Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir 1987:30 Beslut vid regeringssammanträde 1987-06-11 Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför. Mitt förslag En kommitté med parlamentarisk sammansättning skall tillkallas för att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning. Kommittén bör utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten och därvid även bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster. Bakgrund Indirekta skatter i form av s.k. punktskatter har funnits i vårt land under lång tid. Skatterna på drycker, tobaksvaror och de s.k. särskilda varuskatterna (lyxskatter) har ett mycket gammalt ursprung. Redan på 1940-talet fanns också under några år en form av allmän omsättningsskatt. År 1960 infördes en mer generell allmän varuskatt. Ganska snart blev dock hela området föremål för översyn dels av den allmänna skatteberedningen, dels av den s.k. översynsutredningen. Huvuduppgiften var att tekniskt konstruera en generell konsumtionsbeskattning enligt mervärdeskatteprincipen som ersättning för den allmänna varuskatten och andra då utgående indirekta skatter. Önskemålet var att ha endast ett fåtal av särskilda skäl motiverade punktskatter vid sidan av mervärdeskatten. På grundval av översynsutredningens förslag infördes mervärdeskatten i Sverige den 1 januari 1969. Samtidigt avskaffades föregångaren, den allmänna varuskatten. År 1969 tillsattes en punktskatteutredning (Fi 1969:07) som fick till uppgift att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i de delar som inte sågs över i annat sammanhang eller som nyligen varit föremål för översyn. Ganska snart föreslog utredningen att några punktskatter, däribland försäljningsskatten på vissa varor (knutna mattor, ädelmetallvaror och ädelstenar) och pälsvaruskatten, skulle upphävas. På förslag av utredningen har kvarvarande punktskatter senare reformerats både i tekniskt och materiellt hänseende. Sedan år 1971 har en teknisk översyn av mervärdeskatten genomförts i mervärdeskatteutredningens (Fi 1971:05) regi. Översynen har hittills resulterat i tio betänkanden. Nästan samtliga förslag som utredningen har lagt fram har lett till ändrad lagstiftning. Utredningen har emellertid inte haft mandat att närmare pröva mervärdeskattens omfattning och har därför i endast begränsad utsträckning kommit in på de materiella bestämmelserna. Detta har inneburit att de grundläggande bestämmelserna om skattepliktens omfattning på varor och tjänster i allt väsentligt varit oförändrade sedan införandet. En viss utökning av det skattepliktiga tjänsteområdet har dock gjorts av tekniska skäl eller för att undanröja kumulativa effekter. Den senaste ändringen av detta slag gällde tekniska tjänster och vissa datatjänster som införts i mervärdeskatten den 1 juli 1986. Utredningen avser att senare i år lämna sitt slutbetänkande. 1979 tillsattes en särskild energiskatteutredning (B 1979:06) med uppgift bl.a. att utreda förutsättningarna för att inordna energiområdet under mervärdeskatten. Direktiven föreskrev att inkomstbortfallet skulle täckas genom en ny energiskatt på energivaror. De förslag som utredningen lade fram kritiserades och ledde inte till lagstiftning. En teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen har gjorts av vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05). Utredningen avlämnade sitt slutbetänkande hösten 1986. Stämpelskatten har också i tekniskt hänseende varit föremål för utredning (B 1977:06) och en ny lagstiftning gäller från den 1 juli 1984. För närvarande pågår i reklamskatteutredningens (Fi 1986:01) regi en översyn av reklamskatten främst vad avser beskattning av reklam i nya media. Sedan den senaste översynen av hela det indirekta skatteområdet gjordes har flera nya skatter införts. Det gäller bl.a. annons- och reklamskatten, reseskatten, kassettskatten, videobandspelarskatten, vattenkraftsskatten och skatten på vissa värdepapper. De indirekta skatterna, dvs. mervärdeskatten och övriga skatter på varor och tjänster, beräknas för budgetåret 1987/88 svara för mer än 40% av statens inkomster. Mervärdeskatt Mervärdeskatten regleras i lagen (1968:430) om mervärdeskatt och några regeringsförfattningar. Mervärdeskatt utgår vid yrkesmässig omsättning inom landet av skattepliktiga varor och tjänster och vid införsel av skattepliktiga