Post 4511 av 5068 träffar
Tilläggsdirektiv till Polisrättsutredningen (dir. 1991:52), Dir. 1993:33
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 1993-03-18
Dir. 1993:33
Beslut vid regeringssammanträde 1993-03-18
Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Hellsvik, anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att Polisrättsutredningen (dir. 1991:52) får i uppdrag att
se över behovet av att ändra reglerna i rättegångsbalken om beslag,
husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
Bakgrund
I 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser som bl.a. skyddar medborgarna
mot tvångsmedel från det allmänna. Bestämmelserna innebär bl.a. att varje
medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot kroppsligt ingrepp samt
kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning
av brev eller annan förtrolig försändelse. Dessa grundläggande fri- och
rättigheter får begränsas endast för att tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle och begränsningarna får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett
dem eller utgöra hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning får ske
endast genom lag.
Lagbestämmelser som begränsar de nu åsyftade fri- och rättigheterna i
regeringsformen finns bl.a. i 27 och 28 kap. rättegångsbalken
möjligheterna att vid förundersökning i brottmål använda beslag,
husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning regleras. Bestämmelser
om tvångsmedel vid förundersökning finns också i lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Utöver de nämnda författningarna finns bestämmelser om liknande
tvångsmedel i ett stort antal andra lagar. Exempel härpå är polislagen
(1984:387) och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Beslag får enligt 27 kap. RB avse föremål som kan antas ha betydelse för
utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott eller vara
förverkat på grund av brott. Åtgärden får företas även om enbart böter är
stadgat för brottet. Beslaget får ske inte bara hos den som är misstänkt
utan hos vem som helst. Särskilda regler gäller för skriftliga handlingar
(27 kap. 2 §) och för försändelser i post- eller telegrafverkets vård
(27 kap. 3 §). Beslut om beslag fattas av undersökningsledaren eller
åklagaren (27 kap. 4 §). Den som med laga rätt griper eller anhåller en
misstänkt eller som verkställer häktning, husrannsakan eller
kroppsvisitation får därvid lägga beslag på föremål som anträffas. Vid
dröjsmål får en polisman verkställa beslag även i andra fall.
Bestämmelser om husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns
i 28 kap. RB. Om det förekommer anledning att anta att ett brott på
vilket fängelse kan följa har förövats får husrannsakan företas för att
eftersöka föremål som är underkastat beslag eller eljest utröna
omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brottet (28 kap.
1§). Enligt samma paragraf gäller särskilda bestämmelser för husrannsakan
hos annan än den som är skäligen misstänkt. Förordnande om husrannsakan
meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten (28 kap. 4 §).
Polisman kan dock i vissa fall besluta om husrannsakan (28 kap. 5 §).
Förutsättningarna för kroppsvisitation är desamma som för husrannsakan
(28 kap. 11 §). Kroppsbesiktning får inte avse annan än den som är
skäligen misstänkt för brottet. Vid besiktningen får tas blodprov och
utföras annan undersökning (28 kap. 12 §).
Reglerna i 27 och 28 kap. RB kvarstår i huvudsak oförändrade sedan
rättegångsbalkens tillkomst. Reglerna har varit föremål för en en
översyn.
År 1978 tillkallades en kommitté för att se över tvångsmedelsregleringen
vid förundersökning i brottmål. Kommitténs huvudförslag om en särskild
tvångsmedelslag (SOU 1984:54) ledde inte till lagstiftning. Däremot
infördes på förslag av kommittén en uttrycklig reglering i
rättegångsbalken (jfr prop. 1988/89:124) av den s.k.
proportionalitetsprincipen. En sådan regel infördes bl.a. vid husrannsakan
(28 kap. 3 a §).
På senare tid har vissa av reglerna om beslag, husrannsakan,
kroppsvisitation och kroppsbesiktning varit föremål för översyn. De för
lagts fram är följande.
