Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1978:970 · Visa register
Lag (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst;
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1978-12-14
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:680
Upphävd: 1990-07-01 överg.best.
1 § Vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt kan skattskyldig, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av sådan realisationsvinst som avses i 35 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). 2 § Uppskov med beskattning kan medges om 1) en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttras under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat, 2) avyttringen av en fastighet utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, 3) en fastighet avyttras till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet, samt om 4) mark överförs till en ny ägare genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) eller på grund av inlösen enligt 8 kap. samma lag. Uppskov kan vidare medges om realisationsvinsten har uppkommit på grund av att den skattskyldige fått engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten på obegränsad tid. Som förutsättning för uppskov enligt första och andra styckena gäller att den skattskyldige har förvärvat eller avser att förvärva en fastighet (ersättningsfastighet) som är jämförlig med den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig samt att realisationsvinsten uppgår till minst 3 000 kronor. Om en fysisk person, som har fått i första eller andra stycket angiven realisationsvinst, avlider innan han har hunnit anskaffa en ersättningsfastighet, tillämpas för dödsboet vad som enligt bestämmelserna i denna lag skulle ha gällt för den avlidne. 3 § En skattskyldig som är fysisk person kan - oavsett anledningen till avyttringen - få uppskov om avyttringen avser en jordbruksfastighet eller en sådan fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), och realisationsvinsten uppgår till minst 15 000 kronor. Uppskov medges endast om den skattskyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år i följd under den femårsperiod som inföll närmast före den dag då avyttringen skedde. Som förutsättning för uppskov enligt första stycket gäller att den skattskyldige har förvärvat eller avser att förvärva en jordbruksfastighet eller en sådan fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (ersättningsfastighet), samt att han har bosatt sig eller avser att bosätta sig på denna fastighet. Som ersättningsfastighet godtas inte fastighet som är belägen i utlandet eller fastighet som i och med förvärvet utgör omsättningstillgång i den skattskyldiges rörelse. En skattskyldig kan få uppskov om han avyttrar del av den jordbruksfastighet där han är bosatt eller en fastighet, som tillsammans med nämnda fastighet bildar en förvärvskälla, under förutsättning att realisationsvinsten är av den storlek som anges i första stycket och att den skattskyldige förvärvar en fastighet (ersättningsfastighet) som tillsammans med den fastighet, där den skattskyldige är bosatt, bildar en förvärvskälla. Den skattskyldige anses bosatt på den fastighet där han rätteligen skall vara kyrkobokförd. Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från kravet att den skattskyldige skall ha varit bosatt på den avyttrade fastigheten under den tid som anges i första stycket. Avlider den skattskyldige innan han hunnit anskaffa eller bosätta sig på en ersättningsfastighet får riksskatteverket vidare, om särskilda skäl föreligger, medge att fastighet som den avlidne eller dödsboet förvärvat godtas som ersättningsfastighet samt att en den avlidne närstående persons bosättning på ersättningsfastighet skall anses medföra att det i andra stycket angivna kravet på bosättning är uppfyllt. Mot riksskatteverkets beslut i fråga, som avses i föregående stycke, får talan föras hos regeringen. 4 § Har en skattskyldig avyttrat en bebyggd fastighet anses som förvärv av ersättningsfastighet ny-, till- eller ombyggnad i den omfattning som behövs för att den förvärvade fastigheten skall bli likvärdig med den avyttrade fastigheten. Förvärvet anses ha skett när ny-, till eller ombyggnaden har slutförts. Bestämmelserna i första stycket gäller även i de fall då en skattskyldig avser att utföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han vid avyttringstillfället äger eller förfogar över. I nu avsedda fall skall vidare, om den skattskyldige begär det, beräkningen av uppskovsbeloppet grundas på endast den del av realisationsvinsten som belöper på den avyttrade byggnaden. 5 § För att uppskov skall komma i fråga måste ersättningsfastigheten förvärvas inom fyra år från den dag då den fastighet, till vilken realisationsvinsten hänför sig, avyttrades. Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket medge att nämnda tidsfrist förlängs högst tre år. Har ersättningsfastigheten förvärvats före den avyttring som gett upphov till realisationsvinsten, får uppskov meddelas om det kan antagas att förvärvet skett för att ersätta den avyttrade fastigheten. I fall som avses i 3 § första stycket gäller som förutsättning för uppskov att den skattskyldige har bosatt sig på ersättningsfastigheten inom ett år från den dag då fastigheten förvärvades. Riksskatteverket får dock, om särskilda skäl föreligger, medge förlängning av denna tidsfrist. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan inte föras. 