Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1988:17 Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21 Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att se över systemet för ersättning till landstingskommunerna/kommunerna för vissa kostnader i samband med läkar- och tandläkarutbildning samt medicinsk och odontologisk forskning. Bakgrund För att kunna bedriva läkarutbildning och klinisk medicinsk forskning utnyttjar staten sjukvårdsorganisationen hos vissa sjukvårdshuvudmän. Staten betalar till de berörda sjukvårdshuvudmännen ersättningar som avses svara mot de merkostnader dessa får genom att utbildning och forskning bedrivs inom sjukvårdsorganisationen. Ersättning utgår för såväl drift- som investeringskostnader. Staten betalar också ersättning till Västerbottens läns landstingskommun för utnyttjandet av landstingets resurser för tandvård i anslutning till tandläkarutbildning och forskning vid universitetet i Umeå. Ersättningen fastställs genom förhandling mellan sjukvårdshuvudmännens representanter och staten företrädd av statens förhandlingsnämnd. Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande betalar ut ersättning till vederbörande sjukvårdshuvudman. Den statliga driftersättningen för läkarutbildning och forskning uppgår under treårsperioden 1987-1989 till 916, 932 resp. 949 milj. kr. per år. Medel för driftersättning anvisas fr.o.m. budgetåret 1988/89 under utbildningsdepartementets huvudtitel och för investeringsersättning under socialdepartementets huvudtitel. Olika frågor om driftersättningen har tidigare behandlats av regering och riksdag. Riksdagen uttalade i samband med beslut om kommunalisering av karolinska sjukhuset och anvisande av medel enligt läkarutbildningsavtal att det var angeläget att klarhet skapades om vilka resurser som var avsedda för utbildning och forskning (prop. 1980/81:95, SoU 27, rskr. 278). Med anledning av socialutskottets uttalande anförde föredraganden i prop. 1981/82:106 om forskning m.m. att en ändamålsenlig väg för att staten verkningsfullt skulle kunna bevaka att läkarutbildning och forskning fick de resurser som staten betalade för var att ändra samarbetsformerna mellan parterna. Propositionen föranledde i den delen inte något särskilt uttalande från riksdagen (UbU 1981/82:37, rskr. 397). Föredraganden anförde i prop. 1984/85:28 om uppgörelse med avtalsreglering för samarbete om läkarutbildning och forskning (SoU 1984/85:7, rskr. 69) att hon utgick ifrån att sjukvårdshuvudmännen och högskoleenheterna utifrån de då träffade avtalen skulle finna goda former för samrådet om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skulle utnyttjas. När parterna år 1984 träffade avtal föreskrevs att parterna skall samråda bl.a. i fråga om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas. Avtalen gäller, i denna del, fortfarande. I prop. 1987/88:100 bil. 10 (s. 349) anförde jag att det nuvarande systemet för ersättning till landstingskommunerna/kommunerna ger knapphändig information om vilka kostnader som ersätts. Jag framhöll därvid att svagheterna aktualiseras när nya professurer i kliniska ämnen inrättas, eller när läkarutbildningens dimensionering eller organisationen i övrigt ändras. Mot denna bakgrund angav jag min avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en utredare med uppgift att föreslå alternativ till det nuvarande systemet. En särskild utredare bör nu tillkallas i enlighet med vad som anfördes i 1988 års budgetproposition. Uppdraget Som en bakgrund till sina förslag bör utredaren lämna en redogörelse för hur det nuvarande systemet fungerar. Utredaren bör därvid klargöra arten och omfattningen av de kostnader som ersätts via nuvarande läkarutbildningsavtal och avtal om tandläkarutbildning m.m. Eventuella skillnader mellan högskoleenheter/sjukvårdshuvudmän med avseende på ersättningens storlek, i absoluta tal och i relation till verksamhetens totala kostnader, bör belysas. Enligt gällande avtal skall samråd ske om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas. Utredaren bör lämna en redovisning av hur detta samråd utformats och fungerat. Vidare bör en analys göras av vilka kostnader hos sjukvårdshuvudmännen som är förknippade med medicinsk och i förekommande fall odontologisk utbildning och forskning. I detta sammanhang bör även belysas den nytta som också sjukvårdshuvudmännen har av den utbildning och forskning som bedrivs inom ramen för avtalen. Utredaren skall lämna förslag till alternativ till nuvarande system för driftersättning till sjukvårdshuvudmännen. Frågan om investeringsersättningarna bereds i annan ordning. Strävan bör vara att finna ett enkelt system som täcker såväl utbildning som forskning. Utredaren bör framför allt pröva möjligheterna till ett system där driftersättning ges i form av schablonbidrag, t.ex. per studerande och per högre forskartjänst. För att systemet skall ge den kostnadsinformation som erfordras för beslut på olika nivåer bör ersättningarna fortsättningsvis inte fastställas genom förhandlingar. Utredaren bör även lämna förslag i fråga om vilken teknik som bör användas för att anpassa ersättningen till löne- och prisökningar. Utvecklingen inom högskolan har inneburit och innebär att lokala högskoleorgan i allt större utsträckning får ansvar för uppläggning av verksamheten och för dispositionen av tillgängliga resurser. Enligt nu gällande avtal skall parterna samråda bl.a. i fråga om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse skall utnyttjas. Det är angeläget att öka de lokala högskolemyndigheternas inflytande också på detta område. Utredaren bör mot denna bakgrund lämna förslag till hur samrådet skall utformas i ett framtida system. Enligt nuvarande regler kan tjänster för utbildning och forskning vad avser den kliniska delen endast knytas till vissa i avtal angivna s.k. upplåtna enheter. Utredaren bör vidare pröva lämpligheten av att bibehålla denna ordning samt lämna förslag i fråga om ökat lokalt inflytandet bl.a. i dessa sammanhang. Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer. För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 31 mars 1989. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet. Hemställan På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med läkar- och tandläkarutbildning samt medicinsk och odontologisk forskning samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att utredningskostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)