Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 15 juli 2004 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall klarlägga de rättsliga konsekvenserna av ett avskaffande av det s.k. lärarundantaget i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Övervägandena skall innefatta universitets och högskolors eventuella skyldighet att möjliggöra kommersialisering av de forskningsresultat som lärare underrättat lärosätet om. Utredaren skall vidare överväga möjligheten att, med ett bibehållet lärarundantag, införa en skyldighet för lärare liknande den som gäller för andra arbetstagare att anmäla uppfinningar till sin arbetsgivare. Utredaren skall därvid överväga behovet av ändringar i regelverket för att ge lärosätena möjlighet att överta äganderätten och därigenom främja kommersialisering av forskningsresultat. Utredaren skall, i samband med sina överväganden om vilka skyldigheter ett lärosäte bör ha att möjliggöra kommersialisering av forskningsresultat, utreda om det kan behövas ett förtydligande av högskolans samverkansuppgift enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434). Utredaren skall därutöver överväga behovet av utvidgad sekretess för uppgifter inom forskning. Bakgrund Regler om rätten till arbetstagares uppfinningar I lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar regleras rätten till patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som huvudregel gäller enligt 2 § i denna lag att en uppfinnare - även om denne är anställd - har rätt till sina uppfinningar. Arbetsgivaren har dock under vissa förutsättningar dispositionsrätt till en uppfinning mot ekonomisk ersättning till den anställde (se 3 §). Därvid gäller att ju närmare sambandet är med arbetsgivarens verksamhet desto större möjligheter har arbetsgivaren att ta över rätten till uppfinningen. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet för arbetstagaren att informera arbetsgivaren om uppfinningens tillkomst, bestämmelser om tidsfrister för arbetsgivarens rätt att förvärva rättigheterna till uppfinningen samt om sekretess och ersättning. Lagen är dispositiv varför det är möjligt att genom avtal bestämma om en annan ordning. Särskilda regler för högskoleforskningen Lärare vid universitet, högskolor och andra inrättningar inom undervisningsväsendet anses enligt 1 § andra stycket lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar inte som arbetstagare och omfattas därför inte av lagen. Detta har kommit att benämnas lärarundantaget. Dessa lärare - som i regel även är forskare - har därmed rätten att själva exploatera de forskningsresultat som de tagit fram i sin anställning. Många lärare har redan i dag genom avtal fört över sin rätt till forskningsresultatet till högskolans holdingbolag, ett företag eller till en annan organisation. Bestämmelser om vem som kan anställas som lärare finns i 3 kap. högskolelagen (1992:1434) och 4 kap. högskole- förordningen (1993:100). De lärare som får anställas vid lärosäten är i dag professorer, adjungerade professorer, lektorer, adjungerade lektorer, adjunkter, adjungerade adjunkter, forskarassistenter, biträdande lektorer, timlärare och gästlärare. Tidigare överväganden Diskussioner om lärarundantaget har pågått länge. Bland annat behandlades frågan huruvida lärarundantaget borde upphävas i betänkandena Fortsatt högskoleutbildning (SOU 1977:63) och Arbetstagares uppfinningar (SOU 1980:42). Båda utredningarna fann att det borde behållas. Ett upphävande ansågs försvåra rekrytering, orsaka att skickliga lärare lämnar högskolan eller öka antalet bisysslor. I betänkandet Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70) av den s.k. NYFOR-utredningen (Nyttiggörande av forskningsresultat), menade utredaren att ett upphävande av lärarundantaget inte automatiskt skulle ge högskolan bättre möjligheter att kommersialisera forskningsresultat. Om högskolan däremot fick i uppgift att kommersiellt exploatera de anställdas uppfinningar genom en ändring av högskolelagen, och därmed också avsatte resurser för denna uppgift, skulle möjligheterna öka. Kostnaderna för detta bedömdes vara stora och högskolan skulle tvingas ta i anspråk resurser från sin ordinarie verksamhet. NYFOR- utredningen förordade