Post 2521 av 5067 träffar
Utredning om ratificering av den internationella konventionen om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment, Dir. 2007:14
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 2007-02-15
Beslut vid regeringssammanträde den 15 februari 2007
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall granska förutsättningarna för
Sverige att ratificera den internationella konventionen om
kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment
som antogs 2004 av den internationella
sjöfartsorganisationen, IMO.
Sjöfartsverkets rapport av den 25 februari 2005 till
regeringen skall ligga till grund för utredningen. Utredaren
skall klargöra såväl de utestående frågor som tas upp i
Sjöfartsverkets rapport som eventuella frågeställningar som
framkommit efter rapportens överlämnande. Utredaren skall
mot bakgrund av ovanstående också föreslå lämpliga
författningstexter.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 januari
2008.
Bakgrund
Världshandelsflottan uppskattas årligen transportera 3-4
miljarder ton barlastvatten över hav, sjöar och vattendrag.
Med fartygs barlastvatten transporteras marina växter och
djur samt bakterier och virus till områden som de inte kan
sprida sig till naturligt. Introduktion av främmande arter är
en av de främsta orsakerna till minskad biologisk mångfald
genom att inhemska arter slås ut. Det är nästan omöjligt att
bekämpa och utrota en art som introducerats i havsmiljön.
Främmande organismer som spritts genom barlastvatten kan
orsaka stor ekologisk och ekonomisk skada i den nya miljön
genom att sprida infektioner i dricksvattentäkter, slå ut
inhemska arter, ersätta arter som har ett högt ekonomiskt
värde, förstöra fisk- och musselodlingar, täppa igen
vattenintag till industrier, förstöra rekreationsmiljöer m.m.
I Sveriges närområde är Östersjön särskilt känslig för
etablering av främmande arter. Detta innanhav är dels en
förhållandevis ung miljö med få inhemska arter, dels utsatt
för stora miljöstörningar samt föremål för en omfattande
internationell sjöfart. Sårbara vattensystem är också Mälaren
och Vänern, som båda är viktiga dricksvattentäkter samtidigt
som där bedrivs internationell sjöfart.
Problematiken med främmande organismer som sprids med
barlastvatten är skälet till att IMO den 13 februari 2004
antog en ny internationell konvention om kontroll och hantering
av fartygs barlastvatten och sediment. Konventionen omfattar
juridiskt bindande regler för hantering av barlastvatten och
stöds av en rad riktlinjer för hur reglerna skall genomföras på
ett effektivt sätt. Av de fjorton tilltänkta riktlinjerna har
för närvarande elva antagits av IMO.
Den dag då konventionen träder i kraft skall alla fartyg som
omfattas av konventionen antingen 1) skifta barlastvatten i
vattenområden med ett djup på minst 200 meter och minst 50
nautiska mil från närmaste land, 2) behandla barlastvattnet
med godkända system så att koncentrationen av skadliga
vattenlevande organismer och patogener inte överstiger
angivna gränsvärden, 3) lämna barlastvattnet till
mottagningsanordning i land eller 4) använda någon annan
godkänd metod för hantering av barlastvatten. Under en
övergångsperiod 2009-15 skall fartygen successivt upphöra
med att skifta barlastvatten till havs. Från och med 2016 skall
det inte längre vara möjligt att skifta barlastvatten till
havs.
Konventionen träder i kraft tolv månader efter den dag då
minst 30 stater, vars handelsflottor sammanlagt motsvarar
minst 35 procent av världshandelsflottans bruttodräktighet,
har ratificerat konventionen.
Ett effektivt genomförande av konventionen skulle betydligt
minska riskerna för att främmande arter introduceras,
etablerar sig och orsakar problem. Bland annat skulle man
öka möjligheterna att i framtiden använda vattenresurser utan
ökade kostnader för bekämpning av skadliga främmande
organismer och rening av vatten.
Sverige har, genom att ratificera konventionen om biologisk
mångfald, förbundit sig att hindra introduktionen av
främmande arter som kan hota den biologiska mångfalden
och människors hälsa. Sverige har också åtaganden inom bl.a.
Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen. En
ratificering av den internationella konventionen om kontroll
och hantering av fartygs barlastvatten och sediment skulle
bidra till uppfyllandet av dessa mellanstatliga åtaganden.
