Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1996:58 Beslut vid regeringssammanträde den 11 juli 1996 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att utvärdera och analysera effekter och konsekvenser av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet En lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (1991:746) trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen innebar vissa uppmjukningar i förhållande till 1935 års arbetsförmedlingslag främst när det gällde möjligheterna att bedriva uthyrning av arbetskraft och förmedling av arbetskraft i företags- eller verksledande ställning. Dessa verksamheter var dock fortfarande omgärdade av ett stort antal begränsningar. Det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet påverkades inte, vilket innebar att privat arbetsförmedling mot ersättning även med den nya lagen var en i princip förbjuden verksamhet. I propositionen om en ny småföretagarpolitik (prop. 1991/92:51) anmälde regeringen att tiden nu var mogen att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och att säga upp ILO-konventionen (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Denna konvention låg till grund för den svenska lagstiftningen och innebär att privat arbetsförmedling inte får bedrivas i vinstsyfte. Vidare uttalade regeringen att en utredning borde tillsättas med uppgift att föreslå en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet och behandla frågan om uthyrning av arbetskraft. Regeringen föreslog därefter i proposition 1991/92:89 att Sverige skulle säga upp ILO-konventionen nr 96. Riksdagen beslöt våren 1992 i enlighet med förslaget (bet. 1991/92:AU10, rskr. 1991/92:174) och regeringen sade därefter upp konventionen. Våren 1992 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. I början av november 1992 avlämnade utredaren betänkandet Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft (SOU 1992:116). På grundval av betänkandet avlämnade regeringen våren 1993 proposition 1992/93:218 om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Propositionen innehöll förslag till en ny lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Riksdagen antog förslaget och lagen trädde i kraft den 1 juli 1993 (SFS 1993:440), samtidigt som 1991 års lag upphörde att gälla. Genom 1993 års lag avskaffades det dåvarande förbudet mot att bedriva privat arbetsförmedling mot ersättning, utom såvitt gäller arbetsförmedling för sjömän. Frågor om arbetsförmedling för sjömän regleras i ILO-konvention nr. 9 som ratificerats av Sverige. Konventionen kommer att revideras vid ILO:s elfte sjöfarts-session i oktober 1996. Kravet på tillstånd av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att få bedriva viss privat arbetsförmedling slopades, liksom AMS tillsynsfunktioner. Som en följd av detta upphävdes AMS möjligheter att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud mot verksamhet som stred mot lagen. I syfte att förhindra oseriös verksamhet och skapa konkurrens på lika villkor infördes ett straffsanktionerat förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare. När det gäller uthyrning av arbetskraft infördes vissa lättnader i uthyrningsföretagens verksamhet. Den tidigare begränsningen avskaffades att en enskild arbetstagare fick hyras ut eller hyras in för en sammanhängande tid av högst fyra månader, liksom begränsningarna i förhållande till lagen (1982:80) om anställningsskydd när det gäller möjligheten att träffa avtal om tidsbegränsade anställningar. Vidare avskaffades alla krav i förhållande till beställaren, bl.a. kravet att en beställare fick anlita uthyrd arbetskraft endast om det föranleddes av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. I propositionen anförde departementschefen att det fanns goda skäl att följa utvecklingen efter avregleringen och att följa upp reformen efter tre år. Av de frågor, som särskilt borde beaktas vid en uppföljning, kunde enligt departementschefen nämnas avregleringens effekter på den offentliga arbetsförmedlingen och informationen om lediga platser. Vidare borde effekterna för särskilt utsatta grupper samt uthyrning av arbetskraft analyseras. I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade arbetsmarknadsutskottet (bet. 1992/93:AU16) att de seriösa uthyrningsföretagens verksamhet inte borde inskränkas mer än nödvändigt. Utskottet ville dock framhålla att det med hänsyn till den korta tid som uthyrningsverksamheten hade varit tillåten kunde vara svårt att göra sig någon säker bild av vilka restriktioner för verksamheten som verkligen är sakligt motiverade. Enligt utskottets mening borde därför en utvärdering och analys av avregleringens effekter även inbegripa den nu berörda frågan. I det sammanhanget borde också övervägas om straffrättsliga sanktioner är det mest