Post 7 av 5254 träffar
Främjande av industrins klimatomställning och konkurrenskraft, Dir. 2026:112
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Beslut: 2026-09-03
Dir. 2026:112
Kommittédirektiv
Främjande av industrins klimatomställning och konkurrenskraft
Beslut vid regeringssammanträde den 3 september 2026
Sammanfattning
En särskild utredare ska föreslå åtgärder som främjar en
långsiktig omställning av svensk industri till låga eller inga
växthusgasutsläpp och som stärker konkurrenskraften. Syftet
med utredningen är att bidra till att överbrygga utmaningar
som återstår för genomförandet av industrins omställning.
Utredaren ska bl.a.
* analysera om de befintliga stöden för omställning och
ansvarsfördelningen mellan myndigheter som hanterar stöden är
utformade på ett sätt som hanterar marknadsmisslyckanden och
kostnadseffektivt stöder omställningen,
* lämna förslag på hur systemet för nationella stöd för
industrins klimatomställning kan förändras och på andra
åtgärder och insatser som kan övervägas för industrins
omställning och konkurrenskraft,
* analysera möjligheten och behovet av att införa en
kompensation för indirekta kostnader för viss industri inom
EU:s utsläppshandelssystem EU ETS och, om det finns behov,
lämna förslag på utformningen av en sådan kompensation,
* analysera hur klimatkontrakt, eller så kallade Carbon
Contracts for Difference (CCfD), kan stödja industrins
omställning i Sverige på ett kostnadseffektivt sätt,
* ge förslag på hur ett svenskt CCfD-system skulle kunna
utformas och samordnas med befintliga regelverk och
stödsystem, inklusive EU:s förslag på gemensamma CCfD,
* analysera om ytterligare åtgärder som kan stärka efterfrågan
på cirkulära, fossilfria och utsläppssnåla produkter bör
införas och lämna förslag på sådana åtgärder,
* analysera hur befintliga nationella och EU-gemensamma
styrmedel, regelverk och politiska inriktningar påverkar
produktion, användning och prioritering av hållbar biomassa
och cirkulära material i industrin,
* lämna förslag på åtgärder som kan stärka svensk industris
långsiktiga tillgång till biobaserade och cirkulära råvaror
och energibärare, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 november 2027.
Svensk industri ligger långt fram i omställningen men möter
stora utmaningar
Svenska industriföretag ligger generellt sett långt fram i
klimatomställningen och har goda förutsättningar att ta
marknadsandelar genom den omställning till fossilfria och
cirkulära insatsråvaror och produktionsprocesser med låga
eller inga utsläpp av växthusgaser som pågår inom industrin.
Industrin genomför omfattande strategiska investeringar i den
gröna omställningen vilket är avgörande för att skapa
långsiktig konkurrenskraft. Omställningen kan även bidra till
minskat beroende av fossila bränslen och råvaror från
tredjeländer och därmed till en ökad beredskap, vilket har
visat sig allt viktigare på senare år.
Omställningstakten i svensk industri har delvis bromsat in och
ett antal projekt har lagts ned eller skjutits på framtiden.
Orsakerna till detta är flera och komplexa, men inkluderar
bland annat politiska förändringar i vår omvärld och den
osäkerhet om takten i klimatomställningen som dessa
förändringar medför. Därtill snedvrids konkurrenssituationen
av att industrin i viktiga konkurrentländer främjas av
omotiverade tullar och snedvridande statliga subventioner.
Omställningen kan också fördröjas eller fördyras av
svårigheter för enskilda företag att hantera de politiska och
ekonomiska investeringsrisker som förknippas med sådana
betydande investeringar, liksom av osäkerhet om framtida
efterfrågeutveckling och tillgång på fossilfria råmaterial och
energibärare. Bland annat pekar Naturvårdsverket och Statens
energimyndighet i sin redovisning av ett regeringsuppdrag i
skrivelsen Gränsdragning mellan Klimatklivet och
Industriklivet (KN2025/02334) på behovet av en ökad tydlighet
om statens roll när det gäller riskdelning för industrins
gröna omställning. Produktivitetskommissionen har lyft att väl
avvägda interventioner på klimatområdet motiveras av
osäkerheter om de stora konsekvenserna av uppvärmningen, att
det finns utmaningar i att stödet till omställningen är
uppdelat på olika aktörer och att andra länder i högre
utsträckning och på ett mer strategiskt sätt använder sig av
EU-medel för att finansiera omställningen.
