Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av prisregleringen på fisk m.m., Dir. 1988:68
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 1988-12-22
Dir. 1988:68
Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.
Mitt förslag
En särskild utredare skall tillkallas för att utvärdera prisregleringen
på fisk och med utgångspunkt i utvärderingen föreslå lämpliga åtgärder.
Samtidigt skall den statliga administrationen på fiskets område gås
igenom i syfte att anpassa den till de förändringar som bl.a. översynen
av prisregleringen motiverar. Arbetet skall redovisas senast den 1 juli
1989.
Fiskepolitikens mål och medel
Den senaste mer övergripande redovisningen av fiskepolitikens mål och
medel gjordes i prop. 1984/85:143 om vissa frågor på fiskets område (JoU
32, rskr. 298).
Fiskepolitikens mål som lades fast år 1978 sammanfattas i prop.
1984/85:143 på bl.a. följande sätt.
''Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är sålunda att vi skall
utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de
långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt
välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och
beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda
väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för
landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets
ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning
i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också
förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt sätt,
dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även
sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation.''
I 1978 års beslut betonades bl.a. att förutsättningar skall skapas för
att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och
social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar
och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god
kvalitet till rimliga priser. Fisket skall bedrivas så effektivt som
möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och
stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning i
kust- och skärgårdsområden. Det svenska fisket skall inte påverkas av
tillfälliga variationer i importpriserna.
Medlen inom fiskepolitiken är de sedvanliga för de areella näringarna.
De rymmer statliga insatser för information, rådgivning, utbildning och
forskning. Vidare finns särskild lagstiftning samt statligt ekonomiskt
stöd i olika former.
Ett av medlen i fiskeripolitiken är prisreglering. Den skiljer sig från
prisregleringen på jordbrukets område genom att den i princip följer en
världsmarknadsprislinje. Något gränsskydd liknande det för jordbruket
finns alltså inte. Motsvarande frihet gäller dock inte för svensk export
till alla andra länder.
Ett syfte med prisregleringen är att den skall styra fisket mot
lönsamhet samtidigt som den skall medverka till att utjämna variationer
i fiskarnas inkomster. Regleringen skall enligt det grundläggande
beslutet år 1978 stimulera till fiske främst för att tillgodose
efterfrågan på den inhemska marknaden.
Ansvaret för de statliga åtgärderna på fiskets område flyttades år 1948
från lantbruksstyrelsen. I syfte att ge fisket en mer framskjuten plats
inrättades då fiskeristyrelsen som också blev huvudman för
fiskeriintendenterna, den dåvarande lokala fiskeriadministrationen. Den
verksamhet på fiskets område som bedrevs av hushållningssällskapen
överfördes år 1967 i huvudsak till lantbruksnämnderna. År 1976
inrättades under fiskeristyrelsen som ett provisorium särskilda
regionala fiskenämnder i varje län. Efter beslut av riksdagen
omorganiserades fiskeristyrelsen år 1985. Bl.a. avskaffades
fiskeriintendentorganisationen som gick upp i fiskeristyrelsen.
Vid sidan av fiskeristyrelsen och fiskenämnderna handlägger
länsstyrelserna vissa frågor om reglering av fiske. Statens
jordbruksnämnd och regleringsföreningen Svensk fisk administrerar
prisregleringen på fiskets område. Kustbevakningen svarar för
övervakning av den svenska fiskezonen samt lämnar uppgifter som underlag
för kontroll av fiskets omfattning.
Behov av en översyn
I olika sammanhang har påpekats behovet av att se över prisregleringen
på fisk. En översyn aviserades av regeringen bl.a. i prop. 1984/85:143.
Även jordbruksnämnden och olika företrädare för fiskenäringen har
påtalat behovet av en översyn.
Under de år som har gått sedan beslutet om grunderna för prisregleringen
förbereddes och fattades har stora förändringar skett i
förutsättningarna för det svenska fisket. Så t.ex. har kuststaterna
infört nationella fiskezoner som begränsar det svenska fisket.
Handelsöverenskommelser som begränsar vår frihet eller förändrar
balansen i fiskutbytet med andra länder har träffats. Fiskbestånden i
världshaven har förändrats på sådant sätt att vi får svårare att avsätta
vår huvudprodukt, sillen. Detta sammanhänger med den ökade tillgången på
sill i Nordsjön och fisket efter denna. Även miljöförändringar i haven
och ökat fiske har påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig
gällande. Men också nationellt har förändringar skett. Sålunda har den
svenska västkustfiskeflottan blivit mer rörlig. Stora delar av den
fiskar numera, som en följd av begränsningarna i Västerhavet,
regelbundet i Östersjön och påverkar därmed förutsättningarna för den
östersjöbaserade fiskeflottan.
