Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1995:67 Beslut vid regeringssammanträde den 1 juni 1995 Sammanfattning av uppdraget Huvudstrategin för att bevara och utveckla vår välfärd och förhindra uppkomsten av ett tvåtredjedelssamhälle är att Sverige skall utvecklas som ett kunskapssamhälle, där alla människor får reella möjligheter att vidareutveckla sig. Utbildning spelar en central roll för att stimulera den ekonomiska tillväxten. En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med uppdrag att i ett första steg föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett livslångt lärande. Kommittén skall därvid bedöma - om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbild- ningen behöver revideras, - hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Arbetet skall avspegla hela vuxenutbildningen och visa vilken kontinuerlig utbildning och fortbildning som vuxna behöver i ett samhälle där kraven på kunskap höjs. Kommittén skall - bedöma vilka satsningar det behövs på grundläggande och gymnasiala utbildningar och på andra former av fortbildning och vidareutbildning, - göra denna bedömning ur den enskildes, samhällets och ar- betslivets perspektiv. Kommittén skall i ett andra steg, med beaktande av den centra- la frågan om ansvaret för utbildningens finansiering, - ta ställning till vilket ansvar som skall vila på den offentligt finansierade utbildningen och på arbetslivet för olika typer av utbildningsinsatser, - föreslå vilket ansvar varje individ bör ta för sin egen kompe- tensutveckling. Kommittén skall också - analysera i vilken utsträckning nuvarande former för vuxenut- bildning och organisationen av den samhällsstödda vuxenut- bildningen tillfredsställer de ökande behoven av återkommande utbildning, - definiera roller och föreslå en ansvarsfördelning som leder till en rationell användning av samhällets resurser och till att så många vuxna som möjligt kan ta del av den utbildning de be- höver och önskar, - i samverkan med kommittén om arbetsmarknadpolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132 och 1995:33) analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildning- en och den övriga vuxenutbildningen och skolan, - pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten i utbildnings- systemet genom att föreslå ett arbetssätt som ger möjlighet till successiv intagning, mera individualiserad utbildning, avbrott för arbete m.m. Kommittén skall vidare - bedöma om vuxna har tillfredsställande möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå och föreslå åtgärder, varvid kom- mittén bl.a. skall överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Slutligen skall kommittén - överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utveck- lingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Nya förutsättningar Kraven på en hög nivå på befolkningens utbildning är i dag större än någonsin tidigare. Det hänger naturligtvis ihop med det moderna samhällets föränderlighet och komplexitet. Utbild- ning är inte längre någonting som en människa slutför en gång för alla i ungdomsåren. Det behövs omfattande satsningar på ett livslångt lärande som ger alla människor reella möjligheter att vidareutveckla sig. En snabbt växande informationsmängd, ökande kontakter och samarbete med omvärlden och förändrade villkor i såväl samhällsliv som arbetsliv ställer delvis nya krav på människan. Näringslivet konkurrerar allt mera med hjälp av produktionssystem, snarare än med produktion. Därigenom blir de anställdas kunskapsnivå allt viktigare - vi går från ett arbets- och kapitalintensivt till ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv. Kunskap för ett utvecklat medborgarskap Det livslånga lärandet är en demokratifråga. Människor måste ha mera att säga till om i sin vardag så att de tillsammans med andra kan forma framtiden. För att som individ bli stark nog att erövra vardagsmakten är en hög utbildningsnivå viktig. Med utbildning växer självförtroende, självtillit och identitet, och därmed ökar de reella möjligheterna att utöva inflytande över sin situation, i arbetet och på fritiden. Den utveckling vi sett