Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1987:14 Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12 Statsrådet Lönnqvist anför efter samråd med chefen för civildepartementet. 1 Mitt förslag Jag föreslår att en särskild översyn sker av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna. Översynen bör ske genom att folkrörelseutredningen (C 1986:01) erhåller tilläggsdirektiv. Målet är att finna bidragsregler som innebär såväl en förenkling som en ökad rättvisa mellan olika typer av organisationer. Översynen skall bland annat ta upp nya ungdomsrörelsers möjligheter att erhålla statligt stöd. Vidare skall konstruktionen av såväl det centrala stödet som det lokala stödet samt rutinerna för bidragsgivningen behandlas. 2 Bakgrund Under de första årtiondena av 1900-talet växte olika ungdomsorganisationer fram inom de stora folkrörelserna. Deras främsta syfte var att främja intresset bland ungdom för idéer av frireligiös, nykterhetspolitisk eller allmänpolitisk karaktär med anknytning till motsvarande huvudorganisationer. Härtill kom organisationer för olika specialintressen, främst idrott. År 1953 fanns ett fyrtiotal ungdomsorganisationer med sammanlagt 1,5 miljoner medlemmar, varav ungefär hälften inom idrottsrörelsen. Ungdomsorganisationerna hade fram till år 1954 inget reguljärt samhällsstöd. Motiven för det stöd som då infördes var bl.a. att underlätta för föreningslivet att nå ut till den föreningslösa ungdomen. Dessutom framhävdes riskerna med ungdomens alkoholbruk och därmed behovet av nykterhetsfrämjande åtgärder. 1954 års ungdomsstöd var inriktat på att stärka organisationernas möjligheter att bedriva fritidsaktiviteter som t.ex. slöjd, konst, musik och annat hobbyutövande. Det gällde främst att med hjälp av föreningarna få till stånd ett större utbud av aktiviteter. Organisationernas intresse för stödet förutsattes ligga i de ökade rekryteringsmöjligheterna. Stödet utgick i tre olika bidragsformer nämligen dels som stöd till utbildning av ungdomsledare, dels som stöd till fritidsgrupper, dels också som bidrag till instruktörer i ungdomsorganisationer. År 1964 förändrades ungdomsstödets inriktning med utgångspunkt i förslag från 1962 års ungdomsutredning. Syftet med samhällets stöd till ungdomsorganisationerna vidgades då till att omfatta såväl deras samhällsfostrande och idéinriktade funktion som deras uppgift att bedriva fritidsverksamhet för ungdomar. Ett allmänt bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet infördes och ersatte det tidigare bidraget till instruktörer i ungdomsorganisationer. Efter år 1964 har ytterligare en rad förändringar skett när det gäller statens stöd till ungdomsorganisationerna. Fritidsgruppstödet ersattes således år 1971 av ett allmänt inriktat stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. År 1975 kom ett nytt centralt stöd till ungdomsorganisationerna som ersatte de tidigare bidragen till central verksamhet och ungdomsledarutbildning. Året därefter flyttades ansvaret för bidragsgivningen över från skolöverstyrelsen till statens ungdomsråd. Vid sidan av det allmänna organisationsstödet till ungdomsorganisationerna har det under senare år också lämnats vissa bidrag till särskild verksamhet. Sedan budgetåret 1972/73 utgår ett statligt stöd för alkohol- och narkotikainformation som förmedlas via statens ungdomsråd till ungdomsorganisationerna. Vidare inrättades år 1981 ett särskilt bidrag för ferieverksamhet. Vid min anmälan till budgetpropositionen år 1987 har jag föreslagit att det särskilda feriestödet avskaffas och att det i stället sker en kraftig uppräkning av stödet till barn- och ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Organisationerna får därmed en större frihet att själva avgöra hur bidragen bäst används. De närmare föreskrifterna för det nuvarande statliga ungdomsstödet finns i förordningen (1971:388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Förordningen har efter sin tillkomst ändrats vid ett flertal tillfällen (senast 1986:536). Förordningens regler är emellertid i dag delvis inaktuella och ger upphov till åtskilliga problem vid tillämpningen. 3 En prövning av bidragssystemet behövs Statens ungdomsråd har påbörjat en viss översyn av bidragssystemets utformning. Enligt min mening finns det dock anledning att mer förutsättningslöst pröva det nuvarande bidragssystemet. Det övergripande syftet med stödet bör vara att dels främja en demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang i föreningar, dels medverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar. En prövning bör ske av i vilken utsträckning dessa syften tillgodoses med det nuvarande stödet och genom de organisationer som idag får bidrag. Vidare bör övervägas vilka förändringar i stödets tekniska utformning som kan behöva göras för att stödet skall få avsedd effekt. Med hänvisning till vad jag här anfört föreslår jag att en särskild översyn görs av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna. Det statliga ungdomsstödet är en del av de samlade statliga bidragen till folkrörelserna. En allmän översyn av bl.a. statens ekonomiska stöd till folkrörelserna genomförs för närvarande av folkrörelseutredningen (C 1986:01) med syftet bl.a. att bidragsgivningen skall både förenklas och samordnas på ett effektivare sätt. En nära samordning bör därför ske mellan den allmänna översyn av stödet till folkrörelserna som pågår och den särskilda översyn av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna som jag här förordat. En sådan samordning kan enligt min mening lämpligast åstad kommas genom att folkrörelseutredningen erhåller tilläggsdirektiv att göra översynen av ungdomsstödet samt att en särskild sakkunnig förordnas för uppgiften. 