därför att lärarundantaget skulle behållas. I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) gjorde regeringen bedömningen att lärarundantaget är ett viktigt incitament för forskarna att kommersialisera forsknings-resultaten. Regeringen menade vidare att det ingår i högskolornas ansvar att skapa goda förutsättningar för att nyttiggöra den kunskap forskningen genererar men att kommersiell exploatering inte är högskolans uppgift utan borde ske genom de holdingbolag som bildats. Det ansågs också viktigt att forskningsresultat immaterialrättsligt skyddas och förs vidare till kommersialisering och att högskolan bör delta i denna process genom rådgivning på en övergripande nivå. I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) gjorde regeringen bedömningen att forskningsresultat i högre utsträckning bör kommersialiseras men att läraren bör behålla rättigheterna till dessa. Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning 2000) ansåg det angeläget att högskolornas roll skulle stärkas när det gäller att ta till vara och skapa förutsättningar för att ekonomiskt utnyttja forskningsresultat (SOU 1998:128). Kommittén förordade att ett generellt avtal skulle slutas där patent och andra immateriella rättigheter överlåts till högskolan. Möjligheten att reglera frågan via kollektivavtal har diskuterats i överläggningar mellan företrädare för Utbildningsdepartementet och Arbetsgivarverket. Regeringen slog emellertid i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) fast att kollektivavtal inte är en framkomlig väg. I propositionen FoU och samverkan i innovationssystemet (prop. 2001/02:2) återkom regeringen till frågan. Olika tänkbara åtgärder togs upp, bl.a. rörande lärares underrättelseskyldighet avseende forskningsresultat. Regeringen ansåg att frågan behövde beredas ytterligare med berörda myndigheter och organisationer. Verket för innovationssystem (Vinnova) har i rapporten Vinnforsk (VP 2003:1) föreslagit att lärarundantaget behålls och att det införs en skyldighet för den enskilde läraren att anmäla sina patenterbara uppfinningar till den högskola där han eller hon är anställd. Myndigheten lämnade även förslag beträffande sekretess, förfoganderätt samt ersättningsfrågor. Om en ersättningsrätt införs måste, enligt verket, även en anmälningsplikt för patentansökningar införas. Utländska förhållanden Det har funnits motsvarigheter till lärarundantaget även i andra länder. På senare tid har dock flera av dessa länder ändrat bestämmelserna, vilket medfört att detta undantag i flera fall har avskaffats. I Danmark har offentliga forskningsinstitutioner (universitet, högskolor och statliga forskningsinstitut) rätt att ta över de anställdas uppfinningar om dessa är gjorda efter januari 2000. Detta är reglerat i en särskild lag. Lärare är skyldiga att utan dröjsmål anmäla en patenterbar uppfinning. Institutionen har två månader på sig att utreda om den vill ta över rätten. Den måste enligt lag aktivt verka för att uppfinningen kommer till nytta. I regel fördelas nettoöverskottet av uppfinningen med en tredjedel till läraren och två tredjedelar till högskolan. I Norge har universitet och högskolor sedan januari 2003 rätt att överta de anställdas uppfinningar. Högskolan måste underrätta den anställde inom fyra månader om lärosätet vill göra detta. Högskolan har ett självständigt ansvar för att forskningsresultat som tagits fram vid institutionen kommer till användning i näringslivet. I Finland tillämpas ett lärarundantag på i princip samma sätt som i Sverige, men för närvarande förbereds ett lagförslag som innebär att högskolan skall äga resultaten av beställd forskning. Det föreslås även en anmälningsplikt för läraren samt att medel avsätts till högskolan för att stödja kommersialiseringen. I Tyskland har det sedan 1975 funnits bestämmelser liknande det svenska lärarundantaget. Dessa bestämmelser ändrades 2002 och innebär att den anställde äger uppfinningen men att högskolan kan göra obegränsat eller begränsat anspråk på uppfinningen inom fyra månader. Läraren får 30 procent av bruttointäkterna från uppfinningen varpå patentagenturen och högskolan delar resten lika. I USA har uppfinnaren rätt till sina uppfinningar. Om högskolan