Post 4953 av 5066 träffar
Utredning om fastighetsbildningskostnader m.m., Dir. 1988:54
Departement: Bostadsdepartementet
Beslut: 1988-09-08
Dir. 1988:54
Beslut vid regeringssammanträde 1988-09-08
Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera
effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag
vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger
anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs
för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och
registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om
förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att
minska kostnaderna.
Bakgrund
Med fastighetsbildning avses främst åtgärder som ändrar
fastighetsindelningen. Fastighetsbildning sker genom fastighetsreglering
om den avser ombildning av en fastighet -- t.ex. utökning av arealen --
och genom avstyckning, klyvning eller sammanläggning om den avser
nybildning. Fastighetsbildning sker vid förrättning som handläggs av en
fastighetsbildningsmyndighet. Landet är indelat i lantmäteridistrikt
vilka utgör verksamhetsområden för de statliga
fastighetsbildningsmyndigheterna. Därutöver finns kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter vilka främst har de större
tätortsområdena som verksamhetsområden.
När fastighetsbildning sker skall uppgift om detta föras in i
fastighetsregistret. Registret sköts av fastighetsregistermyndigheten.
Normalt är länsstyrel sen fastighetsregistermyndighet. För vissa
tätortsområden finns dock kommunala fastighetsregistermyndigheter. Ägar-
och inskrivningsförhållanden redovisas i fastighetsbok eller
inskrivningsregister som förs av inskrivningsmyndigheten. Myndigheten är
knuten till tingsrätten.
Enligt nuvarande principer för finansiering av fastighetsbildningen tar
fastighetsbildningsmyndigheterna betalt av sakägarna för sin verksamhet
enligt den av regeringen beslutade lantmäteritaxan (1971:1101, ändrad
senast 1987:1273). Avgifterna skall i princip täcka kostnaderna för
verksamheten. Som exempel kan nämnas att en avstyckning, där den
nybildade fastighetens areal inte överstiger 5 000 m2, för närvarande
kostar sakägaren 8 540 kr.
Principen om full kostnadstäckning infördes den 1 januari 1974. Tidigare
gällde att en del av kostnaderna betalades av det allmänna.
Subventioneringen minskade dock allt mer under 1960-talet och gällde
slutligen i huvudsak endast jord- och skogsbruksförrättningar.
Subventioneringen av dessa förrättningar uppgick, innan den avskaffades,
till 20 %.
Avgiften för en förrättning skall reduceras (sättas ned) i sådana fall
då ett beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter
m. m. av mindre betydelse inte länge behöver redovisas i
fastighetsregistret. Avgiften skall också reduceras för sådana
äganderättsutredningar som länsstyrelsen beslutar om.
Budgetåret 1986/87 omsatte förrättningsverksamheten totalt 264 milj.
kr., varav 39 milj. kr. avsåg förrättningar gjorda av kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter. Nedsättningarna uppgick samma år till 12
milj. kr.
Den statligt bedrivna fastighetsregistreringen och
inskrivningsverksamheten, inklusive bl. a. den pågående omläggningen av
de äldre, manuella registren till ett ADB-baserat fastighetsdatasystem,
betalas med anslagsmedel. Kostnaderna skall motsvaras av inkomsterna
från expeditionsavgifter för inskrivningsåtgärder m. m. vid
inskrivningsmyndigheterna enligt förordningen (1987:452, ändrad senast
1988:613) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Avgifterna
finansierar också de förut nämnda nedsättningarna av
förrättningsavgifterna enligt lantmäteritaxan. Den kommunalt bedrivna
fastighetsregistreringen finansieras med kommunala skattemedel.
Det gällande systemet med avgiftsfinansiering av den statligt bedrivna
fastighetsregistreringen har tillämpats sedan budgetåret 1984/85.
Avgiftsfinansieringen av inskrivningsverksamheten är däremot av äldre
datum. När avgiftsfinansieringen av fastighetsregistreringen infördes,
höjdes expeditionsavgifterna för inskrivningsåtgärder väsentligt.
Exempelvis höjdes avgiften för gravationsbevis från 70 kr. till 125 kr.
För närvarande är avgiften 150 kr. Avgiften för bevis om lagfart är 450
kr.
Budgetåret 1986/87 uppgick kostnaderna för inskrivningsverksamheten och
den statligt bedrivna fastighetsregistreringsverksamheten, inklusive
kostnaderna för fastighetsdatareformen, nedsättningen av
förrättningsavgifter m. m., till 322 milj. kr. Här kan nämnas att
domstolsverket, enligt bestämmelser i regleringsbrevet, skall följa
kostnadsutvecklingen och efter samråd med lantmäteriverket och
centralnämnden för fastighetsdata till regeringen redovisa de behov av
ändringar i avgiftsnivån som fordras för att uppnå full
kostnadstäckning.