varor. Skatten tas ut i varje led i produktions- och distributionskedjan och utgår oavsett till vem eller för vilket ändamål omsättningen sker. För att undvika kumulativa effekter i skattesystemet får den som är redovisningsskyldig för mervärdeskatt i sin skatteredovisning dra av all den skatt som utgått på förvärv för verksamheten. Härigenom elimineras dubbelbeskattningseffekter och beskattningen blir neutral i både konsumtions- och konkurrenshänseende. För att fullt ut få en sådan neutral beskattning krävs i princip att skatten har generell räckvidd. I samband med övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt eftersträvades att övergången inte skulle leda till någon skärpt beskattning av den inhemska privata konsumtionen. Detta innebar att flertalet undantag som gällde den allmänna varuskatten också kom att gälla mervärdeskatten. När det gällde tjänstebeskattningen begränsades dels det skattepliktiga området, dels skatteeffekterna på vissa särskilt angivna områden genom införandet av särskilda reduceringsregler. Dessa innebar att beskattningen av byggnadsentreprenader och andra anläggningsentreprenader grundades på ett reducerat beskattningsvärde. Härigenom uppnåddes också att boendekostnaderna inte ökade genom övergången till mervärdeskatt. En lägre beskattning infördes också för serveringstjänster och hotelltjänster. Hela energiområdet inkl. värme undantogs också från mervärdeskatten genom ett s.k. kvalificerat undantag, vilket innebär att den som yrkesmässigt omsätter energi har rätt till avdrag för den ingående mervärdeskatt som belastar investeringar och andra förvärv för verksamheten utan att för den skull behöva redovisa någon utgående skatt. På energiområdet behölls dock den tidigare införda allmänna energiskatten och bensinskatten. Den svenska mervärdeskatten fick genom dessa undantag redan från början en utformning som innebar ett avsteg från en generell omsättningsskatt och en avvikelse från vad som numera allmänt gäller för utländska mervärdeskattesystem. Även den tekniska utformningen blev i vissa hänseenden annorlunda. Skatten på varor är generell med särskilda i lagen angivna undantag. Denna utformning överensstämmer med vad som allmänt gäller i andra länder. I Sverige skiljer man mellan kvalificerat skattefria varor (0-beskattade varor) och övriga skattefria varor. Den som yrkesmässigt omsätter kvalificerat skattefria varor får, trots att han naturligen inte skall redovisa någon utgående skatt, dra av all ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamheten. Till denna grupp hör som jag tidigare framhållit bl.a. energiområdet. De kvalificerat skattefria varorna är därför inte belastade med någon mervärdeskatt alls. För beskattningen av tjänster har man i Sverige valt en helt annan teknik än vad som numera allmänt gäller i de flesta andra länder. I mervärdeskattelagen räknas upp de tjänster som är skattepliktiga. I utlandet gäller samma teknik som på varuområdet. Den i Sverige tillämpade tekniken har inneburit att man i lagstiftningen måste exakt kunna ange vilka tjänster som skall vara skattepliktiga. Detta har lett till svåra avgränsningsproblem och tillämpningssvårigheter. Trots åtskilliga lagändringar föreligger fortfarande stora svårigheter att precisera det skattepliktiga tjänsteområdet. Den valda tekniken medför problem också på så sätt att lagstiftningen kontinuerligt måste anpassas för nya typer av tjänster. Vidare förekommer, genom den begränsade skatteplikten, kumulativa effekter i skattesystemet. Dessa effekter kan accepteras om mervärdeskatten hålls på en låg nivå, men blir besvärande vid högre skattesatser. En annan fråga som aktualiserats på senare tid och som lett till tillämpningssvårigheter är gränsdragningen mellan tillhandahållandet av skattepliktiga tjänster och uthyrning av arbetskraft som kan utföra sådana tjänster. Den tekniska utvecklingen under senare år har inneburit att möjligheterna att exportera och importera tjänster har ökat kraftigt. För närvarande saknas möjligheter att beskatta en tjänst som importeras. Detta kan när tjänsten importeras av någon som inte själv är redovisningsskyldig för mervärdeskatt, innebära att tjänsten blir billigare än om den köps inom landet och kan därför ha en negativ påverkan på konkurrensneutraliteten. I vissa utländska mervärdeskattesystem har