Post 2863 av 5066 träffar
Kunskapsuppbyggnad om de biologiska förhållandena i Sverige, Dir. 2004:144
Departement: Miljödepartementet
Beslut: 2004-10-21
Beslut vid regeringssammanträde den 21 oktober 2004.
Sammanfattning av uppdraget
En utredare tillkallas med uppdrag att se över och lämna
förslag till hur kunskapsuppbyggnaden rörande Sveriges
biologiska förhållanden kan förstärkas och effektiviseras.
Det finns ett behov av ett samlat grepp kring den
kunskapsuppbyggnad som fordras för att uppnå de av
riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen med tillhörande
delmål och för att svara mot de internationella åtaganden
Sverige har gjort. Fokus skall ligga på de miljökvalitetsmål
och delmål samt internationella åtaganden som direkt berör
biologiska förhållanden. Begreppet "kunskapsuppbyggnad"
används i detta sammanhang i en bred betydelse och omfattar
inventering och kartering, kunskap om miljötillståndet och
kunskap om bevarandemetoder och metoder för ett hållbart
nyttjande. "Biologiska förhållanden" omfattar inte
humanbiologi utan fokus ligger på naturförhållanden.
Forskning ingår inte i uppdraget. Regeringen avser i stället att
besluta om ett separat uppdrag att redovisa en översikt över
forskning om biologisk mångfald.
Utredaren skall
- göra en översikt över den kunskapsuppbyggnad som sker i
dag,
- analysera luckor och brister i befintlig
kunskapsuppbyggnad,
- lämna förslag till förstärkning och effektivisering av den
samlade kunskapsuppbyggnaden i Sverige, samt
- ge förslag till hur resultatet av kunskapsuppbyggnaden kan
göras tillgänglig för olika användare, hur
kunskapsspridningen kan förbättras och hur kunskapen kan
komma till bättre användning i arbetet med att bevara och
hållbart nyttja biologisk mångfald även i ett
folkbildningsperspektiv.
Bakgrund
Redan i dag finns en hel del kunskap om Sveriges biologiska
förhållanden. Denna är dock spridd på många olika aktörer
och på olika nivåer. Det finns ett behov av att kartlägga
befintlig kunskap, hur tillgängligheten till den kan förbättras
samt hur kunskapsuppbyggnaden bör förstärkas inom detta
område. Begreppet "kunskapsuppbyggnad" används i detta
sammanhang i en bred betydelse och handlar här främst om
följande kategorier: i) inventering och kartering av
naturtyper, biotoper och arter, ii) kunskapsuppbyggnad om
miljötillståndet samt iii) kunskapsuppbyggnad om bevarandemetoder
och metoder för ett hållbart nyttjande.
I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173)
lyfte regeringen fram kunskapsuppbyggnad och folkbildning
som avgörande företeelser för en bra natur- och
kulturmiljövård. I skrivelsen gjorde regeringen bl.a.
bedömningen att fortsatt kunskapsuppbyggnad inom
naturvårds- och bevarandebiologin är en förutsättning för
långsiktig framgång i naturvårdsarbetet, att inventeringar och
insamling av data om bevarandestatus spelar en avgörande
roll i naturvårdsarbetet och att kunskapsuppbyggnaden inom
miljöövervakningen när det gäller tillståndet för biologisk
mångfald behöver förstärkas. Vidare pekade regeringen på att
kunskapsspridning och information är väsentligt för att
naturvårdsarbetet skall vara framgångsrikt. Regeringen
framhöll särskilt att kunskapen om vattenmiljöerna - och då i
synnerhet havsmiljön - måste förbättras och att en nationellt
samordnad inventering och klassificering av från
bevarandesynpunkt värdefulla vattenområden, såväl sötvatten
som kustvatten och hav, bör genomföras.
I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1),
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård, pekade
regeringen på behovet av en mer samordnad
kunskapsuppbyggnad när det gäller Sveriges biologiska
förhållanden. Bakgrunden till detta övervägande var bl.a. de
åtaganden om att hejda förlusten av biologisk mångfald till
2010 som Sverige och andra länder har gjort, såväl inom EU
vid toppmötet i Göteborg 2001 som vid världstoppmötet om
hållbar utveckling i Johannesburg 2002. Regeringen
aviserade att den avsåg att återkomma i frågan.