Behov av utredning
Det är från många synpunkter viktigt att det finns en tillförlitlig
fastighetsredovisning. En sådan är grundläggande t. ex. i fråga om
äganderätt och beskattning. En väl fungerande fastighetsbildning samt
inskrivnings- och fastighetsregistreringsverksamhet är därför en
nödvändighet. Under senare år har i olika sammanhang farhågor framförts
bl. a. för att kostnaden för att få en fastighetsbildningsåtgärd utförd
har blivit så hög att fastighetsägarna söker alternativa lösningar.
Liknande synpunkter har framförts i fråga om den nu rådande avgiftsnivån
för inskrivningsåtgärder m. m. vid de allmänna domstolarna. Vidare har
farhågor framförts för att kostnadstäckningskravet inom
förrättningsverksamhet en har inneburit att kvaliteten på
fastighetsbildningen har sjunkit.
Farhågorna har bl. a. framförts i skrivelser till regeringen från
statens lantmäteriverk, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Lantmätareförening och enskilda. Lantmäteriverket framhåller att det
ibland hävdas att det finns en risk för att fastighetsbildningens
nuvarande avgiftsnivå kan avhålla fastighetsägare från att ta initiativ
till en fastighetsbildning. Verket finner det naturligt att kostnaderna
påverkar fastighetsägarnas intresse för fastighetsbildning, men anser
att det krävs närmare undersökningar för att fastställa effekterna av
kostnadsnivån. Sveriges Lantmätareförening anser att lantmäteritaxans
nivå har lett till ett motstånd mot lantmäteriförrättningar. Föreningen
anser att den del av förrättningsverksamheten som avser bevakning av
allmänintressen eller som avser förrättningar som är angelägna från
samhällets synpunkt men som inte är företagsekonomiskt intressanta borde
betalas av samhället. Kommunförbundet anser att nuvarande
finansieringsformer innebär risker för bl. a. rättssäkerheten.
Lantmätareföreningen anser även att fastighetsbildningsverksamheten
håller för låg kvalitet. Förrättningarna uppfyller enligt föreningen i
stort sett stundens behov, men ger på sikt en anhopning av
fastighetsrättsliga problem.
Domstolsverket har i ett yttrande till lantmäteriverket anmält oro för
att inskrivningsväsendets register kan komma att försämras till följd av
att fastighetsägarna av prisskäl avstår från att vidta
inskrivningsåtgärder.
Mot den beskrivna bakgrunden framhöll jag i mitt anförande till årets
budgetproposition (prop 1987/88:100 bil. 13 s. 80) att effekterna av
finansieringsprinciperna för fastighetsbildningen och
fastighetsregistreringen borde utredas. Riksdagen (BoU 1987/88:14, rskr.
271) har, mot bakgrund av en motion om förenklade
lantmäteriförrättningar för att minska förrättningskostnaderna,
understrukit att det är angeläget att utredningen i det sammanhanget
även belyser förrättningsförfarandet.
En särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift att analysera
effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag
vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger
anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs
för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och
registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om
förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att
minska kostnaderna.
Riktlinjer för utredningsarbetet
Utredaren bör inledningsvis analysera kostnadsutvecklingen för
fastighetsbildning och fastighetsregistrering under förslagsvis en
20-årsperiod och ställa den i relation till kostnadsutvecklingen i
samhället i stort under motsvarande tid. Av analysen bör framgå om några
väsentliga förändringar i tjänsternas innehåll har skett under perioden.
Uppgiften därefter bör vara att studera vilka effekter nuvarande
principer för finansiering och avgiftsuttag för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering har för samhället. Utredaren bör bl. a.
undersöka om sakägarna av kostnadsskäl undviker fastighetsbildning och
inskrivningsåtgärder och om de har börjat använda alternativ till sådana
åtgärder. De konsekvenser detta i så fall har fått bör belysas, t. ex.
för strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Utredaren bör
även undersöka om det har skett några förändringar i förrättningarnas
kvalitet sedan kravet på full kostnadstäckning infördes och vilka
konsekvenser detta i så fall har fått.
Utredaren skall föreslå ändringar av gällande finansieringsregler m. m.
i den mån analyserna ger anledning till det. Huvudprincipen skall dock
även fortsättningsvis vara att kostnaderna för fastighetsbildningen och
fastighetsregistreringen skall motsvaras av inkomster genom avgifter som
tas ut av fastighetsägarna.
Kostnaderna för fastighetsbildningen påverkas av reglerna och
organisationen för förrättningarna. Utredaren bör också pröva
möjligheterna att genom förenklingar och andra förändringar i
förrättningsförfarandet, t. ex. till följd av bestämmelserna i plan- och
bygglagen (1987:10, ändrad senast 1988:955), minska kostnaderna för
fastighetsbildningen.
Tidsplan
Utredaren bör före utgången av år 1989 redovisa sina analyser och därav
föranledda förslag till regeringen.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för bostadsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppdrag att utreda frågor om kostnader för
fastighetsbildning m. m.,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar
m. m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Bostadsdepartementet)