Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1988:2 Beslut vid regeringssammanträde 1988-02-18. Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att granska vissa forskningsetiska frågor. Bakgrund Forskning kräver ofta etiska ställningstaganden av olika slag. Inom forskarsamhället har man varit uppmärksam på detta. Forskningsetiska frågor är föremål för återkommande debatter. Inom många discipliner har etiska regler utarbetats. Inom några områden, bl. a. det medicinska, har särskilda organ inrättats för forskningsetiska bedömningar. Initiativen till dessa åtgärder har kommit från olika håll: enskilda forskare, forskningsråd, andra statliga organ. Ett särskilt och på senare tid mycket uppmärksammat problem gäller de etiska frågorna i samband med forskning som bygger på personuppgifter om ett stort antal individer, vilka följs under en längre tid, s.k. longitudinella studier. Sådan forskning innebär att avvägningar måste göras mellan kravet på personlig integritet å ena sidan och behovet av medicinskt och samhällsvetenskapligt betydelsefull kunskap å den andra. Problematiken är varken ny eller unik för forskningsområdet. Även i andra sammanhang måste en avvägning göras mellan kravet på personlig integritet å ena sidan och allmänintressets krav på saklig effektivitet å den andra. Detta gäller t.ex. inom affärslivet, journalistiken och vid myndighetsutövning av olika slag. Inom samtliga dessa områden finns legitima krav på information om människor men också ett nät av lagar och andra regler som skydd för den enskildes personliga integritet. Inom affärsvärlden medförde utsträckandet av förbindelserna över allt vidare områden att det blev nödvändigt att införskaffa upplysningar om enskilda människors ekonomiska ställning. Inom affärslivet finns i dag regler för hur den enskildes krav på integritet skall vägas mot motpartens krav på realistisk kreditprövning. Ingen som vill göra affärer bestrider egentligen motpartens rätt att hålla sig underrättad. För journalistikens vidkommande har det under hela 1900-talet varit en stående fråga, huruvida tidningarnas behandling av enskilda människors privatliv kan rättfärdigas av allmänhetens legitima krav på upplysning och kritik av rådande förhållanden i socialt, ekonomiskt och politiskt avseende. Även för detta har vissa regler etablerats. Myndigheternas verksamhet -- inom rättsväsendet, försvaret och skatteförvaltningen likaväl som inom socialtjänsten, sjukvården och skolan -- fordrar att yrkesutövarna känner till sina klienters, patienters och elevers personliga förhållanden i olika avseenden. Detta krav har sedan gammalt måst vägas mot kravet på personlig integritet. Den omfattande reglering som gäller för den offentliga verksamheten beaktar bl.a. detta. I samtliga dessa tre olika sammanhang är problemet väl känt och sedan länge allmänt diskuterat. Under de senaste tjugo åren har tekniken för automatisk databehandling tagits i anspråk inom allt fler områden. Naturligt nog har detta intensifierat debatten om hithörande frågor. I sak är emellertid det underliggande problemet detsamma som det har varit alltsedan affärslivet, journalistiken och den offentliga förvaltningen etablerades inom ramarna för sina nuvarande principiella mönster under senare delen av 1800-talet. Konflikten mellan hänsyn till individen och det allmännas krav finns således i många sammanhang. På senare tid har problematiken också kommit att uppmärksammas inom forskningsområdet. Personuppgifter används för forskning inom en rad ämnesområden. Forskningen kan bygga på uppgifter som inhämtats av forskarna själva eller på uppgifter som primärt sammanställts för andra ändamål. Det kan röra sig om bearbetning av längre tidsserier i syfte att bl.a. fastställa orsaker till sjukdomar, arbetsmiljöskador eller sociala förhållanden. I många fall kan s.k.informerat samtycke ligga till grund för uppgiftsinsamlingen. Det innebär att sådan information skall ha lämnats att berörda personer kan ta ställning till om de vill medverka i ett forskningsprojekt. Vissa forskningsprojekt, framför allt inom medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning, bygger