår i det
transeuropeiska vägnätet i Sverige.
Kostnader får täckas med infrastrukturavgifter på allmän väg
endast om avgifterna inte differentieras enligt 24, 26 eller
29 §.
Lagen gäller inte avgifter som avser utrustning som är inbyggd
i eller uppsatt längs med eller över en väg och som behövs för
att tillhandahålla energi till fordon i rörelse och för att ta
betalt för energin.
Ordförklaringar
2 § I denna lag avses med
vägavsnitt: en avgränsad del av en infrastruktur för
vägtransport,
transeuropeiska stomtransportnätet: de vägavsnitt som avses i
kapitel III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för
utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om
upphävande av beslut nr 661/2010/EU och som illustreras med
hjälp av kartor i bilaga I till förordningen, och
transeuropeiska vägnätet: det vägnät som avses i kapitel II
avsnitt 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1315/2013 och som illustreras med hjälp av kartor i bilaga I
till förordningen.
3 § Med transportör avses i denna lag ett företag som utför
vägtransporter av gods eller passagerare.
4 § I denna lag avses med
kostnad för trafikrelaterade koldioxidutsläpp: kostnaden för
de skador som uppstår till följd av utsläpp av koldioxid i
samband med att ett fordon används,
kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar: kostnaden för
de skador på människors hälsa och de miljöskador som uppstår
till följd av utsläpp av partiklar och ozonbildande ämnen,
såsom kväveoxid och flyktiga organiska föreningar, i samband
med att ett fordon används, och
kostnad för trafikrelaterat buller: kostnaden för de skador på
människors hälsa och de miljöskador som uppstår till följd av
buller från ett fordon eller från växelverkan mellan fordonet
och vägens yta.
5 § I denna lag avses med
avgiftssystem: ett tekniskt och administrativt system som
används för uttag av avgifter enligt denna lag,
infrastrukturavgift: en distansbaserad avgift som tas ut för
att täcka kostnader för uppförande, drift, underhåll och
utveckling av ett vägavsnitt med tillhörande avgiftssystem,
och
avgift för externa kostnader: en avgift som tas ut för att
täcka kostnader för trafikrelaterad luftförorening,
trafikrelaterat buller eller trafikrelaterade
koldioxidutsläpp.
6 § I denna lag avses med
fordon: ett motorfordon med minst fyra hjul eller en ledad
motorfordonskombination, som är avsedd för eller används för
person- eller godstransport på väg,
lätt fordon: ett fordon som har en totalvikt av högst 3 500
kilogram,
tungt fordon: ett fordon som har en totalvikt över 3 500
kilogram, och
typ av tungt fordon: den typ av fordon som ett tungt fordon
tillhör beroende på antal axlar, dimensioner, vikt eller andra
fordonsegenskaper som avspeglar vägskador och som är synliga
eller anges i fordonshandlingar.
7 § I denna lag avses med utsläppsfritt fordon:
1. en personbil, lätt buss eller lätt lastbil utan
förbränningsmotor, och
2. ett tungt fordon utan förbränningsmotor eller med en
förbränningsmotor som släpper ut
a) mindre än 1 gram koldioxid per kilowattimme, fastställt i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon
och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och
om tillgång till information om reparation och underhåll av
fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och
direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven
80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG och med
genomförandeakter som har antagits med stöd av förordningen,
eller
b) mindre än 1 gram koldioxid per kilometer, fastställt i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon
med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta
nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till
information om reparation och underhåll av fordon och med
genomförandeakter som har antagits med stöd av förordningen.
8 § Med euro-utsläppsklass avses i denna lag en sådan
utsläppsklass för ett tungt fordon som avses i bilaga 0 till
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den
17 juni 1999 om avgifter för fordon för användningen av
väginfrastrukturer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2022/362.
9 § I övrigt har ord och uttryck i denna lag samma betydelse
som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Avgifter behöver inte tas ut för alla kategorier av fordon
10 § Om avgifter tas ut enligt denna lag, får de tas ut för
olika kategorier av fordon oberoende av varandra. Om avgifter
tas ut för personbilar, ska dock avgifter även tas ut för
lätta lastbilar.
