Post 2299 av 5067 träffar
Säkerheten vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting, Dir. 2008:51
Departement: Finansdepartementet
Beslut: 2008-04-29
Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2008
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska utreda i vilken utsträckning det
behövs säkerhetsfrämjande åtgärder i samband med
offentliga sammanträden i kommuner och landsting. Om
utredaren bedömer att det finns ett sådant behov ska
utredaren lämna förslag som gör det möjligt att förstärka
säkerheten vid sådana sammanträden. I första hand bör
utredaren överväga att lämna förslag till en lagstiftning som
gör det möjligt att genomföra säkerhetskontroller i form av
kroppsvisitation. Om det finns skäl som talar för en annan
lösning är utredaren oförhindrad att föreslå en sådan.
Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari
2009.
Bakgrund
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 regeringsformen (RF) är
varje medborgare i förhållande till det allmänna tillförsäkrad
informationsfrihet, dvs. frihet att inhämta och ta mot
upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden. Varje
medborgare är vidare, enligt 2 kap. 6 § RF, gentemot det
allmänna tillförsäkrad skydd mot påtvingat kroppsligt
ingrepp samt bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och
liknande intrång.
Såväl informationsfriheten som skyddet mot bl.a.
kroppsvisitation får enligt 2 kap. 12 § RF under vissa
allmänna förutsättningar begränsas genom lag. En första
förutsättning är att begränsningen görs för att tillgodose
ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den
(den s.k. proportionalitetsprincipen) och får heller inte sträcka
sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen
såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får heller
inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller
annan sådan åskådning.
För att informationsfriheten ska kunna begränsas gäller
därutöver, enligt 2 kap. 13 § RF, att begränsningen endast får
göras på grund av hänsyn till rikets säkerhet,
folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, en enskilds
anseende, privatlivets helgd, förebyggande och beivrande av
brott eller i övrigt endast om särskilt viktiga skäl föranleder
det. Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras
ska särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrande- och
informationsfrihet.
Skrivelse från Stockholms kommun
Stockholms kommun har i en skrivelse till regeringen
hemställt om att en möjlighet att kontrollera/kroppsvisitera
åhörare vid kommunfullmäktiges sammanträden införs. I
skrivelsen anför kommunen att det under senare år blivit
vanligare med hot om våld eller våld riktat mot
förtroendevalda på grund av det politiska uppdraget.
Kommunen skriver att dess fullmäktige som huvudstadens
beslutande församling är en utsatt grupp och att Stockholms
stadshus dessutom har ett symbolvärde. Stockholms kommun
vill att kommuner ska ges samma lagliga rätt som riksdagen
att förebygga brott som innebär allvarlig fara för någons liv,
hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.
Lagstiftning om säkerhetskontroll
Det finns bestämmelser i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll i riksdagens lokaler, lagen (1981:1064) om
säkerhetskontroll i domstol, lagen (2004:1100) om
luftfartsskydd och polislagen (1984:387) som ger möjlighet
att genomföra säkerhetskontroller i form av kroppsvisitation.
Hot mot förtroendevalda i kommuner och landsting
Hot riktade mot fullmäktige har inte tidigare kartlagts eller
studerats. Allmänna frågor om hot och våld mot
förtroendevalda har analyserats av kommittén om hot och
våld mot förtroendevalda i betänkandet Jakten på makten
(SOU 2006:46). Kommittén har, bland annat, kartlagt
omfattningen av brott mot förtroendevalda, sett över det
straffrättsliga skyddet för förtroendevalda och undersökt
vilket stöd och vilken hjälp förtroendevalda som utsatts för
brott erbjuds.
Kommittén lät genomföra en enkätundersökning där
förtroendevalda i kommuner och landsting själva fick uppge
omfattningen av trakasserier, hot och våld. För perioden
1999-2005 uppger cirka 20-25 % av de förtroendevalda att de
utsatts för någon form av trakasserier, 10-15 % för hot och
1-2 % för våld i någon form. De vanligaste källorna till
trakasserier, hot eller våld var enligt de förtroendevalda
missnöjda medborgare (ca 74 %). Därefter kommer psykiskt
sjuka personer (ca 45 %), lokala aktionsgrupper (ca 22 %),
högerextrema grupper (ca 13 %) och rasistiska grupper (ca
11 %).