I departementspromemorian (Ds 1991:56) Ändrade regler om kroppsvisitation
och kroppsbesiktning, m.m. har kroppsvisitation och kroppsbesiktning
blivit föremål för översyn ur vissa aspekter. Bl.a. föreslås en ny
definition av begreppet kroppsvisitation. En lagrådsremiss kan
presenteras inom kort. - Åklagarutredningen -90 har i sitt betänkande
(SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende tagit upp bestämmelserna i 27
kap. 7 § andra och tredje styckena RB om bl.a. förlängning av åtalstiden
vid beslag. Utredningen föreslår att skyldigheten att i vissa fall begära
förlängning av åtalstiden när beslag skett skall upphävas. Förslaget har
remissbehandlats. - På grundval av Telelagsutredningens betänkande (SOU
1992:70) Telelag har det nyligen lagts fram en lagrådsremiss som
innehåller förslag till vissa ändringar av beslagsreglerna. Förslagen
föranleds bl.a. av Televerkets bolagisering och avskaffandet av det
statliga monopolet på detta område. - Datastraffrättsutredningen föreslår
i sitt betänkande (SOU 1992:110) Information och den nya
InformationsTeknologin - straff- och processrättsliga frågor m.m. vissa änd
reglerna om beslag och husrannsakan. Förslaget har skickats ut på remiss.
I polislagen finns som jag nämnde tidigare särskilda bestämmelser om
olika tvångsingripanden. År 1991 beslutade regeringen (dir. 1991:52) om
en översyn av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter för att
förhindra brott och på annat sätt upprätthålla allmän ordning och
säkerhet. En särskild utredare tillkallades för uppdraget. Uppdraget bör
vara avslutat före utgången av maj 1993. I sitt arbete har utredaren
anledning att komma in på polislagens bestämmelser om kroppsvisitation
och husrannsakan i 19-22 §§. I direktiven avgränsas uppdraget så att
rättegångsbalkens regler om tvångsmedel bör behandlas endast i den mån de
vid sidan av sina straffprocessuella funktioner också i övrigt kan vara
av omedelbar betydelse för polisens möjligheter att svara bl.a. för
uppgiften att avvärja brott.
Reformbehovet
I olika sammanhang har det framförts kritik mot rättegångsbalkens
reglering av bl.a. beslag och husrannsakan. Riksdagens ombudsmän (JO) har
vid ett flertal tillfällen överlämnat beslut till regeringen i vilka JO
har pekat på behov av en reform av reglerna (dnr 85-229, 91-1825, 91-3022,
91-4026, 92-870, 92-3721 och 92-4056). Riksåklagaren (RÅ)
Rikspolisstyrelsen (RPS) tar också upp reglerna om beslag och husrannsakan i
en utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottsl
som gavs in till regeringen den 7 januari 1992. I utredningen pekas på en
rad fall där behov av ändrade regler föreligger. Sammanfattningsvis anser
RÅ och RPS att tiden nu är mogen för en allmän översyn av reglerna om
husrannsakan och beslag. Också i övrigt har det framförts kritik av
tvångsmedelsreglerna från polisen, bl.a. i en skrivelse till regeringen
från Stockholmspolisen (dnr 92-870).
För att belysa några av de tillämpningsproblem som förekommer skall jag
något beröra ett antal av de förhållanden som tagits upp i JO:s beslut
och i utredningen från RÅ och RPS.
När det gäller reglerna om husrannsakan hävdas det att reglerna har en
ålderdomlig konstruktion som gör dem svårtillgängliga. Detta gäller
särskilt reglerna om husrannsakan hos annan än den som är misstänkt. En
annan fråga är hur handlingar och andra föremål som frivilligt överlämnats
till åklagare eller polis skall hanteras liksom frågan hu
samtycke till husrannsakan skall bedömas. När det gäller den s.k.
tillhållsbestämmelsen - 28 kap. 3 § RB - görs det gällande att den är
otidsenlig och därför svårtillämpad.
Problemen med beslagsreglerna består mest i att många frågor är
oreglerade. Ett sådant problem är frågan om fotokopiering av beslagtagna
handlingar. Ett annat problem är regelsystemet vid hävande av beslag. Det
gäller bl.a. regleringen kring vilka möjligheter en åklagare har att på
nytt ta ett föremål i beslag om beslaget har hävts av domstol eller om
åtalsfristen har gått ut. Problem uppkommer också kring dokumentationen
av beslagtaget gods och förvaringen av godset.
