Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1998:1558 · Visa register
Polisförordning (1998:1558)
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1998-12-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:192
Ikraft: 1999-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2014:1104
Upphävd: 2015-01-01
1 kap. Polisen Organisation 1 § Enligt 4 § polislagen (1984:387) utgör varje län ett polisdistrikt och i varje polisdistrikt finns det en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där. Rikspolisstyrelsen är enligt 7 § samma lag central förvaltningsmyndighet för polisen. 2 § Regeringen bestämmer namnen på polisdistrikten. Polismyndigheternas namn skall stämma överens med polisdistriktens namn. Bestämmelser om polisen 3 § Grundläggande bestämmelser om polisen finns i polislagen (1984:387). Närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Bestämmelser om utbildning finns i polisutbildningsförordningen (1999:740). Bestämmelser om handläggning av vissa ärenden som gäller anställda inom polisen, vissa uppdragstagare hos polisen och studenter vid polisprogrammet finns i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Förordning (2010:1033). Polisman 4 § Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan författning 1. rikspolischefen, säkerhetspolischefen, överdirektören vid Rikspolisstyrelsen, rikskriminalchefen och biträdande säkerhetspolischefen, 2. länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare, 3. kommissarie, inspektör och polisassistent samt polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid en polismyndighet, 4. sådan anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 2 eller 3, och 5. chef för arbetsenhet och avdelningschef vid Rikspolisstyrelsen liksom rektorn vid Polishögskolan, om dessa tidigare haft anställning som avses i 1, 2 eller 3. Om polismän som anges i första stycket inte uppehåller sin befattning som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om polisman på dem. Att vad som föreskrivs om polismän också gäller militärpolismän följer av förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen. Förordning (2012:486). Polisens arbetsformer 5 § Polisen skall organisera och planera verksamheten så att de samlade resurserna används så effektivt som möjligt och att därmed de mål uppnås och de riktlinjer följs som riksdagen och regeringen har lagt fast. 6 § I sitt arbete för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och för att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp enligt 1 § polislagen (1984:387) skall polisen uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet. Polisen bör utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan den och allmänheten. Polisen bör se till att den är tillgänglig och synlig. Polisen bör sträva efter att ge medborgarna råd och stöd och särskilt ge dem som har utsatts för ett brott den information som behövs med anledning av brottet. Undantag från myndighetsförordningen 7 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på polismyndigheterna: 2 § om myndighetens ledning, 3 och 4 §§ om ledningens ansvar, 5 § om delegering, 9-18 §§ om särskilda bestämmelser för enrådighetsmyndigheter, styrelsemyndigheter och nämndmyndigheter, 20 § om ärendenas handläggning, 27 § om myndighetens rätt att företräda staten vid domstol, 28 § om åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse, och 29 § om ärendeförteckning. Förordning (2007:1149). 2 kap. Polismyndighetens organisation Polisstyrelsens och polisnämndens sammansättning 1 § Varje polismyndighet skall enligt 5 § polislagen (1984:387) för sin ledning ha en polisstyrelse. Styrelsen skall bestå av länspolismästaren och högst tretton andra ledamöter, som utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser bland ledamöterna, utom länspolismästaren, ordförande och vice ordförande i polisstyrelsen. 2 § Polisstyrelsen får enligt 5 a § polislagen (1984:387) inrätta en eller flera polisnämnder som under styrelsen skall leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. Av samma bestämmelse följer att polisstyrelsen utser ledamöter och suppleanter i polisnämnden. 3 § Ledamöterna i polisnämnden, utom polismännen som ingår i nämnden, utser bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal avgörs utgången genom lottning. 4 § Utsedda ledamöter eller suppleanter i polisstyrelser eller i polisnämnder förlorar omedelbart sitt uppdrag, om de inte längre är behöriga enligt 5 § tredje stycket polislagen (1984:387) därför att de upphör att vara svenska medborgare, att vara bosatta inom polisdistriktet eller att ha rösträtt vid val till kommunfullmäktige. Beslutförhet 5 § Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt behandlas, bör samtliga ledamöter närvara. Vid lika röstetal vid omröstning i styrelsen har ordföranden utslagsröst. 