Post 1707 av 5066 träffar
Utstationering på svensk arbetsmarknad, Dir. 2012:92
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Beslut: 2012-09-27
Beslut vid regeringssammanträde den 27 september 2012
Sammanfattning
En parlamentarisk kommitté ska utvärdera de ändringar som
gjordes i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare,
den s.k. lex Laval, med anledning av Lavaldomen. För att
ut-värderingen ska vara möjlig att genomföra är det nödvändigt
att först kartlägga hur utstationeringssituationen i Sverige ser
ut. Kartläggningen ska bl.a. omfatta antalet utstationerade
arbets-tagare i Sverige per år, vilka länder arbetstagarna
utstationeras ifrån och i vilka branscher utstationering
vanligen sker.
Med kartläggningen som utgångspunkt ska kommittén
- utvärdera om tillämpningen av lex Laval fungerar så att
skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande ar-bets-
och anställningsvillkor kan säkerställas,
- utvärdera och bedöma tillämpningen av bestämmelserna om
Arbetsmiljöverkets uppgift att tillhandahålla information och
arbetstagarorganisationernas skyldighet att lämna in
kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket ur ett
förut-sebarhetsperspektiv, samt vid behov föreslå lagändringar
eller andra åtgärder, och
- överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den
svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.
Utstationerade arbetstagares villkor i Sverige
Efter att EG-domstolen meddelat Lavaldomen (mål C-341/05 Laval
un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska
Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1, Byggettan och Svenska
Elektrikerförbundet, REG 2007 s. I-11767), be-slutade riksdagen
om de lagändringar som på grund av domen ansågs nödvändiga i
lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare
(utstationeringslagen). Lagändringarna trädde i kraft i april
2010 (prop. 2009/10:48, bet. 2009/10:AU5, rskr. 2009/10:211).
Alltsedan dess har frågan om möjligheterna att säkerställa
skyddet för utstationerade arbetstagares arbets- och
anställningsvillkor i Sverige varit omdiskuterad.
Den s.k. lex Laval innebar att möjligheterna för svenska
ar-betstagarorganisationer att vidta stridsåtgärder för att få
till stånd ett kollektivavtal begränsades i
utstationeringssituationer.
Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i dessa
bestäm-melser, som gäller uthyrda utstationerade arbetstagare
(se prop. 2011/12:178). Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2013.
Samtidigt med lex Laval infördes i utstationeringslagen
be-stämmelser som gav Arbetsmiljöverket i uppgift att
tillhandahålla information om tillämpliga arbets- och
anställningsvillkor och arbetstagarorganisationerna skyldighet
att lämna in kollek-tivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket.
Syftet var att göra ut-stationeringsreglerna mer förutsebara.
Tillämpningen av dessa bestämmelser fungerar dock inte som
avsett och endast ett fåtal kollektivavtalsvillkor har lämnats
in till Arbetsmiljöverket.
Informationsskyldigheten är en av de frågor kopplade till
ut-stationering som förhandlas på EU-nivå. Sedan våren 2012
på-går förhandlingar om ett s.k. tillämpningsdirektiv, förslag
till Europaparlamentets och Rådets direktiv om genomförande av
direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband
med tillhandahållande av tjänster (KOM (2012) 131 slutlig).
Förslaget innehåller även bestämmelser om nationella
kon-trollåtgärder, samarbete mellan myndigheter m.m.
Även om lex Laval bara har gällt i drygt två år och
erfaren-heterna av bestämmelsernas tillämpning därför är
relativt be-gränsade, finns det ändå anledning att redan nu
utvärdera hur de fungerar i praktiken. När det gäller
bestämmelserna om in-formationsskyldighet och inlämning av
kollektivavtalsvillkor, finns det fortfarande behov av att se
till att de leder till förutsebarhet. En utvärdering av
bestämmelserna ur det perspektivet är därför nödvändig.
I juni 2011 tillkännagav riksdagen som sin mening (bet.
2010/11:AU10) att regeringen ska tillsätta en särskild utredning
med uppdrag att göra en översyn av lex Laval. Tillkännagivan-det
i denna del omfattade bl.a. den s.k. bevisregeln (5 a § andra
stycket utstationeringslagen), inlämningen av kollektivavtal
till Arbetsmiljöverket och frågan om huruvida Medlingsinstitutet
borde ansvara för uppgiften att tillhandahålla information om
kollektivavtal i stället för Arbetsmiljöverket.