Avgiftssystem
11 § Ett avgiftssystem för ett vägavsnitt ska innebära att
avgifterna tas ut och drivs in på ett sätt som påverkar
trafikflödet så lite som möjligt och som gör att normal
trafiksäkerhetsstandard upprätthålls.
12 § Avgiftssystemet får inte innebära diskriminering
1. som leder till en snedvridning av konkurrensen mellan
transportörer,
2. på grund av användares, transportörers eller fordons
nationalitet, eller
3. på grund av transporters ursprung eller destination.
13 § Om avgiftssystemet kräver användning av fordonsutrustning
som avses i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem,
ska den som tar ut infrastrukturavgiften se till att alla
användare kan få tillgång till sådan utrustning.
Fordonsutrustningen ska uppfylla de tekniska kraven i samma
lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den.
Kostnader på allmän väg
14 § Om infrastrukturavgifter tas ut för fordons användning av
ett vägavsnitt på en allmän väg, får de endast tas ut för att
täcka kostnader för
1. uppförandet och utvecklingen av vägavsnittet, och
2. uppförandet, driften, underhållet och utvecklingen av det
avgiftssystem som hör till vägavsnittet.
Avgifterna får endast tas ut för sådana kostnader som
finansieras med lån som ska återbetalas med
infrastrukturavgifter eller direkt med intäkter från
infrastrukturavgifter.
15 § I fråga om fordon som omfattas av lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon, får en infrastrukturavgift
enligt 14 § för användning av vägavsnitt som ingår i det
transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg endast
tas ut om vägavsnittet är en bro, en tunnel eller en väg genom
ett bergspass.
Infrastrukturavgifter på allmän väg
16 § Infrastrukturavgifter enligt 14 § ska bestämmas så att
avgiftsintäkterna
1. fördelas över en tidsperiod som motsvarar vägavsnittets
planerade livslängd eller en tid som inte understiger 20 år,
och
2. totalt inte överstiger de kostnader som avgifterna får
täcka.
17 § Infrastrukturavgifter enligt 14 § ska bestämmas så att de
fördelas mellan olika kategorier av fordon med hänsyn till hur
mycket varje kategori belastar vägavsnittet och hur stor
kostnadsandel som kategorin därför bör bära. En kategoris
andel får på motsvarande sätt fördelas mellan olika typer av
fordon inom kategorin.
Varje andel ska motsvara fordonskategorins eller fordonstypens
beräknade andel av trafiken på vägavsnittet. Om särskilda
kostnader kan hänföras till en viss fordonskategoris eller
fordonstyps belastning på vägavsnittet eller om andelen av
trafiken av någon annan orsak inte är representativ för
belastningen, får andelarna justeras så att andelsfördelningen
återspeglar belastningen. Om infrastrukturavgifter tas ut för
alla tunga fordon, får avgifterna bestämmas så att de täcker
en viss procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för
tunga bussar och en annan procentandel av de beräknade
kostnadsandelarna för tunga lastbilar.
Andelsfördelningen ska ses över regelbundet och justeras vid
behov.
18 § Om en avgift som har bestämts enligt 17 § för en viss
fordons-kategori eller fordonstyp inte tas ut helt eller
delvis, får det inte medföra höjda avgifter för andra
fordonskategorier eller fordonstyper.
Kostnader på enskild väg
19 § Om infrastrukturavgifter tas ut för tunga fordons
användning av ett sådant vägavsnitt på en enskild väg som
ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg, får avgifterna tas ut endast för att täcka kostnader
för uppförandet, driften, underhållet och utvecklingen av
vägavsnittet och det avgiftssystem som hör till vägavsnittet,
inklusive marknadsmässig avkastning på kapital och
marknadsmässig vinstmarginal.
Avgifterna får tas ut endast för att täcka den andel av
kostnaderna som bör bäras av tunga fordon med hänsyn till hur
mycket tunga fordon belastar vägavsnittet.
Infrastrukturavgifter på enskild väg
20 § Infrastrukturavgifter enligt 19 § ska bestämmas så att
avgiftsintäkterna
1. fördelas över en tidsperiod som motsvarar vägavsnittets
planerade livslängd eller en tid som inte understiger 20 år,
och
2. totalt inte överstiger de kostnader som avgifterna får
täcka.