får federala anslag har lärosätet rätt till en uppfinning som tagits fram med hjälp av anslaget. På Stanforduniversitetet får alla nyanställda teckna ett avtal om att anmäla uppfinningar som tagits fram inom ramen för deras arbetsuppgifter eller genom att universitetets resurser tagits i anspråk mer än tillfälligtvis. Nettointäkterna från anmälda uppfinningar delas lika mellan läraren, institutionen och universitetet, om universitetet framställt anspråk inom en viss tid. Högskolans uppgift Svenska staten skall som huvudman svara för att universitet och högskolor anordnar utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Universiteten och högskolorna skall även enligt 1 kap. 2 § högskolelagen samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet, vilket brukar benämnas högskolans samverkansuppgift. Hur verksamheten skall bedrivas regleras framför allt i högskolelagen och i högskoleförordningen. För att främja kommersiell verksamhet vid universitet och högskolor har s.k. holdingbolag inrättats vid fjorton lärosäten. Dessa holdingbolag har till uppgift att bl.a. hjälpa lärare vid högskolan att kommersialisera sina uppfinningar. Bolagsformen är tänkt att underlätta kontakterna med externa intressenter. Läraren överlåter sin rätt till uppfinningen till holdingbolaget. I gengäld åtar sig bolaget att stå för kostnaderna för patentering samt att ge läraren en viss del av eventuell vinst. Dessa villkor regleras i avtal mellan holdingbolaget och läraren. Sekretess inom forskning För forskning vid universitet och högskolor gäller som huvudregel att de uppgifter som förekommer där är offentliga. Sekretessbestämmelser finns för uppgifter som förekommer i s.k. uppdragsverksamhet för enskilds räkning, 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) samt för vissa uppgifter i samband med ansökan om forskningsmedel från ett forskningsråd, 8 kap. 6 § sekretesslagen samt 2 § sekretessförordningen (1980:657) och dess bilaga. I fråga om s.k. uppdragsforskning gäller sekretess hos en myndighet för uppgifter som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. När universitet och högskolor samverkar med andra forskningsutförare, s.k. forskningssamverkan, finns det däremot inte någon sekretessbestämmelse som motsvarar vad som gäller vid uppdragsforskning. Möjligheterna till sekretess för uppgifter i en ansökan om forskningsmedel som lämnas till ett forskningsråd följer av 8 kap. 6 § sekretesslagen samt 2 § sekretessförordningen. Sekretessen gäller vid stödverksamhet med avseende på näringslivet för uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Bestämmelserna om sekretess i forskning och deras effekter har diskuterats i flera tidigare utredningar och rapporter. Den ovan nämnda NYFOR-utredningen föreslog att sekretesslagen ändras så att universitet och högskolor kan göra sekretessåtaganden vid forskningssamverkan med en enskild part. Utredningen ansåg också att möjligheterna till sekretess för uppgifter i forskningsansökningar skulle förtydligas genom att i 8 kap. 6 § sekretesslagen forskning uttryckligen anges som en verksamhet där sekretess kan gälla. Vinnova har i rapporten Vinnforsk föreslagit att sekretess införs för immaterialrättsligt skyddsbara forskningsresultat till förmån för rättsinnehavare som är anställd vid en högskola samt för uppgift som avser en företagshemlighet som inkommit till högskolan om det måste antas att uppgiften lämnats under förutsättning att de inte röjs. Vinnova har även anslutit sig till NYFOR-utredningens förslag i fråga om sekretess för uppgifter i forskningsansökningar och föreslagit att även vissa forskningsfinansierande stiftelser bör omfattas av samma sekretessmöjligheter. Forskning och sekretess har också berörts av Forskning 2000 samt av Kommittén om forskningsetik, som i betänkandet God sed i forskningen (SOU 1999:4) behandlat frågor om öppenhet i forskningen och om intressekonflikter vid samverkan mellan högskola och näringsliv. Behovet av en översyn En ökad kommersialisering av forskningsresultat kan bidra till ökad tillväxt. Det är viktigt att skapa drivkrafter för alla aktörer i innovationssystemet från idé till produkt. Forskningsresultat bör i högre utsträckning kunna leda till kommersialisering. Regeringen vill i detta syfte låta utreda möjligheterna till förändringar i rätten till resultaten av lärares uppfinningar. Lärarundantaget har hittills kunnat motiveras, men efterhand som samarbetet har utvecklats och utvidgats mellan högskola och andra aktörer, såväl inom som utom landet, kan det behövas förändringar i gällande regelverk för att åstadkomma ett effektivt innovationssystem. Frågan om ett ökat nyttiggörande av forskningsresultat har ett samband med centrala frågor som rör högskolans verksamhet och uppgift. Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns skäl att utreda konsekvenserna av att låta rätten till lärares uppfinningar omfattas av samma ordning som gäller för andra arbetstagare, dvs. att högskolan ges rätt att förvärva rätten till lärares uppfinningar och att läraren får rätt till skälig ersättning. En förändring av äganderätten till lärares uppfinningar kan innebära att uppfinningar blir kända i större utsträckning än vad som sker i dag. Förändringen kan även öka högskolans drivkrafter till kommersialisering av dessa rättigheter. Detta kan i sin tur innebära bättre förutsättningar för ökad tillväxt. Flera av de tidigare utredningarna har berört - men inte föreslagit - att avskaffa lärarundantaget. Konsekvenserna av ett avskaffande har därför inte i tillräcklig utsträckning analyserats och regeringen behöver således ett underlag som belyser detta alternativ. En annan möjlighet att öka kännedomen om lärares uppfinningar och därmed kommersialiseringen av dem, är att med bibehållet lärarundantag uppställa krav på att lärare som gör en uppfinning skall underrätta sin arbetsgivare om detta, i likhet med vad som gäller för andra arbetstagare (jfr underrättelseskyldigheten enligt 4 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar). För att en sådan åtgärd skall få effekt bör den arbetsgivare som tar emot underrättelsen ha en skyldighet att inom viss tid meddela arbetstagaren om arbetsgivaren vill förvärva rätten till uppfinningen (jfr 5 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar). En förutsättning för en sådan reglering är att det finns en utredning om hur detta kan åstadkommas och vilka ytterligare bestämmelser eller åtgärder som kan behövas. Särskilt frågan om ersättning till läraren för uppfinningen respektive ersättningen till arbetsgivaren för kommersialiseringsåtgärderna behöver utredas närmare. Eftersom det sedan lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar trädde i kraft tillkommit befattningar inom universitet och högskolor finns det också ett behov av att se över kretsen av personer som omfattas av ett undantag. Om arbetsgivaren, dvs. universitetet eller högskolan, inträder som rättsinnehavare, uppkommer frågan om hur denna nya uppgift förhåller sig till högskolans samverkansuppgift som den formuleras i 1 kap. 2 § högskolelagen. För uppgifter inom forskning är både offentlighetsprincipen och högskolelagens principer om forskningens frihet, bl.a. rätten för forskaren att fritt publicera sina forskningsresultat, grundläggande. Detta kan innebära problem vad avser möjligheterna till kommersialisering då uppgifter om uppfinningar inte får vara kända innan ansökan om patent har lämnats in. Det nyhetskrav som gäller för att patent skall beviljas uppfylls inte om de uppgifter som ligger till grund för patentansökan är offentliga genom att de finns med i en ansökan till ett forskningsråd eller en forskningsstiftelse. Nuvarande bestämmelser om sekretess innebär också att uppfinningar eller andra former av forskningsresultat som tillkommer inom ramen för någon form av FoU-samverkan mellan universitet och högskolor och näringslivet men som inte utgör ren uppdragsforskning, inte har sekretesskydd. Detta gäller t.ex. den forskningssamverkan som sker inom ramen för EU:s ramprogram för FoU, en forskningssamverkan som i andra europeiska länder ofta medför att parterna ingår särskilda avtal om sekretess. Frånvaro av sekretess för dessa uppgifter kan hämma utvecklingen av annars kommersiellt fruktbar FoU- samverkan mellan berörda parter och bidra till minskad tillväxtpotential inom svensk FoU. Nuvarande situation innebär också att samverkanspartner från andra medlemsländer inte