Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 4 maj 2006 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den kommunala konsumentvägledningen och lämna förslag på hur den kan utvecklas för att en hög och mer likvärdig nivå ska kunna uppnås i hela landet. Utgångspunkten för uppdraget är att tillgången till en kommunal konsumentverksamhet med hög kvalitet är en fråga för den allmänna välfärden. Trots fördelarna för kommunerna att tillhandahålla konsumentvägledning och det faktum att den är samhällsekonomiskt lönsam, utvecklas verksamheten svagt i många kommuner. Den främsta målgruppen för konsumentvägledningen är de resurssvaga konsumenterna. I den konsumentpolitiska propositionen Trygga konsumenter som handlar hållbart - Konsumentpolitikens mål och inriktning (prop. 2005/06:105) föreslår regeringen ett nytt mål för konsumentpolitiken och redovisar sin strategi för att uppnå det nya målet. Den inriktning som anges i propositionen bör utgöra utredarens utgångspunkt. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2007. Bakgrund De kommunala konsumentvägledarna utgör ett värdefullt stöd till konsumenterna och fungerar som en viktig länk mellan statliga myndigheter och konsumenter. Konsumentvägledningens arbete och resultat är också viktigt för Konsumentverket att ta del av som ett underlag i konsumentarbetet och som styrinstrument för att sätta in resurser på problemområden. Ett kommunalt förankrat nätverk är av stor betydelse för att kunna uppnå de konsumentpolitiska målen. Kommunerna har genom sin lokalkännedom förutsättningar att anpassa sina verksamheter efter de särskilda villkor som råder i varje enskild kommun. Tack vare närheten till kommuninvånarna finns också goda möjligheter att upprätthålla kontakterna med enskilda konsumenter, den lokala handeln, skolor och organisationer. Att nå barn och unga är särskilt viktigt som en del i det förebyggande arbetet. Det kommunala arbetet har mycket stor betydelse när det gäller frågor som marknadsbevakning och produktsäkerhetsarbete, information till och utbildning av det lokala näringslivet, stöd till skolor och lärare samt stöd till ideella organisationer. Konsumentverkets undersökningar visar att kommunal konsumentverksamhet når ut till alla grupper i samhället och att det inte finns någon annan prövad modell för konsumentrådgivning till enskilda som når lika långt. En särskilt viktig målgrupp för konsumentvägledningen är de som i vanliga fall är svåra att nå med konsumentinformation. Bland dessa finns resurssvaga grupper, som t.ex. kan vara personer med knappa ekonomiska resurser, unga personer eller personer med bristande kunskaper i svenska språket. En viktig förutsättning för att nå dem som är i störst behov av information och konkret vägledning är närheten till dessa personer. För att kunna lämna komplicerade köpråd krävs ofta en personlig kontakt som ger möjlighet att diskutera saker som prestanda, ekonomi och miljöbelastning. Det är de mest resurssvaga konsumenterna i samhället som allra mest behöver denna typ av tjänst. Ett kontinuerligt förebyggande arbete är något som alla parter vinner på, såväl den enskilde konsumenten som näringsidkare och samhället. Konsumentverksamheten i de kommuner som i dag tillhandahåller vägledning varierar kraftigt i innehåll och omfattning. Det är enligt regeringen viktigt att den konsumentvägledning som tillhandahålls i kommunerna håller en så hög nivå som möjligt och är så långt möjligt likvärdig i hela landet. Alla konsumenter har rätt till ett starkt konsumentskydd. Genom ett sådant skapas trygga konsumenter som kan bidra till en sund samhällsutveckling. Det är angeläget att konsumenterna får vägledning och hjälp vid eventuella problem med marknadens aktörer. I konsumentskyddet ligger både att konsumenterna inte vilseleds eller utnyttjas på ett otillbörligt sätt och att de skall ha möjlighet att göra lämpliga och relevanta val. Den konsumentundersökning som på uppdrag av Jordbruksdepartementet genomfördes våren 2004 av TNS Gallup