Regeringskansliets rättsdatabaser

Beslut vid regeringssammanträde den 21 december 2009 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare ges i uppdrag att se över och i förekommande fall lämna förslag till sådana ändringar i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. som kan behövas vidtas till följd av Europeiska kommissionens formella underrättelse av den 29 oktober 2009 . Utredaren ska i sitt förslag ta ställning till behovet av ändringar i annan lagstiftning föranledda av eventuella förslag till ändringar i filiallagstiftningen. Vidare ska utredaren överväga om det är i överensstämmelse med EU-rätten att i filiallagstiftningen införa en bestämmelse med innebörden att det till en registreringsmyndighet ska anmälas en representant med adress i Sverige som har behörighet att företräda företaget eller näringsidkaren och att företa de rättshandlingar som verksamheten i Sverige kräver. Detta under förutsättning att företrädare för företaget är bosatta utomlands. Utredaren ska även göra en översyn av filiallagstiftningen utifrån ett regelförenklings- och moderniseringsperspektiv. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2010. Bakgrund I lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. (lagen) regleras formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare. Lagen, med tillhörande förordning (1992:308) om utländska filialer m.m. (förordningen), innehåller regler om bl.a. registrering och innebär att alla utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare som lämnar begärda uppgifter blir registrerade och får bedriva näring i Sverige. Lagstiftningen grundas på de EU-rättsliga principerna om icke- diskriminering och etableringsfrihet och har bedömts förenliga med Rådets elfte direktiv (89/666/EEG) av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (se prop. 1991/92:88 s. 20). Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet) ska genomföras i svensk rätt. Tjänstedirektivet innehåller bestämmelser om administrativ förenkling, etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänsteleverantörer, tjänstemottagarnas rättigheter och tjänsternas kvalitet samt bestämmelser om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Syftet med direktivet är att stimulera tjänstesektorn genom att förenkla etablering och fri rörlighet inom EES samt stärka tjänstemottagarnas intressen. För att genomföra direktivet föreslås en ny horisontell lag om tjänster på den inre marknaden som tar upp bestämmelser om gemensamma kontaktpunkter, förfarandet vid tillståndsprövning, samarbete mellan myndigheter, information från tjänsteleverantörer, klagomålshantering samt diskriminerande villkor. Därutöver föreslås lagändringar eller nya bestämmelser inom de tjänsteområden som berörs av direktivets tillämpningsområde. Bland annat föreslås en ändring i 2 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. som innebär att kravet på att det ska finnas en i Sverige bosatt föreståndare för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet i Sverige men som inte är bosatta här ändras. Bestämmelsen formuleras i stället så att för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten. En proposition Genomförandet av tjänstedirektivet har beslutats av riksdagen (prop. 2008/09:187, bet. 2009/10:NU6, rskr. 2009/10:18). Lagändringarna i anledning av detta träder i kraft den 27 december 2009. Den svenska filiallagstiftningens överensstämmelse med EU-rätten I en informell skrivelse från Europeiska kommissionen den 28 november 2008 har kommissionen uppmärksammat att vissa av bestämmelserna i lagen och förordningen förefaller strida mot de grundläggande rättigheter som är inskrivna i artiklarna 43 och 49 i fördraget (numera artiklarna 49 och 56 i EU-fördraget). Skrivelsen tar främst sikte på 2, 5 och 10 §§ lagen och har i allt väsentligt samma innehåll som den formella underrättelsen. Regeringen har med anledning av kommissionens informella skrivelse beslutat om en ändring i förordningen för att den svenska lagstiftningen ska stå i överensstämmelse med tjänstedirektivet. Ändringen innebär att ett utländskt företag som är etablerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är tjänsteleverantör i den mening som avses i tjänstedirektivet inte ska omfattas av kravet på filial om företaget endast tillfälligt bedriver näringsverksamhet i Sverige. Förslaget har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet . Landsorganisationen, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation har i ett gemensamt remissyttrande över promemorian föreslagit en bestämmelse av följande lydelse: "Företag etablerat i utlandet eller näringsidkare bosatt utomlands ska under den tid som företaget eller näringsidkaren bedriver näringsverksamhet i Sverige till registreringsmyndigheten anmäla representant med adress i Sverige som har behörighet att företräda företaget eller näringsidkaren och att företa de rättshandlingar som verksamheten i Sverige kräver. Detsamma gäller företag etablerat i Sverige vars företrädare är bosatta utomlands". Kommissionen har i den formella underrättelsen anfört att vissa av bestämmelserna i den svenska filiallagstiftningen förefaller strida mot de grundläggande rättigheterna i artiklarna 43 och 49 i fördraget (numera artiklarna 49 och 56 i EU-fördraget). Det framgår sammanfattningsvis av kommissionens analys att följande anses strida mot EU- rätten: 1. Krav på varje tjänsteleverantör som önskar utöva verksamhet i Sverige, oavsett om det ska ske som tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller genom etablering, att etablera sig genom filial (2 § lagen). 