En effektiv klimatpolitik som bidrar till omställning och till
stärkt konkurrenskraft behöver vara långsiktig. Tydliga
regelverk, målsättningar och jämna spelregler på
internationella marknader är viktiga komponenter för att
företagen ska våga fatta investeringsbeslut som är ekonomiskt
omfattande och sträcker sig över flera år. Staten har en
viktig roll för att etablera tydliga regelverk, undanröja
hinder och skapa förutsättningar för investeringar i industrin
och etableringar av ny produktion med låga eller inga
växthusgasutsläpp.
En särskild utredare tillsätts i syfte att lämna förslag för
att bidra till att överbrygga vissa av de utmaningar som
kvarstår för genomförandet av industrins omställning.
Utredaren ska föreslå åtgärder som främjar en långsiktig
omställning av svensk industri till låga eller inga
växthusgasutsläpp och som stärker konkurrenskraften.
Utredningen omfattar fyra delar, där varje del svarar mot en
eller flera av industrins utmaningar:
en översyn av systemet för finansiering av industrins
omställning,
utformningen av ett nationellt system med klimatkontrakt,
åtgärder för att svara på utmaningar kopplade till efterfrågan
på fossilfria och utsläppssnåla produkter, och
förslag som kan bidra till en ökad tillgång på och
ändamålsenlig användning av fossilfria insatsråvaror och
energibärare.
Utredaren ska inte göra några bedömningar eller lämna förslag
på skatteområdet.
Uppdraget att se över systemet för finansiering av industrins
omställning
Svensk industri står inför mycket omfattande investeringsbehov
för att ställa om till fossilfri och resurseffektiv
produktion, samtidigt som konkurrenskraften ska stärkas.
Omställningen i flera industribranscher är kapitalintensiv och
ofta förknippad med ny, omogen eller oprövad teknik och osäker
efterfrågan, vilket medför höga risker, långa
återbetalningstider och betydande osäkerhet om framtida
intäkter och priser på utsläppsrätter. Inte minst finns det en
politisk risk i att redan beslutade klimatpolitiska styrmedel
kan omprövas av framtida beslutsfattare. Det påverkar
företagens möjligheter att fatta investeringsbeslut och att
attrahera extern finansiering. Samtidigt ställer vissa privata
finansiärer, såsom kommersiella banker, krav på
omställningsplaner för att ställa ut krediter till
näringslivet.
Öppna marknader, tydliga och långsiktiga spelregler, kortare
och enklare tillståndsprocesser, minskad administrativ börda
och tillgång till kvalificerad arbetskraft tillsammans med väl
fungerande infrastruktur är viktiga förutsättningar för att
industrin ska kunna genomföra sin omställning med stärkt
konkurrenskraft. Det statliga åtagandet handlar i huvudsak om
att bidra till att dessa förutsättningar finns på plats.
Därtill kan det dock behövas utökade insatser som även i
övrigt påskyndar och förbättrar förutsättningarna för
omställningen, särskilt i en övergångsfas när nya tekniker
utvecklas, introduceras och skalas upp och mot bakgrund av
geopolitiska realiteter. Därutöver kan marknadsmisslyckanden
till följd av exempelvis asymmetrisk information,
transaktionskostnader och externa effekter medföra behov av
statliga insatser. Samtidigt måste risken för
regleringsmisslyckanden och privilegiejakt beaktas.
Det finns också utmaningar kopplade till utformningen av olika
stödsystem. Några av hindren rör bristande överblick över
finansieringsmöjligheter, komplexa och resurskrävande
ansökningsprocesser, krav på säkerheter och svårigheter att
dokumentera och standardisera klimatnytta. Bristande
kontinuitet mellan olika finansieringsfaser och ett underskott
på långsiktigt kapital som kan följa projekt från pilot- och
demonstrationsfas till fullskalig kommersialisering är två
andra utmaningar. I regeringens klimathandlingsplan – hela
vägen till nettonoll (skr. 2023/24:59) konstateras att det
behövs ytterligare analys av hur statens riskkapital, gröna
kreditgarantier och det statliga stödet för
industriomställningen kan utvecklas och utformas på ett mer
effektivt sätt för att driva på den gröna omställningen och få
största möjliga utväxling av privat kapital.