Uppdraget att klarlägga hur lex Laval fungerar i praktiken
Hur är situationen för utstationerade arbetstagare i Sverige?
- Kommittén ska kartlägga utstationeringssituationen i Sverige.
I dag finns det inte någon samlad kunskap om hur
utstationer-ingssituationen ser ut i Sverige. Vi vet därmed inte
hur många arbetstagare som utstationeras till Sverige, från
vilka länder de kommer, hur långa utstationeringsperioderna är
eller i vilka branscher som utstationeringar vanligen sker. För
att en utvär-dering av lex Laval ska vara möjlig att genomföra
är det därför nödvändigt att först kartlägga hur
utstationeringssituationen i Sverige ser ut.
Kartläggningen ska omfatta
- antalet utstationerade arbetstagare i Sverige per år,
- vilka länder arbetstagarna utstationeras ifrån,
- vilka branscher utstationering vanligen sker i,
- hur långa utstationeringsperioderna är, och
- hur stor del av de utstationerade arbetstagarna som
utstationeras inom ramen för arbetsgivarens tillhandahållande
av tjänster över gränserna, internt inom en koncern och av
arbetsgivare som hyr ut eller ställer arbetskraft till
förfogande till ett användarföretag som är etablerat i Sverige
eller bedriver verksamhet här.
Som regeringen har aviserat i budgetpropositionen för 2013
(prop. 2012/13:1, utgiftsområde 14) bör utländska arbetsgivare
som utstationerar arbetstagare i Sverige få en skyldighet att
göra en anmälan till Arbetsmiljöverket (se Ds 2011:22
Anmälningsskyldighet vid utstationering samt förtydligande
avseende missbruk av visstidsanställningar enligt
anställningsskyddslagen). Regeringen har föreslagit en
förstärkning av Arbetsmiljöverkets anslag för detta ändamål och
avser att återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar.
Nödvändigt faktaunderlag för kartläggningen finns i nuläget
sannolikt hos en rad olika aktörer, däribland Arbetsmiljöverket,
Migrationsverket, Kommerskollegium, arbetsmarknadens parter,
institutioner på EU-nivå och inom den akademiska forskningen.
Det är viktigt att kommittén inhämtar faktaunderlaget utifrån en
bred ansats.
Utvärdering av tillämpningen av lex Laval
Kommittén ska
- undersöka hur arbetstagarorganisationerna arbetar med att
säkerställa utstationerade arbetstagares grundläggande ar-bets-
och anställningsvillkor,
- undersöka hur den s.k. bevisregeln i lex Laval tillämpas i
praktiken,
- bedöma om tillämpningen av lex Laval fungerar så att skyd-det
för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och
anställningsvillkor kan säkerställas, och
- överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den
svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Det övergripande syftet med lex Laval är att ge
arbetstagaror-ganisationerna möjlighet att ytterst genom
vidtagande av strids-åtgärder upprätthålla en svensk
minimistandard på villkoren, utan att systemet diskriminerar
utstationerande arbetsgivare eller hindrar den fria rörligheten
för tjänster på ett sätt som strider mot EU-rätten.
Det är av stor vikt att den svenska arbetsmarknadsmodellen
fungerar tillfredsställande i utstationeringssituationer och att
tillämpningen av de regler som gäller på området leder till att
utstationerade arbetstagare får det skydd för arbets- och
anställ-ningsvillkor när de arbetar i Sverige som de är
berättigade till enligt utstationeringsdirektivet
(Europaparlamentets och Rådets direktiv 96/71/EG om
utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande
av tjänster).
Det är arbetsmarknadens parter som övervakar och kontrol-lerar
att ingångna kollektivavtal följs. I nationella förhållanden är
det i allmänhet tillåtet för en arbetstagarorganisation att
vidta stridsåtgärder i avsikt att få till stånd ett
kollektivavtal, om något sådant inte gäller hos arbetsgivaren. I
utstationeringssituationer har arbetstagarorganisationerna sitt
ansvar för att övervaka och kontrollera att utstationerande
arbetsgivare verkligen tillämpar sådana villkor som får krävas
enligt utstationeringsdirektivet. Arbetstagarorganisationerna
har följaktligen en central roll för att säkerställa att det
svenska systemet fungerar på ett sätt som uppfyller EU-rättens
krav.
