Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1964:163 ·
Visa register
Lag (1964:163) om införande av brottsbalken
Departement: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1964-03-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:794
1 § Den av riksdagen år 1962 antagna och den 21 december samma år
(nr 700) utfärdade brottsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda
i kraft den 1 januari 1965; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas
av Konungen enligt vad i balken och denna lag är för vissa fall
stadgat.
2 § Genom brottsbalken upphävas med den begränsning som följer av
vad här nedan stadgas
strafflagen den 16 februari 1864 med undantag av 6 kap. 1-7 §§;
3 § förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fylleri och
dryckenskap;
lagen den 22 april 1927 (nr 110) om tillsyn över dem, som utskrivits
på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt;
lagen den 24 september 1931 (nr 328) med vissa bestämmelser om
bötesstraff utom strafflagens område (särskild böteslag);
lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse;
lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i
säkerhetsanstalt;
lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom;
lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig frigivning;
lagen den 20 april 1951 (nr 175) med vissa bestämmelser om böter och
viten; samt
lagen den 30 december 1952 (nr 789) med vissa bestämmelser om påföljd
för brott av underårig;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning eller i reglemente,
instruktion eller annan särskild föreskrift stridande mot
bestämmelserna i brottsbalken eller denna lag.
3 § Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses
eljest däri lagrum, som ersatts genom bestämmelse i brottsbalken eller
denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
4 § Är i lag eller författning för brott stadgat fängelse utan
angivande av längsta tid därför, må fängelse ej ådömas på längre tid
än ett år.
Till straffarbete må ej vidare dömas; i stället dömes till fängelse på
tid som är stadgad för straffarbete. Vad nu sagts skall dock ej äga
tillämpning i mål, vari domstol före den 1 januari 1965 dömt till
straffarbete.
5 § /Upphör att gälla U:2024-11-08/
Ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat straff när
den begicks.
Straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen
företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen
tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare
straff; vad nu är sagt skall dock ej gälla, när fråga är om gärning
som under viss tid varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda
förhållanden.
Beträffande ådömande av annan påföljd för brott än straff skall vad i
brottsbalken stadgas äga tillämpning även å gärning som begåtts före
den 1 januari 1965; dock må i sådant fall fär gärning, som någon
begått under inflytande av sinnesbeskaffenhet som avses i 5 kap. 5 §
strafflagen, ej tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild
vård.
Vad i 36 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ brottsbalken stadgas skall äga
tillämpning jämväl när fråga är om gärning, för vilken straff jämlikt
andra stycket skall bestämmas enligt äldre lag.
5 § /Träder i kraft I:2024-11-08/
Ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat
straff när den begicks.
Straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen
företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen
tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till
lindrigare straff; vad nu är sagt skall dock ej gälla, när
fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd på
grund av då rådande särskilda förhållanden.
Beträffande ådömande av annan påföljd för brott än straff
skall vad i brottsbalken stadgas äga tillämpning även å
gärning som begåtts före den 1 januari 1965; dock må i sådant
fall för gärning, som någon begått under inflytande av
sinnesbeskaffenhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, ej
tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård.
Lag (2024:794).
6 § I annat mål än sådant, som av första domstol avgjorts före den 1
januari 1965, skola bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken, med
iakttagande av vad i 9-11 §§ denna lag sägs, tillämpas jämväl när
fråga är om brott, som begåtts före sagda dag. Lag (1975:1396).
7 § Åklagares befogenhet att tala å brott skall bedömas efter den lag
som gäller när åtal väckes. Bedömningen skall dock alltid ske efter
äldre lag, om när handlingen företogs brottet var undantaget från
allmänt åtal eller för sådant åtal var stadgat särskilt villkor och
bestämmelsen härom icke upptagits i den nya lagen.
8 § Förekomma till verkställighet på en gång dom, varigenom någon
dömts till straffarbete på viss tid, och annan dom, meddelad före den
1 januari 1965, enligt vilken han har att undergå fängelse, skall
fortfarande tillämpas vad i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § första
stycket strafflagen sägs.
9 § Vad i brottsbalken stadgas om fängelse skall, med de undantag som
angivas nedan, i tillämpliga delar gälla i fråga om straffarbete och
beträffande fängelse som ådömts före balkens ikraftträdande.
1. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning från gemensamt
straff, som bestämts jämlikt 4 kap. 3 § strafflagen, skall alltjämt
iakttagas vad i 1 § andra stycket, 14 § andra stycket och 20 § första
stycket lagen om villkorlig frigivning sägs.
2. I fråga om den som vid brottsbalkens ikraftträdande är villkorligt
frigiven från straffarbete eller fängelse skall beträffnde prövotidens
längd och innehållet i honom meddelade särskilda föreskrifter alltjämt
tillämpas vad därom stadgas i lagen om villkorlig frigivning. Vid
tillämpning av 26 kap. 18 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande
som hänför sig till tiden före balkens ikraftträdande, ej föreläggas
vite. Ej heller må den som på grund av sådant förhållande
omhändertages jämlikt 26 kap. 22 § brottsbalken kvarhållas längre än
en vecka.
