Post 2722 av 5067 träffar
Den framtida organisationen av verksamheterna vid Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska laboratorium, m.m., Dir. 2005:104
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 2005-09-22
Beslut vid regeringssammanträde den 22 september 2005
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall ingående kartlägga och beskriva de
verksamheter som i dag bedrivs inom Rättsmedicinalverket
och Statens kriminaltekniska laboratorium. Utifrån denna
beskrivning skall utredaren överväga för- och nackdelar med
att slå ihop verksamheterna till en myndighet. Om utredaren
kommer fram till att verksamheterna bör finnas inom en
myndighet, skall ett fullständigt förslag till en sådan
organisation lämnas. Om utredaren inte finner skäl för en
sådan lösning, skall förslag lämnas på hur samordningen
mellan Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska
laboratorium, såväl inom deras sakområden som
administrativt, kan vidareutvecklas.
Utredaren skall också, med utgångspunkt i Osmo Vallo-
utredningens betänkande (SOU 2002:37), göra en särskild
översyn av den rättsmedicinska verksamheten och bl.a.
överväga och presentera förslag till hur tillsynen över den
rättsmedicinska verksamheten bör utformas.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 november 2006.
Sammanslagning av eller fördjupad samverkan mellan
Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska
laboratorium?
Bakgrund
Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska
laboratorium bedriver båda verksamheter, till stöd för
rättsväsendets myndigheter, inom sina respektive
ansvarsområden. Frågan om samordning mellan dessa
verksamheter har tidigare övervägts av den s.k. RRK-
utredningen (Utredningen om det rättsmedicinska,
rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets
organisation m.m., dir. 1983:57). Utredningen föreslog i
betänkandet Samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska
och kriminaltekniska undersökningsväsendet (Ds S 1986:3)
en gemensam myndighet för de rättsmedicinska, rättskemiska
och kriminaltekniska verksamheterna. Utredningens förslag
ledde inte till någon förändring i detta avseende.
Nuvarande förhållanden
Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för
rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk
verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall
handläggas av någon annan statlig myndighet. Inom den
rättspsykiatriska verksamheten utförs rättpsykiatriska
undersökningar av personer som misstänks för brott. Vid
verkets rättsmedicinska avdelningar utförs bl.a.
rättsmedicinska obduktioner samt kroppsundersökningar av
levande personer. Inom den rättskemiska verksamheten utförs
alkohol- och drogbestämningar och analyser för den
rättsmedicinska verksamheten. Huvuduppgiften för den
rättsgenetiska verksamheten är faderskapsundersökningar.
Verkets huvudsakliga uppdragsgivare är myndigheter inom
rättsväsendet. Rättsmedicinalverket har också till uppgift att
svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse
för verksamheterna.
Rättsmedicinalverkets verksamheter är förlagda till tio
avdelningar på olika orter i landet. Rättspsykiatriska
avdelningar finns i Stockholm och Göteborg. Utöver detta
bedrivs sådan undersökningsverksamhet på entreprenad i
Umeå och Malmö. Det finns sex rättsmedicinska avdelningar
i landet. De är förlagda till Stockholm, Göteborg, Umeå,
Uppsala, Linköping och Lund. Den rättskemiska och den
rättsgenetiska avdelningen finns i Linköping. Myndighetens
verksamhet leds från ett ledningskansli i Stockholm.
Omkring 370 personer är verksamma inom verket.
Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för Statens
kriminaltekniska laboratorium. Vid Statens kriminaltekniska
laboratorium utförs laboratorieundersökningar som föranleds
av misstanke om brott samt annan verksamhet som står i
samband därmed. Laboratoriet utför undersökningar
företrädesvis på begäran av polismyndighet,
åklagarmyndighet och domstol. Statens kriminaltekniska
laboratorium skall vidare inom sitt verksamhetsområde
bedriva kriminalteknisk forskning. Härutöver har laboratoriet
det övergripande ansvaret för kriminalteknisk utrustning och
kriminalteknisk metodik inom Polisen i Sverige. Enligt
överenskommelse med Rikspolisstyrelsen fungerar Statens
kriminaltekniska laboratorium som kriminalteknikinstitution
för Polishögskolan. Laboratoriets verksamhet, som är förlagd
till Linköping, bedrivs vid fyra operativa enheter,
Biologienheten, Dokumentenheten Droganalysenheten samt
Kemi- och teknikenheten. Omkring 230 personer är
verksamma inom Statens kriminaltekniska laboratorium. I det
närmaste all verksamhet vid laboratoriet är
anslagsfinansierad.
Statens kriminaltekniska laboratorium har praktiskt taget hela
sin verksamhet förlagd till Linköping. I Linköping finns
också Rättsmedicinalverkets rättskemiska och rättsgenetiska
avdelningar samt en rättsmedicinsk avdelning. Regeringen
gav under år 2003 Rättsmedicinalverket medgivande att
teckna ett tjugoårigt hyresavtal för nya lokaler i Linköping.