Produktivitetskommissionen lyfter i sitt slutbetänkande Fler
möjligheter till ökat välstånd (SOU 2025:96) utmaningar med
att stödet till omställningen är uppdelat på olika aktörer,
såsom Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Verket för
innovationssystem, och anser att stödsystemet bör ses över.
Inom EU finns flera system som syftar till att stödja
industrins omställning. Innovationsfonden, Fonden för en
rättvis omställning och Faciliteten för återhämtning och
resiliens är några exempel på instrument som har stöttat
svenska industriföretag. Stöd till industrins omställning
aktualiseras även i EU-kommissionens förslag till en europeisk
konkurrenskraftsfond (EKF). Dessutom ges EU-finansiering inom
ramen för EU:s ramprogram för forskning och innovation till
bl.a. samarbeten mellan industrin och akademin.
Produktivitetskommissionen menade i sitt slutbetänkande att
många andra medlemsstater i större utsträckning och på ett mer
genomtänkt och strategiskt sätt använder EU-medel som
finansiering av omställningen.
Sverige tar del av de intäkter som genereras genom
auktionering av utsläppsrätter i EU ETS. De senaste åren har
Sverige fått 2–3,5 miljarder kronor per år i auktionsintäkter.
Den senaste revideringen av ETS-direktivet innebär att
medlemsstaterna behöver använda alla auktionsintäkter, eller
dess motsvarande ekonomiska värde, till klimatåtgärder eller
andra åtgärder som stöttar omställningen.
Sammantaget handlar industrins finansieringsutmaningar om att
det finns stora investeringsbehov och betydande osäkerheter om
framtida intäkter och priser på utsläppsrätter, men även om
hur det finansiella ekosystemet är utformat, och hur väl
befintliga styrmedel stödjer investeringskedjan från tidig
utveckling till storskalig implementering.
Inom EU ETS finns en möjlighet att kompensera industriaktörer
med statligt stöd för högre elkostnader till följd av att EU
ETS-priset på fossil elproduktion förs över till den
elintensiva industrin. Denna kompensation för indirekta
kostnader av EU ETS kan därmed bidra till att förhindra
eventuella koldioxidläckage, dvs. situationer där företag
flyttar sin produktion utanför EU.
Utredaren ska därför
* kartlägga industrins investeringsbehov för omställning till
fossilfria produktionsprocesser och insatsråvaror och
analysera i vilken utsträckning dessa i dag finansieras genom
offentliga stöd, privata finansiärer och
samfinansieringslösningar samt redovisa jämförelser med
relevanta konkurrentländer,
* analysera om det finns marknadsmisslyckanden i dagens
finansieringssystem och om de i så fall begränsar
industriföretags möjligheter att genomföra klimatinvesteringar,
* analysera om stöden för omställning och ansvarsfördelningen
mellan myndigheter som hanterar stöden är utformade på ett
sätt som hanterar marknadsmisslyckanden och kostnadseffektivt
stödjer omställningen,
* analysera hur EU:s initiativ för industrins gröna
omställning, statsstödsregler och finansieringsinstrument,
exempelvis inom EKF, påverkar svenska industriföretags
möjligheter till stöd och finansiering,
* analysera om de befintliga stöden för industrins omställning
behöver förändras för att svenska aktörer i högre utsträckning
ska kunna ta del av EU-medel för att stödja industrins
klimatomställning,
analysera behovet av att synliggöra hur ett ekonomiskt värde
motsvarande auktionsintäkterna från EU ETS används för att
stödja klimatomställningen, t.ex. för industrin, i syfte att
stärka det långsiktiga förtroendet för utsläppshandelssystemet,
* utifrån analysen lämna förslag på hur systemet för
nationella stöd för industrins klimatomställning kan förändras
och på andra åtgärder och insatser som kan övervägas för
industrins omställning och konkurrenskraft,
* analysera möjligheten och behovet att införa en kompensation
för indirekta kostnader för viss industri inom EU ETS och, om
det finns ett behov, lämna förslag på utformningen av en sådan
kompensation, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget att analysera och föreslå hur ett svenskt system med
klimatkontrakt kan utformas
Många av de lösningar som industrin planerar för att ställa om
till produktion med låga eller inga utsläpp är
kapitalintensiva och förenade med politisk, teknisk och
marknadsmässig osäkerhet. Det gäller särskilt exportinriktade
industriländer som Sverige och det påverkar företagens
möjligheter att attrahera finansiering och fatta
investeringsbeslut. Ett exempel på en åtgärd för att motverka
marknadsosäkerhet som har rönt ökat intresse och som redan
används i andra länder är klimatkontrakt eller så kallade
Carbon Contracts for Difference (CCfD). Klimatkontrakt kallas
också ibland för differenskontrakt för koldioxid.