dock på uppgifter från ett så stort antal människor att samtycke från alla berörda praktiskt är mycket svårt att inhämta. I vissa fall kan det, med hänsyn till syftet med forskningen, också vara mindre lämpligt att inhämta samtycke. I detta sammanhang bör erinras om Europarådets rekommendation av den 23 september 1983 om skydd för personuppgifter inom vetenskaplig forskning och statistik. De regler som samhället uppställt som skydd för den enskildes integritet har framför allt utformats med tanke på de fall då uppgifter kan komma att användas för beslut eller åtgärder riktade mot den berörda individen. Uppgifter som insamlats för forskning har inte som syfte att tjäna som underlag för beslut eller andra direkta åtgärder. Reglerna har dock kommit att gälla också för dessa fall. Mot denna bakgrund inställer sig två frågor. Den ena gäller hur samhället i stort reglerar eller bör reglera avvägningen mellan forskningens intresse å ena sidan och den enskilde uppgiftslämnarens intresse av att uppgifter om honom eller henne inte missbrukas å den andra. Den andra frågan är hur forskarsamhället hanterar hithörande frågor. Forskningsrådsnämnden (FRN) fick i juni 1986 regeringens uppdrag att utreda hur de forskningsetiska frågorna hanteras i det svenska forskningssystemet, när det gäller forskning där mänskliga individer är forskningsobjekt. Hösten 1986 överlämnade FRN rapporten Etik i forskningsprocessen (FRN Rapport 86:7). Den redogör för och diskuterar dels tillämpliga regler och föreskrifter, dels institutioner och organisationer som på olika sätt behandlar forskningsetiska frågor. FRN föreslår ett system för etikgranskning av forskningsprojekt inom kulturvetenskaperna motsvarande det som byggts upp inom det medicinska området. Rapporten har remissbehandlats. Ett flertal remissinstanser framhöll, att komplexiteten hos de behandlade frågorna är sådan att de bör bli föremål för fortsatta överväganden. Inte minst bör de konstitutionella och förvaltningsrättsliga frågorna kring offentlighet och sekretess ytterligare belysas och analyseras. Reglerna för arkivering av insamlat material har självfallet betydelse för de etiska bedömningar som kan behöva göras i anslutning till forskningsprojekt. Riksarkivet har på regeringens uppdrag utrett frågor om arkivansvaret i samband med externfinansierad forskning (Riksarkivet Dnr 2977/S 51/83). Utredningens syfte har varit att bestämma forskningsmaterials arkivstatus samt ge underlag för beslut om vissa riktlinjer. Rapporten har remissbehandlats. Flera universitet och forskningsråd har därvid framfört kritiska synpunkter, som kort kan sammanfattas så att de arkivregler som gäller för statsförvaltningen inte ger tillräckligt utrymme för flexibilitet i fråga om bevarande och gallring när de tillämpas på arkiv efter forskningsprojekt. Från forskarhåll har som ett problem framförts, att utgallringen av uppgifter som förr fanns i skriftliga dokument men nu lagras elektroniskt får till följd att den framtida forskningen på ett helt annat sätt än dagens kan komma att bygga på källmaterial som blir alltför fragmentariskt. De forskningsetiska frågorna behandlades i regeringens proposition 1986/87:80 om forskning, s. 51 f, samt bil. 6, s. 35 ff. Härvid anförde jag att rättsliga och andra förutsättningar närmare borde klarläggas innan ställning tas till organisatorisk utformning av den forskningsetiska prövningen. Frågan borde bli föremål för fortsatta överväganden och en särskild utredare tillkallas. Riksdagen hade inget att erinra mot detta. Även därefter har frågan uppmärksammats i riksdagen, genom motioner till riksmötet 1988 från Bengt Westerberg m.fl. (fp), Bengt Kindbom m.fl. (c), Anders Björck m.fl. (m), Daniel Tarschys och Jan-Erik Wikström (fp). Uppdraget En utredning rörande vissa forskningsetiska frågor, i enlighet med 1987 års forskningsproposition, bör nu komma till stånd. Utredningen bör avse rättsliga och andra förutsättningar för forskning som bygger på uppgifter om enskilda individer samt organisationen för forskningsetisk prövning. Det juridiska regelverk som är av