Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:62 Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-27 Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson anför: Mitt förslag En särskild utredare bör kartlägga förutsättningarna för en levande skärgård samt bedöma behovet av och föreslå de förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och företagande i skärgårdsområdena. Bakgrund I Sveriges skärgårdar levde naturahushållningen kvar längre än i många andra delar av landet. Skärgårdsbefolkningens beroende av de areella näringarna har varit och är fortfarande utpräglat. Jordbruk och fiske, var för sig eller i kombination, har dominerat skärgårdsbornas verksamhet och svarat för huvuddelen av deras försörjning. I vissa områden har dessutom jakt och skogsbruk bidragit väsentligt till skärgårdshushållens försörjning. I den storstadsnära skärgården har turismen stor betydelse. Det finns en rad problem i skärgårdarna. Olika intressen ställs mot varandra. Det gäller t.ex. planfrågor, bevarandeintressen, kommersiell service, transporter, utbildning och näringsverksamhet av skilda slag. Mot bakgrund bl.a. av den starka befolkningsminskningen i skärgårdarna gjordes år 1974 en total genomgång av förhållandena i skärgårdarna och behovet av särskilda åtgärder. Denna genomgång var grunden för det beslut som riksdagen år 1975 fattade om åtgärder i skärgårdsområdena (prop. 1975/76:88, bet. 1975/76:JoU34, rskr. 1975/76:256). Riksdagens beslut i anledning av propositionen innebar bl.a. att ett särskilt ekonomiskt stöd infördes till skärgårdsföretag. Vidare förstärktes stödet till båttrafik och sysselsättningsstödet. Vissa uttalanden gjordes i planfrågor. Skärgårdsfrågorna har därefter aktualiserats i riksdagen praktiskt taget varje år. Några större förändringar i statens särskilda insatser för skärgårdarna har inte beslutats. Den mest påtagliga är att skärgårdsstödet har integrerats i det s.k. glesbygdsstödet och att den år 1990 inrättade Glesbygdsmyndigheten har getts som huvuduppgift att stödja utvecklingen och lämna förslag till förbättringar med avseende på glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i olika delar av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena. Länsstyrelserna har tilldelats särskilda medel för regionala utvecklingsinsatser, bl.a. i skärgårdsområdena. Regeringens politik syftar till bl.a. att hela Sverige skall leva. För att uppnå en gynnsam utveckling har regeringen lagt ett antal förslag för att förbättra småföretagens situation, förslag som har stor betydelse inte minst i skärgårdsområdena. Avgörande för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet är att småföretagandet får en renässans. Det är främst i de mindre och medelstora företagen som nya möjligheter och nya arbeten finns. Utvecklingskraften i de mindre företagen är avgörande för den regionalt spridda sysselsättningen. Regeringen har sålunda inlett ett målmedvetet arbete i syfte att förbättra situationen för småföretagandet och nyföretagandet. Den nya småföretagspolitiken skall innebära förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen. Riskkapitalmarknaden effektiviseras. Byråkratin minskas och regelverken förenklas. Regeringens syfte är att skapa goda förutsättningar för en positiv utveckling i hela Sverige, inte genom nya statliga bidrag eller särbestämmelser, utan genom att skapa ett företagsvänligt klimat. För att upprätthålla en levande landsbygd kan vissa medel och åtgärder av skilda slag behövas. Å andra sidan kan utvecklingen av landsbygden hindras av för många regleringar och begränsad frihet. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet eller den enskilda regionen varierar behovet av insatser. De särskilda regionalpolitiska medel som därvid står till buds är givetvis bara ett alternativ i detta sammanhang. I grunden skall nämligen hänsynen till de regionalpolitiska målen komma till uttryck i målen för sektorspolitiken på olika områden. Det framgår av 1990 års regionalpolitiska beslut som nyligen har bekräftats av riksdagen (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU13, rskr. 1991/92:175). För egen del vill jag dessutom erinra om att det på många politikområden som rör skärgårdarna fortlöpande har gjorts förändringar sedan den mer samlade genomgången av skärgårdsfrågorna gjordes år 1975. Bl.a. internationella avtal och ett EG-medlemskap kan komma att påverka förhållandena i skärgårdarna. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i en del av skärgårdsområdena har dock stagnerat eller varit negativ de senaste åren. Mot denna bakgrund föreslår jag efter samråd med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att en särskild utredare tillkallas för att utvärdera tillståndet i skärgårdsområdena och lämna förslag till de förändringar i olika avseenden som kan behövas. Utgångspunkter för uppdraget En första uppgift för utredaren bör vara att sammanställa en översiktlig redovisning av utvecklingen i våra skärgårdar sedan år 1975. Redovisningen bör omfatta bl.a. befolknings-, bosättnings- och sysselsättningsutvecklingen, utvecklingen av fastighetsindelning och ägarstruktur, behandlingen av skärgårdens utvecklingsfrågor i den kommunala översiktsplaneringen, inkomstkällor och inkomstutveckling, transporter och annan service, förändringar i administrativa regleringar och utvecklingen av det statliga stödet och annat offentligt stöd. Redovisningen bör utmynna i en nulägesbeskrivning för de skilda skärgårdsområdena. Av denna bör framgå vilket nordiskt samarbete som sker på detta område. Det är angeläget att våra skärgårdsområden även i fortsättningen är aktiva delar av vårt land. Utredaren bör göra en bedömning av förutsättningarna för och lämna förslag till de åtgärder som kan behövas för att säkra en levande skärgård. Utgångspunkten måste därvid vara att skapa en skärgård som så långt möjligt kan verka av egen kraft utan bidrag eller andra särskilda ingripanden från myndigheterna. Genom det ändrade företagsklimatet som är följden av regeringens småföretagspolitik skapas nya möjligheter för en fri och positiv utveckling också i skärgårdarna. Basen för sysselsättning och service i skärgårdarna kommer även i fortsättningen att vara fiske, jordbruk och skogsbruk. Dessa näringar bygger på skärgårdens egna resurser. Utredaren bör utgå härifrån. Samtidigt sker genom rationaliseringar och till följd av internationella frihandelsavtal och EG-medlemskap stora förändringar i förutsättningarna för dessa näringar. För att nå en positiv utveckling i våra skärgårdsområden måste det i större utsträckning än hittills skapas och utvecklas kompletterande sysselsättning och utkomstmöjligheter. Utredaren bör i detta sammanhang belysa hur bildandet av naturreservat har påverkat de långsiktiga möjligheterna till utkomst och service för den bofasta befolkningen. En positiv utveckling i skärgårdsområdena försvåras för närvarande på olika sätt. Miljöföroreningar och ett storskaligt fiske har på vissa håll äventyrat fiskenäringen. Utboägande och samägande försvårar i vissa fall ett aktivt brukande av fastigheter. Höga fastighetspriser och därmed en ökad skattebelastning. Höga fastighetspriser motverkar dessutom kontinuitet i den fasta bosättningen. I det kommunala planarbetet bör i större utsträckning än nu skapas förutsättningar för näringsverksamhet och bofast befolkning i dessa områden. Hösten 1992 tillkallade statsrådet Thurdin efter regeringens bemyndigande en särskild utredare (M 1992:03) med uppdrag att se över vissa frågor i plan- och bygglagen (1987:10). I direktiven till utredaren (Dir. 1992:104) framhålls att förslaget skall tillgodose kraven på större miljöhänsyn, stärkt medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning. Utredaren i det nu aktuella ärendet bör i tillämpliga delar samråda med den av statsrådet Thurdin tillkallade utredaren. En väl fungerande infrasturktur är en förutsättning för en levande landsbygd. I skärgårdarna gäller detta inte minst gods- och persontrafiken. Utredaren bör bedöma hur behovet av service skall kunna tillgodoses, bl.a. i fråga om trafikförsörjningen. I det sammanhanget måste uppmärksammas det omfattande fritidsboendet, turismen och friluftslivet som både ställer krav på säsongsmässig service och stärker förutsättningarna för de fastboendes service. Utredaren bör närmare granska hur olika administrativa regleringar påverkar förutsättningarna för en levande skärgård. På flera områden har förändringar skett de senaste åren. Det gäller t.ex. planlagstiftningen, jordförvärvslagstiftningen och skattelagstiftningen. De förändringar som har skett har i huvudsak motiverats av behovet att avreglera. Utredaren bör bedöma om ytterligare avregleringar och förenklingar kan göras. Utgånspunkten bör därvid vara ett ökat ansvarstagande för skärgårdsbefolkningen inom ramen för den övergripande nationella politiken på skilda sektorsområden. På flera av de områden som här har berörts pågår utredningar av skilda slag. Utredaren bör uppmärksamma dessa i sitt arbete. Vidare bör ett nära samråd ske med Glesbygdsmyndigheten och berörda länsstyrelser. Det bör stå utredaren fritt att överväga andra frågor som har nära samband med utredningsuppdraget. Övrigt Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 1 februari 1994. Utredaren skall beakta kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:05), direktiven om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) samt direktiven om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppgift att kartlägga förutsättningarna för en levande skärgård samt bedöma behovet av och föreslå de förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och företagande i skärgårdsområdena, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)