Klimatkontrakt är ett verktyg som syftar till att minska
exponeringen mot osäker framtida koldioxidprissättning och
därigenom ge förbättrad tydlighet på lång sikt för
näringslivets investeringskalkyler för exempelvis
elektrifiering, koldioxidavskiljning eller byte av
insatsråvaror.
Klimatkontrakt innebär att staten under en viss tidsperiod
garanterar ett visst pris på utsläpp av koldioxid. Ett
klimatkontrakt kan utformas på olika sätt, exempelvis genom
att garantera merkostnaden för fossilfri produktion gentemot
konventionell teknik, säkrat mot ett visst koldioxidpris.
Beroende på hur koldioxidpriset sedan utvecklas och hur
kontraktet utformas, inte minst vilken prisnivå som
garanteras, kan staten bli skyldig att betala ut stöd eller få
ta del av vinster vid hög lönsamhet över den garanterade
prisnivån. Instrumentet syftar till att påskynda omställningen
av produktionsprocesser, exempelvis genom att fasa ut fossila
bränslen i energiintensiva industrier eller genom att
underlätta uppskalningen och marknadsintroduktionen av
fossilfri teknik.
I regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll
(skr. 2023/24:59) har regeringen aviserat att den avser följa
utvecklingen av klimatkontrakt. Flera länder har redan infört
CCfD. EU-kommissionen har den 17 juli 2026 föreslagit en
revidering av EU:s utsläppshandelssystem (COM(2026) 616 final)
som bl.a. innebär att kommissionen från och med 2031 ska
använda intäkterna från 400 miljoner utsläppsrätter för att
tilldela stöd i form av CCfD eller koldioxidpremier.
Industrins klimatomställning bör stödjas genom att hinder
undanröjs och förutsättningar skapas för investeringar för
fossilfrihet i befintlig industri och etableringar av ny
fossilfri produktion. EU ETS utgör ett verkningsfullt
styrmedel som medför krav på industrin att minska sina
växthusgasutsläpp. Fokus för regeringens politik behöver
därför vara på att undanröja kvarstående hinder och skapa
förutsättningar för klimatomställningen. Målet är att främja
tillskapandet av nya och innovativa företag inom näringslivet,
samt förmå företagen att öka och ställa om sin produktion och
att anställa fler både lokalt och regionalt. Flera av de
industriföretag som står för de största utsläppen i
industrisektorn har tagit väsentliga steg på väg mot att
minska sina utsläpp. Exempelvis har industrier som står för
drygt 50 procent av industrins totala växthusgasutsläpp angett
att de påbörjat tillståndsprövning som ett led i att ställa om
hela eller delar av sin verksamhet. Samtidigt finns det ett
stort antal omställningsprojekt där ägarna, av olika orsaker,
ännu inte har fattat det slutliga investeringsbeslutet.
Klimatkontrakt kan vara ett verktyg för att minska
marknadsrisken i vissa hållbara investeringar och har redan
införts i exempelvis Tyskland och Storbritannien.
Erfarenheterna från de länder som redan tillämpar instrumentet
bör tas tillvara samtidigt som hänsyn måste tas till
skillnaden i nationella förhållanden.
