Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1998:67 Beslut vid regeringssammanträde den 27 augusti 1998. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera de rättsliga förutsättningarna för införande av möjlighet till nationell tillämpning av artiklarna 85.1 och 86 i EG-fördraget hos svensk konkurrensmyndighet och domstol vid därtill knuten prövning. Utredaren skall i förekommande fall lägga fram förslag till de lagstiftningsåtgärder som behövs för en effektiv sådan tillämpning. Bakgrund EG:s konkurrensregler Genom EG-fördraget har ett system skapats som syftar till att förhindra att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras, begränsas eller snedvrids. De grundläggande konkurrensreglerna för företag finns i artiklarna 85 och 86, som har direkt tillämplighet och direkt effekt i medlemsstaterna. De skapar därmed sådana rättigheter och skyldigheter för enskilda rättssubjekt som kan åberopas vid nationella domstolar. Artikel 85.1 innehåller ett generellt förbud mot sådana avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som dels kan påverka handeln mellan medlemsstater, dels har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. För att förbudet skall inträda krävs således att tre kriterier skall vara uppfyllda: avtalskriteriet, konkurrens- begränsningskriteriet och samhandelskriteriet. Förbjudna avtal eller beslut är enligt artikel 85.2 också civilrättsligt ogiltiga. Av artikel 85.3 följer att förbudet i artikel 85.1 kan förklaras inte tillämpligt, om de negativa verkningarna av ett konkurrensbegränsande förfarande under de förutsättningar som anges i artikeln uppvägs i tillräcklig grad av vissa positiva verkningar. Undantag kan ges i enskilda fall av kommissionen efter anmälan dit. Dessutom har kommissionen bemyndigats av rådet att utfärda förordningar om undantag för vissa bestämda grupper av avtal, s.k. gruppundantag. Artikel 86 innehåller ett förbud mot vissa åtgärder som företag med marknadsdominerande ställning vidtar på marknaden. För att ett förfarande skall vara förbjudet krävs dels att det är fråga om missbruk av marknadsdominans, dels att förfarandet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Artikeln medger ingen möjlighet till undantag. Tillämpningsregler till artiklarna 85 och 86 finns i särskilda förordningar. Enligt artikel 1 i den grundläggande förordningen (EG) nr 17/62 gäller förbud enligt artiklarna 85.1 och 86 utan något föregående beslut. Enligt förordningens artikel 3 kan kommissionen efter konstaterad överträdelse av artikel 85 eller 86 ålägga de berörda företagen att upphöra med överträdelsen. Förfaranden som faller under förbudet och inte omfattas av gruppundantag måste i princip anmälas till kommissionen och av denna beviljas undantag för att bli tillåtna. Kommissionen har således ensam behörighet att meddela undantag. Kommissionen kan också efter ansökan lämna besked om att artikel 85 eller 86 inte är tillämplig, s.k. icke-ingripandebesked. Förordningen innehåller vidare sanktionsregler enligt vilka kommissionen bl.a. kan döma ut böter för överträdelser av förbuden samt vid vite ålägga företag att upphöra med pågående överträdelser. Konkurrensreglerna i artikel 85 och 86 är allmänt hållna och kompletteras av en omfattande praxis från EG-domstolen. Vidare har kommissionen publicerat flera meddelanden i syfte att öka förutsägbarheten av EG:s konkurrensrätt och på det sättet underlätta samarbete mellan företag. För vissa sektorer gäller särskilda bestämmelser. Den svenska konkurrenslagen och förhållandet mellan EG:s konkurrensregler och nationella regler Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. Den innebar stora förändringar av det nationella konkurrensrättsliga systemet, framför allt genom att det med EG:s regelsystem som förebild infördes uttryckliga förbud mot konkurrensbegränsande förfaranden och kraftiga sanktioner. Artiklarna 85 och 86 har således direkta motsvarigheter i den svenska lagen (6-8 §§ resp. 19 §). Som övervakande myndighet med särskilda befogenheter fungerar Konkurrensverket, som kan ålägga företagen vid vite att upphöra med överträdelser eller föra talan vid domstol om konkurrensskadeavgift. Domstolsprövning i ärenden enligt konkurrenslagen sker vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen. Vissa ändringar i instansordningen trädde i kraft den 1 juli 1998 (SFS 1998:648). Som har framgått av det tidigare är EG-rättens konkurrensregler direkt tillämpliga på konkurrensbegränsningar med effekt på samhandeln mellan medlemsstaterna. Detta s.k. samhandelskriterium förutsätter att man på basis av objektiva rättsliga eller faktiska omständigheter kan förutse att ett avtal eller förfarande har ett direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt inflytande på handelsmönster för varor eller tjänster mellan medlemsstaterna. När EG-rätten är tillämplig gäller grundläggande principer om dess rättsliga företräde och enhetliga tillämpning. Om nationell rätt gäller parallellt med EG-rätten, får den i ett enskilt fall inte tillämpas så att den strider mot EG-rätten. Kommissionens önskemål om möjlighet till nationell tillämpning av artiklarna 85.1 och 86 Kommissionens uppfattning är att samtliga medlemsstater bör se till att de nationella konkurrensmyndigheterna har en möjlighet att tillämpa artiklarna 85.1 och 86 i EG-fördraget. Detta har kommit till uttryck bl.a. i kommissionens meddelande om samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter för handläggning av ärenden som omfattas av artiklarna 85 och 86 i EG- fördraget. I meddelandet uppmanas de medlemsstater vars lagstiftning ännu inte tillåter landets konkurrensmyndigheter att effektivt tillämpa artiklarna 85.1 och 86 i fördraget att införa en lagstiftning som medger detta. Detta syftar till att dels uppnå effektivitet och enhetlighet i tillämpningen av gemenskapsrätten inom hela unionsområdet, dels ge företagen ett enkelt förfarande som uppfyller kraven på rättssäkerhet. Meddelandet anger att kommissionen kommer att lämna över ett ärende för handläggning av en nationell konkurrensmyndighet om det gäller konkurrensbegränsningar som har huvudsaklig effekt i en medlemsstat. Enligt meddelandet förbehåller sig kommissionen emellertid rätten att behandla vissa ärenden som är av särskilt intresse för gemenskapen. Ytterst utgör rådsförordningen 17/62 om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 rättslig grund för kommissionen att lämna över ett ärende till den nationella konkurrensmyndigheten. I ungefär hälften av medlemsstaterna anses de nationella konkurrensmyndigheterna i dag ha rättslig möjlighet att tillämpa artiklarna 85.1 och 86. Kommissionens önskemål om att flera medlemsstater, vars konkurrensmyndigheter saknar denna behörighet, skall öppna denna möjlighet har understrukits under våren 1998. I brev till Närings- och handelsdepartementet framhåller kommissionen att gemenskapens konkurrensregler kommer att bli mer verkningsfulla i hela unionen, till fördel för både företag och konsumenter, om de nationella myndigheterna tillämpar dem. De nationella myndigheterna är ofta mer lämpade än kommissionen att avslöja och ingripa mot olagliga avtal och missbruk av dominerande ställning. Det gäller framför allt i de fall som kommissionen inte har uppmärksammat, vilket framför allt beror på att de nationella myndigheterna befinner sig närmare händelsernas centrum. Kommissionen påpekar vidare att det inte kan uteslutas att beslut enligt nationell lagstiftning kan vara oförenliga med beslut enligt gemenskapslagstiftningen inom samma område, även om den nationella lagstiftningen är helt harmoniserad med gemenskapslagstiftningen. Vidare sägs att, i de fall den nationella myndigheten tillämpar gemenskapslagstiftning, kommissionen ogärna kommer att granska dess slutsatser eller agera som någon form av appellationsorgan. Om den nationella myndigheten endast har tillämpat nationell lagstiftning menar dock kommissionen att kommissionen kan vara skyldig att undersöka ett klagomål för att se huruvida gemenskapslagstiftningen leder till ett väsentligt annorlunda resultat. Tidigare behandling i Sverige av frågan om nationell tillämpning I samband med att regeringen i prop. 1994/95:48 föreslog riksdagen en särskild lag om tillämpning av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m. uttalade regeringen att frågan om direkt tillämpning av EG-rättens materiella konkurrensregler innefattade frågeställningar och krävde överväganden som låg utanför det aktuella lagstiftningsärendet. Man fann därför att frågan behövde utredas ytterligare innan något förslag kunde läggas fram. Den år 1995 tillsatta Konkurrenslagsutredningen hade inte i uppdrag att föreslå någon lagstiftning i frågan. Utredningen tog dock upp frågan i sitt betänkande och konstaterade att det inom EG pågick en utveckling i riktning mot att nationella myndigheter i ökad grad skulle svara för tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Utvecklingen kunde enligt utredningen leda till att såväl svenska domstolar som Konkurrensverket får nya uppgifter inom EG-rättens ram. Några erfarenheter av dessa nya uppgifter fanns ännu inte att redovisa vid denna tidpunkt konstaterade utredningen. De förslag som diskuterades vid denna tidpunkt i gemenskapssammanhang bedömde utredningen kunna inrymma många svårbemästrade problem. Konkurrensverket föreslog i sitt remissyttrande över betänkandet att införandet av möjligheten för verket att tillämpa gemenskapens konkurrensregler skulle övervägas i samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet. Regeringens bedömningMot den angivna bakgrunden finns skäl att nu tillkalla en särskild utredare för att analysera de rättsliga frågor som uppkommer vid införande av möjlighet till nationell tillämpning av artiklarna 85.1 och 86 i EG-fördraget hos konkurrensmyndighet och vid därtill knuten handläggning i domstol. Utgångspunkten bör vara att nationell tillämpning av berörda artiklar bör göras möjlig i Sverige. Uppdraget I uppdraget ingår att analysera de rättsliga och sakliga förutsättningarna för en internrättslig behörighet att direkt tillämpa artiklarna 85.1 och 86 för svensk konkurrensmyndighet och domstol vid därtill knuten prövning. Om utredaren inte identifierar starka hinder mot att införa en sådan behörighet, skall han lämna förslag till lagregler som gör en effektiv tillämpning av de aktuella artiklarna möjlig. Utredaren skall särskilt analysera i vilken utsträckning de nuvarande reglerna i konkurrenslagen som gäller procedurer, undersökningar, påföljder m.m. kan tillämpas och är ändamålsenliga för det nya syftet. Vidare skall frågor som rör verkställighet och erkännande av domar m.m. behandlas med särskilt beaktande av förhållandet till Brysselkonventionen. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1999. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).