När det gäller kroppsvisitation och kroppsbesiktning är det främst
förutsättningarna för dessa åtgärder som är aktuella. Hit hör ock
husrannsakan använda rekvisitet skälig misstanke. Det påpekas från RÅ och
RPS att det finns behov av en analys av problemen kring detta centrala
rekvisit.
I det här sammanhanget bör uppmärksammas att det även finns kritik,
särskilt från polishåll, mot att de nuvarande tvångsmedelsreglerna i
tillämpningen i vissa fall fått en alltför restriktiv tolkning, vilket
enligt polisen varit till men för en effektiv brottsbekämpning. Det bör
också nämnas att Polisrättsutredningen enligt vad som under hand kommit
till min kännedom i sitt arbete identifierat vissa problem även när det
gäller rättegångsbalkens tvångsmedelsregler.
De flesta reglerna om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning kvarstår oförändrade sedan rättegångsbalkens tillkomst.
Den kritik som framförts tyder på att reglerna i dag antingen kan anses
svårtillämpade eller i otillräcklig utsträckning beaktar moderna
förhållanden. Mot denna bakgrund anser jag att det nu är dags att se över
rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning.
Utredningsuppdraget
Som en allmän utgångspunkt för uppdraget bör framhållas att att reglerna
måste tillgodose den enskildes intresse av skydd för sin integritet och
rättssäkerhet samt uppfylla de konventionsåtaganden Sverige gjort
angående de mänskliga rättigheterna. Reglerna bör vidare utformas så att
de svarar mot de krav samhället i dag ställer på en effektiv användning
av de aktuella tvångsmedlen. De måste också utformas mot bakgrund av att
rättegångsbalkens tvångsmedelsregler inte sällan tillämpas i pressade
situationer. Detta ställer krav på att reglerna är klara och
lättillämpade. Man måste också beakta att den som fattar beslut om
användning av ett tvångsmedel ofta är tvungen att fatta sitt beslut under
tidspress och på ett beslutsunderlag som ofta är bristfälligt.
I utredningsuppdraget bör ingå en kartläggning av vad de tillämpande
myndigheterna uppfattar som brister i den rättsliga regleringen
utgångspunkt för kartläggningen är den kritik som JO, RÅ och RPS framfört
mot den nuvarande regleringen.
Översynen bör omfatta rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan,
kroppsvisitation och kroppsbesiktning, men den bör i princip inte omfatta
de delar av dessa regler som nyligen har varit föremål för översyn.
Tvångsmedelsregleringen i andra lagar än rättegångsbalken bör omfattas
endast om översynen av rättegångsbalken föranleder det.
Otvivelaktigt finns det nära beröringspunkter mellan reglerna i
rättegångs-balken och polislagen. När det nu uppkommer behov av att se
över rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation
och kroppsbesiktning är det därför naturligt att uppdraget ges till den
särskilde utredare som har till uppgift att se över polislagens motsvarande
bestämmelser.
Övrigt
Regeringen tillkallade i mars 1992 en parlamentarisk kommitté för att se
över rättssäkerheten i beskattningen (dir. 1992:27). Kommittén har bl.a.
till uppgift att föreslå de åtgärder som behöver vidtas för ett slopande
av bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen.
Utredaren bör hålla kontakt med denna kommitté och ta del av kommitténs
kommande betänkande.
Eftersom arbetet med översynen av polislagen i huvudsak torde vara
avslutat bör resultatet härav läggas fram i ett delbetänkande. Utredaren
är dock oförhindrad att behandla de frågor rörande polislagen som har ett
nära samband med rättegångsbalken i slutbetänkandet.
För utredaren gäller redan regeringens direktiv till samtliga kommittér
och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:5) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten
(dir. 1988:43).
De tillkommande uppgifterna bör föranleda en förlängning av den tidigare
utsatta tidsfristen. Utredningens uppdrag bör vara slutfört senast den 1
december 1994.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
utvidgar Polisrättsutredningens uppdrag i enlighet med vad jag har
anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Justitiedepartementet)