de senaste åren där makt har överförts från centrala myndigheter och organisationer till individer och lokala organ, bär på möj- ligheter till ökat inflytande och ansvar för den enskilda männi- skan. Samtidigt finns risker att de nya möjligheterna till stor del kommer att utnyttjas av en välutbildad och etablerad elit. Utbildning är ett av de viktigaste instrumenten för att skapa rättvisa, jämlikhet och jämställdhet mellan enskilda människor och mellan olika grupper av människor. Utan de omfattande insatser som gjorts under årtionden skulle vi haft ett långt mer segregerat samhälle än vi har. För många kvinnor med kort utbildning har vuxenstudier varit början till ett nytt liv. För många invandrare utgör svenskundervisning och annan kompletterande utbildning en förmedlande länk in i det svenska samhälls- och arbetslivet. För arbetslösa utgör den samhällsstödda vuxenutbildningen en viktig chans att stärka sina möjligheter att på nytt få fotfäste på arbetsmarknaden. Utvecklingen in i ett samhälle med en ökande informations- mängd bär på en rad möjligheter men medför också nya pro- blem. Hur människor förhåller sig till all den information som finns att tillgå i det moderna samhället är en jämlikhetsfråga. När stora grupper av människor inte har tillgång till information och inte kompetens att omforma information till kunskap uppstår nya klasskillnader, där gränsen dras mellan dem som kan och dem som inte kan bearbeta och i sin vardag införliva den information som finns tillgänglig. Enligt Statskontorets uppskattning finns nära en miljon männi- skor i åldern 20-54 år som i formell mening endast har folksko- le- eller grundskoleutbildning. Det råder fortfarande stora skill- nader i utbildningsnivå mellan män och kvinnor, mellan olika kategorier av arbetstagare, mellan anställda i olika företag och organisationer och mellan befolkning i olika regioner i landet. Om vi inte lyckas jämna ut klyftorna riskerar vi att hamna i ett tvåtredjedelssamhälle, där en tredjedel av befolkningen på grund av bristande utbildning är hänvisad till kortvariga lågav- lönade arbeten eller långvarig arbetslöshet, ofta med försämrat självförtroende och dålig självkänsla som följd. I tider av hög arbetslöshet är det särskilt viktigt med utbildning för framtiden. Det livslånga lärandet får stå som motto för människors strävan att genom utbildning förbättra sin ställning på arbetsmarknaden, öka inflytandet över det egna arbetet och vidga perspektiven i den personliga utvecklingen. Det är nöd- vändigt att vuxna människor tillägnar sig en förmåga både att anpassa sig till och att samtidigt kritiskt granska de nya för- hållanden som ständigt uppstår i samhället. Kunskap för arbetslivet En god förmåga att anpassa arbetslivet och produktionen till nya och förändrade villkor är avgörande för att ett litet export- beroende land som Sverige skall kunna öka tillväxten och bibe- hålla välfärd och sysselsättning. Människors kunskaper och arbetsvilja samt deras förmåga att använda och utveckla ny teknik och aktivt medverka i förändring av arbetsorganisation kan ge de framtida konkurrensfördelarna och därmed de nya jobben. Det ställer krav på ökad kompetens på alla nivåer. Enligt den sysselsättningsstudie som genomförts av OECD tillkommer det varje år ungefär tio procent nya arbetstillfällen med krav på högre kvalifikationer, medan en lika stor andel arbetstillfällen med enklare arbetsinnehåll försvinner. Tillskottet till arbetskraften av personer med ny utbildning utgör varje år endast två till tre procent. Återkommande kompetensutveckling och utbildning får därmed en ökad betydelse. Samspelet mellan formell utbildning och lärande i arbetet och på fritiden, är en god grund för sådan utveckling. En förutsättning för att kompetenshöjande insatser skall leda till verklig utveckling i arbetslivet är att dessa går hand i hand med arbetsorganisatoriska förändringar som främjar lärande och kräver ny kompetens. Det handlar om en önskvärd maktför- skjutning när framtidens arbetsplats kännetecknas av plattare organisation, mer inflytande och ansvar för dem som arbetar där, ett utvecklat lagarbete, bredare