21 § Infrastrukturavgifterna ska bestämmas genom att man först
beräknar de tunga fordonens andel av vägavsnittets totala
kostnader enligt 19 §. De tunga fordonens andel får på
motsvarande sätt fördelas mellan olika kategorier eller typer
av tunga fordon.
Varje andel ska motsvara fordonskategorins eller fordonstypens
beräknade andel av trafiken på vägavsnittet. Om särskilda
kostnader kan hänföras till en viss fordonskategoris eller
fordonstyps belastning på vägavsnittet eller om andelen av
trafiken av någon annan orsak inte är representativ för
belastningen, får andelarna justeras så att andelsfördelningen
återspeglar belastningen. Om infrastrukturavgifter tas ut för
alla tunga fordon, får avgifterna bestämmas så att de täcker
en viss procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för
tunga bussar och personbilar klass II och en annan
procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för tunga
lastbilar.
Andelsfördelningen ska ses över regelbundet och justeras vid
behov.
22 § Trots 19 § andra stycket, 20 § 1 och 21 § får
infrastrukturavgifter tas ut för färd på Öresundsbron enligt
det ursprungliga avgiftssystemet på bron så länge
avgiftssystemet inte ändras i väsentlig omfattning.
Differentiering för euro-utsläppsklass
23 § Infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordons
användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska
vägnätet i Sverige eller är motorväg ska differentieras med
hänsyn till fordonens euro-utsläppsklass. Avgifterna ska
differentieras så att ingen avgift för ett fordon är mer än
dubbelt så hög som den avgift som tas ut för ett likvärdigt
fordon som uppfyller det strängaste utsläppskravet.
24 § Avgifterna behöver inte differentieras enligt 23 §, om
1. en sådan differentiering
a) skulle allvarligt skada avgiftssystemets enhetlighet med
andra avgiftssystem,
b) inte är tekniskt genomförbar, eller
c) skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort
från vägavsnittet med negativa konsekvenser för
trafiksäkerheten och folkhälsan,
2. avgifterna differentieras enligt 25 §, eller
3. avgifter tas ut enligt 35 §.
Differentiering för koldioxidutsläpp
25 § Infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordons
användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska
vägnätet i Sverige eller är motorväg ska differentieras med
hänsyn till fordonens koldioxidutsläppsklasser enligt 9 §
lagen (2024:173) om indelning av tunga fordon i
koldioxidutsläppsklasser eller motsvarande
koldioxidutsläppsklasser för fordon som inte är registrerade i
Sverige. Avgifterna ska differentieras så att den högsta
avgiften tas ut för fordon i koldioxidutsläppsklass 1 och
avgifterna för fordon i
- koldioxidutsläppsklass 2 är minst 5 men inte mer än
15 procent lägre än i klass 1,
- koldioxidutsläppsklass 3 är mer än 15 men inte mer än
30 procent lägre än i klass 1,
- koldioxidutsläppsklass 4 är mer än 30 men inte mer än
50 procent lägre än i klass 1, och
- koldioxidutsläppsklass 5 är mer än 50 men inte mer än
75 procent lägre än i klass 1.
Om avgifterna också differentieras med hänsyn till fordonens
euro-utsläppsklass enligt 23 §, ska avgifterna i
koldioxidutsläppsklasserna 2-5 beräknas i förhållande till
avgiften för sådana fordon i koldioxidutsläppsklass 1 som
uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet.
26 § Avgifterna behöver inte differentieras enligt 25 §, om
avgifter i stället tas ut för trafikrelaterade utsläpp av
koldioxid enligt 37 §.
27 § Avgifter för användning av en bro, av en tunnel eller av
en väg genom ett bergspass behöver inte differentieras enligt
25 §, om differentieringen
1. inte är tekniskt genomförbar, eller
2. skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort
från vägavsnittet med negativa konsekvenser för
trafiksäkerheten och folkhälsan.
Differentiering för utsläppsfria fordon
28 § Infrastrukturavgifter som tas ut för utsläppsfria lätta
lastbilar där förarutrymmet och lastutrymmet finns inom samma
enhet och för utsläppsfria lätta bussar ska vara lägre än för
andra lätta fordon, om
1. det är tekniskt möjligt, och
2. avgifterna tas ut för användning av ett vägavsnitt som
ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg.
