Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1991:19 Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21 Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av filmstödet. I uppdraget ingår -- att belysa om det behövs ett statligt ansvarstagande inom filmområdet, -- att redovisa alternativa modeller för framtida kulturpolitiska insatser på filmområdet. Modellerna skall rymmas inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska insatser, -- att analysera det nuvarande filmstödets rationalitet och effektivitet, -- att redovisa förutsättningarna för ett nytt avtal med dem som visar film, -- att i övrigt redovisa och analysera frågor som är av betydelse för svensk film och lämna förslag till åtgärder. Bakgrund 1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp 1982 års film- och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verksamhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhållande även efter den nuvarande avtalsperiodens slut. Mellan filmbranschen, videobranschen och staten har den 20 december 1990 träffats ett avtal om att förlänga 1982 års film- och videoavtal. Förlängningen är kortsiktig och avser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång, om ett nytt avtal skall kunna gälla fr.o.m. den 1 januari 1993. Svensk filmpolitik syftar till att inom vårt begränsade språkområde och vår kulturkrets skapa möjligheter för produktion av film, visning av film och bevarande av det filmkulturella arvet. Insatserna har hittills i huvudsak gjorts inom ramen för ett avtal med film- och videobranscherna och med Filminstitutet som verkställande organ. Fram till 1982 var det i huvudsak biografsidan som bidrog med finansiering. Efter 1982 har videosektorn bidragit med betydande belopp. Visningen av film har genom televisionen ökat betydligt. Det har skett genom nya betal-TV-kanaler och nya reklamfinansierade kanaler, samt genom Sveriges Television. Filmvisning i televisionen är ett effektivt sätt att nå en stor publik. Allmänhetens ökade intresse för film har inneburit att berörda företags omsättning har ökat. Lönsamheten är för närvarande dålig för åtskilliga av dessa. Utredningsuppdraget Den svenska produktionen av rörliga bilder har tidigare varit koncentrerad till ett begränsat antal miljöer, ett fåtal filmbolag och till Sveriges Television. Under senare tid har en rad produktionsbolag startats och bl.a. tillkomsten av nya TV-företag har stimulerat denna utveckling ytterligare. Detta kan vara en stimulans för produktion av biograffilm och annan film, men det kan också utgöra ett hot. Det är väsentligt att svensk långfilm, dokumentärfilm och kortfilm, som genom film- och videoavtalet har fått stöd, även i en framtid kan göra sig gällande. Film visas inte som tidigare bara på biograferna. Videobandspelaren och televisionen har ökat visningsmöjligheterna. Detta ger helt nya möjligheter för allmänheten att ta del av filmutbudet. Samtidigt är det viktigt att bevara biografen som visningsform. Den filmupplevelse som en biograf ger kan inte ersättas med visning i hemmiljö. De filmkulturella insatserna (bevarande av film m.m.) har skett inom ramen för film- och videoavtalet. På andra kulturområden har statens ansvar för motsvarande insatser hanterats på annat sätt. Arkivet för ljud och bild har dock ett ansvar som berör filmområdet. Mot den bakgrund jag har beskrivit är det angeläget att belysa det samlade statliga ansvarstagandet inom filmområdet, samt att lämna förslag till den framtida inriktningen. I uppdraget ingår att redovisa och analysera hela filmstödet, samt att lämna förslag för det framtida filmstödet. Förslagen skall ligga inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska insatser. Förlängningen av film- och videoavtalet är kortsiktig och avtalet gäller t.o.m. den 31 december 1992. Utredaren bör därför redovisa förutsättningarna för ett nytt film- och videoavtal och därvid särskilt belysa förutsättningarna för ett långsiktigt avtal. Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. En huvudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina sändningar vänder sig till Sverige, inom ramen för ett avtal, skall kunna bidra till filmkulturella insatser. Utredaren bör därför redovisa förutsättningarna för att samtliga filmvisare deltager i detta sammanhang. För det fall filmvisarna inte är beredda att inom ramen för ett avtal bidra till filmkulturella insatser av angivet slag, bör utredaren belysa alternativen. Utredaren skall också redovisa hur eventuella förslag skall finansieras. Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filmpolitik. Den rollen har stärkts genom att specialdestinerade statsbidrag har tillförts Filminstitutet inom olika områden. Utredaren bör därför analysera Filminstitutets nuvarande verksamhet och lämna förslag om institutets framtida inriktning och verksamhet. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med film- och videoavtalets parter, Filminstitutet och berörda organisationer. Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av oktober 1991. För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av filmstödet att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)