6 § Om ett ärende i polisstyrelsen är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter. Kan ärendet inte avgöras på detta sätt, får länspolismästaren besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med polisstyrelsen. 7 § Vad som sägs i 5–6 §§ gäller också polisnämnden. Om den ställföreträdande polischefen eller chefen för ett polisområde ingår i polisnämnden i stället för länspolismästaren, gäller för dessa vad som anges för länspolismästaren. Förordning (2005:52). Personalföreträdare 8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på polisstyrelserna och på polisnämnderna. Personalföreträdarna har rätt att yttra sig vid all handläggning i styrelserna eller nämnderna. Förordning (2007:1149). Representant för åklagarväsendet 9 § Den åklagare som Åklagarmyndigheten utser har rätt att delta i och yttra sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas sammanträden och att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (2004:1278). Närpolisråd 10 § Vid polismyndigheten får det finnas närpolisråd och andra organ för samråd och samverkan mellan polismyndigheten och andra myndigheter eller allmänheten. Polismyndighetens ledning 11 § Chef för en polismyndighet är en länspolismästare. 12 § Den ställföreträdande polischefen skall vara en biträdande länspolismästare eller, om det inte finns en sådan vid polismyndigheten, den befattningshavare som anges i arbetsordningen. När både länspolismästaren och ställföreträdaren har förhinder, skall länspolismästarens uppgifter skötas av den som anges i arbetsordningen. Förordning (2002:1). Övrig personal 13 § Rikspolisstyrelsen skall bestämma hur många biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare som skall finnas vid en polismyndighet. Polismyndigheten skall bestämma hur många polismän i övrigt som skall finnas vid myndigheten. 14 § Rikspolisstyrelsen får fördela polisaspiranter för aspirantutbildning till polismyndigheterna. Förordning (2001:2). 15 § Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar skall anställda avdelas för sådant polisarbete som leds av Rikspolisstyrelsen. Chefskapet för dessa anställda utövas av Rikspolisstyrelsen. Vakthavande befäl 16 § Vid varje polismyndighet skall det finnas vakthavande polisbefäl. I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över sin förman i uppdraget. Om polismyndigheterna träffat en överenskommelse om det, får ett vakthavande polisbefäl vid en polismyndighet också utöva befäl enligt första stycket vid en annan polismyndighet. Förordning (2005:52). 17 § Har upphävts genom förordning (2002:717). Arbetsordning 18 § För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning. Den skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen (1984:387), denna förordning och andra föreskrifter av regeringen och Rikspolisstyrelsen. Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter till personalen. Polismyndighetens arbetsordning beslutas av polisstyrelsen. 3 kap. Polismyndighetens uppgifter Polisstyrelsens uppgifter 1 § Polisstyrelsen ska särskilt se till 1. att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten, 2. att polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav, och 3. att förvaltningen fungerar väl. Polisstyrelsen ska se till att verksamheten är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att den samordnas med verksamheten vid andra polismyndigheter. Styrelsen ska biträda länspolismästaren och föreslå honom eller henne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Förordning (2007:1149). 2 § Polisstyrelsen avgör 1. viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi, 2. viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation, och 3. andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall. 3 § Polisstyrelsen skall yttra sig i samband med att länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter skall anställas. 4 § Polisstyrelsen skall bestämma vad som skall gälla om planering och uppföljning av polisens arbete och den skall göra det inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 13 b § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisstyrelsen skall vid planeringen och uppföljningen samverka nära med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Kustbevakningen. Förordning (2004:1278). 