6 § Uppskov medges med ett belopp motsvarande hela realisationsvinsten om vederlaget för den avyttrade fastigheten motsvarar eller understiger vederlaget för ersättningsfastigheten. Överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten vederlaget för ersättningsfastigheten, medges uppskov med skillnaden mellan realisationsvinsten och det överskjutande beloppet. Vid beräkning av vederlaget för en fastighet skall hänsyn tas till försäljnings- och inköpsprovision, stämpelskatt och liknande kostnader. Medgivande om uppskov innebär att den skattskyldige inte skall beskattas för den del av realisationsvinsten som svarar mot uppskovsbeloppet. Uppskovet skall emellertid, på sätt som anges i 11 §, beaktas vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av ersättningsfastigheten. 7 § Om någon ersättningsfastighet inte har förvärvats eller om den skattskyldige i fall som avses i 3 § första stycket inte har bosatt sig på ersättningsfastigheten då taxeringen prövas, kan den skattskyldige, såvida övriga i 2 och 3 §§ angivna villkor är uppfyllda, ändå få uppskov med beskattning av realisationsvinsten. Som förutsättning för uppskov i detta fall gäller att den skattskyldige överlämnat en av svensk bank utfärdad garantiförbindelse i vilken banken förklarat sig svara för ett skattebelopp, avseende statlig och kommunal inkomstskatt, som uppgår till 70 procent av den enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beräknade realisationsvinsten. Garantiförbindelsen överlämnas till skattemyndigheten och skall gälla till utgången av tredje året efter det år då ersättningsfastigheten senast skall ha förvärvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen får medge att bestämmelserna i första och andra styckena skall gälla även i fråga om garantiförbindelse som har utfärdats av andra svenska kreditinrättningar än banker. Mot skattemyndighetens beslut i sådan fråga får talan inte föras. Lag (1990:373). 8 § En skattskyldig, som har erhållit uppskov enligt 7 § första stycket, skall utan dröjsmål anmäla när han har förvärvat en ersättningsfastighet. Anmälan skall sändas in till skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. I fall som avses i 3 § första stycket skall anmälan dock inte göras förrän den skattskyldige har bosatt sig på ersättningsfastigheten. Bestämmelserna i 2-6 §§ skall tillämpas i fråga om förvärv av ersättningsfastighet och bosättning som avses i första stycket. Lag (1990:373). 9 § Har skattskyldig, som fått uppskov enligt 7 § första stycket, inte inom föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättningsfastighet och -- i förekommande fall -- bosättning, skall realisationsvinsten tas upp till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering enligt taxeringslagen (1990:324) för det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinsten uppkom (efterbeskattning). Detsamma skall, såvida vederlaget för den avyttrade fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastigheten, gälla i fråga om den del av realisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet. Beslut om efterbeskattning skall fattas av skattemyndigheten inom sex månader från den dag då anmälan enligt 8 § första stycket kommit in till skattemyndigheten. Sådant beslut får dock aldrig fattas senare än två år efter den dag då en ersättningsfastighet enligt 5 § senast skall förvärvas. Har beslut om efterbeskattning inte fattats skall garantiförbindelse, som avses i 7 §, återlämnas till den skattskyldige så snart tiden för att fatta sådant beslut gått ut. Skattemyndigheten får, om skäl därtill föreligger, medge att förbindelsen återlämnas vid tidigare tidpunkt. Lag (1990:373). 10 § Om en juridisk person, som har erhållit uppskov enligt 7 § första stycket, upplöses innan ersättningsfastighet har anskaffats, skall realisationsvinsten snarast upptagas till efterbeskattning. 11 § Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring av en ersättningsfastighet skall avdrag, som enligt anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) får göras vid beräkning av vinsten eller förlusten, minskas med det belopp som framkommer om uppskovsbeloppet räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från det fjärde året efter det år då ersättningsfastigheten förvärvades till det år då avyttringen skedde. Har, vid omräkning av fastighetens ingångsvärde eller del av det, fastigheten enligt punkt 6 b femte stycket av anvisningarna till nämnda paragraf ansetts förvärvad före den annars gällande tidpunkten, skall motsvarande tidigareläggning av förvärvstidpunkten ske vid omräkning av uppskovsbeloppet. Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen. Lag (1980:1000). 12 § Uppskov fås endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndigheten. Yrkandet skall göras på blankett enligt ett formulär som riksskatteverket fastställer. Till självdeklarationen skall fogas två exemplar av blanketten. Lag (1990:373). 13 § Beslut rörande uppskov skall registreras hos skattemyndigheten. Lag (1990:373). 14 § Om ett taxeringsbeslut ändras för det år då den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig avyttrades, får den skattskyldige framställa det yrkande om uppskov eller ändring av ett uppskovsbeslut, som föranleds av taxeringsändringen. Framställningen skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex månader från den dag då beslutet om ändringen i taxeringsbeslutet meddelades om inte längre tid för framställningen gäller enligt taxeringslagen (1990:324). Lag (1990:373). Övergångsbestämmelser 1986:1330 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 12 § tillämpas intill utgången av juni 1988. 1990:373 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet. 1990:680 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar samt i fall som avses i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.