Avgifterna ska dock motsvara minst 25 procent av den högsta
avgift som tas ut för andra lätta fordon.
29 § Avgifter för användning av en bro, av en tunnel eller av
en väg genom ett bergspass behöver inte differentieras enligt
28 §, om differentieringen skulle leda till att de mest
förorenande fordonen leds bort från vägavsnittet med negativa
konsekvenser för trafiksäkerheten och folkhälsan.
30 § En infrastrukturavgift som tas ut för ett utsläppsfritt
fordon med en totalvikt över 3 500 kilogram men högst
4 250 kilogram ska uppgå till samma belopp som avgiften för
ett lätt fordon av motsvarande fordonstyp som är
utsläppsfritt.
Differentiering för att styra trafiken på enskild väg
31 § Infrastrukturavgifter som tas ut för användning av ett
vägavsnitt på en enskild väg som ingår i det transeuropeiska
vägnätet i Sverige eller är motorväg får differentieras för
att minska trängsel, främja trafiksäkerheten eller minimera
slitage på vägavsnittet eller optimera användningen av det.
Sådan differentiering får dock endast göras om
1. den görs med hänsyn till tider på dygnet, till typ av dag
eller till årstid,
2. den är tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla
användare på lika villkor,
3. ingen avgift är mer än 175 procent högre än den
genomsnittliga avgiften för motsvarande fordon,
4. högre avgifter för att minska trängsel tas ut under högst
sex timmar per dygn, och
5. differentiering för att minska trängsel innebär högre
avgiftsnivåer under perioder då många fordon använder
vägavsnittet och lägre avgiftsnivåer under övriga tider.
Differentiering i transeuropeiska stomtransportnätet
32 § Infrastrukturavgifter som tas ut för användning av ett
vägavsnitt som ingår i ett stort projekt inom det
transeuropeiska stomtransportnätet får differentieras på annat
sätt än det som följer av 23, 25, 28 och 31 §§, om
1. vägavsnittet är direkt utsatt för konkurrens från andra
trafikslag,
2. en avvikande differentiering behövs för att säkra
projektets lönsamhet, och
3. differentieringen
a) innebär en linjär och proportionell avgiftsstruktur,
b) är offentliggjord och tillgänglig för alla användare på
lika villkor, och
c) inte leder till att kostnader i form av höjda avgifter förs
över på användare som inte omfattas av differentieringen.
33 § Om avgifter differentieras enligt 32 § för att minska
trängsel, främja trafiksäkerheten eller minimera slitage på
vägavsnittet eller optimera användningen av det, ska
differentieringen innebära en styrning till tider på dygnet,
till typ av dag eller till årstid.
Differentiering får inte ge en större totalintäkt
34 § En avgiftsdifferentiering enligt 23, 25, 28, 31 eller
32 § får inte utformas så att de totala avgiftsintäkterna blir
större än om avgifterna inte differentieras.
Avgifter för externa kostnader
35 § Om infrastrukturavgifter tas ut för användning av ett
vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige
eller är motorväg, ska också avgifter för externa kostnader
tas ut för tunga fordons användning av vägavsnittet.
Avgifterna ska täcka externa kostnader i form av
trafikrelaterade luftföroreningar som de tunga fordonen
orsakar när de använder vägavsnittet.
36 § Avgifter för externa kostnader enligt 35 § behöver inte
tas ut
1. för tunga fordon som uppfyller det strängaste euro-
utsläppskravet under fyra år från och med det datum då euro-
utsläppskravet infördes,
2. för användning av en bro, av en tunnel eller av en väg
genom ett bergspass, om ett sådant avgiftsuttag inte är
tekniskt genomförbart, eller
3. om avgifterna skulle leda till att de mest förorenande
fordonen leds bort från vägavsnittet med negativa konsekvenser
för trafiksäkerheten och folkhälsan.
37 § Avgifter för externa kostnader får tas ut för användning
av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i
Sverige eller är motorväg i den utsträckning sådana avgifter
inte ska tas ut enligt 35 §.
38 § Avgifter enligt 35 eller 37 § för tunga fordon ska
bestämmas i enlighet med de minikrav och beräkningsmetoder som
anges i bilaga IIIa till Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/62/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2022/362, och med hänsyn till de
referensvärden som anges i bilagorna IIIb och IIIc till
direktivet.
Avgifternas storlek får bestämmas så att de totala intäkterna
från avgifter för externa kostnader som tas ut för tunga
fordon på vägavsnittet endast motsvarar en andel av de externa
kostnader som dessa fordon orsakar.
39 § Avgifter enligt 35 eller 37 § som tas ut för att täcka
kostnader för trafikrelaterade luftföroreningar eller
trafikrelaterat buller ska bestämmas så att de totala
intäkterna från sådana avgifter inte överstiger de externa
kostnader för trafikrelaterade luftföroreningar eller
trafikrelaterat buller som de avgiftsbelagda fordonens
användning av vägavsnittet orsakar.
40 § En avgift enligt 37 § som tas ut för att täcka kostnader
för trafikrelaterade koldioxidutsläpp får vara högst dubbelt
så hög som referensvärdet enligt bilaga IIIc till
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362.
Samma avgiftsnivå ska tillämpas för likvärdiga fordon. En
avgift för en tung buss får dock bestämmas till ett lägre
belopp än motsvarande avgift för en tung lastbil.
Avgiftsrabatt
41 § Om infrastrukturavgifter tas ut för användning av ett
sådant vägavsnitt på en enskild väg som ingår i det
transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg, får
rabatt på avgiften ges till förmån för personbilar som
regelbundet använder vägavsnittet. Rabatten får inte leda till
att kostnader i form av höjda avgifter förs över på användare
som inte omfattas av rabatten.
Uppgifter om fordons utsläppsklass när avgift tas ut
42 § Om ett fordons utsläppsklass har betydelse för en
infrastrukturavgift som tas ut för användning av ett
vägavsnitt, ska den som tar ut avgiften se till
1. att uppgiften kan lämnas elektroniskt till avgiftssystemet
innan fordonet använder vägavsnittet, och
2. om uppgiften saknas när avgiften tas ut, att avgiften inte
tas ut med högre belopp än det som gäller för likvärdiga
fordon i den mest förorenande utsläppsklassen.
Kvitto
43 § Totalbeloppet av de avgifter som med stöd av denna lag
tas ut för ett fordons användning av ett vägavsnitt ska framgå
av ett kvitto eller en motsvarande handling som tillhandahålls
den betalningsskyldige eller någon annan som har betalat
avgiften. Om det är möjligt, ska tillhandahållandet ske
elektroniskt.
Ett kvitto behöver inte tillhandahållas den som avstår från
kvittot. Ett sådant avstående befriar inte från den
underrättelseskyldighet som följer av 33 § förvaltningslagen
(2017:900).
Användningsförbud för fordon när avgift inte har betalats
44 § Ett fordon får inte användas, om
1. avgifter för fordonets användning av ett vägavsnitt på en
allmän väg eller avgifter med anledning av försenad betalning
tas ut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen och avgifterna inte har betalats
inom föreskriven tid,
2. den totala avgiftsskulden för fordonet uppgår till mer än
5 000 kronor, och
3. minst sex månader har gått från den dag då mer än
5 000 kronor av den totala avgiftsskulden skulle ha betalats.
45 § En avgift ska inte räknas in i den totala avgiftsskulden
enligt 44 § om
1. en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala
avgiften och avgiften har beslutats efter ägarbytet,
2. ett anstånd med betalningen gäller för avgiften, eller
3. en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala avgiften
enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.
46 § Användningsförbudet gäller till dess den totala
avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats.
47 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda
fallet medge att ett fordon får användas trots
användningsförbudet, om det finns särskilda skäl.
48 § Den som förvärvat ett fordon vid en exekutiv försäljning,
från ett konkursbo eller enligt lagen (1982:129) om flyttning
av fordon i vissa fall får använda fordonet trots
användningsförbudet, om förbudet har inträtt på grund av
obetalda avgifter som en tidigare ägare eller
konkursgäldenären är betalningsskyldig för. Även den som
därefter förvärvat fordonet får använda det trots
användningsförbudet.
49 § Ett konkursbo får trots användningsförbudet använda ett
fordon som tillhör konkursboet, om förbudet har inträtt på
grund av obetalda avgifter som konkursgäldenären eller en
tidigare ägare är betalningsskyldig för.
50 § En polisman eller en bilinspektör
1. ska ta hand om registreringsskyltarna för ett fordon som
används i strid med användningsförbudet, och
2. får medge att fordonet trots användningsförbudet och trots
att registreringsskyltar saknas förs till närmaste lämpliga
avlastningsplats eller uppställningsplats.
Verkställighet
51 § En avgift som inte har betalats i rätt tid ska lämnas för
indrivning, om avgiften
1. avser ett fordons användning av ett vägavsnitt på en allmän
väg, eller
2. är en avgift med anledning av försenad betalning som har
beslutats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.
52 § Ett beslut om avgift som avses i 51 § får verkställas
enligt utsökningsbalken även om det inte har fått laga kraft,
om inte något annat anges i beslutet.
Överklagande
53 § Beslut i fråga om att medge användning av ett fordon
enligt 47 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Personuppgiftsansvar
54 § Den som tar ut avgifter för användning av en enskild väg
är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som verksamheten innebär.
55 § I vägtrafikdatalagen (2019:369) finns bestämmelser om
personuppgiftsansvar i fråga om avgifter för användning av
allmän väg.
Bemyndiganden
56 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får i fråga om infrastrukturavgifter på allmän väg meddela
föreskrifter om
1. vilka vägavsnitt som avgifter ska tas ut på,
2. vilka fordon som ska omfattas av avgifterna,
3. avgifternas storlek,
4. avgiftspliktens inträde,
5. beslut om och betalning av avgifterna, och
6. avgifter med anledning av försenad betalning.
57 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. vilka kostnader som ska innefattas i kostnader för
uppförande och utveckling av ett vägavsnitt och tillhörande
avgiftssystem, och
2. vad som utgör en väsentlig förändring av ett avgiftssystem.
58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får i fråga om vägar i det transeuropeiska vägnätet och
motorvägar meddela föreskrifter om rapportering av uppgifter
som har betydelse för tillämpningen av denna lag.
59 § Regeringen får meddela föreskrifter om att avgifter som
uppgår till ringa belopp inte behöver lämnas för indrivning
enligt 51 §.
Övergångsbestämmelser
2024:172
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026 i fråga om 28
och 29 §§, den 25 mars 2026 i fråga om 35-40 §§ och i övrigt
den 1 maj 2024.
2. Genom lagen upphävs lagen (2014:52) om
infrastrukturavgifter på väg.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
a) användningsförbud och överklagande av beslut som har
meddelats före den 1 maj 2024, och
b) verkställighet av sådana infrastrukturavgifter på allmän
väg och avgifter med anledning av att infrastrukturavgifterna
inte har betalats i rätt tid som har beslutats före den 1 maj
2024.
4. Följande gäller för tillämpningen av 25-27 §§ på
undergrupper av tunga fordon som omfattas av artikel 2.1 a-d i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 av den
20 juni 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp
från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och
rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och
rådets direktiv 96/53/EG. Om Europeiska kommissionen för en
sådan undergrupp har fastställt referensvärden för
koldioxidutsläpp i en genomförandeakt som antagits efter den
30 april 2022 eller om sådana referensvärden inte har
fastställts, ska bestämmelserna om differentiering av
infrastrukturavgifter i 26-28 §§ tillämpas på fordon i den
undergruppen först från och med den dag som inträffar två år
efter offentliggörandet av den genomförandeakt där
referensvärdena fastställs.
5. Följande gäller för tillämpningen av 25-27 §§ på grupper av
tunga fordon som inte omfattas av artikel 2.1 a-d i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242:
a) bestämmelserna om koldioxidutsläppsklasserna 1, 4 och 5
tillämpas först från och med den dag som inträffar två år
efter det att referensvärden för koldioxidutsläpp för den
gruppen av fordon har fastställts i en genomförandeakt som har
antagits med stöd av artikel 7ga.7 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362, och
b) bestämmelserna om koldioxidutsläppsklasserna 2 och 3
tillämpas först från och med den dag då en
utsläppsminskningskurva för den gruppen av fordon har
fastställts enligt artikel 7ga.1 fjärde stycket i
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362,
och trätt i kraft.