Utredaren ska därför
* kartlägga CCfD-system i andra länder, som Tyskland och
Storbritannien, liksom utvecklingen på EU-nivå,
* analysera hur CCfD kan stödja industrins omställning i
Sverige på ett kostnadseffektivt sätt,
* analysera förutsättningarna för att tillämpa CCfD i Sverige,
inklusive rättsliga och administrativa förutsättningar,
* analysera hur regeringen kan stödja svenska aktörer att ta
del av EU:s eventuella CCfD,
* utifrån analysen ge förslag på hur ett svenskt CCfD-system
eller ett komplement till EU:s eventuella CCfD-system skulle
kunna utformas och samordnas med befintliga regelverk och
stödsystem, inklusive förslag på vilken eller vilka
myndigheter som bör administrera ett sådant system och vilka
prisnivåer och tidsperspektiv som förefaller motiverade, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredaren ska dock inte lämna författningsförslag på
skatteområdet.
Uppdraget att analysera och föreslå åtgärder för att öka
efterfrågan på fossilfria, utsläppssnåla och cirkulära
produkter
Industrins klimatomställning förutsätter tillgång till teknik,
kompetens, kapital och insatsvaror, men behöver också
tillräcklig och långsiktigt stabil efterfrågan på fossilfria,
utsläppssnåla och cirkulära produkter. För många
industribranscher innebär omställningen ökade
produktionskostnader jämfört med konventionella alternativ,
åtminstone i ett inledande skede.
Osäkerhet om framtida marknadsförutsättningar och
betalningsvilja för fossilfria produkter utgör ett betydande
hinder för investeringsbeslut. Även om skärpta krav inom EU:s
klimatramverk successivt förbättrar
konkurrensförutsättningarna för fossilfri produktion, kan det
i flera fall inte vara tillräckligt för att ensamt skapa
bärkraftiga affärsmodeller i närtid.
Sverige är så kallad Government partner i First Movers
Coalition (initiativ från COP26 för att främja klimatsmart
teknik i utsläppstunga sektorer), inom ramen för vilket ett
antal svenska bolag har gjort inköpsåtaganden för att på så
sätt säkra efterfrågan inom sju industrisektorer.
Efterfrågan på fossilfria produkter påverkas dock av flera
faktorer, såsom offentliga och privata inköpskrav,
produktstandarder och certifieringssystem, spårbarhet och
tillgång till information. Bristande harmonisering och
otydlighet om vad som utgör en fossilfri, cirkulär eller
utsläppssnål produkt kan försvåra marknadsutvecklingen.
Regeringen bedömer att det behöver analyseras om det finns
behov av åtgärder som stärker efterfrågan på fossilfria och
cirkulära produkter, minskar osäkerheten om framtida
marknadsvolymer och bidrar till att skapa tidiga marknader.
Drivmedelspriser bör inte öka på grund av detta.
Utredaren ska därför
* analysera vilka hinder som finns för utveckling av
efterfrågan på fossilfria, cirkulära och utsläppssnåla
produkter,
* bedöma hur befintliga styrmedel, regler och
marknadsinstrument inom EU och nationellt påverkar efterfrågan,
* analysera om ytterligare åtgärder som kan stärka efterfrågan
på cirkulära, fossilfria och utsläppssnåla produkter bör
införas, och i analysen beakta samhällsekonomisk effektivitet,
t.ex. vad gäller effektiv konkurrens och konsumentnytta samt
beakta lärdomar av det arbete som har gjorts inom Fossilfritt
Sverige, liksom inom First Movers Coalition,
* utifrån analysen lämna förslag på sådana åtgärder, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget att analysera och ge förslag som kan bidra till en
ökad tillgång på och ändamålsenlig användning av fossilfria,
cirkulära och utsläppssnåla insatsråvaror och energibärare
Svensk industri står för närmare en tredjedel av Sveriges
territoriella fossila växthusgasutsläpp och majoriteten av de
kvarvarande utsläppen är nära kopplade till
produktionsprocesser och användning av fossila insatsråvaror.
För att nå målet om nettonollutsläpp till 2045, samtidigt som
konkurrenskraften stärks, krävs därför teknikskiften, nya
processer och ändrade systemlösningar.
Den fossilfria ekonomin kommer att behöva vara cirkulär,
biobaserad och resurseffektiv och är central för omställningen
inom t.ex. stål-, kemi- och cementindustrierna.
