Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1994:124 Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994 Sammanfattning av direktiven Direktiven innehåller riktlinjer för hur kommittéer och särskilda utredare skall ge jämställdhetsfrågorna ökad uppmärksamhet i utredningsverksamheten. Alla förslag som läggs fram skall föregås av en analys och innehålla en redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras. Utgångspunkter för direktiven Det råder politisk enighet om de övergripande målen för jämställdhets- politiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Betydelsefulla förändringar i riktning mot jämställdhet mellan kvinnor och män har ägt rum under senare år. Inte minst gäller detta kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella villkor på väsentliga områden i samhället. Dessa har närmare redovisats i propositionerna om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) samt om jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290). Åtgärder för jämställdhet behövs fortlöpande inom en rad samhälls- och politikområden. Därvid är det angeläget att rikta särskild uppmärksamhet mot de strukturer och ordningar på olika områden, även informella, som kan bidra till att upprätthålla eller förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen mellan könen generellt, liksom mellan enskilda kvinnor och män. Jämställdhet får inte ses som en isolerad fråga. Inom i stort sett alla samhällsområden bör frågor om kvinnors och mäns skilda villkor analyseras och redovisas i ett tidigt skede för att kunna utgöra underlag för politikens utformning och åtgärder av skilda slag. Mot denna bakgrund bör jämställdhetsfrågorna ges en ökad uppmärksamhet inom det statliga utredningsväsendet. Riktlinjer för utredningsarbetet De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka, direkt eller indirekt, kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Det gäller bl.a. förslag som rör den ekonomiska politiken, sysselsättningen, förhållandena inom arbetslivet, den sociala välfärden inklusive hälso- och sjukvårdsområdet och utbildningen. De brister i jämställdhet mellan kvinnor och män som kan finnas på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning av hur eventuella hinder kan undanröjas. Jämställdhetsaspekter skall också särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i samhället. Det handlar därvid dels om kvinnors och mäns möjligheter att påverka den förändringsprocess som följer av förslaget, dels vilka effekter strukturförändringen i sig kan förväntas få för jämställdheten i samhället i stort och i förekommande fall mellan enskilda kvinnor och män. Vid förslag till omorganisationer eller bildandet av nya myndigheter eller andra organ bör i de flesta fall en liknande analys och redovisning göras. Förslag om ny eller ändrad lagstiftning skall också analyseras och redovisas ur ett jämställdhetsperspektiv liksom förväntade effekter av olika budgetförslag för kvinnors och mäns levnadsförhållanden. Om kommittén eller utredaren bedömer att en analys och en redovisning ur ett jämställdhetsperspektiv inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd bl.a. av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.