tillskapats en särskild ordning för att ta ut mervärdeskatt i sådana fall. Vid införsel av skattepliktiga varor skall i motsats till vad som gäller tjänsteområdet mervärdeskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om skatten, om regeringen inte förordnat om annat. Redan när mervärdeskatten skulle införas diskuterades möjligheterna att mervärdeskatt inte skulle tas ut vid sådan införsel av varor som gjordes av någon som var skattskyldig till mervärdeskatt för dennes skattepliktiga verksamhet inom landet. Översynsutredningen framhöll i sitt betänkande (Fi 1967:10) att det var en onödig omgång att ta ut mervärdeskatt vid import om skatten senare fick dras av i importörens närmast följande redovisning av mervärdeskatt. Utredningen betonade framför allt de praktiska fördelarna för både tullverket och de skattskyldiga om importen inte i dessa fall beskattades. En underlåten beskattning i dessa fall skulle inte heller leda till någon reell inskränkning i beskattningen som förtog skatten dess generella karaktär. Mervärdeskatt skulle enligt förslaget utgå enbart vid s.k. privatimport. I prop. 1968:100 i vilken mervärdeskatten föreslogs införd, tog departementschefen dock avstånd från förslaget om en i stor utsträckning skattefri import. Som skäl för förslaget att låta mervärdeskatten generellt omfatta också all import anfördes risken för att importen favoriserades och för skatteförluster. Riksdagen godtog förslaget och mervärdeskatten har allt sedan införandet omfattat inhemsk omsättning av varor och tjänster och importen av varor. Övriga indirekta skatter Det stora antalet övriga indirekta skatter som förekommer i Sverige tas ut med stöd av en relativt omfattande lagstiftning i vilken särskilt anges de varor och tjänster som skall omfattas av beskattningen. Förfarandereglerna har som tidigare framhållits reformerats vid flera tillfällen och är i stort sett enhetliga för alla indirekta skatter som tas ut vid omsättning av varor och tjänster. Beskattningsområdet för dessa punktskatter är heterogent. Det finns några huvudgrupper -- skatter på energi, vägtrafik, alkoholhaltiga drycker och tobak -- där skatteintäkterna är mycket betydande. Dessa områden för punktbeskattning är också vanliga i andra länder. De övriga skatterna träffar en rad varierande varugrupper och tjänster. Inkomsterna från dessa punktskatter är i några fall förhållandevis låga samtidigt som antalet skattskyldiga, och därigenom hanteringskostnaderna, kan vara betydande. Avgränsningen av det beskattningsbara området kan i vissa fall från allmänna utgångspunkter ifrågasättas. Detta gäller exempelvis den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat. Denna skatt är dessutom tekniskt komplicerad. Flertalet punktskatter avser konsumtionsvaror. I ett par fall, det gäller bilaccisen och videobandspelarskatten, är det dock kapitalvaror som beskattas särskilt. Någon generell särskild beskattning av kapitalvaror finns dock inte. Det innebär att den avkastning som representeras av användningen av varaktiga kapitalvaror inte blir föremål för beskattning. I vissa länder beskattas sådana varor särskilt inom mervärdeskattesystemet, genom att en högre mervärdeskattesats tillämpas. Frågan är då ofta om varor av lyxkaraktär. Den svenska mervärdeskatten togs under en period år 1970 ut efter en högre mervärdeskattesats på personbilar, motorcyklar, båtar, TV och radio samt, under en kort tid, även på kylskåp, spisar m.fl. s. k. vitvaror. När det gäller energiområdet lade som jag tidigare nämnt energiskattekommittén år 1982 fram ett förslag om att införa mervärdeskatt på energi och i kombination härmed en särskild skatt på energi, avsedd att fungera som ett styrmedel för att påverka förbrukningen av energi. Ett huvudargument för att införa mervärdeskatt på det nu energiskattebelagda området var enligt kommittén att man på så sätt skulle skattemässigt jämställa energikonsumtion med annan konsumtion. Då utredningens förslag enligt direktiven skulle vara statsfinansiellt neutralt skulle en ny styrmedelsskatt på energi bli begränsad till sin storlek om samtliga energikällor skulle omfattas av övergången till mervärdeskatt. Samtidigt skulle det enligt kommittén bli en kraftig omfördelning av skattebördan från näringslivet, som har möjlighet att göra avdrag för ingående mervärdeskatt, till främst