Post 1987 av 5066 träffar
Översyn av lagen om åtgärder mot förorening från fartyg, Dir. 2010:73
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 2010-07-15
Beslut vid regeringssammanträde den 15 juli 2010
Sammanfattning
En särskild utredare ska se över lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg bl.a. i syfte att göra lagen mer
systematisk, effektiv, användarvänlig och lättare att
överblicka. Om utredaren finner det lämpligt ska en ny lag
föreslås. Som en följd härav bör även den nuvarande förordningen
(1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg ses över och
eventuellt ersättas med en ny.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2011.
Bakgrund
Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, den
s.k. LÅFF, trädde i kraft den 1 januari 1981 och ersatte då
lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
och lagen (1976:6) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
inom Östersjöområdet.
Behovet av utredning
Efter tillkomsten av LÅFF har regleringen av förorening från
fartyg utvecklats i mycket stor omfattning. Ett flertal av
bilagorna i 1973 års internationella konvention till
förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL 73/78) har trätt
i kraft och genomförts i den svenska regleringen. Den så kallade
Östersjöstrategin om mottagning av fartygsgenererat avfall och
tillhörande frågor infördes i lagen 2001. Till det kan nämnas
att ett antal EU-rättsakter har genomförts i lagen de senaste
åren. Detta har medfört att LÅFF ändrats ett stort antal gånger
och blivit mycket svår att överblicka och använda. Dåvarande
Sjöfartsinspektionen hos Sjöfartsverket pekade i en skrivelse,
daterad den 21 december 2007, på bl.a. några av problemen med
den nuvarande lagen och förordningen. För att förbättra LÅFF och
göra den mer användarvänlig krävs, enligt Sjöfartsinspektionen,
så genomgripande förändringar att det finns anledning att
överväga att ersätta den med en ny lag. Som en följd härav ansåg
Sjöfartsinspektionen att den nuvarande förordningen om åtgärder
mot förorening från fartyg också bör ses över. Regeringen delar
Sjöfartsinspektionens uppfattning.
Uppdraget
En särskild utredare ska se över lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg i syfte att göra den mer systematisk,
effektiv, användarvänlig och lättare att överblicka för både
enskilda och det allmänna. Utredaren ska lämna de
författningsförslag som denna översyn ger anledning till. Om
utredaren finner det lämpligt ska en ny lag föreslås. Även
förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg
bör ses över och om lämpligt ersättas med en ny förordning.
Bestämmelserna på miljöområdet har förändrats i snabb takt och
LÅFF eller en eventuell ny lag bör utformas på ett sådant sätt
att framtida internationella, EU-rättsliga eller nationella
bestämmelser blir enkla att infoga. Bland annat ska utredaren
beakta de möjligheter som regeringsformen ger att delegera
normgivning till regering och myndigheter.
Utredaren ska särskilt utreda följande frågeställningar:
Fartygssäkerhetslagen
Fartygssäkerhetslagen (2003:364) har en likartad funktion som
LÅFF, men skiljer sig från denna då fartygssäkerhetslagen har
fartygens säkerhet som skyddsintresse och LÅFF har miljöskydd. I
nuvarande LÅFF saknas flera bestämmelser av generell natur såsom
t.ex. rätten att förbjuda ett fartygs resa om tillsynsmyndigheten nekas
tillträde till fartyget.
Utredaren ska undersöka möjligheten att, om det är praktiskt
möjligt, införa likartade grundläggande bestämmelser i LÅFF som
i dag finns i fartygssäkerhetslagen.
Finansiering på bekostnad av fartygets redare eller ägare
Enligt 7 kap. 9 § LÅFF får Transportstyrelsen i vissa fall låta
verkställa en åtgärd på bekostnad av fartygets redare eller
ägare. Transportstyrelsen har möjlighet att kräva att säkerhet
ska ställas för betalningen. Det finns emellertid inget
finansieringssystem för de fall då fartyget saknar känd ägare
eller då ägaren saknar tillgångar. Utredaren ska analysera
gällande finansieringssystem och föreslå hur de problem som kan
uppstå då fartyget saknar känd ägare eller då ägaren saknar
tillgångar kan motverkas.
Översyn av sanktionssystemet
Utredaren ska se över sanktionssystemet i LÅFF i syfte att göra
det enklare och mer effektivt. I arbetet med översynen ska
utredaren särskilt titta på möjligheten att förtydliga reglerna
om straffsanktioner för att säkerställa ett effektivt system för
efterlevnad av de föreskrivna kraven. Utredaren ska därutöver ta
ställning till om det är möjligt och lämpligt att utöka de
rättsliga grunderna att meddela nyttjandeförbud eller införa
administrativa sanktioner i stället för de straffrättsliga
sanktioner som kan utdömas. Detta för att överträdelser ska
beivras i högre utsträckning än vad hittills varit möjligt
vilket på sikt bör medverka till bättre efterlevnad av
lagstiftningen. Vid sina överväganden om sanktionssystemet ska
utredaren beakta Sveriges i sammanhanget relevanta
internationella och mellanstatliga åtaganden.
Regleringens tillämpningsområde
Utsläppsbestämmelserna i LÅFF är, såvitt avser olja, inte
tilllämpliga på fritidsfartyg. När det gäller sådana fartyg
anges endast att utsläpp av olja eller oljehaltig blandning bör
undvikas om det är praktiskt möjligt. Utredaren ska överväga om
LÅFF i alla dess delar ska bli tillämplig även för fritidsbåtar.
Konsekvensbeskrivning
Utredaren ska göra en konsekvensutredning av lämnade
författningsförslag och belysa effekterna av dessa. I de
konsekvensbeskrivningar som ingår i uppdraget ska utredaren
redovisa och om möjligt beräkna de följder i form av
administrativa lättnader för enskilda och det allmänna som kan
uppstå. Utredaren ska särskilt beakta regeringens arbete med
regelförenkling och föreslå möjliga förenklingar som har
identifierats inom ramen för utredningen.
Utredaren ska även bedöma och redovisa förslagens eventuella
direkta och indirekta konsekvenser av betydelse för miljön. Till
det hör att belysa de fördelar och nackdelar förslagen får på
det samlade miljöarbetet.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter och
organisationer. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober
2011.
(Näringsdepartementet)