4 a § Polisstyrelsen får utse en eller flera av sina ledamöter eller en eller flera av de valda ledamöterna i en polisnämnd att särskilt följa utredningar i ärenden som avses i 3 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda eller uppdragstagare vid myndigheten. Styrelsen kan bestämma att en polisnämnd får ta emot information om hur ärenden som överlämnats till åklagare har slutbehandlats. Förordning (2010:1033). Polisnämndens uppgifter 5 § Polisnämnden avgör i den utsträckning som polisstyrelsen bestämmer sådana ärenden som avses i 2 § första stycket 1-2 och 3 §. Polisnämnden avgör också andra frågor som hänskjuts till nämnden av länspolismästaren, av den ställföreträdande polischefen eller av chefen för det polisområde som ingår i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. Polisstyrelsen bör särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnden i den utsträckning som det behövs med hänsyn till att polisarbetet skall vara lokalt förankrat. Polisnämnden får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall. Länspolismästarens och andra anställdas uppgifter 5 a § Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens verksamhet. Han eller hon ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att polismyndigheten hushållar väl med statens medel. Länspolismästaren ska hålla styrelsen informerad om verksamheten. Förordning (2007:1149). 5 b § Länspolismästaren är skyldig att vid polismyndigheten genomföra den interna styrning och kontroll som Rikspolisstyrelsen ansvarar för enligt förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Förordning (2007:1149). 5 c § Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens arbetsgivarpolitik enligt 8 § myndighetsförordningen (2007:515) och företräder myndigheten som arbetsgivare. Förordning (2007:1149). 5 d § Länspolismästaren ska, om inte polisstyrelsen bestämt något annat, se till att de övriga ledamöterna i polisstyrelsen fortlöpande informeras om sådana ärenden som avses i 3 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda och uppdragstagare vid myndigheten. Ledamöterna ska i sådana fall även informeras om hur de ärenden som överlämnats till åklagare har slutbehandlats. Förordning (2010:1033). 6 § Ärenden vid en polismyndighet som inte skall avgöras av polisstyrelsen eller polisnämnden avgörs av länspolismästaren. Om sådana ärenden inte behöver prövas av länspolismästaren, får de dock avgöras av någon annan anställd enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden vid myndigheten som inte behöver prövas av länspolismästaren får också avgöras av en anställd vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat en överenskommelse om sådan samverkan. Förordning (2005:52). 6 a § När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden enligt 6 § skall den se till att ärendena fördelas mellan de anställda efter deras kvalifikationer. Vid fördelningen skall myndigheten beakta vad som krävs för att upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen och se till att effektivitet och snabbhet i verksamheten främjas. Myndigheten skall också beakta i vilken utsträckning handläggningen kräver särskild kompetens, utbildning eller erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte handläggs av personal som är mer kvalificerad än vad ärendet kräver. Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken skall skötas av en polismyndighet. Förordning (1999:739). 7 § Beslut av större vikt som tål uppskov får inte fattas i länspolismästarens frånvaro. Utan länspolismästarens medgivande får det inte heller vidtas sådana åtgärder som är oförenliga med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat. 8 § Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter eller polissekreterare får fatta beslut 1. om frihetsberövande, 2. om att avvisa eller avlägsna deltagare i folksamlingar enligt 13 c § polislagen (1984:387), 3. om att skaffa sig tillträde till en bostad eller något annat ställe eller för att undersöka transportmedel enligt 20 § första och andra styckena polislagen, 4. om att skaffa sig tillträde till eller förhindra tillträde till ett hus, rum eller annat ställe m.m. eller om kroppsvisitation enligt 23 § första och andra styckena polislagen, 5. om att förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg enligt 24 § polislagen, 6. om vitesföreläggande, 7. om allmänna sammankomster och cirkusföreställningar enligt 2 kap. ordningslagen (1993:1617), 8. om förbud att fortsätta att använda vissa platser eller lokaler enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen ordningslagen, 9. om att återkalla tillstånd enligt 3 kap. 18 § ordningslagen, 10. om att någon ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 19 § ordningslagen, 11. om att polismyndigheten ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 21 § ordningslagen, 12. om tillstånd i fråga om handel, 13. om hämtning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken eller om åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel, 14. om hämtning av barn enligt 18 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn eller om åtgärder enligt 20 § samma lag, 15. om avvisning eller om överlämnande enligt 8 kap. 17 § andra och tredje styckena utlänningslagen (2005:716), 16. om att ta en utlänning i förvar eller att ställa utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1–3, 6–8, 12, 13 och 17 §§ utlänningslagen, 17. om att ta emot en nöjdförklaring enligt 15 kap. 2 § utlänningslagen, 18. om verkställighet enligt 12 kap. 14 och 17 §§ utlänningslagen, 19. om att göra en anmälan som rör utvisning enligt 2 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, om förvar enligt 8 § första stycket samma lag, om husrannsakan, kroppsvisitation m.m. enligt 19 § samma lag eller om att framställa yrkande om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation m.m. enligt 21 § andra stycket samma lag, 20. om tillstånd att resa in från eller ut till något annat land enligt 6 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97), 21. om förordnande av offentligt biträde, 22. om förskott för överlastavgift enligt 8 a § lagen (1972:435) om överlastavgift eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 8 b § samma lag, 23. om att göra en anmälan om tillträdesförbud enligt 6 § tredje stycket lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, 24. om förskott för sanktionsavgift enligt 10 kap. 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 10 kap. 6 § samma förordning, eller 25. om förskott för sanktionsavgift enligt 25 a § förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 25 b § samma förordning. Polismyndigheten får uppdra åt en annan anställd än som anges i första stycket att fatta beslut i ärenden som anges där, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs. Förordning (2014:192). 9 § Polismyndigheten svarar för att anställda som bedöms vara lämpade för chefsbefattningar ges möjligheter till kompetensutveckling. Har den som skall anställas som chef inom polisen inte tidigare genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan eller motsvarande utbildning, skall polismyndigheten i samråd med Rikspolisstyrelsen se till att han eller hon får den polisutbildning som behövs för chefsuppdraget. Förordning (1999:739). Polisförstärkning 10 § En polismyndighet får besluta om polisförstärkning till en annan polismyndighet och begära polisförstärkning från en annan polismyndighet. Frågor om polisförstärkning prövas av myndighetens chef eller i brådskande fall av kommissarier eller vakthavande polisbefäl. 11 § Chef för den personal som tjänstgör som polisförstärkning är länspolismästaren vid den polismyndighet som har tilldelats förstärkningen, om något annat inte har bestämts i det enskilda fallet. Särskild beredskap 12 § Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisens insatser vid särskilda händelser och för polisens insatser vid skyddet av viktigare objekt i polisdistriktet. Information till länsstyrelsen 13 § Polismyndigheten skall hålla länsstyrelsen informerad om omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet. Samråd med åklagarväsendet 14 § Polismyndigheten skall samråda med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Ekobrottsmyndigheten, innan den fattar beslut om föreskrifter som berör åklagarväsendet. Förordning (2004:1278). Handläggningen av ärenden 15 § Ärenden - som inte avser ledningen av polisverksamheten i särskilt fall - avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 6 § avgörs utan föredragning. 15 a § I frågor som rör kvalificerade skyddsidentiteter enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter skall Rikspolisstyrelsen biträda polismyndigheten. Förordning (2006:1077). Dokumentation av beslut 16 § För varje beslut som polismyndigheten fattar och som inte angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall det vid myndigheten finnas en handling. Av handlingen skall det framgå 1. vad det innehåller, 2. vem som fattat beslutet, 3. vem som i övrigt varit närvarande vid den slutliga handläggningen av ärendet, och 4. vilken dag beslutet fattades. 17 § Protokoll skall föras när det förekommer avvikande mening eller när det behövs protokoll av någon annan orsak. Avvikande mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan handling hos polismyndigheten. 