Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir 1993:21 Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-18 Chefen för Socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg anför. Mitt förslag Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en kommitté tillkallas med uppdrag att belysa konsekvenser för den sociala välfärden och för jämställdheten mellan kvinnor och män vid olika former av svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationen. Bakgrund Den offentliga välfärdspolitiken i Sverige är i ett internationellt perspektiv väl utvecklad. Den har också en stark folklig förankring. Idag sker en översyn av delar av välfärdssystemet. Syftet är att dämpa kostnadsutvecklingen och öka effektiviteten men också att öka valfriheten och öppna möjligheter för fler verksamhetsformer. Grundtanken, att staten, landstingen och kommunerna har ett ansvar för den sociala välfärden, är emellertid inte ifrågasatt. Vad gäller jämställdheten mellan kvinnor och män har Sverige i ett internationellt perspektiv nått långt. Exempelvis är den kvinnliga förvärvsfrekvensen högre än i något annat land samtidigt som nativiteten är bland de högsta i Europa. Denna utveckling har en nära koppling till välfärdssystemets utbyggnad under efterkrigstiden och i synnerhet sedan mitten av 1960-talet. Viktiga förutsättningar är föräldraförsäkringen, möjligheterna till tjänstledighet i samband med barns födelse och den väl utbyggda barnomsorgen. Svenska kvinnor och män har därmed goda möjligheter att förena förvärvsarbete och föräldraskap. I många länder där t.ex. offentligt finansierad äldreomsorg och barnom sorg samt föräldraförsäkring är mindre utbyggd, tas ett visst ansvar av frivilliga organisationer eller via försäkringslösningar. Dock tar kvinnor genom obetalt arbete ett stort ansvar för dessa uppgifter. Utbyggnaden av de sociala tjänsterna är därför av stor betydelse både för att erbjuda kvinnor förvärvsarbete och för att tillhandahålla tjänster som möjliggör för kvinnor att arbeta. Sverige har nyligen inlett förhandlingar med Europeiska gemenskaperna om ett svenskt medlemskap i EG/Europeiska unionen (EU). I det samarbete och det regelverk Sverige härvid har att ta ställning till finns givetvis en rad aspekter som berör välfärds- och jämställdhetsfrågor. Dessa har i stor utsträckning redan analyserats i samband med och omfattas av det framförhandlade EES-avtalet. Som exempel kan nämnas att den nya jämställdhetslagen (1991:433) nu är anpassad till EG:s regelverk på jämställdhetsområdet. På området personers rörlighet kommer EES-avtalet bl.a. att innebära att Sverige ansluter sig till EG:s regelverk om social trygghet för personer som flyttar mellan länderna. Frågor om vilka förändringar i den svenska lagstiftningen som härvid kan aktualiseras, analyseras av utredningen (S1991:03) om socialförsäkringen och EG. Med utgångspunkt i förslag om ändring av det svenska folkpensionssystemet som framlagts i ett delbe tänkande har nya regler utarbetats som trätt ikraft den 1 januari 1993 (SFS1992:1776, 1777). Utredningen arbetar nu vidare med övriga frågor om svensk socialförsäkringslagstiftning. Välfärds- och jämställdhetspolitiken är även inom EG till övervägande del en fråga för de enskilda medlemsländerna på nationell, regional eller kommunal nivå. EG-reglerna på det sociala området fastställer huvudsakligen miniminivåer. Dessa utgör inget hinder för enskilda medlemsländer att föra en politik med högre ambitionsnivå. Sverige uppfyller redan de flesta av dessa minimiregler med god marginal. Samarbetet i övrigt inom EG på dessa områden utgörs huvudsakligen av program- och projektverksamhet. Detta gäller bland annat på handikappområdet. Utformningen av den svenska sociala välfärds- och jämställdhetspolitiken kommer således inte att utgöra förhandlingsfrågor i de medlemskapsför handlingar som nu inletts. Det hindrar inte att ett svenskt medlemskap i EG/EU, eller ett beslut att stanna utanför, kan antas få konsekvenser för Sveriges möjligheter att fullfölja och utveckla välfärden och jämställdheten. Dessa möjligheter påverkas i hög grad av de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett medlemskap respektive ett beslut att stå utanför. Utvecklingen måste därför belysas i ett dynamiskt perspektiv. Den 1 juli 1991 lämnade den dåvarande regeringen in Sveriges ansökan om medlemskap i EG till ordföranden i EG:s ministerråd. Den 1 februari 1993 inleddes medlemskapsförhandlingarna. Avsikten är att medborgarna skall ges tillfälle att ta ställning till förhandlingsresultatet under år 1994. I den svenska debatten om ett närmare samarbete med EG har framkommit en osäkerhet om hur vår sociala välfärd och jämställdheten mellan kvinnor och män skulle komma att påverkas. Det är angeläget att dessa frågor analyseras och diskuteras, inte minst för att få underlag som belyser vad som i den svenska utvecklingen skulle styras av ett ev. EG-medlem skap och vad som i själva verket är en följd av nationella prioriteringar och värderingar respektive av andra internationella åtaganden än ett EG-medlemskap. Då den offentliga sektorn ofta är glesbygdskommunernas största arbetsgivare är det betydelsefullt att analysen även ges en geografisk dimension. I detta arbete spelar de politiska partierna, parterna på arbetsmarknaden, handikapporganisationer, kvinnoorganisationer och andra organisationer, massmedier och andra opinionsbildare en viktig roll. Genom bl a. delegationen för Europa-information och departementens egna