hushållen. Inte minst mot bakgrund härav stannade kommittén vid ett förslag där vissa energislag, t.ex. bensin, inte skulle omfattas av övergången till mervärdeskatt och där den nya styrmedelsskatten skulle ge i stort sett samma intäkter som den nuvarande allmänna energiskatten. De ökade intäkter som skatteomläggningen beräknades medföra föreslogs återföras till hushållen genom en generellt sänkt mervärdeskatt. Energiskattekommitténs förslag ledde som jag tidigare nämnt inte till lagstiftning. Den kritik som framfördes mot förslagen avsåg dels de fördelningspolitiska konsekvenserna, dels vissa tekniska komplikationer. Bl.a. ansågs svårigheter uppkomma i de fall då energi förbrukas i verksamheter som endast delvis medför redovisningsskyldighet för mervärdeskatt. Även förslaget att undanta bensin från mervärdeskatt ansågs skapa problem (prop. 1983/84:28). När det gäller effekterna av de nuvarande punktskatterna på energiområdet måste också beaktas de särskilda reglerna enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt. Av särskild betydelse är de individuella beslut som regeringen meddelar om nedsättning av energiskatt vid industriell tillverkning som kräver stor energianvändning. För närvarande medges i princip nedsättning beräknad så att effekten av energiskatten inte skall överstiga 1,7 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Dessa skattenedsättningar omfattar för närvarande ett 130-tal industriföretag, och nedsättningen motsvarar ett värde av ca 700 milj. kr. per år. Vad gäller principerna för energibeskattningen i stort har riksdagen uttalat (SkU 1985/86:38) att en utvärdering av nuvarande principer för energibeskattningen bör genomföras. Bl.a. påpekades därvid att oljeprisändringarna, och därav följande justeringar av punktskatter på oljor och andra energislag, lett till effekter som inte alltid är önskvärda för bl.a. den energikrävande industrin och när det gäller strävandena att minska oljeanvändningen. Riksdagen avvisade dock i detta sammanhang tanken att ersätta punktskatterna på energi med en mervärdebeskattning. Utredningsuppdraget Som jag tidigare framhållit har mervärdeskatteutredningens arbete enbart varit av teknisk natur och det har därför inte ingått i uppdraget att närmare pröva själva basen för mervärdeskatten, dvs. de undantag från en generell beskattning som finns på varusidan och framför allt på tjänstesidan. För närvarande beskattas högst 60 % av den privata konsumtionen med mervärdeskatt. Många länder i Västeuropa har en bredare bas för mervärdeskatten än Sverige. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att inskränkningarna av skatteplikten leder till betydande svårigheter vid tillämpningen bör det övervägas om underlaget för mervärdeskatten kan breddas. Det är enligt min mening nu dags för en förutsättningslös översyn av mervärdeskattens omfattning. En huvudinriktning bör enligt min mening vara att mervärdeskatten så långt möjligt görs generellt tillämpbar och konkurrensneutral i fråga om konsumtionen av olika varor och tjänster. Översynen bör syfta till att undersöka positiva och negativa verkningar av en generell varu- och tjänstebeskattning. En kommitté bör tillkallas för denna uppgift. Kommittén bör lämna förslag till hur en mervärdeskatt med breddad bas tekniskt bör utformas. Översynen bör också omfatta en bedömning av möjligheterna till och effekterna av slopade reduceringsregler. Utgångspunkten bör vara en enhetlig skattesats för hela det mervärdeskattebelagda varu- och tjänsteområdet. En mer generell mervärdebeskattning bör därför i princip innebära att reduceringsreglerna så långt möjligt begränsas. I den mån reduceringsregler fortfarande bedöms motiverade bör övervägas i vad mån de kan förenklas. Om slopade reduceringsregler skulle medföra kraftiga kostnadsökningar bör kommittén om så erfordras kunna föreslå kompensationsåtgärder även utanför den indirekta beskattningens område. Om det skattepliktiga varu- och tjänsteområdet för mervärdeskatten utvidgas innebär detta att antalet mervärdeskattskyldiga importörer blir ännu större än i dag. Det är mot denna bakgrund angeläget att man på nytt förutsättningslöst prövar frågan om vi fortsättningsvis skall ha en generell beskattning av all import eller om man kan uppnå administrativa eller andra vinster för samhället eller för enskilda näringsidkare