18 § I skrivelser från polismyndigheten till regeringen, statsråd, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande. Har avvikande mening förekommit i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas. 4 kap. Skyldigheter i anställningen Uppträdande 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. 2 § Skadas någon till följd av ingripande av en polisman och är skadan inte obetydlig, skall den polismannen genast se till att den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman. Förman och befäl 3 § Förman i en viss verksamhet är den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för den verksamheten. 4 § Det skall av arbetsordningen eller av order framgå vem som är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern äldste. Rapporteringsskyldighet 5 § Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott finns i 9 § polislagen (1984:387). 6 § Polismän får i fråga om överträdelser som omfattas av ett förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift låta bli att lämna parkeringsanmärkning och nöja sig med ett påpekande eller en påminnelse till den felande, om de bedömer att överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydlig. 7 § Polismännen skall underrätta sin närmaste förman om sådana förhållanden i övrigt som rör arbetet och som förmannen bör känna till. Första stycket gäller även andra anställda inom polisen än polismän. Tjänstgöring utanför polismyndigheten 8 § Anställda inom polisen är skyldiga att efter order tjänstgöra utanför polisdistriktet. 9 § Polismän får fortsätta ett uppdrag utanför polisdistriktet för att fullfölja en spaning, för att gripa någon som har begått brott eller är efterlyst för brott eller när det av någon annan anledning behövs. Om det behövs från allmän synpunkt, får polismän också i övrigt ingripa utanför polisdistriktet för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp, vare sig polismännen är lediga eller inte. Polismännen skall snarast underrätta polismyndigheten i det polisdistrikt där de gjorde ingripandet, om det inte är obehövligt. Skyldigheter under ledig tid 10 § Även när polismän är lediga är de skyldiga att 1. efter en förmans order tjänstgöra, 2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där de är anställda, och 3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor eller andra större olyckor. 11 § När polismän börjar semester eller annan ledighet, skall de lämna uppgift till polismyndigheten om var de tänker vistas under ledigheten, om inte polismyndigheten bestämmer något annat. Beredskap 12 § Beredskap skall fullgöras av sådan personal inom en polismyndighet som är behörig att på myndighetens vägnar fatta beslut i förekommande ärenden och som vid behov kan ge råd och anvisningar till personalen i övrigt. Polismyndigheten bestämmer vilka som skall delta i beredskapen. Beredskapen skall fullgöras vid den egna polismyndigheten eller vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat överenskommelse om sådan samverkan. Förordning (1999:739). Medverkan av andra 13 § Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i förord- ningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet. Bestäm- melser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m.m. 14 § Polismyndigheten får använda frivilliga för eftersökning genom skallgång eller på annat sätt. 14 a § Polismyndigheten får, utöver vad som anges i 14 §, anlita lämpliga personer som ideellt stöder myndigheten i dess verksamhet. Sådant stöd får inte innefatta myndighetsutövning. Förordning (2008:772). Polislegitimation 15 § Polismän skall under tjänstgöring ha med sig tjänstekort för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl ger anledning till något annat. De närmare föreskrifter om polislegitimation som behövs utöver förordningen (1958:272) om tjänstekort meddelas av Rikspolisstyrelsen. 5 kap. Har upphävts genom förordning (2010:1033). 6 kap. Anställningar Anställningar 1 § Länspolismästaren vid Polismyndigheten i Stockholms län anställs för högst sex år genom beslut av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen. Länspolismästarna vid polismyndigheterna i Västra Götaland och i Skåne anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen. De polismän som avses i andra stycket förordnas för viss tid, högst sex år vid varje tillfälle, att vara chef eller ställföreträdande chef för en polismyndighet (tidsbegränsat chefsförordnande). Förordning (2003:609). 