betydelse i detta sammanhang är omfattande och berör bl.a. tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen, datalagen, hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och allmänna arkivstadgan. En samlad analys av de regler som för närvarande gäller bör göras. Utredaren bör överväga om lagstiftningen behöver anpassas så att större hänsyn tas till forskningens speciella villkor och behov. En utgångspunkt för detta bör vara det faktum att uppgifter som används i forskningen inte utnyttjas för beslut eller åtgärder rörande enskilda individer. Om utredaren kommer fram till att det föreligger behov av lagstiftningsåtgärder, bör detta anmälas till regeringen. Forskning är till sin natur en verksamhet, som bör vara styrd av sina egna regler. Det gäller i synnerhet valet av teorier och metoder. Samtidigt bör forskningen inte stå utanför samhället. Ingen forskare bör under åberopande av forskningens frihet kunna företa sig sådant som strider mot det allmänna rättsmedvetandet i vad avser intrång i den personliga integriteten. Från samhällets synpunkt är det önskvärt, att frågan om det berättigade i skilda former av personligt intrång av forskarna själva beaktas parallellt med grundläggande teoretiska och metodiska spörsmål. Den samhälleliga regleringen bör vara så utformad, att den inte motverkar utan medverkar till ett växande ansvarstagande för hithörande frågor bland forskarna själva. Inom medicinsk forskning har det frivilligt byggts upp ett system med etiska granskningskommittéer, vars godkännande fordras för att forskningsprojekt skall tilldelas rådsmedel. Också inom andra områden har etikgranskning i skilda former etablerats. Utredaren bör lämna en redovisning för hur framför allt de medicinska granskningskommittéerna fungerar. En belysning bör också göras av andra granskningsprocedurer som utredaren bedömer vara av intresse. Utredaren bör vidare göra en bedömning av om det behövs en formell reglering av de organisatoriska formerna för etisk bedömning av forskningsprojekt. Om så bedöms erforderligt bör utredaren lämna förslag till utformningen av en sådan reglering. Utredaren bör därvid överväga, om de etiska principer som skall tillämpas i dessa sammanhang kan anses så övergripande, att en enhetlig granskningsorganisation är att föredra, eller om praktiska eller andra skäl talar för att flera organ skall svara för bedömningarna. Utredaren bör även göra en bedömning av vilka typer av informationsinsatser som kan erfordras med avseende på forskningen och de etiska reglerna för denna. Utredaren bör vidare se över förhållandena och ansvarsfrågorna för arkiv efter forskningsprojekt. Översynen bör göras mot bakgrund av riksarkivets tidigare nämnda utredning och de remissynpunkter som avgivits. Utredaren bör därvid studera behovet av särskilda arkivregler för forskningsprojekt vid universitet och högskolor, bl. a. med avseende på ansvaret för beslut om gallring av sådana arkiv. Förslag rörande forskningsarkiv bör kunna uppfylla krav på generell tilllämplighet, d.v.s. även kunna tillämpas i fråga om ickeintegritetskänsligt material. Data- och offentlighetskommittén (DOK) har avlämnat fyra delbetänkanden. Vissa av DOKs förslag har konsekvenser för forskningen. Det gäller bl.a. förslagen i betänkandet (SOU 1987:31) Integritetsskyddet i informationssamhället 4. om att begränsa användningen av personnummer i databaserade personregister. Behovet av personnummmer för forskning berörs i ett särskilt avsnitt (s. 66 ff). Utredaren bör hålla sig underrättad om den fortsatta behandlingen av DOK:s förslag och även i övrigt om DOK:s pågående arbete. Ramar för utredarens arbete Utredaren bör samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer. För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser. Uppdraget bör redovisas senast före utgången av mars månad 1989. Hemställan Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet, att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommitteförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa forskningsetiska frågor samt att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)