genom att begränsa beskattningen till att vid import omfatta endast de fall där importen sker av eller för icke mervärdeskattskyldigas räkning, dvs. de fall där skatten får reell effekt. Kommittén bör därvid samråda med tulldatautredningen (Fi 1986:04). Kommittén bör också utreda behovet av och förutsättningarna för mervärdebeskattning vid import av tjänster. Som jag tidigare nämnt avviker det svenska mervärdeskattesystemet från vad som är vanligt utomlands genom att energiområdet ställts utanför beskattningen. En viktig uppgift för kommittén blir därför att pröva om det numera finns bättre förutsättningar att inordna energiområdet under mervärdeskatten än när frågan senast prövades av energiskattekommittén. Beskattningen av energi fungerar nu också till en del som ett energipolitiskt styrmedel. Den bör också i fortsättningen ha denna funktion. Någon form av styrande punktskatter på energi torde därför få behållas även om energin omfattas av mervärdeskatt. Särskilda punktskatter torde också vara nödvändiga inom vissa delar av energiområdet för att en skatteomläggning inte skall leda till intäktsbortfall. Det bör påpekas att punktskatter på olika energislag vanligen förekommer även i länder där energiområdet är föremål för mervärdebeskattning. Det är väsentligt att ett förslag till nytt punktskattesystem utformas så att gällande energipolitiska mål kan tillgodoses. I utredningen bör därför också ingå att belysa hur konkurrensförhållandena mellan olika energislag kan påverkas av ett alternativ med mervärdeskatt kombinerat med punktskatter. Översynen av mervärdeskatten bör också omfatta en genomgång och en bedömning av behoven, lämpligheten och de konstitutionella förutsättningarna för de bemyndiganden som nu finns i mervärdeskattelagen. De innefattar bl.a. möjlighet för regeringen att förordna om skattskyldighet tills vidare för andra tjänster än sådana som enligt lagen omfattas av mervärdeskatt och att föreskriva om undantag från skatteplikt. Bemyndiganden finns även för regeringen att förordna om mervärdeskattskyldighet i samband med utförsel. Dessa bemyndiganden har i vissa fall skapat gränsdragningssvårigheter, vilket bl.a. observerats i samband med utvidgningen av det skattepliktiga området till att omfatta även vissa datatjänster m.m. (prop. 1985/86:47). Med en vidgad bas för mervärdeskatten, och med en eventuell ny teknik för att ange det skattepliktiga tjänsteområdet, bör förutsättningarna förbättras för att slopa de särregler som införts med stöd av bemyndigandena. Kommittén bör annars pröva om särreglerna direkt kan inarbetas i lagstiftningen. Kommittén bör i övrigt kunna lämna förslag till förenklingar och systematiska förbättringar av mervärdeskattesystemet. Kommittén bör särskilt beakta de mervärdeskatter som tillämpas av EG-länderna och det harmoniseringsarbete för mervärdeskatterna som pågår inom EG. Det finns enligt min mening ett betydande intresse av att den svenska mervärdeskatten tekniskt kan anpassas till vad som gäller i andra länder, och särskilt då EG-området. Det förhållandet att de nordiska länderna har mervärdeskattesystem som i stora delar nu överensstämmer bör dock beaktas. Därvid bör kommittén ta del av de förslag som redovisats av den arbetsgrupp för att utreda möjligheterna till att harmonisera de generella omsättningsskattesystemen i Norden som de nordiska finansministrarna tillsatte i mars 1986. När det gäller övriga indirekta skatter bör kommittén överväga i vad mån skäl alltjämt föreligger för en särskild beskattning utanför mervärdeskatten. Möjligheterna till att avskaffa de skatter som är svårtillämpbara och som har liten statsfinansiell betydelse bör vidare undersökas. Kommittén bör också överväga i vad mån det går att inskränka de avdragsmöjligheter och begränsningar av det skattepliktiga området som finns inom området. Om energi förs in under mervärdeskatten torde behovet av den särskilda nedsättningen av energiskatt som viss energiintensiv industri i dag åtnjuter minska även om en särskild skatt på energi införs. Kommittén bör därför bedöma förutsättningarna för att begränsa eller helt slopa möjligheterna till nedsättning och att i övrigt begränsa de undantag och avdragsmöjligheter som skall gälla för en sådan ny skatt. Vidare bör kommittén bedöma huruvida det kan finnas skäl till en ändrad beskattningsgrund