De nya lokalerna byggs i anslutning till Statens
kriminaltekniska laboratorium och möjliggör med den
sammanbindande byggnad som samtidigt uppförs åt
laboratoriet en samlokalisering av Rättsmedicinalverkets tre
avdelningar i Linköping samt skapar bättre praktiska
förutsättningar för samverkan mellan Rättsmedicinalverkets
Linköpingsenhet och Statens kriminaltekniska laboratorium.
I regleringsbreven för år 2003 fick Rättsmedicinalverket och
Rikspolisstyrelsen - såsom chefsmyndighet för Statens
kriminaltekniska laboratorium - i uppdrag att samordna sina
verksamheter med DNA-analyser. Emellertid fann
myndigheterna under arbetets gång att en sådan samordning
inte skulle ge de fördelar man först hade räknat med.
Myndigheterna menade dock att det fanns möjligheter till
samverkan på andra områden och begärde ett förändrat
uppdrag. I regleringsbreven för 2004 fick myndigheterna -
med förändring av det tidigare uppdraget - i uppdrag att
tillsammans utreda vilka möjligheter till samverkan som finns
i de verksamheter som bedrivs inom Rättsmedicinalverket
och Statens kriminaltekniska laboratorium. Myndigheterna
fick vidare i uppdrag att vidta åtgärder för att åstadkomma
samverkan på de områden där sådan samverkan befanns
möjlig. Uppdraget redovisades i samband med
årsredovisningarna för 2004 (Ju2005/1822/PO). I
redovisningen av uppdraget har myndigheterna identifierat ett
antal områden där samarbete sker och ett antal områden där
samarbete myndigheterna emellan har förutsättningar att
ytterligare kunna fördjupas.
Riksrevisionen har i sin rapport Stödet till Polisens
brottsutredningar (RiR 2004:27) uppmärksammat frågan om
samverkan mellan Rättsmedicinalverket och Statens
kriminaltekniska laboratorium. Riksrevisionen anser att ett
sätt att använda Rättsmedicinalverket, Statens
kriminaltekniska laboratorium och de tekniska rotlarna inom
Polisen som en strategisk resurs vore att i större utsträckning
försöka samordna verksamheterna.
Behovet av en utredning
Målet för brottsutredningsverksamheten är att den skall
bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet
och att fler brott skall leda till lagföring. Teknisk bevisning
och andra utredningar av sakkunniga har blivit allt viktigare i
brottsutredningsverksamheten. Efterfrågan på de utredningar,
undersökningar och analyser som utförs inom
Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska
laboratorium har ökat de senaste årtiondena. Denna
utveckling kommer av allt att döma att fortsätta vilket ställer
krav på en ännu högre effektivitet inom verksamheterna
samtidigt som kvaliteten på utredningarna måste
upprätthållas och utvecklas. Sådana insatser är bl.a. av stor
betydelse för enskilda brottsoffer och deras anhöriga.
Rättsmedicinalverket och Statens kriminaltekniska
laboratorium måste, för att möta efterfrågan, fortlöpande
utveckla nya tekniker och metoder med målet att stärka
verksamheterna. Samtidigt måste de bedriva sina
verksamheter på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Att
verksamheterna är uppdelade på två skilda statliga
myndigheter innebär att de sammanfallande och i övrigt
gemensamma verksamheterna inte i alla avseenden kan
samordnas fullt ut. Det kan gälla t.ex. forskning och
utveckling, administrativa funktioner och lokal- och
instrumentutnyttjande.
Regeringen anser, mot den bakgrunden och i ljuset av den
förestående samlokaliseringen i Linköping, att det finns skäl
att pröva förutsättningarna för en fortsatt samordning av
verksamheterna i mer eller mindre långtgående
organisatoriska former. Ett första steg till en närmare
samordning mellan de båda myndigheterna har tagits genom
det uppdrag som de båda myndigheterna har redovisat. Det
finns enligt regeringens mening, mot bakgrund av vad som
framkommit i den redovisningen, anledning att ta ytterligare
ett steg och utreda hur verksamheterna i framtiden bör
organiseras och utformas.
Översyn av den rättsmedicinska verksamheten
Bakgrund
I betänkandet Osmo Vallo - utredning om en utredning (SOU
2002:37) föreslås att det bör genomföras en särskild
utredning av den rättsmedicinska verksamheten. Osmo Vallo-
utredningen anser att det bland landets rättsläkare finns en
stor spännvidd i hur de ser på sin yrkesroll och att översynen
därför bl.a. bör syfta till att klargöra rättsläkarnas roll. Det
är också enligt utredningen angeläget att Rättsmedicinalverkets
roll inom området tydliggörs.
Inom ramen för översynen av den rättsmedicinska
verksamheten bör enligt Osmo Vallo-utredningen också
frågan om tillsynen över verksamheten och rättsläkarna
övervägas. Det finns i dag inte någon tillsyn över den
rättsmedicinska verksamheten förutom den extraordinära
tillsyn som Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern
(JK) utövar. Enligt utredningen bör den rättsmedicinska
verksamheten omfattas av en oberoende och objektiv tillsyn
som samtidigt inrymmer medicinsk sakkunskap. Utredningen
konstaterar vidare att disciplinpåföljd enligt bestämmelserna
i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område inte kan åläggas en rättsläkare som
genomför en rättsmedicinsk obduktion då denna verksamhet
inte utgör hälso- och sjukvård i den mening som avses i
nämnda lag. Enligt utredningen bör även frågan om
disciplinpåföljder mot rättsläkare övervägas.