2 § Länspolismästare vid andra polismyndigheter än polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen. Biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter anställs tills vidare genom beslut av Rikspolisstyrelsen. De polismän som avses i första och andra styckena förordnas för viss tid, högst sex år vid varje tillfälle, att vara länspolismästare, biträdande länspolismästare eller att vara chef för ett polisområde eller en särskild verksamhetsgren eller att i annat hänseende utöva chefskap vid polismyndigheten (tidsbegränsat chefsförordnande). Förordning (2002:642). 3 § Regeringen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för länspolismästare efter förslag av Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter. En länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendent som inte har ett tidsbegränsat chefsförordnande står till Rikspolisstyrelsens förfogande. Förordning (2000:837). 4 § När en polisman som avses i 2 § har beviljats ledighet som beräknas pågå minst ett år i följd, tillämpas samma regler vid anställningen av en vikarie som vid anställningen av den polisman som beviljats ledighet. Information om anställningen skall lämnas enligt vad som sägs i 8 §. Förordning (2000:837). 5 § Polisintendenter och polissekreterare anställs genom beslut av polismyndigheten. Förordning (2010:1033). 6 § En polisaspirant anställs genom beslut av polismyndigheten eller Rikspolisstyrelsen. Anställning som polisaspirant skall gälla tills vidare, dock längst till dess att aspiranten har fullgjort sin aspirantutbildning. Polismyndigheten eller Rikspolisstyrelsen får utan ansökningsförfarande besluta om anställning av en färdigutbildad polisaspirant som polisassistent vid polismyndigheten. Förordning (2001:2). Yttrande från polismyndigheten 7 § Innan Rikspolisstyrelsen lämnar förslag om en anställning som regeringen skall besluta om, skall yttrande hämtas in från polismyndigheten. Detsamma gäller i fråga om en anställning som Rikspolisstyrelsen skall besluta om. Information om anställning 8 § I 6-8 §§ anställningsförordningen (1994:373) finns bestämmelser om förfarandet vid anställningar. Information om ledig anställning som polisman och beslut om sådan anställning skall anslås på både Rikspolisstyrelsens och polismyndighetens anslagstavlor. Förordning (2007:83). Behörighet till anställning 9 § Behörig att anställas som polisaspirant är den som genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan. Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller polisassistent är den som har genomgått 1. polisprogrammet vid Polishögskolan och aspirantutbildning, 2. aspirantutbildning vid en polismyndighet eller polisutbildning för specialister vid Polishögskolan, 3. grundutbildningen vid Polishögskolan enligt äldre bestämmelser, eller 4. grundkursen vid Polishögskolan och fullgjort alterneringstjänst-göringen enligt äldre bestämmelser. Om det finns särskilda skäl får Rikspolisstyrelsen i ett enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i andra stycket. 10 § har upphävts genom förordning (1999:739). Ledighet 11 § För länspolismästare bestämmer regeringen om ledighet för något annat än sjukdom eller för ett sådant allmänt uppdrag som har meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande. Detta gäller om ledigheten skall vara minst sex månader i följd. En arbetstagare vid en polismyndighet är utan särskilt beslut ledig från sin anställning under den tid han eller hon uppehåller en tidsbegränsad anställning vid Rikspolisstyrelsen. Förordning (2002:1052). Besked om avgång med pension 12 § Polismän som avses i 2 § skall av Rikspolisstyrelsen ges besked om avgång med pension enligt 33 § första och andra stycket lagen (1982: 80) om anställningsskydd. Detta gäller dock inte biträdande länspolismästare vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne. Skiljande från anställning, disciplinansvar m.m. 13 § Bestämmelserna om Statens ansvarsnämnd i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning gäller också biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare. 14 § Rikspolisstyrelsen prövar frågor om att skilja anställda inom polisen från annan anställning än provanställning på grund av deras personliga förhållanden samt frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning. Uppstår en sådan fråga skall den myndighet som arbetstagaren lyder under genast anmäla den till Rikspolisstyrelsen. 15 § Har upphävts genom förordning (2001:999). 7 kap. Har upphävts genom förordning (2007:1149). Övergångsbestämmelser 2003:609 Denna förordning träder i kraft den 1 november 2003 men tillämpas inte på personer som anställts tidigare. 2007:1149 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av sådana beslut i anställningsärenden som har meddelats före ikraftträdandet.