Det är arbetstagarorganisationerna som i första hand har kunskap
om hur övervakningen och kontrollen av utstationerade
arbetstagares villkor samt tillämpningen av bevisregeln går till
i praktiken. Det kan dock finnas information även hos andra
aktörer, t.ex. Migrationsverket.
Undersökningen av de faktiska förhållandena ska omfatta
- antalet kontroller av utstationerade arbetstagares villkor som
arbetstagarorganisationer har genomfört,
- antalet kontroller där utstationerande arbetsgivare har
åberopat bevisregeln,
- vilken typ av dokumentation utstationerande arbetsgivare
använt för att styrka de villkor som tillämpas, och
- om det finns tillfällen då utstationerande arbetsgivare har
upprättat skenavtal eller det finns anledning att misstänka att
så har skett.
Resultaten av undersökningen ska sättas i relation till
kart-läggningen av utstationeringssituationen i Sverige.
Mot bakgrund av den genomförda undersökningen ska kommittén
därefter dels göra en bedömning av om tillämpningen av lex Laval
fungerar på ett sådant sätt att skyddet för utstationerade
arbetstagares grundläggande arbets- och anställ-ningsvillkor kan
säkerställas, dels överväga vilka lagändringar som krävs för att
värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv.
Hur väl går det att förutse tillämpliga arbets- och
anställningsvillkor vid utstationering?
Kommittén ska
- utvärdera den faktiska tillämpningen av bestämmelserna om
Arbetsmiljöverkets uppgift att tillhandahålla information om
tillämpliga arbets- och anställningsvillkor och
arbetsta-garorganisationernas skyldighet att ge in
kollektivavtalsvill-kor till Arbetsmiljöverket,
- bedöma om den faktiska tillämpningen av bestämmelserna
tillgodoser de krav på förutsebarhet som följer av EU-rätten, och
- föreslå lagändringar eller andra åtgärder som, mot bakgrund av
utvärderingen, kan behöva vidtas för att uppnå tillräcklig
förutsebarhet i fråga om kollektivavtalsvillkor i
utstationeringssituationer.
Av EU-rätten följer att det måste vara möjligt för ett
företag att förutse vilka arbets- och anställningsvillkor som
ska tillämpas på de arbetstagare som utstationeras i samband med
att företaget tillhandahåller tjänster över gränserna.
På EU-nivå har man understrukit vikten av att
förbindelsekontoren i de enskilda värdländerna på ett aktivt
sätt bistår företag och utstationerade arbetstagare från andra
medlemslän-der i fråga om information om vad som gäller vid en
utstat-ionering till värdlandet.
I syfte att förbättra förutsebarheten av tillämpliga arbets- och
anställningsvillkor vid utstationeringar till Sverige,
förstärktes Arbetsmiljöverkets funktion som förbindelsekontor i
samband med ikraftträdandet av lex Laval. Arbetsmiljöverket ska
hjälpa till med information om sådana kollektivavtalsvillkor som
kan komma att krävas med stöd av stridsåtgärder enligt lex Laval
eller som annars kan komma att bli tillämpliga vid
utstationering.
Samtidigt fick arbetstagarorganisationerna en skyldighet att ge
in sådana kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som
organisationen kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder
enligt lex Laval. Skyldigheten sanktionerades inte.
Ingivandet av kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket har
dock inte fungerat och endast ett fåtal
arbetstagarorganisationer har lämnat in sådan information.
Behovet av att se till att tillämpliga kollektivavtalsvillkor är
förutsebara för utstationerande arbetsgivare kvarstår, varför
kommittén ska utvärdera de ifrågavarande bestämmelserna.
Utvärderingen ska omfatta en undersökning av hur
Arbetsmiljöverket och arbetstagarorganisationerna har tillämpat
bestämmelserna sedan ikraftträdandet och analysera eventuella
alternativ till nuvarande ordning i syfte att åstadkomma
förbättringar.
Uppdragets genomförande och redovisning
Kommittén ska analysera kostnader och konsekvenser i enlighet
med kommittéförordningen (1998:1474) och relevanta
inter-nationella regelverk.
Kommittén ska föra dialog med företrädare för arbetsmark-nadens
parter, relevanta myndigheter och organisationer.
Kommittén ska inhämta relevant information, särskilt om
förhållandena i EU:s övriga medlemsländer och de nordiska
länderna.
Kommittén ska även beakta relevant arbete som pågår inom
Regeringskansliet och EU.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.
(Arbetsmarknadsdepartementet)