för någon punktskatt. Som exempel kan nämnas förslag som i olika sammanhang väckts om att beräkna försäljningsskatten på motorfordon efter annan grund än fordonens tjänstevikt. Kommittén bör också pröva om man kan vinna några fördelar genom att gå över till värdebaserade punktskatter. I fråga om skatten på annonser och reklam bör utredningen samråda med reklamskatteutredningen (Fi 1986:01). Kommitténs arbete bör omfatta förutom de skatter som utgår på omsättning av varor och tjänster även vägtrafikbeskattningen, eftersom denna beskattning till viss del utgör ett komplement till energibeskattningen. I denna översyn bör även ingå den av vägtrafikskatteutredningen tidigare prövade frågan om att ersätta fordonsskatten på vissa lättare fordon med en höjd bensinskatt. Som jag tidigare har nämnt bör huvudinriktningen vara en i princip enhetlig beskattning för hela det mervärdeskattebelagda området. Kommittén bör ändå pröva de skäl som kan finnas för att införa en särskild indirekt beskattning av varaktiga kapitalvaror, och lämna förslag till hur en sådan skatt skulle kunna tekniskt utformas och avgränsas. Kommittén bör därvid överväga om en sådan beskattning exempelvis kan genomföras inom mervärdebeskattningens ram genom en differentiering av skattesatserna. Uppdraget bör däremot inte omfatta frågan om en differentiering eller sänkning av mervärdeskatten för livsmedel och andra oumbärliga varor. Frågan om en sänkt skatt på livsmedel har för övrigt utretts och avvisats av utredningen (Ds Fi 1983:02) om differentierad mervärdeskatt. Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall föreskrifter om skatter meddelas genom lag. Riksdagen kan inte delegera till regeringen att besluta i sådana frågor. Under tid då riksmöte inte pågår kan dock finans- och skatteutskotten, efter bemyndigande i lag och på förslag av regeringen, för de indirekta skatterna bestämma om skattesats eller besluta att skatt skall börja eller upphöra att utgå, 8 kap. 6 § regeringsformen. Sådana bemyndiganden har getts i fråga om mervärdeskatten och vissa av punktskatterna. Lag som finans- och skatteutskotten beslutat på detta sätt skall av regeringen underställas riksdagen för prövning inom en månad från början av närmast följande riksmöte. Av stabiliseringspolitiska skäl finns vid vissa tillfällen behov av att snabbare än vad som nu kan ske ändra någon eller några av de indirekta skatterna. Även önskemål om att vid skattesatsändringar undvika hamstring talar för att dessa skatter snabbt bör kunna ändras. Kommittén bör därför utreda förutsättningarna för att ge regeringen befogenhet att besluta om en omedelbar tillfällig förändring av de indirekta skatterna. En förutsättning bör då vara att regeringens beslut efter viss kortare tid underställs riksdagens prövning. Kommittén bör även kunna föreslå andra lösningar som tillfredsställer behovet av snabba tillfälliga ändringar på detta område. Kommittén bör också utreda förutsättningarna för att ge riksskatteverket en rätt att meddela bindande föreskrifter om skatteplikt för viss vara eller tjänst, beskattningsvärdets bestämmande och andra liknande förhållanden. I mervärdeskattelagen finns institutet bindande förklaring, som dock utnyttjats i mycket få fall. De förslag som kommittén kan komma att lägga fram på denna punkt bör vara så utformade att de har förutsättningar att komma till praktisk användning. I kommitténs uppdrag bör också ingå att föreslå erforderliga grundlagsändringar. En breddning av basen för mervärdeskatten och de andra indirekta skatterna bör totalt sett innebära ökade intäkter från dessa skatter. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till möjligheterna att finansiera en reformering av inkomstskatten enligt de riktlinjer för utredningsarbetet som jag tidigare givit åt kommittén om reformerad inkomstbeskattning. En viss samordning av kommittéernas arbete erfordras därför. Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Inriktningen bör vara att arbetet i huvudsak skall redovisas senast vid utgången av år 1988. Om så befinns lämpligt bör vissa frågor kunna redovisas särskilt. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst nio ledamöter med uppdrag att se över den indirekta beskattningen i de hänseenden jag angivit, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Finansdepartementet)