Post 1997 av 5066 träffar
Tilläggsdirektiv till Förvarsutredningen (Ju 2009:03), Dir. 2010:63
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 2010-06-10
Beslut vid regeringssammanträde den 10 juni 2010
Utvidgning av uppdraget och förlängd utredningstid
Med stöd av regeringens bemyndigande den 5 februari 2009 har
ansvarigt statsråd gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a.
genomföra en övergripande analys av utlänningslagens
bestäm-melser om förvar samt lägga fram nödvändiga förslag till
författningsändringar eller andra åtgärder (dir. 2009:1).
Utredningen, som har antagit namnet Förvarsutredningen, har den
15 juni 2009 lämnat ett delbetänkande (SOU 2009:60). Regeringen
har beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen den 10
september 2009 (dir. 2009:83) och den 14 januari 2010 (dir.
2010:3). Regeringen utvidgar nu utredarens uppdrag och förlänger
utredningstiden.
Verkställighetshinder i utlänningslagen
Enligt 12 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716) får ett beslut
om att avvisa eller utvisa en utlänning inte verkställas förrän
utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon
har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har
flyttats över till ett annat land. Vidare får verkställighet av
ett beslut om avvisning eller utvisning inte ske om utlänningen
står under åtal här i landet. Dessa bestämmelser om
verkställighetshinder till-kom år 1995. I förarbetena uttalade
regeringen bl.a. att det skulle te sig stötande om en utlänning
skulle kunna begå brott här i landet utan att i realiteten
riskera någon form av påföljd. Någon diskussion om hur man bör
se på situationen att den som ska avlägsnas är brottsmisstänkt
men inte dömd eller åtalad förekom inte i förarbetena. Mot denna
bakgrund fick utredaren genom tilläggsdirektiv den 14 januari
2010 i uppdrag att se över behovet av lagreglering eller andra
åtgärder när det gäller avlägsnande av utlänning som är
misstänkt för brott men för vilken verkställighetshinder enligt
gällande reglering inte föreligger.
Finns det behov av ytterligare verkställighetshinder?
Det saknas verkställighetshinder i utlänningslagen när det
gäller begäran från annan stat om utlämnande eller överlämnande
av en person som är föremål för brottsutredning alternativt
redan är dömd för brott. Bestämmelser om utlämning för brott
från Sverige finns i lagen (1997:668) om utlämning för brott och
lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge. Lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige
enligt en europeisk arresteringsorder reglerar över-lämnande av
en person som eftersöks enligt en europeisk arresteringsorder
till en medlemsstat i Europeiska unionen. I lagen (1994:569) om
Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott
mot internationell humanitär rätt, lagen (2002:329) om samarbete
med Internationella brottmåls-domstolen och lagen (2006:615) om
samarbete med Special-domstolen för Sierra Leone finns dessutom
bestämmelser om utlämning och överlämnande till dessa domstolar.
I utlännings-lagen finns sedan den 1 januari 2010 bestämmelser
som bl.a. möjliggör ett överlämnande, utlämning eller
överförande inom ramen för internationellt straffrättsligt
samarbete utan hinder av att en fråga om uppehållstillstånd är
föremål för prövning (12 kap.8 a §).
Det finns skäl att överväga om den utländska lagföring eller
straffverkställighet som omfattas av en begäran om utlämning
eller överlämnande för brott i fråga om verkställighetshinder
bör likställas med ett motsvarande svenskt förfarande.
Verkställs avvisningen eller utvisningen kan lagföring eller
verkställighet av straff omöjliggöras i ett tredje land som
begärt utlämning eller överlämnande. Detta kan försvåra det
internationella rättsliga samarbetet och vara svårförenligt med
Sveriges åtaganden enligt konventioner som reglerar utlämning
eller överlämnande för brott.
Om avvisning eller utvisning sker till en stat som även begärt
utlämning eller överlämnande för brott, förlorar den av- eller
utvisade det skydd mot lagföring eller frihetsberövande för
tidigare brott som den så kallade specialitetsprincipen ger vid
utlämning eller överlämnande för brott. Den som avvisas eller
utvisas istället för att utlämnas kan därför försättas i en
sämre situation och det kan även medföra andra skillnader för
den enskilde. Förhållandet mellan migrationsrättsliga och
straffrätts-liga former för att överföra någon till en annan
stat väcker frågor om iakttagande av mänskliga rättigheter i
enlighet med internationella regler och praxis.
Utredaren ska, mot ovanstående bakgrund, överväga om det finns
behov av ytterligare verkställighetshinder i utlännings-lagen då
ett land begär en utlänning utlämnad eller överlämnad för brott.
Om det behövs, ska utredaren lägga fram förslag till
författningsändringar eller andra åtgärder med anledning av
dessa överväganden.
Utredaren ska vid genomförande av uppdraget samråda med
Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Migrationsverket samt
andra myndigheter i den utsträckning som utredaren finner
lämpligt.
Enligt de ursprungliga direktiven ska uppdraget redovisas senast
den 15 juni 2010. Tiden för redovisning av uppdraget förlängs
till den 15 februari 2011.
(Justitiedepartementet)