Regeringen har också aviserat att senast 2005 återkomma till
riksdagen med ett förslag om ett 16:e miljökvalitetsmål för
biologisk mångfald. Ett förslag om hur ett sådant mål skulle
kunna utformas har på regeringens uppdrag tagits fram av
Naturvårdsverket. Detta förslag har remitterats och för
närvarande pågår beredningen av ett förslag till riksdagen om
ett sådant mål. Behovet och vikten av kunskapsuppbyggnad
har understrukits av såväl Naturvårdsverket i sitt förslag som
av många av remissinstanserna.
En viktig och omfattande kunskapsuppbyggnad sker utanför
vetenskapssamhälle, lärosäten och myndigheter i form av
lokal och/eller traditionell kunskap, kunskap hos ideella
organisationer och amatörbiologer, samt kunskap inom
näringslivet och hos brukare. Denna kunskap ingår och är
viktig i detta sammanhang. Som exempel kan nämnas den
kunskap som är en förutsättning för att kunna sköta våra
ängs- och hagmarker och de landskapsfloror som genom
lokal kunskap hos ideella botanister har kunnat
sammanställas för en rad landskap runt om i Sverige. Andra
exempel är webbplatser som Svalan och Artportalen vilka
genom modern informationsteknik sammanställer lokal
kunskap hos enskilda ornitologer om bl.a. fågelarters
förekomst och utbredning runt om i Sverige.
Vidare pågår ett arbete, inom ramen för de naturhistoriska
museernas samarbetsorganisation (NAMSA), för att bättre
samordna den nationella utvecklingen inom området.
Kunskapsuppbyggnad rörande biologiska förhållanden har
även beröringspunkter med geologi och hydrogeologi.
Uppdraget
Syftet med uppdraget
Utgångspunkten för uppdraget är att beskriva den
kunskapsuppbyggnad som behövs som underlag för att
regeringen, dess myndigheter och andra aktörer skall kunna
vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå fastlagda
miljökvalitetsmål med delmål och som behövs för att svara
mot de internationella åtaganden Sverige har gjort. Utredaren
skall belysa och lämna förslag till vilken
kunskapsuppbyggnad som behövs och hur befintlig kunskap
skall kunna göras bättre tillgänglig för användarna, för att
statliga myndigheter, kommuner och andra relevanta aktörer
skall kunna prioritera rätt i arbetet med att nå de fastlagda
miljömålen.
Utredaren bör i första hand fokusera arbetet till den
kunskapsuppbyggnad som behövs för att nå de miljökvalitetsmål
med tillhörande delmål som direkt avser biologiska förhållanden.
Den översikt som ges i bilaga 2 i regeringens skrivelse En samlad
naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) över kopplingar mellan av
riksdagen beslutade miljömål och naturvårdspolitiken kan vara
vägledande för denna avgränsning.
Utredarens arbetsuppgifter
Översikt över den kunskapsuppbyggnad som sker i dag
Utredaren skall redovisa en översikt över den
kunskapsuppbyggnad som sker i dag inom området Sveriges
biologiska förhållanden. Inom ramen för arbetet vid olika
myndigheter, kommuner, universitet, högskolor, museer och
ideella organisationer pågår en omfattande
kunskapsuppbyggnad. Som exempel kan nämnas olika
delprogram inom miljöövervakningen, svenska Artprojektet
samordnat av ArtDatabanken, SLU:s Riksinventering av
skog, Jordbruksverkets inventering av ängar och betesmarker,
Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering, Fishbase som drivs
av Naturhistoriska riksmuseet, det internationella projektet
Global Biodiversity Information Facility (GBIF) samt
Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas basinventering av
skyddade områden. I översikten skall bland annat ingå
uppgifter om vilka resurser, såväl ekonomiska som personella
och andra relevanta resurser, som i dag är tillgängliga för
respektive element i den befintliga kunskapsuppbyggnaden
samt vilka aktörer som hanterar denna. Redovisningen skall
inte omfatta forskningsverksamheten.
