Post 2563 av 5067 träffar
Statsimmunitet i svensk rätt, Dir. 2006:111
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 2006-11-09
Beslut vid regeringssammanträde den 9 november 2006
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall lämna förslag till hur FN:s
konvention om immunitet för stater och deras egendom
(United Nations Convention on Jurisdictional Immunities of
States and their Property) kan införlivas i svensk rätt.
I uppdraget ingår att analysera internationella regler om
statsimmunitet och den nya FN-konventionen. Därefter skall
motsvarande svenska regler granskas. Utredningsarbetet skall
redovisas senast den 31 augusti 2007.
Bakgrund
Stater ansågs i traditionell folkrätt ha rätt till absolut
immunitet. Det innebar bl.a. att stater och statsorgan hade
full immunitet från utländska domstolars jurisdiktion vid
tvistemål så länge de inte avsagt sig denna rätt.
Under 1900-talet utvecklades i statspraxis en viss
inskränkning av den absoluta statsimmuniteten. Enligt denna
praxis har staten rätt till immunitet om en tvist inför domstol
gäller statligt höghetshandlande men inte om tvisten gäller
t.ex. en kommersiell affärstransaktion. Med svensk terminologi
skulle man kunna tala om att immunitet råder i tvister som
uppstår till följd av statens myndighetsutövning till skillnad
från tvister som uppstår till följd av statens och statliga
myndigheters rent privaträttsliga rättshandlingar.
Praxis om begränsad immunitet är i dag väl etablerad men
den har kommit att tolkas olika i olika nationella rättssystem.
Detta har lett till en rättsosäkerhet för företag och andra som
har kommersiella förbindelser med stater.
FN:s konvention om statsimmunitet
FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom
antogs den 2 december 2004. Regeringen beslutade den 30
juni 2005 att Sverige skulle underteckna konventionen. Detta
skedde den 14 september 2005 med förbehåll för ratifikation.
För att konventionen skall träda i kraft krävs att den
ratificeras av 30 stater. Hittills har den undertecknats av 23
stater och ratificerats av tre stater (Norge, Portugal och
Österrike). Konventionen är resultatet av en lång process som
inleddes med att FN:s generalförsamling redan 1977 inbjöd
FN:s folkrättskommission (ILC) att studera frågan om
statsimmunitet.
Konventionen ger uttryck för en begränsad tillämpning av
statsimmuniteten och ger i det avseendet uttryck för en
kodifiering av sedvanerätten. Då olika stater tillämpat denna
regel olika får dock vissa av konventionens detaljer anses
skapa ny rätt.
Konventionen omfattar inte brottmål.
Svensk rätt
Det finns i dag ingen uttrycklig reglering av statsimmunitet i
svensk rätt. Domstolarna har därför grundat sina bedömningar på
en tolkning av folkrätt och tidigare svensk domstolspraxis.
Ett införlivande av internationella konventioner kan antingen
ske genom transformering eller inkorporering. Transformering
innebär att en konventionens innehåll helt eller delvis skrivs
om till lagtext för att passa i den interna rätten.
Inkorporering innebär att en internationell överenskommelse
införs i den interna rättsordningen utan att utformningen
ändras. Konventioner införlivas som huvudregel i svensk rätt
genom transformering.
Uppdraget
FN:s konvention om statsimmunitet skall analyseras och
jämföras med befintlig svensk domstolspraxis. En jämförelse
skall också ske mellan svensk praxis och andra länders rätt
vad gäller statsimmunitet.
Utredaren skall även göra en översikt av folkrättens regler om
statsimmunitet.
Utredaren skall vidare analysera om inkorporering eller
transformering av konventionen till svensk rätt är mest
ändamålsenligt samt vilka konsekvenser de olika metoderna
kan få. Slutligen skall utredaren lämna förslag till de
författningsändringar som blir nödvändiga för att införliva
konventionen och lämna författningskommentarer.
Statsimmunitet skall avgränsas emot andra typer av rättslig
immunitet.
Det kan också finnas andra aspekter inom ovanstående uppdrag
som aktualiseras under utredningens gång och kräver belysning.
Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och lägga
fram de förslag som anses nödvändiga. Innan utredaren framför
sådana förslag skall samråd ske med berörda myndigheter.
Redovisning av uppdraget
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti 2007.
(Utrikesdepartementet)