Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:25 Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25 Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att * göra en analys av Riksteaterns olika uppgifter och betydelse för teaterlivet, * göra en analys av ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna, * överväga huruvida statsbidraget till Riksteatern i större utsträckning bör inriktas på de delar av verksamheten där Riksteatern är ensam aktör inom teaterområdet, * överväga om medel härigenom kan frigöras för andra angelägna satsningar inom kultursektorn. Bakgrund De statliga insatserna för att stimulera teaterverksamhet i hela landet sker främst genom bidrag till Riksteatern, regionala och lokala teatrar samt fria teatergrupper. Det totala statliga stödet till dessa teatrar uppgår budgetåret 1992/93 till ca 487 miljoner kronor. Riksteatern är en ideell förening med mer än 225 teaterföreningar som medlemmar. I länen är teaterföreningarna organiserade i länsteaterföreningar varav flertalet har en länsteaterkonsulent anställd. Teaterföreningarna är arrangörer av all slags teater från olika producenter. Riksteaterns högsta beslutande organ är kongressen, som sammanträder vart tredje år. Enligt 1977 års statsbidragsbestämmelser för Riksteatern skall bidraget användas för central och (t.o.m. 1983/84) regional produktion samt distribution av teater. Riksteaterns utbud skall vara en komplettering till regional och lokal teaterverksamhet. Dessutom skall Riksteatern förmedla föreställningar från andra teaterproducenter och samarbeta med Operan och Dramaten. Utöver föreställningsverksamheten skall Riksteatern arbeta med teaterfrämjande verksamhet, bl.a. genom information och rådgivning, samt samverka med myndigheter och folkbildningsorganisationer. Statsbidraget till Riksteatern uppgår budgetåret 1992/93 till 212Ê677Ê000 kr. Därutöver har Riksteatern budgeterat med intäkter motsvarande ca 30 miljoner kronor. Riksteaterns verksamhet och kostnader fördelar sig på följande områden. Dramatisk produktion. Lyrisk produktion och musikteater. Dansproduktion, vilket i första hand avser Cullbergbalettens verksamhet. Unga Riks * en teater för den unga publiken. Södra teatern, som bedriver gästspelsverksamhet. Tyst teater * en ensemble av döva skådespelare. Finsk teater * en finskspråkig teaterensemble som spelar i Sverige. Teaterfrämjande verksamhet, som bl.a. svarar för rådgivning på en rad områden såsom organisations- och utvecklingsfrågor, marknadsföring, studier och amatörteater samt entréförlaget. Ledning och administration. Lokalkostnader. Riksteatern har vid sin senaste kongress i november 1991 antagit riktlinjer för Riksteaterns arbete under 1990-talet. Av riktlinjerna framgår att Riksteatern under 1990-talet vill betona föjande verksamheter: * musikteatern, * dansteatern, * Riksteatern som en folkteater, * glesbygdsteatern, * barn- och ungdomsteatern, * Riksteaterns samordnande funktioner. Riksteatern har också nyligen tagit initiativ till att etablera en mångkulturell ensemble. Vid sidan av stödet till Riksteatern har den statliga kulturpolitiken medverkat till att stimulera en uppbyggnad av regionala teaterinstitutioner ute i landet. Utbyggnaden av de regionala institutionerna under 1970- och 1980-talen har inneburit att väsentligt fler människor än tidigare utanför storstadsområdena kommer i kontakt med den levande teatern. För närvarande erhåller 24 regionala och lokala teatrar statsbidrag. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 12 s. 85) föreslås att även Teater Halland och Folkoperan i Stockholm skall ingå bland de teatrar som erhåller stöd som regionala teatrar. Den totala statliga bidragsgivningen till regionala och lokala teater- och dansinstitutioner uppgår budgetåret 1992/93 till drygt 239 miljoner kronor. De regionala teatrarnas verksamhet varierar mycket i omfattning beroende bl.a. på teatrarnas storlek och inriktning. Ca 70 fria teatergrupper erhåller ca 36 miljoner kronor i statsbidrag för budgetåret 1992/93. Tre huvudkategorier av teaterproducenter kan urskiljas inom begreppet fria teatergrupper, nämligen de lokalhållande grupperna som spelar vuxen- eller barnteater på fast scen, de turnerande grupperna som företrädesvis spelar barn- och ungdomsteater samt frilansande scenkonstnärer som i tillfälliga konstellationer arbetar på projektbasis. Den konstnärliga spännvidden är stor och genom den omfattande turnéverksamheten med främst barn- och ungdomsteater täcks delar av landet in av de fria gruppernas verksamhet. Teaterkostnadsutredningen har i betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns kostnadsutveckling 1975*1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern pekat på att statens kostnader för att sprida teaterupplevelser genom Riksteatern har ökat