visade att den kommunala konsumentvägledningen är samhällsekonomiskt lönsam. Konsumentverkets uppföljningar av rådgivningsarbetet visar också att konsumenter som fått råd av konsumentvägledningen är nöjda med den hjälp de fått. Utvecklingen av varor och tjänster sker i dag i ett högt tempo. Antalet nya produkter ökar och många produkter blir alltmer komplexa. Allt fler aktörer kommer in på marknaden och verkar dessutom, som en följd av utvecklingen av den gemensamma inre marknaden, över gränserna. I takt med att fler marknader har utsatts för konkurrens ställs allt högre krav på den enskilda personen att göra egna val. Den enskilde har också större möjligheter att påverka sin ekonomi. Detta förutsätter ett större ansvarstagande, en ökad kunskap och medvetenhet och även större aktivitet från individen. I takt med dessa ökade krav finns ett stort behov av hjälp och stöd för den enskilde konsumenten, ett stöd som den kommunala konsumentvägledningen kan ge. De kommunala konsumentvägledarna har en viktig roll i produktsäkerhetsarbetet. Konsumentverket är enligt produktsäkerhetsförordningen ansvarig tillsynsmyndighet för de konsumentprodukter som inte handhas av andra myndigheter enligt annan författning. Behovet av marknadskontroll inom Konsumentverkets område förväntas öka för att uppnå en systematisk och effektiv kontroll. När det gäller utförande av marknadskontroll har Konsumentverket träffat avtal med ett 40 tal kommuner för ett samarbete med konsumentvägledarna i dessa. I Marknadskontrollutredningens betänkande Tillsyn för säkra varor och öppna marknader (SOU 2004:57) gjordes bedömningen att marknadskontrollen inom Konsumentverkets område måste utvecklas, bl.a. när det gäller samarbetet mellan Konsumentverket och kommunerna. Riktlinjer för den kommunala konsumentvägledningen lades första gången fast i en proposition 1975 (prop. 1975:40) och har sedan med smärre förändringar behandlats i flera av regeringens propositioner och skrivelser. En mer djupgående analys av den kommunala konsumentvägledningen gjordes senast 1991 i samband med att regeringen överlämnade en skrivelse om kommunal konsumentvägledning till riksdagen (skr. 1991/92:143). Vidare lämnade Konsumentpolitiska kommittén i sitt slutbetänkande Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29) flera förslag till hur den kommunala konsumentvägledningen kan utvecklas. Kommittén föreslog att konsumentvägledningen skall vara en obligatorisk uppgift för kommunerna. År 2001 utsågs en utredare för att biträda Justitiedepartementet med att utreda formerna för det statliga stödet till konsumentvägledningen i kommunerna (Ju2001:H). Utredarens redovisning av uppdraget (Ju2001/5516) ledde bl.a. till den tidsbegränsade satsning på 20 miljoner kronor för projekt i kommunerna, som regeringen gjorde 2001. Verksamheten i kommunerna Konsumentvägledning är en frivillig uppgift för kommunerna och bekostas till övervägande del av kommunala medel. Visst stöd utgår dock från staten, bl.a. i form av den kostnadsfria fortbildning som Konsumentverket erbjuder vägledarna. Det bör också framhållas att kommunerna enligt lag är skyldiga att tillhandahålla råd och anvisningar till skuldsatta personer. Enligt Konsumentverkets årliga lägesbeskrivning bedrivs denna verksamhet ofta inom ramen för den kommunala konsumentverksamheten. Förutsättningarna för att bedriva konsumentverksamhet skiljer sig betydligt åt mellan små och stora kommuner, bl.a. när det gäller ekonomiska resurser. De kommunala konsumentvägledarna har även en viktig roll i produktsäkerhetsarbetet. Flera kommuner har ingått avtal med Konsumentverket om att delta i marknadskontrollen av varors säkerhet. Den marknadsbevakande uppgiften kommer att öka under kommande år. Konsumentverket gör varje år en lägesbeskrivning av kommunernas konsumentverksamhet. I dag är nivån och omfattningen på konsumentverksamheten i kommunerna mycket varierande. Vissa kommuner har under de senaste åren, helt eller delvis, dragit ner på sin konsumentvägledning. I