Post 1990 av 5066 träffar
Underhållsansvaret för vissa renskötselanläggningar, Dir. 2010:70
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 2010-06-17
Beslut vid regeringssammanträde den 17 juni 2010
Sammanfattning
En särskild utredare ska
· göra en genomgång av behovet av att behålla de
renskötselanläggningar på statens mark ovanför odlingsgränsen
och på renbetesfjällen som Samefonden har underhållsansvaret för,
· i de fall anläggningen bör behållas, inleda förhandlingar med
berörd sameby om övertagande av underhållsansvaret,
· i de fall samebyn inte vill överta underhållsansvaret för
anläggningen, överväga om den bör rivas om inte anläggningen
behövs för allmänna ändamål och i sådana fall lämna förslag till
hur det fortsatta underhållet bör finansieras.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2011.
Bakgrund
Länsstyrelserna är ägare, huvudman, förvaltare, tillsynsansvarig
eller underhållsansvarig för ett stort antal anläggningar på
statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Anläggningarna har i de flesta fall uppförts som s.k.
beredskapsarbeten från början av 1950-talet.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1972
tillkallades sakkunniga med uppdrag att förhandla med landets
samebyar om övertagande av underhållsansvaret för vissa
renskötselanläggningar. De sakkunniga, som antog namnet
Förhandlingsgruppen för renskötselanläggningar, redovisade
uppdraget i fem delrapporter mellan åren 1975 och 1978. Vissa
anläggningar som samebyarna inte ville ta emot eller som
förhandlingsgruppen bedömde att staten fortsatt borde vara ägare
till eller huvudman för, föreslogs underhållas med medel från
Samefonden. Det var främst fråga om byskiljande stängsel,
stugor, slakterier, vägar, båthus och bryggor och som till
största delen användes i renskötseln. Storleken på det årliga
underhållet fastställdes som en procentsats av anläggningarnas
anskaffningsvärde. Styrelsen för Samefonden åtog sig genom
beslut den 24 maj 1983 att finansiera underhållet av dessa
anläggningar. Länsstyrelsen ansöker därför årligen hos styrelsen
för Samefonden om en ram för underhållet. Länsstyrelsen beslutar
sedan hur de beviljade medlen ska användas.
Kostnader för underhåll av anläggningarna
Kostnaden för det årliga underhållet beräknades till 2 procent
av återanskaffningskostnaden för anläggningarna. Styrelsen för
Samefonden beviljade för åren 2007 och 2008 totalt närmare 3,2
miljoner kronor per år för underhållet, vilket understiger
kostnaden för det årliga underhållet. För 2009 yrkade
länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
att totalt närmare 5,7 miljoner kronor skulle få användas,
vilket enligt de motsvarade de verkliga underhållskostnaderna.
Styrelsen för Samefonden beviljade för 2009, med åberopande av
medelsbrist till följd av den allmänna nedgången på börsen,
totalt knappt 2 miljoner kronor för underhållet.
Samefondens inkomster
Samefondens inkomster består huvudsakligen av avgifter för
upplåtelser av nyttjanderätt på statens mark ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Enligt 34 §
rennäringslagen (1971:437) ska nämligen hälften av
upplåtelseavgifterna tillfalla berörd sameby och den andra
hälften Samefonden. Regeringen beslutar för varje år det högsta
belopp som styrelsen för Samefonden får disponera ur fonden för
den med fondmedel finansierade verksamheten. Detta belopp har
under senare år varit 8,2 miljoner kronor, vilket ungefär
motsvarar fondens inkomster.
Rennäringspolitiska kommitténs förslag
Rennäringspolitiska kommittén föreslog i betänkandet En ny
rennäringspolitik - öppna samebyar och samverkan med andra
markanvändare (SOU 2001:101) bland annat att samtliga
intrångsersättningar bör tillfalla berörd sameby och inte som nu
delas mellan samebyn och Samefonden. Detta skulle innebära att
Samefondens inkomster minskar. En genomgång borde enligt
utredningen därför göras av de anläggningar som Samefonden
enligt åtagandet underhåller med målsättningen att
underhållsansvaret förs över till staten eller samebyn.
Utredningsbehov
Någon genomgång av behovet av att behålla de anläggningar som
Samefonden har underhållsansvar för har inte skett sedan
styrelsen för Samefonden åtog sig ansvaret 1983. Länsstyrelserna
bedömer de verkliga underhållskostnaderna till närmare 5,7
miljoner kronor per år. Detta motsvarar nästan 70 procent av det
belopp som står till fondstyrelsens disposition för
bidragsgivning för olika ändamål. Det bör av dessa skäl ske en
genomgång av Samefondens underhållsansvar för anläggningarna
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Uppdraget
En särskild utredare ska göra en genomgång av vilka av de
renskötselanläggningar på statens mark ovanför odlingsgränsen
och på renbetesfjällen som Samefonden har det finansiella
underhållsansvaret för som behövs. Finner utredaren att
anläggningen bör behållas ska utredaren förhandla med berörd
sameby om övertagande av underhållsansvaret. Vill samebyn inte
överta underhållsansvaret för anläggningen bör den rivas om inte
anläggningen behövs för allmänna ändamål. Utredaren ska i sådana
fall lämna förslag till hur det fortsatta underhållet bör
finansieras.
Förslagen ska vara i överensstämmelse med regeringens ambition
om en generell regelförenkling.
En konsekvensbedömning ska göras för samtliga förslag. I
bedömningen ska det, utöver de statsfinansiella konsekvenserna,
också särskilt redovisas konsekvenser för företagen. Förslag ska
utformas så att företagens administrativa kostnader hålls så
låga som möjligt. För de förslag som har statsfinansiella
effekter ska utredaren även lämna förslag till finansiering.
Utredaren ska samråda med länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Sametinget och andra berörda
myndigheter samt Svenska Samernas Riksförbund och andra berörda
organisationer.
Redovisning av uppdraget
Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2011.
(Jordbruksdepartementet)