kraftigt. Sedan mitten av 1970-talet har Riksteaterns verksamhet minskat i omfattning, både i fråga om uppsättningar och föreställningar. Samtidigt har publikantalet per föreställning minskat. Detta kan till viss del förklaras med ökade kostnader för turnéteater samt ändrad inriktning mot småplats- och glesbygdsverksamhet. Utredningen framhåller att Riksteaterns och regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen dem emellan behöver ses över. De samhällsekonomiska förutsättningarna för ökade statliga utgifter kommer att förbli begränsade under lång tid framöver. Det är därför viktigt att tillgängliga resurser utnyttjas så effektivt som möjligt. Mot bakgrund av vad som här har anförts bör en översyn nu göras av det statliga stödet till regional teaterverksamhet för att överväga möjligheterna till vissa omprioriteringar och därmed mer rationell användning av tillgängliga resurser. Uppdraget Förstärkningar har under senare år gjorts av statsbidragen till både Riksteatern, de regionala teatrarna och de fria teatergrupperna. Syftet har varit att öka teaterutbudet och ge fler människor möjlighet att se en levande teaterföreställning. Detta motiv är alltjämt giltigt. Riksteaterns verksamhet är mycket mångfasetterad och Riksteatern har viktiga uppgifter som antingen inte finns eller är svagt utvecklade vid andra teaterinstitutioner. Riksteatern har också uppgifter av övergripande karaktär för teaterlivet. Utredningsarbetet bör inledas med en analys av Riksteaterns olika uppgifter och betydelse för teaterlivet. Härvid bör klargöras vilka uppgifter som dels är unika för Riksteatern, dels är svagt utvecklade i stora delar av landet samt dels kan sägas vara parallella med andra teatrars allmänna verksamhet. Riksteaterns betydelse för teaterverksamheten i olika delar av landet bör också belysas. Vidare bör Riksteaterns betydelse för den konstnärliga utvecklingen inom teaterområdet så långt möjligt beskrivas. De regionala teatrarnas verksamhet är av skiftande omfattning och inriktning. Utredaren bör beskriva dessa olikheter samt den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Riksteatern samt de regionala och lokala teatrarna. Härvid bör redovisas teaterverksamhetens utbredning i länen, länsteatrarnas samarbete över länsgränserna samt omfattning och samarbete kring bl.a. dans- och musikteaterverksamhet. Med utgångspunkt i denna analys bör utredaren övervägaksteatern och de regionala och lokala teatrarna. Med utgångpunkt i dessa analyser och mot bakgrund av de ökade kostnaderna för turnéverksamhet bör utredaren överväga den framtida inriktningen av statsbidraget till Riksteatern. Härvid bör övervägas om statsbidraget i större utsträckning bör inriktas på de delar av Riksteaterns verksamhet där Riksteatern är ensam aktör inom teaterområdet. I dessa överväganden bör också ingå att föra en diskussion om behovet och omfattningen av Riksteaterns egenproducerade verksamhet sett i relation till möjligheterna att i ökad utsträckning medverka till distributionen av föreställningar från andra teatrar i landet, både vad avser Operan, Dramaten, regionala och lokala teatrar samt fria teater- och dansgrupper. Utredaren bör mot bakgrund av denna genomgång överväga om statsbidraget till Riksteatern innebär ett maximalt utnyttjande av denna resurs eller om en omprioritering av en del av Riksteaterns nuvarande statsbidrag till andra angelägna ändamål inom kultursektorn bör ske. Syftet med detta bör bl.a. vara att få till stånd ett ökat teaterutbud i landet till samma kostnad som i dag och att kunna ge stöd till nya intressanta utvecklingsmöjligheter inom teaterområdet. Formerna för statens stöd till regionala kulturinstitutioner kommer att övervägas av kommittén (dir. 1993:24) om kulturpolitikens inriktning. Utredaren bör vad gäller stödet till regionala och lokala teater- och dansinstitutioner stå till kommitténs disposition vid behandlingen av dessa frågor. Den särskilda utredaren bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning samt (dir. 1992:50) om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser. Jag vill i detta sammanhang understryka att den samhällsekonomiska situationen för lång tid framåt innebär att nya offentliga åtaganden inom kulturområdet endast kan genomföras genom omprioriteringar. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med Statens kulturråd, Riksteatern och övriga berörda instanser. Utredaren bör även samråda med kommittén om kulturpolitikens inriktning. Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete före utgången av mars 1994. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare * omfattad av kommittéförordningen (1976:119) * med uppdrag att göra en översyn av Riksteaterns betydelse för teaterlivet och ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kulturdepartementet)