Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 2026:76 Kommittédirektiv Certifieringars roll och påverkan för företag i primärproduktion och livsmedelsförädling Beslut vid regeringssammanträde den 21 juli 2026 Sammanfattning En särskild utredare ska kartlägga och bedöma hur användandet av frivilliga certifieringar och relevanta branschstandarder i svensk primärproduktion och livsmedelsförädling kan påverka konkurrenskraften, kostnader och möjligheten för företag i primärproduktion och livsmedelsförädling att träda in på marknaden. Utredaren kan föreslå åtgärder som minskar det administrativa arbetet för certifierade producenter. Syftet med uppdraget är att klargöra vilken funktion frivilliga certifieringar och branschstandarder har inom livsmedelsproduktionen i Sverige, samt bedöma om användandet av sådana certifieringar och standarder kan bidra till en minskad administrativ börda eller andra förenklingar för företagen. Utredaren ska bl.a. * kartlägga användandet av frivilliga certifieringar och branschstandarder hos primärproducenter och i förädlingsledet i livsmedelskedjan, * bedöma hur användandet av certifieringar och branschstandarder påverkar företags konkurrenskraft och marknadstillträde, och * om lämpligt, lämna förslag på hur användandet av frivilliga certifieringar och branschstandarder kan nyttjas för att minska den administrativa bördan eller medföra andra förenklingar för företagen. Uppdraget ska redovisas senast den 31 juli 2027. Uppdraget att kartlägga frivilliga certifieringar och branschstandarder hos primärproducenter och i livsmedelsförädling Livsmedelskedjan omfattar ca 150 000 företag och består av ett komplext flöde från primärproduktion via förädling, logistik och handel till konsument. Det fanns nästan 55 000 företag i primärproduktionen 2025 och uppskattningsvis bedriver ca 3 000 av dem kombinationsverksamhet med förädling eller försäljning av gårdsprodukter. Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 2024 Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) i uppdrag att stärka och påskynda sitt förenklingsarbete. Av Jordbruksverkets delredovisning av förenklingsuppdraget (ref.nr 3.1.17-11921/2024-33) framgår bl.a. att primärproducenter anser att regelverk som rör kontroller och regelverk med krav på journalföring, rapportering och registrering är de mest betungande administrativa uppgifterna för företagen. Även Agronod, ett samarbetsinitiativ mellan Lantbrukarnas Riksförbund, Lantmännen, Växa och Hushållningssällskapet, har i sin analys av möjligheter till en förenklad kontrolladministration för lantbruket påvisat att lantbrukare känner frustration kring kontroller och en oro över ett alltmer spretigt och dubblerat kontrollsystem. Samtidigt är det många primärproducenter och livsmedelsförädlare som använder sig av frivilliga certifieringar och branschstandarder. Förekomsten av certifieringar och standarder ökar till följd av ökade krav på produktinformation och för att påvisa t.ex. kvalitets- eller hållbarhetsinsatser. Ofta kommer efterfrågan eller krav på certifieringar från handeln som agerar pådrivande för certifiering i produktionsledet. För att öka en certifierings trovärdighet genomförs certifieringsprocessen och kontroller av efterlevnad av en tredje part. Det finns olika typer av certifieringar i livsmedelskedjan och de kan användas både mellan företag och som ett marknadsföringsinstrument gentemot konsument. Certifieringar är tänkta att ge en konkurrensfördel och prispremie på produkterna. Även branschstandarder kan ge konkurrensfördelar och fungera som en typ av kvalitetsförsäkran. Branschstandarder kan bygga på branschriktlinjer som är branschens förslag på hur livsmedelsföretag kan utforma sin verksamhet för att uppfylla olika lagkrav. Branschstandarder kan också innehålla överenskommelser inom branschen som går utöver krav som finns i lagstiftning. En kartläggning av kontroll- och rådgivningssystemet hos en mjölkgård genomfördes 2025 inom ramen för projektet Helhetsenkelt som koordineras av Karlstads universitet Samhällsnytta AB. Vid kartläggningen togs en preliminär systemkarta fram som visualiserar komplexiteten av systemet av offentliga och privata kontroller och krav. Av kartläggningen kan det utläsas att många företag inom livsmedelssektorn arbetar utifrån två regelverk, ett offentligt och ett privat regelverk som är frivilligt och består av certifieringar eller branschstandarder. Av Konkurrensverkets rapport Certifiering, konkurrens och handel (2009:13) framgår att förändrade förutsättningar inom livsmedelsindustrin har bidragit till ett ökat intresse från både företag och konsumenter för certifiering. Utvecklingen i branschen, liksom ökningen av antalet certifieringssystem, kan enligt rapporten förklaras av förändrade konsumentpreferenser, ökad internationalisering, ökad ägarkoncentration bland branschens aktörer samt ett stärkt fokus på säkerhet och kvalitet. När det gäller effekter av certifiering har studier visat