Med denna utveckling som bakgrund kan prisregleringen behöva ses över
förutsättningslöst. Det har t.ex. ifrågasatts huruvida prisregleringen
tillgodoser de mål för fiskeripolitiken som statsmakterna har beslutat.
Därtill har anförts att regleringen i viss utsträckning konserverar en
ogynnsam struktur inom fisket, att den gynnar fiske som redan är lönsamt
i stället för att stimulera till övergång från icke lönsamt till lönsamt
fiske samt att den motverkar andra medel i fiskeripolitiken. Kritik har
också framförts mot regleringen för att den skulle missgynna den svenska
fiskberedningsindustrin och konsumenterna i stället för att som avsikten
var gynna även dessa intressen. Allt större andel av tillgängliga medel
inom regleringen används för statligt stöd i former som inte har någon
anknytning till det ursprungligen beslutade regleringssystemet.
Vad jag nu har redovisat motiverar en översyn av prisregleringen på
fisk. Vidare bör en översyn göras avseende den statliga administrationen
på fiskets område. En särskild utredare bör tillkallas för detta
ändamål. Översynen bör göras inom sådan tid att förslag till
förändringar kan beslutas av riksdagen inför budgetåret 1990/91.
Utgångspunkter för översynen
Av min redovisning i det föregående framgår att det inte finns någon
samlad utvärdering av hur prisregleringen på fisk har fungerat. I viss
utsträckning går uppfattningarna isär om regleringens effekter.
Utredaren bör därför göra en utvärdering av regleringens effekter m.m.
för tiden från år 1981 då regleringen i sin nuvarande utformning började
tillämpas praktiskt. Av utvärderingen bör det framgå bl.a. hur
regleringen har påverkat produktiviteten inom fisket, inkomsterna i
fisket och deras fördelning, sysselsättningen inom olika kuststräckor
och förutsättningarna för den svenska industrin att bereda fisk. För
utvärderingen bör utredaren så långt som möjligt utnyttja de
erfarenheter som har samlats hos bl.a. jordbruksnämnden, Svensk fisk,
statens pris- och konkurrensverk, fiskeristyrelsen och fiskets
organisationer.
Utredaren bör med utgångspunkt i denna utvärdering lämna förslag i fråga
om prisregleringens funktion som ett medel i fiskeripolitiken. Om
utredaren finner att prisregleringen skall avvecklas, ersättas med någon
annan form av styrmedel eller omformas skall detaljerade förslag lämnas
till hur detta skall genomföras.
Utgångspunkten för förslagen bör vara det övergripande målet för
fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop. 1984/85:143. En annan
given förutsättning är de regler för internationell handel som Sverige
har bundit sig för och följderna av eventuella förändringar härav. Det
innebär bl.a. att förslagen skall främja den samlade fiskenäringen genom
att skapa förutsättningar för rationalisering av yrkesfisket och
fiskberedningsindustrin, främja avsättningen av svenskfångad fisk och
produkter av den både på den inhemska marknaden och exportmarknaden samt
öka förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av svenska fiskekvoter.
I sammanhanget bör även bedömas om det statliga rationaliseringsstödet
bör förändras.
Av vad jag har redovisat i det föregående framgår att den statliga
administrationen på fiskets område är uppdelad på flera olika organ. Den
har en utformning som enligt min mening kan ifrågasättas, bl.a. med
hänsyn till fiskenäringens begränsade storlek. Samtidigt har de senaste
årens utveckling inom havsrättens område inneburit starkt ökade
arbetsuppgifter. En översyn av prisregleringen motiverar dessutom en
granskning av den statliga fiskeadministrationen. Utredaren bör därför
göra en förutsättningslös översyn av denna inkl. fiskenämnderna. De
nuvarande mera lokala uppgifterna för fritidsfisket m.m. bör i
fortsättningen kunna överlämnas till kommunerna. I sammanhanget bör
utredaren i syfte att skapa bättre samordning och översikt överväga att
överföra länsstyrelsernas nuvarande ansvar för regleringen av visst
fiske till den centrala statliga fiskeadministrationen i likhet med vad
som gäller för bl.a. vandringsfisk. En försöksverksamhet med samordnad
länsförvaltning som även omfattar fiskefrågor pågår för närvarande i
Norrbottens län. Försöksverksamheten utvärderas av en särskild kommitté.
Utredningen bör även beakta kommitténs överväganden.
Utredningsmannen bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv
(dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.
Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång
informera berörda arbetstagarorganisationer. Vid översynen bör övervägas
om avvägningen är lämplig mellan fiskeristyrelsens fasta resurser i form
av personal, utrustning m.m. och fria ekonomiska resurser för olika
arbetsuppgifter som t.ex. forsknings-, undersöknings- och
laboratorieverksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppgift att se över prisregleringen på fisk och vissa
därmed sammanhängande frågor
att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar
m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)