arbetsuppgifter osv. Än så länge utförs bara en del av alla arbeten på arbetsplatser med en arbetsorganisation som möjliggör en kompetensutveckling i arbetet. Visionen om det goda arbetet är ännu inte förverkligad. Där den lärande organisationen praktiseras visar den sig vara mycket framgångsrik både för den anställde och för arbetsgiva- ren, såväl i offentlig som i privat sektor. Den ger ett naturligt och kontinuerligt intresse för kompetensutveckling och den skiljer inte deltagarna i processen från produktionen på det sätt som sker vid traditionell personalutbildning. Erfarenheter och kunskaper kring dessa frågor finns dokumenterade genom bl.a. det arbete som bedrivits av Arbetsmarknadsverket, Arbetslivs- fonden och Arbetsmiljöfonden. För utbildning i arbetslivet ansvarar i första hand arbetsgivar- na. Det finns emellertid brister i rådande system. Man kan bl.a. peka på att den nuvarande internutbildningen allt för ofta är begränsad och snävt funktionsinriktad samtidigt som den ofta gynnar dem som redan har en god utbildning. De som inte får del av utbildning och utveckling fastnar i mindre kvalificerade arbetsuppgifter eller riskerar arbetslöshet. Den ojämlika utbild- ningsnivån riskerar därigenom att förstärkas i det framtida arbetslivet. Kunskap för vidare studier Alla ungdomar erbjuds nu en treårig gymnasieutbildning, där alla nationella gymnasieprogram innehåller en kärna av studie- förberedande ämnen som ger allmän behörighet till högskolan. Under lång tid framöver utgör gymnasial vuxenutbildning en nödvändig grund för att möjliggöra för fler vuxna att studera vid universitet och högskolor. Den enskilda människans möjligheter och resurser skall vara utgångspunkten för all vuxenutbildning. Vuxenutbildningen skall svara mot mycket skilda behov och erbjudas på de stude- randes villkor. Särskilda ansträngningar behöver göras för att förbättra yrkes- verksammas möjligheter till all utbildning, inte minst till högre utbildning. Det är i detta sammanhang viktigt att utbudet av kurser och organisationen av utbildningen är sådan att den motsvarar efterfrågan och stimulerar till vidareutbildning. Möj- ligheterna till deltidsstudier bör därvid beaktas liksom utbild- ningens placering i tid och rum så att yrkesverksammas delta- gande underlättas. Detta är också ett sätt att tydliggöra för de studerande i vuxenutbildningen att det på olika sätt är utveck- lande att läsa vidare och att olika vägar står öppna till högre utbildning. Samtidigt är det viktigt att undvika oönskade inlåsningseffekter som innebär att lediga platser står tomma i näringslivet medan de som kan fylla dessa vakanser befinner sig i utbildning. Där- för krävs mångfald och flexibilitet. Vi har nu, och behöver också i framtiden, utbildning av skiftande slag. Det är önskvärt med en ökad tillgänglighet till utbildning för den vuxna befolk- ningen. I syfte att överbrygga avstånd och tid kan distansut- bildning vara ett viktigt komplement till andra metoder. All erfarenhet visar att kortutbildade och andra som är efter- satta i utbildningsväsendet är svårare att rekrytera till vidare utbildning. En strategi för livslångt lärande måste fokusera de erfarenheter som finns och de förutsättningar som krävs för att dessa grupper skall vilja gå in i utbildning och kompetensut- veckling. Det bör understrykas att även med en ökad tillgänglighet av utbildning för den vuxna befolkningen måste individen ta en betydande del av ansvaret för den egna kunskapsutvecklingen. Ingen utveckling kan äga rum vare sig genom utbildning eller kompetensutveckling i arbetet utan den enskildes engagemang, arbetsvilja och insatser av egen tid och utan ekonomiska upp- offringar för den enskilde. Uppdraget Mål för ett nationellt kunskapslyft Vuxenutbildningen har en lång tradition i Sverige och nästan halva befolkningen deltar i vuxenutbildning i någon form. De allmänna målen för den samhällstödda vuxenutbildningen finns publicerade i 1994 års läroplan för de frivilliga skolfor- merna (Lpf 94). För de skilda anordnarna av samhällsstödd vuxenutbildning har dessa allmänna mål olika tyngdpunkt. För det offentliga skolväsendet för vuxna