april 2006 hade 258 av landets 290 kommuner konsumentverksamhet. I Konsumentverkets årliga lägesbeskrivning, från 2005, konstaterade man att antalet kommuner med konsumentverksamhet ökat. Trots detta hade de samlade årsarbetskrafterna minskat, bland annat till följd av att allt fler kommuner träffat samarbetsavtal med varandra. Antalet tjänstetimmar har dock inte utökats i samband med att avtalen träffats. I lägesbeskrivningen konstaterade man vidare att de flesta, 70 procent av invånarna i Sverige, bor i en kommun som har konsumentvägledning motsvarande åtminstone en heltidsanställd arbetskraft. Konsumentverket noterade också att antalet köpråd minskat och att det förebyggande arbetet fortfarande utgör en alltför liten del av konsumentverksamheten. Konsumentverket kommer i slutet av maj 2006 presentera en aktuell lägesbeskrivning. År 2002 satsade regeringen 20 miljoner kronor för att stärka den kommunala konsumentverksamheten. Satsningen resulterade i många intressanta och givande projekt. Några av initiativen har kunnat leva vidare i den ordinarie verksamheten. Det finns flera exempel på hur man i den kommunala konsumentvägledningen har utvecklat sina arbetsformer utifrån lokala förutsättningar och behov. Flera av projekten bedrevs i områden där det finns många näringsidkare med utländsk bakgrund och som har bristande kunskaper om det konsumenträttsliga skyddet i Sverige. Ett exempel är det framgångsrika projektet under 2001-2003 i stadsdelen Bergsjön i Göteborgs kommun där många av invånarna är utlandsfödda. Där öppnade kommunen ett kontor med konsumentinformatörer som representerade olika språkgrupper. Målet med projektet var att öka invånarnas kunskap och medvetenhet om konsumentfrågor samt att stärka deras tilltro till och möjligheten att påverka utvecklingen i vardagsnära frågor. Uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av den kommunala konsumentverksamheten och ge förslag på hur en hög och mer likvärdig nivå kan uppnås i hela landet. Utgångspunkter Att konsumenterna har tillgång till en kommunal konsumentverksamhet med hög kvalitet är en fråga för den allmänna välfärden. Det faktum att den kommunala konsumentvägledningen är samhällsekonomiskt lönsam borde vara en drivkraft för utökad konsumentverksamhet. Trots fördelarna utvecklas verksamheten svagt i många kommuner. Det finns därför anledning att analysera förutsättningarna för verksamheten och överväga vilka åtgärder som behövs för att en hög och likvärdig konsumentverksamhet ska kunna uppnås i hela landet. Utredaren bör även fokusera på hur resurssvaga personer kan stärkas som konsumenter genom den kommunala konsumentvägledningen. Även barns och ungas villkor och förutsättningar som konsumenter bör belysas av utredaren. I den konsumentpolitiska propositionen Trygga konsumenter som handlar hållbart - Konsumentpolitikens mål och inriktning (prop. 2005/06:105) föreslår regeringen ett nytt mål: Trygga konsumenter som handlar hållbart. Regeringen anger också sin strategi för att uppnå målet. Barns och ungas kunskaper och erfarenheter och deras förutsättningar som konsumenter skall beaktas i alla sakområden. Dessa ställningstaganden bör utgöra utredarens utgångspunkt. Den kommunala konsumentvägledningen i dag Den utredare som nu får i uppdrag att se över den kommunala konsumentverksamheten skall göra en inventering av den kommunala konsumentverksamheten i hela landet, som inkluderar en beskrivning av hur kommunerna arbetar med vägledning till konsumenterna, hur kommunerna marknadsför denna verksamhet till kommuninvånarna, och särskilt belysa det förebyggande arbetet i konsumentverksamheten samt konsumentverksamhetens arbetsuppgifter inom produktsäkerhetsområdet. Effekterna av dessa insatser skall redovisas liksom en beräkning av de resurser som tagits i anspråk. Statligt stöd till kommunal konsumentvägledning Statligt stöd till kommunal konsumentvägledning kan ske på många olika sätt, t.ex. genom statlig finansiering, stöd till nya verksamhetsformer eller utbildning