Enligt Osmo Vallo-utredningen bör även behovet av ett råd
för rättsliga frågor och dess organisation övervägas.
Socialstyrelsens rättsliga råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor (Rättsliga rådet) avger idag yttranden bl.a.
i rättsmedicinska ärenden. Enligt utredningen skulle ett
alternativ kunna vara att återinrätta ett rättsläkarråd, dvs.
ett organ i vilket enbart ingår experter med rättsmedicinsk och
annan medicinsk kompetens.
I detta sammanhang skall nämnas att Rättsmedicinalverket
har vidtagit olika åtgärder för att vidareutveckla den
rättsmedicinska verksamheten.
Behovet av en utredning
Den rättsmedicinska verksamheten är av stor betydelse för
rättsväsendets brottsutredande verksamhet. Kvalitetskraven i
den rättsmedicinska verksamheten är av det skälet höga.
Även för brottsoffer och den som misstänks för brott är det
viktigt att den rättsmedicinska verksamheten bedrivs effektivt
och med hög kvalitet. Nära kopplat till den rättsmedicinska
verksamheten bedrivs också vetenskaplig forskning. Ett
exempel är forskning om skadehändelser i samband med
trafikolyckor.
Osmo Vallo-utredningens betänkande har remissbehandlats.
Utredningens förslag om en översyn av den rättsmedicinska
verksamheten har tillstyrkts av en majoritet av
remissinstanserna. Mot bakgrund av vad utredningen kommit
fram till och remissutfallet anser regeringen att det finns skäl
att se över den rättsmedicinska verksamheten. Översynen
skall omfatta de frågor som Osmo Vallo-utredningen
uppmärksammat.
Uppdraget
En särskild utredare skall genomföra en ingående
kartläggning och beskrivning av de verksamheter som i dag
bedrivs inom Rättsmedicinalverket och Statens
kriminaltekniska laboratorium. Utifrån den beskrivningen
skall utredaren överväga för- och nackdelar med att slå ihop
verksamheterna till en myndighet. Om utredaren kommer
fram till att verksamheterna bör bedrivas vid en enda
myndighet skall han eller hon lämna ett fullständigt förslag
på hur myndigheten bör vara organiserad och utformad i
övrigt. I det sammanhanget skall bl.a. frågor som rör
myndighetens ledning, administration och säkerhetsrutiner,
verksamhetens finansiering, strategisk kompetensförsörjning,
förhållandet till andra myndigheter samt kontroll och tillsyn
över verksamheten ingående analyseras. Utredaren skall
också överväga vilka uppdragsgivare, myndigheter och
enskilda, som skall kunna vända sig till myndigheten i olika
ärenden. I det sammanhanget finns det anledning för
utredaren att särskilt uppmärksamma den ställning Statens
kriminaltekniska laboratorium i dag har på det
kriminaltekniska området inom polisorganisationen.
Om utredaren inte finner skäl att samla verksamheterna vid
en enda myndighet, skall han eller hon överväga hur
samordningen mellan myndigheterna kan vidareutvecklas
såväl inom olika sakområden som administrativt.
Utredaren skall också genomföra en översyn av den
rättsmedicinska verksamheten. Rättsläkarnas roll såväl inom
myndigheten som i enskilda brottsutredningar, tillsynen över
den rättsmedicinska verksamheten samt organisationen och
sammansättningen av ett råd för rättsliga frågor inom
rättsmedicinen skall omfattas av översynen. Förslagen i
Osmo Vallo-utredningen i denna del skall tjäna som
utgångspunkt för utredarens fortsatta överväganden.
I uppdraget ingår att, i alla delar, lämna förslag till
fullständiga författningsändringar och andra förändringar som
bedöms befogade. Utredaren skall noggrant analysera och
redovisa vilka ekonomiska konsekvenser förslagen kan
komma att medföra och lämna utförliga förslag på hur
kostnader kan finansieras. De förslag som lämnas med
anledning av översynen av den rättsmedicinska verksamheten
måste vara fullt genomförbara oavsett vilken lösning som
föreslås för organisationen av verksamheterna inom området.
Utredaren bör under arbetet fortlöpande samråda med i första
hand Rättsmedicinalverket, Rikspolisstyrelsen, Statens
kriminaltekniska laboratorium och Socialstyrelsen. Vid
behov bör utredaren även samråda med andra myndigheter
som kan komma att beröras av förslag som utredaren avser
att lämna.
Utredaren skall hålla berörda centrala
arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem
tillfälle att framföra synpunkter.
Utredaren skall, i den utsträckning han eller hon anser det
behövligt, samråda med organisationer som arbetar med
brottsofferfrågor, t.ex. Brottsofferjourernas Riksförbund.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 november 2006. Om
utredaren finner det lämpligt, kan han eller hon välja att
lämna en delredovisning av uppdraget.
(Justitiedepartementet)