ändamålsenliga vid överträdelse av regler av denna karaktär. Utvecklingen efter den 1 juli 1993 - Fortsatt liberalisering i många länder Den internationella utvecklingen går tydligt mot att avreglera arbetsförmedlingsverksamhet och att tillåta förmedling av tillfällig arbetskraft. Andra EU-länder än Sverige där lagstiftningen har ändrats är Tyskland, Österrike, Frankrike, Storbritannien, Finland och Spanien. Tyskland och Finland har i likhet med Sverige sagt upp ILO-konventionen nr 96. ILO:s styrelse beslutade våren 1995 att ILO-konventionen (nr 96) som behandlar avgiftskrävande arbetsförmedlingar, skall revideras vid 1997 års arbetskonferens. Konventionen anses av många länder inte stå i överensstämmelse med strävandena att effektivisera den offentliga arbetsförmedlingen genom att tillåta konkurrens. Den offentliga förmedlingens ställning är dock fortfarande stark. Bara några få procent av de arbetslösa i EU-länderna söker arbete via privat förmedling. - En starkt växande bransch Den svenska rekryterings- och uthyrningsbranschen omfattade hösten 1995 knappt 1 200 företag varav 500-700 var enmansföretag. Av företagen var det mycket få som ägnade sig åt renodlad arbetsförmedling. Flera av de stora personaluthyrningsföretagen ägnade sig dock också åt rekryteringsservice. Vidare fanns alternativa former av platsförmedling som organiserades av fackliga organisationer. Bedömningar ger vid handen att 5 000-6 000 personer arbetar i uthyrningsföretag i dag. Tillväxten är mycket snabb och det finns en tydlig internationell påverkan i branschens spridningssätt. Nationella företag dominerar numerärt men multinationella företag gör starka inbrytningar. Traditionellt har uthyrningsbranschen varit inriktad på sekreterare och telefonister, yrken som fortfarande är de mest förekommande inom branschen. Nya yrkesgrupper och verksamhetsområden börjar dock göra sig gällande. Starkt växande yrkesgrupper är ekonomer samt datatekniker och andra tekniker. Nya grupper som kan väntas komma till under de närmaste åren är montörer, sjukvårdspersonal, butikspersonal, vaktmästare och andra typer av internservice-personal. - Ett komplement till den offentliga arbetsförmedlingen Den parlamentariska enigheten kvarstår om den offentliga arbetsförmedlingens ställning. Den skall även i framtiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Detta gavs det bl.a. nyligen uttyck för i den arbetsmarknadspolitiska kommitténs slutbetänkande (SOU 1996:34). Kommittén menade dock att det är viktigt att eftersträva ett gott samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen och alternativa förmedlingsformer. Detta kan bidra till att öka den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet. På uppdrag av kommittén har en uppföljning gjorts av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Enligt kommittén föranleder uppföljningen inga lagändringar. Regeringen har i proposition 1995/96:222 ställt sig bakom kommitténs uttalanden om den offentliga arbetsförmedlingens ställning. Sverige är även bundet att tillämpa ILO-konventionen (nr 88) om den offentliga arbetsförmedlingen. Uppdraget Utredaren skall analysera och utvärdera effekterna och konsekvenserna av 1993 års lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet Ett av huvudsyftena bakom den nya lagen var att öka den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet genom att utsätta den för konkurrens vad gäller den rent platsförmedlande funktionen. Utredaren skall därför analysera avregleringens effekter på den offentliga förmedlingen och eventuella skillnader i effektivitet mellan privat och offentlig förmedling. Samverkan mellan den offentliga förmedlingen och de privata förmedlingarna skall belysas, t.ex. vad gäller tillgången till information om lediga platser. Utredaren skall kartlägga omfattningen av den rekrytering som sker genom privata arbetsförmedlingar och på grundval av detta bedöma effekterna på arbetsmarknadens funktionssätt. Vidare skall utredaren bedöma effekterna av den nya lagen vad gäller särskilt utsatta grupper. Avreglering av uthyrningsverksamheten Utredaren skall analysera effekterna på arbetsmarknaden av uthyrningsbranschens snabba tillväxt. Utredaren skall bl.a. bedöma om det finns behov av skärpt lagstiftning vad gäller uthyrningsverksamheterna och om så är fallet, föreslå nödvändiga ändringar av lagen. Vidare skall utredaren bedöma vilka sanktioner som är de mest ändamålsenliga vid överträdelse av de regler som kan komma att föreslås. Tidsplan m.m. Utredaren skall under arbetet samråda med arbetsmarknadens parter. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtganden (dir. 1994:23), om att redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av sina förslag (dir 1994:124). Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31 december 1996.