Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:123 Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-02 Statsrådet Laurén anför. Mitt förslag Utredningen för översyn av personalkontrollförfarandet får i särskilt uppdrag att se över frågan om en lagreglering av säkerhetsskyddet hos myndigheter m.m. Den särskilde utredarens nuvarande uppdrag Genom regeringsbeslut den 24 juni 1993 bemyndigades chefen för Justitiede- partementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över personalkontrollförfarandet (dir. 1993:81). Den särskilde utredaren har numera tillkallats (Ju 1993:09). Med personalkontroll avses att uppgifter hämtas ur polisregister för att tjäna som underlag när pålitligheten skall bedömas från säkerhetssynpunkt hos personer som har eller avses få befattningar av betydelse för totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt. Nuvarande regler för personalkontroll finns i personalkontrollkungörelsen (1969:446). Uppgiften för utredningen bör enligt direktiven vara att redovisa ett förslag till en lag om personalkontroll som bygger på s.k. säkerhetsklarering och som ligger i linje med vad som tillämpas inom många andra länder i Västeuropa. I direktiven anges bl.a. också: I den nya lagen om personalkontroll bör givetvis såväl kontrollintresset som integritets- och rättssäkerhetsintresset tillgodoses i all den utsträckning som är möjlig och lämplig. Utredaren bör under arbetet samråda med de myndigheter som särskilt berörs av förslagen, i första hand Rikspolisstyrelsen (Säkerhetspolisen), Överbefälhavaren, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap och Luftfartsverket. Samråd bör också ske med företrädare för kommunerna, försvarsindustrin och verksamheter inom totalförsvaret som drivs i form av enskilda organ. Utredningsarbetet bör enligt direktiven redovisas före utgången av maj 1994. Säkerhetsskydd Med säkerhetsskydd avses åtgärder som i första hand syftar till att förhindra att obehöriga får del av information som är av betydelse för totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt. För att åstadkomma ett skydd inom statliga myndigheter i sådana frågor har förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter skapats. Ansvaret för säkerhetsskyddet åvilar i första hand respektive myndighet. Säkerhetsskyddet omfattar sekretesskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, information och kontroll. I förordningen har särskilt slagits fast att sekretesskyddet skall utformas med beaktande av den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Föreskrifter för verkställigheten av förordningen samt allmänna råd och råd i särskilda fall om säkerhetsskydd meddelas av Överbefälhavaren (ÖB) respektive Riks- polisstyrelsen (RPS) efter en viss uppdelning angiven i förordningen. För att skapa motsvarande skydd för riksdagens verksamhet har, efter mönster från förordningen om säkerhetsskyddet för statliga myndigheter, lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen kommit till. Inom regeringskansliet, som i princip inte omfattas av förordningen om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter, har särskilda föreskrifter om säkerhetsskyddet i regeringskansliet beslutats. Även dessa föreskrifter har haft förordningen som utgångspunkt. Förslag till ändringar som rör säkerhetsskyddet I en gemensam skrivelse ställd till regeringen har RPS och ÖB framfört att den nuvarande förordningen bör arbetas om och ges formen av lag. RPS och ÖB framhåller särskilt att kommunerna som viktiga totalförsvarsmyndigheter bör omfattas av regleringen. För att åstadkomma detta måste regleringen ges lagform. RPS och ÖB menar också att säkerhetsskyddet i gällande för- ordning i stort sett är koncentrerat till uppgifter som omfattas av för- svarssekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) och att frågan om en utvidgning av begreppet säkerhetsskydd bör analyseras. Det särskilda uppdraget Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i skrivelsen, nämligen att förordningen om säkerhetsskydd för statliga myndigheter behöver ses över. En sådan översyn bör i första hand inriktas på en lagreglering. Detta inte bara av det skäl som RPS och ÖB angett utan också därför att det bör utredas på vilket sätt vissa enskilda skall omfattas av en ny reglering om säkerhetsskydd. Jag tänker här på företag som omfattas av upphandlingsförordningen (1986:366) men också på sådana enskilda organ som utan att det rör sig om upphandlingsavtal bedriver verksamheter inom totalförsvaret. Ett exempel på ett sådant organ är Svensk Elberedskap AB (tidigare Kraftsam Elberedskap), som i samband med bolagiseringen av Vattenfall fått överta de branschinriktade beredskapsresurserna vid Vattenfalls beredskapssektion. Ett annat exempel utgör Telia AB, där sekretessbelagda uppgifter som rör försvarssekretess förekommer i stor utsträckning. Det är således angeläget att analysera frågor om säkerhets- skydd som rör totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt till den del de kan uppstå i sådana slag av verksamheter. Personalkontroll kan sägas utgöra ett inslag i säkerhetsskyddet. Säker- hetsskyddet är alltså förknippat med de frågor som utredningen för översyn av personalkontrollförfarandet skall ta upp. Vidare berörs sådana myndig- heter och andra organ som nämnts i direktiven till utredningen för översyn av personalkontrollförfarandet också i högsta grad av frågor om säkerhets- skydd. Det framstår därför som lämpligt att frågan om en lagreglering av säkerhetsskyddet får ingå i det uppdrag som lämnats till den utredare som skall göra en översyn av personalkontrollförfarandet. Arbetet måste i första hand inriktas på lagstiftning såvitt avser en reglering som skall omfatta kommuner och enskilda. Det bör emellertid övervägas i vilken ut- sträckning det kan vara lämpligt att behålla förordningsformen i fråga om säkerhetsskyddet hos statliga myndigheter. I översynen skall inte ingå att ta ställning till säkerhetsskyddet hos regering och riksdag. Inom Försvarsdepartementet bereds för närvarande frågan om en lag om civilt försvar (jfr betänkandet Det civila försvaret SOU 1989:42). I detta sammanhang övervägs också frågan om säkerhetsskyddet hos kommuner och landsting för uppgifter och förhållanden av betydelse för totalförsvaret och landets säkerhet i övrigt. Utredaren bör hålla sig underrättad om det fortsatta arbetet i denna lagstiftningsfråga. Tidsram Det särskilda uppdrag om säkerhetsskydd som jag vill ge utredningen är av sådan karaktär att arbetet inte kan förväntas bli avslutat inom den tidsram som angetts för utredningens arbete. Utredningen bör därför redovisa sitt särskilda uppdrag i frågor om säkerhetsskydd före utgången av oktober 1994. Hemställan Jag hemställer att regeringen ger utredningen i särskilt uppdrag att se över frågan om en lagreglering av säkerhetsskyddet hos myndigheter m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Justitiedepartementet)