gäller enligt skollagen dessutom ett fördelningspolitiskt mål, nämligen att främst de som fått minst utbildning skall få möjlighet att stärka sin ställ- ning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. För den utbildning utanför den samhällsstödda vuxenutbild- ningen som vänder sig till vuxna, har samhället hittills inte formulerat några mål. Kommittén skall som ett första steg utifrån befintliga utred- ningar m.m. av nuvarande utbildning för vuxna föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett livslångt lärande. Kommittén skall därvid bedöma dels om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras, dels hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Arbetet med att for- mulera målen skall ha sin utgångspunkt i att Sverige skall ut- vecklas som kunskapssamhälle. En annan viktig utgångspunkt är utbildningens centrala roll för att stimulera den ekonomiska tillväxten. Detta är huvudstrategin för att bevara och utveckla vår välfärd och förhindra uppkomsten av ett tvåtredjedelssam- hälle. Arbetet skall avspegla hela vuxenutbildningen. Resultatet av arbetet skall visa om och i så fall vilken kontinuerlig utbildning och fortbildning som vuxna behöver i ett samhälle där kraven på kunskap höjs. Kommittén skall bedöma vilka satsningar det behövs på grundläggande och gymnasiala utbildningar och på andra former av fortbildning och vidareutbildning. Bedöm- ningen skall göras ur såväl den enskildes som samhällets och arbetslivets perspektiv. Ett flertal utredningar har arbetat med näraliggande frågor inom Arbetsmarknadsdepartementets och Utbildningsdeparte- mentets ansvarsområden. Ytterligare några utredningar avslutas inom kort. En förteckning bifogas direktiven som bilaga. I sitt arbete skall kommittén utgå från statistik, kartläggningar, analy- ser och statistikbearbetningar som finns tillgängliga från utred- ningar, myndigheter, organisationer m.fl. Det är av vikt att de resultat som presenterats inom området bedöms i detta nya sammanhang. Kommittén skall i sitt arbete även beakta erfarenheter från andra länder inom vuxenutbildningsområdet. Särskilt skall erfa- renheter från verksamheterna inom EU-program som Sokrates och Leonardo da Vinci samt Adapt beaktas i sammanhanget. Frågor om ansvarsfördelning och finansiering I ett andra steg skall kommittén ta ställning till vilken ansvars- fördelning som skall gälla mellan den offentligt finansierade utbildningen och arbetslivet för olika typer av utbildningsin- satser. Härvid är frågan om ansvaret för utbildningens finan- siering central. Kommittén skall också föreslå vilket ansvar varje individ bör ta för sin egen kompetensutveckling. Mångfalden och flexibiliteten betraktas av tradition som posi- tiva och omistliga inslag i svensk vuxenutbildning. Olika slag av vuxenutbildning överlappar delvis varandra och olika hu- vudmän är aktiva inom närliggande eller samma områden men med något olika syften och med skilda former av finansiering. Vuxna som efterfrågar utbildning eller kompetensutveckling har svårt att överblicka utbildningsutbudet och kan därför få svårt att avgöra vart de skall vända sig för att få tillgång till den utbildning de behöver. Å andra sidan får en gränsdragning mellan olika utbildnings- former och anordnare inte drivas så långt att utbildningar med likartade mål inte kan erbjudas med väsentligt olika arbetsfor- mer, exempelvis på distans respektive i grupp med mer lärar- handledning eller med olika arbetstakt. Arbetsfördelning och samverkan är viktiga inslag, om samhällets resurser skall kunna användas effektivt. Utvecklingen av kunskapscentra som bygger på samverkan och gemensamt resursutnyttjande mellan olika utbildningsformer är ett bra exempel på detta. Kommittén skall analysera i vilken utsträckning nuvarande former för vuxenutbildning och organisationen av den samhälls- stödda vuxenutbildningen tillfredsställer de ökande behoven av återkommande utbildning. Kommittén skall definiera roller och föreslå en ansvarsfördelning som leder till en rationell använd- ning av samhällets resurser och till att så många vuxna som möjligt kan ta del i den utbildning de behöver och önskar. Kommittén skall, i samverkan med kommittén om arbetsmark- nadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132 och 1995:33), analysera samspelet mellan arbetsmark- nadsutbildning och den övriga vuxenutbildningen och skolan. Det inbegriper också kommunernas ansvar för ungdomar. Kommittén skall även utifrån arbetsmarknadspolitiska över- väganden pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten i utbildningssystemet genom att föreslå ett arbetssätt som ger möjlighet till successiv intagning, mera individualiserad utbild- ning, etappavgångar som möjliggör avbrott för arbete, en kom- bination av utbildning och arbete m.m. Som en tredje del i sitt arbete skall kommittén fördjupa sig på följande områden. Vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå Den frihet som följer av mål- och resultatstyrningen innebär på den gymnasiala vuxenutbildningens område, till skillnad från grundskolans och gymnasieskolans, en mycket påtaglig frihet att dimensionera utbildningsresurser och utbildningsutbud. Alla kommuner anordnar inte vuxenutbildning på gymnasial nivå i den utsträckning som efterfrågas, och alla kommuner åtar sig inte heller att - i enlighet med systemet med interkommunal ersättning - betala för sådan utbildning i en annan kommun. Frågan är om detta lett till ökade klyftor mellan olika kom- muner och vilka effekter det haft på utbud och deltagande. Av arbetsmarknadsskäl har staten under ett antal år satsat betydande extra resurser för att öka möjligheterna för vuxna till bl.a. gymnasial vuxenutbildning. Staten har tydligt markerat att detta varit extra satsningar utöver kommunernas planerade vuxenutbildning. Aktuell statistik över elevantalet i komvux tyder på att kommunerna har dragit ner på den reguljära ut- bildningen. En påtaglig koncentration till dagkurser har också skett under de senaste åren. Detta försvårar fritidsstudier och kan därmed innebära ökade krav på studiestöd. När arbetsmark- nadsläget förbättras kommer kommunala neddragningar i den reguljära vuxenutbildningen inte längre att kunna kompenseras med extraordinära statliga resurser. Kommittén skall bedöma om vuxna med sina varierande för- utsättningar har tillfredsställande möjligheter att få utbildning i komvux. Därvid skall kommittén överväga om möjligheterna att få vuxenutbildning på gymnasial nivå är tillräckliga dels ur den enskildes, dels ur arbetslivets synvinkel. Om det inte är fallet skall kommittén föreslå åtgärder för att förbättra förhål- landena. Kommittén skall bl.a. överväga om vuxna skall garan- teras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Om kommittén finner det motiverat utifrån tidigare bedöm- ningar, kan den även föreslå vissa förändringar beträffande rätten till grundläggande vuxenutbildning. Pedagogisk utveckling För det offentliga skolväsendet för vuxna innebär det nya styr- systemet att staten anger mål och riktlinjer samt följer upp och utvärderar, medan driftansvaret ligger på skolhuvudmännen. De nya förutsättningar som förändringarna i samhället och arbetsli- vet innebär, ställer nya krav på vuxenutbildningen, på dess elever, lärare och rektorer. Eleverna måste aktivt leda och for- ma sitt eget lärande, skolan måste alltmer bistå med handled- ning och inspiration till eleverna i deras eget arbete. Arbets- metoder, pedagogik och organisation måste utvecklas för att motsvara dagens krav. Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pe- dagogiska utvecklingen inom den samhällstödda vuxenutbild- ningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i före- skrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar. Kommittén skall särskilt överväga hur det faktum att vuxenut- bildningen rekryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor kan tas till vara. Samråd Kommittén skall samråda med utredningarna inom Arbetsmark- nadsdepartementet om arbetsmarknadspolitikens roll, omfatt- ning, inriktning och avgränsning (dir.1993:132 och 1995:33) och invandrarpolitiken (dir.1994:130) samt utredningarna inom Utbildningsdepartementet om studiestödssystemet (dir. 1994:148), om det inre arbetet i skolan (dir. 1995:19) och