Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1997:64 Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 1997. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av det statsstödda exportfinansieringssystemet m.m. Utredaren skall överväga om förändringar är motiverade i detta system, bl.a. mot bakgrund av den stora svenska kapitalvaru- och projektexporten, utvecklingen av det internationella samarbetet och de förändringar som ägt rum i omvärlden under senare år, inte minst på finansmarknaderna. Utredaren skall arbeta skyndsamt och avsluta sitt arbete före utgången av september 1997. Bakgrund Det statsstödda exportfinansieringssystemet som främst omfattar garantigivning hos Exportkreditnämnden (EKN) och kreditgivning hos AB Svensk Exportkredit (AB SEK) har stor betydelse för exporten till vissa marknader. Detta gäller i första hand u-länder och länder i Central- och Östeuropa inklusive OSS-området. Även på andra marknader kan detta stöd vara av stor betydelse. EKN och AB SEK spelar också en viktig roll i samfinansiering med internationella finansieringsorgan. Svenska företag är i hög grad inriktade på att genomföra projekt i andra länder. Exporten av kapitalvaror är stor. Riksdagen tar varje år ställning till verksamheten inom EKN i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Vad gäller AB SEK beslutades 1995 och 1996 om utvidgning av den marknads- mässiga verksamheten avseende finansiering i samarbete med internationella institutioner och långivning till svenska projekt i vissa fall. Regeringens principiella inställning Sverige behöver en bred expansion av näringslivet för att sysselsättningen skall öka. Näringspolitiken är därför inriktad på att skapa goda förutsättningar för näringslivet i allmänhet. Det är viktigt att de svenska företagen har möjlighet att konkurrera om affärer och projekt på alla marknader. Exportfinansieringssystemet spelar här en viktig roll och kan ofta vara av avgörande betydelse för att svenska företag skall kunna vara konkurrens- kraftiga. Utgångspunkten bör vara att de svenska företagen skall erbjudas finansieringsmöjligheter som i stort sett motsvarar vad deras konkurrenter i andra länder erhåller. Insatserna skall stå i överensstämmelse med internationella åtaganden. Systemet skall vara uthålligt och stabilt men bör samtidigt kontinuerligt anpassas till förändrade omständigheter. En viktig utgångspunkt, som också följer av internationella åtaganden, är att inga statliga subventioner skall utgå. Förändrad omvärld Marknaden för de företag som exporterar kapitalvaror och genomför projekt har förändrats kraftigt under senare år. Den traditionella köparen, ett offentligt ägt företag eller en myndighet, ofta med en statlig garanti för sina lån, har i många fall ersatts av en privat köpare. Risktagandet har därmed förskjutits från att avse ett relativt standardiserat upplägg med statlig garanti från köparlandet till en skräddarsydd, ofta kassaflödesanpassad, finansiering utan statlig garanti, där avkastningen i projektet är den viktigaste säkerheten. Riskerna har också förändrats på annat sätt genom att finansieringen för den privata köparen genomförs i länder med bristfällig lagstiftning och osäker tillämpning av denna. En annan förändring är att också projekt i i-länder allt oftare genomförs på projektfinansieringsbasis, och att det då i många fall ställs krav på finansiering från säljaren. Vidare har de statsstödda krediterna till följd av ändrade internationella regler och andra faktorer fått mindre betydelse som finansieringskälla. Finansieringslösningarna har under senare år blivit mer komplicerade, bl.a. eftersom fler parter än tidigare är involverade i affärerna och genom att insats av eget kapital ofta krävs. Nya former av finansering har tillkommit, t.ex. genom s.k. värdepapperisering och nya former för utlåning. Exempel på statliga insitut som blivit mer aktiva ifråga om kommersiellt inriktad finansiering är det amerikanska OPIC (Overseas Private Investment Corporation) och det tyska KfW (Kreditanstalt für Wiederaufbau). Den svenska bankmarknaden har, inte minst på exportfinansieringssidan, genomgått stora förändringar sedan många utländska banker etablerat sig i Sverige. Dessa banker är ofta engagerade i finansieringen av svenska företags exportaffärer. De större internationella bankerna med god "rating" har på upplåningssidan konkurrensfördelar jämfört med svenska banker och kreditinstitut. Därutöver visar de ofta en större riskbenägenhet och riskkapacitet. Marknaden har också påverkats av den Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) tillkomst och av att medel från Europeiska investeringsbanken (EIB) numera kan utnyttjas från svensk sida. Vidare ställs miljörelaterade krav i högre omfattning av såväl statliga och privata finansiärer som andra marknadsaktörer. Sammantaget innebär förändringarna att svenska exportörer fått bättre tillgång till finansiering samtidigt som vissa av konkurrenterna kan ha konkurrensfördelar genom ett bättre finansieringsstöd. Uppdraget Regeringen uppdrar åt en utredare att med huvudsaklig inriktning på kreditgivningen göra en översyn av det statsstödda exportfinansieringssystemet och de regler m.m. som påverkar möjligheterna för svenska exportörer att erbjuda konkurrenskraftiga finansieringslösningar. Utredningen skall redovisa hur viktigare förändringar i omvärlden påverkar detta system samt, om så bedöms motiverat, lägga fram förslag till förändringar. En annan uppgift för utredningen är att identifiera och analysera lagstiftning och regelverk som på olika sätt påverkar konkurrenssituationen avseende exportfinansiering. Exempel på detta är dubbelbeskattningsregler och nya former för utlåning. Med tanke på den korta tid som avsatts för utredningen kan i dessa avseenden förslag till fortsatt utredningsarbete presenteras på de områden där utredningen inte hinner få fram tillräckligt underlag för att lägga förslag. Utredningen skall granska om den struktur genom vilken statens insatser kanaliseras är effektiv. Utredningen skall vad gäller riktlinjerna för kredit- och garantigivningen i huvudsak behandla principiella frågeställningar. Utredaren skall bl.a. kartlägga om speciella insatser bör vidtas till stöd för de mindre och medelstora företagen samt om det finns förutsättningar för att staten tar ökade risker i samband med såväl lån som garantier. Konsekvenser av förväntade förändringar av regelverket inom EU och OECD skall analyseras. Vidare skall en bedömning göras av AB SEK:s och EKN:s samarbete med internationella finansieringsorgan. Utredningen skall inhämta synpunkter från banker, näringslivet, näringslivets organisationer och fackliga organisationer och bl.a. utgå från pågående utvecklingsarbete i berörda organisationer. Jämförelser bör göras med de statsstödda systemen i viktigare konkurrentländer. Utredaren kan även ta upp frågor som inte nämns i detta direktiv, om det bedöms angeläget med hänsyn till syftet med uppdraget. De områden som särskilt skall prövas är: -den organisatoriska strukturen, bl.a. för- och nackdelar med nuvarande struktur och alternativ till denna, inklusive samspelet mellan kredit- och garantigivningen; eventuellt behov av nya lösningar; -den statsstödda exportkreditgivningen, bl.a. bedöma om de av riksdagen och regeringen beslutade riktlinjerna bör ändras i några väsentliga avseenden; överväga om de statsstödda krediter som AB SEK lämnar på uppdrag av staten även kan lämnas av andra aktörer; -statens engagemang i annan exportkreditgivning och projektfinansiering, överväga hur statens intresse av att en effektiv finansieringsverksamhet inriktad på exportkrediter och projektfinansiering inom och utom landet kan tillgodoses; pröva om det finns behov av ökade möjligheter till risktagande; utredningen skall i dessa frågor inhämta synpunkter från övriga delägare i AB SEK; -den statsstödda exportkreditgarantigivningen, bl.a. bedöma om de av riksdagen och regeringen beslutade riktlinjerna bör ändras i några väsentliga avseenden. Samtliga framlagda förslag skall rymmas inom nuvarande statliga ekonomiska åtaganden. Vidare skall endast förslag framföras som ligger i linje med EU-regler och internationella åtaganden. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) och att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). Redovisning av uppdragetUtredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete i ett slutbetänkande före utgången av september 1997.