att användningen av frivilliga certifieringar inte alltid har den konkurrensmässigt fördelaktiga effekt som förväntas. I Agrifoods policybrief nr. 2021:9 om hållbarhetsmärkning för havskräftor framgår till exempel att den positiva priseffekten endast var märkbar de första månaderna efter certifieringen. Av Konkurrensverkets rapport Certifiering, konkurrens och handel framgår vidare att inte alla producenter har samma möjlighet att bli certifierade, vilket riskerar att begränsa konkurrensen på den certifierade marknaden. Det finns även frivilliga certifieringar som, trots att de är frivilliga för producenter att följa, i praktiken är krav för tillgång till marknaden och köpare. Certifieringarna ökar därmed pressen på mindre producenter med begränsad kapacitet och finansiella möjligheter att tillämpa de aktuella certifieringarna. Slutligen har ett ökat konsumentintresse för hälsa och hållbarhet medfört ytterligare krav på aktörerna i livsmedelskedjan. Analys av användandet av frivilliga certifieringar och relevanta branschstandarder Frivilliga certifieringar och branschstandarder spelar en komplex roll i livsmedelskedjan och kan påverka företags konkurrenskraft och tillgång till köpare, samtidigt som det kan innebära ökad administration och ökade kostnader. Det är därför viktigt att kartlägga och analysera användandet av, och nyttan med, sådana frivilliga åtaganden. En kartläggning av användandet och utvärdering av nyttan av frivilliga certifieringar och branschstandarder kan ge en bättre bild av livsmedelproduktionens prioriteringar, kostnader och regelbördor. Genom en sådan utvärdering är det möjligt att förstå vilket ansvar branschen frivilligt tar. Utifrån utvärderingens resultat kan även ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förenkla för företagen i livsmedelskedjan övervägas. Utredaren ska därför * kartlägga användandet av frivilliga certifieringar och relevanta branschstandarder hos primärproducenter och i förädlingsledet i livsmedelskedjan, * analysera om det går att utläsa trender i valet av frivillig certifiering beroende på producentstruktur eller värdekedja och vilka dessa i så fall är, * analysera konsekvenserna av frivillig certifiering och branschstandarder för primärproducenter och förädlare i relation till deras konkurrensförutsättningar, såsom villkor för att beaktas som möjlig leverantör, administration, påverkan på priser och kostnader, kostnadsfördelning i livsmedelskedjan och prispåverkan för konsumenter, samt * bedöma mervärdet av frivilliga certifieringar och branschstandarder för enskilda delar av livsmedelskedjan, närmare bestämt primärproduktion, livsmedelsförädling, handel och konsumenter. Administrativ förenkling för certifierade producenter Många frivilliga certifieringar och branschstandarder garanterar en produktionsstandard i nivå med, eller utöver, rådande lagstiftning. Ofta innehåller de ambitiösa målsättningar inom områden som social och miljömässig hållbarhet och kvalitet. Att företag frivilligt väljer att ansluta sig till sådana krav och målsättningar visar på en utvecklingsvilja även utan lagstadgade krav. Baserat på detta bör det utredas om åtgärder kan vidtas för att minska det totala administrativa arbetet som certifierade livsmedelsproducenter utför. Utredaren ska därför * om utredaren finner det lämpligt, lämna förslag på åtgärder som kan minska, eller på annat sätt underlätta, det administrativa arbetet för företag inom primärproduktion och livsmedelsförädling som är anslutna till en eller flera frivilliga certifieringar utan att göra avkall på ett företags marknadstillträde samt utan påverkan på livsmedelskvalitet, åtaganden för miljö och klimat, och livsmedelssäkerhet, och * om nödvändigt lämna författningsförslag. Konsekvensbeskrivningar * Utredaren ska beakta genomförbarheten av de förslag som lämnas och analysera konsekvenser för aktörer i livsmedelskedjan. Om utredaren lämnar författningsförslag ska en konsekvensutredning enligt förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar genomföras. Kontakter och redovisning av uppdraget Utredaren ska inhämta synpunkter och upplysningar från relevanta myndigheter och organisationer, särskilt från Konkurrensverket, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Kommerskollegium, Lantbrukarnas Riksförbund, Livsmedelsföretagen, Visita och Svensk Dagligvaruhandel. Utredaren ska vidare vid genomförande av uppdraget inhämta synpunkter och upplysningar från primärproducenter, kooperativ, företag och aktörer som är verksamma i livsmedelskedjan, samt från frivilliga certifieringsorgan. Utredaren ska även inhämta kunskap från relevanta utredningar och forskningsstudier samt föra dialog med andra pågående utredningar med koppling till livsmedelsproduktionen, bl.a. utredningen Stärkt lönsamhet, konkurrenskraft och ökad livsmedelsproduktion i norra Sverige (LI 2026:01). Uppdraget ska redovisas senast den 31 juli 2027. (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet)