Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1998:808 ·
Visa register
Miljöbalk (1998:808)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 1998-06-11
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:421
Övrigt: Rättelseblad 2006:673 och 2006:828 har iakttagits.
Ikraft: 1999-01-01
FÖRSTA AVDELNINGEN
ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER
1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en
hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande
generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan
utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde
och att människans rätt att förändra och bruka naturen är
förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och
olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller
annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en
från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med
material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp
uppnås.
2 § Bestämmelserna i denna balk om hushållning med mark- och
vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet ska i fråga
om geologisk lagring av koldioxid tillämpas även på Sveriges
kontinentalsockel utanför territorialgränsen.
Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför
territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och
15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och
i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
Lag (2019:494).
3 § I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet
för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas
enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i
annan lag.
Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i
sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön
tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).
4 § I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss
vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen
(2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och
Finland, lagen (1974:268) med anledning av
miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige och lagen (1929:404) om giltighet
här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den
11 maj 1929. Lag (2010:898).
5 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande
särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka
försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret
som avviker från denna balk, dock inte inom sådant ämnesområde
för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.
6 § I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning
till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av
unionens fördrag och andra instrument samt unionens beslut.
Lag (2011:322).
7 § I fråga om renhållning inom vissa vägområden och
angränsande områden gäller 26 § väglagen (1971:948).
I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och
luftfartygs miljövärdighet gäller 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 §
luftfartslagen (2010:500).
I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller
i vissa fall 23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I
fråga om byggande av naturgasledning gäller 2 kap. 4 §
naturgaslagen (2005:403). Lag (2010:504).
2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.
Tillämpning och bevisbörda
1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande
och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser
ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som
bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en
åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av
detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit
verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för
miljön.
I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av
försumbar betydelse i det enskilda fallet.
Hänsynsregler
2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs
med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och
omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada
eller olägenhet.
3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de
begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som
behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam-
heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid
yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl
att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller
olägenhet för människors hälsa eller miljön.
4 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja
sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan
befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de
kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan
antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om
varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt
eller bioteknisk organism. Lag (2006:1014).
5 § Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd
ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja
möjligheterna att
1. minska mängden avfall,
2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
3. minska de negativa effekterna av avfall, och
4. återvinna avfall.
I första hand ska förnybara energikällor användas.
Lag (2016:782).
Val av plats
6 § För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett
mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är
lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med
minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Vid prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning
enligt 9 och 11 kap., regeringens tillåtlighetsprövning
enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap. 6,
6 a och 6 b §§, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § ska
bestämmelserna i 3 och 4 kap. tillämpas endast i de fall som
gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.
Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en
detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och
bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om
syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.
Lag (2013:758).
Rimlighetsavvägning
7 § Kraven i 2–5 §§ och 6 § första stycket gäller i den
utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.
Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av
skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med
kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en
totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för
totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till
detta förhållande.
Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att
följa 5 kap. 4 och 5 §§. Lag (2018:1407).
Ansvar för skadad miljö
8 § Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller
vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön
ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att
denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10
kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället
skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.
Slutavvägning
9 § Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada
eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa
eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra
försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får
verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om
regeringen finner att det finns särskilda skäl.
En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om
den medför risk för att ett stort antal människor får sina
levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön
försämras avsevärt.
Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om
regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller
4 §. Lag (2002:175).
10 § Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om
förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket.
Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan
befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.
Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att
tillgodose allmänna intressen.
3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och
vattenområden
God hushållning
1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de
ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till
beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall
ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god
hushållning.
Särskilda markanvändningsintressen
2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast
obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra
ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.
3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från
ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan skada naturmiljön.
4 § Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.
Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse
eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose
väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan
tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt
genom att annan mark tas i anspråk.
Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett
rationellt skogsbruk.
5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen
eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt
skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas
bedrivande.
Områden som är av riksintresse för rennäringen eller
yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första
stycket.
6 § Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har
betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden
eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter
och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården,
kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot
åtgärder som avses i första stycket.
7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen
eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.
Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som
är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i
första stycket.
8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för
anläggningar för industriell produktion, energiproduktion,
energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller
avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av
sådana anläggningar.
Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i
första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.
9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för
totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.
Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för
totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan
påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av
anläggningarna.
Avvägning mellan oförenliga riksintressen
10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera
oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål
som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med
marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området
eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall
försvarsintresset ges företräde.
Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot
bestämmelserna i 4 kap.
Planer och planeringsunderlag
11 § Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt
denna balk ska se till att sådana planer enligt plan- och
bygglagen (2010:900) och sådant planeringsunderlag som behövs
för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten
finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten
begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer
enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till
dessa. Lag (2017:955).
12 § Länsstyrelsen ska ställa samman utredningar, program och
annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen
med mark och vatten i länet och som finns hos statliga
myndigheter. Länsstyrelsen ska på begäran tillhandahålla
planeringsunderlaget åt de kommuner och myndigheter som ska
tillämpa denna balk och åt den som är skyldig att upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. Lag (2017:955).
13 § Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller
flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan
myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering
enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att tillgodose
ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten enligt
detta kapitel och 4 kap. Lag (2017:955).
14 § Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det
uppkommer behov av en sådan redovisning som avses i 13 §.
Lag (2017:955).
4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och
vatten för vissa områden
Områden som i sin helhet är av riksintresse
1 § De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur-
och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks-
intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får
komma till stånd endast om
1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte
hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som
behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör
bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för
utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som
avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437).
2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets,
främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas
vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller
andra ingrepp i miljön:
Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot
Norge till Lysekil,
Kustområdet i Halland,
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,
Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till
Åhus,
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från
Oskarshamn till Arkösund,
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från
Oxelösund till Herräng och Singö,
Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid
Ångermanälvens mynning till Skagsudde,
Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till
riksgränsen mot Finland,
Öland,
Gotland,
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,
Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed
Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och
Listerlandet,
Vänern med öar och strandområden,
Vättern med öar och strandområden,
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området
utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,
Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid
Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och
Östervallskog i norr,
Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen
av Klarälven inom Torsby kommun,
Mälaren med öar och strandområden,
Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken
och Skinnskatteberg,
Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området
utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder
därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik,
Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,
Vindelådalen,
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset
med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.
3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från
gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland
från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från
Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde får
anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1–11 inte
komma till stånd.
På Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a §
1–6 och 8–11 inte komma till stånd. Lag (2009:652).
4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till
Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust,
på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får
fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av
kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns
särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till
stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga
friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av
de stora tätortsregionerna.
Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som
avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1-6, 9 och 10 komma till stånd
endast på platser där det redan finns anläggningar som omfattas
av bestämmelserna i 17 kap. 1 och 4 a §§. Lag (2005:571).
5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags,
Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-
Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna-
Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och
Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd
endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen,
den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.
Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske
utan att områdenas karaktär påverkas.
6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i
1. nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och
Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och
biflöden,
2. Dalälven i
a) vattenområdena Västerdalälven uppströms Hummelforsen och
Österdalälven uppströms Trängslet med tillhörande käll- och
biflöden, och
b) älvsträckorna Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och
Dalälven nedströms Näs bruk,
3. Ljusnan i
a) vattenområdena Voxnan uppströms Vallhaga med tillhörande
käll- och biflöden, och
b) älvsträckorna mellan Hede och Svegsjön och mellan Laforsen
och Arbråsjöarna,
4. Ljungan i
a) vattenområdena Ljungan uppströms Storsjön och Gimån
uppströms Holmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
b) älvsträckorna mellan Havern och Holmsjön och nedströms
Viforsen,
5. Indalsälven i
a) vattenområdena Åreälven, Ammerån, Storån–Dammån och Hårkan
med tillhörande käll- och biflöden, och
b) älvsträckan Långan nedströms Landösjön,
6. Ångermanälven i
a) vattenområdena Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,
Långselån–Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn
och Vojmån uppströms Vojmsjön med tillhörande käll- och
biflöden, och
b) älvsträckan Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön,
7. Vapstälven med tillhörande käll- och biflöden,
8. Moälven med tillhörande käll- och biflöden,
9. Lögdeälven med tillhörande käll- och biflöden,
10. Öreälven med tillhörande käll- och biflöden,
11. Umeälven i
a) vattenområdena Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms
Fjosoken med tillhörande käll- och biflöden, och
b) älvsträckan Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta,
12. Sävarån med tillhörande käll- och biflöden,
13. Skellefteälven i de delar som utgörs av källflödena
uppströms Sädvajaure respektive Riebnes och Malån med
tillhörande käll- och biflöden,
14. Byskeälven med tillhörande käll- och biflöden,
15. Åbyälven med tillhörande käll- och biflöden,
16. Luleälven i vattenområdena Stora Luleälven uppströms
Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure
och Pärlälven med tillhörande käll- och biflöden,
17. Råneälven med tillhörande käll- och biflöden,
18. Emån med tillhörande käll- och biflöden,
19. Bräkneån med tillhörande käll- och biflöden,
20. Mörrumsån med tillhörande käll- och biflöden,
21. Fylleån med tillhörande käll- och biflöden,
22. Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge med
tillhörande käll- och biflöden, och
23. Klarälven mellan Höljes och Edebäck.
Trots första stycket får åtgärder som behövs för att
upprätthålla, underhålla eller ändra en anläggning eller
verksamhet vidtas, om åtgärderna inte medför någon ökad
negativ miljöpåverkan eller endast en tillfällig sådan ökad
påverkan. Lag (2018:1407).
7 § Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är en
nationalstadspark.
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya
anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas
endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller
naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och
kulturvärden i övrigt skadas.
Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär
ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en
nationalstadspark vidtas, om
1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller
tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och
2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett
obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lag (2009:293).
8 § En användning av mark och vatten som kan påverka ett
naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första
stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder
som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd
endast om sådant tillstånd har lämnats. Lag (2001:437).
Områden för geologisk lagring av koldioxid
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om var geologisk
lagring av koldioxid får ske med hänsyn till
lagringsplatsernas avgränsning mot land och vatten, mot
allmänt och enskilt vatten samt mot Sveriges och andra
staters territorier och ekonomiska zoner.
Lag (2012:430).
Havsområden
10 § För vart och ett av havsområdena Bottniska viken,
Östersjön och Västerhavet ska det finnas en havsplan som ger
vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och
prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna
ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte
ingår i fastigheter i svenskt territorialhav utanför de
särskilda avgränsningslinjer, en nautisk mil räknat från
baslinjerna, som framgår av bilaga 6 till lagen (2017:1272)
om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Syftet med
havsplanerna ska vara att bidra till en långsiktigt hållbar
utveckling. Havsplanerna ska beslutas av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana förbud eller
begränsningar som i fråga om verksamheter och åtgärder inom
ett havsplanerat område behövs för att uppnå syftet med
planen. Lag (2017:1274).
5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning
Föreskrifter om miljökvalitet
1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela
landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft
eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda
människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på
eller olägenheter för människors hälsa eller miljön
(miljökvalitetsnormer).
Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela
miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.
2 § Miljökvalitetsnormer skall ange
1. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan
utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som
miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga
olägenheter och som inte får överskridas eller underskridas
efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera
angivna tidsperioder,
2. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som skall
eftersträvas eller som inte bör överskridas eller underskridas
efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera
angivna tidsperioder,
3. högsta eller lägsta förekomst i yt- och grundvatten av
organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av
tillståndet i miljön, eller
4. de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.
Lag (2003:890).
3 § Myndigheter och kommuner ska ansvara för att
miljökvalitetsnormer följs. Lag (2010:882).
4 § En myndighet eller en kommun får inte tillåta att en
verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta,
trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar
från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad
förorening eller störning som innebär att vattenmiljön
försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse
att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller
potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.
Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av
tillstånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs
för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring
eller ett sådant äventyr. Lag (2018:1407).
5 § I fråga om miljökvalitetsnormer som avses i 2 § första
stycket 1 för annat än vatten ska myndigheter och kommuner
vid prövning och tillsyn ställa de krav som behövs för att
följa en sådan norm. Om det finns ett åtgärdsprogram som har
fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för
bedömningen av behovet.
Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller
dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad
förorening eller störning och kan antas på ett inte
obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som
avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten inte följs,
får verksamheten eller åtgärden tillåtas om den
1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för
att följa normen,
2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta
kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa
normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
3. trots att den försvårar möjligheterna att följa
miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet
geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade
förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett
större geografiskt område. Lag (2018:1407).
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
förbuden i 4 § första stycket. Sådana föreskrifter får endast
avse undantag för att tillgodose allmänna intressen av större
vikt eller som det annars finns särskilda skäl för.
Lag (2018:1407).
6 a § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för en kommun att upprätta en förebyggande
luftkvalitetsstrategi,
2. vad en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska innehålla,
3. hur en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska
tillgängliggöras, och
4. hur en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska följas upp.
Lag (2023:629).
Risker för kvaliteten på dricksvatten
6 b § Den myndighet som regeringen bestämmer ska bevaka risker
i tillrinningsområdena för dricksvattenuttag för sådant som
kan påverka kvaliteten på dricksvatten. Lag (2024:22).
6 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att en kommun ska lämna de
uppgifter som behövs för att bedöma sådana risker som avses i
6 b §. Lag (2024:22).
Åtgärdsprogram
7 § Om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm eller
för att skydda kvaliteten på dricksvatten, ska regeringen
eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen
bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.
Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan
följas på grund av att miljön påverkas av en verksamhet som
ligger utanför området, ska ett förslag till åtgärdsprogram
upprättas för hela det område där störningar som påverkar
möjligheten att följa normen förekommer.
Den som upprättar ett förslag till åtgärdsprogram ska
1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de
myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare,
allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet
tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på
förslaget, och
2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur
hänsyn tas till dem samt se till att sammanställningen finns
tillsammans med de övriga handlingarna i ärendet.
Lag (2024:22).
8 § Ett åtgärdsprogram som avses i 7 § ska fastställas av
regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen
bestämmer. Om det behövs får regeringen bestämma att ett
åtgärdsprogram ska fastställas av flera myndigheter eller
kommuner.
Ett åtgärdsprogram som ska fastställas av en kommun ska
beslutas av kommunfullmäktige.
Åtgärdsprogrammet ska skickas till de myndigheter som
regeringen bestämmer.
Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund.
Lag (2018:1407).
9 § Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla
åtgärder som kan påverka möjligheten att följa
miljökvalitetsnormer eller påverka kvaliteten på dricksvatten.
Programmet ska innehålla
1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska
följas eller den eller de risker för dricksvatten som har
identifierats,
2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner
behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas eller
för att skydda kvaliteten på dricksvatten, vilka myndigheter
eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgärderna
behöver vara genomförda,
3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan
olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa
miljökvalitetsnormerna eller skydda kvaliteten på dricksvatten
och mellan olika åtgärder som avses i 2,
4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som
avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som
var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna
tillsammans bedöms bidra till att normen följs,
5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, och
6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och
enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att
finansieras.
Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart
sjätte år. Lag (2024:22).
10 § Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram ska
prövas av regeringen.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur
åtgärdsprogram ska upprättas, vad sådana program ska innehålla
och hur samråd ska ske.
Regeringen får meddela föreskrifter om hur åtgärdsprogram ska
tillgängliggöras och följas upp. Lag (2023:629).
11 § Myndigheter och kommuner ska inom sina ansvarsområden
vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som
fastställts enligt 8 §. Lag (2022:1248).
Kontroll
12 § Regeringen ska, i samband med att föreskrifter enligt 1 §
meddelas, även besluta vilka som ska kontrollera att en
miljökvalitetsnorm följs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om provtagning och andra metoder för att
kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs samt om godkännande
av mätmetoder och mätutrustning. Lag (2018:1407).
Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön
13 § För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön ska
Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i
1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Bottenviken,
2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Bottenhavet,
3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket
all ytvattenavrinning sker direkt till eller i
avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra
Gotlandshavet,
4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket
all ytvattenavrinning sker direkt till eller i
avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra
Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Västerhavet.
I varje vattendistrikt ingår anslutande grundvatten och
anslutande kustvatten ut till de särskilda avgränsningslinjer,
en nautisk mil räknat från baslinjerna, som framgår av bilaga
6 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och
maritima zoner.
Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all
ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp
eller delta.
Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten
som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde ska
hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller
lämpligast.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om gränsdragningen mellan vattendistrikten. Vid
gränsdragningen får ett enskilt avrinningsområde hänföras till
annat vattendistrikt än vad som följer av första stycket, om
det är lämpligt med hänsyn till förvaltningsarbetet.
Lag (2019:494).
14 § En länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara
vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på
vattenmiljön i distriktet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om vattenmyndigheterna
Lag (2018:1407).
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela
1. föreskrifter om karakterisering av vattenområden,
förvaltningsplaner för vattendistrikt och övervakning av
vattenmiljön, och
2. ytterligare föreskrifter om förvaltning av kvaliteten på
vattenmiljön. Lag (2018:1407).
Redovisning från kommunerna
16 § Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller
flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan
myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering
enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att genomföra ett
åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för
att miljökvalitetsnormer enligt detta kapitel följs.
Lag (2018:1407).
17 § Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om
det uppkommer behov av en redovisning enligt 16 §.
Lag (2018:1407).
Åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som beslutsunderlag vid
prövning
18 § Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt
denna balk ska se till att sådana beslutade åtgärdsprogram
och förvaltningsplaner som avses i detta kapitel och som har
betydelse för prövningen finns tillgängliga i målet eller
ärendet. Lag (2018:1407).
6 kap. Miljöbedömningar
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om identifiering,
beskrivning och bedömning av miljöeffekter vid planering av
och beslut om planer och program (strategiska
miljöbedömningar) och verksamheter och åtgärder (specifika
miljöbedömningar).
Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i
planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling
främjas. Lag (2017:955).
Ordförklaring
2 § Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller
indirekta effekter som är positiva eller negativa, som är
tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte
kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt
på
1. befolkning och människors hälsa,
2. djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och
biologisk mångfald i övrigt,
3. mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och
kulturmiljö,
4. hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i
övrigt,
5. annan hushållning med material, råvaror och energi,
eller
6. andra delar av miljön.
Lag (2017:955).
Planer och program
Strategiska miljöbedömningar för planer och program
3 § En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en
plan eller ett program som krävs i lag eller annan
författning ska göra en strategisk miljöbedömning, om
genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan.
Skyldigheten gäller inte
1. planer och program som endast syftar till att tjäna
totalförsvaret eller räddningstjänsten, och
2. finansiella eller budgetära planer och program.
Lag (2017:955).
4 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av
planer och program ska eller inte ska antas medföra en
betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).
Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas
5 § En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en
plan eller ett program som krävs i lag eller annan
författning ska undersöka om genomförandet av planen,
programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande
miljöpåverkan, om
1. frågan om betydande miljöpåverkan inte är avgjord i
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 4 §,
eller
2. planen, programmet eller ändringen inte omfattas av
undantaget i 3 § andra stycket. Lag (2017:955).
6 § Undersökningen ska innebära att myndigheten eller
kommunen
1. identifierar omständigheter som talar för eller emot en
betydande miljöpåverkan, och
2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan med de
kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av
sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen
eller programmet, om myndigheten eller kommunen inte redan i
identifieringen kommer fram till att en strategisk
miljöbedömning ska göras.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om sådana omständigheter som avses i
första stycket 1. Lag (2017:955).
Beslut i frågan om miljöpåverkan
7 § Myndigheten eller kommunen ska efter undersökningen i ett
särskilt beslut avgöra om genomförandet av planen, programmet
eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller
emot en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten.
Lag (2017:955).
8 § Beslutet om huruvida genomförandet av planen, programmet
eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan
får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).
Att göra en strategisk miljöbedömning
9 § Om en strategisk miljöbedömning ska göras, ska
myndigheten eller kommunen
1. samråda om hur omfattningen av och detaljeringsgraden i en
miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas
(avgränsningssamråd),
2. ta fram en miljökonsekvensbeskrivning,
3. ge tillfälle till synpunkter på
miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller
program, och
4. ta hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna
synpunkter innan planen eller programmet antas eller läggs
till grund för reglering. Lag (2017:955).
Avgränsningssamrådet i den strategiska miljöbedömningen
10 § Avgränsningssamrådet ska ske med de kommuner,
länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt
särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller
programmet. Lag (2017:955).
Miljökonsekvensbeskrivningen i den strategiska
miljöbedömningen
11 § Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla
1. en sammanfattning av planens eller programmets innehåll,
dess huvudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta
planer och program,
2. en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga
alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte
och geografiska räckvidd,
3. uppgifter om
a) miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om
planen eller programmet inte genomförs,
b) miljöförhållandena i de områden som kan antas komma att
påverkas betydligt,
c) befintliga miljöproblem som är relevanta för planen eller
programmet, särskilt miljöproblem som rör ett sådant område
som avses i 7 kap. eller ett annat område av särskild
betydelse för miljön, och
d) hur hänsyn tas till relevanta miljökvalitetsmål och andra
miljöhänsyn,
4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de
betydande miljöeffekter som genomförandet av planen eller
programmet kan antas medföra,
5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga,
hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa
miljöeffekter,
6. en sammanfattning av de överväganden som har gjorts, vilka
skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och
eventuella problem i samband med att uppgifterna
sammanställdes,
7. en redogörelse för de åtgärder som planeras för
uppföljning och övervakning av den betydande miljöpåverkan
som genomförandet av planen eller programmet medför, och
8. en icke-teknisk sammanfattning av 1–7.
Lag (2017:955).
12 § Miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och
detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till
1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,
3. var i en beslutsprocess som planen eller programmet
befinner sig,
4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med
prövningen av andra planer och program eller i
tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder, och
5. allmänhetens intresse.
Lag (2017:955).
Samråd med andra länder i den strategiska miljöbedömningen
13 § Om planens eller programmets genomförande kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om
ett land som kan komma att påverkas betydligt av
genomförandet begär det, ska den myndighet som regeringen
bestämmer
1. överlämna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till
plan eller program till det andra landets ansvariga
myndighet,
2. om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, samråda
med det landet i fråga om den gränsöverskridande
miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet
kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att
förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa
miljöeffekter, och
3. ge det andra landet den information som behövs för
samrådet och möjlighet att lämna synpunkter. Lag (2017:955).
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 13 §.
Lag (2017:955).
Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett
program
15 § Myndigheten eller kommunen ska så tidigt som möjligt i
arbetet med förslaget till plan eller program ta fram
miljökonsekvensbeskrivningen och göra den och förslaget
tillgängliga för allmänheten och de kommuner och myndigheter
som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli
berörda. De ska ges information om hur de kan ta del av
förslaget och miljökonsekvensbeskrivningen samt hur och inom
vilken tid synpunkter kan lämnas. Tiden för att lämna
synpunkter ska vara skälig. Lag (2017:955).
Beslut att anta en plan eller ett program
16 § I ett beslut att anta en plan eller ett program som
omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning eller i en
särskild handling i anslutning till beslutet ska det finnas
en redovisning av
1. hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller
programmet,
2. hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen
och inkomna synpunkter,
3. skälen för att planen eller programmet har antagits i
stället för de alternativ som övervägts, och
4. vilka åtgärder som planeras för att övervaka och följa upp
den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller
programmet medför. Lag (2017:955).
17 § Den som har antagit en plan eller ett program som
omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning ska informera
allmänheten och de myndigheter och kommuner som på grund av
sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda om
antagandet och göra planen eller programmet, beslutet och den
redovisning som avses i 16 § tillgängliga för dem.
Lag (2017:955).
18 § När samråd har skett med ett annat land enligt 13 §, ska
den myndighet som regeringen bestämmer se till att den
information som avses i 17 § lämnas till den ansvariga
myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).
19 § När en plan eller ett program som omfattas av kravet på
en strategisk miljöbedömning har antagits ska den beslutande
myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den
betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller
programmet faktiskt medför. Detta ska göras för att
myndigheten eller kommunen tidigt ska få kännedom om sådan
betydande miljöpåverkan som tidigare inte har identifierats
så att lämpliga åtgärder för avhjälpande kan vidtas.
Lag (2017:955).
Verksamheter och åtgärder
Specifika miljöbedömningar vid tillståndsprövning och i andra
ärenden
20 § En specifik miljöbedömning ska göras i fråga om en
verksamhet eller åtgärd som ska prövas
1. för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte
rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn
till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa,
eller
2. för ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en
tillåtlighet som avses i 17 kap., om verksamheten eller
åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
En specifik miljöbedömning krävs inte för en sådan prövning
som avses i 24 kap. 3, 5, 10, 13, 13 a eller 14 §.
Lag (2023:632).
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av
verksamheter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en
betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).
22 § Regeringen får meddela föreskrifter om att 23–46 §§ ska
tillämpas helt eller delvis i dispensärenden eller andra
ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av balken. Lag (2017:955).
Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas
23 § Den som avser att bedriva en sådan verksamhet eller
vidta en sådan åtgärd som avses i 20 § första stycket 2 ska
undersöka om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan.
En sådan undersökning behöver dock inte göras om
1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta
åtgärden anser att en betydande miljöpåverkan kan antas,
2. frågan om betydande miljöpåverkan har avgjorts i
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 21 §,
eller
3. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta
åtgärden har förelagts att ansöka om ett tillstånd som avses
i 9 kap. 6 a §. Lag (2017:955).
24 § Undersökningen ska innebära att den som avser att
bedriva verksamheten eller vidta åtgärden
1. tar fram ett samrådsunderlag, och
2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan och i fråga
om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning
(undersökningssamråd) med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten
och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av
verksamheten eller åtgärden.
Undersökningssamrådet får genomföras så att det också
uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom
ramen för en specifik miljöbedömning.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om undersökningen. Lag (2017:955).
25 § Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta
åtgärden ska
1. lämna samrådsunderlaget till dem som deltar i
undersökningssamrådet i så god tid att synpunkter på
underlaget och på frågan om betydande miljöpåverkan kan tas
till vara när länsstyrelsen prövar den frågan, och
2. när samrådet är avslutat redogöra för hur samrådet gått
till, vilka som bjudits in och vad som framkommit och lämna
samrådsredogörelsen till länsstyrelsen. Lag (2017:955).
Beslut i frågan om miljöpåverkan
26 § Länsstyrelsen ska efter undersökningen i ett särskilt
beslut avgöra om verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller
emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan.
I 47 § finns en bestämmelse om att en liten
miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram om länsstyrelsen
beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.
Lag (2017:955).
27 § Länsstyrelsens beslut om huruvida verksamheten eller
åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får
inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).
Att göra en specifik miljöbedömning
28 § Den specifika miljöbedömningen ska innebära att
1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta
åtgärden
a) samråder om hur en miljökonsekvensbeskrivning ska
avgränsas (avgränsningssamråd),
b) tar fram en miljökonsekvensbeskrivning, och
c) ger in miljökonsekvensbeskrivningen till den som prövar
tillståndsfrågan, och
2. den som prövar tillståndsfrågan
a) ger tillfälle till synpunkter på
miljökonsekvensbeskrivningen, och
b) slutför miljöbedömningen.
Lag (2017:955).
Avgränsningssamrådet i den specifika miljöbedömningen
29 § Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med
miljökonsekvensbeskrivningen och innebära att den som avser
att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråder om
verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och
utformning, de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden
kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser
samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och
utformning.
Om samrådet avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av
lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska samrådet även
avse hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av
verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas och
begränsas. Lag (2017:955).
30 § Avgränsningssamrådet ska ske med länsstyrelsen,
tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli
särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de
övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet
som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.
Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden
ska se till att de som ingår i samrådskretsen enligt första
stycket men som inte tidigare har fått ett samrådsunderlag
kan ta del av ett samrådsunderlag.
Om ett undersökningssamråd enligt 24 § första stycket 2 inte
har skett, ska samrådsunderlaget innehålla uppgift om det.
Lag (2017:955).
31 § Avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget
lämnas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt
samråd innan verksamhetsutövaren utformar
miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga
tillståndsansökan. Lag (2017:955).
32 § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för
att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den
omfattning och detaljeringsgrad som behövs för
tillståndsprövningen.
Om den som avser att bedriva verksamheten eller vidta
åtgärden begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning
i frågan. Länsstyrelsens redovisning är inte bindande.
Lag (2017:955).
Samråd med andra länder i den specifika miljöbedömningen
33 § Om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land
som kan komma att påverkas betydligt av verksamheten eller
åtgärden begär det, ska den myndighet som regeringen
bestämmer
1. informera det andra landet om verksamheten eller åtgärden,
dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser och vilken typ
av beslut som kan komma att fattas, och
2. ge det andra landet skälig tid att yttra sig över om det
vill delta i miljöbedömningen.
Om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, ska
myndigheten ge det andra landet möjlighet att delta i ett
samrådsförfarande om miljökonsekvensbeskrivningen och den
slutliga tillståndsansökan. Lag (2017:955).
34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 33 §.
Lag (2017:955).
Miljökonsekvensbeskrivningen i den specifika
miljöbedömningen
35 § Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla
1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering,
utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha
betydelse för miljöbedömningen,
2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller
åtgärden,
3. uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten
påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena
förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte
påbörjas eller vidtas,
4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de
miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra i sig eller till följd av yttre händelser,
5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga,
hindra, motverka eller avhjälpa de negativa
miljöeffekterna,
6. uppgifter om de åtgärder som planeras för att undvika
att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en
miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs, om sådana
uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och
omfattning,
7. en icke-teknisk sammanfattning av 1–6, och
8. en redogörelse för de samråd som har skett och vad som
kommit fram i samråden. Lag (2017:955).
36 § Om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön
i ett naturområde som är förtecknat enligt 7 kap. 27 § första
stycket 1 eller 2, ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla
en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser
för syftet med att bevara området, en redogörelse för de
alternativ som har övervägts med en motivering till varför
ett visst alternativ valts samt de uppgifter som i övrigt
behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§.
Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en
prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, kan innehållet i
miljökonsekvensbeskrivningen begränsas till de uppgifter som
behövs för den prövningen. Lag (2017:955).
37 § De uppgifter som ska finnas med i
miljökonsekvensbeskrivningen enligt 35 och 36 §§ ska ha den
omfattning och detaljeringsgrad som
1. är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och
bedömningsmetoder, och
2. behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de
väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan
antas medföra. Lag (2017:955).
38 § Regeringen får meddela
1. ytterligare föreskrifter om vad
miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla, och
2. föreskrifter om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas
fram. Lag (2017:955).
Miljöbedömningen hos den som prövar tillståndsfrågan
39 § Den som prövar tillståndsfrågan ska, om
miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den
fortsatta miljöbedömningen, kungöra att
miljökonsekvensbeskrivningen finns, göra den tillgänglig för
allmänheten och ge allmänheten skälig tid och minst 30 dagar
att yttra sig.
Om tillståndsfrågan enbart avser en prövning enligt 7 kap.
28 b eller 29 § ska första stycket tillämpas endast i den
utsträckning som behövs för prövningen eller som är lämplig
för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).
40 § Kungörelsen ska innehålla upplysningar om
1. att verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på
specifik miljöbedömning enligt detta kapitel,
2. vem som prövar tillståndsfrågan,
3. var miljökonsekvensbeskrivningen och andra handlingar i
målet eller ärendet finns tillgängliga,
4. till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas, och
5. hur ny information i målet eller ärendet kommer att
kungöras eller hållas tillgänglig.
Om samråd med ett annat land ska ske enligt detta kapitel,
ska kungörelsen innehålla en upplysning om detta.
Lag (2017:955).
41 § Kungörelsen om miljökonsekvensbeskrivningen ska göras
1. på en lämplig webbplats,
2. i en ortstidning eller på den plats som är särskilt
föreskriven, och
3. tillsammans med kungörelsen om ansökan, om ansökan ska
kungöras. Lag (2017:955).
42 § Den som prövar tillståndsfrågan ska i ett särskilt
beslut eller i samband med att tillståndsfrågan avgörs ta
ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller
kraven i detta kapitel så att den specifika miljöbedömningen
kan slutföras. Ett sådant ställningstagande får inte
överklagas särskilt. Lag (2017:955).
43 § Den som prövar tillståndsfrågan ska, när
tillståndsfrågan avgörs, slutföra miljöbedömningen genom att
med hänsyn till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och
det som kommit fram under handläggningen av målet eller
ärendet identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad
bedömning av miljöeffekterna. Lag (2017:955).
Information om avgörandet i tillståndsfrågan
44 § Den som prövar en tillståndsfråga som kräver en specifik
miljöbedömning ska när frågan är avgjord snarast kungöra
detta. Av kungörelsen ska det framgå hur allmänheten kan få
tillgång till innehållet i avgörandet.
Om avgörandet enbart avser en prövning enligt 7 kap. 28 b
eller 29 §, behöver det dock kungöras endast om det är
lämpligt för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).
45 § Om samråd har skett med ett annat land enligt 33 §, ska
den myndighet som regeringen bestämmer se till att den
information som avses i 44 § lämnas till den ansvariga
myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).
Samordning
46 § Den som gör en strategisk eller specifik miljöbedömning
ska sträva efter att samordna arbetet med andra
miljöbedömningar som görs enligt detta kapitel eller med
liknande arbete som görs enligt andra författningar.
Lag (2017:955).
Liten miljökonsekvensbeskrivning när en specifik
miljöbedömning inte ska göras
47 § Om länsstyrelsen enligt 26 § beslutar att en betydande
miljöpåverkan inte kan antas, ska den som avser att bedriva
verksamheten eller vidta åtgärden i en liten
miljökonsekvensbeskrivning lämna de upplysningar som behövs
för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som
verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Beskrivningen
ska innehålla den samrådsredogörelse som har tagits fram
enligt 25 § 2.
För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön
i ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 §
första stycket 1 eller 2 ska beskrivningen innehålla de
uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och
29 §§. Lag (2017:955).
ANDRA AVDELNINGEN
SKYDD AV NATUREN
7 kap. Skydd av områden
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas
i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med
den.
Nationalpark
2 § Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter
riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark
i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss
landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt
oförändrat skick.
3 § Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och
om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom
nationalparker får meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Naturreservat
4 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara
biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.
Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa
värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter
får också förklaras som naturreservat.
5 § I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för
beslutet anges.
I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att
använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet
med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av
stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning,
plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av
bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde
till området förbjuds under hela eller delar av året.
Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas
ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet,
får länsstyrelsen eller kommunen meddela beslut om detta.
6 § Om det behövs för att tillgodose syftet med ett
naturreservat, får länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare
och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana
intrång som att det inom området
1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder,
raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar
eller liknande anordningar,
2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten
annars inte har rätt att vistas,
3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift,
avspärrning eller liknande åtgärder, eller
4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av
mark- och vattenförhållanden.
7 § Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva
beslut som den har meddelat enligt 4-6 §§, om det finns
synnerliga skäl.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från
föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, om det
finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla,
om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom
två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet
vann laga kraft.
Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det
beslutas om upphävande eller dispens för ett sådant särskilt
skyddsområde eller särskilt bevarandeområde som anges i 28 §
följer av 29 §.
Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om
intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på
naturreservatet eller på något annat område.
8 § Beslut i frågor om bildande eller ändring av
naturreservat får inte strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små
avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas. Lag (2010:902).
Kulturreservat
9 § Ett mark- eller vattenområde får förklaras som
kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade
landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 4–6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller
anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt
kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen
(1988:950) hindrar inte att området förklaras som
kulturreservat.
I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och
8 §§. Lag (2013:549).
Naturminne
10 § Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller
vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på
marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det
behövligt utrymme.
Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även
för naturminnen.
Biotopskyddsområde
11 § Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden
som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla
livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars
är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter om
1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i
landet eller i en del av landet ska utgöra
biotopskyddsområden, och
2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får
besluta att ett område ska utgöra ett biotopskyddsområde.
Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en
verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön.
Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i
det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer, om dispensen avser ett
område enligt första stycket 1, och i andra fall av den
myndighet eller kommun som har bildat biotopskyddsområdet.
De åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde
får vidtas av kommunen, om den har bildat området, och i
fråga om andra områden av den myndighet som regeringen
bestämmer. Innan en åtgärd vidtas ska den som äger eller har
särskild rätt till området underrättas särskilt.
Ett beslut som avses i första stycket 2 ska gälla omedelbart
även om det överklagas. Lag (2009:1322).
11 a § Inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket
1 gäller förbuden i 11 § andra stycket inte
1. byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd
vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd
järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
eller
2. byggande och underhåll av en starkströmsledning enligt en
nät-koncession för linje enligt ellagen (1997:857).
Lag (2024:421).
11 b § När en fråga om dispens enligt 11 § andra stycket
avser att inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första
stycket 1 vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket, ska
det anses finnas särskilda skäl för dispens om
1. åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett
aktivt brukande av jordbruksmark, och
2. biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses med
hänsyn till förekomsten av samma typ av biotopskyddsområde
eller med hänsyn till naturvärdena hos det biotopskyddsområde
som dispensen avser och de naturvärden som
biotopskyddsområdet bidrar till i landskapet. Lag (2014:889).
Djur- och växtskyddsområde
12 § Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud
och begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs
särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst
område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter
som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens
eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.
Strandskyddsområde
13 § Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och
vattendrag.
Strandskyddet syftar till att långsiktigt
1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång
till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land
och i vatten. Lag (2009:532).
14 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill
100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd
(strandskyddsområde).
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga
strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen,
om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets
syften.
Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla
omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532).
15 § Inom ett strandskyddsområde får inte
1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra
anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller
avhåller allmänheten från att beträda ett område där den
annars skulle ha fått färdas fritt,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras
för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1
och 2, eller
4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för
djur- eller växtarter. Lag (2009:532).
16 § Förbuden i 15 § gäller inte
1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som
inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för
jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för
sin funktion måste finnas eller vidtas inom
strandskyddsområdet,
2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen
enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller som omfattas av ett
tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av balken,
3. byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd
vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd
järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
eller
4. byggande och underhåll av en starkströmsledning enligt en
nät-koncession för linje enligt ellagen (1997:857).
Lag (2024:421).
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att förbuden i 15 § inte ska
gälla kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad som vidtas
1. inom 15 meter från huvudbyggnaden men inte närmare
strandlinjen än 25 meter, och
2. inom en tomtplats som har angetts i ett beslut om dispens.
Lag (2009:532).
18 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att
upphäva strandskyddet i ett område, om
1. det är uppenbart att området saknar betydelse för att
tillgodose strandskyddets syften,
2. strandskyddet gäller vid en liten sjö eller ett litet
vattendrag och områdets betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften är liten, eller
3. området enligt plan- och bygglagen (2010:900) avses att
omfattas av en detaljplan och
a) behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg
eller järnväg, eller
b) skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel än
bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde
och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.
Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om
sjöns vattenyta har en storlek som uppgår till omkring en
hektar eller mindre eller om vattendragets bredd är omkring
två meter eller smalare. Ett upphävande enligt första stycket
3 får göras endast om det finns särskilda skäl och intresset
av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen
väger tyngre än strandskyddsintresset.
Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva
strandskyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4
kap. 17 § plan- och bygglagen. Lag (2014:892).
18 a § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från
förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen
avser
1. byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller
järnväg, eller
2. ett område som skyddas enligt andra bestämmelser i detta
kapitel än bestämmelserna om miljöskyddsområde eller
vattenskyddsområde och skyddet har beslutats av någon annan än
en kommun. Lag (2011:392).
18 b § Kommunen får i det enskilda fallet ge dispens från
förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen
avser något annat än det som anges i 18 a § 1 och 2.
Lag (2009:532).
18 c § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om
upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta
endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det
saknar betydelse för strandskyddets syften,
2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan
exploatering är väl avskilt från området närmast
strandlinjen,
3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga
vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och
utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget
allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området,
eller
6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket
angeläget intresse.
I 18 d § finns bestämmelser om vad man får beakta som
särskilda skäl utöver det som anges i första stycket, om
prövningen gäller ett sådant område för landsbygdsutveckling
i strandnära lägen som avses i 18 e §. Lag (2009:532).
18 d § Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om
upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett
område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man
också beakta om ett strandnära läge för en byggnad,
verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen
av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att
uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande
komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället
beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning
till ett befintligt bostadshus. Lag (2009:532).
18 e § Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen
avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning
att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3. endast har en liten betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften,
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till
Klockestrand vid Ångermanälven eller från Skataudden vid
Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen,
Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det
råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen
mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i
Ångermanland från Klockestrand vid Ångermanälven till
Skataudden vid Näskefjärden.
En aktuell översiktsplan enligt 3 kap. 1 och 25 §§ plan- och
bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om
en plats ligger inom ett sådant område som avses i första
stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Lag (2020:75).
18 f § Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från
strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att
mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna
säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda
livsvillkor för djur- och växtlivet. Detta gäller inte om en
sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig
med hänsyn till de planerade byggnadernas eller
anläggningarnas funktion.
I ett dispensbeslut ska det anges i vilken utsträckning mark
får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det
avsedda ändamålet. Lag (2009:532).
18 g § I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område
genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen
(2010:900) eller för ett område som har avsetts att omfattas av
en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller
strandskyddet åter, om
1. området upphör att omfattas av detaljplanen eller
områdesbestämmelserna, eller
2. detaljplanen eller områdesbestämmelserna ersätts med en ny
detaljplan. Lag (2010:902).
18 h § En dispens från strandskyddet upphör att gälla om den
åtgärd som dispensen avser inte har påbörjats inom två år
eller inte har avslutats inom fem år från den dag då
dispensbeslutet vann laga kraft. Lag (2009:532).
Miljöskyddsområde
19 § Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen
förklaras som miljöskyddsområde, om det krävs särskilda
föreskrifter på grund av att området eller en del av området är
utsatt för föroreningar eller på annat sätt innebär att en
miljökvalitetsnorm inte följs. Lag (2010:882).
20 § För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter
regeringens bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana
föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och andra
försiktighetsmått för verksamheter inom området som behövs för
att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela
dispens från föreskrifter som har meddelats för ett
miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.
I 10 kap. finns särskilda bestämmelser om miljöriskområden.
Vattenskyddsområde
21 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en
grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas
komma att utnyttjas för vattentäkt.
22 § För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller
kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten
att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att
tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen
eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall
sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från
föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde,
om det finns särskilda skäl.
En länsstyrelse får överlåta åt den eller de kommunala nämnder
som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet att på ansökan av den som berörs av ett
beslut enligt första stycket medge undantag från beslutet.
Vidare får bestämmas att anmälningar om en verksamhet eller
åtgärd inom ett vattenskyddsområde skall göras hos den
kommunala nämnden. Lag (2002:175).
Marinvetenskaplig forskning
23 § För att skydda den marina miljön får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium inte
får bedrivas från forskningsfartyg som är registrerade i eller
tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för
forskningen eller utan att den har anmälts.
Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.
Interimistiska förbud
24 § När en fråga har väckts om att ett område eller ett
föremål skall skyddas som naturreservat, kulturreservat,
naturminne eller vattenskyddsområde eller om att ett redan
skyddat sådant område eller föremål skall få utökat skydd, får
länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år
meddela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd
som berör området eller föremålet och som strider mot syftet
med det tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får
förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det
finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att
gälla i ytterligare högst ett år.
Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om
det överklagas.
Intresseprövning
25 § Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta
kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En
inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som
grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå
längre än som krävs för att syftet med skyddet skall
tillgodoses.
26 § Dispens enligt någon av bestämmelserna i 7, 9–11, 18 a–
18 e, 20 och 22 §§ från förbud eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är
förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.
Lag (2009:532).
Särskilda skyddade områden
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
ska fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör
skyddas eller är skyddade
1. som särskilda skyddsområden enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om
bevarande av vilda fåglar,
2. som särskilda bevarandeområden enligt rådets direktiv
92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt
vilda djur och växter, senast ändrat genom direktiv
2006/105/EG, eller
3. enligt internationella åtaganden eller nationella mål om
skydd för naturområden.
Av förteckningen ska det framgå vad som motiverat att ett
område har tagits upp i förteckningen och enligt vilket
direktiv, internationellt åtagande eller nationellt mål som
förtecknandet har skett.
Ett område som tagits upp i förteckningen ska prioriteras i
det fortsatta skyddsarbetet. Lag (2012:748).
28 § Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt
skyddsområde, om området enligt direktiv 2009/147/EG är
särskilt betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar.
Ett område som enligt artikel 4.4 i direktiv 92/43/EEG om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast
ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG, har valts ut som ett
område av intresse för unionen ska av regeringen förklaras som
särskilt bevarandeområde.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en
förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets
naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring.
Lag (2012:748).
28 a § Tillstånd krävs för att bedriva verksamheter eller vidta
åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett
naturområde som har förtecknats enligt 27 § första stycket 1
eller 2.
Tillstånd enligt första stycket krävs inte för verksamheter och
åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för
skötseln och förvaltningen av det berörda området.
Lag (2001:437).
28 b § Tillstånd enligt 28 a § får lämnas endast om
verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra
pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte
1. kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som
avses att skyddas,
2. medför att den art eller de arter som avses att skyddas
utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra
bevarandet i området av arten eller arterna.
Lag (2001:437).
29 § Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a §
lämnas, om
1. det saknas alternativa lösningar,
2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande
orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och
3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för
förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda
området ändå kan tillgodoses.
Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas
endast efter regeringens tillåtelse. Lag (2001:437).
29 a § Om ett tillstånd lämnas efter regeringens tillåtelse
enligt 29 §, är den som ansökt om tillståndet skyldig att
bekosta de kompensationsåtgärder som anges i beslutet om
tillstånd.
Första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses
orimligt att kräva att sökanden skall stå för kostnaderna. Vid
avvägningen skall särskilt beaktas det allmänintresse som avses
i 29 § första stycket 2. Lag (2001:437).
29 b § Frågor om tillstånd enligt 28 a § prövas av
länsstyrelsen i det län där det berörda området finns.
För en verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsplikt
eller dispensprövning till följd av bestämmelserna i 9 kap.
eller 11-15 kap. skall dock frågan om tillstånd enligt 28 a §
prövas av den myndighet som prövar den andra tillståndsfrågan
eller dispensen. Innan myndigheten meddelar sitt beslut, skall
den länsstyrelse som avses i första stycket beredas tillfälle
att yttra sig. Lag (2001:437).
Ordningsföreskrifter
30 § Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett
område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i
övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att
tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar om
skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
31 § Har upphävts genom lag (2009:532).
Skydd av områden i Sveriges ekonomiska zon
32 § Bestämmelserna i denna balk om sådana särskilda skyddade
områden som avses i 27 § första stycket 1 och 2 ska tillämpas
även i Sveriges ekonomiska zon. Om ett sådant område finns i
den ekonomiska zonen, ska det som i 29 b § första stycket sägs
om länsstyrelsen gälla länsstyrelsen i det län där Sveriges
sjöterritorium är närmast det berörda området.
Bestämmelser om hänsyn till folkrättsliga grundsatser finns i
10 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
Lag (2008:831).
8 kap. Bestämmelser om skydd för biologisk mångfald
1 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet
döda, skada, fånga eller störa vilt levande djur eller att ta
bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon eller att
skada eller förstöra sådana djurs fortplantningsområden och
viloplatser får meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det
finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en
sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur
måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot
angrepp på person eller värdefull egendom.
Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt
levande djur av viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt
eller fiske. Lag (2001:437).
2 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet
ta bort, skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande
växter får meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det
finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en
sådan art.
3 § Bestämmelser om invasiva främmande arter finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av
den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av
introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska besluta om och
vidta sådana åtgärder som avses i artiklarna 17–20 i
förordning (EU) nr 1143/2014 och som behövs för att förebygga
introduktion och spridning av invasiva främmande arter och
för att minimera, mildra och avhjälpa sådana arters negativa
effekter på den biologiska mångfalden. Lag (2018:1427).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut
exemplar av djur- eller växtarter i naturmiljön,
2. införsel, utförsel, transport, förvaring, preparering och
förevisning av eller handel med djur, växter eller ägg, rom,
bon eller andra produkter som har utvunnits av djur eller
växter, och
3. åtgärder för att förebygga introduktion och spridning av
invasiva främmande arter och för att minimera, mildra och
avhjälpa sådana arters negativa effekter på den biologiska
mångfalden.
Föreskrifterna får endast avse förbud, villkor och åtgärder
för att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller den
biologiska mångfalden eller för att uppfylla Sveriges
internationella åtaganden. Föreskrifterna får avse undantag
enligt förordning (EU) nr 1143/2014. Lag (2018:1427).
5 § I artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas
efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig
och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska
resurser i unionen finns bestämmelser om skyldigheter för den
som använder en genetisk resurs eller en traditionell kunskap
som rör en sådan resurs.
Skyldigheterna i artikel 4 gäller även den som använder en
traditionell kunskap som avses i artikel 3.7 men är beskriven i
villkor för användning av kunskapen, i stället för att vara
beskriven i villkor för användningen av en genetisk resurs.
Lag (2016:783).
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att lämna deklaration och
annan information om efterlevnaden av 5 § andra stycket.
Lag (2016:783).
7 § Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta
kapitel skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Lag (2016:783).
TREDJE AVDELNINGEN
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER
9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Definitioner
1 § Med miljöfarlig verksamhet avses
1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark,
byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller
grundvatten,
2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön
genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av
mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller
3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller,
skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning
eller annat liknande.
2 § Med avloppsvatten avses
1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
2. vatten som använts för kylning,
3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom
detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters
räkning, eller
4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
3 § Med olägenhet för människors hälsa avses störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan
menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
4 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för
människors hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del
av landet meddela föreskrifter eller beslut om förbud mot att
1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark,
byggnader eller anläggningar, eller
2. lägga upp fasta ämnen.
Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att
vattenområden, marken eller grundvattnet kan förorenas eller på
annat sätt påverkas menligt.
5 § För att skydda människors hälsa eller miljön får
regeringen, om det framstår som mer ändamålsenligt än beslut i
enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § i fråga om
miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om förbud,
skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått.
Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda
skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana
föreskrifter.
Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen eller andra internationella
åtaganden.
Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska vara
förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts
1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra
inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,
2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller
grundvatten,
3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta
ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområde eller
grundvatten kan förorenas, eller
4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1–3, om
den ändras med avseende på tillverkningsprocess,
reningsförfarande eller på något annat sätt. Lag (2012:907).
6 a § Även om tillståndsplikt inte följer av föreskrifter som
har meddelats med stöd av 6 §, får tillsynsmyndigheten besluta
att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd,
om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller
andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.
Lag (2012:907).
6 b § Den som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig
verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt
denna balk även om det inte krävs tillstånd. Lag (2012:907).
6 c § En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast
sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte
tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2012:907).
6 d § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för tillsynsmyndigheten att meddela sådana
förelägganden som avses i 6 a §, och
2. vad som ska gälla vid ändring av en verksamhet som omfattas
av ett tillstånd som avses i 6 b § eller som har upphört att
vara tillståndspliktig men bedrivs med stöd av ett tillstånd
enligt detta kapitel. Lag (2012:907).
6 e § Tillstånd till täkt får ges endast om tillståndet
förenas med en skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap.
3 § för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för
tillståndet. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund
behöver dock inte ställa säkerhet.
Kravet på säkerhet gäller inte de delar av verksamheten som
omfattas av kravet i 15 kap. 36 a § på säkerhet vid
utvinningsverksamhet. Lag (2022:1100).
6 f § Om en täkt av naturgrus kräver tillstånd eller
anmälan enligt detta kapitel eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av kapitlet, får täkten inte komma till
stånd om
1. det med hänsyn till det avsedda användningsområdet är
tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett
annat material,
2. naturgrusförekomsten är betydelsefull för nuvarande
eller framtida dricksvattenförsörjning och täkten kan
medföra en försämrad vattenförsörjning, eller
3. naturgrusförekomsten utgör en värdefull natur- eller
kulturmiljö. Lag (2012:907).
6 g § Om en täkt av torv kräver tillstånd eller anmälan
enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av kapitlet, får täkten inte komma till stånd i en
våtmark som utgör en värdefull natur- eller kulturmiljö.
Lag (2012:907).
6 h § Vid prövning av en ansökan om tillstånd till täkt av
matjord ska behovet av brukningsbar jordbruksmark beaktas.
Lag (2012:907).
6 i § Tillstånd får inte ges till gruvdrift eller
gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller
fysikalisk eller kemisk anrikning av uranhaltigt material om
gruvdriften eller gruvanläggningen utgör en kärnteknisk
anläggning som kräver tillstånd enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Lag (2018:641).
6 j § Tillstånd får inte ges till gruvdrift eller
gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller
anrikning av stenkol, brunkol eller skifferolja.
Trots första stycket får tillstånd ges till gruvdrift eller
gruvanläggning för andra mineral som innefattar sådan
brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning av
stenkol, brunkol eller skifferolja som är nödvändig för att
gruvdriften eller gruvanläggningen för dessa andra mineral ska
kunna bedrivas. Lag (2022:727).
6 k § Tillstånd får inte ges till utvinning eller med
utvinning sammanhängande bearbetning av råolja, skifferolja
eller naturgas.
Trots första stycket får tillstånd ges till utvinning av andra
mineral som innefattar sådan utvinning eller med utvinning
sammanhängande bearbetning av råolja, skifferolja eller
naturgas som är nödvändig för utvinningen av dessa andra
mineral.
Trots första stycket får tillstånd ges till sådan utvinning på
land av råolja eller naturgas som är nödvändig för en planerad
geologisk lagring av mindre än 100 000 ton koldioxid för
forskningsändamål. Lag (2022:727).
7 § Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på
något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller
miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga
avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.
Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan
tillstånd eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra
sådana avloppsanordningar eller andra inrättningar.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter
enligt andra stycket.
7 a § En verksamhet för behandling av avfall som är
tillstånds- eller anmälningspliktig enligt detta kapitel eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet får
tillåtas endast om det finns skäl att anta att den planerade
behandlingen kommer att uppfylla kraven i 15 kap. 11 §.
Lag (2019:1263).
8 § Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas
av mark- och miljödomstolen.
Regeringen får meddela föreskrifter om att ansökan om
tillstånd för vissa slag av verksamheter ska prövas av
länsstyrelsen. Regeringen får meddela föreskrifter om att en
kommunal nämnd ska pröva frågor om tillstånd om den
miljöfarliga verksamheten kan antas ha en liten
miljöpåverkan. Tillstånd som rör Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt ska alltid prövas av länsstyrelsen.
Anmälan om miljöfarlig verksamhet ska, enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören
för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen.
Lag (2017:782).
Särskilda bestämmelser om hälsoskydd
9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på
ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte
uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall
vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra
uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.
10 § Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och
användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors
hälsa inte uppkommer.
Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun
föreskriva att det ändå skall krävas tillstånd av kommunen
eller anmälan till denna för att inrätta och använda en ny
anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött
grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Detta gäller om
det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa
skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt
för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.
11 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan
särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med
detaljplan eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter
behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa
uppstår.
Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana
föreskrifter.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de
föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för
människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att
meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter
som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får
bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan
att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts
till kommunen.
13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot
olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång
för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den
enskildes frihet.
14 § Kommunen skall utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren
om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för
människor. Lag (2004:169).
15 § Vid misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av
privatperson eller ett objekt bär på en allvarlig smittsam
sjukdom som kan föras över till människor, skall kommunen
omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan
och undanröja risken för smittspridning. Om det är nödvändigt
för att förhindra spridning av sjukdomen får kommunen låta
förstöra föremål av personlig natur och låta avliva
sällskapsdjur som innehas av privatpersoner.
Den som har drabbats av ett beslut enligt första stycket andra
meningen har rätt till skälig ersättning av kommunen.
Första och andra styckena gäller inte om åtgärder vidtas enligt
livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:806) om provtagning på
djur, m.m., epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen
(1999:658). Lag (2006:828).
16 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska bevaka risker
som uppkommer i ledningar, installationer och anordningar på
fastigheter eller i byggnader som används för att distribuera
dricksvatten. Lag (2024:22).
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att en kommun, fastighetsägare
eller nyttjanderättshavare ska lämna de uppgifter som behövs
för att bedöma sådana risker som avses i 16 §. Lag (2024:22).
10 kap. Verksamheter som orsakar miljöskador
Definitioner
1 § Med föroreningsskada avses i detta kapitel en miljöskada
som genom förorening av ett mark- eller vattenområde,
grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada
eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Med allvarlig miljöskada avses i detta kapitel en miljöskada
som är så allvarlig att den
1. genom förorening av mark utgör en betydande risk för
människors hälsa,
2. genom påverkan på ett vattenområde eller grundvatten har en
betydande negativ effekt på kvaliteten på vattenmiljön, eller
3. i en betydande omfattning skadar eller försvårar bevarandet
av en djur- eller växtart eller livsmiljön för en sådan art, om
skadan avser
a) ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 §
första stycket 1 eller 2,
b) ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 §,
eller
c) en art som skyddas enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 8 kap. 1 eller 2 §.
Med avhjälpande avses i detta kapitel utredning,
efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa en
föroreningsskada eller en allvarlig miljöskada.
Lag (2007:660).
Verksamhetsutövares ansvar för avhjälpande
2 § Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller
vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada
eller allvarlig miljöskada (verksamhetsutövaren) är ansvarig
för det avhjälpande som skall ske enligt bestämmelserna i detta
kapitel. Lag (2007:660).
Fastighetsägares ansvar för avhjälpande
3 § Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan utföra
eller bekosta det avhjälpande av en föroreningsskada som skall
ske enligt bestämmelserna i detta kapitel, är var och en som
förvärvat den förorenade fastigheten ansvarig, om förvärvaren
vid förvärvet kände till föroreningen eller då borde ha
upptäckt den. I fråga om en förorenad byggnad eller anläggning
gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden
eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet
likställs förvärv av tomträtt.
Om förvärvet avsåg en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ansvarar endast den förvärvare
som vid förvärvet kände till föroreningen.
Första och andra styckena gäller inte förvärv som en bank eller
ett kreditmarknadsföretag gör för att skydda en fordran enligt
7 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Vid tillämpningen av denna paragraf skall med förvärv avses
1. köp, byte eller gåva,
2. tillskott till ett bolag eller en förening, eller
3. utdelning eller skifte från ett bolag eller en förening.
Lag (2007:660).
Statens ansvar i fråga om vissa kärntekniska verksamheter
3 a § Staten är ensam ansvarig för det avhjälpande som ska ske
enligt bestämmelserna i detta kapitel i fråga om sådana
slutligt förslutna geologiska slutförvar som avses i 5 j §
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Lag (2020:684).
3 b § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vidta de
åtgärder som behövs för att fullgöra statens skyldigheter
enligt 3 a §. Lag (2020:684).
Avhjälpandeansvarets innebörd
4 § Den som är ansvarig för att avhjälpa en föroreningsskada
skall i skälig omfattning utföra eller bekosta det avhjälpande
som på grund av föroreningen behövs för att förebygga, hindra
eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors
hälsa eller miljön.
När ansvarets omfattning bestäms skall det beaktas hur lång tid
som har förflutit sedan föroreningen ägde rum, vilken
skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida
skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en
verksamhetsutövare visar att den har bidragit till föroreningen
endast i begränsad mån, skall även detta beaktas vid
bedömningen av ansvarets omfattning.
Om föroreningsskadan är en allvarlig miljöskada, får första och
andra styckena inte tillämpas på ett sätt som gör att ansvarets
omfattning blir mindre än vad som följer av 5 §.
Lag (2007:660).
5 § Den som är ansvarig för att avhjälpa en allvarlig
miljöskada skall utföra eller bekosta det avhjälpande som
behövs för att
1. omedelbart förebygga ytterligare skada på miljön och risk
för människors hälsa,
2. om skadan är en sådan skada som avses i 1 § andra stycket 1,
den förorenade marken inte längre skall utgöra någon betydande
risk för människors hälsa, och
3. om skadan är en sådan skada som avses i 1 § andra stycket 2
eller 3,
a) återställa miljön till det skick som den skulle ha varit i
om skadan inte hade uppstått,
b) kompensera för förlorade miljövärden i avvaktan på
återställande, och
c) kompensera för förlorade miljövärden på annat sätt, om ett
återställande inte är möjligt.
När omfattningen av ansvaret enligt första stycket bestäms
skall det beaktas om skadan har orsakats av utsläpp eller andra
åtgärder som, när de ägde rum, var uttryckligen tillåtna enligt
föreskrifter i lag eller annan författning eller enligt en
myndighets beslut, eller inte ansågs skadliga enligt den
vetenskapliga och tekniska kunskap som fanns då.
Lag (2007:660).
Återställande när en verksamhet upphör
5 a § Den som senast har bedrivit en verksamhet som omfattas
av en statusrapport enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 21 § första stycket 5 ska, när verksamheten har
upphört, återställa området där verksamheten har bedrivits
till det skick området hade enligt statusrapporten, om
1. verksamheten har orsakat en betydande förorening i mark
eller grundvatten i området, och
2. åtgärder för återställande är tekniskt genomförbara.
Första stycket innebär inte någon inskränkning av de
skyldigheter som i övrigt följer av detta kapitel.
Lag (2012:907).
Ansvarsfördelning när flera är ansvariga
6 § Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall
de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av
att ansvaret är begränsat enligt 4 eller 5 §. En
verksamhetsutövare som visar att verksamhetsutövarens bidrag
till miljöskadan är så obetydligt att det inte ensamt motiverar
något avhjälpande skall dock ansvara endast för den del som
motsvarar bidraget.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i
vilken var och en har medverkat till miljöskadan och till
omständigheterna i övrigt. Lag (2007:660).
7 § Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga
enligt 3 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte
annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 eller 5 §.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid
förvärvet och omständigheterna i övrigt. Lag (2007:660).
Preskription
8 § Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på ansvar
enligt 2-7 §§. Lag (2007:660).
Kostnadsansvar när åtgärder medför värdeökning eller annan
nytta
9 § Den som äger en fastighet där avhjälpande åtgärder vidtas
kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att
i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den
värdeökning på fastigheten som åtgärderna medför.
Lag (2007:660).
10 § Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning kan
trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att
svara för utredningskostnader som rör fastigheten, byggnaden
eller anläggningen i den utsträckning det är skäligt med hänsyn
till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de
personliga ekonomiska förhållandena och omständigheterna i
övrigt. Lag (2007:660).
Skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten
11 § Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om
området tidigare ansetts förorenat genast underrätta
tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på
fastigheten och föroreningen kan medföra skada eller olägenhet
för människors hälsa eller miljön. Lag (2007:660).
12 § Om det upptäcks en överhängande fara för att en verksamhet
eller åtgärd medför en allvarlig miljöskada, skall
verksamhetsutövaren genast underrätta tillsynsmyndigheten om
detta.
Om de åtgärder som verksamhetsutövaren vidtar med anledning av
den upptäckta faran inte innebär att faran avvärjs, skall
verksamhetsutövaren så snart som möjligt underrätta
tillsynsmyndigheten om detta och redogöra för de åtgärder som
verksamhetsutövaren har vidtagit och kommer att vidta samt de
ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att avvärja
faran. Lag (2007:660).
13 § Om det upptäcks att en allvarlig miljöskada har uppstått,
skall verksamhetsutövaren genast underrätta tillsynsmyndigheten
om detta och redogöra för de åtgärder som verksamhetsutövaren
har vidtagit och kommer att vidta samt de ytterligare åtgärder
som kan behöva vidtas för avhjälpande. Lag (2007:660).
Föreläggande om avhjälpande vid allvarliga miljöskador
14 § Tillsynsmyndigheten skall pröva om de åtgärder som
verksamhetsutövaren har redogjort för enligt 12 eller 13 § är
lämpliga och tillräckliga. Tillsynsmyndigheten skall sedan
förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder för
avhjälpande som behövs enligt 5 §. Lag (2007:660).
Miljöriskområden
15 § Om ett mark- eller vattenområde är så allvarligt förorenat
att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och
miljön är nödvändigt att besluta om begränsningar i
markanvändningen eller andra försiktighetsmått, skall
länsstyrelsen förklara området som miljöriskområde. Vid
förklaringen skall föroreningarnas hälso- och miljöfarlighet,
föroreningsgraden, förutsättningarna för spridning och den
omgivande miljöns känslighet beaktas. Lag (2007:660).
16 § Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som enligt 2
eller 3 § eller med stöd av 10 § är skyldig att svara för
utredningskostnader att ge in den utredning som behövs för
prövningen. I föreläggandet får länsstyrelsen besluta om
tillträde för avhjälpande enligt 28 kap. 5 §. Länsstyrelsen får
också låta utföra nödvändig utredning på den ansvariges
bekostnad. Lag (2007:660).
17 § När ett område förklaras som miljöriskområde skall
länsstyrelsen besluta om inskränkningar i markanvändningen
eller om att vissa åtgärder som den eller de fastighetsägare
eller andra som omfattas av förklaringen vill vidta skall vara
förenade med villkor eller skall föregås av en anmälan till
tillsynsmyndigheten.
Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt får avse
grävning, schaktning och andra markarbeten, bebyggelseåtgärder,
ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan innebära
1. att belastningen av föroreningar i och omkring området kan
komma att öka,
2. att den miljömässiga situationen annars försämras, eller
3. att framtida avhjälpandeåtgärder försvåras.
Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får
vidtas eller att en fastighet inte får överlåtas förrän
nödvändiga markundersökningar har utförts. Lag (2007:660).
18 § Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller
upphäva beslutet om miljöriskområde när föroreningarna är
avhjälpta eller har minskat så att beslutade inskränkningar i
markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte längre är
nödvändiga. Lag (2007:660).
Allvarliga miljöskador i Sveriges ekonomiska zon
18 a § I fråga om sådana allvarliga miljöskador som avses i
1 § andra stycket 2 ska bestämmelserna i denna balk tillämpas
även i Sveriges ekonomiska zon. Lag (2019:494).
Undantag och ansvarsbegränsningar
19 § /Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
Detta kapitel gäller inte miljöskador som
1. omfattas av 10 eller 10 a kap. sjölagen (1994:1009),
2. omfattas av lagen (2005:253) om ersättning från de
internationella oljeskadefonderna,
3. omfattas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid
radiologiska olyckor,
4. orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett
inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig
naturhändelse som det inte varit möjligt att skydda sig mot,
eller
5. orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte
varit att skydda mot en naturkatastrof. Lag (2013:325).
19 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Detta kapitel gäller inte miljöskador som
1. omfattas av 10, 10 a eller 11 kap. sjölagen (1994:1009),
2. omfattas av lagen (2005:253) om ersättning från de
internationella oljeskadefonderna eller lagen (2018:1854) om
den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen,
3. omfattas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid
radiologiska olyckor,
4. orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett
inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig
naturhändelse som inte varit möjlig att skydda sig mot, eller
5. orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte
varit att skydda mot en naturkatastrof. Lag (2022:605).
20 § Om en miljöskada omfattas av en ansvarsbegränsning enligt
9 kap. sjölagen (1994:1009) skall bestämmelserna i detta
kapitel inte tillämpas i strid med den ansvarsbegränsningen.
Lag (2007:660).
Bemyndiganden
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. vilka omständigheter som det ska tas särskild hänsyn till
vid bedömningen av vad som är en allvarlig miljöskada,
2. vilka åtgärder för avhjälpande som ska vidtas i händelse av
en allvarlig miljöskada,
3. undantag från 5 och 12–14 §§ om allvarliga miljöskador,
4. utredningen i ärenden om miljöriskområden samt tillfälliga
inskränkningar och andra villkor enligt 17 § i samband med
prövning av sådana ärenden, och
5. skyldighet att upprätta en statusrapport som redovisar
föroreningar som förekommer i mark och grundvatten inom det
område där en verksamhet bedrivs eller ska bedrivas.
Föreskrifter om undantag enligt första stycket 3 får meddelas
endast
1. i fråga om verksamheter eller åtgärder som med hänsyn till
sin art eller omfattning typiskt sett
a) inte anses kunna orsaka en allvarlig miljöskada, eller
b) syftar till en godtagbar påverkan på miljön, om undantaget
inte omfattar skador som orsakas av fel eller försummelse,
eller
2. i den mån som behövs för att kunna göra avvägningar mellan
olika väsentliga allmänna intressen. Lag (2012:907).
11 kap. Vattenverksamhet
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar finns också i lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Definitioner
2 § I detta kapitel avses med
vattenområde: ett område som täcks av vatten vid högsta
förutsebara vattenstånd, och
markavvattning: en åtgärd som utförs för att avvattna mark,
när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller
som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde
eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst
ändamål. Lag (2014:114).
3 § Med vattenverksamhet avses i detta kapitel
1. uppförande, ändring, lagning eller utrivning av en
anläggning i ett vattenområde,
2. fyllning eller pålning i ett vattenområde,
3. bortledande av vatten från ett vattenområde,
4. grävning, sprängning eller rensning i ett vattenområde,
5. en annan åtgärd i ett vattenområde som syftar till att
förändra vattnets djup eller läge,
6. bortledande av grundvatten eller utförande av en
anläggning för detta,
7. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden eller
utförande av en anläggning eller en annan åtgärd för detta,
eller
8. markavvattning.
Lag (2014:114).
4 § I detta kapitel avses med
vattenanläggning: en anläggning, som har kommit till genom en
vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör
till en sådan anläggning,
damm: en vattenanläggning vars syfte är att dämma upp eller
utestänga vatten eller blandningar av vatten och annat
material,
dammhaveri: ett okontrollerat utströmmande av det vatten
eller den blandning av vatten och annat material som dammen
är avsedd att dämma upp eller utestänga. Lag (2014:114).
5 § I detta kapitel avses med
vattentäkt: bortledande av ytvatten eller grundvatten för
vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning,
vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag
till förmån för annan vattenverksamhet, och
vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av
ytvatten från ett vattenområde till ett annat.
Lag (2014:114).
6 § Med vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel
avses i detta kapitel en vattenverksamhet som innebär
vattenreglering, vattenbortledning, vattenöverledning eller
annan påverkan på vattnets flöde och
1. är avsedd för produktion av el genom omvandling av energin
i strömmande vatten, eller
2. när verksamheten påbörjades, var avsedd för sådan
produktion.
Verksamheter enligt första stycket ska anses utgöra en och
samma verksamhet om de bedrivs med vattenanläggningar som
direkt eller genom andra vattenanläggningar är tekniskt
sammankopplade med varandra och har ett miljö- och
verksamhetsmässigt samband. Lag (2018:1407).
Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet
7 § En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar
annan verksamhet som i framtiden kan antas beröra samma
vattentillgång och som främjar allmänna eller enskilda ändamål
av vikt. Detta krav gäller om vattenverksamheten kan utföras på
detta sätt utan oskälig kostnad.
8 § Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada
fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden
underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller
fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta
de villkor eller förelägganden i övrigt som på grund av
verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som
berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde.
Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor eller
ett föreläggande inte skäligen kan anses motsvara den kostnad
som verksamhetsutövaren därigenom skulle förorsakas, kan
verksamhetsutövaren befrias från en sådan skyldighet.
Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även
vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur.
Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i
stället för att det meddelas villkor eller förelägganden enligt
första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2005:571).
Tillstånds- och anmälningsplikt för vattenverksamhet
9 § För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk,
om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.
Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd
även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Oavsett vad som följer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en
viss verksamhet eller åtgärd krävas tillstånd enligt 7 kap.
28 a §. Lag (2005:571).
9 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att det för
vissa vattenverksamheter i stället för tillstånd ska krävas
att verksamheterna har anmälts.
Även om anmälningsplikt har föreskrivits får
tillsynsmyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen, i det enskilda fallet förelägga en
verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd.
Lag (2018:1407).
9 b § Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av
mark- och miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till
markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte ska
prövas av mark- och miljödomstolen enligt 7 kap. 19 eller
20 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
Anmälan om vattenverksamhet ska, enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för
hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen.
En anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast
åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte
tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2017:782).
9 c § Regeringen får meddela föreskrifter om förbud,
skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för
vattenverksamheter och för vattenanläggningar som
vattenverksamheter bedrivs med och som
1. behövs för att skydda människors hälsa eller miljön och är
mer ändamålsenliga än beslut i enskilda fall, eller
2. behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen. Lag (2018:1407).
10 § Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får
arbeten av större omfattning i anslutning till verksamheten
inte påbörjas innan tillstånd har meddelats.
11 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för
1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller
jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning,
2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller
kräftdjur, eller
3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om
åtgärden inte avser vattentäkt.
12 § Tillstånd enligt denna balk eller anmälan enligt 9 a §
behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller
enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på
vattenförhållandena.
Av 13 § följer att första stycket inte gäller markavvattning
eller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, andra
åtgärder för avvattning av mark. Lag (2005:571).
13 § Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare
krävs tillstånd, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, för andra åtgärder som utförs för att avvattna mark i de
fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ effekt på
växt- och djurlivet.
För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med
dräneringsrör som har en största diameter av 300 millimeter
krävs det dock tillstånd endast om det är sannolikt att
allmänna eller enskilda intressen skadas genom
verksamheten.
Ett tillstånd till markavvattning eller annan
åtgärd för att avvattna mark ska förenas med de villkor som
behövs för att begränsa eller motverka skada på allmänna
eller enskilda intressen. I tillståndet ska det anges inom
vilken tid åtgärderna ska vara utförda. Lag (2016:991).
14 § Regeringen får förbjuda markavvattning som skulle kräva
tillstånd enligt detta kapitel i områden där det är särskilt
angeläget att våtmarkerna bevaras.
Länsstyrelsen får meddela dispens från ett förbud som meddelats
enligt första stycket om det finns särskilda skäl.
Om dispens meddelas enligt andra stycket fordras för utförandet
av markavvattningen att tillstånd söks enligt 9 §. Beslutet om
dispens upphör att gälla om tillstånd till markavvattningen
meddelas.
15 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra
rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för
att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från
sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat
sitt lopp.
Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall
fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas.
Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena
göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.
16 § Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till
följd av en skada eller för att förebygga en skada är
nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller
lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av
arbetena skall dock göras snarast möjligt.
Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och
tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det
är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda
värdefull egendom eller av någon annan sådan orsak. Ansökan om
godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.
Underhållsansvar
17 § Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla
den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda
intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om
vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på
någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått
till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår
underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.
Den som enligt 28 kap. 12 § har fått rätt att använda någon
annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att
underhålla anläggningen, om inte mark- och miljödomstolen
bestämt något annat.
I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra stycket finns
bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten.
Lag (2010:923).
18 § Den som är skyldig att underhålla en damm för
vattenreglering ska ersätta skada som orsakas av att
anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri. Detta
gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som
den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.
En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av
en krigshandling eller liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror är dock fri från
ansvar. Lag (2014:114).
Utrivning m.m.
19 § Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till
utrivning av en vattenanläggning i ytvatten, om inte
förordnande meddelas enligt 20 §.
20 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut en
vattenanläggning i ytvatten får mark- och miljödomstolen på
begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas av
utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla
anläggningen och fullgöra övriga skyldigheter som ligger på
anläggningens ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess
något annat bestäms.
Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant
förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett
vattenförbund.
Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att
fastighetsägaren inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det
med hänsyn till den sökande eller till allmänna intressen anses
mera angeläget att anläggningen rivs ut.
Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att
anläggningen bibehålls, skall den som övertar ansvaret för
anläggningen betala skälig ersättning för skadan.
Lag (2011:923).
21 § Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare
ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 §
första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som
följer av övertagandet.
Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).
22 § Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda
intressen genom att en anläggning för bortledande av
grundvatten helt eller delvis tas ur bruk, skall anläggningens
ägare hämta in mark- och miljödomstolens tillstånd.
Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför
skada på någon annans egendom genom bestående ändring i
vattenförhållandena. Lag (2010:923).
Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning
23 § Tillstånd ska lämnas till följande vattenverksamheter,
om inte något annat följer av 2 kap. 9 §:
1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet
enligt 17 kap. 1 eller 3 § har angetts som ett villkor för
verksamhetens utövande,
2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg,
järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats
i särskild ordning,
3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har
meddelats för enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
och
4. anläggande av naturgasledningar i vatten som koncession
har meddelats för enligt naturgaslagen (2005:403).
Lag (2016:991).
Säkerhetsklassificering av dammar
24 § En damm ska vara klassificerad i en dammsäkerhetsklass,
om dammen vid ett dammhaveri kan medföra
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av områden som är av riksintresse för
kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § andra stycket,
3. störning i elförsörjningen,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i samhällsviktig
verksamhet,
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
Första stycket gäller inte dammar som har uppförts för att
tillfälligt torrlägga ett område i samband med ett bygg-
eller anläggningsarbete.
Första stycket 1 gäller inte om risken för förlust av
människoliv är försumbar. Första stycket 2–7 gäller inte
konsekvenser som har liten betydelse från samhällelig
synpunkt. Lag (2014:114).
25 § Vid klassificering enligt 24 § ska dammen vara
klassificerad i
1. dammsäkerhetsklass A, om ett dammhaveri kan leda till en
kris som drabbar många människor och stora delar av samhället
samt hotar grundläggande värden och funktioner,
2. dammsäkerhetsklass B, om ett dammhaveri kan leda till
stora regionala och lokala konsekvenser eller störningar och
dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A,
och
3. dammsäkerhetsklass C, om dammen inte ska vara
klassificerad i dammsäkerhetsklass A eller B.
Om ett dammhaveri kan medföra förlust av människoliv och
risken för detta inte är försumbar, ska dammen klassificeras
i dammsäkerhetsklass A eller B. Lag (2014:114).
26 § Klassificeringen enligt 24 och 25 §§ ska göras av den
myndighet som utövar tillsyn över dammens säkerhet.
Lag (2014:114).
Moderna miljövillkor
27 § Den som bedriver en tillståndspliktig
vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska se till
att verksamheten har moderna miljövillkor. Med detta avses
att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för
människors hälsa och miljön har bestämts enligt denna balk
genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio
år. Om det i tillståndet för verksamheten har bestämts en
annan tid för översyn av miljövillkoren, ska dock den tiden
gälla.
Trots första stycket får en verksamhet bedrivas till dess en
prövning är klar, om
1. verksamhetsutövaren har ansökt om tillstånd eller
omprövning för att förse verksamheten med moderna
miljövillkor, eller
2. verksamheten omfattas av en nationell plan för moderna
miljövillkor enligt föreskrifter som regeringen meddelar och
verksamhetsutövaren inte är försenad med att ansöka om
prövning enligt planen. Lag (2018:1407).
28 § Det ska finnas en nationell plan för de prövningar
som avses i 27 §. Planen ska ange en nationell helhetssyn i
fråga om att verksamheterna ska förses med moderna
miljövillkor på ett samordnat sätt med största möjliga nytta
för vattenmiljön och för nationell effektiv tillgång till
vattenkraftsel. Planen ska beslutas av regeringen.
Lag (2018:1407).
12 kap. Jordbruk och annan verksamhet
1 § Har upphävts genom lag (2005:571).
2 § Har upphävts genom lag (2005:571).
3 § Har upphävts genom lag (2005:571).
4 § Har upphävts genom lag (2005:571).
5 § Har upphävts genom lag (2005:571).
Anmälan för samråd
6 § Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av
tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i
denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall
anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen
enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har
meddelats med stöd av samma kapitel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av
landet alltid skall göras en anmälan för samråd i fråga om
särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra
skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka
uppgifter en anmälan skall innehålla.
Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får
påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts,
om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.
Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den
anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att
begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana
åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet
av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten.
Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant
föreläggande eller förbud finns i 31 kap.
6 a § Skyldigheten att göra en anmälan för samråd enligt 6 §
gäller inte byggande av allmän väg eller byggande av järnväg
om verksamheten eller åtgärden anges i en fastställd vägplan
enligt väglagen (1971:948) eller i en fastställd järnvägsplan
enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Lag (2012:441).
Miljöhänsyn i jordbruket
7 § Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och
betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som
lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte
tillämpas på jordbruksmark
1. som ingår i en fastighet, som har bildats för ett annat
ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller
2. som i en detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt
plan- och bygglagen (2010:900) är avsedd för ett annat ändamål
än jordbruk. Lag (2010:902).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden
som skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan
markanvändning i jordbruket, såsom i fråga om skyddet av
odlings- och kulturlandskapet samt djur- och växtlivet.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående
markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt
försvåras.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion
först efter anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av
ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för
natur- och kulturmiljön.
Första stycket gäller inte om marken tas i anspråk för
verksamhet vars tilllåtlighet har prövats i särskild ordning.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från
miljöskyddssynpunkt i fråga om
1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,
2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och
3. växtodlingen.
Vilthägn
11 § Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen
på områden där allmänheten får färdas fritt.
Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för
friluftslivet och naturmiljön beaktas.
Tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde får
meddelas endast om det finns särskilda skäl.
Föreskrifter om tillståndsplikt
12 § Regeringen får föreskriva om sådan tillståndsplikt för
verksamheter eller åtgärder som kan krävas till följd av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
13 kap. Genteknik
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid
innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer. Bestämmelserna skall också tillämpas
när produkter som innehåller eller består av sådana organismer
släpps ut på marknaden.
Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 §
första stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas
vid sådan verksamhet som avses i första stycket.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
kapitlets tilllämpning i fråga om organismer som har tagits
fram med sådana beprövade metoder för genetisk modifiering som
har visat sig inte medföra några risker från hälso- och
miljösynpunkt.
Definitioner
3 § Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig
eller föra över genetiskt material.
4 § Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det
genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar
naturligt genom parning eller naturlig rekombination.
5 § Med innesluten användning avses en verksamhet där någon
1. modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar,
transporterar, destruerar, gör sig kvitt eller på annat sätt
hanterar sådana genetiskt modifierade organismer och
2. använder specifika inneslutningsåtgärder för att begränsa
dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön och
åstadkomma en hög grad av säkerhet för allmänheten och miljön.
Lag (2003:232).
6 § Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av
genetiskt modifierade organismer i miljön utan användning av
sådana inneslutningsåtgärder som avses i 5 §. Lag (2003:232).
7 § Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att
tillhandahålla eller göra en produkt tillgänglig för någon
annan.
Krav på utredning för bedömning av skaderisker
8 § Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer skall föregås av en utredning. Den skall
kunna läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av
vilka hälso- och miljöskador som organismerna kan orsaka.
Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan
en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer släpps ut på marknaden.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i
8 §.
Etiska hänsyn och försiktighetsmått
10 § Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten
användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer liksom när en produkt som innehåller eller består av
sådana organismer släpps ut på marknaden.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.
Tillståndskrav och anmälningsskyldighet
12 § Det krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer eller för att
släppa ut en produkt som innehåller eller består av sådana
organismer på marknaden.
13 § Ett tillstånd får lämnas endast om verksamheten är etiskt
försvarbar.
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad som krävs till skydd för
människors hälsa och miljön för att få tillstånd enligt 12 §.
15 § Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela
föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 12 §.
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till eller
anmälan av innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer, om det behövs av hälso- eller miljöskäl.
17 § En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den
myndighet som regeringen föreskriver.
Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen
föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i
tillståndsbeslutet.
Märkning
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att den som släpper ut en produkt som innehåller
eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden
skall märka produkten.
Gentekniknämnden
19 § En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa
utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och
ge råd om användningen av gentekniken.
Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter
samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.
14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
1. kemiska produkter och biotekniska organismer,
2. varor som behöver en särskild reglering på grund av sitt
innehåll av kemiska produkter eller biotekniska organismer
eller på grund av att de har behandlats med sådana produkter
eller organismer, och
3. utrustning för hantering av kemiska produkter eller
biotekniska organismer.
Bestämmelserna kompletterar EU-förordningar och genomför
EU-direktiv inom kapitlets tillämpningsområde. Därutöver
regleras frågor som inte omfattas av EU-förordningarna och
EU-direktiven. Lag (2016:781).
Ordförklaringar
2 § I detta kapitel avses med
kemisk produkt: ett kemiskt ämne eller en blandning av kemiska
ämnen som inte är en vara,
blandning: en blandning eller lösning som består av två eller
flera kemiska ämnen,
vara: ett föremål som under produktionen får en särskild form,
yta eller design, vilken i större utsträckning än dess kemiska
sammansättning bestämmer dess funktion,
bioteknisk organism: en produkt som har framställts särskilt i
bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt
eller delvis består av eller innehåller levande
mikroorganismer, nematoder, insekter eller spindeldjur,
hantering: en verksamhet eller åtgärd som innebär att en
kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara tillverkas,
bearbetas, behandlas, förpackas, förvaras, transporteras,
används, omhändertas, destrueras, konverteras, saluförs,
överlåts eller är föremål för något annat jämförbart
förfarande,
införsel: att föra in en kemisk produkt, bioteknisk organism
eller vara till Sverige, och
utförsel: att föra ut en kemisk produkt, bioteknisk organism
eller vara från Sverige. Lag (2020:601).
3 § Med bekämpningssyfte avses i detta kapitel
1. syfte att påverka växters livsprocesser, skydda växter
eller växtprodukter mot djur, växter eller mikroorganismer
eller bevara växtprodukters hållbarhet, eller
2. syfte att förstöra, stöta bort, oskadliggöra, förhindra
verkningarna av eller på något annat sätt utöva kontroll över
organismer som är skadliga eller oönskade för människor,
djur, egendom eller miljön. Lag (2016:781).
4 § Med bekämpningsmedel avses i detta kapitel
1. ett växtskyddsmedel enligt definitionen i artikel 2.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av
den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och
91/414/EEG,
2. en biocidprodukt enligt definitionen i artikel 3.1 a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av
den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och
användning av biocidprodukter, eller
3. en bioteknisk organism som har framställts särskilt i
bekämpningssyfte och som helt eller delvis består av eller
innehåller nematoder, insekter eller spindeldjur.
Lag (2016:781).
Hantering, införsel och utförsel m.m.
5 § En kemisk produkt eller bioteknisk organism som inte är
ett bekämpningsmedel får användas i bekämpningssyfte endast
om det är uppenbart att användningen inte medför risker för
människors hälsa eller miljön. Lag (2016:781).
6 § Den som sprider ett bekämpningsmedel ska
1. göra det på ett sådant sätt att människors hälsa inte
skadas eller människor vållas annan olägenhet och så att
miljöpåverkan blir så liten som möjligt, och
2. vidta åtgärder för att motverka att medlet sprids utanför
det avsedda spridningsområdet. Lag (2016:781).
7 § Bekämpningsmedel får inte spridas från luftfartyg.
Bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly får
inte spridas över skogsmark eller användas för att behandla
enskilda trädstammar. Lag (2016:781).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela
1. föreskrifter om hantering, införsel och utförsel av kemiska
produkter, biotekniska organismer och varor i frågor som avses
i 2 kap. 2-4 §§,
2. föreskrifter som behövs från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt om krav på tillstånd eller godkännande för
hantering, införsel och utförsel av en kemisk produkt,
bioteknisk organism eller vara,
3. föreskrifter om särskilda villkor som behövs från hälso-
eller miljöskyddssynpunkt för hantering, införsel och utförsel
av en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara,
4. föreskrifter om förbud som är av särskild betydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt mot hantering, införsel och
utförsel av en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara,
5. föreskrifter om krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel
saluhålls eller används,
6. föreskrifter om sådana undantag från förbudet i 7 § första
stycket att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg som det
finns synnerliga skäl för,
7. föreskrifter om hantering, införsel, överlåtelse och
förbränning av bränsle, handel med bränsle samt bränsles
egenskaper och kvalitet som behövs för att motverka utsläpp i
luften av ämnen som kan medföra olägenhet för människors hälsa
eller miljön,
8. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen om hantering, införsel och utförsel av
kemiska produkter, biotekniska organismer och varor,
9. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen om att på marknaden släppa ut,
tillhandahålla eller ta i drift utrustning som är avsedd för
hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer,
och
10. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen om kontroll av utrustning som är avsedd
för spridning av bekämpningsmedel.
Föreskrifter om varor enligt första stycket 1, 2, 3, 4 eller 8
får meddelas endast i fråga om varor som på grund av sitt
innehåll av en kemisk produkt eller på grund av att de har
behandlats med en kemisk produkt kan befaras medföra skada på
människor eller miljön eller andra intressen som skyddas genom
denna balk.
Regeringen får överlåta åt en kommun att meddela sådana
föreskrifter som avses i första stycket 7. Lag (2021:881).
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda
fallet ge dispens från förbuden i 7 § andra stycket, om det
1. behövs för vetenskaplig prövning, eller
2. med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet,
skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på
livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna
intressen inte rimligen går att genom röjning med mekaniska
metoder tillgodose kravet om återväxt av skog i 6 §
skogsvårdslagen (1979:429).
En dispens enligt första stycket 2 får inte ges i fråga om
spridning i ett område som har betydelse för friluftslivet,
naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något
annat kommunalt intresse, om kommunen motsätter sig en
dispens. Innan dispensfrågan avgörs, ska kommunen ges
tillfälle att yttra sig. Lag (2013:758).
Produktregister
10 § Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs
in till Sverige ska registreras i ett produktregister enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Registret ska föras av den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (2016:781).
11 § Regeringen får meddela föreskrifter om att biotekniska
organismer och varor ska registreras i produktregistret eller i
ett annat motsvarande register.
Föreskrifter om registrering av varor får meddelas endast i
fråga om varor som på grund av sitt innehåll av en kemisk
produkt eller på grund av att de har behandlats med en kemisk
produkt kan befaras medföra skada på människor eller miljön
eller andra intressen som skyddas genom denna balk.
Lag (2016:781).
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får om det finns särskilda skäl
1. meddela föreskrifter om undantag från
registreringsskyldigheten enligt 10 §, eller
2. i det enskilda fallet ge dispens från
registreringsskyldigheten enligt 10 §. Lag (2017:419).
Produktinformation och uppgiftsskyldighet
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för
1. den som tillverkar, för in till Sverige eller på marknaden
släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism att
genom märkning eller på annat sätt tillhandahålla den
information om produkten eller organismen som behövs till
skydd för människors hälsa eller miljön, och
2. den som yrkesmässigt hanterar, för in till eller för ut
från Sverige en kemisk produkt eller bioteknisk organism att
till den myndighet som regeringen bestämmer lämna de
uppgifter som behövs för att bedöma de hälso- eller
miljörisker som är förknippade med produkten eller organismen
och dess hantering, införsel eller utförsel. Lag (2016:781).
14 § Ny beteckning 12 § genom lag (2016:781).
15 § Har upphävts genom lag (2016:781).
16 § Har upphävts genom lag (2016:781).
17 § Har upphävts genom lag (2016:781).
18 § Har upphävts genom lag (2016:781).
19 § Ny beteckning 13 § genom lag (2016:781).
20 § Har upphävts genom lag (2016:781).
15 kap. Avfall
Ordförklaringar
1 § Med avfall avses i denna balk varje ämne eller föremål som
innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att
göra sig av med.
Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess
där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet
ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om
1. det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att
fortsätta användas,
2. ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan
bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell
praxis,
3. ämnet eller föremålet har producerats som en integrerad del
av produktionsprocessen, och
4. den användning som avses i 1 inte strider mot lag eller
annan författning och inte leder till allmänt negativa följder
för miljön eller människors hälsa. Lag (2020:601).
2 § I denna balk avses med
avfallsförebyggande åtgärder: åtgärder som vidtas innan ett
ämne eller föremål har blivit avfall och som syftar till en
minskning av mängden avfall, en minskning av innehållet av
farliga ämnen i material och produkter eller en minskning av
de negativa effekter på människors hälsa och miljön som avfall
kan ge upphov till, och
återanvändning: att en produkt eller en komponent som inte är
avfall används igen för att fylla samma funktion som den
ursprungligen var avsedd för. Lag (2020:601).
3 § Med kommunalt avfall avses i denna balk avfall från
hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art
och sammansättning liknar avfall från hushåll, dock inte
1. avfall från tillverkning,
2. avfall från jord- och skogsbruk,
3. avfall från fiske,
4. avfall från septiktankar, avloppsnät och avloppsrening,
5. bygg- och rivningsavfall, och
6. uttjänta bilar.
Lag (2020:601).
4 § Med avfallsproducent avses i denna balk den som ger upphov
till avfall (ursprunglig avfallsproducent) och den som genom
förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar
avfallets art eller sammansättning. Lag (2020:601).
5 § Med hantera avfall avses i denna balk att
1. samla in, transportera, sortera, återvinna, bortskaffa
eller ta annan fysisk befattning med avfall, eller
2. vidta åtgärder som inte innebär fysisk befattning med
avfall men som syftar till att avfall samlas in,
transporteras, sorteras, återvinns, bortskaffas eller byter
ägare eller innehavare. Lag (2020:601).
5 a § Med deponi avses i denna balk en upplagsplats för avfall
som finns på eller i jorden.
Som deponi räknas inte en plats där avfall
1. lastas om för att förbereda det för vidare transport till
en annan plats där det ska behandlas,
2. lagras innan det återvinns, om lagringen sker under en
kortare period än tre år, eller
3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker under en
kortare period än ett år. Lag (2020:601).
6 § I denna balk avses med
behandla avfall: återvinna eller bortskaffa avfall,
återvinna avfall: att vidta en åtgärd som innebär att avfall
kommer till nytta som ersättning för något annat material
eller förbereder det för en sådan nytta eller en åtgärd som
innebär att avfall förbereds för återanvändning,
förbereda avfall för återanvändning: kontrollera, rengöra
eller reparera något som är avfall så att det kan återanvändas
utan ytterligare behandling,
materialåtervinna avfall: upparbeta avfall till nya ämnen
eller föremål som inte ska användas som bränsle eller
fyllnadsmaterial,
bortskaffa avfall: göra sig av med eller förbereda för att
göra sig av med något som är avfall utan att återvinna det
eller utan att lämna det till någon som samlar in eller
transporterar bort det, och
deponera avfall: bortskaffa avfall genom att lägga det på en
deponi. Lag (2020:601).
7 § Med samla in avfall avses i detta kapitel att
1. hämta eller ta emot avfall, om detta inte utgör en del av
behandlingen av avfallet, eller
2. sortera, lagra eller på annat sätt ta befattning med
avfall innan det transporteras vidare till den plats där
behandlingen ska påbörjas, om åtgärden inte utförs av
avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkom.
Lag (2016:782).
8 § I denna balk avses med
fastighetsinnehavare: den som äger fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska
anses som fastighetsägare,
uttjänt bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt
inte överstiger 3 500 kilogram och som är avfall,
bilskrotare: den som bedriver yrkesmässig verksamhet som
syftar till att behandla uttjänta bilar, och
bygg- och rivningsavfall: avfall från bygg- och
rivningsarbeten. Lag (2020:601).
8 a § Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt
1. utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar eller överlåter
produkter, eller
2. för in produkter till Sverige. Lag (2021:881).
9 § I denna balk avses med
system för utökat producentansvar för avfallshantering: ett
system som innebär att producenter ansvarar ekonomiskt eller
organisatoriskt för hanteringen av avfallsledet i en produkts
livscykel, och
producentansvarsorganisation: en juridisk person som
förebygger eller hanterar avfall från producenters produkter.
Lag (2021:881).
När avfall upphör att vara avfall
9 a § Avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande
upphör att vara avfall om
1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,
2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen
eller föremål,
3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och
annan författning, och
4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till
allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.
Lag (2020:601).
9 b § Den som för första gången släpper ut ett ämne eller
föremål som har upphört att vara avfall på marknaden ska se
till att ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i
lag och annan författning.
Om ett sådant ämne eller föremål används utan att ha släppts
ut på marknaden, ska i stället den som för första gången
använder ämnet eller föremålet se till att det uppfyller
kraven. Lag (2020:601).
9 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att
vara avfall enligt 9 a §. Lag (2020:601).
Avfallshierarkin
10 § En bestämmelse om skyldighet att vidta
avfallsförebyggande åtgärder finns i 2 kap. 5 §.
Den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till
att det
1. återvinns genom att det förbereds för återanvändning,
2. materialåtervinns, om det är lämpligare än 1,
3. återvinns på annat sätt, om det är lämpligare än 1 och 2,
eller
4. bortskaffas, om det är lämpligare än 1-3.
Den behandling av avfallet som bäst skyddar människors hälsa
och miljön som helhet ska anses som lämpligast, om
behandlingen inte är orimlig. Lag (2020:601).
Hantering av avfall
11 § Den som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte
skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller
miljön. Särskild hänsyn ska tas till
1. den risk som hanteringen kan innebära för skada på vatten,
luft, mark, växter eller djur,
2. de olägenheter som hanteringen kan innebära genom buller
eller lukt, och
3. den negativa påverkan som hanteringen kan ha på sådana
särskilt skyddade områden som avses i 7 kap., på andra områden
av särskild betydelse för miljön eller på landskapet i övrigt.
En bestämmelse om att producenter kan ges skyldighet att
hantera avfall finns i 12 §. Bestämmelser om att kommuner har
och kan ges skyldighet att hantera avfall finns i 20 och
22 §§. Lag (2019:1263).
Den ursprungliga avfallsproducentens ansvar
11 a § Om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag
eller annan författning, ansvarar den ursprungliga
avfallsproducenten för
1. att avfallet genomgår en fullständig behandling i enlighet
med 10 §, och
2. kostnaderna för att hantera det avfall som har producerats.
Lag (2020:601).
Producentens och producentansvarsorganisationens ansvar
12 § För att införa system för utökat producentansvar för
avfallshantering får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för
producenter att
1. se till att avfall hanteras i enlighet med 11 § och på ett
sätt som möjliggör en lämplig behandling enligt 10 §,
2. betala avgifter för att täcka det allmännas kostnader för
hantering av avfall som skräpats ned och information om
nedskräpning, eller på annat sätt ansvara ekonomiskt för
avfallshantering och information om hanteringen,
3. inrätta ett system för egenkontroll för att säkerställa att
skyldigheter enligt denna balk, föreskrifter som är meddelade
med stöd av balken och skyldigheter som följer av EU-
förordningar inom balkens tillämpningsområde följs, och
4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av
avfall.
Föreskrifter enligt första stycket får endast avse avfall som
utgörs av den typ av produkter som producenterna utvecklar,
tillverkar, bearbetar, behandlar, överlåter eller för in till
Sverige. Föreskrifter som avser sådant avfall, och som utgörs
även av produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat,
bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige får
endast avse den del av avfallet som motsvarar producentens
andel av marknaden för nya produkter av sådan typ eller som på
annat sätt står i rimlig proportion till producentens
verksamhet. Lag (2021:881).
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, för att främja avfallsförebyggande åtgärder eller en
hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering, meddela
föreskrifter om skyldighet för producenterna att
1. se till att produkter är märkta,
2. lämna information och uppgifter om vilka ämnen och material
som en produkt innehåller samt om insamling,
återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra
förhållanden,
3. se till att produkter har en viss sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet,
4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av
använda produkter, och
5. vidta andra avfallsförebyggande åtgärder.
Föreskrifterna om skyldigheter för en producent att vidta
åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av använda
produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat,
bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige får
dock enbart avse den del av marknaden som motsvarar
producentens andel av marknaden för sådana produkter eller som
på annat sätt står i rimlig proportion till producentens
verksamhet. Lag (2021:881).
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för en producent att utse någon som ska
fullgöra skyldigheter som producenten har i ett annat
medlemsland i Europeiska unionen, och
2. att det som gäller för en producent enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 12, 13 eller 15 § också ska
gälla den som på en producents uppdrag fullgör producentens
skyldigheter. Lag (2016:782).
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för producenter att tillhandahålla eller anlita
en producentansvarsorganisation,
2. förbud att yrkesmässigt överlåta eller saluföra produkter
om produktens producent inte tillhandahåller eller har anlitat
en producentansvarsorganisation,
3. tillstånd, godkännande eller anmälan för yrkesmässig drift
av en producentansvarsorganisation,
4. kriterier för hur ersättning som en
producentansvarsorganisation tar ut från producenterna ska
bestämmas,
5. att de intäkter som en producentansvarsorganisation för
förpackningar har får användas endast för verksamhet som har
samband med organisationens skyldigheter enligt 6 och 7 eller
för att göra en utbetalning till de producenter som har
anlitat organisationen,
6. skyldighet för en producentansvarsorganisation att fullgöra
sådana skyldigheter som kan föreskrivas för producenter enligt
12 och 13 §§, och
7. skyldighet för en producentansvarsorganisation att hantera
mer avfall än vad som motsvarar organisationens marknadsandel,
under förutsättning att hanteringen avser avfall som
producentansvarsorganisationen har rätt att få ersättning för.
Lag (2022:1100).
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som driver eller avser att
driva ett yrkesmässigt system för återanvändning av
förpackningar ska anmäla det. Lag (2021:881).
16 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som är etablerad i Sverige
och yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av produkter som
omfattas av ett system för utökat producentansvar till
slutanvändare i Sverige
1. ska vara skyldig att registrera sig, och
2. endast får förmedla distansförsäljning från säljare som har
uppfyllt skyldigheter enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av 15 § 1. Lag (2021:881).
16 b § Om flera producentansvarsorganisationer för
förpackningar har godkänts, men endast en av organisationerna
ska ansvara för insamling av förpackningsavfall från
verksamheter och för information om avfallshanteringen, ska de
övriga producentansvarsorganisationerna betala skälig
ersättning till den ansvariga organisationen för dess
kostnader. Ersättningens storlek ska beräknas utifrån den
ersättningsskyldiga organisationens marknadsandel.
Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta hur stor en
producentansvarsorganisations marknadsandel ska anses vara.
Lag (2022:1100).
Tillstånds- och anmälningsplikt för viss avfallshantering
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att det krävs tillstånd, anmälan
eller registrering för att yrkesmässigt hantera avfall.
Lag (2021:881).
18 § Har upphävts genom lag (2021:881).
19 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det
krävs en anmälan till den myndighet som regeringen bestämmer
eller till kommunen för att hantera avfall med stöd av 24 §
andra stycket. Lag (2016:782).
Kommunens ansvar
20 § Varje kommun ansvarar för att följande avfall inom
kommunen behandlas:
1. kommunalt avfall,
2. avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda
avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst
25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för
a) hushållsspillvatten, eller
b) spillvatten som till sin art och sammansättning liknar
hushållsspillvatten,
3. latrin från torrtoaletter och jämförliga lösningar, och
4. bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en
yrkesmässig verksamhet. Lag (2020:601).
20 a § Kommunen ska transportera bort det avfall som avses i
20 § från den fastighet där avfallet finns, om
1. borttransport behövs för att tillgodose såväl skyddet för
människors hälsa och miljön som enskilda intressen, eller
2. fastighetsinnehavaren begär att kommunen ska transportera
bort avfallet och det inte är oskäligt med hänsyn till
omständigheterna. Lag (2020:601).
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. undantag från kommunens ansvar enligt 20 och 20 a §§ i
fråga om avfall som ska samlas in eller behandlas av en
producent eller en producentansvarsorganisation enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 eller 15 §, och
2. skyldigheter för kommuner att vidta de åtgärder som krävs
för att avfallshanteringen ska fungera när ansvaret för
hanteringen är uppdelat mellan kommunen och producenter eller
producentansvarsorganisationer. Lag (2022:1100).
22 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kommunen
ska ansvara för att annat avfall än sådant som avses i 20 §
behandlas och transporteras från den fastighet där avfallet
finns.
Föreskrifterna får avse endast
1. avfall som av hälso- eller miljöskäl behöver hanteras av
kommunen, eller
2. avfall som omfattas av producentansvar och som av
samordningsskäl bör hanteras tillsammans med sådant avfall som
kommunen ansvarar för enligt 20 § eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 1. Lag (2022:1100).
23 § När kommunen planerar och beslutar hur den ska ta sitt
ansvar enligt 20 och 20 a §§ eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 22 §, ska kommunen ta hänsyn till
fastighetsinnehavarnas förmåga att själva hantera avfall på
ett sätt som är godtagbart med hänsyn till skyddet för
människors hälsa och miljön och de behov som finns för olika
slag av bebyggelse. Lag (2020:601).
24 § Om kommunen enligt 20 och 20 a §§ eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 § ska ansvara
för en viss hantering av avfall, får den hanteringen inte
utföras av någon annan än kommunen eller den som kommunen
anlitar.
Första stycket gäller inte en fastighetsinnehavare som på
fastigheten återvinner eller bortskaffar avfallet, om det görs
utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.
En åtgärd som avses i andra stycket kan kräva anmälan enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 19 §.
Lag (2020:601).
25 § Kommunen får i det enskilda fallet
1. ge dispens från förbudet i 24 § första stycket, om det
finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet med
stöd av dispensen kan göra det på ett hälso- och miljömässigt
godtagbart sätt, och
2. ge tillstånd till avfallshantering som avses i 24 § andra
stycket, trots att tillstånd inte krävs. Lag (2016:782).
Förbud mot nedskräpning
26 § Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten
har tillträde till eller insyn till. Lag (2016:782).
Förbud mot dumpning och förbränning
27 § Avfall får inte dumpas eller förbrännas inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon. På och över det fria havet
får avfall inte heller dumpas från eller förbrännas på
svenska fartyg eller luftfartyg. Avfall som är avsett att
dumpas i eller förbrännas på det fria havet får inte föras ut
ur landet eller ur den ekonomiska zonen.
Det som sägs i första stycket om dumpning gäller inte sådana
utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som regleras i lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller
sådana utsläpp av sediment från fartyg som regleras genom
barlastvattenlagen (2009:1165) eller föreskrifter som
meddelats i anslutning till den lagen. Lag (2016:784).
28 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
förbudet mot dumpning i 27 § första stycket för geologisk
lagring av koldioxid. Lag (2016:782).
29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet mot
dumpning i 27 § första stycket, om avfallet kan dumpas utan
olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Den som har gett en dispens enligt första stycket får
1. förelägga den som har fått dispensen att avhjälpa en
olägenhet som uppkommer genom dumpningen, om olägenheten inte
förutsågs när dispensen gavs, och
2. återkalla dispensen, om ett villkor eller en föreskrift
som gäller för dumpningen inte följs eller om en olägenhet
som avses med ett föreläggande enligt 1 inte avhjälps.
Lag (2016:782).
Uppgifter om och hantering av avfall
30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig
verksamhet producerar eller hanterar avfall ska lämna det till
någon som har det tillstånd eller har gjort den anmälan som
krävs för hanteringen av avfallet. Lag (2020:601).
31 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet
att dokumentera och lämna uppgifter om avfall,
avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder.
Lag (2020:601).
Uttjänta bilar
32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att bilskrotare ska vara
auktoriserade och om villkoren för auktorisation av
bilskrotare. Lag (2016:782).
33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för den som har förvärvat en uttjänt bil för
skrotning att utfärda ett bevis om att bilen har mottagits
för detta syfte (mottagningsbevis) och se till att bilen blir
omhändertagen av en auktoriserad bilskrotare,
2. skyldighet för bilskrotare att lämna uppgifter om
återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra
förhållanden som rör de uttjänta bilar som bilskrotaren har
hanterat,
3. skyldighet för auktoriserade bilskrotare att utfärda ett
intyg om att åtgärder har vidtagits för en hälso- och
miljömässigt godtagbar hantering av en uttjänt bil
(skrotningsintyg), och
4. utfärdandet av sådana bevis och intyg som avses i 1 och
3. Lag (2016:782).
Avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska
produkter
34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt bedriver
en verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering
eller på annat sätt förbehandla avfall som utgörs av
elektriska eller elektroniska produkter ska ha personal eller
kvalitetssystem som certifierats av ett organ som
ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering
och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen
(2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.
Föreskrifter enligt första stycket får endast avse åtgärder
som krävs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller
andra hälso- eller miljöskäl. Lag (2022:1108).
Deponering av avfall
35 § Ett tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering
av avfall får ges endast om tillståndet förenas med en
skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap. 3 § för
fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten
eller om verksamhetsutövaren vidtar någon annan lämplig åtgärd
för sådant säkerställande.
Kravet på säkerhet gäller inte de delar av verksamheten som
omfattas av kravet i 36 a § på säkerhet vid
utvinningsverksamhet. Lag (2022:1100).
36 § Den som bedriver en verksamhet med deponering av avfall
ska ta betalt för samtliga kostnader som rör avfallsdeponin.
I kostnadsberäkningen ska alla kostnader för att inrätta och
driva deponin ingå samt, så långt det är möjligt, alla
kostnader som är nödvändiga för att fullgöra de skyldigheter
som gäller för deponeringsverksamheten. Lag (2016:782).
Säkerhet vid utvinningsverksamhet
36 a § Tillstånd enligt balken eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av balken till en verksamhet som
omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för
utvinningsavfall får ges endast om tillståndet förenas med en
skyldighet att ställa säkerhet för fullgörandet av de
skyldigheter som gäller för verksamheten.
Tillståndsmyndigheten får medge att säkerheten ställs efter
hand enligt en plan som innebär att säkerheten vid varje
tidpunkt tillgodoser det aktuella behovet. Lag (2022:1100).
36 b § En säkerhet enligt 36 a § ska godtas av
tillståndsmyndigheten om den, ensam eller tillsammans med
andra säkerheter, visas vara betryggande för sitt ändamål.
Lag (2022:1100).
36 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om säkerhet enligt 36 a och 36 b §§.
Sådana föreskrifter får avse
1. hur säkerhetens storlek ska beräknas och vad underlaget för
beräkningen av säkerhetens storlek ska innehålla, och
2. när och hur en säkerhet får tas i anspråk.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för
att en säkerhet ska kunna godtas enligt 36 b §.
Lag (2022:1100).
Geologisk lagring av koldioxid
37 § Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin
giltighet göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer
säkerhet eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för att
säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för
verksamheten enligt denna balk, lagen (2020:1173) om vissa
utsläpp av växthusgaser samt de föreskrifter och
tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av dessa lagar.
En säkerhet får ställas efter hand enligt en plan som vid
varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndigheten.
Säkerheten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt
ändamål.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte
ställa säkerhet. Lag (2020:1174).
37 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att
en säkerhet ska kunna godtas. Lag (2019:295).
Anordningar för hantering av avfall
38 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anordningar
för hantering av avfall. Lag (2016:782).
Ytterligare föreskrifter om avfall och avfallsförebyggande
åtgärder
39 § Regeringen eller den myndighet eller kommun som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avfall
ska hanteras som behövs med hänsyn till skyddet för
människors hälsa eller miljön. Lag (2016:782).
40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om
1. avfall som behövs till följd av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, och
2. avfallsförebyggande åtgärder som har särskild betydelse
för skyddet för människors hälsa eller miljön.
Lag (2017:419).
Kommunal renhållningsordning
41 § För varje kommun ska det finnas en renhållningsordning
som ska antas av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen ska
innehålla en avfallsplan och de föreskrifter som kommunen har
meddelat med stöd av regeringens bemyndiganden enligt detta
kapitel. Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfall inom
kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets
mängd och farlighet. Lag (2016:782).
42 § Innan kommunen antar en renhållningsordning ska
kommunen
1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de
fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett
väsentligt intresse av renhållningsordningen, och
2. ställa ut ett förslag till renhållningsordning för
granskning under minst fyra veckor.
Kommunen ska informera om utställningen på sin webbplats före
utställningstidens början. Informationen ska innehålla
uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs
ut samt inom vilken tid och till vem som synpunkter ska
lämnas. Lag (2016:782).
43 § När kommunen antar renhållningsordningen ska kommunen ta
hänsyn till de synpunkter som har kommit fram i samrådet och
granskningen enligt 42 §. Lag (2016:782).
44 § Bestämmelserna i 42 och 43 §§ gäller även förslag till
ändringar i en renhållningsordning.
En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till en ändring
i renhållningsordningen som endast
1. gäller föreskrifter som kommunen får meddela med stöd av
detta kapitel, och
2. berör ett fåtal fastighetsinnehavare eller annars är
liten. Lag (2017:955).
Skyldighet för kommunerna att informera
45 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för kommunerna att lämna information om
avfallsförebyggande åtgärder och hantering av avfall, och
2. innehållet i avfallsplanerna. Lag (2020:601).
Föreskrifter för försvaret
46 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela särskilda föreskrifter för Försvarsmaktens,
Fortifikationsverkets, Försvarets materielverks och
Försvarets radioanstalts verksamhet som avviker från det som
annars sägs i detta kapitel. Lag (2016:782).
FJÄRDE AVDELNINGEN
PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN
16 kap. Allmänt om prövningen
Prövningsmyndigheter
1 § Regeringen, länsstyrelserna och andra
förvaltningsmyndigheter, kommunerna, mark- och
miljödomstolarna, Mark- och miljööverdomstolen och Högsta
domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk eller
enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken. I fråga
om prövningen av mål om straff eller förverkande enligt 29
kap. gäller dock vad som är föreskrivet om brottmål i
allmänhet.
Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av
respektive prövningsmyndighet finns i 17 kap. 1–4 §§, 18
kap. 1–2 §§, 19 kap. 1–2 §§, 21 kap. 1 § och i lagen
(2010:921) om mark- och miljödomstolar.
Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens,
godkännande och förbud mot fortsatt verksamhet samt
omprövning av tillstånd eller villkor meddelas av
tillståndsmyndigheten. Lag (2010:923).
Tillstånd, godkännande och dispens
2 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
balken, får ges för begränsad tid och får förenas med
villkor. Lag (2018:1407).
2 a § Vid ändring av en miljöfarlig verksamhet får
tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen
(ändringstillstånd). Lag (2018:1407).
2 b § Vid ändring av en sådan vattenverksamhet som avses i
11 kap. 6 § får tillståndet begränsas till att enbart avse
ändringen (ändringstillstånd), om
1. verksamheten omfattas av en sådan nationell plan som avses
i 11 kap. 28 § och den prövning av verksamheten som ska ske
enligt planen inte har påbörjats, eller
2. det annars är lämpligt. Lag (2018:1407).
2 c § I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller
perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av
tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av
växthusgaser, får det med stöd av 2 § inte beslutas villkor om
begränsning av utsläppen eller villkor som genom att reglera
använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av
koldioxidutsläpp.
Första stycket gäller inte villkor som i fråga om
1. koldioxid behövs för att hindra utsläpp från en verksamhet
med geologisk lagring av koldioxid eller verksamhet med
avskiljning, komprimering eller transport av koldioxid för
sådan lagring, eller
2. dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra
betydande lokala föroreningar. Lag (2020:1174).
2 d § Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 2 § besluta
villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund av en
bostadsbyggnad i omgivningen, om
1. bostadsbyggnaden ingår i ett område med detaljplan eller
omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900)
och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har
angetts beräknade bullervärden, och
2. villkoren skulle innebära strängare krav avseende
omgivningsbuller än vad som följer av dessa värden.
Trots första stycket får villkor som innebär strängare krav
beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns
synnerliga skäl för det.
Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a § plan-
och bygglagen får aldrig föranleda villkor i fråga om
omgivningsbuller. Lag (2018:1407).
2 e § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
sådan tidsbegränsning som avses i 2 §. Lag (2018:1407).
3 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller
enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin
giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva
verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det
avhjälpande av en miljöskada och de andra
återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning
av verksamheten.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock
inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift
eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella
åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk
verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som
omfattas av sådana avgifter och säkerheter.
En säkerhet ska godtas av prövningsmyndigheten om den, ensam
eller tillsammans med andra säkerheter, visas vara betryggande
för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en
plan som innebär att säkerheten vid varje tidpunkt tillgodoser
det aktuella behovet. Lag (2022:1100).
4 § Tillstånd till en anläggning för vindkraft får endast ges
om den kommun där anläggningen avses att uppföras har
tillstyrkt det.
Första stycket gäller inte om regeringen har tillåtit
verksamheten enligt 17 kap. Lag (2009:652).
5 § Har upphävts genom lag (2010:882).
6 § Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som
inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd,
godkännande eller dispens. Detsamma gäller när någon tidigare
har underlåtit att ansöka om nödvändigt tillstånd, godkännande
eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan tillstånd,
godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon
som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig
anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan
anknytning till den verksamhet där underlåtelsen har
förekommit.
7 § Vid prövningen enligt denna balk ska hänsyn tas till
andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan komma
att behövas för att verksamheten ska kunna komma till stånd
eller bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Lag (2017:955).
8 § Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva
en verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att
förebygga eller motverka olägenheter för människors hälsa och
miljön, får villkor som avses i 2 § första stycket omfatta
två eller flera verksamheter. Som förutsättning för detta
gäller att möjligheterna att följa miljökvalitetsnormer
enligt 5 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och
miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.
Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt
beslut om tillstånd som innehåller villkor för verksamheterna
eller genom skilda beslut med gemensamma villkor.
Lag (2016:341).
9 § Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller
dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta
1. särskild undersökning av berört område,
2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna
intressen som verksamheten medför.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en
avhjälpandeansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.
Lag (2007:660).
10 § Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är
verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som
rådde i vattnet innan verksamheten sattes i gång.
11 § Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller
dispens till skilda verksamheter prövas samtidigt och
verksamheterna på grund av att de berör samma naturresurs eller
av någon annan orsak inte kan utövas vid sidan av varandra i
enlighet med ansökningarna, skall verksamheterna om möjligt
jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentlig nackdel
för någon av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras, skall
företräde ges åt den verksamhet som bäst stämmer överens med 3
kap.
Första stycket gäller inte om en samfällighet för de särskilda
verksamheterna bildas enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Rätt att överklaga
12 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av
1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått
honom eller henne emot,
2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar
arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet, såvitt
avser domar och beslut i frågor om tillstånd till miljöfarlig
verksamhet,
3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på
arbetsgivarsidan samt en sammanslutning av konsumenter,
såvitt avser beslut som en länsstyrelse eller en central
förvaltningsmyndighet har meddelat med stöd av bemyndigande
enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte avser ett
särskilt fall, och
4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad
som är särskilt föreskrivet i balken, i föreskrifter
meddelade med stöd av balken eller i lagen (2010:897) om
gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland har rätt
att överklaga.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av rätten att
överklaga enligt bestämmelser i rättegångsbalken.
Lag (2010:898).
13 § Överklagbara domar och beslut om tillstånd, godkännande
eller dispens enligt denna balk, om upphävande av skydd av
områden enligt 7 kap. eller om tillsyn enligt 10 kap. eller i
sådana frågor enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken, får överklagas av en ideell förening eller en annan
juridisk person som
1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds-
eller miljöskyddsintressen,
2. inte är vinstdrivande,
3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och
4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att
verksamheten har allmänhetens stöd.
Rätten att överklaga enligt första stycket gäller även om
överklagandet enbart avser ett villkor eller en annan
bestämmelse i domen eller beslutet och även om domen eller
beslutet är resultatet av en prövning enligt 22 kap. 26 §,
24 kap. 2, 3, 5, 7, 10, 13 eller 13 a § denna balk eller en
prövning enligt 7 kap. 13, 14 eller 16 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Rätten att
överklaga enligt första stycket gäller dock inte domar och
beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket,
Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.
Den som vill överklaga med stöd av första eller andra stycket
ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för
parterna och sakägarna. Lag (2023:632).
14 § Bestämmelserna i 13 § om vissa ideella föreningars rätt
att överklaga gäller i fråga om strandskydd också för en
ideell förening som enligt sina stadgar har till ändamål att
tillvarata friluftsintressen. Lag (2009:532).
17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning
Obligatorisk tillåtlighetsprövning
1 § Regeringen ska pröva tillåtligheten av nya
verksamheter av följande slag:
1. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av
regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
samt anläggningar för att bryta ämnen som kan användas för
framställning av kärnbränsle,
2. allmänna farleder, och
3. geologisk lagring av koldioxid, om verksamheten inte avser
lagring för forskningsändamål av mindre än 100 000 ton
koldioxid.
Trots första stycket 1 ska regeringen inte pröva
tillåtligheten av verksamheter som är förbjudna enligt 9 kap.
6 i §. Lag (2018:641).
2 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst
fall avstå från att pröva en verksamhet som sägs i 1 §.
Tillåtlighetsprövning efter förbehåll
3 § Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva
tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av kravet på
prövning enligt 1 §, om
1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk
enligt 1 kap. 1 § ska främja kan antas få betydande omfattning
eller bli av ingripande slag,
2. verksamheten utanför ett område som har förtecknats enligt
7 kap. 27 § kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom
området, eller
3. verksamheten omfattas av 4 kap. 6 § andra stycket.
Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart
verksamhet som är tillståndspliktig enligt balken eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om
tillståndsprövning av verksamheten, ska regeringen omedelbart
lämna besked om förbehållet till den tillståndsprövande mark-
och miljödomstolen eller myndigheten. Lag (2022:1799).
4 § I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller
3 § får regeringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten
av en annan verksamhet, om ansökan avser tillstånd till båda
verksamheterna och dessa hänger samman med varandra eller om
det är fråga om jämkning eller företräde mellan verksamheterna
enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant förbehåll gäller 3 § tredje
stycket.
4 a § På kommunfullmäktiges begäran ska regeringen förbehålla
sig tillåtlighetsprövningen av en ny verksamhet av något av
följande slag, om ett sådant förbehåll är möjligt enligt 3 §
och det inte finns särskilda skäl för att avstå från
prövningen:
1. järn-, stål- och andra metallverk samt ferrolegeringsverk,
2. massafabriker och pappersbruk,
3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung
petrokemisk produktion,
4. fabriker för framställning av baskemikalier eller
gödselmedel,
5. cementfabriker,
6. förbränningsanläggningar som har en tillförd effekt om
minst 200 megawatt,
7. anläggningar för vindkraft som är tillståndspliktiga
enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
9 kap. 6 §,
8. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner
normalkubikmeter naturgas,
9. anläggningar för behandling av farligt avfall där
huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat kommer från
andra inrättningar och där mer än 10 000 ton farligt avfall
årligen förbränns eller på annat sätt återvinns eller
bortskaffas,
10. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de
områden som anges i 4 kap. 5 §,
11. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid
utvinning av olja eller gas inom havsområden samt annan än
helt tillfällig ankring eller förtöjning av sådana
plattformar för reparation, ombyggnad eller av någon annan
anledning,
12. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad
generatoreffekt av minst 20 megawatt,
13. vattenregleringar varigenom ett vattenmagasin av minst
100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner
kubikmeter under veckan ska utnyttjas,
14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från
vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad
lågvattenföring av minst tio kubikmeter i sekunden i
bortledningspunkten eller utloppet, om därigenom en sådan
mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen understiger
fyra femtedelar av den normala oreglerade lågvattenföringen,
15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större
vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio
tiondelar av det uttagna vattnet återförs till
grundvattenmagasinet,
16. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och
vattenbortledningar än som har angetts förut, om verksamheten
avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan antas få
betydande omfattning eller bli av ingripande slag, och
17. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.
Lag (2009:652).
Underrättelse
5 § En myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde
får kännedom om en verksamhet som avses i 3 § ska underrätta
regeringen om verksamheten.
Trafikverket ska årligen underrätta regeringen om byggande av
vägar och järnvägar som omfattas av första stycket.
Lag (2012:441).
Förutsättningar för tillåtlighet
6 § Kommunfullmäktiges tillstyrkande krävs för att regeringen
ska få tillåta en verksamhet som
1. avses i 1 § 1, eller
2. avses i 3 § första stycket 1 eller 4 § och inte är en
vattenverksamhet eller trafikanläggning.
Regeringen får trots första stycket tillåta mellanlagring
eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall eller en
verksamhet som anges i 4 a § 6, 7, 8 eller 9, om det från
nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten
kommer till stånd och det inte finns någon annan plats som
bedöms vara lämpligare för verksamheten eller som är lämplig
och har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som
kan antas godta en placering där. Lag (2017:955).
6 a § Har upphävts genom lag (2023:866).
Särskilda villkor
7 § Om regeringen finner att en verksamhet får komma till
stånd enligt detta kapitel, får regeringen besluta om
särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.
Om verksamheten avser geologisk lagring av koldioxid, får
regeringen även besluta om villkor som behövs med hänsyn till
synpunkter som Europeiska kommissionen har lämnat i samband
med tillåtlighetsprövningen. Lag (2012:430).
Mindre avvikelse
8 § Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen tillåta en
mindre avvikelse från ett tillåtlighetsbeslut som gäller en
väg eller järnväg. Lag (2012:441).
17 a kap. Har upphävts genom lag (2021:876).
18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.
1 § Regeringen prövar efter överklagande
1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande,
ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat,
kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden,
miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om
ersättning,
2. beslut av försvarsinspektören för hälsa och miljö enligt
denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av balken,
3. beslut av länsstyrelsen enligt 17 kap. 8 § att tillåta en
mindre avvikelse, och
4. andra beslut för vilka det är föreskrivet att de ska
överklagas till regeringen. Lag (2017:782).
2 § Regeringens prövning av frågor som avses i 17 kap. 1 § sker
efter överlämnande, om tillståndsplikt gäller för verksamheten.
19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning
Allmänt om prövningen
1 § Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden
enligt vad som är föreskrivet i balken eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller
upphävande av naturreservat, kulturreservat, naturminnen,
biotopskyddsområden, djur- och växtskyddsområden,
strandskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om
ersättning, får överklagas hos länsstyrelsen om inte annat är
särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders beslut i särskilda
fall får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är
särskilt föreskrivet.
Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i
särskilda fall får överklagas hos mark- och miljödomstol
enligt 21 kap. 1 § andra stycket. Detsamma gäller beslut av
en annan myndighet än regeringen om att bilda, ändra eller
upphäva ett biotopskyddsområde. Lag (2010:923).
2 § Om en förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en
verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 §
första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall
förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande
överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om
regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller
om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten
enligt 17 kap. 3 §.
Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om
verksamhet enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §.
Lag (2001:437).
3 § Vad som sägs i 21 kap. 3 § om handläggningen vid mark- och
miljödomstol gäller även för en länsstyrelse som handlägger ett
tillståndsärende eller handlägger ett anmälningsärende enligt
11 kap. 9 a § första stycket, om ärendet annars skulle ha
prövats av en kommun. Lag (2010:923).
Statlig kontroll av vissa kommunala beslut
3 a § Om en kommun tillåter en verksamhet eller åtgärd
enligt en bestämmelse om undantag som avses i 5 kap. 6 §
eller ger dispens från bestämmelserna i 7 kap. 15 §, ska
kommunen skicka beslutet till länsstyrelsen.
Beslut enligt en bestämmelse om undantag som avses i 5 kap.
6 § ska skickas till den länsstyrelse som är vattenmyndighet.
Lag (2018:1407).
3 b § Länsstyrelsen ska pröva en kommuns beslut som
avses i 3 a §, om det finns skäl att anta att
1. det inte finns förutsättningar för tillåtandet eller
dispensen, eller
2. en brist i ärendets handläggning kan ha haft betydelse för
utgången i frågan om tillåtande eller dispens.
Länsstyrelsen ska inom tre veckor från den dag då kommunens
beslut kom in till länsstyrelsen ta ställning till om det
finns något sådant prövningsskäl som anges i första stycket
och besluta i frågan om en prövning ska ske eller inte.
Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.
Länsstyrelsen ska upphäva kommunens beslut, om det inte finns
förutsättningar för tillåtandet eller dispensen.
Lag (2018:1407).
3 c § Länsstyrelsens prövning enligt 3 b § i frågor om
undantag som avses i 5 kap. 6 § ska göras av den länsstyrelse
som är vattenmyndighet. Lag (2018:1407).
Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet
4 § Länsstyrelser eller kommunala nämnder ska
1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt
sätt ge den som kan beröras av verksamheten tillfälle att
yttra sig,
2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har
väsentliga intressen att bevaka i saken,
3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning
på platsen om det behövs för utredningen i ärendet, och
4. underrätta den som har gjort en ansökan eller kommit med
synpunkter genom någon annan än honom eller henne själv och
ge honom eller henne tillfälle att yttra sig om inte annat
följer av 25 § förvaltningslagen (2017:900).
Lag (2018:779).
5 § I ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal
nämnd ska styrelsen eller nämnden tillämpa bestämmelserna
1. i 22 kap. 1 och 1 d-1 f §§ om ansökans form och innehåll,
2. i 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
3. i 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5, 8,
9 och 13 §§,
4. i 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,
5. i 22 kap. 6 § om talerätt,
6. i 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
7. i 22 kap. 12 och 13 §§ om sakkunniga och om att inhämta
yttrande,
8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
om undersökning på platsen,
9. i 22 kap. 25 § första stycket 1-3 och 5-11, andra stycket
sista meningen och tredje stycket samt 25 a-25 c och 25 f-
25 h §§ om en tillståndsdoms innehåll,
10. i 22 kap. 26 § om särskild dom,
11. i 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra
meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna
frågor och provisoriska föreskrifter,
12. i 22 kap. 28 § första stycket första meningen om
verkställighetsförordnande, och
13. i 23 kap. 3 § när det gäller särskilt överklagande i
frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §.
Lag (2022:1100).
6 § En ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § ska
innehålla en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens
konsekvenser för syftet med att bevara området och en
redogörelse för de alternativ som övervägts med en motivering
till varför ett visst alternativ valts. Om det enligt 6 kap.
krävs en specifik miljöbedömning, ska ansökan innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning enligt det kapitlet.
Lag (2017:955).
20 kap. Har upphävts genom lag (2010:923).
21 kap. Mål i mark- och miljödomstol
1 § Mark- och miljödomstol prövar som första instans mål om
1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 1 a §
första stycket,
2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet, utom verksamheter som avser markavvattning
vilka ska prövas av länsstyrelsen och säkerhetsklassificering
av dammar,
3. markavvattningar som enligt lagen med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet har överlämnats från
länsstyrelsen eller anmälts av en lantmäterimyndighet,
4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 §§,
5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna
enligt denna balk och vid vattenverksamhet, om inte annat har
särskilt föreskrivits,
6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap.,
talan om förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 §
samt grupptalan enligt 32 kap. 13 §,
7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt
10 kap. 6 och 7 §§ på talan av någon av de solidariskt
ansvariga,
8. utdömande av vite enligt ett föreläggande som har förenats
med vite med stöd av balken, efter särskild ansökan av den
myndighet som har beslutat vitesföreläggandet eller, om
vitesföreläggandet har beslutats i förfarandet, med
tillämpning av 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten,
9. kostnadsansvar för fastighetsägare enligt 10 kap. 9 §,
10. fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av
information enligt det som följer av artiklarna 27.6 och 30.3
i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006
av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv
1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) 793/93
och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets
direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
11. fördelning av kostnader för utbyte av information enligt
det som följer av artikel 62.6 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om
utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande
av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
12. fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av
information enligt det som följer av artikel 63.3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av
den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och
användning av biocidprodukter, och
13. ersättningsansvar enligt 15 kap. 16 b § första stycket för
godkända producentansvarsorganisationer för förpackningar.
Mark- och miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet,
efter överklagande enligt 19 kap. 1 § tredje stycket,
länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt
denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
balken samt enligt lagen med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Att mark- och miljödomstol efter
överklagande prövar Kronofogdemyndighetens beslut om
handräckning framgår av 26 kap. 17 § andra stycket.
Lag (2022:1100).
1 a § Ansökningsmål är mål
1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i
9 kap. 6 § som inte ska prövas av en länsstyrelse eller en
kommun enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
9 kap. 8 §,
2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som
inte ska prövas av en länsstyrelse,
3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings-
eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot
meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av
vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser en
markavvattning som ska prövas av en länsstyrelse,
4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en
vattenanläggning eller tillståndsprövning enligt 11 kap.
22 §,
5. om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av
genomförandetiden eller den tid inom vilken verksamheten ska
ha satts igång,
6. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet
enligt 24 kap. 3 §,
7. om omprövning enligt 24 kap. 5–14 §§ som inte ska prövas
av en länsstyrelse eller en kommun enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av 9 kap. 8 §,
8. enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, eller
9. om omprövning enligt 7 kap. 13–15 §§ lagen med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Mark- och miljödomstol får besluta att ett ansökningsmål som
gäller uteslutande en viss eller vissa sakägare ska behandlas
enligt det som gäller för stämningsmål enligt 7 kap. lagen
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, om sökanden
medger det och målet kan avgöras med bindande verkan endast
mot dessa sakägare. Lag (2018:1407).
2 § Talan i mål som inte enligt 1 a § är ansökningsmål väcks
genom ansökan om stämning, om inte annat är särskilt
föreskrivet. Beträffande vissa stämningsmål finns
föreskrifter i 7 kap. lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet. Mål som har överklagats
till en mark- och miljödomstol handläggs enligt
bestämmelserna i 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och
miljödomstolar. Lag (2010:923).
3 § Även i annat fall än som avses i 14 kap. 1–7 §§
rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna balk
handläggas i en och samma rättegång, om de har samma sökande
och avser samma verksamhet eller verksamheter som har samband
med varandra. Om en mark- och miljödomstol prövar ett sådant
mål eller ärende, får en ansökan i ett annat sådant ärende
göras hos domstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats
av en förvaltningsmyndighet eller kommun. Om ett ärende som
prövats av en förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs
gemensamt med ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 5
kap. 1–4 §§ lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.
En mark- och miljödomstol får vid handläggningen av ett mål
eller ärende som sägs i första stycket förbehålla sig
prövningen av ett annat sådant ärende som handläggs vid en
förvaltningsmyndighet eller en kommun.
Vad som sägs i första och andra styckena om ärenden gäller
enbart sådana ärenden där myndighetens avgörande inte
slutligen kan överklagas till regeringen. Lag (2010:923).
4 § Väcker någon talan vid mark- och miljödomstolen om förbud
mot miljöfarlig verksamhet eller om skyldighet för den som
utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta
försiktighetsmått och är frågan om tillstånd till verksamheten
enligt denna balk under prövning eller kommer den under
prövning innan mark- och miljödomstolen har avgjort målet, får
mark- och miljödomstolen inte avgöra målet förrän
tillståndsfrågan har prövats. Lag (2010:923).
5 § Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första
stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den
som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet skall
vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd enligt denna balk,
kan mark- och miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för
kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut
inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts
eller domstolen föreskriver något annat.
I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen och
förvaras av länsstyrelsen. Lag (2010:923).
6 § Har upphävts genom lag (2010:923).
7 § Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet
eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, ska mark- och
miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till
regeringen för prövning. Detsamma gäller om regeringen ska
pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen
har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17
kap. 3 §.
Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos
domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig
vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, ska domstolen med
eget yttrande överlämna målet till regeringen för prövning.
Detsamma gäller om Naturvårdsverket eller Havs- och
vattenmyndigheten begär att målet av sådan anledning ska
överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig
myndighets beslut som rör Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt, ska domstolen alltid med eget
yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning.
Lag (2011:608).
22 kap. Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i
ansökningsmål
1 § En ansökan i ett ansökningsmål ska vara skriftlig. Den ska
innehålla
1. ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om
förhållandena på platsen, om produktionsmängd eller liknande,
om användningen av råvaror, andra insatsvaror och ämnen och om
energianvändning,
2. uppgifter om utsläppskällor, om arten och mängden av alla
förutsebara utsläpp och om förslag till de åtgärder som kan
behövas dels för att förebygga uppkomsten av avfall, dels för
att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och
annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov
till,
3. en miljökonsekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap.,
4. förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått
samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de
allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. följs,
5. förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
6. det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs
enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, om den
verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen,
7. en statusrapport när det krävs enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 10 kap. 21 § första stycket 5,
8. en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall när en sådan
krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
15 kap. 40 §, och
9. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i
1-8. Lag (2022:1100).
1 a § I mål om vattenverksamhet ska ansökan, utöver det som
anges i 1 §, innehålla
1. uppgift om huruvida det finns fastigheter som berörs av
vattenverksamheten eller inte och i förekommande fall namn
och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt
till fastigheterna, och
2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder
varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens
omfattning bör anstå med sådana uppgifter.
I 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet finns det ytterligare bestämmelser om vad en
ansökan i vissa fall ska innehålla i mål om
vattenverksamhet. Lag (2017:955).
1 b § En ansökan om tillstånd till geologisk lagring av
koldioxid ska, utöver det som anges i 1 §, innehålla
1. uppgift om vem som driver eller avser att driva
lagringsverksamheten,
2. en beskrivning av verksamhetsutövarens tekniska kompetens
och handlingar som styrker kompetensen,
3. en beskrivning av den geologiska formationens egenskaper,
lagringsplatsen och det område runt lagringsplatsen som med
hänsyn till de geologiska förhållandena har betydelse för
lagringens integritet och säkerhet,
4. uppgift om den totala mängd koldioxid som ska lagras,
5. en beskrivning av varifrån den koldioxid som ska tillföras
lagringsplatsen kommer och hur den ska transporteras till
lagringsplatsen,
6. uppgift om sammansättningen av den koldioxidström som ska
tillföras lagringsplatsen (injekteras),
7. uppgifter om injektionstakt och injektionstryck,
8. en beskrivning av den anläggning som ska användas för att
tillföra koldioxid till lagringsplatsen,
9. en bedömning av den förväntade lagringssäkerheten,
10. uppgifter som visar att den finansiella säkerhet som
krävs enligt 15 kap. 37 § kommer att vara giltig och i kraft
innan koldioxid tillförs lagringsplatsen,
11. ett förslag till en plan för övervakning av
lagringsplatsen,
12. ett förslag till en plan för underhåll efter det att
lagringsplatsen har stängts för ytterligare tillförsel av
koldioxid, och
13. ett förslag till en plan för åtgärder som behövs för att
avhjälpa risker för koldioxidutsläpp. Lag (2017:955).
1 c § En ansökan om tillstånd till en ny
förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på
300 megawatt eller mer ska utöver det som anges i 1 § första
stycket innehålla en redogörelse för
1. om det finns tillgängliga och lämpliga geologiska
lagringsplatser för koldioxid där koldioxid från anläggningen
kan lagras,
2. de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för transport
av koldioxid till möjliga lagringsplatser, och
3. de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att efter
driftstarten installera den utrustning som behövs för
avskiljning av koldioxid från anläggningen. Lag (2017:955).
1 d § En ansökan om omprövning eller om tillstånd att ändra en
verksamhet ska innehålla en redogörelse för alla
tillståndsbestämmelser och villkor som gäller för verksamheten
enligt tidigare tillstånd.
Om ansökan avser ett ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a §,
ska ansökan också innehålla
1. de uppgifter som behövs för att bedöma om ett sådant
ändringstillstånd är lämpligt, och
2. en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall när en sådan
krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
15 kap. 40 §.
Om ansökan avser en omprövning enligt 24 kap. 13 a § ska den
också innehålla en redogörelse för de arbeten som återstår för
den tillståndsgivna vattenverksamheten. Lag (2023:632).
1 e § En ansökan om tillstånd till en anläggning där en
kostnads-nyttoanalys ska utföras enligt 3 § lagen (2014:268)
om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet, ska utöver
det som anges i 1 § första stycket innehålla
1. en redovisning av slutsatserna i en kostnads-nyttoanalys
som godkänts enligt den lagen, och
2. beslutet om godkännande av analysen enligt samma lag.
Första stycket gäller även då ansökan avser ändringstillstånd
enligt 16 kap. 2 § första stycket. Lag (2017:955).
1 f § En ansökan om tillstånd till en verksamhet som omfattas
av krav på säkerhet enligt 9 kap. 6 e § eller 15 kap. 35, 36 a
eller 37 § ska innehålla en beräkning av vilket belopp
säkerheten bör uppgå till och ett underlag för denna
beräkning. Lag (2022:1100).
2 § Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar
som mark- och miljödomstolen finner behövligt.
Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal
exemplar eller finner mark- och miljödomstolen att ansökan är
ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa
bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande,
får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens
bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte
kan ligga till grund för prövning av målet, avvisa ansökan.
Lag (2010:923).
2 a § Den som har tillstånd, dispens eller godkännande är vid
prövning av frågor som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9, 13 och
13 a §§ skyldig att tillhandahålla den utredning om
verksamheten och övriga förhållanden som behövs för
prövningen. Mark- och miljödomstolen får förelägga denne att
tillhandahålla den utredning som behövs. Föreläggandet får
förenas med vite. Lag (2023:632).
3 § Om en ansökan tas upp till prövning, skall mark- och
miljödomstolen utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för ansökan och i mål om
vattenverksamhet uppgift om de fastigheter som kan beröras,
2. en upplysning om innehållet i 7 §, om den inte kan lämnas på
annat lämpligt sätt, samt en upplysning om innehållet i 10 och
19 §§,
3. sista tidpunkt för synpunkter enligt 10 §,
4. ett tillkännagivande om att kallelser och andra meddelanden
i målet till parterna skall införas i alla, eller vissa
namngivna ortstidningar och att de, om de inte särskilt skickas
till en part, hålls tillgängliga hos den som förvarar akten,
och
5. namn och adress på aktförvararen.
Mark- och miljödomstolen skall förordna en eller flera personer
att förvara ett exemplar av handlingarna i målet
(aktförvarare).
Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av
kungörelsen skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje
sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt
är känd för domstolen.
Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera
fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas
till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd
styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen
sändas till styrelsen. Lag (2010:923).
3 a § Om en kungörelse enligt 3 § avser en verksamhet eller
åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor, ska kungörelsen innehålla en upplysning om
detta. Lag (2015:232).
4 § Mark- och miljödomstolen ska skicka ett exemplar av
ansökningshandlingarna och av kungörelsen till
Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Handlingarna behöver dock inte skickas över, om det kan antas
att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt
intresse inte berörs av verksamheten.
Kungörelsen ska även skickas till berörda kommuner och andra
myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan.
Om målet avser geologisk lagring av koldioxid, ska domstolen
alltid skicka ett exemplar av ansökningshandlingarna till
Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen
och underrätta dem om hos vilken aktförvarare handlingarna i
målet finns tillgängliga. Detta ska göras inom en månad från
det att ansökan kom in till domstolen. Lag (2012:430).
5 § Kungörelsen ska delges
1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökan
berörd kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled
eller en hamn eller flottled som är allmän,
2. styrelsen för ett av ansökan berört vattenförbund samt
styrelsen eller någon annan som förvaltar en berörd
samfällighet enligt denna lag eller motsvarande äldre
bestämmelser,
3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av
vattenkraft, om med ansökan avses ianspråktagande av den
tillgodogjorda kraften,
4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft
tillhandahålls, när det är fråga om en ansökan enligt 7 kap.
1 § andra stycket 3 lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, och
5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan
enligt 21 kap. 1 a § första stycket 6 eller 7 miljöbalken.
Lag (2010:923).
6 § Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan
i målet för att tillvarata miljöintressen och andra
allmänna intressen.
En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen
och andra allmänna intressen inom kommunen. Lag (2011:608).
7 § Ägare av fastigheter som berörs av en ansökan i ett mål om
vattenverksamhet skall till mark- och miljödomstolen uppge
innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk
kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan
giltigt skäl och uppstår på grund av detta skada för sådana
sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan.
Lag (2010:923).
8 § Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd
för mark- och miljödomstolen först efter det att kungörelsen
har utfärdats och har sakägaren inte fört talan i målet, skall
sakägaren på lämpligt sätt ges tillfälle att yttra sig.
Handläggningen av målet får dock inte uppehållas.
Lag (2010:923).
9 § Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i
målet avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar
fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda
fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från
innehavaren.
En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den
förre ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits
i målet och som är bindande för den förre ägaren. Om den förre
ägaren har erhållit meddelanden och kallelser i målet, behövs
inte några nya meddelanden eller kallelser till den nye ägaren.
10 § Synpunkter på ansökan skall lämnas skriftligen och lämnas
in till mark- och miljödomstolen i det antal exemplar som
domstolen finner behövligt och inom den tid som domstolen har
bestämt. Ett exemplar skall sändas till den sökande.
Lag (2010:923).
11 § Den fortsatta förberedelsen av målet kan vara skriftlig
eller muntlig.
Mark- och miljödomstolen skall under förberedelsen se till att
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som
krävs.
Mark- och miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse
skall avse och vilka parter som skall kallas till förberedelsen.
Kallelsen skall delges parterna eller kungöras i ortstidning.
Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas.
Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En
redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll.
Lag (2010:923).
12 § Om det för bedömning av målet behövs någon särskild
utredning eller värdering, kan mark- och miljödomstolen
förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande
undersökning avge utlåtande i målet. Sådan undersökning skall
verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till
målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen, skall
domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för
undersökningen. Lag (2010:923).
13 § I mål som avser en verksamhet eller åtgärd som
påverkar vattenmiljön ska mark- och miljödomstolen hämta in
ett yttrande från den länsstyrelse som är berörd
vattenmyndighet, om
1. utredningen i målet ger anledning att anta att
a) något förhållande av betydelse för
miljökvalitetsnormgivningen inte överensstämmer med det som
lagts till grund för en sådan norm, och
b) den bristande överensstämmelsen har betydelse för
möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga
miljövillkor, eller
2. prövningen avser en fråga om att tillåta en verksamhet
eller åtgärd med stöd av bestämmelser om undantag från 5 kap.
4 §.
I en begäran om yttrande enligt första stycket 1 ska
domstolen redogöra för den bristande överensstämmelsen och de
skäl som talar för att ändra miljökvalitetsnormerna så att
bristen avhjälps. Lag (2018:1407).
13 a § I mål om tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning
för brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning där en
säkerhet ska ställas enligt 15 kap. 36 a § ska mark- och
miljödomstolen hämta in ett yttrande från Riksgäldskontoret i
fråga om beräkningen av storleken på säkerheten.
Före prövningen av om säkerheten ska godtas enligt 15 kap.
36 b § ska ett yttrande i fråga om godtagandet hämtas in från
Riksgäldskontoret. Lag (2022:1100).
14 § På begäran av sökanden får mark- och miljödomstolen utan
huvudförhandling besluta att åtgärder får vidtas för att
förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan
om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som villkor gäller att den
sökande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning
som den sökande kan bli skyldig att betala på grund av
åtgärderna. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när
förhållandena föranleder det. Lag (2010:923).
15 § Framgår det av ett utlåtande enligt 12 § eller på annat
sätt att den sökta verksamheten berör fastigheter som inte har
angivits i kungörelsen enligt 3 §, skall mark- och
miljödomstolen med tillämpning av den paragrafen ge ägare och
innehavare av särskilda rättigheter till sådana fastigheter
tillfälle att yttra sig.
Om det är lämpligare får mark- och miljödomstolen kalla
sakägarna till huvudförhandlingen i målet. Kallelserna skall
senast åtta dagar före huvudförhandlingen delges sakägarna i
den ordning som gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
Lag (2010:923).
16 § När målet är klart för huvudförhandling skall mark- och
miljödomstolen bestämma tid och plats för den.
Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling, behöver sådan
förhandling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock
hållas. Att målet eller ärendet kan komma att avgöras på
handlingarna skall anges i kungörelsen. I frågor som avses i
26 § andra stycket behöver inte huvudförhandling hållas.
Detsamma gäller i fall som avses i 42 kap. 18 § första stycket
1, 3 och 4 rättegångsbalken.
Besked om tid och plats för huvudförhandling skall i god tid
lämnas parterna i den ordning som har bestämts för kallelser
till dem. Om anledning till det finns, skall det i kallelsen
lämnas uppgift om de frågor som avses behandlas vid
huvudförhandlingen.
Om någon part bör infinna sig personligen vid
huvudförhandlingen, skall mark- och miljödomstolen förelägga
vite. Föreläggandet skall delges.
Huvudförhandling får hållas, även om en part uteblir från den.
Tredskodom får dock inte meddelas. Lag (2010:923).
17 § Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål kan utredas
utan förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla
till huvudförhandling i målet. Då gäller 3-9 och 12-16 §§.
Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre veckor efter det att
kungörandet skedde. Lag (2010:923).
18 § Har upphävts genom lag (2010:923).
19 § Yrkanden om ersättning till följd av
vattenverksamhet eller en åtgärd enligt 11 kap. 22 § och
synpunkter i anledning av ett utlåtande enligt 12 § eller i
anledning av ett yttrande enligt 13 § ska framställas
skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen.
Mark- och miljödomstolen får avvisa senare framställda
yrkanden och synpunkter, om de inte har föranletts av
iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har
förekommit under huvudförhandlingen. Lag (2018:1407).
20 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon
annan ledamot kort redogöra för ansökan och de yrkanden som har
framställts i målet. För utredning av frågor av teknisk art får
parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas
för skrifternas innehåll.
Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i
samma skick som det hade vid den tidigare handläggningens slut.
Har de ledamöter som vid det senare sammanträdet tjänstgör i
domstolen inte deltagit i den tidigare handläggningen, skall
dock målet tas upp till ny huvudförhandling. Bevis som har
tagits upp vid tidigare handläggning behöver inte tas upp på
nytt om det kan antas vara utan betydelse att det tas upp eller
om det skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig
olägenhet.
21 § Mark- och miljödomstolens dom skall grundas på vad som
har förekommit vid syn och annan förhandling inför domstolen
och på vad handlingarna innehåller.
Domen skall meddelas så snart som möjligt med hänsyn till
målets art och omständigheterna i övrigt. Om det inte finns
synnerliga skäl skall, om huvudförhandling hållits, domen
meddelas inom två månader efter det att förhandlingen
avslutades.
Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken
att underrätta parterna om innehållet i domen skall anses
fullgjord genom att ett exemplar av domen hålls tillgängligt
hos den eller de aktförvarare som har förordnats.
Lag (2010:923).
21 a § Om mark- och miljödomstolens dom avser tillstånd till
geologisk lagring av koldioxid, ska domstolen underrätta
Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen
om innehållet i domen och regeringens beslut i frågan om
tillåtlighet. Detta ska göras när domen har vunnit laga
kraft. Lag (2012:430).
22 § När det på yrkande av någon part i ett mål om
vattenverksamhet anses att den ersättning som parten har rätt
till bör sättas högre än vad den sökande har föreslagit, får
mark- och miljödomstolen även för andra parter vidta sådana
jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå
likformighet i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas
lägre än vad den sökande har erbjudit i målet.
Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får
ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.
Lag (2010:923).
23 § Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18 § tredje
stycket expropriationslagen (1972:719), skall mark- och
miljödomstolen uppskatta det värde som en berörd fastighet har
utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.
Lag (2010:923).
24 § Innan mark- och miljödomstolen meddelar en dom om inlösen
av en fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha
upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den
ordning som gäller för fastighetsbildning. Lag (2010:923).
25 § /Upphör att gälla U:2029-01-01/
En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet
ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet ska gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och
tekniska utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med
angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra
skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen ska ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga
teknik som
a) behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter
om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk,
om föreskrifterna medger eller förutsätter sådan anpassning,
eller
b) annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig
påverkan på grund av föroreningar,
7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska
produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra
olägenheter för den yttre miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och
återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller
återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska medföra
någon sådan försämring eller något sådant äventyr som avses i
5 kap. 4 § första stycket,
10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresurser,
11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av
miljöskada och ställande av säkerhet,
12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga
kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors
hälsa och miljön,
13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla
natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada
på eller olägenhet för omgivningen,
14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda
skador får framställas,
15. den förlust av vatten eller annat som en tillståndshavare
enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan
ersättning, och
16. rättegångskostnader.
Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid
som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen.
Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett
led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt
samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom
tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som
verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges
i domen.
Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet
att besluta villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om
vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Lag (2023:632).
25 § /Träder i kraft I:2029-01-01/
En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet
ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet ska gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och
tekniska utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med
angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra
skadeförebyggande åtgärder samt hur betalning ska ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga
teknik som
a) behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter
om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk,
om föreskrifterna medger eller förutsätter en sådan
anpassning, eller
b) annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig
påverkan på grund av föroreningar,
7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska
produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra
olägenheter för den yttre miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och
återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller
återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska
äventyra möjligheterna att följa en miljökvalitetsnorm som
avser vattenmiljön eller försämra vattenmiljön i strid med ett
försämringsförbud i en sådan norm,
10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresurser,
11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av
miljöskada och ställande av säkerhet,
12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga
kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors
hälsa och miljön,
13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla
natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada
på eller olägenhet för omgivningen,
14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda
skador får framställas, och
15. rättegångskostnader.
Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid
som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen.
Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett
led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt
samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom
tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som
verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges
i domen.
Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet
att besluta villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om
vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Lag (2023:633).
25 a § En dom som omfattar tillstånd att behandla avfall ska
dessutom alltid innehålla
1. uppgift om avfallstyper och mängder av avfall som får
behandlas,
2. uppgift om den behandlingsmetod som ska tillämpas på
avfallet,
3. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för att övervaka
och kontrollera att de skyldigheter som gäller för
verksamheten uppfylls, och
4. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för avslutande av
verksamheten och efterbehandling. Lag (2019:1263).
25 b § En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet
med förbränning av avfall ska dessutom alltid innehålla
1. uppgifter om förbränningsanläggningens totala kapacitet för
förbränning av avfall,
2. en förteckning över de mängder av olika kategorier av
farligt avfall som får förbrännas,
3. i fråga om det farliga avfall som får förbrännas, villkor
om avfallets minsta och högsta flöde, lägsta och högsta
värmevärde samt maximala innehåll av föroreningar,
4. villkor om begränsningsvärden för utsläpp som ska beräknas
enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,
5. villkor om den längsta tid under vilken det i samband med
tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i
renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av
föroreningar till luft och vatten som överskrider fastställda
värden, och
6. i fråga om tillstånd som omfattar energiåtervinning,
villkor om att energiåtervinningen ska ske med hög
energieffektivitet. Lag (2012:907).
25 c § En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet
med deponering av avfall ska dessutom alltid innehålla
1. uppgift om vilken av deponiklasserna farligt avfall, icke-
farligt avfall eller inert avfall som tillståndet avser,
2. de villkor som behövs i fråga om åtgärder före och under
driften av deponin, och
3. de villkor som behövs i fråga om skyldighet att rapportera
om avfallstyper och mängder av avfall som har deponerats.
Lag (2019:1263).
25 d § En dom som omfattar tillstånd till geologisk lagring
av koldioxid ska, i stället för det som sägs i 25 a och
25 c §§, dessutom alltid innehålla
1. en beskrivning av den geologiska formationens egenskaper,
2. villkor om den exakta lokaliseringen och avgränsningen av
a) lagringsplatsen och det område runt lagringsplatsen som
med hänsyn till de geologiska förhållandena har betydelse för
lagringens integritet och säkerhet, och
b) den anläggning som ska användas för att tillföra koldioxid
till lagringsplatsen,
3. villkor om lagringsplatsens hydrauliska egenskaper,
4. villkor om den totala mängd koldioxid som får lagras,
5. villkor om gränser för reservoartrycket,
6. en beskrivning av varifrån den koldioxid som ska tillföras
lagringsplatsen kommer och hur den ska transporteras till
lagringsplatsen,
7. villkor om sammansättningen av den koldioxidström som får
tillföras lagringsplatsen (injekteras) och om kontroll av
koldioxidströmmen,
8. villkor om högsta tillåtna injekteringstakt och
injekteringstryck,
9. villkor om övervakning enligt en särskild övervakningsplan
och om åtgärder enligt en särskild plan för avhjälpande av
risker för koldioxidutsläpp samt om att planerna ska
följas,
10. villkor om att verksamhetsutövaren ska förvissa
sig om att den som är sysselsatt i verksamheten har den
kompetens och utbildning som behövs,
11. villkor om vad som ska gälla i samband med att
lagringsplatsen stängs för fortsatt tillförsel av koldioxid
och om underhåll efter stängningen enligt en särskild plan,
12. villkor om att den säkerhet som krävs för verksamheten
enligt 15 kap. 37 § fortlöpande ska vara giltig och i
kraft,
13. upplysningar om
a) de krav på uppdatering av övervakningsplanen som kan följa
av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,
b) kravet på miljörapport i 26 kap. 20 § och andra
föreskrifter med krav på rapportering avseende geologisk
lagring av koldioxid som har meddelats med stöd av denna
balk,
c) de bestämmelser om omprövning och återkallelse av
tillstånd som finns i denna balk, och
d) de krav på underrättelse till tillsynsmyndigheten i
händelse av läckage av koldioxid eller betydande störningar
som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna balk, och
14. skälen för avvikelse från synpunkter som Europeiska
kommissionen har lämnat i samband med regeringens
tillåtlighetsprövning. Lag (2016:782).
25 e § En dom som omfattar tillstånd till en ny
förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på
300 megawatt eller mer ska dessutom innehålla villkor om att
utrymme ska avsättas vid anläggningen för den utrustning som
behövs för att avskilja och komprimera koldioxid, om
1. det är lämpligt med hänsyn till skyddet för människors
hälsa och miljön att avsätta ett sådant utrymme,
2. det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera
utrustning för koldioxidavskiljning,
3. en lämplig lagringsplats finns tillgänglig för koldioxid
från anläggningen, och
4. transport av koldioxid från anläggningen till en sådan
lagringsplats är tekniskt och ekonomiskt genomförbar.
Lag (2012:430).
25 f § En dom som omfattar tillstånd till en
förbränningsanläggning med en tillförd installerad effekt på
minst 50 megawatt ska innehålla uppgift om de förfaranden som
ska följas vid driftstörning i reningsutrustningen.
Lag (2012:907).
25 g § En dom som omfattar tillstånd till en sådan
anläggning som avses i 1 d § ska dessutom innehålla en
redovisning av slutsatserna i den kostnads-nyttoanalys vars
slutsatser ska redovisas i ansökan om tillstånd till
anläggningen. Lag (2014:269).
25 h § En dom som omfattar tillstånd att driva verksamhet som
omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för
utvinningsavfall ska dessutom alltid innehålla
1. villkor om det belopp som säkerheten enligt 15 kap. 36 a §
ska uppgå till,
2. villkor om att den säkerhet som ska ställas enligt 15 kap.
36 a § ska godtas innan den verksamhet som omfattas av krav på
en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall påbörjas och att
säkerheten därefter fortlöpande ska vara betryggande, och
3. de villkor som behövs för att minimera verksamhetens
påverkan på omgivningen vid oförutsedda avbrott i
verksamheten. Lag (2022:1100).
26 § På yrkande av sökanden får mark- och miljödomstolen i
särskild dom avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet om
frågan inte enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § skall prövas av
regeringen.
Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om
verksamhetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i
särskild dom meddela tillstånd till de arbeten som behöver
utföras. Att huvudförhandling inte behöver hållas framgår av
16 § andra stycket.
Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i
övrigt skall vila till dess domen fått laga kraft.
Lag (2010:923).
27 § När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med
tillräcklig säkerhet, får mark- och miljödomstolen vid
meddelande av tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om
ersättning eller andra villkor till dess erfarenhet har vunnits
av verksamhetens inverkan.
I samband med uppskovsbeslutet skall mark- och miljödomstolen,
i fråga om skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar,
meddela provisoriska föreskrifter om ersättning eller
skadeförebyggande åtgärder. Om det är nödvändigt för att
motverka olägenheter, skall provisoriska föreskrifter om
skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.
Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart som möjligt.
Ersättning får inte bestämmas till lägre belopp än vad som har
bestämts provisoriskt.
Då målet har skjutits upp i en viss del, skall mark- och
miljödomstolen som villkor för att tillståndet till
verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos
länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen
samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som inte
skall betalas innan tillståndet tas i anspråk. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte ersättningsanspråk
som omfattas av ett uppskovsbeslut. Lag (2010:923).
28 § När det finns skäl till det, får mark- och miljödomstolen
förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk
även om domen inte har vunnit laga kraft. Som villkor skall
föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för
den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå,
om domstolens dom ändras. I fråga om slaget av säkerhet gäller
2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken
har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska
skador eller att betala ersättning, får mark- och
miljödomstolen förordna att domen skall gå i verkställighet som
om den hade fått laga kraft.
Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra
stycket, får Mark- och miljööverdomstolen undanröja
förordnandet, innan talan mot domen i övrigt prövas.
Lag (2010:923).
29 § En dom som omfattar tillstånd att bedriva en
vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska ange
när tillståndets villkor och andra bestämmelser till skydd
för människors hälsa och miljön senast ska ses över för att
hållas moderna.
Tiden ska bestämmas så att översynen av miljövillkoren blir
ändamålsenlig med hänsyn till den förväntade utvecklingen och
behovet av att verksamheten
1. inte medför en sådan försämring eller ett sådant äventyr
för vattenmiljön som avses i 5 kap. 4 §, och
2. ges rimlig förutsebarhet i fråga om möjligheterna att
nyttiggöra gjorda och kommande investeringar.
Lag (2018:1407).
30 § En omprövningsdom eller en dom som innebär tillstånd
att ändra en verksamhet ska innehålla en samlad redovisning
av de tillståndsbestämmelser som gäller för verksamheten
enligt
1. domen, och
2. tidigare givna tillstånd i de delar som domen inte ändrar
eller upphäver dem. Lag (2018:1407).
23 kap. Rättegången i Mark- och miljööverdomstolen och Högsta
domstolen
Rättegången i Mark- och miljööverdomstolen
1 § Har upphävts genom lag (2010:923).
2 § Har upphävts genom lag (2010:923).
3 § Mark- och miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22
kap. 14 § samt i 7 kap. 21 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas särskilt.
Beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra stycket lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får
överklagas endast i samband med överklagande av dom eller
slutligt beslut i ansökningsmålet. Lag (2010:923).
4 § Har upphävts genom lag (2010:923).
5 § Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3 §
har utfärdats, sökanden överklagat mark- och miljödomstolens
dom eller beslut, får Mark- och miljööverdomstolen i stället
för att förordna om delgivning med motparterna besluta att ett
exemplar av överklagandet skall översändas till den eller de
aktförvarare som har förordnats av mark- och miljödomstolen
samt utfärda kungörelse om överklagandet.
I kungörelsen skall uppges
1. att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt
hos aktförvararen eller aktförvararna,
2. att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna
skall, om de inte särskilt tillställs någon part, införas i
viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos
aktförvararen eller aktförvararna,
3. att en svarsskrivelse skall ha kommit in till
Mark- och miljööverdomstolen inom den tid, minst tre veckor
efter kungörandet, som Mark- och miljööverdomstolen bestämt.
Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som
mark- och miljödomstolen har bestämt för meddelanden i målet.
Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall
delgivning anses ha skett. Lag (2010:923).
6 § Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av
Mark- och miljööverdomstolen utan huvudförhandling eller
muntlig handläggning, om en sådan förhandling skulle sakna
betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt
huvudförhandling eller muntlig handläggning, skall dock sådan
hållas, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.
Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom
Mark- och miljööverdomstolens försorg i den omfattning som
domstolen bestämmer.
Om Mark- och miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål
finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas
någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom
kungörelse som avses i 5 § utan skall delges med parten.
Lag (2010:923).
7 § I fråga om rättegången i Mark- och miljööverdomstolen
gäller i ansökningsmål i övrigt lagen (2010:921) om mark- och
miljödomstolar, 21 kap. 7 §, 22 kap. 12, 21, 23–28 §§ denna
balk samt 7 kap. 5 och 7 §§ lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet. Mark- och
miljööverdomstolen får förordna att tillståndet till en
verksamhet som meddelats av mark- och miljödomstolen får tas
i anspråk trots att domen inte vunnit laga kraft. För sådant
förordnande gäller 22 kap. 28 § första stycket.
Lag (2010:923).
Rättegången i Högsta domstolen
8 § Har upphävts genom lag (2010:923).
9 § I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller
bestämmelserna om rättegången i Mark- och miljööverdomstolen
i 5 och 6 §§ och 7 § första meningen. Lag (2010:923).
24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.
Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken
1 § Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett
ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket denna balk
eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet avser tillstånd till en verksamhet enligt
balken och domen eller beslutet har fått laga kraft, gäller
tillståndet mot alla, vad avser frågor som har prövats i domen
eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till
miljöfarlig verksamhet som har meddelats av en länsstyrelse
eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd
till markavvattning som har meddelats av en länsstyrelse
enligt 11 kap. Om tillståndet avser utförandet av en
vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla
anläggningen. Till följd av detta kapitel, till följd av
7 kap. 20 eller 22 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 §, 11 kap. 9 c §
eller 12 kap. 10 § denna balk eller till följd av 2 kap. 10 §
eller 7 kap. 13, 14, 15, 16 eller 17 § lagen med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd
begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, eller
återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant
ingripande kan också ske genom förelägganden eller förbud
enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde stycket.
Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av
arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 §.
En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan
som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.
Lag (2021:876).
2 § Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de
bestämmelser som har meddelats i tillståndsdomen eller
tillståndsbeslutet i fråga om tid inom vilken arbetena skall
vara utförda eller den tid inom vilken igångsättning skall ha
skett.
Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för
dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om
tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden
med högst tio år. Tillståndsmyndigheten får föreskriva nya
eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om
förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått
ut.
3 § Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla
tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt
balken, eller enligt föreskrifter med stöd av balken, och
förbjuda fortsatt verksamhet
1. om den som har sökt tillståndet, dispensen eller
godkännandet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att
lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av
betydelse för tillståndet, dispensen, godkännandet eller
villkoren,
2. när tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkor som
gäller för verksamheten eller åtgärden inte har följts och
avvikelsen inte är av ringa betydelse,
3. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har
uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte
förutsågs när verksamheten eller åtgärden tilläts,
4. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har
uppkommit sådana förhållanden som enligt 2 kap. 9 § innebär att
verksamheten inte får bedrivas,
5. om verksamheten slutligt har upphört,
6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd,
7. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till
följd av EU-medlemskapet,
8. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har
försummats, eller
9. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har
utnyttjats under en längre tid och det kan antas att
tillståndet inte heller kommer att utnyttjas.
Mark- och miljödomstolen får om tillståndet avser verksamhet
vid en vattenanläggning eller i fall som avses i första stycket
8 eller 9 återkalla rätten att bibehålla en vattenanläggning.
Tillstånd till täkt får upphävas helt eller delvis när tio år
förflutit från det att tillståndet vann laga kraft.
Lag (2010:923).
4 § I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 § andra
stycket som avser en vattenanläggning skall mark- och
miljödomstolen ålägga den som är ansvarig för underhållet av
anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som
behövs för att förebygga eller minska skador genom utrivningen.
I stället för åläggande enligt första stycket får mark- och
miljödomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av
utrivningen eller, till skydd för allmänna intressen, staten,
en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på
den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också meddela
förordnande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 § fjärde
stycket och 21 § motsvarande tillämpning. Lag (2010:923).
5 § I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet
får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd när det gäller en
bestämmelse om tillåten produktionsmängd eller annan liknande
bestämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller
upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya
sådana
1. när, från det tillståndsbeslutet fick laga kraft, det
förflutit tio år eller den kortare tid som, på grund av vad
som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer,
2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en
miljökvalitetsnorm inte följs,
3. om den som har sökt tillståndet har vilselett
tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller
låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet
eller villkoren,
4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten
inte har följts,
5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon
betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring
kan uppnås med användning av någon ny process- eller
reningsteknik,
8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller
uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra
väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera
verksamheten,
9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd
inom ett område där förbud råder enligt en föreskrift eller
ett beslut som har meddelats med stöd av 9 kap. 4 §,
10. för att förbättra en anläggnings säkerhet,
11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller
villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av
11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är mindre
ändamålsenliga, eller
12. om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt 9 kap.
6 e §, 15 kap. 35, 36 a eller 37 § eller 16 kap. 3 § inte
längre är tillräcklig eller är större än vad som behövs.
I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten
också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga
eller minska olägenheter för framtiden. Lag (2022:1100).
5 a § Har betecknats 24 kap. 6 § genom lag (2018:1407).
6 § Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 5 § meddela
skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund
av att det sedan tillståndet gavs eller senast ändrades har
tillkommit en ny bostad i omgivningen, om
1. bostaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas
av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det
i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts
beräknade bullervärden, och
2. omgivningsbullret från verksamheten inte överskrider dessa
värden.
Trots första stycket får skärpta villkor meddelas om det med
hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.
Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a § plan-
och bygglagen får aldrig föranleda skärpta villkor i fråga om
omgivningsbuller. Lag (2018:1407).
7 § Om det har fastställts villkor för två eller flera
miljöfarliga verksamheter enligt 16 kap. 8 § och tillståndet
återkallas eller villkoren omprövas för en av verksamheterna,
får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.
Lag (2018:1407).
8 § Ett ändringstillstånd som avses i 16 kap. 2 a eller
2 b § får
1. förenas med bestämmelser om ändringar i villkor som
tidigare har meddelats för de delar av verksamheten som inte
omfattas av ändringen, om de tidigare villkoren har ett
samband med ändringen, och
2. omprövas i samband med att ett tillstånd som omfattar hela
verksamheten omprövas. Lag (2018:1407).
9 § Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 5 eller 8 §
meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att
verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt
försvåras. Lag (2018:1407).
10 § Efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet
för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27 § ska
tillståndsmyndigheten upphäva, ändra och besluta nya
bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med
hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Bestämmelser och villkor som innebär att verksamheten
avsevärt försvåras får dock beslutas endast om det behövs för
att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse
som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Trots första och andra styckena ska tillståndsmyndigheten
återkalla tillståndet och bestämma om åtgärder som avses i
4 §, om
1. en återkallelse är nödvändig för att tillgodose ett sådant
behov som avses i andra stycket, eller
2. verksamhetsutövaren medger att tillståndet återkallas.
Lag (2018:1407).
11 § En ansökan om prövning som avses i 3, 4, 5, 6, 7, 8
eller 9 § får göras hos mark- och miljödomstol av
Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
och länsstyrelsen. Om frågan ska prövas av någon annan
myndighet än en domstol eller av en kommun, får den tas upp
utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning
enligt 8 § får tas upp utan särskild ansökan.
En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får
även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har
övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket.
Om tillståndet har getts av länsstyrelsen, görs ansökan hos
länsstyrelsen.
I fråga om verksamheter som får bedrivas med stöd av 11 kap.
27 § andra stycket, får en ansökan om prövning som avses i
3 eller 5 § grundas på en omständighet som anges i de
paragraferna endast om
1. omständigheten är så allvarlig att den inte tål att vänta
på att prövningen för moderna miljövillkor blir klar, och
2. den olägenhet som omständigheten innebär inte kan
avhjälpas genom ett föreläggande om försiktighetsmått eller
förbud i väntan på att prövningen blir klar.
Lag (2018:1407).
12 § En ansökan om prövning som avses i 10 § får göras
av
1. tillståndshavaren, eller
2. Kammarkollegiet, Havs- och vattenmyndigheten eller
länsstyrelsen, om tillståndshavaren inte har gjort det som
krävs enligt 11 kap. 27 § och inte följt ett föreläggande att
ansöka om en sådan prövning. Lag (2018:1407).
13 § Efter ansökan av tillståndshavaren får
tillståndsmyndigheten besluta att
1. upphäva ett tillstånd till en miljöfarlig verksamhet, om
verksamheten har anmälts till tillsynsmyndigheten och
a) tillståndsplikten för verksamheten har upphört, eller
b) verksamheten slutligt har upphört, eller
2. ändra eller upphäva andra bestämmelser och villkor i en
tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut än sådana som avser
storleken av ersättningens belopp, dock att villkoret får
upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att
villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt
eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte
förutsågs när tillståndet gavs. Lag (2018:1407).
13 a § En tillståndshavare som har ett tillstånd till
vattenverksamhet där arbetstiden enligt 22 kap. 25 § andra
stycket har bestämts till en längre tid än tjugo år ska ansöka
om omprövning av tillståndet i den del tillståndet avser
återstående arbeten för vattenverksamhet.
Ansökan om omprövning ska första gången ha kommit in till
tillståndsmyndigheten inom tjugo år från det att
tillståndsdomen fått laga kraft. Därefter ska en ansökan om
omprövning lämnas in vart tjugonde år till dess att
arbetstiden löpt ut.
Vid omprövningen får tillståndsmyndigheten besluta om nya
eller strängare villkor eller andra bestämmelser efter vad som
är skäligt, så länge vattenverksamheten inte avsevärt
försvåras. Lag (2023:632).
14 § Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet
finns i 7 kap. 13-16 §§ lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2018:1407).
15 § Om regeringen i samband med prövningen av en
verksamhet har beslutat att ett visst villkor ska gälla för
ett tillstånd, får tillståndsmyndigheten vid omprövningen
inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har
medgett det. Lag (2018:1407).
Ändrade förhållanden i samfälligheter
16 § Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter
finns i 7 kap. 17 och 18 §§ lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2018:1407).
Oförutsedda olägenheter med vilthägn
17 § Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om
det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte
förutsågs när tillståndet gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas
och är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet
får även återkallas, om vilthägn som avses med tillståndet inte
längre behövs. Lag (2018:1407).
Oförutsedda skador
18 § Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har
utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför
skador som inte förutsågs av mark- och miljödomstolen när
tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa
anspråk på ersättning enligt 31 kap.
Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något
allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på
verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller
vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man
eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade
att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om
allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun.
Anspråk på grund av oförutsedda skador ska för att få tas upp
till prövning framställas till mark- och miljödomstolen inom
fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha
bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången
av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena ska
vara utförda.
Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för
framställan dock aldrig tidigare än två år från det att skadan
uppkom.
Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte
anspråk enligt denna paragraf. Lag (2021:876).
19 § En framställan som avses i 18 § ska vara skriftlig
och ges in till mark- och miljödomstolen i tre exemplar. Ett
exemplar ska delges tillståndshavaren.
Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som
gäller för framställan. För förfarandet gäller det som sägs
om förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 8–12 §§ lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Dessutom tillämpas 22 kap. 23 § samt 28 § andra och tredje
styckena. Lag (2018:1407).
Villkor om utsläpp av koldioxid
20 § En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt
lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser får släppa
ut koldioxid, dikväveoxid och perfluorkolväten enligt vad som
följer av de tillstånd till utsläpp som getts med stöd av den
lagen även om det med stöd av miljöbalken eller äldre
miljölagstiftning har beslutats villkor om begränsning av
utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten eller
villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle
syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller
inte villkor om begränsning av utsläpp av dikväveoxid eller
perfluorkolväten som beslutats för att hindra betydande lokala
föroreningar. Lag (2020:1174).
25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader
Rättegångskostnader vid domstol m.m.
1 § I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet och i
ansökningsmål enligt 24 kap. 10 § gäller inte
rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader.
Lag (2018:1407).
2 § I andra ansökningsmål om vattenverksamhet än sådana
som omfattas av 1 §, och i mål som avses i 21 kap. 1 a §
andra stycket, ska sökanden svara för sina egna och
motparternas kostnader vid mark- och miljödomstolen. Dock ska
1. sökanden inte svara för kostnader i länsstyrelsen eller
mark- och miljödomstolen som uppkommit för deltagare i en
samfällighet för markavvattning, bevattning eller
vattenreglering, om målet innefattar bildande av
samfälligheten, och
2. en organisation som avses i 16 kap. 13 § inte ha rätt att
få ersättning för eller skyldighet att betala
rättegångskostnader.
Efter ett överklagande ska sökanden i fråga om kostnader i
högre rätt, i stället för det som sägs i första stycket,
svara för sina egna kostnader och de kostnader som uppkommit
för motparterna genom att sökanden har klagat.
Lag (2018:1407).
3 § I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt
verksamhet eller omprövning enligt någon av bestämmelserna i
24 kap. 3–9 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska
Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader
vid mark- och miljödomstolen.
I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att
tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte
om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och
miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än
tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt
24 kap. 5 § första stycket 11.
Trots andra stycket första meningen ska tillståndshavaren i
stället för den myndighet som ansökte om omprövningen svara
för de andra motparternas kostnader, om målet gäller
1. omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 för att
förbättra en anläggnings säkerhet, eller
2. omprövning enligt 24 kap. 5 § av en sådan särskild
rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 §
vattenlagen (1918:523). Lag (2018:1407).
4 § I mål som gäller omprövning på grund av ändrade
förhållanden i samfälligheter enligt 7 kap. 17 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet i
fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen eller
enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part svara för sina
kostnader.
5 § Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller inte, om annat följer av 18
kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.
Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål om
vattenverksamhet får efter vad som är skäligt förordnas att
vardera parten skall svara för sina kostnader eller att part
som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.
6 § Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av
fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till
fastigheten angående ersättning eller inlösen men har den som
väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av
mark- och miljödomstolen, kan mark- och miljödomstolen förordna
att motparten skall ersätta fastighetsägaren eller innehavaren
av särskild rätt för rättegångskostnader eller att vardera
parten skall svara för sina kostnader vid mark- och
miljödomstolen. Lag (2010:923).
7 § I mål om vattenverksamhet får sökanden förpliktas att
betala ersättning för motparters rättegångskostnader även om
deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen.
Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från dagen för beslutet till dess betalning sker.
8 § I fråga om domstolens kostnader för kungörelser,
aktförvarare, sakkunniga som har tillkallats av domstolen och
lokaler för sammanträden ska
1. mark- och miljödomstolens kostnader i
a) ansökningsmål ersättas av sökanden, och
b) sådana stämningsmål som avses i 7 kap. 2 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
ersättas av käranden, och
2. högre rätts kostnader ersättas av den som fullföljt
talan.
Trots första stycket ska tillståndshavaren ersätta
kostnaderna i mål om sådan prövning som avses i 24 kap.
10 §.
På begäran av domstolen ska förskott på ersättningen
betalas. Lag (2018:1407).
9 § I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap.
11 § och i mål enligt 31 kap. 10 § gäller bestämmelserna om
kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen
ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i
rättegångsbalken.
Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller
åläggande för den som utövar sådan verksamhet att iaktta
försiktighetsmått som avses i 21 kap. 4 § på den grund att
svaranden efter talans väckande har sökt och fått tillstånd
enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna
förordna att vardera parten själv skall bära sin
rättegångskostnad eller att en av dem skall få full eller
jämkad ersättning.
Övriga kostnader
10 § Om tillstånd meddelas till en markavvattning i mål som
avses i 7 kap. 19 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet, skall sökandens kostnader fördelas mellan
deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt.
Meddelas inte tillstånd till markavvattningen, skall sökanden
betala de kostnader som har uppkommit, om inte särskilda
omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas
mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om tillstånd inte
meddelas till en markavvattning i ett mål som enligt 7 kap.
20 § nämnda lag har inletts på grund av ett beslut vid en
fastighetsreglering, skall kostnaderna anses som
förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.
11 § I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall
enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet skall sökanden svara för samtliga
kostnader.
I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall
den ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.
Första och andra stycket gäller inte om annat följer vid en
motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken.
Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av mark- och
miljödomstolen. Lag (2010:923).
FEMTE AVDELNINGEN
TILLSYN M.M.
26 kap. Tillsyn
Allmänt om tillsynen och tillsynsvägledningen
1 § Tillsynen ska säkerställa syftet med denna balk och
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
Med tillsyn avses att tillsynsmyndigheten ska
1. på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig
utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter,
domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken
följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma
rättelse,
2. underlätta för en enskild att fullgöra sina skyldigheter
enligt de handlingsregler som avses i 1 genom information och
liknande verksamhet, och
3. fortlöpande bedöma om villkor för miljöfarlig verksamhet
eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd är
tillräckliga. Lag (2020:627).
1 a § Med tillsynsvägledning avses att
1. utvärdera, följa upp och samordna tillsynen, och
2. ge råd och stöd till tillsynsmyndigheterna.
Tillsynsvägledningen syftar till att säkerställa att tillsynen
bedrivs ändamålsenligt. Lag (2020:627).
2 § Tillsynsmyndigheten ska skyndsamt anmäla överträdelser av
bestämmelser i balken eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken till Polismyndigheten eller
Åklagarmyndigheten, om det finns anledning att anta att ett
brott har begåtts.
Om tillsynsmyndigheten finner att villkoren i ett tillstånd
till en miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet inte är
tillräckliga och det finns förutsättningar enligt 24 kap. 5,
7, 8 eller 9 §, ska myndigheten ansöka om prövning eller ta
upp frågan om att ändra eller upphäva villkor utan någon
särskild framställning om detta enligt det som sägs i 24 kap.
11 §. Lag (2022:1100).
3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten, försvarsinspektören för hälsa och miljö,
länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna
(tillsynsmyndigheter) enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen.
Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om
åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor.
Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som
fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och
hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan
miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, och över
avfallshanteringen enligt 15 kap.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en
tillsynsmyndighet får överlåta åt en kommun som begär det att
i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle
skötas av en statlig tillsynsmyndighet. Detta gäller inte
verksamheter som utövas av Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt. Lag (2017:782).
3 a § Tillsynsvägledning utövas av centrala statliga
myndigheter och länsstyrelser (tillsynsvägledande myndigheter)
i enlighet med vad regeringen bestämmer. Lag (2020:627).
4 § Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av
tillsynen enligt 3 § och finner den tillsynsmyndighet som
avses där att tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med
framställningen, ska tillsynsmyndigheten med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen
begär det.
Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn
till en kommun. Tillsynsmyndigheten ska återkalla
överlåtelsen om kommunen ändrar sin nämndorganisation så att
den strider mot 6 kap. 7 § andra stycket kommunallagen
(2017:725). Har regeringen beslutat om överlåtelse, ska
regeringen besluta om återkallelse Lag (2017:741).
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att detta kapitel
ska gälla även i fråga om tillsyn över att EU-förordningar inom
denna balks tillämpningsområde följs. Lag (2010:1542).
6 § Tillsynsmyndigheter och tillsynsvägledande myndigheter ska
samarbeta med varandra och med sådana statliga och kommunala
organ som ska utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som
på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för
tillsynsverksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna ska lämna
sådana uppgifter som behövs för att en tillsynsvägledande
myndighet ska kunna fullgöra sitt ansvar. Lag (2020:627).
7 § Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan
uppdra åt någon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet
att utföra i tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en
anläggning. Lag (2020:627).
8 § Länsstyrelsen får förelägga en kommun som inte fullgör de
skyldigheter som följer av kommunens tillsynsuppdrag att
avhjälpa bristen. Lag (2020:627).
Förelägganden och förbud
9 § En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om
de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt
föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med
stöd av balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda
fallet får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en
dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt
24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte
en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden
eller förbud som
1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa
eller allvarlig skada på miljön uppkommer, eller
2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som
klassificerats enligt 11 kap. 24 och 25 §§.
I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller
perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av
tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av
växthusgaser, får det inte beslutas förelägganden om
begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att
reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en
begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte
förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller
perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala
föroreningar. Lag (2020:1174).
9 a § I fråga om omgivningsbuller vid en bostadsbyggnad får
tillsynsmyndigheten inte besluta om förelägganden eller
förbud om det i planbeskrivningen till detaljplanen eller i
bygglovet enligt plan- och bygglagen (2010:900) har angetts
beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte överskrider
dessa värden.
Trots första stycket får förelägganden eller förbud beslutas
om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl
för det.
Förelägganden eller förbud får dock aldrig beslutas i fråga
om omgivningsbuller vid ett sådant komplementbostadshus som
avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen. Lag (2014:901).
10 § Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfallit
enligt 24 kap. 2 §, får tillsynsmyndigheten förelägga
tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet
uppförd anläggning som kan skada allmänna eller enskilda
intressen.
11 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel
i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av
ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som
behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett
sådant område som omfattas av allemansrätten.
Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att
utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas
om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall
tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.
12 § Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare
tomträttshavare i denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa
skada eller olägenhet som uppstått vid deras användning av en
fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på
annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en
tillsynsmyndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare
eller tomträttshavare, om det är skäligt.
13 § Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare
till en fastighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till
berörd egendom eller mot både ägaren och nyttjanderättshavaren,
och övergår ägande- eller nyttjanderätten till någon annan, får
tillsynsmyndigheten ålägga den tidigare ägaren eller
nyttjanderättshavaren, att utan dröjsmål lämna uppgift om den
nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.
13 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att den
verksamhetsutövare som bedriver eller avser att bedriva en
miljöfarlig verksamhet som omfattas av anmälningsplikt ska
ställa säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en
miljöskada och de andra återställningsåtgärder som kan komma
att behövas med anledning av verksamheten.
Föreskrifterna får inte avse staten, kommuner, regioner eller
kommunalförbund. Lag (2022:1100).
Kvarhållande och omhändertagande av avfall
13 b § Tillsynsmyndigheten får besluta att hålla kvar eller
omhänderta avfall, om det behövs för att säkerställa att ett
förbud i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall följs
eller att ett föreläggande som beslutats med anledning av
förordningen följs. Lag (2022:1100).
Vite
14 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med
vite.
Första stycket gäller inte förelägganden som beslutas enligt
8 §. Lag (2020:627).
14 a § Om det finns anledning att anta att den som omfattas av
tillsynen eller, i förekommande fall dennes ställföreträdare,
har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att
medverka i en utredning av en fråga som har samband med det
misstänkta brottet. Lag (2020:1174).
Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess
rättsverkningar
15 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande
eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet,
tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller
anordning på mark som tillhör någon annan, får
tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Är föreläggandet
förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast
sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om
den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av
inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas
om anteckningen.
Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot
ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen
genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller
tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat
från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller
inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får
sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en
viss period får tas ut endast av den som var ägare vid
periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med
föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet
eller förbudet förlorat sin betydelse, skall
tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet
anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av
anteckningen. Lag (2000:228).
16 § Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad,
anläggning eller anordning på annans mark sedan ett beslut som
avses i 15 § har överklagats, skall rättegångsbalkens
bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om
tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.
Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad
17 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller
ett förbud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall
kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten
verkställa dess beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt
utsökningsbalken.
Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller
10 §, får kronofogdemyndigheten efter ansökan av
tillsynsmyndigheten meddela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Avgörande i sådant mål överklagas hos
mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).
18 § I stället för att begära verkställighet enligt 17 § får
tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den
felandes bekostnad.
Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan
föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten
med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att
rättelse bör göras genast eller det finns andra särskilda skäl.
Kontroll och rapportering
19 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan
befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka
miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten
för att motverka eller förebygga sådana verkningar.
Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd
skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla
sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på
miljön.
Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till
kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till
tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om kontrollen.
19 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i fråga om dammar som ska klassificeras enligt
11 kap. 24 och 25 §§ meddela föreskrifter om
1. skyldighet att se till att det finns dokumenterade och
aktuella utredningar och bedömningar av dammarnas säkerhet
och de konsekvenser enligt 11 kap. 24 § första stycket som
ett dammhaveri kan medföra samt skyldighet att lämna förslag
till klassificering,
2. upprättande och dokumentation av övergripande mål och
handlingsprinciper för dammsäkerheten,
3. upprättande och dokumentation av säkerhetsledningssystem
till säkerställande av att de övergripande målen om
dammsäkerheten uppnås,
4. rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som
utövar tillsyn över dammens säkerhet. Lag (2014:114).
20 § Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av
tillståndsplikt enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 9 kap. 6 § eller enligt ett föreläggande som har
beslutats enligt 9 kap. 6 a §, ska verksamhetsutövaren varje
år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som
utövar tillsynen över verksamheten. I miljörapporten ska
redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla
villkoren i det tillstånd som gäller för verksamheten och
resultaten av åtgärderna. Lag (2018:1407).
20 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att
miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig ska
omfattas av kraven på miljörapportering enligt 20 §.
Lag (2018:1407).
20 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om att en miljörapport ska
innehålla
1. en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i andra
avseenden än de som omfattas av tillståndsvillkoren, och
2. andra uppgifter som är relaterade till balkens
tillämpningsområde och mål. Lag (2018:1407).
Upplysningar och undersökningar
21 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver
verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om
i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar
som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som
annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan
verksamhet.
21 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att den som har
tillstånd till täkt enligt denna balk eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av balken skall lämna uppgift till
länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.
När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för
vilken tillstånd getts, skall vid tillämpningen av denna
paragraf eller föreskrifter som meddelats med stöd av
paragrafen tillståndshavaren anses som exploatör av täkten.
Lag (2005:571).
22 § Den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som
kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller
miljön eller den som annars är skyldig att avhjälpa en
olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att utföra sådana
undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs
för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för
bostäder eller för allmänna ändamål, om det finns skäl att anta
att byggnadens skick medför olägenheter för människors hälsa.
Om det är lämpligare, får tillsynsmyndigheten i stället besluta
att en sådan undersökning ska utföras av någon annan och utse
någon att göra undersökningen.
Om inte annat följer av 22 b § 2, ska den som är skyldig att
utföra undersökningen ersätta kostnaderna för en undersökning
som någon annan utsetts att göra med det belopp som
tillsynsmyndigheten fastställer.
Beslut om undersökning får förenas med förbud att överlåta den
berörda fastigheten eller annan egendom till dess
undersökningen är slutförd. Lag (2010:1542).
22 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för den som saluför,
överlåter eller till eller från Sverige för in eller ut en
kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara att lämna de
prover som behövs för tillsynen. Lag (2010:1542).
22 b § Den som har lämnat ett prov enligt föreskrifter
meddelade med stöd av 22 a §
1. ska ha rätt till ersättning för provet från den myndighet
som provet lämnats till, om det finns särskilda skäl för det,
och
2. behöver inte ersätta kostnaderna för provtagning och
undersökning av prover, om det finns särskilda skäl för det.
Lag (2010:1542).
Naturvårdsvakter
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av
föreskrifter för områden, naturföremål och djur- och växtarter
som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 §
eller 12 kap. 6 §.
En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de
på grund av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.
En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt- och fångstredskap,
fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha
betydelse för utredning av brottet, om vakten ertappar någon på
bar gärning, som bryter mot förbud eller föreskrifter meddelade
med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24 eller 28 §, 8 kap. 1-3 §§,
11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är straffbelagt enligt
29 kap.
24 § Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, ska
vakten skyndsamt anmäla detta till Polismyndigheten eller
Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot
en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om
han eller hon själv hade gjort beslaget. Lag (2014:713).
25 § Den som har fått dispens från en föreskrift för ett
område eller naturföremål som omfattas av ett förordnande
enligt 7 kap., dispens från en föreskrift som har meddelats
med stöd av 8 kap. eller dispens enligt 11 kap. 14 § är
skyldig att på begäran visa upp beslutet för en
naturvårdsvakt eller en polisman vid vistelse inom det område
där dispensen gäller. Lag (2014:713).
Omedelbar verkställighet
26 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall
gälla omedelbart även om det överklagas.
Tystnadsplikt
27 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk
eller EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde eller i
ett sådant ärende har utfört sådana undersökningar som anges i
22 § första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad de då har fått veta om affärs- eller
driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets
försvar.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2010:1542).
Testköp
28 § Om det är nödvändigt för att skydda människors hälsa
eller miljön får tillsynsmyndigheten köpa kemiska produkter,
biotekniska organismer och varor under dold identitet
(testköp).
Ett testköp får endast göras i syfte att kontrollera att
föremålet för köpet uppfyller gällande krav för sådant skydd i
1. denna balk,
2. föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller
3. EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde.
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet och resultatet av
det så snart det kan ske utan att köpet förlorar sin
betydelse. Lag (2020:627).
29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om hur ett testköp ska göras.
Lag (2020:627).
EU-förordningar om kontroll
30 § I följande EU-förordningar finns bestämmelser om kontroll
av att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som
genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs:
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av
den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för
produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och
förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
I förordning (EU) 2017/625 finns även bestämmelser om annan
offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa att vissa
EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-
direktiv inom balkens tillämpningsområde följs.
Lag (2022:1108).
30 a § Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att enligt
artikel 14.4 k i förordning (EU) 2019/1020 kräva att innehåll
på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska
visas eller att åtkomsten ska begränsas.
Befogenheten enligt första stycket gäller inte i fråga om
databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller
yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska
marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet
som avses i första stycket inte längre ska gälla.
Lag (2022:1108).
31 § Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som
avses i 30 § ska det som anges i 3, 3 a, 4, 6 och 8 §§ om
tillsyn, tillsynsvägledning och tillsynsmyndigheter gälla i
fråga om kontroll, annan offentlig verksamhet och
kontrollmyndigheter enligt de EU-förordningar som anges i
30 §. Detta gäller dock inte om annat följer av
förordningarna. Lag (2020:627).
31 a § Kontrollmyndigheterna ska utföra kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 på eget initiativ eller, i nödvändig
utsträckning, efter anmälan. Lag (2022:1108).
32 § Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som
avses i 30 § ska det som anges
1. i 9 § gälla förelägganden och förbud som behövs för att de
EU-förordningar som anges i 30 § ska följas,
2. i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som
kontrollmyndigheterna meddelar enligt förordningarna,
3. i 21 § gälla de uppgifter och handlingar som behövs för
kontrollen,
4. i 22 b § gälla ersättning och kostnader för prov som har
lämnats enligt förordningarna, och
5. i 28 § gälla testköp som kontrollmyndigheterna gör.
Första stycket gäller inte om annat följer av förordningarna.
Lag (2022:1108).
32 a § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för
en kommunal myndighet som ska utföra kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 att lämna upplysningar om kontrollen
till en marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1108).
33 § Det som anges i 27 § om förbud mot att röja eller
utnyttja uppgifter gäller även den som
1. i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU)
2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll
eller annan offentlig verksamhet som avses i den förordningen,
eller
2. i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 utför uppgifter
som ingår i sådan kontroll som avses i den förordningen.
Lag (2022:1108).
34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ eller en
fysisk person som, i enlighet med artikel 28 eller 31 i
förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår
i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i
30 §, att lämna in information och handlingar till den
myndighet som har anlitat organet eller personen.
Lag (2020:627).
Rapporteringssystem för överträdelser
35 § En myndighet som är behörig myndighet enligt förordning
(EU) 2017/625 och som utför sådan kontroll eller annan
offentlig verksamhet som avses i 30 § ska ha ett
ändamålsenligt rapporteringssystem för att hantera anmälningar
om misstänkta överträdelser av förordningen. Lag (2020:627).
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem som
avses i 35 §. Lag (2020:627).
Förvaltningslagens tillämpning
37 § När delegerade uppgifter, som ingår i sådan kontroll
eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §, utförs av
ett organ eller en fysisk person med stöd av artikel 28 eller
31 i förordning (EU) 2017/625 gäller det som anges i 5 §
förvaltningslagen (2017:900). Lag (2020:627).
27 kap. Avgifter
Avgift för myndigheters verksamhet
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader
för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt för
prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom
denna balks tillämpningsområde,
2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i
26 kap. 30 § första stycket 1, och
3. utbildning som krävs enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av 14 kap.
En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som
avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal
myndighets verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får
bestämma att dess beslut om påförande av avgift enligt balken
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken
ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas.
Lag (2022:1108).
1 a § Av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa
föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan
närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för
kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.
Lag (2022:1108).
Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets
kostnader.
Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader
finns också i 10 kap. 16 §, 25 kap. 8 § samt 26 kap. 22 § andra
stycket och 22 b § 2. Lag (2010:1542).
3 § Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift
som har meddelats med stöd av 1 § första stycket eller som är
skyldiga att ersätta kostnader enligt 2 § första stycket eller
26 kap. 22 § andra stycket skall lämna de uppgifter som behövs
för att avgiftens eller ersättningens storlek skall kunna
bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som
regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller
efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver.
Renhållningsavgift
4 § Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift ska
betalas för
1. insamling, transport och behandling av avfall som enligt
denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av balken utförs av kommunen eller den som kommunen
anlitar,
2. åtgärder som kommunen vidtar i syfte att informera hushåll
och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen
ansvarar för enligt 15 kap. 20 § om avfallshantering och
avfallsförebyggande åtgärder, och
3. åtgärder som kommunen vidtar för att underlätta insamling
och sortering av återanvändbara produkter från hushåll och
verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar
för enligt 15 kap. 20 §.
Avgiften ska efter beslut av kommunen betalas till kommunen
eller till den som utför renhållningen.
Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från
fartyg finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg. Lag (2021:881).
5 § En avgift som avses i 4 § första stycket ska vara årlig
eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser insamling,
transport och behandling vid enstaka tillfällen, får kommunen
besluta att avgiften ska betalas särskilt för varje tillfälle.
Den avgift som avses i 4 § första stycket 1 ska bestämmas till
högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kostnader
för den infrastruktur som behövs för avfallshantering samt
nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för
renhållningen. Från dessa kostnader ska kostnaderna för
användning av anläggningar eller utrustning för andra ändamål
än renhållning räknas av. Även ersättning för avfallshantering
som producenter eller producentansvarsorganisationer betalar
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk
ska räknas av. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att
återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad
avfallshantering främjas.
Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får
avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om
kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen
själv utför renhållningen. Lag (2022:1100).
6 § Avgift enligt 4 § första stycket skall betalas enligt den
taxa som kommunfullmäktige antar.
I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i
övrigt saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som
anges i 5 § skall då beaktas.
Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig
och till vem avgiften skall betalas.
7 § Har upphävts genom lag (2021:881).
Bygdeavgift och fiskeavgift
8 § Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap.
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
28 kap. Tillträde m.m.
Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter
1 § En myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett
arbete har rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader,
andra anläggningar och transportmedel och där utföra
undersökningar och andra åtgärder för att fullgöra uppgifter
1. enligt denna balk,
2. enligt EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde,
eller
3. som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet
som avses i 26 kap. 30 §.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada och intrång
finns i 31 kap. 10 §. Lag (2020:627).
Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.
2 § Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde stycket eller 16 kap. 9 §
är skyldig att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder
eller andra åtgärder på annans fastighet, byggnad eller annan
anläggning, får länsstyrelsen besluta att tillträde skall
lämnas under viss tid.
Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala
ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall
väckas vid mark- och miljödomstol. Lag (2010:923).
Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar
3 § Länsstyrelsen får, om det finns skäl för det, besluta att
tillträde till annans mark skall lämnas under viss tid, om
någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller
vidta en åtgärd vill utreda verkningarna av verksamheten eller
åtgärden genom mätningar eller annat undersökningsarbete på
fastigheten.
Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller
åtgärden skall betala ersättning för skada och intrång. Talan
om ersättning skall väckas vid mark- och miljödomstol.
Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen
ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet
påbörjas. Om säkerhet ställs får länsstyrelsen förordna att
arbetena får påbörjas även om beslutet om tillträde överklagas.
Lag (2010:923).
Tillträde för att utföra förebyggande och avhjälpande åtgärder
4 § Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet
eller vidta en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått
och skyddsåtgärder på annans mark, byggnad eller annan
anläggning, som behövs för att förebygga eller minska skada av
verksamheten, får länsstyrelsen besluta att tillträde får ske
under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs eller
innehas av någon annan för att där utföra sådana åtgärder.
Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall
betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning
skall väckas vid mark- och miljödomstol. Om beslut om tillträde
meddelas i ett mål om tillstånd till en vattenverksamhet, skall
frågan om ersättning prövas i målet. Lag (2010:923).
Tillträde för avhjälpande
5 § Länsstyrelsen får besluta att den som på en fastighet,
byggnad eller anläggning ska vidta en åtgärd för att enligt
10 kap. avhjälpa en miljöskada ska ha rätt till tillträde till
fastigheten, byggnaden eller anläggningen under en viss tid.
Den som utför åtgärden ska betala ersättning för skada och
intrång om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild
rätt själv har kostnadsansvar för åtgärden. Talan om
ersättning ska väckas vid mark- och miljödomstolen.
Lag (2019:494).
Aktsamhetskrav
6 § Åtgärder enligt 1-5 §§ skall utföras så att minsta skada
och intrång orsakas.
Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det
behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för
människors hälsa.
Förbud mot att rubba utrustning
7 § Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas
ut vid undersökningar enligt 1-5 §§ får förbud vid vite
meddelas att rubba eller skada utrustningen. Detsamma gäller om
utrustning för pumpning eller liknande behöver sättas ut.
Hjälp av Polismyndigheten
8 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för
tillträde och åtgärder enligt 1-5 §§.
Tillträde till vattenståndsmätare m.m.
9 § Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs,
allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till
platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller
observationsrör samt att ta del av anteckningar som
verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd,
vattnets avrinning eller de vattenmängder som har
tillgodogjorts.
Tjänstemän hos Havs- och vattenmyndigheten och
fisketillsynsmän som har förordnats för detta ska ges
tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd
för fisket fullgörs. Lag (2011:608).
Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet
10 § Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan
av mark- och miljödomstolen ges rätt att utföra anläggningar
eller åtgärder inom fastigheter som tillhör någon annan och ta
i anspråk mark eller annat utrymme för detta, när det är fråga
om
1. vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller
vattenförbund och som är önskvärda från hälso- eller
miljösynpunkt eller som främjar fisket,
2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom
avloppsvatten,
3. vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller
grundvatten,
4. vattenreglering,
5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn,
eller
6. markavvattning.
Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas
in, om det skall ingå i en strömfallsfastighet.
Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än
äganderätt ta annans fastighet i anspråk, skall anläggningar
som har uppförts eller placerats inom fastigheten tillfalla
fastighetsägaren utan lösen, om de inte har förts bort inom ett
år från upphörandet. Lag (2010:923).
Tillträde för att underhålla en vattenanläggning
11 § Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har
rätt att nyttja annans mark eller annat utrymme för arbeten
eller åtgärder som behövs för att underhållsskyldigheten skall
kunna fullgöras.
Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och
intrång. Talan om ersättning skall väckas vid mark- och
miljödomstol. Lag (2010:932).
Rätt att använda annans vattenanläggning
12 § Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en
vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att ändra
anläggningen eller att använda den för en egen vattenverksamhet
eller för att förebygga eller minska skador av en egen
vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras, har ägaren rätt
att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.
Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge
anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda
anläggningen.
Förbud mot fiske
13 § Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i
samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller
för att förebygga skador på fisket.
Skyldighet att upplåta plats för lagring av koldioxid
14 § Den som driver en verksamhet med geologisk lagring av
koldioxid är skyldig att på skäliga villkor lagra koldioxid
åt andra innehavare av koldioxid, om lagringsplatsen har
kapacitet för det.
Vid bedömningen av om villkoren är skäliga ska hänsyn tas
till
1. den kapacitet som är eller rimligen kan göras tillgänglig
i lagringsplatsen,
2. behovet av att samordna olika tekniker,
3. verksamhetsutövarens och andras behov av
lagringskapacitet, och
4. påverkan på andra som använder lagringsplatsen eller
bedriver en verksamhet som har samband med lagringsplatsen.
Lag (2012:430).
15 § Om en verksamhetsutövare som avses i 14 § nekar att
lagra koldioxid åt någon annan på grund av bristande
kapacitet eller för att anslutning inte är möjlig, ska
verksamhetsutövaren
1. ange skälen för sitt nekande, och
2. om det inte försämrar säkerheten vid transport eller
lagring, mot skälig ersättning göra de förbättringar och
vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att möjliggöra
lagring åt andra. Lag (2012:430).
16 § Skyldigheterna enligt 14 och 15 §§ gäller inte geologisk
lagring av koldioxid för forskningsändamål av mindre än
100 000 ton koldioxid. Lag (2012:430).
17 § Frågor om skyldigheterna enligt 14 och 15 §§ prövas av
den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2012:430).
18 § I samband med en prövning enligt 17 § ska
verksamhetsutövaren och den som vill lagra koldioxid i
verksamhetsutövarens lagringsplats på prövningsmyndighetens
begäran tillhandahålla de tekniska och ekonomiska uppgifter
som behövs för prövningen. Lag (2012:430).
19 § Prövningsmyndigheten får förelägga verksamhetsutövaren
att tillhandahålla de uppgifter som avses i 18 §. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite. Lag (2012:430).
SJÄTTE AVDELNINGEN
PÅFÖLJDER
29 kap. Straffbestämmelser och förverkande
1 § För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två
år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett
ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför
eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur
eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar ett ämne eller hanterar avfall på ett sätt som
kan medföra en förorening som är skadlig för människors
hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa
betydelse eller som kan medföra någon annan betydande
olägenhet i miljön,
3. orsakar en betydande olägenhet i miljön genom buller,
skakning eller strålning, eller
4. bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som ändrar yt-
eller grundvattennivån på ett sätt som skadar eller kan skada
människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte
har ringa betydelse eller som medför eller kan medföra någon
annan betydande olägenhet i miljön.
Är brottet grovt, döms för grovt miljöbrott till fängelse i
lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har medfört
eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning, om
gärningen annars varit av särskilt farlig art eller
innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller
om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet
eller skicklighet, har gjort sig skyldig till en försummelse
av allvarligt slag.
För försök eller förberedelse till grovt miljöbrott döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Om en behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller om
förfarandet är allmänt vedertaget eller med hänsyn till
omständigheterna kan anses försvarligt, döms inte till ansvar
enligt denna paragraf. Lag (2016:341).
2 § För brott mot områdesskydd döms till böter eller fängelse
i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. i ett biotopskyddsområde bedriver en verksamhet eller
vidtar någon annan åtgärd som kan skada naturmiljön och som
är förbjuden enligt 7 kap. 11 § andra stycket,
2. i ett strandskyddsområde uppför en byggnad eller vidtar
någon annan åtgärd som är förbjuden enligt 7 kap. 15 §, eller
3. orsakar en skada eller en risk för skada på eller annan
olägenhet för de miljövärden som avses att skyddas i en
nationalpark, ett naturreservat, ett kulturreservat, ett
djur- och växtskyddsområde, ett vattenskyddsområde eller ett
område som omfattas av ett interimistiskt förbud enligt
7 kap. 24 § genom att olovligen uppehålla sig i området eller
där olovligen uppföra bebyggelse, stängsel eller upplag,
utföra schaktning, muddring, uppodling, markavvattning, täkt,
plantering eller avverkning, utöva jakt eller fiske, eller
använda bekämpningsmedel.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 2 b §.
Lag (2009:532).
2 a § För förseelse mot områdesskydd döms till böter den som
med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller
bestämmelse som med stöd av 7 kap. har meddelats eller i det
enskilda fallet beslutats för skyddet av en nationalpark, ett
naturreservat, ett kulturreservat, ett biotopskyddsområde, ett
djur- och växtskyddsområde, ett strandskyddsområde eller ett
vattenskyddsområde. Detsamma skall gälla den som med uppsåt
eller av oaktsamhet bryter mot ett interimistiskt förbud enligt
7 kap. 24 §.
Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 eller 2 b §. Lag (2006:1014).
2 b § För artskyddsbrott döms till böter eller fängelse i
högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. dödar, skadar, fångar eller stör djur, tar bort eller
skadar ägg, rom eller bo, skadar eller förstör djurs
fortplantningsområde eller viloplats i strid med en
föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av
8 kap. 1 §,
2. tar bort, skadar eller tar frö eller annan del av en växt
i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har
meddelat med stöd av 8 kap. 2 §,
3. sätter ut ett djur eller en växt i naturmiljön i strid med
en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd
av 8 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket,
4. transporterar eller på annat sätt förflyttar, importerar,
exporterar, förvarar, förevisar, preparerar, använder i
vinstsyfte, förvärvar, säljer, hyr ut, byter eller byter ut,
erbjuder sig att köpa, saluför eller innehar för försäljning
djur, växt, ägg, rom, frö eller bo, eller del eller produkt
därav, eller annan vara,
a) i strid med artikel 8.1, 8.5 eller 9.1 rådets förordning
(EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av
vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,
eller
b) i strid med en föreskrift om förbud eller tillstånd som
regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 4 § första stycket
2 och andra stycket, eller
5. bryter mot ett villkor eller en bestämmelse som i det
enskilda fallet har beslutats med stöd av
a) artikel 8.3 eller 9.2 jämförd med artikel 11.3 rådets
förordning (EG) nr 338/97, eller
b) en föreskrift som avses i 4 b.
Är brottet grovt, döms för grovt artskyddsbrott till fängelse
i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en
särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om
det har utgjort led i en brottslighet som utförts
systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i
vinstsyfte.
För försök eller förberedelse till grovt artskyddsbrott döms
till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2018:1427).
2 c § För otillåten hantering av en invasiv främmande art
döms till böter eller fängelse i högst två år den som med
uppsåt eller av grov oaktsamhet hanterar en invasiv främmande
art på något sätt som beskrivs i artikel 7.1 a–h i förordning
(EU) nr 1143/2014, och därigenom bryter mot förordningen
eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
8 kap. 4 § första stycket 3 och andra stycket. Vid grov
oaktsamhet ska det dömas till ansvar endast om gärningen har
medfört skada på eller olägenhet för människors hälsa eller
miljön eller risk för sådan skada eller olägenhet.
Till ansvar enligt första stycket döms det inte om
hanteringen är tillåten enligt barlastvattenlagen (2009:1165)
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den
lagen. Lag (2018:1427).
3 § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov
oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk
organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en
kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval
eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av
produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och
genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka
skada på människor eller i miljön.
För miljöfarlig kemikaliehantering döms även den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt
14 kap. 7 §,
2. bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en
skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått
som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,
3. på marknaden släpper ut ett tvätt- eller rengöringsmedel
eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en
skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om
tvätt- och rengöringsmedel,
4. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på
marknaden eller använda ett ämne enligt artikel 3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den
20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar,
5. i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av
avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i förordning (EU)
2019/1021,
6. i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av
fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i
artikel 3.2 eller 3.3 första stycket i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om
fluorerade växthusgaser,
7. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska
utföras av certifierad personal eller personal med lämplig
utbildning bryter mot en bestämmelse i artikel 8.1 eller 8.3 i
förordning (EU) nr 517/2014,
8. släpper ut en fluorerad växthusgas på marknaden eller
använder en sådan gas och därigenom bryter mot ett förbud i
artikel 11.1 eller 13 i förordning (EU) nr 517/2014,
9. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på
marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i
en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av
den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande
och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en
europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG
och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets
direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
10. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål
på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller
35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning
av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven
67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr
1907/2006,
11. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare
eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt
föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på
marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra
stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1272/2008,
12. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att
producera, använda, importera, exportera eller på marknaden
släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt
artikel 4, 5, 6, 15.1, 17.1, 20.1 eller 24.1 i Europaparla-
mentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den
16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
13. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av
ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 22.1, 22.2 eller 22.4
i förordning (EG) nr 1005/2009,
14. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av
ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 23.1, 23.5 eller 23.6
i förordning (EG) nr 1005/2009,
15. använder ett växtskyddsmedel utan att följa de villkor som
framgår av märkningen enligt vad som krävs i artikel 55 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av
den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och
91/414/EEG,
16. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett
hjälpämne som allmänheten får tillgång till, utan att se till
att medlet eller ämnet innehåller sådana beståndsdelar som
avskräcker från eller förhindrar konsumtion enligt vad som
krävs i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1107/2009,
17. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett
hjälpämne utan att följa en skyldighet i artikel 64.3 i
förordning (EG) nr 1107/2009,
18. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med
ett förbud eller en begränsning i artikel 14, 15.1 eller 15.2
i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009
av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, om inte
förekomsten av ett förbjudet ämne i en kosmetisk produkt kan
anses tillåten enligt artikel 17 i samma förordning,
19. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt utan att
produkten har genomgått en säkerhetsbedömning i enlighet med
artikel 10 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller att en
säkerhetsrapport har upprättats i enlighet med samma artikel,
20. använder en biocidprodukt utan att följa de bestämmelser
och villkor som följer av märkningen enligt vad som krävs i
artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på
marknaden och användning av biocidprodukter,
21. på marknaden släpper ut en behandlad vara utan att följa
en skyldighet i artikel 58.2 i förordning (EU) nr 528/2012,
eller
22. i egenskap av innehavare av ett produktgodkännande av en
biocidprodukt inte ser till att produkten innehåller
beståndsdelar som avskräcker från konsumtion enligt vad som
krävs i artikel 69.1 andra stycket andra meningen i förordning
(EU) nr 528/2012.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om
1. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §,
2. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 6 § eller om
ansvar enligt 6 § inte ska dömas ut till följd av 6 § andra
stycket, eller
3. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket
9. Lag (2020:627).
3 a § För olovlig kemikaliehantering döms till böter den som
med uppsåt eller av oaktsamhet tar befattning med en kemisk
produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller
har behandlats med en kemisk produkt i strid med ett förbud
enligt en föreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av
regeringens bemyndigande enligt 14 kap.
Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 eller 3 §. Lag (2006:1014).
3 b § För kemikalieregistreringsbrott döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. tillverkar eller importerar ett ämne, som sådant eller
ingående i en blandning, utan att göra en
registreringsanmälan och därigenom bryter mot artiklarna 5
och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1907/2006,
2. producerar eller importerar en vara utan att göra en
registreringsanmälan och därigenom bryter mot artiklarna 5
och 7.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
3. producerar eller importerar en vara utan att göra en
registrerings- anmälan och därigenom bryter mot artikel 5 och
ett beslut enligt artikel 7.5 i förordning (EG) nr 1907/2006,
4. bryter mot en skyldighet att lämna eller uppdatera
information enligt artikel 12.2 eller 22 i förordning (EG) nr
1907/2006, eller
5. lämnar oriktig information i en registreringsanmälan eller
i en handling som kompletterar en sådan anmälan, om det är
fråga om en anmälan eller komplettering som avses i artikel
6, 7.1, 7.5, 20.2 tredje stycket, 22.1 och 2, 40.4 eller 41.4
i förordning (EG) nr 1907/2006 och informationen har
betydelse för en myndighets eller enskilds riskbedömning
eller för en myndighets utvärdering av ett ämnes risk för
människors hälsa eller miljön.
Om brottet är grovt, döms för grovt
kemikalieregistreringsbrott till fängelse i lägst sex månader
och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska
det särskilt beaktas om det har avsett stora mängder av ett
ämne, har medfört eller kunnat medföra skador av stor
omfattning eller av allvarlig art eller har pågått under lång
tid. Lag (2010:742).
4 § För otillåten miljöverksamhet döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en
åtgärd utan tillstånd eller godkännande eller utan att ha
gjort en anmälan, eller efter att ha gjort en anmälan påbörjar
en verksamhet eller åtgärd utan att följa en föreskriven
tidsfrist, allt enligt vad som krävs i
a) bestämmelsen i 7 kap. 28 a § om skydd för särskilda
naturområden, om verksamheten eller åtgärden inte omfattas av
ett tillstånd eller en dispens enligt bestämmelserna i 9 eller
11-15 kap.,
b) föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap.
6 § om miljöfarliga verksamheter,
c) bestämmelsen i 9 kap. 6 c § om anmälningspliktiga
miljöfarliga verksamheter,
d) bestämmelserna i 11 kap. eller föreskrifter som regeringen
har meddelat med stöd av 11 kap. om vattenverksamheter,
e) bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket om
anmälningspliktiga vattenverksamheter,
f) bestämmelsen i 11 kap. 22 § om att ta en anläggning för
bortledande av grundvatten ur bruk,
g) bestämmelsen i 12 kap. 6 § eller föreskrifter som
regeringen har meddelat med stöd av 12 kap. 6 § om att en
verksamhet eller åtgärd ska anmälas för samråd,
h) bestämmelsen i 13 kap. 12 § om avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer och om att släppa ut
produkter som innehåller eller består av sådana organismer på
marknaden,
i) föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
13 kap. 16 § om innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer,
j) föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
14 kap. 8 § om hantering, införsel, utförsel, tillstånd,
godkännande eller anmälan av kemiska produkter, biotekniska
organismer eller varor,
k) bestämmelserna i artikel 56 i förordning (EG) nr 1907/2006
om förutsättningar för att få använda ett ämne som anges i
bilaga XIV till den förordningen eller släppa ut ett sådant
ämne på marknaden,
l) bestämmelserna i artikel 28.1 i förordning (EG) nr
1107/2009 om krav på produktgodkännande av växtskyddsmedel,
m) bestämmelserna om krav på godkännande av biocidprodukter i
artikel 17.1 i förordning (EU) nr 528/2012,
n) föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
15 kap. 15 § om krav på tillstånd för yrkesmässig drift av en
producentansvarsorganisation för avfall från elektriska och
elektroniska produkter, eller
o) bestämmelserna i 17 kap. om regeringens
tillåtlighetsprövning, eller
2. i egenskap av innehavare av det tillstånd eller det beslut
om tillåtlighet, godkännande eller dispens som gäller för
verksamheten eller åtgärden och som har meddelats med stöd av
balken, förordning (EG) nr 1907/2006, förordning (EG) nr
1107/2009 eller förordning (EU) nr 528/2012 bryter mot ett
villkor eller en bestämmelse i tillståndet eller i beslutet.
I fråga om ett villkor eller en bestämmelse om buller
(bullervillkor) som har angetts i ett sådant tillstånd eller
beslut som avses i första stycket 2 ska det förhållandet att
en bostadsbyggnad är utsatt för omgivningsbuller i strid med
bullervillkoret inte anses utgöra ett brott mot villkoret, om
1. byggnaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas
av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900),
2. det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har
angetts beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte
överskrider dessa värden, och
3. beräkningen av bullervärdena har gjorts med hänsyn till
intresset att förebygga olägenhet för människors hälsa.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller om gärningen omfattas
av en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av
30 kap. 1 § om skyldighet att betala miljösanktionsavgift.
Lag (2021:881).
4 a § För otillåten avfallstransport döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. transporterar avfall utan tillstånd och därigenom bryter
mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
15 kap. 17 § om tillstånd för yrkesmässig transport av avfall,
2. inom Europeiska unionen transporterar avfall utan en
skriftlig förhandsanmälan och utan ett godkännande och
därigenom bryter mot artiklarna 4 och 9.6 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om
transport av avfall,
3. anordnar eller genomför en transport av avfall som är
avsedd att gå från Europeiska unionen
a) till ett land eller territorium utanför Europeiska unionen
i strid mot ett exportförbud i någon av artiklarna 34, 36, 39,
40.1 och 40.2 i förordning (EG) nr 1013/2006,
b) till ett land utanför Europeiska unionen utan ett
skriftligt godkännande som krävs enligt artikel 35.4 a i
förordning (EG) nr 1013/2006,
c) till ett land som omfattas av förfarandereglerna i artikel
37 i förordning (EG) nr 1013/2006 i strid mot ett förbud eller
utan en skriftlig förhandsanmälan som krävs enligt artikel
37.2 andra stycket eller 37.5 i den förordningen eller enligt
artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den
29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som
förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte
omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande
transporter av avfall,
d) till ett land som omfattas av förfarandereglerna i artikel
38 i förordning (EG) nr 1013/2006 utan ett godkännande som
krävs enligt artikel 38.4 a,
e) till ett land utanför Europeiska unionen utan att avfallet
är avsett att bortskaffas eller återvinnas i en anläggning
enligt de bestämmelser som gäller i mottagarlandet på det sätt
som följer av någon av artiklarna 35.5, 37.4 och 38.6 i
förordning (EG) nr 1013/2006, eller
f) till ett land eller territorium utanför Europeiska unionen
utan en skriftlig förhandsanmälan och ett godkännande som
krävs enligt artikel 40.3 jämförd med artiklarna 4 och 9.6 i
förordning (EG) nr 1013/2006,
4. anordnar eller genomför en transport av avfall som är
avsedd att gå mellan länder utanför Europeiska unionen men
genom ett land i unionen utan en skriftlig förhandsanmälan och
ett godkännande som krävs enligt artiklarna 47 och 48 jämförda
med artiklarna 4, 9.6, 42 och 44 i förordning (EG) nr
1013/2006,
5. till Europeiska unionen importerar avfall för bortskaffande
i strid mot importförbudet i artikel 41 i förordning (EG) nr
1013/2006,
6. till Europeiska unionen importerar avfall för bortskaffande
utan att ha ett skriftligt godkännande och därigenom bryter
mot artikel 42.4 a i förordning (EG) nr 1013/2006,
7. till Europeiska unionen importerar avfall för återvinning i
strid mot importförbudet i artikel 43 i förordning (EG) nr
1013/2006,
8. till Europeiska unionen importerar avfall för återvinning
utan att ha ett godkännande och därigenom bryter mot artikel
44.4 a eller 45 jämförd med artikel 42.4 a i förordning (EG)
nr 1013/2006,
9. till Europeiska unionen importerar avfall från ett sådant
utomeuropeiskt land eller territorium som avses i artikel 46 i
förordning (EG) nr 1013/2006 utan en skriftlig förhandsanmälan
och utan ett godkännande och därigenom bryter mot artikel 46.1
jämförd med artiklarna 4 och 9.6, eller
10. blandar avfall under transport i strid med artikel 19 i
förordning (EG) nr 1013/2006.
Till ansvar enligt första stycket 2, 3 b-d och 3 f, 4, 6, 8
och 9 döms också om det för transporten av avfall finns
1. en skriftlig förhandsanmälan som innehåller en oriktig
uppgift av betydelse från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt,
eller
2. ett godkännande som föranletts av att någon lämnat en
oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har
haft betydelse för godkännandet.
Om brottet är grovt, döms för grov otillåten avfallstransport
till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utförts
systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller
medfört eller kunnat medföra skador av stor omfattning eller
allvarlig art.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2019:496).
4 b § För otillåten fartygsåtervinning döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av
oaktsamhet, i egenskap av fartygsägare enligt artikel 3.1.14 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av
den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring
av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG, inte
fullgör skyldigheten i artikel 6.2 a i samma förordning att se
till att fartyg som ska återvinnas endast återvinns vid sådana
fartygsåtervinningsanläggningar som avses i artikeln.
För försök till uppsåtligt brott döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).
5 § För försvårande av miljökontroll döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller
hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning,
tillsyn eller kontroll, om uppgiften finns i en ansökan,
anmälan eller annan handling som lämnas in till eller visas
upp för en myndighet enligt
a) denna balk,
b) artikel 16 b, 16 d, 16 e, 18.1, 18.2, 18.3, 50.4 a eller
50.4 c i förordning (EG) nr 1013/2006,
c) artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006,
d) artikel 33.1, 33.2 eller 33.3 i förordning (EG)
nr 1107/2009,
e) artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012,
f) artikel 15 i förordning (EU) 2017/625, i fråga om sådan
kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap.
30 § första stycket 1,
g) en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av
balken, eller
h) ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd
av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller
regeringens föreskrifter,
2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds-
eller anmälningspliktig enligt 9, 11, 13 eller 14 kap. eller
enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de
bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har
meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om
en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som
kan skada människors hälsa eller miljön,
3. bryter mot en bestämmelse i 10 kap. 11 §, 12 § första
stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta
tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en
allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,
4. i fråga om innesluten användning, avsiktlig utsättning
eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade
organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har
meddelat med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom
om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,
5. i fråga om yrkesmässig tillverkning eller införsel av
kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.
11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i
produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen
meddelat,
6. i fråga om ett godkänt växtskyddsmedel inte lämnar den
information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i
förordning (EG) nr 1107/2009,
7. i fråga om kosmetiska produkter inte lämnar information
till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 13.1,
13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009
eller inte uppdaterar informationen till Europeiska
kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller
8. i fråga om en godkänd biocidprodukt inte lämnar den
information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i
förordning (EU) nr 528/2012. Lag (2022:1108).
6 § För bristfällig miljöinformation döms till böter eller
fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. i fråga om kemiska produkter eller biotekniska organismer
bryter mot bestämmelserna om produktinformation i 14 kap.
genom att
a) felaktigt klassificera eller inte klassificera en produkt
enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har
meddelat med stöd av 14 kap.,
b) inte märka en produkt eller att lämna annan
produktinformation enligt vad som krävs i föreskrifter som
regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,
c) inte med en lämplig symbol eller beteckning för fara eller
risk eller med annan tydlig varningstext märka en produkt
eller på annat sätt lämna produktinformation, om märkningen
eller informationen behövs till skydd för människors hälsa
eller miljön, eller
d) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation,
2. i fråga om kemiska produkter bryter mot en bestämmelse i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av
den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier
genom att
a) inte märka en produkt med en farosymbol, en
farobeteckning, en riskfras eller ett varningsmärke enligt
vad som krävs i förordningens artikel 17.1,
b) inte lämna säkerhetsdatablad enligt vad som krävs i
förordningens artikel 17.3, eller
c) lämna oriktig uppgift i märkningen eller
säkerhetsdatabladet,
3. i fråga om tvätt- eller rengöringsmedel bryter mot
förordning (EG) nr 648/2004 genom att inte märka
förpackningar enligt vad som krävs i förordningens artikel
11,
4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller
fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) nr
517/2014 genom att inte märka produkter och utrustning enligt
vad som krävs i förordningens artikel 12,
5. i fråga om kemiska produkter bryter mot förordning (EG) nr
1907/2006 genom att
a) inte förse mottagaren av ett ämne eller en blandning med
ett säkerhetsdatablad enligt kraven i artikel 31,
b) lämna oriktig eller bristfällig uppgift i
säkerhetsdatabladet, eller
c) inte enligt vad som krävs i artikel 33 tillhandahålla en
mottagare eller konsument information om namn på ett ämne som
ingår i en vara och finns angivet i bilaga XIV till
förordningen eller angivet i den kandidatförteckning som
avses i artikel 59,
6. i fråga om kemiska produkter och explosiva föremål bryter
mot förordning (EG) nr 1272/2008 genom att
a) felaktigt klassificera eller inte klassificera ett ämne,
en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs
i artiklarna 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.8, eller
b) felaktigt märka eller inte märka ett ämne, en blandning
eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna
4.4, 4.7 eller 4.8,
7. i fråga om behandlat utsäde eller växtskyddsmedel bryter
mot förordning (EG) nr 1107/2009 genom att
a) felaktigt märka eller inte märka ett behandlat utsäde
enligt vad som krävs i artikel 49.4,
b) felaktigt märka eller inte märka ett växtskyddsmedel
enligt vad som krävs i artikel 65.1 och i kommissionens
förordning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämpning
av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009
vad gäller märkningskrav för växtskyddsmedel, eller
c) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation enligt
vad som krävs i artikel 66.1, 66.2 eller 66.5, eller
8. i fråga om en biocidprodukt eller behandlad vara bryter
mot förordning (EU) nr 528/2012 genom att
a) inte märka produkten eller varan på ett sätt som uppfyller
kraven i artikel 58.3 eller artikel 69.2, eller
b) inte lämna produktinformation som uppfyller kraven i
artikel 72.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om
underlåtenheten eller den oriktiga eller bristfälliga
informationen varit sådan att den inte kunnat försvåra
bedömningen av risken för skada på människors hälsa eller i
miljön. Ansvar ska inte heller dömas ut enligt denna
paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 §
första stycket 9. Lag (2016:781).
7 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus
på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms
för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.
7 a § Den som begår en gärning som avses i 7 § döms för
nedskräpningsförseelse till penningböter, om nedskräpningen är
att anse som mindre allvarlig. Lag (2011:734).
8 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift för totalförsvaret som har
meddelats med stöd av 1 kap. 5 §, om en överträdelse av den
lagbestämmelse från vilken avvikelsen har föreskrivits är
straffbelagd,
2. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått inom ett
miljöskyddsområde, som regeringen har meddelat med stöd av 7
kap. 20 §,
3. bryter mot en föreskrift eller ett beslut om förbud mot
utsläpp av avloppsvatten m.m. som regeringen har meddelat med
stöd av 9 kap. 4 §,
4. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid
miljöfarlig verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av
9 kap. 5 §,
5. i ett miljöriskområde som avses i 10 kap. 17 § vidtar en
åtgärd som ökar belastningen av föroreningar i eller omkring
området, annars försämrar den miljömässiga situationen eller
försvårar avhjälpandeåtgärder,
6. bryter mot den skyldighet att underhålla en vattenanläggning
som följer av 11 kap. 17 § första stycket, 20 § första stycket
eller 21 § första stycket,
7. bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt 12
kap. 6 § fjärde stycket,
8. bryter mot bestämmelsen i 13 kap. 8 § om utredning innan en
genteknisk verksamhet påbörjas eller mot en föreskrift om
utredningen som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap.
9 §,
9. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid genteknisk
verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap.
11 §,
10. bryter mot skyldigheten att upprätta en
kemikaliesäkerhetsrapport enligt vad som krävs i artiklarna
37.4 och 39.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
11. bryter mot skyldigheten att förse Europeiska
kemikaliemyndigheten med information enligt vad som krävs i
artiklarna 38, 39.2 och 66.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
12. bryter mot förbudet mot dumpning eller förbränning av
avfall enligt 15 kap. 27 §,
13. bryter mot ett förbud mot fiske som i det enskilda fallet
har beslutats med stöd av 28 kap. 13 §, eller
14. bryter mot artikel 4 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder
för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde
till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från
utnyttjande av genetiska resurser i unionen genom att inte
följa ömsesidigt överenskomna villkor eller söka efter, bevara
eller överföra information i enlighet med det som anges i
artikeln i fråga om en genetisk resurs eller traditionell
kunskap som avses i förordningen eller en traditionell kunskap
som avses i 8 kap. 5 § andra stycket.
För försök till brott som avses i första stycket 12 döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 § första stycket 5.
Lag (2016:783).
9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning (EG)
nr 338/97 om skyldighet att i en ansökan lämna uppgift om
tidigare beslut om avslag,
2. bryter mot en föreskrift eller ett beslut i ett enskilt
fall om tomgångskörning eller gatumusik som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med
stöd av 9 kap. 12 §,
3. bryter mot en föreskrift om skötsel av jordbruksmark som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet
har meddelat med stöd av 12 kap. 8 §,
4. bryter mot en föreskrift om hantering av gödsel som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet
har meddelat med stöd av 12 kap. 10 §,
5. vid en sådan odling av genetiskt modifierade organismer som
omfattas av ett tillstånd enligt 13 kap. 12 § bryter mot en
föreskrift om försiktighetsmått som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd
av 13 kap. 11 §,
6. bryter mot en föreskrift om märkning av genetiskt
modifierade organismer som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap.
18 §,
7. bryter mot en bestämmelse om spårbarhet eller märkning
enligt artikel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av
den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt
modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och
foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade
organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG,
8. bryter mot en bestämmelse om information, identifiering,
dokumentation eller anmälan enligt artikel 6, 12 eller 13 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av
den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av
genetiskt modifierade organismer,
9. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt som inte
uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 eller 19.2 i
förordning (EG) nr 1223/2009, eller på marknaden
tillhandahåller en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven
om märkning enligt artikel 19.1 a, e eller g i samma
förordning,
10. bryter mot skyldigheten att lämna information enligt
artikel 9 i förordning (EG) nr 648/2004,
11. bryter mot en bestämmelse om information eller
dokumentation enligt artikel 32, 34 eller 36 i förordning (EG)
nr 1907/2006,
12. i fråga om ett växtskyddsmedel som är godkänt i ett annat
land i Europeiska unionen men som inte är godkänt i Sverige
bryter mot artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009 genom att
föra in medlet till Sverige, släppa ut det på marknaden eller
använda det utan att medlet omfattas av ett sådant
parallellhandelstillstånd som krävs enligt artikeln,
13. i fråga om en biocidprodukt som är godkänd i ett annat
land i Europeiska unionen men som inte är godkänd i Sverige
tillhandahåller produkten eller använder den utan att
produkten omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som
avses i artikel 53 i förordning (EU) nr 528/2012,
14. bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket
eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av
15 kap. 39 § genom att yrkesmässigt eller annars i stor
omfattning transportera avfall,
15. bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med
stöd av 15 kap. 30 § genom att lämna avfall till någon som
inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs
för avfallshanteringen,
16. i egenskap av fartygsägare lämnar oriktig eller
vilseledande information om sitt fartyg som underlag till den
återvinningsplan som den driftsansvariga ska ta fram för
fartyget enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1257/2013,
eller
17. i egenskap av driftsansvarig på en sådan
fartygsåtervinningsanläggning som avses i förordning (EU)
nr 1257/2013 återvinner ett fartyg på ett sätt som inte
överensstämmer med den återvinningsplan som har tagits fram
för fartyget enligt artikel 7 i förordningen.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).
10 § Allmänt åtal för en gärning som avses i 6 § första stycket
5 c och som rör en överträdelse av artikel 33.2 i förordning
(EG) nr 1907/2006 får väckas endast om ett åtal är påkallat
från allmän synpunkt. Lag (2008:240).
11 § Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller
3 b §, 4 § första stycket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 8 eller 9 § är
att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gärning är
att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn
till det intresse som är avsett att skyddas genom
straffbestämmelsen.
Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är
belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken. Om
gärningen är straffbar både enligt detta kapitel och enligt
lagen (2000:1225) om straff för smuggling men ansvar inte kan
dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta
kapitel.
Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen
ligger till grund för en ansökan om att döma ut vitet, döms
det inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som
omfattas av föreläggandet.
Om en gärning som avses i 1-9 §§ kan föranleda
miljösanktionsavgift och inte kan antas föranleda annan
påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal
är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2021:881).
12 § Egendom får förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt och egendomen
1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4,
4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är
a) ett djur, en växt eller en annan organism eller en produkt
som utvunnits av ett djur eller en växt,
b) en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU)
nr 511/2014,
c) utbrutet material vid täktverksamhet,
d) en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som
innehåller en kemisk produkt,
e) en genetiskt modifierad organism eller en produkt som
innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism,
eller
f) avfall,
2. är utbytet av ett brott som avses i 1,
3. är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har
använts som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1, eller
4. varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett brott som
avses i 1 och brottet har fullbordats eller förfarandet har
utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.
Egendomen får förklaras förverkad enligt första stycket 3
eller 4 endast om det behövs för att förebygga brott eller om
det finns andra särskilda skäl.
I stället för egendomen får dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat. Lag (2022:1799).
12 a § Den myndighet som förvarar avfall som skäligen kan
antas bli förverkat enligt 12 § och har tagits i beslag enligt
27 kap. rättegångsbalken får
1. omedelbart låta sälja avfallet, om det finns en risk för
att avfallet blir förstört under förvaringen, förvaringen är
förenad med alltför stora kostnader eller det finns andra
särskilda skäl, och
2. förstöra avfallet, om det inte kan säljas eller om det kan
antas komma till brottslig användning eller på annat sätt är
olämpligt för försäljning. Lag (2019:496).
12 b § Om avfall som sålts eller förstörts enligt 12 a § inte
förverkas, har ägaren eller en annan rättsinnehavare rätt till
ersättning. För avfall som sålts lämnas inte ersättning med
högre belopp än vad som influtit vid försäljningen. Om
avfallet har förstörts, ges ersättning med skäligt belopp.
Lag (2019:496).
13 § Svensk domstol är behörig att döma över brott enligt
4 b § eller 8 § första stycket 12 även om det inte finns
domsrätt enligt 2 kap. 3 § brottsbalken. Har brottet begåtts i
Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt
vars domkrets är närmast den plats där brottet begicks.
Lag (2022:1799).
14 § Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 §, frivilligt har
avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan en
avsevärd olägenhet har uppkommit, får dömas till lindrigare
straff än vad som är föreskrivet för gärningen.
Lag (2006:1014).
15 § Den som har anordnat en transport av avfall och som innan
transporten påbörjats frivilligt har vidtagit en åtgärd som
lett till att transporten inte genomförts i strid med
förordning (EG) nr 1013/2006 eller förordning (EG) nr
1418/2007 döms inte till ansvar enligt 4 a § första stycket 3
eller 4. Lag (2019:496).
30 kap. Miljösanktionsavgifter
1 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en särskild
avgift (miljösanktionsavgift) ska betalas av den som
1. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller
anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av balken, utan att tillstånd har
getts eller anmälan har gjorts,
2. åsidosätter villkor eller andra bestämmelser i ett
tillstånd som har beslutats med stöd av denna balk eller med
stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av balken,
eller
3. åsidosätter andra bestämmelser i denna balk, föreskrifter
som har meddelats med stöd av balken eller bestämmelser i EU-
förordningar inom balkens tillämpningsområde.
Avgiftens storlek ska framgå av föreskrifterna. Avgiften ska
uppgå till minst 1 000 kronor och högst 1 000 000 kronor. När
avgiftens storlek bestäms, ska hänsyn tas till överträdelsens
allvar och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen
avser. Lag (2011:322).
2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen
inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med
hänsyn till
1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att
på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som
ålegat den avgiftsskyldige,
2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat
eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte
kunnat påverka,
3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en
överträdelse skulle inträffa, eller
4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna
i 29 kap.
Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).
3 § Miljösanktionsavgift beslutas av tillsynsmyndigheten eller
av den myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU)
2017/625 eller enligt förordning (EU) 2019/1020.
Innan myndigheten beslutar om avgift ska den som anspråket
riktas mot ges tillfälle att yttra sig. Lag (2022:1108).
4 § Ett beslut om att ta ut en miljösanktionsavgift skall
delges den avgiftsskyldige. Lag (2006:1014).
5 § En miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar
efter det att beslutet om att ta ut avgiften har delgetts
enligt 4 §, om tillsynsmyndigheten i beslutet inte har bestämt
en senare tidpunkt.
Beslutet om miljösanktionsavgift får efter sista
betalningsdagen verkställas såsom en dom som har vunnit laga
kraft. Lag (2006:1014).
6 § Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som
anspråket riktas mot inte inom fem år från det att
förutsättningarna enligt 1 § att besluta om avgift har
inträffat har getts tillfälle att yttra sig.
7 § Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall
betala en miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till
mark- och miljödomstol. Lag (2010:923).
8 § En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet
om avgiften inte har verkställts inom tio år från det att
beslutet har vunnit laga kraft.
9 § Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om
betalningsansvaret har upphävts genom beslut som har vunnit
laga kraft.
Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första
stycket lämnas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från
den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften
återbetalas.
10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken
miljösanktionsavgifter skall betalas.
SJUNDE AVDELNINGEN
ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.
31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid
tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.
Kapitlets innehåll m.m.
1 § Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid
vissa ingripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning
av vattenverksamhet. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser
om ersättning när skada uppkommit till följd av förbud mot
fiske.
2 § Bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) skall gälla
vid ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken
innehåller avvikande bestämmelser.
3 § Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla
särskild rätt till fastighet.
Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter,
förelägganden och förbud
4 § Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av
beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående
markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt
försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och
inskränkningar som rör nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och
inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,
3. en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket som har
förenats med särskilda villkor eller en vägran att ge en
dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket, om dispensen avser
ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 1,
4. bildande av ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §
första stycket 2,
5. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och
inskränkningar som rör vattenskyddsområden,
6. skydd för särskilda områden enligt 7 kap. 28 a–29 b §§,
eller
7. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde
stycket som rör viss verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till
jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte
rätt till ersättning. Lag (2009:1322).
5 § Om ett beslut som avses i 4 § första stycket 1, 2, 5
eller 6 innebär att det krävs tillstånd för en viss
verksamhet eller åtgärd, betalas ersättning endast om
tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Om det enligt 7 kap. 24 § har meddelats ett förbud att vidta
en åtgärd utan tillstånd och tillstånd vägras, gäller 4 §
första stycket. Lag (2009:1322).
6 § Har upphävts genom lag (2009:1322).
7 § Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Om det är en
kommun som har meddelat det beslut som avses i 4 §, ska
ersättningen i stället betalas av kommunen.
Om föreskrifter som avses i 4 § första stycket 5 har
beslutats av länsstyrelsen efter ansökan av en kommun eller
den i vars intresse vattenskyddsområdet har fastställts, ska
ersättningen betalas av sökanden. Detsamma gäller om sådana
föreskrifter har beslutats av en kommun efter ansökan av den
i vars intresse föreskrifterna har meddelats. Lag (2009:1322).
8 § Om det i ett fall som avses i 4 § första stycket uppstår
synnerliga olägenheter vid pågående användning av fastigheten,
har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i stället
för att få ersättning enligt 4 §. Beror olägenheten på ett
förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5 § första
stycket tillämpas.
9 § Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ ska hänsyn tas också till
andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud
enligt 7 kap. 11 § andra stycket, förelägganden och förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § och
18 b § första stycket 1 skogsvårdslagen (1979:429) samt beslut
som avses i 14 kap. 5-7 och 10-13 §§ plan- och bygglagen
(2010:900). Detta gäller under förutsättning att besluten har
meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom ska
sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen
som i särskilda fall har inträtt inom samma tid uppmärksammas.
Om en rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning
av ett sådant beslut har förlorats på grund av bestämmelserna
i 12 eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och
bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att
beslutet beaktas enligt första stycket. Lag (2022:1272).
Ersättning vid vissa undersökningar
10 § För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren
genom åtgärder enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av
staten. Om åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av
någon annan på uppdrag av en kommun, ska ersättning i stället
betalas av kommunen.
Ersättning enligt första stycket ska inte betalas, om
åtgärderna vidtas med anledning av
1. tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten, eller
2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i
26 kap. 30 § och som gäller verksamhet på fastigheten.
Talan om ersättning väcks vid den mark- och miljödomstol inom
vars område marken eller större delen av den finns.
Lag (2020:627).
Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott
11 § Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon
annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap.
11 § är berättigad till ersättning av staten för detta och för
underhåll av genomgången. Ersättning skall dock inte betalas,
om det är uppenbart att stängslet endast avser att stänga ute
allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått
färdas fritt.
Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över
ett dike på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 §.
Anmälan om ersättningsanspråk
12 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till
ersättning enligt 4, 5, 10 eller 11 §, får myndigheten
förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen
att inom viss tid, minst två månader, anmäla sitt anspråk och
ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan annars
förloras.
Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller
uppenbarligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige
och en sakägare gäller även mot den som efter det att rätten
till betalning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till
fastigheten.
Ersättningstalan
13 § Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4
eller 11 § eller om inlösen enligt 8 § och har inte rätten till
talan gått förlorad enligt 12 §, skall den som vill göra
anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan hos
mark- och miljödomstolen mot den som är skyldig att betala
ersättning eller att lösa in fastigheten. Sådan talan skall
väckas inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket
grundas har vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till
ersättning eller inlösen annars går förlorad.
Lag (2010:923).
14 § När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9
eller 22 §, får den ersättningsskyldige vid mark- och
miljödomstolen väcka talan mot en sakägare för att fastställa
de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen, om
föreskrifterna meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det
innehåll som förutsatts vid mark- och miljödomstolen inom ett
år från det att målet har avgjorts genom en dom som har vunnit
laga kraft, skall domen inte längre vara bindande för parterna.
Lag (2010:923).
Återbetalning av ersättning
15 § Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av
föreskrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna
helt eller delvis eller ges tillstånd eller dispens, får
fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen
eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till
fastighetsägarens nytta av beslutet och omständigheterna i
övrigt. Detta gäller också, om en åtgärd har vidtagits i strid
mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om
tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte
kräva rättelse.
Talan om återbetalning skall väckas vid mark- och
miljödomstolen inom ett år från det att beslutet som anspråket
grundas på har vunnit laga kraft och senast tio år efter det
att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att föra
talan annars går förlorad. Lag (2010:923).
Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet
16 § Den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap. genom inlösen
eller på annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar
en åtgärd som skadar annans egendom skall betala ersättning för
vad som avstås eller skadas, om annat inte är särskilt
föreskrivet. Ersättning skall betalas även för skada till följd
av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.
Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår, sedan
förebyggande eller avhjälpande åtgärder har utförts av
tillståndshavaren.
17 § Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av
synnerliga olägenheter av en verksamhet för vilken tillstånd
har meddelats enligt 11 kap., skall lösas in, om ägaren begär
det.
Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle
medföra endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning
och fastighetsägaren inte har något beaktansvärt intresse av
att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaderna för
åtgärder som avses i 16 § andra stycket skall då räknas in i
ersättningen.
Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet
18 § Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt
11 kap. medför skada på en fastighet som tillhör den som har
fått tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta
gäller dock inte, om medgivanden har lämnats av samtliga
borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten är
intecknad gemensamt med annan fastighet, krävs det dessutom att
fastighetsägare och fordringshavare lämnar de medgivanden som
föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken.
Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens
avgörande är väsentligen utan betydelse.
Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning
19 § Den som har fått tillstånd till utrivning av en
vattenanläggning eller har ålagts eller medgetts enligt 24 kap.
4 § att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig
ersättning för skador på annans egendom som orsakas av
bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala
ersättning för en sådan förlust av förmån som orsakas av
utrivningen finns endast om förmånen har tillförsäkrats i
tillståndsdomen eller i avtal som träffats i samband med
vattenanläggningens tillkomst. Ersättning lämnas i sådant fall
endast för kostnader orsakade av förlusten av förmånen.
Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till
någon annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen
och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband med
detta, får ersättningen sökas åter av den underhållsskyldige.
Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet
20 § /Upphör att gälla U:2029-01-01/
Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om
omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 eller 14 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i
rätten att reglera vattnets avrinning för den som har tillstånd
till den vattenverksamhet som avses med omprövningen och om
annat inte följer av 22 §. Ersättning lämnas inte till den del
förlusten eller inskränkningen är att räkna som förbättring av
en vattenanläggnings säkerhet.
Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt
denna balk eller enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan
än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För
mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 8
kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16-18 §§
tillämpas.
20 § /Träder i kraft I:2029-01-01/
Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet
enligt denna balk eller enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan
än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För
mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt
8 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
Bestämmelserna i 16–18 §§ ska tillämpas på ersättningen.
Lag (2018:1408).
21 § /Upphör att gälla U:2029-01-01 genom lag (2018:1408)./
Ersättning enligt 20 § första stycket betalas av den
som har begärt omprövningen eller, om omprövning enligt
7 kap. 14 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkurrerande
vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.
Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,
1. om omprövningen sker enligt 24 kap. 5 eller 13 §, av
tillståndshavaren,
2. om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar
tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av vardera
tillståndshavaren,
3. vid annan omprövning, av den som har begärt
omprövningen.
Ersättning för minskning av andelskraft från
vattenkraftverk som omfattas av omprövningen betalas av den
som har tillstånd till kraftverket. Lag (2018:1407).
/Rubriken upphör att gälla U:2029-01-01/
Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss
vattenverksamhet
22 § /Upphör att gälla U:2029-01-01 genom lag (2018:1408)./
En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla
viss del av en förlust eller inskränkning om det är en förlust
eller inskränkning som avses i 20 § första stycket och den
föranleds av omprövning till förmån för det allmänna
fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården
eller, vid omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap.
13 § första meningen lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, till förmån för den allmänna
miljövården.
Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller
inskränkningen till följd av de skilda omprövningarna och av
vattenverksamhet som avses i 23 § och motsvarar i fråga om
1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondel av
produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat
tillstånd kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del
av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar,
2. vattenreglering för kraftändamål: högst en femtedel och
lägst en tjugondel av det produktionsvärde av den vattenkraft
som enligt meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk
och som är en följd av regleringen,
3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en
tjugondel av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller
magasinsvolym som omfattas av tillståndet till verksamheten.
När mark- och miljödomstolen lämnar tillstånd till en
vattenverksamhet för vilken denna begränsning i
ersättningsrätten skall gälla, skall domstolen inom de gränser
som anges i andra stycket 1-3 fastställa den del som inte
ersätts. Hänsyn skall då tas främst till verksamhetens inverkan
på vattenstånds- och avrinningsförhållandena, den fördel eller
olägenhet som verksamheten väntas medföra från allmän synpunkt
samt graden av nytta för tillståndshavaren och mottagare av
andelskraft.
Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 § första stycket 1
fastställda tidpunkten skall den del som inte ersätts minskas i
förhållande till den tid som återstår till denna tidpunkt.
Lag (2010:923).
23 § /Upphör att gälla U:2029-01-01 genom lag (2018:1408)./
Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som
gäller enligt 22 § om den som har tillstånd enligt denna balk
till en vattenverksamhet orsakas förlust av vatten eller
fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets
avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en
vattenverksamhet som skall tillgodose det allmänna
fiskeintresset, allmän farled eller allmän hamn, hälsovården
eller den allmänna miljövården.
Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är
utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en
tjugondel av värdet av vattenkraften i det berörda strömfallet
efter avdrag för vad som av detta värde är en följd av
vattenregleringar.
Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till
vattenverksamhet
24 § Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 §
expropriationslagen (1972:719) behöver vid tillämpningen av
detta kapitel endast göras för ersättning som avser mark som
skall lösas in.
Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till
vattenverksamhet
25 § När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning
för inlöst mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 §
expropriationslagen (1972:719) göras inom sex månader från det
att såväl tillståndsfrågan som ersättningsfrågan har avgjorts
slutligt. Ersättning som inte avser inlöst mark och som skall
tas ut på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Om
den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu, är
den rätt som förvärvats gentemot den ersättningsberättigade
förlorad.
Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är
ense om det eller om det finns särskilda skäl för det.
Ersättning bestämd efter det att tillstånd till
vattenverksamhet har tagits i anspråk
26 § Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller
annan åtgärd har bestämts slutligt först efter det att
tillståndet har tagits i anspråk, skall den del av ersättningen
som överstiger vad som fastställts tidigare betalas och anmälan
enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom en
månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller
ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av en
vattenverksamhet som redan har utförts.
Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den
ersättning som tidigare har fastställts och det annars skulle
ha funnits depositions- eller anmälningsskyldighet, skall den
ersättningsskyldige anmäla ersättningsbeslutet hos
länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.
27 § På ersättning som avses i 26 § första stycket beräknas
ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken
tillträddes, vattenverksamheten påbörjades eller åtgärden
utfördes, om inte något annat följer av andra stycket. Om
betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta enligt 6 §
räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.
På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta
enligt 6 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket
framställdes vid mark- och miljödomstolen.
Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan
ersättning enligt 26 § första stycket som skall betalas genom
deposition skall länsstyrelsen på begäran av den som är
berättigad till ersättningen eller en del av denna söka
verkställighet av den dom eller det beslut varigenom
ersättningen har bestämts. Lag (2010:923).
Fullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet
28 § Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige
har fullgjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § första
stycket och 4 § expropriationslagen (1972:719). Inlösen
fullbordas även om ränta enligt 27 § första stycket inte
betalas.
Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet
29 § Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att
ta i anspråk egendomen eller vidta åtgärder som medför skada
för någon annan när de skyldigheter som gäller enligt 6 kap.
1 § första stycket och 4 § expropriationslagen (1972:719) har
fullgjorts. För detta fall skall den begränsning av
anmälningsskyldigheten som framgår av 24 § gälla.
Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades
förhållanden, får mark- och miljödomstolen bestämma skäligt
uppskov med tillträdet eller med utförandet av åtgärden.
Lag (2010:923).
Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till
vattenverksamhet
30 § Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av
tillstånd enligt 11 kap. får inte till någon del återkrävas.
Beloppet får dock återkrävas om det tillstånd som har föranlett
beslutet om ersättning upphävs på talan av den
ersättningsberättigade.
Övriga bestämmelser
31 § Ersättning enligt detta kapitel ska bestämmas i pengar
som ska betalas vid ett tillfälle.
Ersättning i fall som avses i 5 § andra stycket ska dock
betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda
skäl, får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma
att betalas enligt 4 § första stycket eller 8 §.
Om det finns särskilda skäl, får det på begäran av den
ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade
bestämmas att också ersättning enligt 4 § första stycket
eller 11 § ska betalas med ett visst årligt belopp med rätt
att få omprövning vid ändrade förhållanden.
I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller
olägenhet för renskötseln gäller 28 § andra stycket
rennäringslagen (1971:437). Lag (2009:1322).
32 § Har upphävts genom lag (2010:815).
33 § Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten
till ersättning uppkom gör en förlust därför att ersättningen
inte har deponerats hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till
ersättning av den ersättningsskyldige för förlusten mot
avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en
borgenär gör en förlust därför att ersättning inte har bestämts
eller blivit för låg och ersättningen efter överenskommelse
mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade
eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Rätt
till ersättning finns också för förlust till följd av att
överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar
eller om att förebyggande eller avhjälpande åtgärder skall
utföras.
Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid
mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).
34 § Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in
bestämmelser som skall hindra att ersättningstagaren gör en
förlust till följd av ändringar i penningvärdet under tiden
från ersättningsbeslutet till dess betalning gjorts.
35 § När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).
36 § Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall
ersättningen deponeras hos länsstyrelsen, även om depositionen
inte behövs enligt 6 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719).
Bestämmelserna i 6 kap. 17-19 §§ i samma lag skall tillämpas i
fråga om sådan deposition.
32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda
anspråk
Inledande bestämmelser
1 § Skadestånd enligt detta kapitel ska betalas för
personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som
verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.
En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott
ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.
En skada, som inte har orsakats med uppsåt eller genom
vårdslöshet, ersätts bara om den störning som har orsakat
skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena
på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga
förhållanden. Lag (2010:815).
2 § Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av
joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från
elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.
Förutsättningar för skadestånd
3 § Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom
1. förorening av vattenområden,
2. förorening av grundvatten,
3. ändring av grundvattennivån,
4. luftförorening,
5. markförorening,
6. buller,
7. skakning, eller
8. annan liknande störning.
Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av
verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd till
vattenverksamhet. För sådana skador tilllämpas 31 kap.
En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i
första stycket, om det med hänsyn till störningens och
skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt
omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet
för ett sådant orsakssamband.
4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten
eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett
sprängningsarbete eller av en annan verksamhet som medför
särskild fara för explosion.
5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd
betalas för skador som orsakas av grävning eller liknande
arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har
försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3
§ jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg
vid arbetets utförande.
Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning
medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet
ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte
har varit försumlig.
5 a § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd
betalas för skador som orsakas inom ramen för sådant
byggnadsarbete som avses i 3 kap. 6 § jordabalken och som
uppkommer på annan del av den anläggning där arbetena utförs,
om
1. den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att
vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken,
eller
2. denne i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid
arbetets utförande.
Om en åtgärd inom ramen för ett sådant byggnadsarbete som avses
i första stycket är särskilt ingripande eller av annan
anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av
åtgärden ersättas även om den som utför eller låter utföra
åtgärden inte varit försumlig. Lag (2003:627).
Skadeståndsansvariga
6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den
som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten
i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma
skadeståndsskyldighet har andra som bedriver eller låter
bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar
fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig
verksamhet.
Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter
bedriva den skadegörande verksamheten är han eller hon
skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast om han eller hon
har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.
7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också
den som utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller
annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför
eller låter utföra arbete på fastigheten.
8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta
kapitel, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte
annat följer av att begränsning gäller i den
skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om
inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är
skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret,
möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i
övrigt.
Ersättning för framtida skador på egendom
9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens
belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning
bestämmas för framtida skador, om en part begär det.
Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till
ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan
ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen
jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade
förhållandena.
10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av
ersättning som fastställs att betalas på en gång för framtida
skador på en fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten
eller en innehavare av tomträtt i denna tilllämpas
expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av
sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen
tillämpas.
Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust
genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt
beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan
den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av
någon annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har
borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot
att borgenärens fordran i denna del skrivs av på
fordringshandlingen.
Inlösen av fastighet
11 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en
fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att
det uppstår synnerligt men vid användningen, ska fastigheten
eller fastighetsdelen på ägarens begäran lösas in av den som
bedriver verksamheten.
Första stycket tillämpas också, om någon som är ansvarig för
avhjälpande enligt 10 kap. vidtar en åtgärd som medför att
fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller
att synnerligt men uppkommer vid användningen. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om ansvaret för avhjälpande vilar även
på ägaren.
I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen
(1972:719). Lag (2010:815).
Enskild talan och grupptalan
12 § Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot
den som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan
tillstånd, väcka talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller
om att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall
vidtas.
13 § Talan om skadestånd får föras som grupptalan enligt lagen
(2002:599) om grupprättegång.
Talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått enligt 12 § får föras enligt
samma lag som enskild grupptalan eller organisationstalan.
Vid en grupptalan enligt första eller andra stycket tillämpas
lagen (2002:599) om grupprättegång med undantag för 2 § första
stycket andra meningen och andra stycket, 3 och 5 §§ samt 24 §
andra stycket andra meningen och tredje stycket.
Lag (2002:600).
14 § Organisationstalan enligt 13 § första eller andra stycket
får väckas av en ideell förening som i enlighet med sina
stadgar tillvaratar naturskydds- eller miljöskyddsintressen
eller av en sammanslutning av yrkesverksamma inom fiske-,
jordbruks-, ren- och skogsbruksnäringen.
Det som sägs i första stycket gäller också en sammanslutning av
sådana organisationer som nämns där. Lag (2002:600).
33 kap. Har upphävts genom lag (2009:1210).
Övergångsbestämmelser
1998:808
Föreskrifter om ikraftträdande av denna balk meddelas i lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken.
1999:385
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Denna lag är inte tillämplig på mål eller ärenden som är
under handläggning enligt miljöbalkens bestämmelser, eller
motsvarande äldre bestämmelser i lag som upphävts genom
miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken, vid denna lags ikraftträdande.
1999:1231
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före
ikraftträdandet.
2000:119
Denna lag träder ikraft, i fråga om 10 kap. 3 § den 1 april 2000,
i fråga om 13 kap. 5 § den 5 juni 2000, och i övrigt den 13 maj 2000.
2001:437
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs
inte tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
2002:175
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. I fråga om utdömande av vite tillämpas fortfarande äldre
bestämmelser på mål som inletts vid en miljödomstol före
ikraftträdandet.
3. I fråga om brott som begåtts före ikraftträdandet tillämpas
29 kap. 12 § i dess äldre lydelse.
2003:232
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. I fråga om beredningar av kemiska ämnen som omfattas av
rådets direktiv 91/414/EEG av den 19 augusti 1991 om
utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden9, senast ändrat
genom direktiv 2003/5/EG10, eller som är biocidprodukter och
omfattas av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter
på marknaden, skall 14 kap. 8 c § tillämpas från och med den 30
juli 2004.
2004:606
1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2004.
2. I fråga om planer och program som formellt börjat förberedas
före den 21 juli 2004 skall de nya föreskrifterna i 6 kap. 11-
18 och 22 §§ tillämpas endast om planen eller programmet antas
eller läggs till grund för reglering efter den 21 juli 2006.
3. Trots det som sägs i 2 får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer i det enskilda fallet besluta att de
nya föreskrifterna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ inte skall
tillämpas i fråga om en sådan plan eller ett sådant program.
2005:687
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid
överklagande av domar och beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.
2006:1014
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. I fråga om bestämmelser som under tiden från och med den 1
januari 1999 till och med den 31 december 2006 har meddelats i
ett tillstånd eller i ett beslut om tillåtlighet, godkännande
eller dispens, skall straffbestämmelsen i 29 kap. 4 § första
stycket 2 tillämpas endast om den i tillståndet eller beslutet
intagna bestämmelsen uttryckligen har rubricerats som villkor.
3. Bestämmelsen i 30 kap. 1 § skall endast tillämpas på
överträdelser som ägt rum efter att denna lag har trätt i
kraft.
2007:660
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om miljöskador
som orsakats av utsläpp, händelser eller tillbud som har ägt
rum före den 1 augusti 2007, eller som ägt rum senare men
härrör från verksamhet eller åtgärd som avslutats före den 1
augusti 2007. Den begränsning av ansvar som följer av 10 kap.
3 § fjärde stycket skall dock beträffande förvärv som sker
efter den 31 juli 2007 gälla även i fråga om sådana miljöskador
som avses i denna punkt.
2008:240
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.
2. Tillstånd till yrkesmässig överlåtelse eller annan hantering
av särskilt farliga kemiska produkter som har getts i enlighet
med 14 kap. 12 § i dess äldre lydelse fortsätter att gälla och
ska anses ha getts i enlighet med den nya lydelsen av 14 kap.
8 § första stycket 2.
3. Äldre bestämmelser i 14 och 29 kap. gäller i fråga om straff
för överträdelser som ägt rum före den 1 juni 2008.
2009:532
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2010 i fråga om
7 kap. 18 d § och i övrigt den 1 juli 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före
den 1 juli 2009.
3. Strandskydd gäller efter den 31 december 2014 inom ett
utvidgat strandskyddsområde endast om utvidgningen har
beslutats med stöd av 7 kap. 14 § i dess nya lydelse.
4. Inom ett strandskyddsområde får man efter den 31 december
2014 inte vidta kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad
med stöd av undantag som har föreskrivits enligt 7 kap. 17 §
i dess tidigare lydelse eller motsvarande äldre bestämmelser.
5. Bestämmelserna i 7 kap. 18 g § om återinträde av
strandskydd gäller även när strandskydd har upphävts enligt
den tidigare lydelsen av 7 kap. 15 § andra stycket eller
enligt motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana
bestämmelser.
2009:649
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller för täkter av naturgrus eller
torv som den 1 augusti 2009 omfattas av ett tillstånd eller
en anmälan enligt 9 kap. eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 9 kap.
3. Om en täkt den 1 augusti 2009 har ett tidsbegränsat
tillstånd, får ett nytt tillstånd till täkt på samma plats
ges enligt äldre bestämmelser längst till utgången av 2011.
2009:1322
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller
a) i mål enligt 31 kap. 13 § om ersättning på grund av ett
beslut som har meddelats före den 1 januari 2010, och
b) i mål enligt 31 kap. 14 § om fastställelse av villkor för
ersättning, om talan har väckts före den 1 januari 2010.
2010:815
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
a) ersättning med anledning av ett sådant beslut som avses i
31 kap. 4, 5 eller 11 §, om beslutet har meddelats före
ikraftträdandet,
b) ersättning med anledning av en sådan åtgärd som avses i
31 kap. 10 §, om åtgärden har vidtagits före ikraftträdandet,
c) en talan enligt 31 kap. 14 § om fastställelse av villkor
för ersättning eller inlösen som har väckts före
ikraftträdandet,
d) ersättning enligt 31 kap. 16–19 §§, om ansökan om
tillstånd eller en anmälan enligt 7 kap. 20 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har
gjorts före ikraftträdandet,
e) ersättning enligt 31 kap. 20 §, om ansökan om omprövning
har gjorts före ikraftträdandet, och
f) ersättning enligt 32 kap. 11 §, om talan om inlösen har
väckts före ikraftträdandet.
3. Även om ett skadefall har inträffat efter ikraftträdandet,
gäller 32 kap. 1 § i dess äldre lydelse, om skadan är en
följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.
4. I de fall som avses i 2 och 3 ska hänvisningarna i 31
respektive 32 kap. till expropriationslagen (1972:719) avse
den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.
2010:902
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011. Lag (2011:393).
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har
påbörjats före den 2 maj 2011. Lag (2011:393).
2010:1542
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 3 § i sin äldre lydelse gäller för
tillsynsärenden som inletts före ikraftträdandet.
2011:392
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har
påbörjats före den 2 maj 2011.
2012:441
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för prövning av
ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
3. En arbetsplan som har upprättats enligt väglagen
(1971:948) i dess lydelse före den 1 januari 2013 ska anses
vara en vägplan enligt denna lag.
2012:907
1. Denna lag träder i kraft den 7 januari 2013.
2. I fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av 12
kap. 10 § före den 7 januari 2013 gäller 24 kap. 1 § i sin
äldre lydelse.
2014:269
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller för mål och ärenden som har
inletts före ikraftträdandet.
2014:901
1. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2015.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 9 a § första och andra styckena
ska inte tillämpas om ett ärende om detaljplan eller bygglov
enligt plan- och bygglagen (2010:900) har påbörjats före den
2 januari 2015.
2015:232
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.
2. Bestämmelsen i 22 kap. 3 a § tillämpas inte för mål och
ärenden där en kungörelse enligt 22 kap. 3 § har utfärdats
före lagens ikraftträdande.
3. Bestämmelsen i 22 kap. 1 § i den äldre lydelsen gäller
fortfarande för mål och ärenden som har inletts hos den
tillståndsprövande myndigheten före ikraftträdandet.
2015:670
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 16 kap. 2 b § första och andra styckena
och 24 kap. 5 a § första och andra styckena ska inte
tillämpas om ett ärende om detaljplan eller bygglov enligt
plan- och bygglagen (2010:900) har påbörjats före den 2
januari 2015.
2016:781
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om
godkännande av växtskyddsmedel som har getts in till
Kemikalieinspektionen före den 14 juni 2011 samt i fråga om
sådana ärenden som avses i artikel 80.5 i förordning (EG) nr
1107/2009.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om
godkännande av biocidprodukter som har getts in till
Kemikalieinspektionen före den 1 september 2013 enligt vad
som följer av artikel 91 i förordning (EU) nr 528/2012.
2016:783
1. Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2016.
2. Bestämmelsen i 8 kap. 5 § andra stycket ska tillämpas i
fråga om traditionell kunskap som har inhämtats efter
ikraftträdandet.
2016:991
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
bearbetningskoncessioner som har meddelats med stöd av lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter.
2017:741
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.
2017:955
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen
och bedömningen av mål och ärenden om planer eller program
som har påbörjats före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen
och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller
åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva
tillståndsfrågan före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut
att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan som har meddelats före
ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före
ikraftträdandet.
2018:1407
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för handläggning och
prövningen av mål och ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
2020:75
1. Denna lag träder i kraft den 11 september 2024.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid prövningen av en
fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet i
ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och för mål och
ärenden som avser överklagande av sådana ärenden till dess
målet eller ärendet är slutligt avgjort.
2020:601
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2020.
2. I fråga om återvinning och bortskaffande av bygg- och
rivningsavfall gäller 15 kap. 20 § första stycket i den äldre
lydelsen till och med utgången av 2022.
2021:875
1. Denna lag träder i kraft den 15 oktober 2021.
2. Lagen får tillämpas på ansökningar som lämnas in efter den
16 september 2021.
2021:876
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för tillstånd
som meddelats före den 1 januari 2022.
2021:881
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022 i fråga om 29 kap.
11 § och i övrigt den 1 november 2021.
2022:727
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
a) mål om tillstånd i mark- och miljödomstol eller ärenden om
tillstånd hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation som har
inletts före ikraftträdandet men som ännu inte avgjorts,
b) mål eller ärenden om omprövning eller ändring av sådana
tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet om sådan
omprövning eller ändring inte gäller utökning av verksamhetens
omfattning, och
c) mål eller ärenden om omprövning eller ändring av sådana
tillstånd som har beviljats efter ikraftträdandet men där
målet eller ärendet om tillstånd har inletts före
ikraftträdandet, om sådan omprövning eller ändring inte gäller
utökning av verksamhetens omfattning.
2022:1100
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om 9 kap.
6 e §, 15 kap. 35 och 36 a-36 c §§, 16 kap. 3 §, 19 kap. 5 §,
22 kap. 1, 1 d, 1 f, 13 a och 25 h §§ och 24 kap. 5 § och i
övrigt den 1 januari 2023.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål eller ärenden
om tillstånd som har inletts i mark- och miljödomstol eller
hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation före
ikraftträdandet.
Bilaga 1 Har upphävts genom lag (2001:1079).
Bilaga 2 Har upphävts genom lag (2001:1079).