om distansmetoder inom vuxenutbildningen (dir. 1995:69) samt den särskilde utredaren med uppdrag att planera och låta ge- nomföra en statlig utvärdering av folkbildningen (dir. 1994:12). Ramar för kommitténs arbete I den del som gäller förslag till mål för ett nationellt kunskaps- lyft för vuxna och bedömning av behovet av utbildning för vuxna skall kommittén redovisa sina överväganden senast den 1 mars 1996. I ett andra steg skall kommittén senast den 1 oktober 1996 lägga fram förslag till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen, arbetslivet och individen och till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhälls- stödd vuxenutbildning. Uppdraget i sin helhet skall vara slutfört senast den 1 mars 1997. Kommittén skall beakta regeringens direktiv (dir. 1994:23) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Kommittén skall även följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om regionalpolitiska konse- kvenser (dir. 1992:50) och jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124). Förslagen får inte leda till kostnadsökningar för staten eller kommunerna. Eventuella förslag som medför ökade utgifter skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda områden. Kommittén får dock inte i sina förslag till finansiering omför- dela medel anvisade av konjunkturskäl till ordinarie verksamhet inom området. Kommittén skall före den 1 oktober 1995 komma in med en budgetplan över beräknade kostnader för utredningen. Bilaga Tidigare och pågående utredningsarbete Kompetensutredningen har i sitt betänkande Kompetensutveck- ling - en nationell strategi (SOU 1992:7) lagt förslag om kom- petensutvecklingen i arbetslivet. Även Produktivitetsdelegatio- nen (SOU 1991:82) har behandlat dessa frågor. Den av Utbildningsdepartementet tillkallade Samverkansgrup- pen (U 1989:D) har presenterat rapporten Samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen (Ds 1990:59). Utbild- ningsdepartementet tillsatte därefter 1992 en arbetsgrupp med uppgift att stimulera utvecklingen av kunskapscentra. Arbets- gruppen har redovisat två delrapporter, Utveckling av kunskaps- centra delrapport I 1991/92 och II 1992/93. En slutrapport är under utarbetande. Betänkandet Kunskapens krona (SOU 1993:23) från Utred- ningen om en effektivare vuxenutbildning behandlar statens roll som beställare av vuxenutbildning och behoven av grundläg- gande baskunskaper för vuxna samt distansutbildningen som en metod för att tillgodose dessa behov. Kompletterande data- bearbetning m.m. finns i rapporten Mer om kunskapens krona (Ds 1993:42). Den analys som gjorts i betänkandet Ursprung och utbildning social snedrekrytering till högre studier (SOU 1993:85) är av stor betydelse för ett fortsatt arbete med att finna former för att motverka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. I Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 - Kunskap och kompetens för nästa århundrade (Ds 1994:35) uppställs som mål bl.a. att vuxna skall tillförsäkras rätt till kunskapskomplettering i princip motsvarande gymnasieskolans kärnämnen, varvid svenska, engelska och matematik nämns som de viktigaste. Statskontoret har på regeringens uppdrag kartlagt den mål- grupp som saknar utbildning i kärnämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap (Statskontoret, PM 1995:3 Vuxna som saknar kompetens i vissa kärnämnen på gymnasie- nivå). Utredningen om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning har lämnat sitt slutbetänkande Yrkeshögskolan (SOU 1995:38). På uppdrag av Nordiska Ministerrådet har en nordisk s.k. tänke- tank övervägt vilka kvalifikationer som framtiden kräver - också i ett europeiskt perspektiv. En slutrapport har presenterats i februari 1995, Guldtavlorna i gräset - Livslångt lärande för alla. Kommissionen för de europeiska gemenskaperna (1994) Eu- ropeisk arbetsmarknads- och socialpolitik - en framtidsväg för Unionen. Vitbok, Stockholm: Finansdepartementet. Kommissionen för de europeiska gemenskaperna (1994) Till- växt, konkurrenskraft och sysselsättning. Utmaningarna och vägarna in i 2000-talet. Vitbok, Stockholm: Finansdepartemen- tet.