3. I fråga om bortfallande av straffarbete eller av fängelse, som
ådömts före brottsbalkens ikraftträdande, skall gälla vad i 5 kap. 20
och 22 §§ strafflagen stadgas; i stället för tid som där sägs skall
dock för bortfallande av straffarbete på kortare tid än sex månader
gälla en tid av fem år.
10 § Lagen om villkorlig dom skall med nedan angivna avvikelser
alltjämt äga tillämpning i fall då villkorlig dom enligt 1 § nämnda
lag meddelats före brottsbalkens ikraftträdande.
1. Vad i lagen om villkorlig dom sägs om övervakningsdomstol skall i
stället gälla övervakningsnämnd varom förmäles i 37 kap. 1 §
brottsbalken; dock skall fråga om förverkande av villkorligt anstånd
alltid avgöras av domstol. Beträffande övervakningsnämnds och domstols
handläggning och beslut i ärenden enligt lagen om villkorlig dom skola
bestämmelserna i 37 och 38 kap. brottsbalken äga motsvarande
tillämpning. Övervakningsnämnd må icke finnas tillsatt jämlikt 25 §
lagen om villkorlig dom efter det att brottsbalken trätt i kraft.
2. Finnes den som erhållit villkorligt anstånd hava begått annat brott
skall, i stället för vad i 13 § 1 mom. lagen om villkorlig dom sägs,
gälla att rätten må döma särskilt till påföljd för detta brott eller
förklara anståndet förverkat och, med undnröjande av vad som må hava
bestämts om straff, döma till påföljd för det brott som avsågs med den
villkorliga domen och det nya brottet eller ock, om brottet begåtts
före prövotidens början, utan att bestämma annan påföljd förordna att
anståndet skall avse jämväl ådömande av straff för detta brott. I fall
som nu avses skola bestämmelserna i 14 och 16 §§ lagen om villkorlig
dom äga motsvarande tillämpning.
3. Förklaras villkorligt anstånd förverkat, må rätten, jämväl i annat
fall än som avses ovan under 2, under förutsättningar som angivas i
28-31 kap. brottsbalken döma till skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller
internering eller förordna om överlämnande till särskild vård att
träda i stället för straff för det brott som avsågs med den
villkorliga domen.
4. Vad i 34 kap. 11, 12 och 13 §§ brottsbalken stadgas om att vissa
påföljder skola träda i stället för villkorlig dom skall jämväl avse
villkorlig dom enligt 1 § lagen om villkorlig dom och straff som
utsatts i domen.
11 § Beträffande ungdomsfängelse, ådömt enligt äldre lag, skall i
tillämpliga delar gälla vad i brottsbalken stadgas om ungdomsfängelse
och beträffande förvaring eller internering i säkerhetsanstalt vad i
balken är stadgat om internering, varvid utskrivning på prov skall
anses såsom vård utom anstalt. Vid tillämpning av 29 kap. 8 § och 30
kap. 11 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande som hänför sig
till tiden före balkens ikraftträdande, ej föreläggas vite.
Beträffande den, som vid balkens ikraftträdande undergår
ungdomsfängelse, må icke meddelas föreskrift enligt 34 kap. 8 § andra
stycket brottsbalken om tid för vård i anstalt, när fråga är om brott
som begåtts före balkens ikraftträdande. I fråga om den som undergår
förvaring eller internering i säkerhetsanstalt och för vilken minsta
tiden för påföljden gått till ända skall tid, varom stadgas i 30 kap.
8 § brottsbalken, räknas från dagen för balkens ikraftträdande.
12 § För brott som begåtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder
ej möter till följd av vad i 35 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej
ådömas, om straff skulle vara att anse som förfallet vid bedömning
efter lag som gällde då brottet begicks. Lag (1986:119).
13 § Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild
rättsverkan av att straffarbete kan följa å brott skall tillämpas, när
fråga är om brott varå kan följa fängelse i mer än ett år. Stadgande
om särskild rättsverkan av att någon dömes till straffarbete skall äga
tillämpning, när fängelse i minst sex månader ådömes.
14 § Följande lagrum skola alltjämt äga tillämpning i deras lydelse
vid brottsbalkens ikraftträdande:
16 § 6 punkten förordningen den 16 februari 1864 (nr 11 s.
101) om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas
skall;
1 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1938 (nr 251)
om ändring i vissa delar av strafflagen;
3 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 12 juni 1942 (nr 378)
om ändring i vissa delar av strafflagen; ävensom
5 och 7 §§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m.m. Lag (1970:315).
15 § har upphävts genom lag (1983:241).
16 § har upphävts genom lag (1983:241).