2. Skyldighet för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater som vill öppna en filial att uteslutande bedriva verksamhet under en firma som innehåller det företagets namn som används i etableringsmedlemsstaten, vilket, om det utländska företagets firma kan förväxlas med en bestående firma eller ett bestående näringskännetecken i Sverige, kan göra det omöjligt för företaget att registrera sig och därigenom kunna utöva någon verksamhet i Sverige (5 § första stycket lagen). 3. Kravet på att tjänsteleverantörer ska göra en anmälan till registreringsmyndigheten och få filialen registrerad innan de kan inleda sin verksamhet på svenskt territorium (4 och 5 §§ förordningen). 4. Kravet på såväl svenska medborgare som medborgare i andra medlemsstater som är bosatta i en annan medlemsstat och som önskar tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige att utse en föreståndare som är bosatt i Sverige och anmäla denne till registreringsmyndigheten (2 § andra stycket). 5. Skyldigheten för en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat och som önskar tillhandahålla tjänster i Sverige att utse och till registreringsmyndigheten anmäla en särskild delgivningsmottagare som är bosatt i Sverige och som ska ta emot eventuella delgivningar av handlingar då verkställande direktören är bosatt i en annan medlemsstat (10 § andra stycket lagen). Med anledning av den formella underrättelsen ser regeringen ett behov av en översyn av den svenska filiallagstiftningen mot bakgrund av bestämmelserna i EU-fördraget. Uppdraget Den särskilda utredaren ges i uppdrag att se över lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och förordningen (1993:308) om utländska filialer m.m. och om det behövs lämna förslag till förändringar som behöver vidtas för att bestämmelserna ska stå i överensstämmelse med EU-rätten. Utredaren ska beakta innehållet i kommissionens informella brev av den 28 november 2008 och regeringens svarsskrivelse av den 17 februari 2009 samt kommissionens formella underrättelse av den 29 oktober 2009. Utredaren ska väga in de ställningstaganden som gjorts i propositionen om det svenska genomförandet av tjänstedirektivet (prop. 2008/09:187). Utredaren ska ta ställning till om det är i överensstämmelse med EU-rätten att i den svenska filiallagstiftningen införa ett krav på representant liknande det förslag som framförts av de fackliga organisationerna. Om utredaren bedömer att det inte är lämpligt att tillhandahålla en lösning inom filiallagstiftningen, ska utredaren avstå från att lämna förslag i denna del och även redovisa de överväganden som lett fram till bedömningen. Därutöver ska utredaren göra en översyn av lagstiftningen utifrån ett regelförenklings- och moderniseringsperspektiv. Utredaren ska särskilt lägga vikt vid regelförenkling, t. ex. åtgärder som minskar företagens administrativa kostnader eller som ger en märkbar förändring i företagens vardag. Utredaren ska göra en konsekvensutredning av eventuella föreslagna ändringar i filiallagstiftningen och belysa effekterna av dessa. Därvid ska 14, 15 och 15 a §§ i kommittéförordningen (1998:1474) tillämpas för att ange kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar. Det kan exempelvis röra sig om effekter som gäller möjligheten att bekämpa ekonomisk brottslighet, frågor om bokföring och revision, Arbetsmiljöverkets möjligheter att utöva tillsyn samt arbetstagarorganisationernas möjlighet att etablera kontakt med utländska arbetsgivare. Utredaren ska även föreslå de följdändringar i annan lagstiftning som utredaren anser nödvändiga att göra i detta sammanhang. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för företag ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd. Utredaren bör studera de lösningar som valts i de övriga nordiska ländernas associationsrättsliga lagstiftning. Om utredarens förslag medför ökade kostnader för det allmänna ska förslag till finansiering inom berörda utgiftsområden lämnas. Utredaren ska även samråda med berörda myndigheter och organisationer som t.ex. arbetsmarknadens parter och hålla sig informerad om kommissionens inställning till den svenska filiallagstiftningen. Utredaren ska följa det pågående arbetet inom Regeringskansliet när det gäller inskränkning i revisionsplikten och enklare redovisningsregler. Redovisning av uppdraget Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2010. (Näringsdepartementet)