Sjöfartsverkets utredning och utestående frågeställningar
Sjöfartsverket fick den 7 oktober 2004 i uppdrag av
regeringen att i samråd med Naturvårdsverket utreda och
redovisa vilka författningsändringar som krävs för att Sverige
skall kunna ratificera den internationella konventionen om
kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment.
Sjöfartsverket skulle vidare föreslå andra åtgärder för att
underlätta genomförandet av konventionens bestämmelser
samt analysera konsekvenserna av konventionens bestämmelser
och av eventuella föreslagna åtgärder. Verket skulle också
belysa vilka övriga internationella arbeten som pågår i syfte
att begränsa utsläppen av främmade organismer till de hav som
omger Sverige.
I en rapport den 25 februari 2005 redovisade Sjöfartsverket
sitt uppdrag. Sjöfartsverket framhåller i sin rapport en rad
utestående frågeställningar som skulle behöva klargöras inför
en ratificering av konventionen, bl.a. följande:
· vilken ansvarsfördelning som bör gälla mellan de
myndigheter som kommer att beröras av det nya regelverket,
· vilka de budgetära konsekvenserna blir för stat,
kommuner och privata företag,
· vilka principer som bör gälla för att täcka de ökade
kostnaderna för stat och kommuner,
· om det behövs en ny lag eller om befintlig lagstiftning
kan utvidgas med de regler som krävs för att införliva
konventionens krav,
· om havsrättskonventionen ger jurisdiktion i den ekonomiska
zonen och vilken verkställande jurisdiktion som i så fall
gäller,
· om nationell lagstiftning - såsom miljöbalken (1998:808),
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och
nationell lagstiftning om industrisekretess - är förenlig
med konventionens regler,
· vilka konsekvenser som ett försenat ikraftträdande av
konventionen skulle leda till,
· om Sverige, i avvaktan på att system för behandling av
barlastvatten skall bli tillgängliga, kan utfärda dispenser
från kravet på skifte av barlastvatten.
I Sjöfartsverkets rapport redovisas också en rad
frågeställningar av mer teknisk karaktär som behöver
klargöras inför ratificeringen, bl.a. följande:
· vilka de biologiska konsekvenserna kan bli om man inrättar
områden för barlastvattenskifte i svensk ekonomisk zon,
· om det är möjligt att begränsa ett område för skifte av
barlastvatten till att enbart gälla för fartyg som under sin
färd inte passerat områden där skifte kan ske,
· hur övriga Östersjöstater ser på inrättande av särskilda
barlastvattenskiftesområden alternativt ett allmänt förbud mot
sådana områden i Östersjön,
· om Sverige - antingen själv eller tillsammans med sina
grannländer - bör införa tilläggsåtgärder för att förebygga,
minska och eliminera överföring av främmande organismer,
· om Sverige bör ta fram program för att testa och bedöma ny
teknik för behandling av barlastvatten i enlighet med
konventionens regler samt vilken myndighet som i så fall bör
ansvara för detta,
· om det är praktiskt möjligt att inom sex timmar efter
provtagningstillfället analysera barlastvatten,
· om hamnar och varv bör installera mottagningsanordningar för
barlastvatten och sediment, hur detta bör ske samt hur de
inlämnade substanserna bör hanteras.
Uppdraget
Utredaren skall redovisa förutsättningarna för att Sverige
skall kunna ratificera den internationella konventionen om
kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment.
Utgångspunkt för utredningen är de utestående
frågeställningar som lyfts fram i Sjöfartsverkets rapport av
den 25 februari 2005. De viktigaste av dessa frågeställningar
återges i ovanstående avsnitt. Vidare skall såväl IMO:s
hantering av regelverket efter konventionens antagande som
den tekniska utveckling som skett inom området efter denna
tidpunkt beaktas i redovisningen.
Utredaren skall i sitt arbete samråda med berörda
myndigheter och organisationer. I utredningen skall särskild
vikt läggas vid regelförenkling. Utredaren skall lämna en
konsekvensbedömning av föreslagna åtgärder. Om de föreslagna
åtgärderna innebär kostnader för stat eller kommuner skall
finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna åtgärderna
innebär kostnader för privata företag skall samråd ske med
Näringslivets regelnämnd.
Utredaren skall mot bakgrund av ovanstående redovisning
föreslå lämpliga författningstexter.
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 januari
2008.
(Näringsdepartementet)