informationsverksamheter stöder staten organisationslivets upplysningsverksamhet. I syfte att bidra till att dessa viktiga frågor belyses så allsidigt och grundligt som möjligt före folkomröstningen 1994 bör en kommitté tillkallas med uppgift att belysa konsekvenserna för den sociala välfärden och för jämställdheten mellan kvinnor och män i Sverige vid olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen. Regeringen har den 28 februari resp. 4 februari 1993 beslutat att genom föra motsvarande konsekvensanalyser såvitt avser samhällsekonomin i vid bemärkelse resp. miljön, utrikes- och säkerhetspolitik samt överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av subsidiaritetsprincipen, den s.k. närhetsprincipen. Ytterligare konsekvensutredningar kan komma att beslutas senare. De olika konsekvensutredningarna bör samarbeta om upp läggningen av arbetet. Uppdraget Kommittén bör belysa på vilka sätt den sociala välfärden och jämställd heten i Sverige kan komma att påverkas av att Sverige blir medlem i res pektive står utanför EG. Det är viktigt att undersöka huruvida villkoren för kvinnor och män eventuellt kommer att förändras på olika sätt i landets skilda delar. En central uppgift är att söka klarlägga vad i EG- samarbetet som direkt påverkar den svenska politiken och vad som även i fortsättningen avgörs på nationell nivå. Av stor betydelse i det sammanhanget är också hur de olika alternativen påverkar förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Kommittén bör på denna punkt samråda med utredningen om de samhällsekonomiska konsekvenserna för Sverige av olika former för deltagande i den västeuropeiska integrationen. På socialförsäkringens område är bland annat omfattningen av personers rörlighet mellan länderna av betydelse. Kommittén bör därför redovisa aspekter på migrationen. Kommittén bör vidare belysa om effekterna av rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen kan komma att påverkas av ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén bör redovisa vilka befogenheter EG enligt Romfördraget har för gemenskaps-åtgärder inom välfärds- och jämställdhetsområdena och söka belysa hur gemenskaps-initiativ (såväl regler som programverksamhet m.m.) har påverkat utvecklingen i medlemsländerna. Det kan i detta sam manhang finnas anledning för kommittén att samråda med utredningen om konsekvenserna för Sverige i fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, den s.k. närhetsprincipen. Kommittén bör belysa vilka initiativ EG hittills har tagit inom välfärdens och jämställdhetens områden liksom utvecklingen i olika EG- länder. Kommittén bör vidare belysa vad det fortsatta arbetet inom EG bl.a. på den sociala dimensionens område kan komma att innebära och hur det kan tänkas påverka utvecklingen i Sverige. Viktiga utgångspunkter för ana lysen är den sociala stadga som antogs av stats- och regeringscheferna i elva medlemsländer i december 1989, EG:s tredje jämställdhetsprogram liksom Maastricht-fördragets sociala protokoll och skrivningar gällande samarbetet på folkhälsoområdet. 1992 års Långtidsutredning publicerar inom kort en bilaga med titeln Svenska kvinnor möter Europa. Bilagan bör tjäna som ett underlag i kom mitténs arbete. Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en utredningsman (S1991:13) med uppdrag att utreda vad ett svenskt medlemskap i EG eller ett kommande EES-avtal för svenskt vidkommande kan innebära för män niskor med funktionsnedsättningar. I uppdraget ingick även att ge rege ringen underlag till ett svenskt agerande i dessa frågor. Den särskilde utredaren har löpande avgivit skrivelser och redovisningar till regeringen. Alla samhällsområden har handikappaspekter vilka är viktiga att analysera i ett helhetsperspektiv tillsammans med andra frågor. Jag finner det därför naturligt att den nu föreslagna kommittén får be handla även frågor som rör EG och handikapp. Vid behandling av denna del av uppdraget bör kommittén samråda med företrädare för berörda handikapporganisationer. Den nämnda utredningen bör därför avslutas. Jag avser att senare återkomma till frågan om EG och handikappfrågornas långsiktiga bevakning. Kommittén bör utöver vad jag här anfört ha stor frihet att själv välja vilka av de frågor som är relevanta för EG-debatten som den bör behand la. Det är angeläget att den genomgående så långt som möjligt söker be lysa konsekvenserna såväl av ett svenskt medlemskap som av att Sverige väljer att stanna utanför Gemenskapen. Regeringen har den 4 februari 1993 beslutat att till det samlade utred ningsarbetet med konsekvensanalyser knyta en parlamentariskt sammansatt referensgrupp med företrädare för de politiska partierna med uppgift att följa utredningsarbetet. Kommittén bör lämna referensgruppen fortlöpande information om sitt arbete samt inhämta gruppens synpunkter på vilka problem som kommittén särskilt bör analysera. Resultatet av kommitténs arbete skall redovisas i ett huvudbetänkande som skall föreligga senast den 1 november 1993. Kommittén har frihet att om den så finner lämpligt initiera och publicera delbetänkanden eller expertrapporter för att belysa olika aspekter av välfärden och jämställd heten inför EG. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Socialdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst 7 ledamöter för att belysa hur olika former för svenskt deltagande i den europeiska integrationen kan påverka den sociala välfärden och jämställdheten i Sverige, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)