Kommitténs förslag för att komma till rätta med problemen är
brett upplagda och inkluderar bland annat det egna ansvaret
hos polis, partier, medier, kommuner, landsting samt de
förtroendevalda. Kommittén föreslår även att regeringen
inrättar en särskild delegation för att mer långsiktigt följa
utvecklingen på området.
I en enkätundersökning utförd av Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet år 2004 hävdas att nära en femtedel
av samtliga ordförande i kommunala nämnder, under en
tvåårsperiod, har utsatts för våld eller hot om våld riktat mot
dem själva eller någon anhörig på grund av sitt politiska
uppdrag. (Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet, 2004, Ett hot mot demokratin)
Behovet av utredning
Förtroendevalda ska garanteras en säker miljö när de utövar
sina uppdrag. Flera kartläggningar visar att hot och våld riktat
mot förtroendevalda är ett betydande problem i Sveriges
kommuner och landsting. Om ett hot riktas mot fullmäktige i
en kommun eller i ett landsting finns det i dag få åtgärder
som kommunen eller landstinget kan vidta för att säkerställa
de förtroendevaldas och övriga medverkandes säkerhet.
Kravet på offentlighet i kommunallagen (5 kap. 38 §) gör att
det inte är möjligt att hålla fullmäktigesammanträden inom
stängda dörrar. Skyddet mot bl.a. kroppsvisitation i RF gör
att det inte är möjligt att utan stöd i lag genomföra
säkerhetskontroller som innebär någon form av
kroppsvisitation. Kommittén om hot och våld mot
förtroendevalda analyserade inte om det är möjligt att införa
någon form av säkerhetskontroll eller andra säkerhetshöjande
åtgärder vid offentliga sammanträden.
Med hänsyn till vikten av att förtroendevalda ska kunna utöva
sina uppdrag i en säker miljö framstår det som en brist att det
inte är möjligt att genomföra sådana åtgärder utan att det
finns ett så överhängande hot som krävs för att polisen ska få
genomföra kroppsvisitation. Mot införandet av
säkerhetsåtgärder ska ställas att det är en grundläggande
förutsättning för vår demokrati att bl.a. politiska församlingar
präglas av öppenhet och att medborgarna fritt kan ta del av
vad som försiggår där. En lagstiftning som gör det möjligt att
öka säkerheten i samband med fullmäktigesammanträden i
kommuner och landsting måste vara förenlig med skyddet för
medborgarnas informationsfrihet och skyddet mot
kroppsvisitation och andra ingrepp i RF. Centralt för denna
bedömning är den proportionalitetsprincip som
inskränkningar i nämnda fri- och rättigheter ska uppfylla.
Proportionalitetsprincipen innebär, som beskrivits
inledningsvis, bl.a. att lagen måste anpassas till behoven och
hotbildsbedömningen och att begränsningarna av
medborgarnas fri- och rättigheter inte får utformas på ett
sådant sätt att de går utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till det ändamål som föranlett dem.
Uppdraget
En särskild utredare ska bedöma hotbilden riktad mot
fullmäktigesammanträden och andra offentliga
sammanträden i kommuner och landsting samt kartlägga det
behov av och den efterfrågan på säkerhetshöjande åtgärder
som finns i Sveriges kommuner och landsting. Om utredaren
bedömer att det finns ett sådant behov ska utredaren lämna
förslag som gör det möjligt att öka säkerheten vid sådana
sammanträden. I första hand bör utredaren överväga och
lämna förslag till en lagstiftning som möjliggör
säkerhetskontroller i form av kroppsvisitation. Det ingår
därvid att även överväga och lämna förslag till bestämmelser
exempelvis om hur och av vem beslut ska fattas samt om
överklagande.
Om utredaren finner skäl som talar för en annan lösning än en
lagstiftning om säkerhetskontroller är utredaren oförhindrad
att föreslå en sådan.
Förslaget ska vara avpassat mot hotbilds- och
behovsbedömningen och vara förenligt med bestämmelserna
i RF om rätten till informationsfrihet och skyddet mot bland
annat kroppsvisitation och liknande intrång.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter och
organisationer. Utredaren ska inhämta upplysningar från
kommuner och landsting och samråda med Sveriges
Kommuner och Landsting.
Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari
2009.
(Finansdepartementet)