Tillgången till hållbar biomassa och cirkulära råvaror är
centrala för utfasningen av fossila energibärare och
insatsråvaror. Tillgången påverkas av ökande internationell
konkurrens, geopolitiska risker och osäkerheter i marknader
och regelverk. Många lösningar förutsätter fungerande
värdekedjor och infrastruktur, och brister i dem kan utgöra
hinder för såväl klimatomställning som konkurrenskraft.
Utmaningarna för att gå från fossila till biogena och
cirkulära energibärare och insatsråvaror handlar i vissa fall
om att hitta nya och innovativa lösningar och tekniker, medan
det i andra fall, där tekniken är mogen, i stället kan finnas
hinder i form av höga kostnader och konkurrens om biogena
kolatomer och cirkulära råvaror.
Utöver klimatnyttan kan en framgångsrik omställning till
biobaserade och cirkulära energibärare och insatsråvaror
utgöra en viktig komponent ur ett beredskapsperspektiv, med
minskade sårbarheter i globala värdekedjor jämfört med om
råvarorna och energibärarna härstammar från fossila källor.
Mot bakgrund av de utmaningar som industrin står inför när det
gäller utfasningen av fossila komponenter finns behov av en
samlad analys av hur svensk industri långsiktigt kan
säkerställa tillgången till biobaserade insatsråvaror och
energibärare på ett sätt som stärker både klimatomställningen
och industrins internationella konkurrenskraft.
Utredaren ska därför
* kartlägga nuvarande och prognostiserad tillgång till samt
användning av hållbart producerad biomassa och cirkulära
insatsråvaror inom svensk industri, både som ersättning för
fossila insatsråvaror och som fossilfri energibärare i
industriella processer,
* analysera potentiella konkurrensförhållanden mellan olika
sektorer och användningsområden för hållbar biomassa och
cirkulära insatsråvaror, samt potentialen för industriella
synergier och samarbeten,
* kartlägga flaskhalsar i produktion, logistik och tillgång på
biobaserade råvaror och cirkulära insatsråvaror,
* analysera tillgången till hållbar biomassa och cirkulära
material utifrån ett beredskapsperspektiv, med särskilt
beaktande av de senaste årens geopolitiska skeenden,
* analysera hur nationella och EU-gemensamma styrmedel,
regelverk och politiska inriktningar påverkar produktion,
användning och prioritering av hållbar biomassa och cirkulära
insatsråvaror i industrin,
* med utgångspunkt i kartläggningen och analyserna, lämna
förslag på åtgärder som kan stärka svensk industris
långsiktiga tillgång till biobaserade och cirkulära
insatsråvaror och energibärare, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska analysera och redovisa konsekvenserna av
förslagen i enlighet med förordningen (2024:183) om
konsekvensutredningar. De offentligfinansiella effekterna för
staten, kommuner och regioner samt andra relevanta
samhällsekonomiska konsekvenser av utredningens förslag ska
beräknas och vägas in vid utformning av förslagen. Utredaren
ska redogöra för hur eventuellt ökade kostnader bör
finansieras i enlighet med 15 § kommittéförordningen
(1998:1474).
Omfattningen av analyserna ska anpassas efter förslagens
karaktär och ska kvantifieras i den utsträckning och i de
delar det är möjligt. Utredaren ska redovisa de alternativa
förslag som har övervägts, och om utredaren väljer att inte gå
vidare med ett förslag ska skälen till detta anges. De
antaganden som legat till grund för valet av förslag ska
redovisas.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevanta
arbeten som pågår inom Regeringskansliet och i andra
utredningar. Vid genomförandet av uppdraget ska utredaren föra
dialog med Fossilfritt Sverige (M 2016:05), Delegationen för
cirkulär ekonomi och Accelerationskontor för att underlätta
industrins omställning (KN 2024:05). Vid genomförandet av
uppdraget ska utredaren också föra dialog med relevanta
myndigheter, däribland Naturvårdsverket, Statens
energimyndighet, Verket för innovationssystem, Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande,
Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och
Konjunkturinstitutet. Utredaren ska föra dialog med relevanta
näringslivsorganisationer, företag samt övriga
näringslivsaktörer. Utredaren ska under arbetets gång hålla
Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet)
informerat om arbetets framskridande.
Utredaren ska även inhämta kunskap och synpunkter från andra
relevanta utredningar, myndigheter, näringslivet och andra
aktörer.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 november 2027.
(Klimat- och näringslivsdepartementet)