och information till konsumentvägledarna. Samverkan mellan olika parter kan också vara ett sätt att utveckla konsumentvägledningen och nå de grupper av konsumenter som är i störst behov av stöd. Utredaren skall - kartlägga hur de statliga stödinsatser som riktas till kommunal konsumentvägledning är utformade i dag och redovisa direkta och indirekta kostnader (t.ex. personalkostnader) för dessa insatser samt analysera vilka effekter de statliga insatserna ger olika typer av kommuner (t.ex. olika geografiska och storleksmässiga förutsättningar) och de stödgivande myndigheterna, - lämna förslag på hur staten kan stödja kommunerna i deras konsumentarbete för att de i högre grad skall nå de mest resurssvaga konsumenterna, - lämna förslag på hur det statliga stödet bör utformas i framtiden så att det bäst bidrar till verksamheten i olika typer av kommuner, och - lämna förslag till hur ett eventuellt ökat statligt stöd skall finansieras. Samordning av olika rådgivande och stödjande funktioner Det finns exempel på kommuner där samarbeten mellan olika typer av rådgivare har gett synergieffekter och lett till ett mer resurseffektivt arbete. I det s.k. Rådrummet i Karlstad jobbar konsumentvägledare tätt ihop med energirådgivare och Agenda 21-samordnare. De tre funktionerna ligger nära varandra och har förutsättningar att kunna stärka och komplettera varandra. Samordning inom kommuner kan också innebära att små kommuner kan erbjuda en bättre service till invånarna. Utredaren skall - redovisa erfarenheterna av kommunal samordning av olika rådgivande och stödjande funktioner gentemot kommuninvånarna, som t.ex. samarbetet mellan energirådgivare, Agenda 21-samordnare, budget- och skuldrådgivare samt konsumentvägledare. - redovisa samarbetet med Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå och Konsumenternas elrådgivningsbyrå redovisas samt beskriva eventuella gränsdragningsproblem, och - göra en jämförelse av internationella erfarenheter av en mer samordnad rådgivningsfunktion. Samverkan mellan kommuner Totalt sett har det under de senaste åren skett en minskning av konsumentverksamheten i kommunerna. Trots att fler kommuner har kunnat erbjuda konsumentvägledning har antalet årsarbetskrafter minskat. En orsak till detta är att antalet samarbetsavtal mellan kommunerna har ökat men att årsarbetskrafterna inte har ökat i relation till antalet kommuninvånare. Samverkan mellan kommuner är dock inte enbart ett sätt att spara in på verksamheten, tvärtom kan det ge medborgarna en mer utvecklad och bättre service. För små kommuner med begränsade resurser kan samverkan mellan kommuner och samordning inom dessutom vara den enda möjligheten att erbjuda en väl fungerande konsumentverksamhet. Utredaren skall - kartlägga den samverkan som i dag sker mellan kommuner på konsumentområdet, - utvärdera för- och nackdelar med denna samverkan i kommuner med olika storlek och geografiska förutsättningar, och - belysa eventuella svårigheter som uppkommit när kommunerna ingått samverkansavtal. Sammanfattande förslag Utredaren skall - föreslå en modell för hur konsumentvägledning kan utvecklas för att uppnå en hög och mer likvärdig nivå i hela landet, där möjligheten att utnyttja modern teknik för enskilda kommuners och myndigheters service ingår och hur detta skall finansieras, samt - lämna förslag på indikatorer för uppföljning av målet om en hög och likvärdig nivå i hela landet på den kommunala konsumentverksamheten och vem som skall ansvara för denna uppföljning. Samråd I sitt arbete skall utredaren samråda med utredningen om den kommunala kompetensen och kommunal samverkan (dir. 2006:47). Utredaren skall även samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning om redovisning av förslagens konsekvenser för små företag. Utredarens uppdrag skall bedrivas utåtriktat och i kontakt med myndigheter, kommuner, Sveriges Kommuner och Landsting, näringslivet samt övriga intressenter. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2007. (Jordbruksdepartementet)