Analys av luckor och brister i befintlig kunskapsuppbyggnad
Utredaren skall analysera luckor och andra brister i den
kunskapsuppbyggnad som sker i dag. Många olika aktörer är
inblandade i denna. Det kan också finnas luckor där
kunskapsunderlaget behöver förbättras för att
kostnadseffektiva åtgärder skall kunna utformas men också
för att nå synergieffekter. Det kan handla om tematiska
luckor, geografiska luckor eller andra slags brister såsom
exempelvis bristande kunskap om vilka arter som
förekommer i landet inklusive deras status. Utredaren bör
särskilt se över området akvatisk miljö med fokus på marin
miljö. Andra viktiga områden att analysera är inventering och
kartering av naturtyper och biotoper samt kunskap om
bevarandestatus för olika naturtyper och arter.
Vidare skall utredaren se över luckor i hantering av ansvar,
samordning och långsiktig skötsel av Sveriges naturhistoriska
samlingar.
Förslag till förstärkning av den samlade kunskapsuppbyggnaden
rörande de biologiska förhållandena i Sverige
Utredaren skall lämna förslag till hur den samlade
kunskapsuppbyggnaden rörande de biologiska förhållandena i
Sverige kan förstärkas, dels genom att ge förslag till hur
luckor och brister kan åtgärdas, dels genom förslag till hur
bättre samordning kan uppnås, i syfte att optimera
användningen av befintliga resurser. Dessa förslag skall
baseras på ovan nämnda översikt respektive analys av brister
och luckor. Fokus bör ligga på förslag som rör
kunskapsuppbyggnad som handlar om inventering och
kartering samt kunskap om miljötillståndet. Utredaren skall i
sina förslag belysa lämpliga nivåer av kunskapsuppbyggnad,
exempelvis ambitionsnivåer när det gäller geografiska
aspekter, täckningsgrad när det gäller artstock, frekvens i
tiden när det gäller hur ofta information bör inhämtas m.m.
För att kunna bedöma hur tidsatta, kvantifierade eller andra
mål har uppfyllts behövs ofta kunskap om miljötillståndet vid
ett visst utgångs- eller basår. Behov av förstärkning av sådan
kunskapsuppbyggnad skall också övervägas av utredaren.
Utredarens förslag som syftar till förbättrad samordning bör
inte i första hand handla om uppbyggnad av nya institutioner
utan i stället inriktas på att genom olika lämpliga åtgärder få
till stånd en bättre samordning. Inom ramen för förbättrad
samordning bör organisation och behov av informationsförsörjning
belysas. Utgångspunkten för samtliga förslag bör vara att nyttja
befintliga verksamheter på bästa sätt. Internationellt och
särskilt nordiskt samarbete inom området bör beaktas.
Förslag till hur resultatet av den samlade
kunskapsuppbyggnaden kan göras tillgänglig för olika
användare och hur kunskapsspridningen kan förbättras
Utredaren skall lämna förslag till hur resultatet av
kunskapsuppbyggnaden kan göras bättre tillgänglig för olika
aktörer. Det grundläggande syftet skall vara att förbättra
tillgängligheten för de aktörer som har en roll i att bidra till
arbetet med att nå ovan nämnda nationella mål och
internationella åtaganden. Utredaren bör belysa och föreslå
olika sätt att säkerställa att resultaten görs tillgängliga på ett
kostnadseffektivt sätt. Utredaren skall belysa behov av IT-
stöd inklusive möjligheten att använda webben. Vidare skall
utredaren belysa en aktiv kunskapsspridning ur
folkbildningsperspektiv.
Utredningsarbetet
Utredaren skall under arbetets gång ha kontakt med och ta
hjälp av berörda myndigheter inklusive företrädare för olika
universitet, högskolor, naturhistoriska museer,
centrumbildningar, enskilda organisationer och andra
relevanta aktörer.
Utredaren bör vidare nyttja den kompetens som finns inom
Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald.
En konsekvensbedömning skall göras för samtliga förslag. I
denna skall ingå en redovisning av de samhällsekonomiska
och miljömässiga konsekvenserna av förslagen samt
statsfinansiella effekter. För de förslag som har sådana
effekter skall utredaren föreslå finansiering.
Uppdraget skall redovisas senast 1 oktober 2005.
(Miljödepartementet)