4 Närmare utgångspunkter för översynen Som jag redan berört finns det anledning att förutsättningslöst pröva i vilken utsträckning det nuvarande stödet och de organisationer som idag får bidrag tillgodoser de syften som bör gälla för statens stöd till ungdomsorganisationerna. Vidare finns det anledning att se över möjligheterna för andra, ofta nya, rörelser bland ungdomar att erhålla statligt stöd för sin verksamhet. I detta sammanhang bör frågan om organisationens storlek, spridning och varaktighet beaktas. Vidare bör belysas möjligheterna att nå en ökad flexibilitet i systemet t.ex. genom att bidrag i vissa fall görs tidsbegränsade. Lämpligheten av att vissa organisationer, på det sätt som sker i dag, erhåller bidrag i särskild ordning bör också prövas. Utredningen bör kartlägga i vilken utsträckning olika typer av barn- och ungdomsorganisationer får statligt stöd från olika håll. En strävan bör vara att samordna bidragsgivningen och minska antalet stödformer. En viktig utgångspunkt för översynen bör vara att bidragssystemet så långt möjligt skall förenklas. Organisationerna bör vidare ges största möjliga frihet vid användningen av bidragsmedlen. Utredningen bör pröva om det är möjligt att finna andra och fler kriterier än medlemsantalet vid beräkningen av stödet till central verksamhet eller om det på annat sätt är möjligt att åstadkomma en ökad rättvisa med bibehållen respekt för organisationernas särart och självständighet. Därvid bör bl.a. också övervägas innebörden och tolkningen av medlemsbegreppet mot bakgrund av de skilda förhållanden som råder inom olika organisationer. Några barn- och ungdomsorganisationer är kraftigt integrerade i sina moderorganisationer. Utredningen bör särskilt överväga och ge förslag till hur dessa organisationer bör behandlas från bidragssynpunkt. Därvid bör beaktas dels intresset av att organisationerna ges frihet att själva bestämma över sin organisatoriska uppbyggnad, dels det angelägna i att organisationens uppbyggnad ger ungdomar möjlighet att själva ha inflytande över och ta ansvar för den verksamhet som berör dem. En stor andel av de lokala föreningarna avstår från att söka lokalt aktivitetsstöd trots att de har rätt till detta. Utredningen bör överväga om det behövs förändringar i konstruktionen av det lokala stödet för att underlätta för föreningarna att utnyttja stödet. Vidare bör utredningen överväga förändringar av åldersgränserna för det lokala stödet samt om det finns anledning att särskilt prioritera någon ålderskategori, i första hand tonårsgruppen. I detta sammanhang bör också övervägas om det bör finnas ett samband mellan det lokala och det centrala stödet eller om dessa stödformer bör vara oberoende av varandra. Utredningen bör vara fri att ta upp även andra frågor som är angelägna för barn- och ungdomsorganisationerna som t.ex. statsbidragens långsiktighet, organisationernas möjligheter till utvecklingsarbete, hur bidragssystemet eventuellt skall kunna hjälpa barn- och ungdomsorganisationerna att lösa problem med ledarutbildning, information och opinionsbildning samt rekrytering av s.k. föreningslösa ungdomar. Det är angeläget att bidragssystemet får en sådan utformning att en smidig fortlöpande bedömning kan ske av vilka organisationer som bör erhålla bidrag. Det är därvid fråga om att pröva dels om de organisationer som redan får stöd fortfarande uppfyller bidragsvillkoren, dels vilka nya organisationer som lever upp till de krav som bidragsreglerna innehåller. Med utgångspunkt i de förändringar av bidragssystemet som utredningen avser att föreslå bör också en närmare genomgång göras av bidragsbestämmelserna och av rutinerna för behandlingen av bidragsärenden. 5 Översynens genomförande Översynen bör ske i samarbete med bl.a. statens ungdomsråd. De erfarenheter som vunnits inom ramen för rådets eget översynsarbete bör därvid utnyttjas. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och med utgångspunkt i att riksdagen under våren 1988 skall kunna ta ställning till ett förslag till hur det framtida stödet till barn- och ungdomsorganisationerna bör utformas. Utredarens förslag i denna fråga bör därför redovisas senast den 1 september 1987. Vid översynen bör beaktas vad som har anförts i regeringens direktiv (Dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning. 6 Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till folkrörelseutredningen (C 1986:01) till att också avse en översyn av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna i enlighet med vad jag här anfört. 7 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)