kan förlita sig på att svenska statliga parter kan uppfylla liknande åtaganden när det gäller sekretess som övriga parter förbundit sig till. När ändringar av bestämmelserna övervägs måste också en avvägning göras mellan insynsintresset och sekretessintresset. Det behövs därför en analys av detta. Om regeringen, på grundval av utredarens förslag, finner att de högskolenära stödstrukturernas ändamålsenlighet behöver utredas ytterligare får detta göras senare och i särskild ordning. Uppdraget En särskild utredare skall klarlägga de rättsliga konsekvenserna av ett avskaffande av det s.k. lärarundantaget i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Utredaren skall överväga och lämna förslag till bestämmelser om lärares skyldighet att underrätta universitetet eller högskolan om sina forskningsresultat, bl.a. regler om de tidsfrister som bör gälla. Övervägandena skall även innefatta en eventuell skyldighet för lärosätena att möjliggöra kommersialisering av de forskningsresultat som de fått underrättelse om. Utredaren skall överväga vilka tidsfrister som bör gälla för lärosätets skyldighet att meddela läraren om att lärosätet vill överta rätten till forskningsresultatet. De personer som omfattas av lärarundantaget enligt 1 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar är lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningsväsendet. Utredaren skall överväga om det finns behov av att precisera den personkrets som skall omfattas av föreslagna regler. Vidare skall utredaren överväga möjligheten att, med bibehållet lärarundantag, införa en skyldighet för lärare liknande den som gäller för andra arbetstagare att anmäla uppfinningar till sin arbetsgivare. Utredaren skall därvid även överväga behovet av förändringar i regelverket för att ge lärosätena möjlighet att överta äganderätten och genomföra kommersialisering av forskningsresultat. Utredaren skall, i samband med sina överväganden om vilka skyldigheter ett lärosäte bör ha att möjliggöra kommersialisering av forskningsresultat, utreda om det kan behövas ett förtydligande av högskolans samverkansuppgift enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434). Det kan t.ex. behövas regler för lärosätenas skyldighet att arbeta aktivt för att rättigheter till forskningsresultat tas till vara samt för att forskningsresultat skall komma till praktisk användning. Utredaren skall därutöver överväga behovet av utvidgad sekretess för uppgifter inom forskning. Utredaren skall göra en avvägning mellan insyns- och sekretessintresset för att analysera vilka konkreta konsekvenser olika regleringar av sekretess för uppgifter inom forskning kan få. Därvid skall utredaren bl.a. överväga vilka forskningsresultat som kan bli föremål för sekretess och vilka problem som kan uppstå när lärares behov av att sprida och ta del av forskningsresultat motverkas av sekretess. Utredaren skall särskilt belysa hur förslagen i denna del påverkar villkoren för svenska universitets och högskolors deltagande i EU:s forskningsprogram. Vidare skall utredaren belysa behovet av sekretess i samband med forskningsansökningar hos berörda forskningsfinansiärer. Utredarens förslag till en reglering av sekretessen skall vara anpassade till övriga förslag som lämnas. Utredaren skall inhämta erfarenheter om tillämpningen av motsvarande regelverk om rätten till resultaten av högskoleforskning inom EU och i andra länder. Övrigt att beakta för utredaren Utredaren skall lämna de författningsförslag som föranleds av de överväganden som utredaren gör och överväga om bestämmelserna bör samlas i en ny lag. Utredaren skall därutöver redovisa konsekvenserna av lämnade förslag i enlighet med vad som anges i 14 - 16 §§ kommittéförordningen (1998:1474) Utredaren skall samråda med Högskoleverket, Verket för innovationssystem, Patent- och registreringsverket, Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar samt andra berörda myndigheter och organisationer. Utredaren skall även samråda med arbetsmarknadens parter samt följa Utredningen (N 2004:13) Översyn av de ekonomiska aspekterna av patentering för företags tillväxt (dir. 2004:55). Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 mars 2005. (Utbildningsdepartementet)